Ordbok till Sveriges lapska ortnamn

Citation preview

SVERIGES ORTNAMN

ORDBOK TILL

SVERIGES LAPSKA ORTNAMN

BJÖRN COLLINDER

KUNGL. ORTNAMNSKOMMISSIONEN

Almqvist & Wiksells B O K T R Y C K E R I A K T IE B O L A G

U P P S A L A 1964

Innehåll

F ö r o r d ........................................................................................................... 5 Förkortningar................................................................................................8 Norska ord nyttjade i ordförklaringarna.....................................................9 B ib lio g ra fi..................................................................................................11 Inledning......................................................................................................14 Svensk-Lapsk förteckning över djurnamn och v ä x tn a m n ...................... 21 Svensk-Lapsk förteckning över topografiska termer

............................. 25

Lapska perso n n am n .................................................................................. 34 Lapska ord för olika slag av människor och övernaturliga varelser . . 35 Lapska anatomiska och patologiska t e r m e r .............................................36 Lapska a d je k tiv .......................................................................................... 38 Nordiska lånord i lapskan...........................................................................40 Finska lånord i lapskan.............................................................................. 43 L a psk a O r t n a m n s e l e m e n t

och

Or t n a m

n

....................................................... 45

Förord

Detta är min sista publikation av lapskt språkstoff. Åren 1923, 1925, 1926, 1928, 1930, 1932, 1933, 1935, 1936, 1937, 1939, 1941, 1942, 1943, 1946 och 1947 gjorde jag sammanlagt tjugoen resor för att utforska lapska språket. Efter 1947 har jag inskränkt mig till korta besök. Jag har gjort uppteckningar från alla socknar i vårt land där lapska talas. Större delen av mina uppteckningar har jag offentliggjort dels i H a r a ld G r u n d str ö m s Lulelapsk ordbok (vid pass tiotusen ord med fraseologi), dels i följande egna arbeten: Lautlehre des waldlappischen Dialektes von Gellivare. 1938. Lappisches Wörterverzeichnis aus Härjedalen. 1942. Lappische Texte aus Härjedalen. 1943. (Med paradigm.) The Lappish dialect of Jukkasjärvi. A morphological survey. 1949. I Uppsala landsmåls- och folkminnesarkiv förvaras följande av mig gjorda uppteckningar, som jag delvis har offentliggjort i nyss nämnda böcker: 1225: 1 1225: 2 1225: 3 1911 2602 5307 5373 5409 5410 6029 9805 9898 10040 10041

Ordsamling från Norrkajtom, Gällivare. Förteckningar över ord som saknas i Norrkajtom. Renskötselnomenklaturen i Norrkajtom. Ordsamling från Kaalasvuoma, Jukkasjärvi. Ordsamling från Norrkajtom, med lista på ord som saknas i målet. Fjällapska språkprov från Saarivuoma, Jukkasjärvi. Ordsamling: Sevä-dialekten, Muodoslompolo kapellag, Pajala. Ordsamling från Suijavaara by, Karesuando. Språkprov från Karesuando. Ordsamling från Lainiovuoma, Karesuando. Ordsamling från Jokkmokk. Ordsamling från Rautasvuoma, Jukkasjärvi. Ordsamling från Saarivuoma, Jukkasjärvi. Ordsamling från Könkämä, Karesuando. o

15127 Ordsamling från Tännäs, Härjedalen. 15128 Språkprov (med tysk översättning) från Tännäs. 15129 Bidrag till en lapsk ordböjningslära: Tännäs. 15924, 15925 Anteckningar (koncept) om skogslappsdialekten i syd­ östra Gällivare och närgränsande trakter. 15926-15935 Anteckningar om Lule lappmarks norra skogsdialekt I-X. 15936 Supplement till 15924, 15925. 16332 Stambildning m.m. i Norrkajtommålet. 16359 Språkliga uppteckningar från Arvidsjaur. 16704 Anteckningar till ordböjningen i Norrkajtommålet. 17472 Grammatiska uppteckningar efter Anta Pirak, Jokkmokk. 18026 Folkloristiska uppteckningar från Arvidsjaur. 22471: 1-21 Lulelapska, huvudsakligen Norra Gällivare (koncept). 22472 Skogslapparna i Täräntö och nedre Tornedalen (historisk-biografiska uppgifter); Täräntö skogslappars språk; Några paradigm från Torne lappmark och Gällivare. 22473: 1-5 Jukkasjärvilapska (koncept), Kaalasvuoma I-V. 22473: 6-10 D:o, Rautasvuoma I-V. 22473: 11-16 D:o, Saarivuoma I-VI. 22474: 1-3 Tornelapska (koncept), Karesuando I-III. 22474: 4 D:o, Sevä-dialekten II; Viikusjärvi-dialekten. 22475: 1 Ord, paradigm och texter från Tossåsen, Jämtland, och Tännäs, Härjedalen. 22475: 2, 3 D:o från Tännäs. 22476 Språkliga och folkloristiska anteckningar från Kall, Offerdal och Hotagen, Jämtland. 22477 Nensénska ord, återfunna i Gällivare.

I samarbete med Uppsala landsmåls- och folkminnesarkiv, vars lapska avdelning stod under min vård till 1. 7. 1961, har jag tagit upp lapska fonogram från alla svenska lappmarker och från Jämtland och Härjedalen. Taltexterna, som berör alla sidor av den lapska kulturen, skulle, om de bleve utskrivna och tryckta, troligen uppgå till sammanlagt vid pass tvåtusen oktavsidor. Sångerna uppgår till vid pass tolvhundra nummer. Offentlig­ görandet av sångerna är redan i gång; 1958 utkom första delen: Lapska sånger. Texter och melodier från svenska Lappland. Fonografiskt upptagna av Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. 1. J onas E r ik s so n S tegg os sånger. Texten utgiven av H a r a ld G r u n d s t r ö m . Musikalisk transkription av A. O. V ä is ä n e n . Med svensk och tysk översättning. En 6

andra del har utkommit 1963: Sånger från Arjeplog och Arvidsjaur. Texten utgiven av Harald Grundström. Musikalisk transkription av Sune Smed­ berg. Med svensk och tysk översättning. Lapska ortnamn har jag upptecknat från alla lapska trakter i vårt land utom Jokkmokk och Arjeplog. Upp­ teckningarna tillhör Svenska ortnamnsarkivet. Det skulle bli överhövan kostsamt att offentliggöra Svenska ortnamns­ arkivets samlingar av lapska ortnamn (ett halvt hundratusental). I stället beslöt jag för många år sedan i samråd med professor J ö r a n S a h l g r e n att lexikaliskt ordna och förklara dels de osammansatta namnen, dels de i sammansatta namn (det stora flertalet) ingående lederna, i den mån de kan förklaras. För utfyllandet av luckorna i mitt material är det väl sörjt. G r u n d st r ö m s uppteckningar från Jokkmokk och Arjeplog är rikhaltiga och omsorgsfullt utförda; han gav sig god tid att fråga ut sagesmannen om vad namnen betyder, och därvid gör han klar åtskillnad mellan upplysningar och giss­ ningar. Tyvärr hade han på den tiden inte ännu skaffat sig den färdighet i fonetisk uppteckningsteknik, som hans stora ordbok vittnar så vackert om: i ortnamnsuppteckningarna förblandade han (liksom K. B. W ik l u n d i sitt ungdomsarbete Lule-lappisches Wörterbuch) halvlångt a med kort a. K. G. H a s se l b r in k s uppteckningar från södra Jämtland, Tännäs och Idre ger en riklig utfyllnad till mina uppteckningar från samma trakter. I s r a e l R u o n g har bidragit med tre värdefulla samlingar: en från Jokk­ mokk, en från Arjeplog och en från Frostviken. I K. B. W ik l u n d s i Uppsala universitetsbibliotek förvarade skriftliga kvarlåtenskap finns det ortnamnsuppteckningar från alla lapska trakter i Sverige. I kanten på en del generalstabskartor, som har tillhört W ik l u n d och sedermera övergått i min ägo, finns det enstaka notiser om lapska ort­ namn. I fråga om W ik l u n d s tryckta uppteckningar får jag hänvisa till Bibliografin. Kyrkoherden J onas A. N e n s é n (1791-1881) var en outtröttlig upptecknare. I Uppsala universitetsbibliotek finns det två av honom utarbetade samlingar av ortnamnstydningar, den ena från Lycksele lappmark, den andra från Åsele lappmark. Namnet N e n s é n kommer man att möta ofta i denna bok. I Svenska ortnamnsarkivets samlingar har dessutom värdefulla upplys­ ningar hämtats ur Gunnar Pellijeffs uppteckningar från olika lappländska socknar och Lisa Lidbergs från Tärna socken.

7

Förkortningar

a. = ad jek tiv . aok. = ackusativ. ad j. = adjektiv. ap l = ack u sativ pluralis. A rj = Arjeplog. A rv = A rvidsjaur. asg = ack u sativ singularis. asp. = aspirerat. a ttr . = a ttrib u tiv form . avi. = avledning. C = Collinder. C efte r P a tte d y r = A vdelning C. C om parative gram m ar: se B ibliografi, Collinder. dim . = dim inutiv, el. = eller, est. = estniska, f. = fem ininum , fi. = finska. finl. = finländsk svenska. F m k = F innm ark(s fylke i Norge), fno. = fornnorska (fornvästnordiska). F r = F ro st viken. Friis: se Bibliografi, fsv. = fornsvenska. F uglenavne: se Bibliografi, Q vigstad. FU V : se B ibliografi, Collinder. gen. = genitiv, gotl. = gotländska, gpl = genitiv pluralis. Grm = G rundström , L ulelapsk ordbok. G rm O rtn. = G rundström s ortnam nsuppteckningar. G st = G eneralstab skartan n r. Gv = G ällivare. H br: se Bibliografi, H asselbrink. H ärj. = H ärjedalen, im per. = im perativ, in tr. = intran sitiv .

8

isl. = (ny)isländska. jfr = jäm för. J k = Ju k k a sjä rv i (num era: K iru n a stad). J m = Jo k k m o k k . J t l = Jä m tla n d . K N : Se B ibliografi, Nielsen. K r = K arasjok. K s = K aresuando. K t = K autokeino. l. = eller, la t. = latin . Lgr: se B ibliografi, L agercrantz, lp = lapska, lpm = lap p m ark . lpN = n o rd lap sk a (från och m ed U tsjo k i och [för ren n o m ad ern as del] E n a re till och m ed Jo k k m o k k och n o rra A rjeplog). IpS = syd lap sk a (talas av de a u to k to n a sam erna i P ite la p p m ark och söder därom , u n d an tag an d es fjällsam erna i n o rra Arjeplog). lpÖ = östlapska (talas av E n are fisk ar­ lappar, sk o ltern a och la p p arn a p å K olahalvön). LÖ : se B ibliografi, L in d ah l och Öhrling. m. = m askulinum . N = norr, n o rra; = lpN . n. = neu tru m . N b = N o rrb o tten s län. N G = N o rra G ällivare. N L: se B ibliografi, Q vigstad. no. = norska, nom . = n o m inativ. norrl. = n o rrlän d sk svenska, nsg = n o m in a tiv singularis. N T = n o rra T ärna.

O = öster, obj. = objekt. OSO = östsydöst. P = Polm ak. P a tte d y r: se B ibliografi, Q vigstad. pl. = pluralis. P lantenavne: se Bibliografi, Q vigstad. pred. = p red ik a tiv form. prs = presens, p r t = p reteritu rn . Q = Q vigstad, D e lappiske appellativ e stedsnavn. Ross: se Bibliografi. R r = riksröse. ry . = ryska. S = söder, södra; = lpS. s. = su b stan tiv . SG = Södra Gällivare, sg —singularis; 2sg = a n d ra person singularis sing. = singularis. Sn = lpS sådan den ta la s i norra V il­ helm ina och n o rr därom .

SO = sydöst(ra). Sors. = Sorsele. Ss = lpS sådan den ta las i södra Vilhel­ m ina och söder därom . ST = S ödra T ärna. S t = Stensele. subj. = (satsens) su b jek t. subst. = su b stan tiv . SV = sydväst(ra). sv. = svenska. T = T ärna. T n = T ännäs. T rn = T orne lappm ark. ty . = tyska. urn. = urnordiska. U U Å = U ppsala u n iv ersitets å rs­ skrift. V = väster, västra, v. = verb. Vb = V ästerb o tten s län. Vfs = Vefsen (i Norge). Vilh. = V ilhelm ina.

Norska ord nyttjade i ordförklaringarna alm. = alm indelig vanlig(en). aure forell. benkløvd rätk lu v en . bjelle s. skälla. brott a. b ra n t. borste agnborst. dorger en som fiskar m ed drag. dynge s. hög. fejeskarn sopor. fitle tra sa . fillet trasig. filletante fars eller m ors kvinnliga kusin. fjsere ebb; stran d rem san m ellan hög­ v a tte n och låg v atten . floke s. k n u t(ar), to v a (på garn), sam m an filtad m assa. floke v. trassla ihop, stru la till. flokset stoj ig, bråkig.

frynse frans. garnfille n ä ttra sa . geil löpsk, b run stig . gjørmehull m yrhål. gold gall, steril. grend bondby. grunn s. grund. hale svans. heller u tsk ju ta n d e klippa, som m an k a n t a sk yd d un d er; g ro tta . hevélse svullnad. hum pet ojäm n, knölig, knagglig. if. =ifølge enligt. kjørel kärl. klatre k lä ttra . klynke gnälla, klaga. kollet kullig, hornlös. kid p d ju p t ställe i älv. kvalme kväljningar.

9

kveise kvissla, finne. kyr, pl. a v k u ko. kølle s. klubba. la ft k n u t i tirnm erbyggnad. li lid ly n b lix t, ljungeld. m ad m a t. marbakke stran d b a ck e m ed fo rts ä tt­ ning u n d er v atten lin jen . med landm ärke, stam håll. m æ l, mel sandbacke, nipa. monsåa kroppås, den ö versta lån g ­ b jälken u n d er ta k e t. nov k n u t, hörnfog i tim m erbyggnad. pesk renskinnspäls. pus(e) k a tt. rank e tt slags vägm ärke. ruflet skrynklig; skrovlig. rug råg. ruge ru v a. ry d råsa (rinna, om någ o t to rrt). råden, rätten ru tte n . røite fälla h år. raske ry c k a (opp). sau, pl. sauer får. sennegress skohö(gräs); jfr silnú i O rdförteckningen. sim le honren. ska kk sned. skar dalskåra, skak skede slida, skida. skjeltrevegg vägg av stående bräder. skoggerle g a p sk ra tta . skörta, pl. skorter a v sa ts u n d er en klippa. skrukke s. skry n k la, ryn k a. skrukke sig skrynklas. skrå, skrätt sned, lu tan d e, sluttande. skråne lu ta ; skrånende slu ttan d e . skure skåra.

10

skyve sk ju ta fram för sig. slasket slattrig . slet 1. jäm n , slät; flat; 2. dålig. slurvet vårdslös; ovårdad. snau k al, hårlös. snerp agnsnärp. snerre b ru m m a , m o rra, väsa; snerre av sn äsa av. sn u r fn u rra. somle söla, nöla. somlete senfärdig, sölig. spenne sp ark a, sp järn a. steinur sten ras, ur. stenvarde m ärk e b estående av u p p ­ stap lad e stenar. stråk stråk . stryk strö m t ställe i v atten d rag . stub stubbe. svepe s. piska. søkkemyr m y r d ä r m an sju n k er ned. søppel sopor. takket ta n d ad . tele tjäle. trille v. rulla. triUebør sk o ttk ärra . trinse trissa. lussen koller, vertigo. uhyggelig otrevlig, ruskig, hem sk. urt ört. vagt v ak t. vantrivelig fö rkrym pt. varde röse (som v ägm ärke etc.). vase trassel, stru l. vilter y r, vild. vindgufs v in d stö t, v in d p u st. vod (fisk)not. vrctlte g å m ed vaggande gång. vseder, gum se, väd u r. vserhård u ts a tt för b låst.

Bibliografi

A a se n , I var , N orsk ordbog4. 1918. Co l l in d e r , B jö r n , C om parative gram m ar of th e U ralic L anguage. 1960. — F U V = Fenno-U gric vocabulary. 1955. — K ebnekaise och de heliga bergen ruotak > kä tju k > sjilla (den sistn äm n d a = sikiöja, Coregonus albula). tju s 'n e =tjos'ne, p o u 'n o -~ tu v a som ser u t som en knöl. t j u t e , se tjuohte. t j u t e , se tjuolë. t j u t e , se tjuu'te. tju te k , avi. a v tjuhte. stuor- ~ Gv 21a5-6 G st St. T jåtekw are; alep ~ åhpe G st A leb T jåtek ap e; lulep ~ áhpe G st L uleb T jåtek ap e. tjuđehkah, fjällknösar, A rj R u o n g 19b4. t j u t s k , N ensén, Åsele lpm , spång, tju u 'te finger, tå . nuorʿtap tjuutekobba G v 14a5, 614 G st T ju tek åb b o . tju u tjë H b r en sto r sn ö d riv a som lig­ ger k v a r stö rre delen a v som m aren. ~ -tjahkë S torsjö 71b4 1158. ~ tjahkën tjuutjë en d riv a p å ~ -tjahkë (sm älter ib lan d m o t hösten). tjuvëlkë, se tjavelk. tjuvvë, se tjüvvë. tjiirv e, se tjoar've. tjiivëlë, se tjavelk. tjiivëlkë, se tjavelk. tjiivvë ="tjyvvë? J f r dock tjüvesjtijt (sj tydlig en individuellt för s) s tö rta i, s tö rta u tfö r, tjūw wë-tjuol'me, b erg ­ ud d e 59a6. tjyvvë H ä rj, tju v . U n g t lån: sv. tjyv. t j å h e , se tjohke.

tjåk k o -tjärʿm a(h )k t j å k k o , se stohkke. t j å k k o , se tjohkko. t j å k k o l e s , se tjohkolis. t j å i a k , se tjuola(h)k. t j å l e k , se tjollor. t j å l m , se tjoal'me. t j å l m a k , se *tjolmak. t j å l m a k , se tjuol'm a. t j å l m a k a s , se *tjólmakas. t j å l m a n ( å i v e ) , se tjuol'm a. t j å l m a r e n , se tjoal'me. t j å l m e , se tjoal'me. t j å l o , se tjoalúi. t j å l t , se tjoal'ta. t j å n n i , se tjónni. t j å r g e s , se tjór'ris. t j å r r , se tjorrú. t j å r r e s , se tjuorre. t j å r r i s , se tjuorre. t j å r ro , se tjorrú. t j å r r o , se tjärrú. t j å r r o k , se tjoruhk. t j å r r o m , se tjorrú. t j å r v i s , se tjoarves. t j å t e k , se tjutek. t j å t e r , se tjóhtërĕ. t j ä g n a l e s , se tjiekŋalis. t j ä g n e l e s , se tjiekŋalis. tjäh p e, se tjiehpe. tjähppis, se tjahppis. tjäh p s, se tjahppis. tjä h p u h k , se tjdhpuh k. tjä(h)puris, se tjehpuris. tjäin ë »en liten k n n l som ä r ensam». ~ 65SOc5 G st V ålöjvaien. tja ̄i të = sv . get, norrl. jäjt. tjäitën ryttjë U ndersåker 65SO al G st Getryggen. tjäitën , gen. av tjäitë. t j ä k e r , se tjiekar. tjä k 's a , gen. ijäuhsa-, S tjáksë b la d ­ m age, psalterium . m á-tjäk'sa, inessiv m á-tjäuhsan J k 9a4 G st Ä dnam vare. Om n am n et Ä dnam vare se W iklund, Le M onde oriental, 4: 199. »Fjället h a r f å tt s itt nam n , em edan d e t ä r fu llt a v sm å b ac k ar och knölar och därfö r jäm fö rts m ed . .. blad m a­

g e n ...» tjáksë Storsjö 71a6, 1402. tjáks-gáise G st T jaksgaisse. tjáksëndurre 71a6. t j ä k t j , se tják'tja. tjä k tj- S, se tj iek'tja. t j ä k t s , se tjak'tja. t j ä l, se tjielë. tjälëkë, kanske = n o . kjelling käring. ~ , fjäll, F r W iklund 47cl G st K jeliken. tjä llá r källare. N L 185. tjällú , gen. tjälú (NG) täm ligen slä t och lång slu ttan d e, gräsrik fjällsida, genom skuren av b äckar; slä t rä n n a i bergbrant: så kallas v id skidföre rä n n a d ä r om v åre n en bäck rinner; (muohta-)tjälm m il'tĕ vúlus pässá e f­ te r de sn ö tä ck ta b äck rän n o rn a k an m an t a sig ned; (Jm ) slä t fjällhed m ed renlav och d v ärgbjörk; jfr val'ta. H it hör kanske tjälú, fjä ll­ p a rti, F r 47bl (se G st Tjielo) och tjälun-njäná (V om 721). J f r tjiellú 2. tjälm ehs, se tjalmehtis. tjälm ëts, se tjalmehtis. tjä lú , se tjällú. tjä llitj, dim . av tjällú. t j ä m s t , se giemʿts. tjäp et, se tjiepet. t j ä p i t , se tjiepet. t j ä p o r e s , se tjehpuris. tjä p u r, gen. tjäpura J m = tjäpuris. t j ä p u r i s , se tjehpuris. t j ä r g o , se tjär'kú. tjä r 'k a t, a ttr . tjier'kis A rv klar; tjier'kis tjáhtje v itt, k la rt v a tte n . ~ -várátj eller tjer'kat-várátj, tjer'kat-johko, W iklund ljär'gat- A rv 28c3. tjä r 'k ú , gen. tjär'ku, förklaringsförsök av Grm s m eddelare: »te lii tjier'ket d et v a r förskräckligt». J f r dock tjär'kat. P . L. T u o rd a ty ck s h a återg iv it d et (för Ruong) m ed peulúhk. ~ , spetsigt tallb erg , J m R uong 20a4 G st T järgo; ~ , berg m ed e tt offer­ ställe p å SV slu ttn in g en (solsidan blir tid ig t bar), J m G rm 28a4. tjä r cina(h)k; S tjärmëkë, tjär'mëhkwë:

231

tjärm ëkë-tójáh tahk(a) d e t n am n et h a r renkalven fr. o. m. v åren t. o. m. au g u sti m å n ad av sitt an d ra levnadsår, tjärʿm ak-jáurátj J m 21c5 G st K ärb m ak j (au)re. tjierpm akjohko A rj 19b3; -sulluh 2 7 al. tjärm ëk ë, se tjär'm a{h)k. t j ä r r a LÖ h å rd b o ttn , sa n d b o ttn i sjöar; N ensén, Lycksele lpm t j ä r r a b å t t n e sm åsten b o ttn i sjöar. Q 193. J f r tjärrú, slu tet. tjä rrú , gen. tjäru, Ss tjärrá lågfjäll som gränsar m o t skogslandet och d är höst- och v årv isten a b ru k ar v ara b e ­ lägna; (NG även:) la p p d istrik t = J m tjiel'te, T rn p ii'ri. Q 194. tjärú-várátj J m 13c 6 G st K årro v a rats. F ö rr har d e t v a rit h ö stk å ta ställe där. tjärrú(h)njuōn e, fjällp arti, Vilh. G st T jårronjuone. N ensén, Åsele lpm t j ä r r o k e t j e w a r e , som äro n ä rm a st sko­ gen, N edre bygden: t j ä r r o , äfven sa n d b o ttn i sjöar, bäckar, tjä rú , gen. av tjärrú. tjä rrá , se tjarrá. tjä rrá , se tjärru. tjä rrá n , gen. av tjärrå. t j ä r r e s , se tjoares. tjä ru tj, se tjerutj. tjār ʿve S = tjarʿve. tjä ssa = tjässú. tjä ssú , gen. tjäsú liten v it fläck (som lyser igenom och syns m o t en m ö r­ k are bakgrund); jfr tjäsm hit synas p å lån g t håll. J f r tjässa, tsässa. ~ kál'lú, e tt stenblock, som syns p å lå n g t håll, J m 12c5. t j ä u h l a k , se tjeu'lá. tjiiulilam {*tjäuhlåm ‘i), jfr tjeuhle. ~ tjohkko Arj W iklund 25a5 G st T jäulat jåkko. tjä u h sa k , avi. av tjäk'sa. ~ , berg, J m 12b5; ~ -jáu're (anledningen okänd), t j ä u l a , se tjäuhlam. t j ä u l e , se tjeuhle. tjä u 'r a , se tjieu'ra. tja ̄u 'r á , se tjeures. tjä n re h -, se tjeures. tjä u res, se tjeures.

232

tjölë, se tfuoVé. tjölm ë, gen. pl. av tjoal'm el tjölpm ë, se tjuol'm a. tjörvë, se tjoar've. tjö u rë, se tjourë. toaile, gen. toale översnöad väg, släd ­ sp å r, sk id sp år eller a n n a t sp å r som n ä t t och jä m t sk y m ta r genom snön. Q 214, fi. tola. doal'v- S, se tuol'va. to al'v e, gen. toalve tra v . toalve-kor'sa Gv 9 cl. toares, gen. toarrása; tóres; S dåres, dórá, duores, duorrá som ä r eller g år p å tv ä re n ; toares-johko bäck som kom m er från sidan (t. ex. in i en dalgång); ~ -värre berg som ligger p å tv ä re n i förhållande till den v a n ­ liga färdleden; ~ -pielle terrän g en p å sidan om allfarväg, avsides; ~ -pelätnarn te rrä n g p å sidan om allfarväg. Q 215, 215 b. tóres-johko Gv 14c6 G st Torisjoki. toares-oai've Arj 19c5. dóres-buulú, dalgång, Sors.; duorráttjohk) G st T årestjåk k o ; dórá-njuoná, ud d e och nom adskola. N ensén, L y ck ­ sele lpm t å r r a liten skog, som s tr ä c ­ ker sig u p p m o t fjället; Åsele lpm , T å r e s Å ije , som ä r tw ärtfö r. to a r'n a to rn . L ånord: N L 133. ~ (alep ~ och lulep ~ ) J k 9 a2-3 G st T år va. to a rrú , gen. toarú; S dórú, duorú, Ss duorå krig; strid ; slagsm ål, fi. tora tr ä ta ; strid . ~ -rip m e J m 21c5, sv. T årrerim fallet. dóru- tjohkkë Sors. G st T å ro t jåkko. N ensén, Åsele lpm T u o r a n Å ije strid sfjället. uhtjë duorán-ójje Vilh. togge, gen. tokke löpm age, abom asus. ~-pahta, h ö g t berg, Gv 21a6. ~ jiegge J m 28b 1, G st Tåggeaijajiegge. »Här rin n er en bäck, som gör k ro k ar, så a t t dessa lik n ar en löpmage.» tokke-kielos A rj 19c 2. tójáh tah k (a) (Grm) tu n n skare d är skid o rn a (då och då) sk är igenom; is som ej ä r fu llt b ärk raftig ; (KN )

d ó jjäm -tó rú h k sted hvor n g t er b ru k k et av; sted h v o r skare el. is er b riste t u n d er fo­ ten; sted hvor jorden er ra st u t (særlig p å elvemel); b r o tt p å havet; (pl.) n ed b låst tre , vindfång. E tym on: F U V 61e, C oniparative gram m ar 38612' 13. ~ , la n d et m ellan alehkjáure och G st V uossejaur, Arj W ikiund 27a3. d ójjām -, nom en actionis av (Lule) toadjet b ry ta . E tym on: se u nder tójáhtahkla). ~ -várre A rv W iklund 35b3 (B enbryteberget). tokke, se togge. tohpe, gen. tope stuga. < fi. tupa. ~ -njár'ka J m R uong 20b5. to l'k e , gen. tolʿke (fågel)fjäder, dun. E ty m on: F U V 624, C om parative gram m ar 386. —-jáurásj G v 15b 3 G st T olkij(ärvi); ~-johka 15b4 G st Tolkijoki. đol'ke-jáure A rv 34c5 G st D u n träsk et; ~-várre G st D unberget, t o l k i , se tol'ke. t o l k k i , se tol'ke. to l'le, m öjligen particip prs av tol'lit göra eld för n a tte n eller för a t t koka kaffe eller m a t u te p å resa; avi. av tollo. r_-tjorrú G v 9 b l G st Tuolle. tullo, gen. toló; totta, gen. tolä; Ss J t l đallë, H ä rj. đullë eld. fi. tv li. đallëgielësë G st S vartm orh öjden. d o lo , se tuou'le. tolós K s, troligen =D ule tolótj, avi. av tollo. ~ -várre K s 6ab2, fi. Tulinkiv a a ra , G st T uulinkivaara. t o l p a g o r n i , jfr kieb'ne. U td rag u r b rev till k a p te n G ustaf Borenius 15. 11. 50: »U ppgiften om a t t d e t ä r Tolpagorni som egentligen h eter K e b ­ nekajse fick ja g a v E rik Mars ja å r 1926. D en bekräftad es sp o n ta n t u te i fjällterrängen tio å r senare av hans granne R ikku. D essa tv å ä r tr o ­ ligen de enda n u levande v ederhäf­ tig a sagesm ännen n ä r d et gäller n am nskicket i K ebnekajsem assivet. S tålp akårne h a r jag likaledes från M arsja, m en jag m inns in te om hans

ord föllo sig e x a k t så som ja g h a r återg iv it dem i STÅ. — V ad v a r d et för la p p ar B jörling anlitade? Om d et in te v a r N orr kaj tu m lap p a r, voro de k n ap p a st n å g ra fö rstah an d sv ittn en . A tt -gorni in te ä r lap sk a tro r ja g m an k a n slå fast. I n te ä r d e t finska, och in te ä r d et svenska eller n o rsk a. J a g m åste tillstå a t t ta n k e n p å Bogdanov eomes h and y . Stolb gornyj b ety d er o rd ag ran t bergs-pelaren; d e t lä r v a ra god ry sk a och ge god m ening n ä r d et ä r fråga om e tt berg av d e t u t ­ seendet. D et bör i f i n s k m u n ha givit Tolpokorni, vilk et av svenska öron k an u p p fa tta s som T ålpagårni.» (B jörn Collinder.) A n m . R yssen B og­ danov lär h a v a rit den förste åbon i L aukkuluspa. tóm m á (asp. t), gossnam n = Tom as. ~ , Flyberg, F r W iklund 53a2 (efter en lap p Tom as, som b ö rjad e där), dópmëhkë, se tápm uhk. dópm ëhkën, gen. av đópmëhkë. dórá, se toares. dóres, tóres, se toares. t o r i s , se toares. đorʿpë, troligen = sv . torp: fä rsk t lån. ~ Stensele, sv. T orpstasjön. t o r p e n , se tuorʿpun. tor're, förm odligen p resen sp articip av torrot fara n ed i lös snö, i snösörja, i sum pm yr etc. K an sk e dock å te rg iv ­ ning a v fi. torri fram sk ju tan d e eller u tståe n d e ställning; k v a r n tr a tt, k v a m stru t. Möjligen = K N tor're, gen. torre en liten og v an triv elig en, pusling (person el. d y r; jfr torranit sk rukke sig, træ k k e sig sam m en (særlig u n d er p åv irk n in g a v ild). stuor torre-värre Gv 22b5 G st Torriv aara; torre-áhpe G st T orrivuom a. t o r r i , se tor're. dórú, se toarrú. tórúhk, avi. a v toarrú. ~ -vákke Arj 19b2; tórúhkoh, fjällp artier (1071 och dess utlö p are i SO). D et h a r v a rit tv is t (tórrú) om d e tta betesland.

233

tosjes-tsieggim t o s j e s , se tossjes. tusSjes, a ttr . a v tos'sje ingenting, in te t, n å g o t som ä r betydelselöst; oduglig, betydelselös. < fi. tyhjä to m , ringa, o n y ttig , fåfäng. dourú S, personnam n? ~-bierjë Stensele. ~-gållë (gubben D.?) liggen b e ­ g raven u n d er den en a av jámeh-gierkeh V ilh. (enligt T orkel Tom asson). tr., förkortning a v sv. träsk, sjö. trall k e Sn »näs»; = sv . dial. drag ed, sm al la n d tu n g a. ~ (-byinë), by, Sors., G argnäs; -jännú G st G argån. tráh p ú S, se ráhppú. t r a p p e , se ráhppú. drápëhkë giststång. Se ráhppú. đrápëhk{ë)-jáu're Sors. trapkësë, jfr L Ö r a p k e s skakning, rö ­ relse. trap ʿkësën-råtte, bergsida, 65 SOb5. t r a p o k , se đrápëhkë. t r e p p e n (Nensén: se u n d er vier'htsa); trol. gen. av * t r e p p e = riehppe. trom p(w)ë, se trumpë. trontë = no. *tronđ = trønđer, fno. prónclr, þránđr. trontn đ ä w á T ranris lappby. tront(ë)n, se trontë. trórʿnik, se rórʿnik. trótnik, se rótnik. trum pw ē: LÖ t r u m p i : s a d k e m vermes, qui in narib u s rangiferorum ab insecto quodam , quod v o ca n t s n o m p a t a u t t r . , g e n e ran tu r illosque valde v ex a n t; L inné Lycksele tro m p e Cephenom yia (Oestrus) tro m p e, nosstyng. Q vigstad, P a tte d y r D 24. ~ (Lgr; H b r an g er slu te t o-ljud) T n 71 G st S vansjökl(äppen). tsahbe, gen. tsappe; J k tjabbe nedre m ärg b en et p å fram fo ten hos ren a r oeh liknande d ju r. alep tjabbe, bäck, J k 9 a l; lulep tjabbe G st L ule T jappe. tsagge-koahte, S tsakke-goate tä lt u ta n bågs tänger. tsahke S h u v u d (särskilt p å dju r); LO t s a k k e m ennisko eller a n n a t k re a ­ tu rs h u fv u d (Lycksel.). F örekom m er

234

jä m v äl i Vilh. som efterled i åsnam n . tsa h tsa , gen. tsatsån v atten d e la re i en dalgång (dvs. h ö g sta p u n k te n , län g st up p e i en dalgång). Q 127. E ty m o n : T oivonen, Finnisch-ugrisehe F o rschungen 19: 91, J f r. tjahtsa. tsáhtse K s =tjáhtje. tsahtsëm ë, k an sk e avi. a v tsahtsa. tsahtsümë Sors. 25b5 G st T jatsem vare. tsahtsü m ë, se tsáhtsëmë. tsá i'h tsá : »tsäitsuha tál'hke o v äd re t vidhåller, h åller i». ~ eller ~ -tjohkko (längden p å a i fö rsta stavelsen ej angiven) Arj 19b4. t s a k s , se tsoahke. tsán i, se sáni. tsappek, avi. a v tsabbe. ~ -várre J m 20 b l. t s a s i , se tjåhtje. tsa tså h k , avi. a v tsahtsa. tsatsá(h)k, lågfjäll, Jm . tsaveh k, jfr tsavvet, 3sg p r t tsavii (NG) tv in g a skingrade ren ar sam m an. ~ njár'ka, -jáurátj Arj 19a2. I se p tem ­ ber, d å laxöringen leker, ä r tjä rn e n full m ed laxöring, t s c h i d t j a k , se tjittjåk. tsehpahk , se tsiepahk. tsekkilm , se tsekkim . tsekkim , gen. tsekkima; SG tsekkilm , gen. -a u p p re st m ärke, ste n stä lld p å ä n d a och s tö tta d , stenröse, stå n g u p p s a tt i en k lipprem na m ellan s te ­ n a r L d.; tjä n a r som v ägm ärke. Q 129. J f r tsieggim. tsiekkim -jokótj J m 7c4. tsekkim -vađah Arj R u o n g 19c6. tsieddá, gen. tsiettá, ö k nam n p å H uljola p p a rn a i J m . ~ -jáurátjah J m 20c5. tsieggim , n om en actionis a v tsieggit, tseggit resa u p p , ställa i lo d rä t eller n ä s ta n lo d rä t ställning (en sak och en gång); s ä tta n ed m o t jo rd en och p å så s ä tt resa upp n åg o t; bygga (en stu g a 1. d.). J f r tsäggút u p p rä tt, u p p rest. ~ -tjiellú, en s to r slä t fjäll­ hed, J m . S ten a r ä r re s ta h ä r och

tsiehkes-tsóhkulak d är, troligen a v la n tm ä ta re fö rr i tiden. tsiehkes, gen. tsähkká; tsähkes, skåra, hak, inskärning; sk å ra som görs t . ex. i en trä b it, n ä r m an rä k n a r något; etc.; várre- ~ te rrass i fjäll. Q 139. Avi. av tsiehkke. tsiehkkc, gen. tsiehke; A rj tsöhhke sk åra, h ak (t. ex. i e t t trästy ck e); m y c k et tv ä rb ra n t slu ttn in g . Q 138. tsähhke, fjälltopp, A rj. tsiekkim, se tsekkim . tsielek, jfr tsiellat, neg. tsiela, skälla (om h und och fjällräv ; äv e n fig. om m änniska): skälla p å (även bildligt), tsiel'ke K s, se tjiel'ke. tsiepahk, kanske = N G tsepahk, N J m siepahk 1. bellingsko av den frå n T orne lappm ark införda ty p e n m ed sto r sn y t och söm m arna in å t; 2. (NG) ~ -sjnjierrá näbbm us. Avi. av tsiehpat b ita sönder; skära, k arv a sö n ­ der i sm åbitar; tsiehpam li sjnjierrå suoineu tannĕ r å tta n (råtto rn a) hade b itit h ö t till sm åsm ulor. ~ -jáurátj J m 21a2. tsietn jal K s, se tjiekŋal. tsieves, avi. av tsievve. ~ -jáurátj Jm 28c2. Sjön skall h a f å tt s itt n am n en v in te r då snön v a r h ård och skogs­ lappen Teilus från U d tja vistades där. tsievve, gen. tsieve; tsävve, gen. tsäve snö som ä r hoppackad och hård, så a t t den b ä r en ren, ibland också en m än niska (ej skare; renen orkar ej g räv a igenom den), tsih k a, jfr tsikåstit p å stå , v ara påstridig. ~-oal'ke, ~ -jiekŋa A rj 19al. tsihtsuk, jfr tsihtse. ~ -njoas'ke J m R uong 20a3. tsihtse, gen. tsitse-, SO Gv tjihtje liten fågel, sparv; tsitsåtj (dim.) ds. Qvigsta d , F uglenavne 335. fi. tiainen li­ te n fågel, mes. F am iljenam n i Jm . tsitse-suolú K s lb 6 . D ä r h a r en Sopperobo h a ft en to rv k å ta för fiske, tsir'k ii, avi. av tsir'kú t (intr.) sp ru ta u t eller in (t. ex. v a tte n genom e tt

h ål i en b åt). — jáurátj J m 20c5 (uppgavs a v G rm s sagesm an b e ty d a »K varnträsket»); -várátj G st K irkov ara ts. tsitsuk, avi. av tsihtse. ~ -jáurátj A rj. tsoahke, se tsoakes. tsoakak, tsókak, av h a v tsoahke: se tsoakes. tsókak, sm åsjö ar Jm : 13ci, 2 0 al, 28a6 (den sistn äm n d a ä r m y c­ k e t grund). tsóko(h)k A rj R u o n g 27b2 G st G rundtr(äsk et). tsoakes, tsókes, S tsóká, tsōo ̄k s 1. a ttr . (pred. tsoahke N) g ru n d (om sjö, å); 2. lågt v a tte n stå n d ; (KN ) g ru n t sted, grunn. Q 132, 133. E ty m o n : F U V V . tsókes-m̆k ótj G v 13a5 G st S uppatsj. tsóká Sors. G st G ru n d trä s­ ket; tsóká-jdu're g ård a r, G st G ru n d ­ trä sk . tsööks-juhkë (öppet ö) T G st G rundbäcken. H it h ö r v äl också: tsókáháu're J m 21c3 G st T såkas (sjön ä r grund), tsóhká, sel, A rj 19c5 (längden p å o ej angiven). N ensén, Åsele lpm T s a k s J a u r e (skrivfel?) grund. tsoal'm e K s = tjoal'me. tsóhká, se tsoakes. tsohke, gen. tsoke; J m även: tsohkke h jä rta (hjärtm u sk eln hos m änniskor och djur), tsohke, en liten spetsig höjd, som lik n ar e t t h jä rta , J m 13a3. tsóhke, se tsoakes. tsohkko K s = tfohkko. tsóhkul, jfr tsóhkulak. ~ -kielas, gen. tsohkula (även tjohkul- sades) J m 21a2. tsóhknla, se tsóhkulak. tsóhkulak, tsóhkula; A rj tsúhkulak. 1. K N P granne, g ru n t ste d i h av e t, innsø el. elv; K r d am el. su n d h v o r d et er tø r t om som m eren; 2. L ule NG m essm ör; ~ -miel'hke m essm ör u p p ­ b la n d a t m ed m jö lk (n y ttja s till k affe­ grädde). L av i. a v tsoahkút iå lägre v a tte n s tå n d , falla, sju n k a (om s trö m ­ drag, bäck, sjö); 2. troligen e g e n t­ ligen 'fällning’ och sålu n d a id e n tisk t m ed L Q 134. G randord: tsoahke (se

235

tsókalmë-tuollú tsoakes). J f r tsóhkul. tsóhkulak-láhkú, p ia tå , J m 13c4. tsóhkula(-jáurátj), m y c k et g rund sjö, Gv 13a6. tsúhkulak-johko eller tsúhkul-. A rj 19e5; A rj R u ong tsuhkulak 19e6. tsókalm ë, avi. av tsoahke (a ttr.) gru n d . ~ , en g rund tjä rn , A rv 42a6. tsóko(h)k, se tsoakak. tsó k a , se tsókau. tsó k á S, se tsoakes. tsó k ak , se tsoakdk. tsó k a u , gen. tsóhkama g ru n t ställe. A vi. av tsoahke: se tsoakes. ~ -já u 're, tsókaháu're J m 7c4. Sjön ä r grund, tsókes, se tsoakes. tsótsë »högt liggande skoglös fläck». jille- ~ , berg, Sors. G st G ilksåts. tsu h k u l A rj, se tsóhkulak. tsú h k u lak A rj, se tsóhkulak. tsuobbu, gen. av tsuoppúi. tsu o b 'tsa , gen. tsuoptsa; tsuop'tsa-, N G tsuok'tsa, gen. tsuoktsa; H ä rj. tsuou'tsë snöfläck eller snöfält i fjällen om som m aren; (NG) =jassa, (LÖ) stad ig tv aran d e snö i fjällen; (H ärj.) Schneefeld im Som m er im H ochgebirge. Q 136. tsuohkuđah- K s jfr tsohkulak. ~ já u 're K s 6b2 G st T såk u ttaj(au re). tsuok'tsa, se tsuop'tsa. tsuol’ma K s , se tjuol'm a. tsuonama, gen. a v tsuonan. tsuonan K s, se tjuonam . tsuoppú, se tsuoppúi. tsnoppúi, gen. tsuobbu; N G tsuoppú groda, R a n a (tem poraria). Q vigstad, P a tte d y r, B 13. tsuoppú-jáurátjë Sors. G st T osknästj(ärn). tsuop'lsa, se tsuob'tsa. tsuoutsë, se tsuob'tsa. tsur'pme, se tjur'm e. t s å k a s , se tsoakes. t s å k e s , se tsoakes. t s å k u t t a , se tsuohkuđáh-. t s ä g t s o , se sjäksjú. tsäbkes, se tsiehkes. tsähhke A rj., se tsiehkke. tsāh kkúk, jfr tsähkkút rista , sk ära in,

236

göra skåror: se tsiehkke. ~ , fjäll, J m 12c4. tsäma, gen. a v tsäpma. tsäpma, gen. tsäm a inhuggning, fals; tsäpma-tier'me, tsäma-tier'me tv ä r ­ b ra n t sjö- eller b äck stran d . Q 137. tsärrú K s, se tjärru. tsässa =tjässú. ~ -kál'lú, stenblock i n ä rh e te n a v K v ik k jo k k (lyser v itt), tubbëkë = sv . tobak? tubbakë 65SOb4. tubbakwë-jappwë 71b4, 1158. túlpuk, se fuol'puk. t u o d d a r , se tuottar. tuoddaras, se tuođđaratj. tuoddaratj, T rn tuoddaras, dim . av tuottar. ~ , hela fjällsträck n in g en p å b å d a sidor om riksgränsen m ellan A ltev an d och T o rn trä sk fr. o. m. P ålnoviken till R r 278. Så kallades D u n d re t (Gv; m u n tlig u p p g ift av K . B. W iklund). tuohk-, se tuohke. tuohke, gen. tuoke p latsen b akom n å ­ got; v ad som ä r b akom något. fi. taka. tuohttje en n y la p p o v an p å en g am ­ m al: presensparticip a v tuohUjat la p p a u ta n p å en gam m al lapp (oapme tuogŋasa nalá tuohttjat; G rm O rtn.). ~ , e t t lite t berg m ed björkskog Jm 13bc. tuokŋas, gen. tuogŋasa; S duoŋës lapp ( a tt la p p a m ed). A vi. av tuogŋat lap p a. E ty m o n : F U V 916- 22, Com para tiv e g ram m ar 376. duoŋës-jáure A rv 43b3 L ap p trä sk . S k äm tsam översättn in g frå n svenskan? t u o l a p p a , se tuol'pa. tnol'je, gen. tuolje h u d (m ed h å re t på; a v ren , älg, ko etc.), fi. talja. ~ -johko J m 20b5; tuolje-várre 21b6 G st Al. S arkavare. T oppen ä r p la tt och lik ­ n a r till form en en ren h u d , t u o l l e , se tol'le. tuollú K N ; L ule stuollú, gen. stuolú (KN) tele (i jorden); (MG) b o tte n ­ tjä le i m y rar, trä sk och sjöar; Jm stuollú-pahta k v in n a som ä r tjo ck och bred i gum pen och h a r sv å rt a t t

tuolp-tuou'le stig a u pp frå n golvriset, tuollu-várre J k T u o llu v a a ra . stuolú, f jäll, J m 13b 1. tiioip, se tuol'pa. tu o l'p a a ttr . (pred. tuol'pat) flat, p la tt (t. ex. om berg) ~ , berg, Jm . d:o, fjäll, Arj 12c3. t u o l p a g o r n i , se t o l p a g o r n i . t u o l p a k , se tuol'puk. tuolʿpak, av b a v tuol'pa. ~ , berg, A rj 19e3; ~ -várre 19c6. dnolʿpátjë »en liten prick». J f r fi. talppu fläck. tnoiʿpuk, T rn túlpuk, avi. av tuol'pa. ~ , berg, J m 13c6. V iikusjärvi tulpuk, lappviste, J k 10a6 fi. T uolpukka. ~ G v 9c3, 14a3 G st T uolpak. duol'tëm , nom en actionis av (Lule) tuol'tat koka (intr.); bubbla, forsa, strö m m a (om v a tte n i en kallkälla, i en bäck etc.). ~ -jáu're M alå 42a5 etc. G st K okträsk, d u o l'v -, se tuol'va. tu o l'v a , gen. tuolva sm uts, duol'vúre A rv 34c4-5 G st S otträsk et, tuom es, gen. tuopmása = Tomas? N L 139. ~ -vár'htú, berg, Jm . tu o m m á (aspirerat t) S, troligen = Tom as, tuom m án vártú kalberg, F r 47c2 G Sjougdfjället. tu om m án, gen. a v tuommá. duoŋës, se tuokŋos. tuopm ás, gossnam n = T om as. ~ -várás, fjällbacke, J k W iklund 4 a l. t u o p t , se tuop'te. tuoptá, gen. tuob'táka tr a k t (särskilt renbetesm ark). Q 227. J f r fi. tanner, gen. tanteren eller tantereen gräsvall, tra m p a t ställe, h å rd m ark , m ark, p lats, fält. tuopte, jfr tuoptá. ~ -várátjoh J k 4a2 G st T uopti; ~ -johka G st T uoptijokk. t u o p t i , se tuopte. duorá. se toarrú. t u o r a n =đuorán. duorán, gen. a v đuorá. duores, se toares. t u o r e s , se toares. G v t u o r e s - j i e g g e = fi. P oikkijänkkä.

tu o r g - , se tuor'ka. tuork-, se tuor'ka. tuor'ka, företrädesvis plur.: tuorʿkah risbetäckningen p å k å ta n s golv; N junjes, J m tuorʿkah björnens t a r ­ m a r (noaord). E ty m o n : FU V 76n . ~ , -nóđás, lå g t fjäll, J k W iklund 3a6 (där v äx e r d e t ris), tuork-áhpe (alius: toares-) Gv 22c2 G st T uorgape. duoro, se toarrú. t u o r p e n , se tuorʿpun. tuorʿpnn, gen. tuorʿpuna puls, s tö t m ed en klum p i än d a n som n y ttja s till a t t skräm m a fisk in i n ä t eller n o t; (NG) klubba, klum p som sä tte s fast i ä n ­ d an p å en pulsstång; k lä d stö t. Avi. av tuor'pút skräm m a fisk in i n ä t eller n o t m ed tuorʿpun; s tö ta k läd er m ed ~ . fi. tarpoa pulsa, stö ta m ed puls i v a ttn e t för a t t sk räm m a fiskar i n ät; plaska. ~ , la p p b y (distrikt) i Jm . ~ -já u 're J m 28a3. ~ , e tt p la tt fjäll Arj 19c6. P etru s L æ stadius, Jo u rn a l 93 T o r p e n j a u r . duorrá, se toares. tuort-, se tuor'ta. tuor'ta, gen. tuorʿta, perso n n am n = Tord. F am iljen am n i J m . E n T u o rd a följde m ed A. E . N ordenskiöld till G rönland och sk rev tillsam m ans m ed k am ra ten R a s'sa in s itt n am n i sk id ­ löpningens hävder: se Collinder, L a p ­ p a rn a 79. tuortáu're (och tuortaberget) J m 28b6; tuorʿtan-áhpe 21b6. tuorʿtan, gen. av tuor'ta. tuottar, gen. tuođđara (NG) d e t k ala lågfjället; (Jm ) v id strä c k t, m era p la tt, trä d lö st lågfjäll p å gränsen m o t skogslandet. Q 219. > fi. tunturi. ~ -várasj G v 14b3 G st T u tto v ara ts; ~ -jokótj 15e G st D underbäcken; ~ -áhpe 22c5 G st T u n tu rivuom a. đuottërën-óive A rv W iklund 34b5 G st S. D ö ttren åiv e. tuottje J t l L gr ruhige S trom bahn. Q 212 . tuou'ie to rr, porös, b ark - eller trä a rta d , sv a rt u tv ä x t p å björk; n y ttj a ­

237

tuova-därná des förr som kaffesurrogat; n y ttja s ä v e n till a t t b rä n n a v å rto r eller b rä n n a b o rt reum atism . < fi. tavla fnöske. N ensén, Åsele lpm , d o lo tu n d e r; T å u l a , af tu n d e r. t u o v a , se tuv'vá. turist-, se turis'ta. turis'ta tu rist, turist-oaivásj, liten fjällto p p , J m R uong 20a2. D it g år en tu riststig frå n K vikkjokk, »vai turistah kalkih vár'tahit för a t t tu riste rn a skall få se p å u t ­ sikten». tu rʿk i, troligen gen. a v H ur'hki, < fi. tu rkki päls. ~ -johka, bäck, J k W iklim d 4e2 (rinner frå n SV till G st K uolatsjau re). durre, diirre S skal (pass). L ånord: sv. dörr. durren-tjohkko T. durren, gen. av durre. tu sá -, J f r tussat, lsg prs tusáu (sakta, ty st) syssla m ed n åg o t (inte h a b rå tt). ~-suol'lūh =jám ëk-suol'lutjah J m 20c5; ~ -njár'ka 20c6. t u t t o , se tuottar. tu u rë (tennis, t. o. m . aspirerad) = Tor. tur(ë)-áse, bergshöjd, Vilh. tuvv-, se tuv'vá. tuv'vá, gen. tuvvá d e t grövre p a rtie t i v a rd e ra ä n d a n a v e t t ben (ledkap­ seln och ledskålen), stuor-tuwwå Gv 13a(5-)6 G st S tu o r T uovaj(aure); tuvvá-jokótj; tuvván-áhpe. tuvván, gen. a v tuv'vá. tuvvátj, dim . av tuv'vá. u n n a tuvvåtj G v 13a6 G st U n n a T uovaj(aure). diirre, se durre. t å g g e , se togge. t å l k o : N ensén, Lycksele lp m t å l k o t j a k k d å d e t tin a r, rin n er snö och v a ttn . t å l p a g å r n i , se t o l p a g o r n i ; jfr kieb'ne. t å r e s , se toares. t å r o , se toarrú. t å r o k s = L u le *toarúhkis krigisk, fal­ len för a t t slåss: se tocrnrú. N ensén, Lycksele lp m T å r o k s T j a k k , Lap-

238

p arn e slagit h v a ra n d ra d ä r i sednare tid er. t å r r a , se toares. t å r r e r i m , se toarrú och ripm e. t å r v a , se toar'na. t å u l a , se tuou'le. tädda, gen. tättu n åg o t som lägges p å som ty n g d för a t t ty n g a ned n åg o t. ~ -tievvá J m R uong 20a3. D är h ad e m a n m jölkkaggar n ed g räv d a över v in tern . D et v a r in te alltid m an hade dem i källor; m an sade a tt tievvåmiel'hke v a r b ä ttre , tädtju lii, gen. tädtjulohå; städljul n; (s)tädtjulahka ödla, L acerta. Qvigsta d , P a tte d y r B L J f r fi. sisilisko. städtjuli-várátj, -jokótj, -jáurátjah (el­ ler tädtfuli-) J m 28c2. däitjá H ä rj. L gr schw arze, zähe Moorerde. K an sk e lånord: no. deig L deig, æ ltet masse; 2. m yg, blod, ty n d . tä k á , gen. íähkáka (rak) k åtastån g . ~ -oai've J m 19a6 G st T äkanåive. deká-njuonná, berg u tsp rån g , Sors. 26c 1. t ä k a n , se täkå. t ä k o , se tiihk-. täieht, k a n tä n k a s v a ra avi. a v tätte = tieUe. — tuottar Gv 15b5 G st Teletö isen tu n tu ri. (D et lp n am n ets sa m ­ m an h an g m ed d e t fi. ä r oklart.) tāl'hpa, se talʿpa. tälʿpa (täl'hpa’i), jfr täl'pas = tielʿpes n åg o t som u ttry c k e r hån , spydighet eller förlöjligande; tielʿpestit h ån a, förlöjliga. ~ , berg, Gv 22c3 (2 km V om 457). tāp muk, se tápm uhk. tärʿket; F riis d æ r g e d litu s praeceps, bak k e i søen ved stran d e n , m arb ak k e, mæl. ~ , k y rk b y och socken, T ärän tö . tär'me, se tier'me. dārná, dierná, enligt Moosberg tro li­ gen = fågelnam net (sv.) tä rn a , som i Sverige förekom m er som sjönam n. deär'ná, dier'ná T ärn asjö n . K y rk b y n ock socknen up p k allad e efte r sjön. deärná-jeänú T ärn aån .

täu'ná-urʿtës täu'ná NG dy n a, m adrass. L ånord. Föreligger kanske i: täu'ná, lappviste, Gv 9 cl. ~-o7'Å:e T G st K ennaålke. tävá S, se tievvå. dāv vá S, se tiew å. dōh' vë »landstrykare». ~ -suw ën Sors. d ö t t r e n , se tuoUar. ubbá, gen. u ppå, personnam n, sv. = Ubhe(1) ~ , bäck, J m 7c4; uppá-kálau. N . A. G ruvvisare tro r a t t någon m ed n am n et ubbá fallit eller förolyckats d är. uppá-tjavelk, landrygg, J m R uong 20b 5. u d d n a l l , jfr H ä rj. u tnik, Lule atnet hålla, ha. N ensén, Åsele lpm U d d n a l l , u d d n e t , hålla i. uht ja. se uhtsa. uhtjë = uhtsa. uhtsa a ttr . (pred. uhtlse), S uhtse, uhtjë liten. J f r unna. uhtja-vårre Gv 22c4 G st P ak te v are. uilitii, jfr ui'htú. ~-johko Gv 8b2 Gst T jau tesjokk. u i'h tú , gen. uih tú (NG) sm al strä c k ­ ning av träd lö s renbetesm ark, om ­ given av björkskog; (Jm ) sträc k a eller te rrä n g d ä r m an lä tta re k an ta sig fram (t. ex. m ed renhjorden) em edan d e t ä r lite t m ed skog eller ingen skog (: öppnare sträcka). Q 396. < fi. uitto lögningsställe, flötningsställe, vadställe; en inom fastare m ark in sk ju tan d e sank sträck a, d är fräken väx er och som stundom lig­ ger u n d er v a tte n , rotji- ~ , m yr, Gv 14a5; kärʿm ai- ~ 15b2 G st K ärm etu ittu . -úu>- = oai'vei se u n d er alla. -uje, se oai've. uks-, se uksë. uksë, gen. uksēn forell. N ensén, Åsele lpm U k k s J a u r e h , å S tenbithol­ men; O k s j o k k , L axbäcken, uksëntjōn nëh T n 76 G st G råsejtj(ärnar)na. ul'ke S, se oal'ke. lilles S; olles, gen. ollösa eller ollása N hel (och hållen); hel ( = oskadad); fullständig, fullt utvecklad, vuxen;

fullkom m en, färdig. ~ -jáure Stensele G st U llisjaur. N ensén, Lycksele lpm U l l e s j a u r e ( å lle s , stor) L ån g ­ v a ttn e t, u lli s , se ulles. ul'lú, gen. u llú ull. N o rd isk t lån: N L 337. ullú-jiegge J m 2 1 al. V argen h a r riv it e t t får d ä r och m an h a r fu n n it ull. unʿkërë F r = sv . ankar te). ~ F r 46a5 G st A n k a rv a ttn e t. ünʿkër(ë)n njuone, fjällutlöpare, G st A nkernjuonje. un n a a ttr . (pred. wn'ne), S unnĕ liten. H ypokoristisk om daning av uhtsa. unnas, se unna. unnë, se unna. unno K s, se unna. u o n 'k ë, se on'ká. upm äi, se upm äjë. upm äjë: se W iklund, N am n och Bygd, 1914:107. ~ -jeänú, upm ñjën-jeänú, upm ä-jeänú (Moosberg) U m e älv. gas'kë-upm äi, sjö, T. upm äjën, gen. a v upm äjë. uppá, se ubbd. -u r = jáu're. uras, se háu'kuros. u r'je l S, se oar'jel. u r'je li S, se oar'jelii. u r'jil A rj, se oar'jel. urʿkë =ürʿkë. ~ , hela fjällsträck an SV om sjön 664 (Gst Saxaborga) F r 4 7 b l. u rro S, se oto. u rʿt-, se urʿte. u r 'ta , se urʿtai. n rʿtai, gen. ur'taha fåran d ä r b o ttn e n sä tte s fast i en kagge. fi. uurre, gen. uurteen urgröpning i kim m en, d äri b o tte n k a n te n infogas, lagg, b o tte n ­ k a n t p å laggkärl; räffla, rep a, fåra. H it hö r nog: ur'tci-jáu're Gv 21b6. urʿte, troligen = K o la ur'te grosser flacher F jeld od. Fjeldriicken. Se u n d er pár'hte. Q 868. urʿtës, LÖ u r t e s ; L ule urʿtas, gen. ur'htasa ro tsto ck en av A ngelica archangelica. N o rd isk t lån: fno. urt f.

239

urʿts-váhkkú u r t, nrn . *(w)urtiz. jille-urʿt(ë)s-jáu're Sors. 34c2-3 G st V. O rstr(äsk); lulle urʿl(ë)s-jáu're G st Ö. O rstr. urʿls, se urʿtës. u t s . , se uhtsa. u t s e , se uhtsa. uiihsiihk, SG uusuk dörren i k å ta n (själva dörren, gjord av ty g och träspjälor). Avi. av uk'sa, gen. uuhsa (SG gen. uusa) dörr, dörröppning (troligen < fi. uksi: F U V 121). Torde föreligga 1: stálú-suhk-jáu're, fi. Taallu u su k k ajärv i J k W iklund 4c4 Gst T alusukkaj(ärvi); förmodligen: *stál{ú)-uuhsuhk-jáu're. J f r suhkkú. nulë »torde sam m anhänga m ed no. ol eller ola rem» (Moosberg). ~ -vuëlejuhkë T; (Moosberg) ~ -wuelle 01fjeldet. u u rëh t- Ss, t ro ligen = oruhtak. ~ juhke F r 46b6; d ä r h a r det funnits v isthus och k å ta , som n y ttja d e s om hösten. u urëtahkë, troligen = oruhtak. ~ , F r 46b6, 47bl: fjällom rådet S om Värgaren. uvve, gen. uve Arj Q vigstad strö m ­ d rag i elv; LÖ u w e , u v w e ström , spak ström . Q 869. E tym on: FU V 125a. -üjë =oai've. iilles, se ulles. ünʿkër(ë)n (gen.), se unʿkërë. iirʿkë =irʿke, irʿkes. J f r K N it'k ú sta d hvor solen ikke n å r hen, sk y g ­ gen. ~-f/oZ‘íë; ürʿken-tjahkë (orik­ tig t för *ürʿkën-) Vilh. iirʿkën-, se ürʿkë. vadda, se vahia. v ad 'd já , se vajjå. w a d d je , se vajjå. vadje, se vajjå. vadnas, se vands. vadnem bäver. Q vigstad, P a tte d y r 255. vadnjalis, se vatnjalis. v á d 'rá Ss, se vár'tú. vađaht, pl. av vađđa: se vahia.

240

vađđa, se vahta. vađús, avi. av vahta. kuossa- ~ , ås, J k 10b4. vágge, gen. våkke; S våkke d ju p dal m ellan fjällhöjder, stö rre dalgång i fjällen; (Vilh.) m y rlan d m ed skogsholm ar på; tu v ig t, m en täm ligen fast m yrland; (Nensén, Lycksele lpm ) m ossm yra; (H ärj.) jä m n s lä tt. Q 878. K anske n o rd isk t lån: fno. vangr (ouppodlad) slät m ark , slä tt; no. vang engslette, gresplan; grønning i en skov eller imellem golde m a rk e r (Toivonen). våkke Vilh. G st G rundsjöm yran. H it hör v äl också: våkke jáure eller vákkáure (längden p å aljuden icke angiven) Sors. 25b5-6 G st V aggejaure. vagŋe, gen. vakŋe krökning, böjning; jfr vagŋahit sträc k a p å halsen och ti t t a fram ; vakŋa, gen. vaŋá kro k (liknande en m etk ro k , t . ex. i sländans övre ä n d a a t t fä sta trå d e n i, el­ ler p å njallans fo t för a t t h in d ra järven a t t ta sig upp); hulling; vakŋút, 3sg p r t va ŋ ú i s tå och sträc k a h ak a n över e tt förem ål, t. ex. en gärdesgård, och tit ta (om m änniska) eller i a ll­ m än h et sträc k a p å halsen och h ak a n för a t t titta ; s tå och sträc k a fram halsen och nosen för a t t få ta g i en m a tb it (om hund), vagŋe-njár'ka e l­ ler vakŋek-njár'ka, m ed e tt sto rt stenblock, k allat vakŋek-kál'lú J m 14bL sarves-vakŋe, fjällp arti, Arj R uong 20c 1. vahka, jfr K N vahkoht stri, sterk, h u r ­ tig (f. eks. om strøm , tra v ), fi. vikei vikevä d u ktig, häftig, hastig, livlig, rask, sta rk , kraftig; v. hevonen livlig, y ste r h äst; v. ku in tu u li vindsnabb. ~ -áhú, å, J m 7b4. váhkkú; gen. váhkú eller váhkkú J m spricka i isen p å hö sten (enligt en m eddelare: bred så a t t en m änniska k an drunkna). Föreligger förm odli­ gen i: váhkú-kuoi'hka (se u n d er váhkm ̆ 1598 W akonkoski).

válikú-vákkáta váhkú, gen. vákú K N d e t seige belegg m an få r p å fingrene n å r m an spiser fisk; fiskesø (vann m an h a r k o k t fisk i). Föreligger kanske i J k W iklnnd ~ -kuoi'hka 4c5 G st V akkakoski; ~ jáu're 4c5-6 G st V akkojärvi. Se đock váhkkú. vilhta, gen. vatá; vatá; J k vadda; K N vođđa (NG) öppen, m en ej alldeles träd lös lavm ark (det b ästa ren b e tet u n d er goda år, m en d et säm sta u nder dåliga år, em edan d et in te finns a v ­ lopp för sm ä ltv a ttn e t); (Jm ) öppen, skoglös m indre slä tt i skogslandet (ej h elt flaek). Q 874. vatá-várre Gv 15b 2 G st V atav aara. v áhtjer, kanske om daning av vähtjer h am m are ( = fi. vasar a) under p å v e r­ k a n av fi. vasara. ~ ä r d et gam la n am n et p å G ällivare k y rk p lats vid ~ -já u re, fi. V asarajärvi; D u n d ret h a r k allats váhtjera-tuottar. v ä t j i r h eter p å skoltlapska en kal halvö, som b ö rjar i E n are och fo rts ä tte r i F in n m ark , d ä r den kallas vähtjer-, dess. fi. n am n ä r V ätseri. E n lig t V. T an n er finns d e t i skoltlapskan e t t v ä t j e r som b ety d er 'slät, fri frå n b uskage’, m en d e t betvivlas a v T. Itk o n en . Gv vähtjer h a r uppgivits v a ra n am n p å en viss sam e. vahtsa, gen. vatsá nysnö. fi. viti. H it h ö r k anske vahtsujë Vilh. G st G ra n ­ berget. (ujë =oaÂ've.) vahtsujë, se vahtsa. v áh tts-, se fahUsa. v áhttsa, se fáhttsa. v áh täm -, nom en actionis a v (Lule) váhtet, 3sg p r t vátii stillatigande a v ­ v a k ta en m a tb it (om b arn eller gam la personer; k an också återges m ed »få»). ~ -jnure A rv W iklund 34c6 G st V attem jaure. váihkënës, jfr Vfs L gr våihkuon einzig. ~-n/wone T G st V aikanesnjuonje. v a i k a n e s , se váihkënës. váim á Ss, se vái'm ú. 16 — 644045 B . Collinder

vaim at, jfr vaim atit jä m ra sig (Grm O rtn.). v ái'm ú Ss váim á h jä rta (i andlig m e­ ning; som kroppsdel p å m änniskor); (H ärj.) Sinn, H erz (als Geistesfähigkeit). E tym o n : F U V 6810. vái'm tú)ói've, lite t fjäll, J k W iklund 3a6. wáirná-tjarʿve 71a4. váim úk, avi. av vái'm ú. ~ , sjö, J m och Arj 12c4 (a-ljudets längd ej a n ­ given). váim úk, fjälltopp, Arj 19aL *váipánëssë, se váipánsn. váipánsn, gen., jfr vái'pat bli tr ö tt. ~ tjahkë (alius: waipánësse, skall väl vara: *váipánëssë) F r 47ab2 G st V aip an est j (ahk). v ái'sá T ysfjord Q vigstad en sto r slette. váiván, pl. váivánah (NG) lem m aly tt, ofärdig; (SG) fattig , eländig; (NG) krym pling; (SG) fattig , eländig p e r­ son; (Jm ) stackare. Avi. av vái've, gen. våive m öda, besvär, plåga; < fi. vaiva (kanske n o rd isk t lån). ~ tjohkka J k W iklund 4 a l G st Maiv a tt jåkko. -vajá, se vajjá. v ajjá S (Sors.) g rä sslä tt i fjällnisch; (Vilh.) rym lig b äck d al i fjä llslu tt­ ning; (H ärj.) eine A rt T al in einem hohen Berge; (Nensén, Asele lpm ) fjelldal; fla t lan d . Q 872. H it h ö r kanske: vađđjá (?: vokallängd ej a n ­ given) K s Q vigstad lite d alstrø k (mere sk a r en n dal), vodje: tjdhtjvadje bäck, Sors. N ensén, Åsele lpm w a d d j e kalt, k allt, snön ligger länge där. K an sk e avi. av vadjat, H ä r j. vijjih t sk ä ra till (tyg eller skinn); sk ä ra i skivor, vájjë K all W iklund slä t, fin, gräsbev ä x t te rrän g i fjället. vák-, se vågge. v åkk-, se vågge. v ák k árah k , se vákkáta(h)k. vákkás, troligen avi. a v vågge. ~ johko Gv8c4 G st V akkasjokk. vákkásj = vákkátj. v ák k áta, se vákkáiak.

241

vákkáta(k)-vál'te v ákkáta(k), N J k vákkárahk K N a n ­ ty d n in g till dal. Q 875. A vi. av vágge, vákkárahk, sto r dal, J k W iklu n d 4 a i. alep vákkáta, dalföre, Gv 8c3. v ák k á tj, vákkásj, dim . av vágge. vákke S, se vágge. vákken, gen. a v vágge, S vákke. vákkuta(h)k = vákkátak. ~ , dal, Gv 14al. vakŋe A rj, se vagŋe. vakŋek, se vogŋe. vakŋets (m uljerat ts, e diftongiskt) A rj L g r H olzstab u n te n im Z eltban, d er diesen in d er riehtigen L age h ä lt. vakŋetsa-tjohhko A rj (Lgr). vakŋ etsa, se vakŋets. v ak ŋ ú h k , avl. a v vakŋút: se vctgŋe. vakŋuhkcth, d en b ra n ta bergknölen s tra x V om K ebnekajse tu rists ta tio n + F laggberget, kai/pok som n am n p å knölen ä r e tt uppkallelsenam n: det to rd e v a ra e t t p å fu n d a v statsgeologen F re d rik Svenonius. v ak ŋ ú k ah , pl. av vakŋúhk. v a k 'sa , gen. vauhsa lä r b ety d a: e tt ställe d ä r fisken fly tta r frå n g ru n ­ dare till dju p are v a tte n p å hösten eller tv ä rto m p å våren; G rm vak'set, neg. vauhse v a n d ra (endast om fisk eller fiskstim ). ~ -luok'ta eller vauhsaluok'ta J m R uong 2 1bl G st V ak saluokte; vák'sa, hem m an, G rm 28b5. v a k s a , se váp'sá. v á k 'ta , gen. váuhta; S vák'të v a k t = v ä k ta re , en som h a r till u p p g ift a tt bevaka, vák'tē- tjärʿve 72a3 G st 111kallshögen. D är ä r d et vid u tsik t, och m an b ru k ad e förr t i t t a efter re n ­ hjo rd en därifrån, váktë, se vák'ta. vál- k a n v ara: 1 . =válĕ; 2. =válú. válërë(-jäure) Vilh. G st V alojaure. E t t tred je a lte rn a tiv h a r N ensén, Åsele lpm: W a le r , jä m rar. H a n h ar också V a l e v a r d o , g rå t, jäm m er: a n k e n v a l o t [: u n g arn a gråter]; jfr L ule vållot tju ta , jä m ra sig (om

242

h u n d , fjällräv; äv en om m änniskor, sä rsk ilt om læ stad ian ern a u n d er liik u tu k sia eller om m än n isk o rn a i de y tte r s ta tid ern a). válë H ä rj. W egzeichen (Pfahl). K a n ­ ske lånord: sv. (lial. val ru n d k äp p ; sk aft; fno. vǫlr m . (NL 341.) válërë, se val-. v ál'fú T m = fál'fú. v ál'k a m N G b åtlä n n in g . < fi. valkam a. válʿkau, gen. vál'kam a (eller vál'hkam á) fä rd e strå t. J f r vál'kam . váll-, se vál'le. vállásj, se vállátj. vállátj, vállásj, dim . a v vál'le. ~ , ö st­ lig fjällutiöpare, J m 20a4. ~ -kor'tje J m 13cl. vál'le, gen. válle; S válle (Ruong) m o t öster u tsk ju ta n d e lågfjälisrygg; (Grm O rtn.) den slä ta , lån g slu ttan d e ö stra ä n d a n a v e t t fjällm assiv (jfr klippú); (Lgr) E b en e zw ischen einem steiien B ergab h an g u n d einem T al; LO w a ll e k e t j e ( w a r e h ) k ala b erg s­ rygg ar, d ä r fjällen slu ta. Q 886. E n ­ lig t L g r < sv., no. vall < lå g ty . < la t. valium (fornsax. wal b ety d er bl. a. 'klip p v äg g ’); ovisst. ~ , fjäll, J m 13e6; válle-njár'ka, -luok'ta 21c2 (udden u tg ö r en flik a v d en SO u tlö p a ren av K an iv are). H it h ö r väl också: uhtjë váU-ói've Sors. 33a3. vállen, gen. av valde. v a l l i n , se vátten. vállur, se vál'le och jáu're. v a l'ta , gen. válʿta to rr, gräsbevuxen fjällhed u ta n tr ä d (möjligen m ed sm å b jö rk ar h ä r och där; stö rre än vahta). Q 884. valta-vå/rre J m 21c6. sårehk- ~ A rj R u o n g 19c6. v a l'te (k v an titete n p å a oviss) Vilh. skog sslu ttn in g . v ál'te, gen. väl'te, presensparticip och nom en actoris av vál'tet taga. ~ Gv 15b4 G st V altiojoki. J f r vál'te, gen. vál'te. Valtio, s ta t, ä r e tt u n g t ord i finskan. I den tra k te n finns d e t g o tt om förfinskade lapska ortn am n .

vál'te-vár'ti vál'te, gen. vál'te m a k t, bestäm m ánder ä tt; NG vál'te- h u vud-, förnäm sta. = fi. válta (skand. lån: fno. vald n., u rn . *walđa). Se vál'te, gen. vál'te. válú S L gr ästiges G estrüpp. ~ -bĕrjë Stensele G st B jörkliden. Se också vál-. válʿvú, gen., se fá l'fú. vanás, gen. vatnasa-, T rn etc. van'tsa, S mnʿtsë, vintjë (om de synkoperade växelform em as u tb red n in g och u p p ­ kom st se Collinder, A cta Philologica Scandinavica 1928: 223) b å t. fi. vene. vanás-johko Gv a l , ab2 G st Ven etjoki. vanás-jáurátj J m 28b4. vanas-johko Arj 19c5 (vid u tlo p p e t en stál'fú). mnʿtsërë V ilh., G st B åtsjön; vinʿts-jäure, sv. B åtsjön; vinʿts-guurë, pass. mnʿtsë-boarʿkë, bergsänka, F r 47b2 (N om 1011). v a p e : N ensén, Åsele lpm V a p e T jå lm e , d ä r en L ap p Gosse d ru n k ­ n a t, v a p e s i j e , h v arest någon olycka tim a t. vápsá, jfr (rapú-)vápses, gen. váp'sá innerdelen av handsken, m o t handen. Avi. av váp'se, gen. våpse undersidan (innersidan) av handske eller v an te från tu m sty ck e ts söm n ed åt. E n a n ­ n an m öjlighet är: K N vák'så, gen. váuhsá ung g u tt som fö re tar sig noget ulovlig i m ark en (stjeler ren, g å r p å ulovlig ja k t, etc.). ~ -johko J m 20c6 G st V aksajokk. -v ár-, se vårre. vará, se varra. várásj =várátj. v árátj, várásj, dim . a v várre. v a r d o , se var'tú. v a r e , se varra. váre, gen. av várre. váre S, se várre. váren. gen. av (várre,) váre: se várre. vares, se ores. v á r'fú = fár'fú1 ~ -luok'ta A \) W iklund 26a5 G st V arpviken. v ár'h p e, gen. várʿpe 1. v arp = n o tdragning; 2. ställe d ä r m an d ra r n o t. Q 89L N ordiskt lån: N L 344.

v á r'h tú , gen. vårʿåú; NG svár'htú v årta ; fjäll som h ä r och d ä r h a r sm åkullar, liknande v å rto r (ordet förekom m er o fta som n am n p å lågfjäll n e d å t skogslandet), lulep ~ J m 13cl G st L atakasse; hár're- ~ 20a4-5; toares~ , berg m ed tv å to p p a r, 20b4. svárʿtú, fjällp arti, Vilh. G st S v arto tj. váriht, k an tä n k a s v a ra avi. a v värre. ~-om 've Gv 8c5 G st V arittjåk k o . v a r p - (i V arpviken), se vár'fú. várʿpe, se vár'hpe. várr-, se vårre. varra, gen. varå blod. fi. veri. varåtjohkko Gv 8b 2 G st V aret jåkko. várre, gen. våre-, S váre berg, fjäll. Q 892. E tym o n : F U V 121a. w a r r t - , se vár'ta. v á r't-, se vár'tú. v ár'ta?: N ensén, Åsele lpm w a r r t j a u r e , w a r r d a , fiskspett, m is ta t i b å t, n ä r de f ly tta t. Troligen av fi. varsi (varte-) skaft; jfr varras, gen. vartaan stek sp ett, v á r'tá Ss, se vár'tú. v á r'tá n Ss, gen. a v vár'tá. várʿtas, gen. vár'tasa p la ts v arifrån m an h a r god eller v id strä ck t u tsik t; jfr vár'tahit h ålla u tk ik , speja, ge a k t på; se också vár'tú. N o rd isk t lån: fno. varđa v a k ta , h ålla v a k t, speja, hålla u tk ik . ~ -tievvá J m . lulep och alep ~ -tievah A rj R u o n g 19c5. v á r'të jë (Snåsen L gr) W arte. A vi. a v vár'tú. ~ -njuöne Vilh. ~ uppg av s a v T orkel T om asson b e ty d a ’röse’; rö set fanns d ä r före k arto g rafern as tid . v á r'ti, gen. várʿti troligen: u tk ik , u t ­ sik t. L ånord: fno. vǫrđr m ., i sa m ­ m a n sättn in g ar varđ- v ag t; sv. vård, i o rtn am n var- (t. ex. Varberg), várʿti-tjohkko J m 2 1 b l, en m indre kulle, d ä r b y b o rn a i R a n d ija u r b r a ­ k a r h a sin V alborgsm ässoeld. vár'titjohkko, ~ -várátj, vä r'ti (vokalen i fö rsta stavelsen angiven som k o rt), liten spetsig to p p , A rj 27a2.

243

várʿtit-váu'le várʿtit-? ~ -tjohkko J m R uong 20b4. Skall troligen v a ra *várʿti-tjohkko. varʿtjatis, gen. -á, jfr tjáhtje varʿtjat v a ttn e t krusas; vwrʿtjat te ko räina sjpietjctu v ip p a r u p p och n ed som renens m xnpa. (Grm O rtn.). J f r var'tji. ~ , sel, J m 21c4. v a r'tji, gen. vwrʿtji, jfr varʿtjatis. »T o lu tj sm irjúh lih tahkam lásau, kän nam m a li var'tji-lássa jálá varʿtjatisláAsa; ruou'te-sm irjúh lih takkáriit tolen tahkam, m ait i i ak'tak tjoau'tet puuhteh. Sm ederna fö rr i värld en gjorde e tt lås som kallades va r'tji-lås eller varʿtatjis-läs; (järn)sm ederna gjorde förr så d an a som ingen fö r­ m ådde låsa npp.» varʿtji-johko Jm . v á r'tú , gen. várʿtu, Ss vár'tá, H ä rj. äv en vádrá. (KN) sted hvor m a n k an se v id t nto v er, høide m ed u tsik t; (Jk W iklund) lågfjäll, om givet av skogs­ tra k te r, (Collinder) kal utsik tsh ö jd ; (Lule, W iklund) n ah e an dem W aldlan d belegenes H ochgebirge; A rj kal fjällhöjd, om given av björkskog (jfr puou'tä)’, (Vilh.) »höjning i skogskan­ ten»; (Jtl W iklund) ensam t fjäll i skogen, sk ilt frå n storfjällen, sv. vål; (H ärj.) verhältnism ässig niedriger B erg (ohne steile A bhänge). Q 890. N ordiskt lån: fno. vǫrđr, ack. vǫrđ m . v a g t, sv. (norrl.) vål = lp . vár'tú. v árʿtús =várʿtas; su p e rla tiv vár'tusum ú s v arifrån m a n h a r d en b ä s ta u t ­ sikten. várʿtu s-várásj, kulle, Gv. várʿtnsj =várʿtutj. v árʿtn tj, várʿtusj, A rj värtutj, S vórtëtjë, dim . a v vár'tú. 1743 V a r d o g iæ k = J k W iklund 3b4 varʿtúhk (W iklund förm odar a t t g iæ k = kähtje slut). vás'se, kanske presensparticip a v vásset, 1 sg p rs vásáu fara, gå förbi, p a s ­ sera (ej sta n n a eller t i t t a in och hälsa på); svinna h än , förlöpa, t a slu t (om tid); gå över, u p p h ö ra (t. ex. om o v ä­ der, sjukdom , sinnesstäm ning). ~ jáu're, -tjohkka (eller -tjorrú), -johka

244

J k 3b3 G st V assijaure, -tjåkko, -jokk. v a s s i , se vásse. vássú K N (endast i pl.) h v ad som fö re­ går, L h v ad folk fö re tar sig; 2. (K autokeino) no g et h u n d en horer la n g t b o rte u te n å v ite h v ad d e t er, tru en d e fare, ty ver el. lign., som m an e r p å p o st m o t eller ly tte r efter. A vi. av vasset (K N ) fare forbi, passere, gå forbi, reise forbi; (Gr) fara, g å förbi, passera (ej sta n n a eller t i t t a in och hälsa p å), vású-jiegge J m 21cl. vású, se fású. vásíi, se vássú. v atá, se vahta. v atáh , pl. a v vahta v atáh k , avi. a v vahta. ~ -jáurásj, ~ (-várre) Gv 9b2. v átjau , gen. váhtjama; NG vátja-, S Sors. Q vigstad vátjú renko (Jm även: älgko). Q vigstad, P a tte d y r 266. ~ bĕrjë Sors. 41a5 G st V atjoberget; -jáure 32b6 G st V atjom j(au)re. N ensén, Lycksele lpm v a t j o m t j u e l k , w a t j o , a l d o (seál'tú). v a t j o m , se våtjau. vátjú, se våtjau. vatnalis A rj R u o n g sned backe. J f r vatnjalis. vatnjalis Arj sned, lu tan d e, jfr vanjaltit g å ru n t en to p p efter lu tan d e, sned te rrän g , snedda. J f r också (Lule) viđnjút, N G vitn jú t i skev, vind, sned ställning, skev, vind. fi. vino sned, skev. vatnjalis (eller vadnjalis), fjäll, A rj 19b5. v átrá Ss se vár'tú. v áttsáh tah k a, gen. váttsáhtaká gång (t. ex. m ellan b ä n k a rn a i k yrkan); led d ä r m an g å r fram ; gångstig, väg. A vh av vaddset g å (till fots). vaulisa, gen. a v vak'sa. y á u 'lá , se váu'le 2. váu 'le, gen. váule 1. den d ju p a delen av v atten d rag , d är h uvudström m en går. Q 235. fi. väylä. ~ -mohkke, fiske­ ställe m itt u te p å T arraure, J m 19a6.

váu'le-vielë v áu 'le 2, váu'lá A rj L gr K lu ft im Gletsoher. K anske =váu'le L v autas, voutas, voutos, endast i k asu s­ form en vau'tosin etc. fast: vau'tosin lä s itte r fast; avl. a v vau'tat etc. fastn a, vautas, voutas Gv 22c6 G st V esterån. v eđ 'h ahk, gen. veđhaka K s S uijavaara Lgr P latz, von w elchem der W ind den Schnee weggeweht h a t. Avl. av veđđahk, 3sg p r t veđai den Schnee wegführen (subj.: der W ind). v e h e , se vieje. vehkijë, gen. vehkijën (e långt) nom en actoris av (Lule) viehkat springa (om tv å b e n ta varelser; m änniskor och fåglar); även gå fo rt (u tan a t t springa) m ellan e tt p a r ställen, vehkifën-ói've Malå W iklund 42b6 G st Springliden, vehkijën, gen. av vehkijë. v e ig e , se vädje. vei'hke, v äi'h k e koppar; mässing, fi. vaski. väi'hke-várre, by, J k 10c3, fi. V askivuori, sv. Svappavare, G st S vap pavaara. v e i j a , se vidjá. vei'ki, se väi'ke. vëirú, se väirú. vëjjá, se vajjá. vejje, se viejje och vädje. v e j t e k , se vettäk-. vëlë, se fiele. veiʿkuhk, se viel'kuhk. v e lm a , se vielmes. veimes, se vielmes. vel'vë, se viel've. v e l v e t , se vielvet. vepm at, se viepmat. v e p s a , se viepses. v e r b o , se vuor'pe. v e r t s , se vier'htsct. v e s k e n , se väs'kë. v e t j e r , se viehtjer. v e t n a , se vägŋa. vettäk-, jfr SG vettek-suohpan k asttö m av ro ttåg o r, avl. av viedde, vädde rottå g a. ~ -várre A rv W iklund 27a6 G st V ejtekvare.

veärak A rj, se v i e r a k . viddjá, se viđjá. v i d d o k , se vieUehk. vidjá, troligen = u rn . vi(h)a > fno. vĕ n. helligdom h v o r der foregaar offringer; fsv. vi, sv. V i (ortnam n): W ik ­ lund, Le m onde orien tal 4: 212; Y m er 1911: 177; L appische S tu d ien 47. ~ , fjällp arti, J k W iklund 4 b cl G st V ittjav a re + V ittjå tjå k k o . S om V i »Vittj å t jåkko» (nedanför b ran ten ) ligger en offerplats. E n an n a n offer­ p la ts ligger p å sjöns n o rra stra n d i k a n te n av r u ta n 3c6: se orret. viđjájáu're (eller púttá-) Gv 8b3 G st P a ta jaure; ~ -jo h ka (S om sy d ä n d an av sjön), viđjá-kuoi'hka, - -njár'ka J m 7c4. ~ -johko eller e n d a st ~ , gen. ~ (kan m öjligen skrivas viđđjá) 13e4 G st V eijaj. J f r vijå-. vidnár K s = K N fiđnár en som h a r god ja k t- el. fiskelykke. Avi. av fiđneht skaffe sig, få f a tt p å, erholde, erhverve sig; få (u tb y tte av ja k t el. fiske). N o rd isk t lån: no. vin n a vinde, opnaae, bekom m e; sv. vin n a (NL 150) eller no., sv. fin n a . ~ -jáu're, -johko, -värre K s 2 cl. viedde, gen. viette-, S viette ro ttå g a. vielt-várre A rv G rm 35cL viehtjer, m ielitjer, v äh tjer, S vietjërë ham m are. < urfi. *waéara > fi. vasara. viehtjer, fjäll, J m 12b2. miehtjer-pák'te A rj 12c2; viehtjer, fjäll, Arj 19c5 G st V etjer; vietjërë-tjuolĕ G st V etjertjuole. vieje, jfr viejehk. ~ -johko J m 12b3 G st V ehejokk. T v å a lte rn a tiv a fö rk la­ ringar enligt Grm: L d e t finns viejehkah här; 2. avl. av vädjat polera, viejehk, väjehk fiskyngel, sm åfisk. viejek-jáuráij J m 21c5. viejjá, jfr viejje. suöitne- ~ .já u rá tj A rv G rm 42a6. viejje A rv G rm m ju k t starrh ö . F ö re ­ ligger kanske i suöitne vejje A rv W ik ­ lund 34c5 G st H ö tjern . J f r doek vädje. vielë, se fiele.

245

viele-vierta vieie, se fiele. v iel'kis a ttr ., S vilks v it; ljus. v íl'k is­ ar'ta J k W ikiund 4 a l (under G st O rtovare; » ...a v den v ita b erg art, som h ä r visar sig»). vilks-ói've Sors. 33a3 G st V ilksåive. vielʿkuhk, velʿkuhk, N G vilʿkuhk 1. ljus; vit; 2. ljusgrå ren; vanlig v it re n (ej albino). v iei'm á, se vidm es. vielmes, gen. väl'm á (NG gen. viel'má); S viel'm á sel, lu g n v a tte n i bäck eller å; (Jm ) älvgren i e tt deltaland; (Vilh.) sp a k v a tte n . Q 236. P etru s L æ stadius, Jo u rn a l 335 » V e lm a , p å svenska elfven eller ån». vielʿpes, gen. viel'hpá-, S fälʿpá h u n d ­ valp. N ordiskt lån: fno. hvelpr, urn. *hwelpaz. (NL 347.) vielʿ'te K N bakkeskråning; (fjell)side; LO w i l t e v iaru m ad la te ra declivita s tem pore hiberno viatoribus tra h a ite r facientibus m olesta, slång p å v ä g a r om vin tern; H ä rj. L gr vil'te A bhang, Böschung, leichte N eigung in der E rde. Q 900. viel've S W ikiund grässlu ttn in g n e d a n ­ fö r e tt fjäll, stálá-vel'vë W ikiund 66SV (SO om Vallbo kapell) Gst S talon. vielvet, avi. av viel'vet ~ A rj W ik ­ iu n d 26a2 G st V elvet. vielvúi, gen. viel'vuha m ediut; b re tt m edlut, bred, slu ttan d e terräng; = njuolvúi. viepmal, a ttr . -is tv ä rd ju p , b råd d ju p . viepm at, vepm at J k b råd d ju p . Q 902. vepm at-luok'ta Jk . viep'sá, se viepses. viepses, gen. väp'sá; viekses, gen. viek'sá eller väk'sá geting, Vespa. Q vigstad, P a tte d y r D 112. N ordiskt lån: no. kvefs, kveps; sv. dial. väpse, urn. *hwepsaz. (NL 347.) viep'sájohko, viepsis-johko Arj G rm 19e6, R uong väp'sá-johko. viepsis, se viepses. viera, gen. av vierra.

246

v ierah tah k a, ställe d ä r n åg o t b liv it k u llv rä k t eller h a r ru lla t eller ra s a t n er. A vi. a v vierahtit laga så a t t n å ­ g o t faller om kull; ru lla ner (träns.); a v k a v m errat trilla, ru lla (intr.); falla om kull; rasa, ru lla n er (in tr.). fi. vierrä, vieriä. vierakah, pl. a v v i e r a k . v i e r a k ; A rj L g r veärak, gen. vierraka; S vierëkë (Sors.) »kuperad m a rk m ed lån g a backar»; (Arj Lgr) såtte-veårak sandiger A bhang. A vk av vierra. joulohk-vierakah, b ack slu ttn in g , Arj R u o n g 27b2. vierëkë-báhkú eller laisúvierëkë Sors. 33c6. vierë, se vierra. vierëkë, se vierak. vierëmë b e rg b ra n t (där e t t jo rd sk red h a r g å tt fram ). Id e n tisk t m ed K N fierram elve-sandbanke som g år b r a tt ned. < fi. vierernä. Se sub vierah­ tahka. v ie r'h k ú , se ver'kú. v ie r'h tja , se vier'htsa. v ier'htsa, gen. vierʿtsa; vier'htja gum se. Q vigstad, P a tte d y r 272. N o rd isk t lån: fno veđr, u m . *weþruz (NL. 347; Collinder, A cta Philologica Scandinavica 3: 224; 7: 222). N ensén, L y c k ­ sele lpm V e r t s t r e p p e n T j å k k , v e r t s , gum se, ledd frå n Norge, vier'k ú , se ver'kú. vierra, gen. viera lå n g sträc k t san d ås m ed jä m n t k rö n och jä m n a s lu tt­ ningar. Q 904 E ty m o n : T oivonen, Finnisch-ugrische F orschungen 20: 141. lietek— , ås, Gv; ~ -tjo rn i 8b2. Se också sub párrú. vierrú A rj = värrú. vierta (m ed a n åg o t förlängt) K s = Lule vierʿtau, gen. vier'tam a sned slu ttn in g (när m an färd as p å d en i horisontell riktning); v äg som ä r sned (lu ta r å t en a sidan), fi. vierto sluttn in g ; vierUiä s lu tta . Troligen < fi. vierrin, gen. viertim en ställe d ä r n åg o t ru llar; rullande ställning; ställe v id k an ten ; slu ttn in g ; etc.

vierʿtau -v ittú l ~ -róvve K s 6b3. »V ierittää sinne ahk io t aiasp äin (ackjom a slirar utför).» yierʿtau, se vierta. vierʿtsak, avl. a v vier'htsa. vies'ke, se fies'ke. vietjërë, se viehtjer. v iettar, gen. viedđara; S viettërë hög san d stran d , nipa; (H ärj.) Überhängend e r U ferrand, »urholkning i en v a t­ te n b äc k u n d er to rv en , så a t t den h än g er som över». viettehk k asttö m a v ro ttå g o r. Avl. av vieđđe. jiellep ~ -jáure A rv G rm G st V iddokjaure. viihkë, viikwë H ä rj. B u ch t, (Meer-) busen, sinus lacus a u t m aris. = sv. vik. viihtát J k , troligen = L ule, F m k *viitát (se T he L appish dialect of Ju k k asjärv i, §§ 380, 386), avl. av (Jm ) vii'te vid, rym lig, a ttr . vii'ta; (KN) viite.s ds. N ordiskt lån: N L 346. ~ várre J k W iklund 4 b l. viikwë, se viihkë. viinahk, avl. av (KN ) vn 'tn a , L ule vii'n a b rännvin; vin. L ånord: N L 346. ~ , v id strä ck t stenskravelland, Arj 19b3; viinahkah ds. viine S Vilh. fåglars (eller a n d ra djurs) parning(slek). L ånord: sv. dial. (fågel-)vin. ~ -vártú Vilh. H it hör väl också: viinë-vártú 52c6, 860. viires, se viites. viiris, se viites. viites, gen. vn'tása; S viires K N vid, u tsträ c k t, av sto r u tstrek n in g . N o r­ d isk t lån: fno. viđr, u rn . *wiđaz (NL 346). viires-johko G rm A rj 25a4 G st V irisjokk (S2 v iiris-juhkë). N ensén, Asele Ipm W i r e s J a u r e , v i r e s j a u r e , s j a d d e , v id sjö, v id t R e n ­ tr a m p . vijá-, jfr viđjá. ~ -gm 'se Sors. 25c5-6 G st S t. Å lke m . m. v i l d o k , se vil'tú. viliht-, (I. Ruong:) jfr vilihtit förfölja (någon) e t t stycke. ~ -fohko A rj R u o n g 19c5. A n följer (går n åg o r­ lu n d a p arallellt m ed) älven e tt stycke.

vll'kis, se viel'kis. vilks S, se viel'kis. vílʿkuhk, se viel'kuhk. villë vild. L ånord: N L 348. ~ -juhkwë V ilh., sv. V illbäcken. v i l l e , se válle. vilʿtë, se viel'te. v il'tú , jfr K N a ttr . vil'ta overd rev en t kvikk, vilter, ustyrlig; lånord: N L 348. ~ , sjö, A rj R u o n g 19b5 G st Vildok. víntjë Ss, se vanås. vínʿts-, se vanás. vínʿtsë, se vanás. w ir e m N ensén, Lycksele lpm , jfr viites. v ir'h k u K N k v ik k , livlig. < fi. virkku . virʿkai T rn , se firʿkal. virrú , gen. virú sto rm , orkan; ~ piegga stö tv in d , k astv in d , virúluok'ta Gv 15a5 G st V iroluokte. J f r väirú. v ir'te , gen. virʿte strö m (i bäck, å, älv eller sjö). Q 908. < fi. virta. ~ njavve, sund, G v 8c4. virú, gen. av virrú. w is k a , se w i s t a k . w i s t a k N ensén, Asele lpm : så kallas W iskasjön? a v w is te , h v a rå fordom m ycket. Id.: W is k a , W i s t a k e n , a f wiate’i w i s t a k e n , se w i s t a k . vistát- (kom positionskasus av *vistå tahkal), avl. av vis'te. ~ -tjohkko J m R uong 13c3 G st V istattj(åk k o ); ~ jáu're; ~ -johko.

vis'te, gen. viste renlav, Cladonia rangiferina. Q vigstad, P lan te n av n e 344. T roligen n o rd isk t lån: fno. vist m ad . vistehk, avl. a v vis'te. ~ , kalfjällto p p , Arj 19bl. T ra k te n v a r fö rr k ä n d för sin lavrikedom , vistehkoh, tv å b erg­ kullar, vistehk-jáurátj, tjä rn , Arj R uong 19c6; m ellan de tv å utloppsg ren a rn a a v G st V istekjokk (det ä r den södra som h eter ~ -johko). v i t t j a , se viđjá. vittúi, troligen = fno. *vindull = -vind-

247

voitja-vuohppe ill i viđvindill Caprifolium . ~ (-jiennú) Sors. V indeiälven; ~ -mólʿke Vindelkroken 25b4. vittul-várátj W iklund (efter en sagesm an frå n A rj) 25b5 G st V ittolvare. (K ällflödet V därom 1744 W indellbecken.) W iklund (N am n och bygd, 1914: 107): »Enligt . . . E in a r S p ju t kallas [älven] . .. i Sors. i en nordligare dialekt v i t t e l e , i en sydligare v u e t t e l e , och sam m a n am n, m ed eller u ta n . .. stuor gives även å t sjön S torvindeln. . .. Sorseleform erna ... fö ru ts ä tta en tresta v ig . .. form i d et språk, v a ru r de lå n ats. Om den lp grundform en och dess nordiska original v a rit tv å sta viga, hade ord et både i Sors. och A rj f å tt form en *viUul, och detsam m a h ad e b livit fallet, om denna g ru n d ­ form v a rit trestavig, m en slu ta t p å a eller o och icke p å p a la ta l v o k a l. .. O rdet k an v a ra lå n a t i urnordisk tid.» Så lå n g t W iklund. N u h eter d e t em el­ le rtid vitiúl i Sorsele. Nego etiam m ajorem : i den nordligaste sydlap sk an h a r m o tsvarigheten till e t t slu tlju d an d e finskt a i tre d je sta v el­ sen b ev a rats (i inhem ska ord), t. ex. jipm ëlë = fi. jum ala gud, m edan d ä r ­ em o t m o tsvarigheten till fin sk t e försv an n tid ig t i d enna ställning. I sy d lap sk an h a r d en n a sistn äm n d a v o k al införts genom analogisk p å ­ v e rk a n frå n de gam la a-sta m m a rn a (ty p en jipmëlë), och i den sydliga sy d lap sk an u p p trä d e r alla u rsp ru n g ­ ligen trestav ig a su b sta n tiv m ed tr e ­ sta v ig n o m in ativ singularis. E n så ­ d a n analogisk utvidgning k a n g iv e t­ vis jä m v äl h a in tr ä tt i lånord. Ä ven om S pjuts upp gifter ä r rik tig a, säger de ingenting om lån ets ålder, v o i t ja , se vuodtja. v o j t a k k e n , se buitëkë. v o lg , se vuoltjërë. v o lp o , se vuol'hpú. v o r e , se vuorre. v o r e s , se vuorre.

248

vor'ŋë, se vuor'ŋë. vórtëtjë, se várʿtutj. vor'vë, se vuor'vë. vouhsá T rn = vuouhsá. voutas, se vautas. v u e s s e , se vuos'se. w u e s s e r , se vuos'se. v újuh ah k K N steđ (m yr el. leire) h v o r m an synker ned; søkkem yr h v o r m an i alm indelighet ikke synker lenger ned enn til knes. Q 909. A vl. av vuodjút, sju n k a ( = g å till bo tten ); jfr fi. vajota. v u o d a h a u r e (: vuottas-jáu're), se vuottas. v u o d a s , se vuottas. vuoddú (med k o rtgem inata) J k , se vuotú. vuodjem, A rj vuojjem tv ä rslå (tv å stycken m ellan b åg stän g e m a i k å ­ tan ). vuödjem-njuōn ne eller vuōj jem njuönne, en liten sm al sän k a m ellan tv å fjäll. vuodtja, gen. vuottja ishalka. Q 912. vuottj-oai've, en ru n d kulle, J m 21b3. vuođđú, se vuotú. vuodií, gen. a v vuođđú, vuođđú, se V U O tú .

vuogga, gen. vuokka m etk ro k , fi. onki. ~ -tjólm-jáu're A rj 19c2. vuoggás, kanske avl. a v vuogga. ~ , öde g ård, K s 2c6, fi. V uokkainen; ~ -kor'so 2c5, vuohpë, se vuohppa. vuohppa, gen. vuohpa; S vuohpë. sv ä r­ far. fi. appi. vuohpë-juhkë T och Sors. 32a4 G st Svärfarbäcken, vuohppe, gen. vuohppe (Jm gen. vuohpe); S vuohpäi lite n vik, v ars m ynn in g ä r trå n g m en som vidgas in å t la n d et och d ä r d e t v äx er fräk en och gräs och d ä r gäd d o r b ru k a r gå in och b ad d a; d å v a ttn e t sju n k er b lir först m ynningen och sed an hela viken to rr. Q 926. N o rd isk t lån: urn. *hōp ia avi. (u p p träd an d e som efterled i sam m ansättningar?) av *hōp a > fno. hop n. liden in d e slu ttet b u g t a f søen;

vuohpäi-vuola no. hop m . en sm al vig af saen; en li­ d en krog eller vinkel imellem to brygger. vuohpäi, se vuohppe. vuolitta, jfr vu ohtta-rái'hpe renens dragrem (fäst i släden; rái'hpe dragrem ). ~ -ráu'tú, berg, Gv 22c(3-)4. vuoines, avi. av vuoi'net se. ~ -tjohkko J m 13aL vuoiijasfini, nom en actionis av vuoiŋostit vila, p u sta u t. AvJ. av vuoi'ŋa liv ( = levande varelse); K N ånd; ån d e(d rett); p u st. E ty m o n : F U V 684. ~ -k á l'lú J m 2 0 al, sv. V ilsten(en). vuoitas, gen. miol'tasa sm örja, sm orning (a tt sm örja m ed). Avi. av vuoi'tat a t t sm örja; avi. av vuodja, gen. vuoja sm ör; fett. fi. voi smör. ~ tjahtja, pasströskel, J k 3a4 Gst Vuok iatsa. D är s tå r stenen vuoitas-kår'ke, som m an offrade till (smorde) förr i v ärld en (i nyare tid h a r m an h ällt b rän n v in i en rem n a i klippan). -rii'ta, en gräsrik slu ttn in g p å sy d ­ sidan av fjället -ijohkka (W iklund •pák'te) J k 3b3 G st V uottasreita. F jä lle t kallas vanligen ~ - m 'tø . ~ páuhtásj Gv 8a2. vnojahak T rn = vuojahtahka. vuojahtahk = vuojahtahka. vuojahtahka ställe d ä r m an lå te r h jo r­ d en sim m a över e t t v atten d rag . Q 918. A vl. av vuojahtit lå ta en re n ­ h jo rd sim m a över e t t v atten d rag ; k au sativ av vuodjat sim m a. fi. uida. vuojáhtahka, gen. vuojáhtakán (NG) =jolós; (Jm ) led eller väg d ä r m an d riv er fram renhjorden. Q 919. Avl. av vuojehtit d riv a åstad , driv a på, d riv a fram (t. ex. renhjorden p å f ly tt­ ning; avl. av vuodjet köra [m ed ren eller h äst] = fi. ajcta). vuojat- = vuojahtahka. ~ -sa vú i J m 14c3; -suolui 20a3. vuojjem, se vuođjem. v u o k i a t s a , se vuoitas och tsahtsa. vuokija, gen. vuoŋa; S vuoŋë k räv a (på fåglar); (Jm , individuellt) m unkorg

för h u n d (vuoyas); ~ -jáu're sjö u ta n avlopp; L ö w u o g n a - j a u r e lacus m inor, qui freto a u t flum ine cum aliquo m ajore ju n c tu s n o n est, en li­ te n insjö, en sjö för sig sjelf. E ty m o n : (?) F U V 68, C om parative g ram m ar 388a. wuoŋë-jáure 59a2 G st Vuongej(aure). J f r vuoŋë 2. vuok'sá, gen. vuouhsá, S H ärj wäkså (nöt)oxe (även: tju r). L ånord: N L 350. vuouhsá-tsohkko K s 5 aL ~ -jáu're Gv 8c2; 14a4 G st L uoptek; ~ -jokósj 8c2; ~-kobbo 14a4. vuouhsá-rogge, flere fördjupning ar i m ark en , J m 13b6; ~ - j á u r á t j 2 1 al (m an h ad e en gång fisk at i tjä rn e n oeh lä m n a t fisken p å stran d en ; en oxe å t av fisken och dog); v u o u h s á - s u o l u i R uong 20a3 G st V uoksasuolo. F örm odligen h a r m an h a ft en tju r d ä r om som m aren. v u o k s á n -já u r á tjë (alius v u o k s å - ~ ) Sors. 32b5 G st O xträsket, vuoksáhk A rj; S v u o k s á h k ë , avl. av v u o k ' s á . v u o k s á h k , berg, Arj 19c6. v u o k s á h k ë Sors. 32b5 G st O x träsk et. J f r vuouhsåk. vuoksán S, gen. a v vuok'sa. vuok’ta (huvud)hår. E ty m o n : F U V 1413, C om parative g ram m ar 37710. ~ -johka Gv 9b 1-2 G st V uoktavesjokk; ~-vak-vån-e 9bL v u o k t a n , se vuoktanj. vuoktanj A rj, troligen =LÖ v u o k t i n j e (: *vuoktënjë) g ista eller sta k e a t h än g a up fisk are-n ät up p å; n o ­ m en in stru m e n ti a v *vuok'tet = fi. ahtaa trän g a , sam m an trän g a, p ack a ihop, fylla, fu llsätta; u p p sä tta (säd till tork n in g i rian , n ä t p å ställningar, snaror och giller för fåg lar och v ille­ bråd): F U V 71, C om parative g ra m ­ m a r 388. ~ -tjohhko A rj R uong 19c6 G st V u o k tan tjåk k o . v u o k t a v e s , se vuok'ta. vuol-, se vu olle-. viiola, gen. vuollaka ÖL L ånord: N L 350. ~ -åhpe G v 22c5 G st V uolaape; ~-jiegge 29a4 G st V uolajegge. H it

249

vuole-vuoŋë hö r nog också vuollak-ahpe Gv 22a3 G st V uollakaape. vuole-, -vuole se vuolle-, -vuolle. vuolemus som ä r nederst, lägst, u n ­ derst. vuolep nedre, lägre, undre, vuol'hpú, gen. vuolʿpú kjol (ej lapskt klädesplagg). L ånord: fno. olpa, ack. olpu et slags kappe eller k aab e (NL 351). vuol'kem, nom en actionis av vuol'ket avresa, ge sig av; J f r fi. valkam a båtlänning. vuólkëm-jáu're A rv 34b4. vuoll-, se vuolle-. vuollak, jfr vuola. ~ , berg, J m 21al (anledningen till nam ngivningen okänd). vuolle-, S vuole- som ä r u nder, längre nere, nedifrån eller längre nedifrån; nedre. fi. ala-, ali-. vuolle-láhkú Gv 13a5. -vuolle, S -vuole p latsen u n d er eller n ä ra intill någ ot. J f r vuolle-. práhkúvuōle T G st B rackfjället. v u o l l e p , se vuolep. vuoltjërë: *vitolk- +jdure. *vuolk tr o ­ ligen kom positionsform av *vuolkëkë = K N vuolka, gen. P olm ak, K arasjok vuol'kapa avreise, avgang, s ta rt. J f r u n d er m w l'kem . ~ , V oigsjön i V il­ helm ina; Volgsjö, socknens gam la nam n. vnolus, se vuolús. vuolús; gen. mwUusa, NG, T rn vúllusa (Jm ) u n d erteln i n ä t eller n o t; (NG) horisontal sparre som g år frå n ta k e ts n ed e rk an t tv ä rs över ru m m et i g am ­ m en; (KN ) ned re del av noget, særlig a v g arn eller n o t; (som förled:) u n ­ der- (f. eks. i benevnelser p å klær). lulep ~ -jáu're J k W iklund 4c6, 9a6 G st Al. V uolusjärvi. vuoma, se vuopma. vuoma(h)k, troligen avi. av vuopma. ~ , berg, G v 14a4 G st V uom ak; ~ kobba 9c2 G st V uom akkobbo; ~ várátj 13a5 G st V uom akvarats. vuomask (SG vuornas), gen. vnomoska

250

lite t skogsparti p å en lägre, sk y d d ad p la ts i högfjällen. Q 923. Avi. av vuopme. vuom áska, se vuomástahka. vuom åstahka m y rm ark eller an n a n slä t m a rk m ellan fjäll, glest b ev u x en m ed björk. Q 924. Avi. av vuop­ me. vuom ástak, se vuomåstahka. vuom ástakátj, dim . av vuomåstahka. vuom ë, se vuopma. vuom e, gen. a v vuopme. vuom ël- stor, d ju p , ru n d d al m ellan fjäll, troligen avi. av (Lule) vuopme. ~ •ól'ken-tiahkë 65SOb2 G st V. B unn erstö ten . vuom ën, gen. av vuomë. vuom úi, gen. vuop m uha (NG gen. vúpm u h a); T rn vuom ús (NG) jäm n , slä t älvdal; älv d al eller sträck n in g d ära v , d ä r inga berg g år fram m o t strän d e rn a; m y rlä n t eller eljes slä t te rrä n g m ellan tv å b erg eller fjäll; (J k W iklund) d alliknande lan d i fjä l­ len. Q 925. Avi. a v wtopme. vuom ús T rn , se vuom úi. vuona, gen. a v vuotna. vuon ah k n o rrm an . A vi. a v vuotna. vuonak-várátj Gv 13a5. vuonaknjá r'ka Jm . (A nledningen okänd.) vuonatj, dim . a v vuotna. ~ -jáu're A rj 20cl. vnonë, se vuotna. v u o n g e , se vuokŋa. v u o n j a , se vuonjal. vuonjai, gen. vuotnjala-, S vuonjëlë, vuoŋële: så kallas renkon u n d er a n d ra lev n ad såret eller, n ärm are b estäm t, frå n 1½ till 2½ års ålder. Q vigstad, P a tte d y r 276. vuonjal-jägge G v 15c2 G st V uonjelv(uo)m a. vuonjal-tsiel'ke K s 6c3. vuonjĕl -ól'ke T 32c5 G st V uonjaålke. N ensén, Åsele lpm V u o n j e l å l k , en v a ja en v in te r u n ­ d er d e tta berg. w äŋël-oalke P r 46c6, 942,8 G st B ursklum p(en). vuonjëi-, se vuonjal. vuoŋë i., se vuokŋa.

vuoŋë-vuos'kel vuoŋë 2. K all W iklunđ hal is. J f r vuokŋa. vuoŋëdahkë K all W iklund halka. Avl. a v vuoŋe 2. vuoŋël-, se vuonjal. vuopes, gen. vuopesa; vuoperis gen. vuoperisá: så kallas hanrenen frå n slu te t a v aug. u n d er s itt tred je le v ­ n a d så r vid pass e t t å r fra m åt. F ö re ­ ligger kanske i vuäpsërë, sjö, Gr 46e6 G st N juanaj(äure). J f r dock vuop'sa b red d (på ty g ), d ju p (på n ät), vuopm a, gen. vuoma N G gärdesgård p å bägge sidor om ingången till e t t ringgärde (som en tr a tt) . J f r Q 921. vuoma-puoltsahk K s 5a2. vuomajohko J m I3b4. vuomë-jáu're Sors. 32a6 G st V uom ajaure; -juhkë, -tjohkë G st -jokk, -tjåkko. vuopm áiahka, gen. vuopm álaká tä tb ev u x e t skogsland (u tan m y rar, sjöar, ö p p n a s lä tte r 1. d.). AvL av vuopme. vuopme, gen. vuome-, S vuome (NG) (löv)skog; (Jm ) skog; skogen (skogs­ lan d et i m o tsats till fjällen). Q 910. urʿt{ë)s-Vuopme Sors. 34c2 G st S to r­ m y ran . (H är h a r vuopme sam m a b e ­ tydelse som fi. vuoma, tycks det.) vuoras, gen. vuorrasa gam m al (före­ träd esvis om m änniska eller djur). ~ -milla-johko, fi. V anha M yllyjoki Gv 22a2. vuo ratjas T rn, se vuoratjis. vuoratjis, gen. -á; S vuorʿtjë kråk a. Q vigstad, F uglenavne 394. vuoratjasn já r'ka J k 4b4, fi. V arisniem i. vuorʿtjë-njuone, fjällutsprång, T. E nligt B å n ta gáráns-bák'te; troligen felak ­ tig ö v ersättn in g av d et svenska n a m ­ n e t Kråkberg. v u o r d n a s , se huor'nátj. vuore, se vuorre. v u o r n a t s , se huor'nátj. v u o r'n á tj = huor'nátj. vuo m e S ko- eller oxhorn. J f r huor'ná. Q 397. N ordiskt lån: fno. horn n. horn; forbjerg, frem staaende h ø it

fjeld som h in d rer u d sig ten til h v ad der ligger hinsides (NL 351). -urnorne i n am n p å bergtoppar, v u o r'ŋ ë H ärj.: ~ -tjátje, vuor'vë-tjátje kreisendes W asser u n te r einer Strom schnelle. Q 908 b. H it hör kanske vuōr ŋërë, sjö, F r 46ab6, 4 7 b l G st V ärgaren. vuor'pe, gen. vuorʿpe; S vuärpe lycka, lo tt, öde, tu r. fi. arpa spådom sredskap, slag ru ta, lo tt (io ttk u la, t ä r ­ ning). jille vuärbe-jáure (Lars Sjulsson i Setsele), (alius: vār pú-, k anske u n d er infly tan d e av G st) Sors. 42a3 G st V. V erbosjön. E n lig t M3 v ar mtōr pe-jáu're e t t sk a tte lan d . vuorre, gen. vuore (K N ) tussen, hjernesykdom (hos storfe,, sm åfe, ren, hund); jfr L ule vuorrå, gen. vuorá sjukdom hos ren: y ttr a r sig i a t t re ­ n en sn u rra r r u n t p å sam m a fläck; n å g o t fel i ögonen eller h u v u d et (kol­ ler). N o rd isk t lån: fno. órwr (pi.) sindsforvirring, vildelse (NL 352). vuore-suolú J k W iklund 4b3 G st V oressaari; -vadda, N om G st Vorevardo. vuorʿtátis- någ o t som v ä n ta s eller ä r a t t v ä n ta , v än te-. A vi. av vuor'tet v än ta; jfr vuor'tem. ~ -kielas J m 2 8 al. D är s tå r stu g a n ä n n u k v ar, i vilken la p p arn a v ä n ta d e m ed k o r­ ren a r för a t t sk ju tsa dom aren, vuo r'tem , nom en actionis av vuor'tet v ä n ta . N ordiskt lån, förm edlat av finskan: fi. vartoa, varrota v a k ta , a v ­ v a k ta , v ä n ta , in v ä n ta, v a ra u p p ­ m ärksam , observera; fno. varda bevogte; etc.; no. varda (varta) vogte, b esk y tte; varta og venta vogte p a a ens ankom st. vuorʿtjë, se vuoratjis. v u o rtn á S, jfr vuom e. ~ -juhkë M alå W iklund 42c5, sv. H o rn träsk b äck en . v u o r'tn á tj, se huor'nátj. vuor'vë, se vuor'ŋë. vuosk-, se vuoskú. vuos'kei h å r t v äd er, n ä r d e t sn ö ar och

251

vuoskú-vuotját blåser (» ~ lä tál'hke, krirra tdl'hke, ko pieggá ja muohttá; jouhsoht tasi piegga kuouhtet kuoulos várii kctskan: ~ ä r oväder, k ra ftig t oväder, n ä r d et blåser oeh snöar; b låsten n å r d it från tv å håll m ellan bergen). ~ jáu're J m 13a2. vuoskú, vuoskúi, vuoskúv, vuoskun, N G vúskun-, gen. vuos'kuna abborre, P erca fluviatilis. Q vigstad, P a tte d y r C 142. fi. ahven. vuoskú-jáu're Gv 15b3 G st V uoskonj(aure). vuoskúvluoppol Jm 20b2. vuoskújáu're, vuoskún-jáu're Sors. 34c3, 401 G st Abb o rrtr. wuoskún-bĕr jë S tensele-Sors. 4 ia 3 G st A bborrbergen. v u o s'm a, gen. vuosma »ett la n d som ä r till hälften skoglöst» (Collinders sagesm an i G v). vuosma-johko G v 21a5. vuos'ma-johko J m 14c3. vuos's-, se vuos'se. v u o s s a , se vuouhsák. vuos'se, gen. vuosse 1. h å n k p å g ry ta , h äm tare, p an n a ; 2. (Jm ) fjäd e r i fån g stjärn för jä rv eller varg. vuossërën-jäure V ilh. G st F a tsjö n . N ensén, Åsele lpm . W u e s s e r J a u r , Sw. F a tsjö n , af v u e s s e , k itte lfa tta n , fö r­ lagd där. E n lig t N ielsen (Studia Septe n trio n alia 1: 61) < u rn . *åsiō: fno. æs f. (Fritzner) h u l i k a n te n for tra a den, hvorm ed m a n syr; (Falk-T orp) h u l i skolæ deret, hvorigjennem rem ­ m en træ kkes; no. ses h u l hvori noget indfældes; jfr la t. ansa h an k , haandta g ; crepidae ansae hem per i randen af saalen, hvorigjennem rem m en dragés; lit. ansa h a a n d ta g , hank; sløife. vuossërën, se vuos'se oeh jáu're. vuossú, gen. m tosú A rj (Q vigstad) stille van n i sm åbekker, som loper til eller fra e n innsjø; vannlop m ellem to innsjoer m ed lite ström ; (Lgr) N ebenfluss, M ündung eines N ebenflusses. Q 927. N o rd isk t lån: fno. oss, ack. ós m . aabning, gab, m unding, hvorigjennem v a n d h a r sit løb

252

eller m a n k an kom m e frem til vands; no. os m. flodm unding, u tlo b , sted h v o r en elv lober u d i en fjo rd eller indso; sted, h v o r en elv begynder el­ ler g aar u d av en indso; et sm alt indlob til en fjord; e t lan g t og sm alt sund. v u os'tálah k a, v uos'tálahk; gen. vuos'tálaká m o tlu t, uppförsbacke. Q 928. A vi. av vuos'te-. v u o s'tálak •=vuos'tálahka. vuostas (den) förste. T roligen av i. av vuos'te-. v uos'te- m ot. fi. vasta-. ~ -puol'ta u p p ­ försbacke. vuostú, se vuostúi. vuostúi, vuostúv, vuostú; gen. vuos'tuha, NG vús'tuha m o tlu t, u p p fö rs­ backe. Q 930. A vl. a v vuos'te-. vuostúv, se vuostúi. vuota, se vuotau. vuotau, gen. vuohtama-, NG vuota (NG) = p in ʿta ; (SG) = vuotau-sađje ställe d ä r m a n h a r n åg o t a t t binda en ren v id (på fjället, d ä r inga tr ä d 1. d. finns); (Jm ) en ren som bindes fa st i n ärh e ten a v en skiljningsplats för a t t de u tsk iljd a ren ar, som tillh ö r ägaren, skall sam las om kring d en n a vuotau. vuotjá(h )tah k a, gen. vuotjá(h)taká ställe frå n v ilk et m an sk ju te r eller d ä r m a n h a r sk ju tv ap e n eller d är m a n h a r g illrat sjä lv sk o tt m o t d ju r; sjä lv sk ju tan d e vap en m o t ro v ­ d ju r, sjä lv sk o tt. Avl. a v vuohtjet s k ju ta (med sk ju tv ap en ) J f r fi. vosama tru b b ig pil (a tt sk ju ta sm å p ä lsd ju r m ed, kolv (avl. a v *vasaa sk ju ta). vuotját, avl. a v m iohtjet, Isg p rs vuotjáu sk ju ta (m ed sk jutvapen); sk ju ta , h o p p a i väg m ed f a rt (t. ex. över e t t dike); (opers.) d e t spirar u pp, sk ju te r u p p eller fram (objekt: lövet, g räset etc.); plötsligt träffa, angripa (om en sjukdom , särsk ilt en sm ittosam sju k ­ dom ); tillta g a (om m ånen). ~ -njár'ka

vuotjatjim -vyirëm ë -luok'ta Jm . E n person sköt från u d ­ den en tjä d e r, som s a tt vid tjuk'tjeluok'ta. v uotjatjim , nom en actionis av vuotjatjit sk ju ta h ä r och d ä r eller upprepade gånger. Avi. a v vuohtjet. ~ -jáurátj J m 21c5. M an h a r p ro v sk ju tit över tjä rn en . vuotje J k , troligen = J m *vuotjeu, gen. vuohtjåm a bösshåll, skotthåll. Avi. a v vuohtjet s k ju ta (med s k ju t­ vapen). ~ -tjohkka J k W iklund 4 b l G st Säutilaki. vuotna, gen. vuona; S vuonĕ fjord; Norge; gen. sing. i sa m m a n sä tt­ ningar: norsk, norsk-; (S) (Bauern-) dorf. Q 914. vuona-johka J k 9a4. ~ jáu're Gv 9c6 G st V uotnoj(aure); -johkct G st V uotnajoki. v u o t n o , se vuotna. v u o t s , se vuoits. v u o tta h áu 're, se vuottas. vnottas, gen. vuoddasa; K ola vúndas, skolt vuottas Sand, sandige Stelle. alep ~ -kobba, kulle, Gv 9c5; ~ , by, 29a5 G st V uodas. vuottaháu're 29a5 G st V uodasjaure (282). H it hö r kanske också: vuotts-jáurátjë Sors. 26cl G st V uotsj.; -juhkë G st -jokk; -várátjë G st -asi. v u o t t a s r e i t a se vuoitos och rii'ta. v u o t s e LÖ hum us virens, gräs-sval. Q 910 b. v u o ttj-, se vuodtja. viiotts, se vuottas. vuotú, gen. vuotu, J k vuoddu (m ed k o rt gem inata!), gen. vuotú, vuorú, vuođú; K s vuođđú, gen. vuođú b o tte n ; undersida. Q 915. polnú-vuođú-johka Jk . vuotús, gen. vuotusa 1. b o tte n sa ts i en g ry ta , t. ex. efte r välling; 2. sänka, lågland. AvL a v vuotú. seukúhk- ~ , dalföre, G v 7b6; ~ -johko 8c3 G st Svall jajokk. vuottsas, gen. vuođđsasa. A rj m indre to p p , u ta n skog p å hjässan. ~ A rj 20b 1.

vuouhsá, gen. av vuok'sá. vuoulisák, avi. av vuok'sá. ~ , fjäll J m 12c5 G st V uossavare (anledningen okänd); d:o, sjö, 20b3. J f r vu oksáhk. vuoulak, avi. av vuou'la, gen. vuoula (Arj) g ap et p å en v arg eller g äd d a eller a n n a t (större) ro v d ju r; (Jm ) sto r buk; s to rt u try m m e (i kärl, t. ex. h äm tare, k ru k a = k ru k an s »buk»). vuounas, öknam n p å en lap p m an , som om talas av P etru s L æ stadius; enligt P . L. »Hiskelig»: jfr vuou'náti), a ttr . vuou'nå(ji)s förskräcklig, h ä p n a d s­ väckande, utom ordentlig, vuou'tnasa tu lu tj kätte »Vuounas’ gam la vall» Arj R uong 19c6. vllO u'ta, gen. vuouta h ålighet (i tr ä d etc.); fågelholk; (KN) rugekasse for ender. E tym o n : F U V 1269, Comparativ e gram m ar § 230. ~ -já u rá sj J m R uong 20a4. vu o u 'te, gen. vuoute skog; skogsland, skogstrakt; skogslandet, skogen i m o tsats till fjällen, vuoute-vårre K s 6b L fi. O utav aara. v u o u 'tn asa, gen. a v vuounaA. vurtnëlës, jfr (Lule) vuor'nút, lsg p rs vuorʿnúv svära, avlägga ed; n ek a a t t . . . fi. vannoa. ~ (obsolet) Sors., gård, E d sträsk ; ~ -jáure 42a2. vuäle, se vuolle. vuäpsërë, se vuopes. v u ärd n átj, se huor'nátj. vuärnësë, k a n tä n k a s v a ra = N m iorʿnes, gen. vuor'nása ed; v erb a lsu b sta n ­ tiv till vuor'nút: se u n d er vúrtnëlës. ~ , fjällp arti, F r 47b. K an sk e felak ­ tig t för *vn&rŋëse: jfr vuor'ŋë (det ligger i g ran n sk ap et a v sjön och b y n V ärgaren). vuōr ŋërë, se vuor'ŋë. vyirëm -, se vyirëmë. vyirëm ë Vfs L gr B ergrutsch. A vi. av vyirët stürzen , ru tsch en . T roligen avi. (passivum ) av (Lule) vierrat. J f r fi. vyöryä v ältras, v ä ltra sig, rulla, trilla, ra sa ned, v irv la, vridas om-

253

våt-väskë kring (passivum a v vieriä ?). vyirëmjuhkë (Lidberg) T , bäck till J o k s j a u r e (enligt L idberg a v v i r u m storm ). J f r tñerërnë. v å t : sv. våt. v å t -russi-jáu're Jm 2 0 al. V id sjön ä r d e t m y ck et sum ­ p ig t och v å tt. E n ry sk k v in n a skall h a ä g t o m råd et fö rr i tid e n enligt G rins sagesm an, m s s i = ryss. väddja, gen. vädja väg. L ånord: N L 352. vädja, se väddja. vädje 1. K N skråning; svak, je v n helling; 2. K u o lajärv i v ä i j e b äck (fi. ’o ja’); sko lt (enligt V. T anner) v e i å, älv (fi. ’jo k i’); K N P , K r -vädje (en­ d a s t som efterled i ånam n). Q 935 väđje-mahttú, fjäll, K s la 6 G st Veigem a tto . snänna-vädje eller snånnaväi-johka J k (W iklund, Le m onde oriental, 4: 210). H it hör v äl ej sumtne-vejje A rv W iklund 34c5 G st H ö tje rn . vägŋa, jf r vägŋahit s itta och t it ta och ia k tta g a (t. ex. om någon kom m er); gå, stå , s itta och v ä n ta p å (tillfälle till något); vägŋahii, var'ka vanás poahtá s a tt och v ä n ta d e p å a t t någon b å t sn a rt skulle kom m a. ~ -Ahpe Gv 22c5 G st V etn am yran. vähtsujë, se vahtsujë. väi, se vädje. v äi'h k e, se vel'hke. v āi 'k e , gen. väike, personnam n, väikevuohppe, by, J k 9aL P irttiv u o p io . B yb o rn a kallas väikéhlk), fi. veikit, veikiläiset, efter de n u v ara n d e (1928) husböndernas farfar, väi'ke. Alius: vei'ki, ill. vei'kii, och lulep veikinjár'ka 9 a l: p åv e rk an från fi. Veiki. v äirá Ss, se vāi rú. väirú, väirá S = M eraker L gr vëi'rú Schneerutsch. J f r vyirëmë. väirútjahkë Vilh. väirá-kliehpe 52b5 Gst V äiraklim pen. väirú-tjahkë F r 46b6 (har f å tt n am n et d ära v a t t en hel renflock s tö rta t u tfö r b ra n te n p å nordsidan).

254

väkë, se väk(w)ë. v äksá S =vuok'så. väktërë = sv . väktare. ~ -tjahke F r 46c6 G st Je rik k lu m p en (S om G st St. V äk tarsjö n ). väk(w )ë väg. U n g t lån. väkë-tfahkë 71b4, 1183. D är gick den g am la p il­ grim s vägen till Norge. -väle S, se fielle. v ä l i (finskt ord:) m ellanrum , m el­ lan-. alep — värre J k 3c6. v ä l'm á , gen. a v vielm es. välúhk 1. (adj.) liggande; 2. liggande trä d ; en som ty c k e r om a t t ligga och d ra sig. J f r vällahit ligga. ~ , berg, J m 2 0 b l. väp 'sá, gen. a v viepses. värak A rj se v i e r a k . v ärálʿt v ärld ; vuolle-värál'tin nere i k u stla n d e t (i m o tsats till fjällv ärl­ den). N o rd isk t lån: fno. verǫlđ f. verden; etc. (NL 353). vār álʿt-piehkke J m världsdel. värë, se värrú. v ä r g a r e n , se vuor'ŋë. v ä r o 3c5-6, se virrú. v ä r p o , se vuor'pe. v ār rú , gen. värm̆, A rj vierrú 1. offer (på offerplatser); 2. s k a tt, u tsk y ld er. fi. vero. vierrú-láhkú A rj 19b4. H it h ö r kanske också: stuorë värë-jallë 65SO al G st S torulvån; uhtjë värëjallë G st L illulvån. v ärʿta A rj, kanske = vierʿ tau? råsjvärʿta A rj. v ärʿtát, se värʿtátahka. värʿtátalik a skogshygge, ställe där m an h a r fällt skog. A vi. av vier'tet, NG. vär'tet fälla, hugga om kull (träd), v ärʿtátak , se värʿtátahka. v a ̄r 'ti A rj, se vår'ii. v ärtu tj A rj, se várʿtutj. v a ̄s 'k , se väs'kë. väskë, jfr Vfs L gr väskú Tasche, Sack (m it Tragriem en). L ånord: sv. väska, väs'kë-jáure T G st Vesken; väs'kënjuhkë, sv. V asksjöbäcken, G st Stensjön; väs'kë eller vās 'k G st V asksjön.

vās kën-ōr jel väskën-, gen. a v väskë. vörkëlë, jfr (N) vuor'hkit t a i förvar, göm m a u n d an . ~ , fjällp arti, F r 4 7 al G st V örokkalatj(ahk). v ö r o k k a l a , se vōrkëlĕ. y r a f , se idja och raptē. å d d å s a n , se otós. å d e m , se oatem. å d n a , se ätna. å i j e, se oal've. å i v e, se oai've. å k s e , se óks. å lk e , se oal'ke. å n k a , se ón'ká. å n k a r , se ón'ká. å r p o , se jor'po. å r r e , se oar're. å r r e k , se oar'rek. å s o l, se oalúl. å s s j e , se oas'sje. å u n a r : N ensán, Åsele lpm å o n u m p o t s [: ren], refven (af varg), m en som lefver. L ule á u 'ŋú t riva, m iss­ h an d la en ren, dock u ta n a t t döda (om rovdjur). äddje J k =fi. äijä gubbe, alep äđdjeroavve J k 10e4 G st Ä ijärova. ä d n a , se ätna. ä d n a m , se tjäk'sa och ätnam. äffáh, se áffáh. iilipár, gen. -a; S ehparë våln ad efter m ö rd a t b arn , m yrdling. < fi. äpärä o ä k ta barn . ehparë-báktatjë Sors. G st E p p a rp a k te . J f r ähpárii. ähpári, se ähpárii. ähpárii, gen. ähpárahá =ähpár. ähpáritjohkko J m 20b2. E t t o ä k ta b a m blev en gång k a s ta t u tfö r k lippan där. äiles, se áiles. äinë, se ái'na. ä k i e l , se jäkel. älpë, tro lig en = sv . älv. ~ Stensele 4 1 al, sv. Älvsolliden, G st Elpsoliden. änam us m est, flesta; (i o rtn am n väl:) stö rst. S uperlativ a v ätna. ~ luok'ta J m R uong 20a2(-3) G st Ä nam usluokte. H it hö r väl jenemés (skall nog

v ara: *jenëmës) -jáure F r W iklund 47cl G st G em esjaure. J f r jiemes. ä n 'tja , gen. äntja eller änʿtja äng. U n g t lån. än u , gen. av ätnú. än u t, se ánut 1. än u t, se ánutahka. än u tah k , se ánutahka. iipper, iepper; gen. äbbára (NG) fla t ask m ed lock; (SG) sm örask; (Jm ) äm b ar (av tr ä a t t fö rv ara fisk i). N o r­ disk t lån: N L 355. äpper-velmes J k W iklund 3a (2-3). -äre, se jáu're. äreh- K s; K N ärĕh t, ärĕh fo ru ten , undtagen. ~ -tuoipU, fjäll K s k 5 G st E ri T uoipala. äse S, se åsse. ätn a a ttr ., A rv jäđna, jätnja, jietnja, S jenë, jienĕ, jenjë m y ck et, m ånga; (S) sto r. Q 229. fi. enä-. ätna-roavve G v 15c2 G st Å tn aro v a; -vcirre 21a4 G st Ä dnavare. jädna eller jätnja, kronotorp, A rv 27c6 G st Jä k n a ja u re. jienërë-jáure T G st G enaren (jienë + jáu,'re). N ensén, Åsele lpm J e n j e s o o n , Storsehle; J e n j e j e n e m bem ärk er m ån g a knösar. ätnam , gen. ätnam a, S jienëm ë jorden; m ark(en), jo rd , terrän g ; land, la n d ­ skap; H atfjelld alen , V efsen (Qvigstad) jienëm ë jo rd b ru k = A rj. ätnam brovve; Vfs L g r jienam ë u n te r der E rd e fliessender B ach. etnam-várásj, lå g t skogsberg, J m R u o n g 20a2. jiennäm -juhkëtjë 25bc3 G stR u o p so k j. (?; enligt en an n a n u p p g ift håbresjuhke). B äeken ä r delvis u n d erjo r­ disk. ätnam is, avi. a v ätnam . ~-koateh Arj 12c 3, gropar, som ser u t som om de vore g räv d a a v m änniskor. (E rik H olm bom tro r a t t d e t h a r v a rit m ä n ­ niskoboningar. ) iitmi, gen. änú; S jä n ú (jännú), jien ú (jiennú) älv. A v sam m a g ru n d stam som ätna. örjel- S, se oar'jel-.

255