Ny ungdom 9118630510

Table of contents :
I. Kulturell friställning och utarmning 7
Om känslan av att vara inmurad 9
Nedkylning och överhettning, en avskiljningsprocess 15
Den påträngande verkligheten 32
Vuxna och ungdomar 39
Knapphet på tid och rum 50
Knapphet på

II. Psykisk friställning och expropriation 63
Om vårt betraktelsesätt 65
Barnet som projekt och börda 79
Självets sårbarhet 93
Skyddsmekanismer 105

III. Inlärning och ambivalenser 121
Regressions- och progressionsintresse 123
Föregripande av självtillstånd 136

IV. Att lära och behålla 147
Den tömda skolan 149
Värdering och uppvärdering 159
Den didaktiska illusionen 174
Engagemangspedagogik 185
Säkring och nyfikenhet 204

Noter 227
Efterskrift och bibliografi av Donald Broady 229

Citation preview

=

OVANLIGA

Thomas

Ziehe

Ny ungdom

Thomas

Ziehe

Ny ungdom Om

ovanliga läroprocesser

Översättningav Efterskrift

och

Hans

bibliografi

Norstedts

O

av

Sjöström Donald

Broady

O

Taschenbuch Verlag GmbH, by Rowohlt bei Hamburg Donald O Efterskrift och bibliografi: Broady 1986

1982

Reinbek ISBN

91-1-863051-0

titel: Plädoyer för ungewöhnliches Jugendsituation Omslag: J. Ehrenberg Tryck: Norden Offset AB Malmö, 1986

Originalets Idéen

zur

Lernen.

Innehåll

I.

Kulturell friställning och utarmning Om känslan av att vara inmurad Nedkylning och överhettning, en cess 15 Den påträngande

verkligheten 39 ungdomar tid och rum 50 Knapphet på Vuxna

II.

7

9

avskiljningspro32

och

Psykisk friställning och expropriation vårt betraktelsesätt 65 Barnet som och börda projekt 93 Självets sårbarhet 105 Skyddsmekanismer

63

Om

III.

IV.

79

121 Inlärning och ambivalenser och Regressionsprogressionsintresse självtillstånd 136 Föregripandeav Att

123

lära och behålla 147 tömda skolan 149 och Värdering uppvärdering 159 Den didaktiska illusionen 174 185 Engagemangspedagogik 204 Säkring och nyfikenhet Den

Noter

Efterskrift

227 och

bibliografi

av

Donald

Broady

229

I.

Kulturell

friställning

och

utarmning

Om

känslan

att

av

inmurad

vara

är en av dessa B-planet under Bahnhofsplatz i Frankfurt märkvärdiga skapelser av den nya tidens stadsplanering. I stället för att få uppleva ett torg eller ett centrum får den via en ner en och likt en passerande våning rulltrappa dyka mullvad arbeta och frizoner sig genom passager, gångar som gör att ens rumskänsla krymper ihop till ett behov av att snarast möjligt komma därifrån. Man rusar förbi rader av butiker, resande, poliser och skyltar för att kunna dyka upp någonstans igen, helst vid vägens mål. Men det finns också folk som dröjer sig kvar därnere, till som görsig mödan att sjunga n-te verexempel musikanter av sionen någon Dylanlåt eller stationsproffsen, på vilka man

kanse

att

de är hemtama

härnere.

Ja

—

och

så finns

de för vilkas skull det här är skriytterligare några vet. barn Tolv-trettonåriga (?) som med sömngångaraktig säkerhet och virtuos kommer farande lekfullhet på rulli grupper skridskor om tre eller fyra, och de har en lätt frånvarande blick och sjunger väl mest för sig själva men ändå så att man kan det: We don't need no educatydligt uppfatta tion. Och när man ser dem på det sättet är man beredd att hålla med. I varje fall behöver man inte berätta något mer om för dem. Den utnyttjar de reverkligheten på B-planet dan. We don't need no education är första raden i en sång av Pink Floyd. Sången, The Wall, har sålts i mer milän trettio joner exemplar i hela världen. Det måste betyda något. Jag ska återge några delar av texten och till dem foga några det

—

tolkningsförsök. Därvid låter jag mig inspireras

av

en

av

hermeneutikens 9

döljersig i en text vet varken produoch fullt. Texten helt kan bära övermottagare Pink Floyd trots skottsbetydelser som inte ens gruppen dess affärsbegåvning—utan vidare har räknat med. ”Mother do you think they'll like the song?” frågas på ett ställe. Vad försäljningssiffrorna angår kan man bara svara: They do! varför? får vi lämna musiken Men Här åt sidan. really Kanske borde bara nämnas att dånar refrängen faktiskt från en barnkör. Men också orden kan man säga något om. grundregler: cent

vad

som

eller

—

The thin Ice Mama loves her baby and daddy loves you too And the sea may look warm And the sky may look blue

to you

babe

But Oooh babe Oooh baby blue Oooh babe If you should go out skating Onthe thin ice of mothers life behind the silent Dragging you reproach Of a million tear stained eyes Don't be surprised when a crack in the ice under feet your Appears You slip out of your depth and out of your With your fear, flowing out behind you As you claw thethin ice Den första

mind

tiden tycks vara bra. Alla älskar dig. Deär till för din skull. Du känner trygghet och vilar på havets vidd och i himlens blå. vänliga Men det blå djupet kan bli sorgens djup. Du har varit övermodig,vill bli fri, svävar över isen. Tills du märker att du sitter fast i något. Det följer dig alltid. Du är hänsynslös säger ögonen. Om och om igen. Och så får du svindel och liv. plötsligt förstår du: ytan som du dansar på är mammas bara

10

är hon

bär

dig. Och nu syns sprickor som du har hotar att öppna sig under gjort. avgrund dig. Och den får klamra fast. Men du bottenlösa ångesten dig att dig klamrar dig fast vid just det som orsakat din sorg. Det

som

En

Another

Brick

in the

flown

across

Wall, the

Part

I

Daddy's Leaving just a memory Snapshot in the family album Daddy what else did you leave for me Daddy what d'ya leave behind for me All in all it was just a brick in the wall All in all it was just bricks in the wall ocean

och med Han är borta, kanske till Pappa finns inte mer. borta i Han är bara en bild. Men utom denna långt kriget. bild som håller mig har av honom. För jag till jag inget mig finns det ingenting alls kvar av honom. På sin höjd att han var som alla andra. Han var också alldeles stängd.

The

Happiest Days of

our

Lives

When we grew up and went to school There were certain teachers who would Hurt the children anyway they could By pouring their devision we did Uponanything And exposing every weakness However carefully hidden by the kids But in the town it was all well known When they got home at night, their fat and wives would trash them Psychopatic Within inches of their lives ”sköna barndom”! När det fanns lärare som nästan oss. Med dem kom vi ingen vart, de lät oss knappt andas, för de skulle jämt pressa på en sitt sätt att se. Värst var det när de skulle göra en löjlig inför hela klassen. Det

Shit kvävde —

11

var are

vi rädda för nästan jämt. Men devar Men så fort de kom utanför skolan.

i

alla

fall ena stackderas fruar var fu-

rier. Another Brick in the Wall, Part 2 We don't need no education We dom't need no thought control No dark sarcasm in the classroom Teachers leave the kids alone Hey teacher leave us kids alone All in all it's just another brick in the wall All in all you're just another brick in the wall Stick! Lämna oss i fred! Dra iväg från våra huvuden! Tryck inte ner oss jämt! Men lärarna är som alla andra. Ni är kalla och främmande allihop, er kan man bli knäpp av. Stick!

Mother Mother Mother

Mother Mother Mother

do you you do you should I should

do

think think

they'll drop the bomb they”lllike the song they'll try to break my

think build a wall I run for president

balls

Mother should I trust the government Mother will they put me in the firing line Mother am I really dying Hush now baby don't you cry Mama”s gonna make all your

Nightmares

come

true

Mama's of her fears into you gonna put all Mama”s gonna keep you right here Under her wing She won't let you fly but she might let you Mama will keep baby cosy and warm Oooh Babe Oooh Babe Oooh Babe Of course Mam”ll help build the wall 12

sing

Mama's

check out all gonna your girl friends won't let anyone dirty get through in gonna wait up till you come will always find out where been gonna keep you healthy and clean Babe Oooh Babe Oooh Babe be a to me always baby

Mama Mama's Mama You've Mama's Oooh You'll Mother,

it need

did

be

to

so

for you

high.

allt. Mor kan jag fråga när jag är osäker och rädd. blir jag framgångsrik, mäktig eller mycket omMen vem kanjag lita på? De kanske också kommer tyckt. att kväva mig och döda mig. Mor vet

Kanske

Det gäller att se upp jävligt noga. Jag tror att jag också behöver en mur. Mamma känner redan till mina mardrömmar. Hon vet mina mardrömmar och hennes. Det allt. Hon drömmer jag är därför vi kommer varandra så nära. Jag vill inte ge mig eller? Jag är glad tror jag. iväg längre Mor bekymrar sig ofta för mig. Jag kan fråga henne om allt. Till och med om mina väninnor. När jag vet att mor vet allt känner jag mig precis som förut. —

Jag att

är säker.

muren

Ingen

kan

är fruktansvärt

göra mig något. Ibland hög. För mig.

tycker jag

Brick in the Wall, Part 3 Another around me I don”t need no arms I don't need no drugs to calm me I have seen the writing on the wall Dom”t think I need anything at all No don't think Tll need anything at all All on all it was just bricks in the wall All in all you were all just bricks in the wall Jävla skit! Vad är det som händer? Plötsligt ärallt allt är Det luktar. Ja, likgiltigt! Jag vill inte slåss

likgiltigt. längre. Jag 13

vill inte gå undan längre heller. Det tjänar ingettill. Jag vet nog hur det går. Ni kan kyssa mig i häcken! Stick iväg, jag står mig upp i halsen! vill inte ha med er att göra! Murarna behöver mer. Ni är som döda Jag inget allihop, och nu lägockså av. ger jag Så långt Pink Floyd. (För övrigt är det nog många som sätter kommenterar en text som ju sig emot att en vuxen oss har budskapet: We don't need no education. Men låt komma ihåg att detta inte är någon bekännelse som vi har fram i från autonom barneller dragit dagsljuset någon utan en kommersiell som ungdomskultur, produkt knapmer ”offentlig”. Och det måste man väl få past kan vara inte sant?) kommentera, Vår trygghetslängtan, förebråelserna från ”mödrarna” tar det alltför bokstavligt får skylla sig själv!), för att tryckas ner det kommer vi gång på gång Den oerhört att syssla med i den här boken. påträngande omvärlden som På de samtidigt är stenhårt avvisande. träffar texten mitt i i vårt punkterna prick stämningslägei Närheten är innehåll och dag. längtans samtidigt kvävningskänslor, självuppskattning och omyndigförklarande, empati och navelsträngen som vi sprattlar i. Detta som ouvertyr. Nu måste vi bjuda läsaren på ett stilbrott. Det kommer säkert att förarga många. kraftigt blir nu torrare. Vi tänker inte nöja oss Framställningen med att bara återge stämningar. För att kunna loda den kulturella och psykiska bakgrunden till detta stämningslävi redan talat om måste vi utvidga analysen. Därför ge som ber vi om en långsammare andning. Läsaren får ta sig in i texten med tålamod. Vi hoppas dock att en del av tankeeller hört gångarna nedan inte återger vad man redan läst

(den

som

rädslan

hundra ar.

Som

strängt

14

—

gångerförut, författare oss en del.

utan

har

att de kan bidra till nya vi faktiskt också arbetat

tolkningoch

an-

Nedkylning och överhettning, avskiljningsprocess

Hur ska

det tuation att

en

börja? Det verkar mest meningsfullt att slå fast vår nuvarande kulturella siviktigt att lokalisera Det är utgångspunkten för vårt resonehistoriskt. denna text. Men det kommer vi bara att uppehålla vi

är

mang i vi räknar med att det vi säger här oss vid i korthet, eftersom nedan är tämligen välbekant.'! Då är det viktigare att vi ägnar oss åt en utförlig behandling av konsekvenserna. Nåväl vår utgångspunkt är att två sammanhängande utvecklingstendenser tillsammans griper djupt in i vår kulturella dels slår sönder den och delvis tar upp verklighet, två tendenser är tendensen den och förändrar den. Dessa av och tendensen till teknokratisering olika livsområden till nedbrytning av traditioner. —

av olika livsområden har blivit allt omfattande. Den sträcker sig från förhållandena på arbetsplatsen till bostäderna och närmiljön, från utbildningsinstitutionerna till förändringen av städerna, trafiksystemedierna. Den innebär alltmer rationalistiskt-centmen, allt ralistiska en större funktionell organisationsstrukturer, mellan dessa olika områden, vilket resultearbetsdelning rar i att det bildas vattentäta skott mellan dem. som av den första, är inDen andra tendensen, förstärks te lika lätt att upptäcka. Men det är viktigt att inse att de historiska och kulturella förändringarna under de båda senaste årtiondena inte bara står att finna i hårda fakta och

Teknokratiseringen

mer

som kaniakttas, utan också uppenbarar sig i form ”mjuka” och nästan omärkliga trender, till exempel störningar i den nedärvda kulturen. Med kultur menar vi här inte kultur i den gamla snäva

fenomen av

i

15

tex), utan att vi antyska betydelsen (konserter och museer i dess begreppet anglosaxiska betydelse, dvs det inockså ett samhälles materiella människapelser och tolkningar. skornas symboler, identitetsmönster kulturen syftar När vi talar om störningar i den nedärvda vi på sådana oerhört betydelsefulla utvecklingsdrag som de båda kristna konfessionernas minskade när det betydelse orientering i livet och vardagen, förgäller människornas och det sexuella beteendet, ändringarna i sexualmoralen upplösningen av generationsrollerna, problematiseringen till av könsrollerna och den förändrade så kalinställningen lade auktoritetspersoner. Ochtill också den tradiexempel minskade även vårt tionella arbetsmoralens betydelse, ja förhållande till bruksföremål (ändatill långt in på femtiotaoch aktsamhet de praktiskt taget let var ju sparsamhet grundläggande samhälleliga dygderna). har också fått omfattande Störningen i traditionerna sätt att se och förstå sig själva. De följder för människors vänder nefattar

-

olika samhällsklassernas traditionella livsform har alltid ininnehåll männineburit en på förhand av det given tolkning skor kunnat mer tillspetsat: ge sin biografi. Eller tidigare var om det föreställningarna egna framtida levnadsloppet (framtidens närvaro i nuet som Sartre säger) en subjektiv efterhandskonstruktion av det som redan objektivt var utoch förväntningstakat, också i fråga om möjliga fantasier

Traditionsstörningen blir i den meningen lösgörande nya möjligheter att tolka oss själva. Vi behöver bara betrakta en genomsnittlig arbetarflickas eller -pojkes, eller för all del också borgarflickas eller borgarpojkes, biografi som den tedde sig under förkrigstiden. I samtliga fall var det som den enskilde kunde vänta sig av livet så till den grad fastställt av samhället ända in i den inre bildvärlden! att var spelrummet för avvikelser mycketlitet. Vi har fått en både kulturellt och psykiskt påtaglig förav vad man inom av minskning psykologin med en ful term kallar för inre styrning. De nedärvda värdesystemensförar

ett

om

framtiden.

av

—

—

16

måga att styra

behov och handlingar tycks oåterkalleligen nedbruten. Detta kan man beklaga, och det finns som vill vrida historiens många hjul bakåt på den punkten. Ja på många samhälleliga och politiska områden håller man till och med ännu hårdare fast vid de nedärvda värdeoch ändå det inte att den ringarna går göra störning som har ägt rum Den är ogjord. ingen politisk process som går vara

—

—

upphäva

att

har slutgiltigt

statliga ingripanden. Sekulariseringen intåg i vår vardag och även i vårt psy-

genom

gjort

sitt

ke.

på grund

alltid har tyska traditionen ovanför de himmelshögt verkliga levhänder det gång på gång att den politisatt högljutt högern faller för frestelsen kräva ett återupprättande av de gamla värdena. Bakom dessa krav tycks det dölja sig en föreställning om att det är möjligt att återupprätta och bibehålla värdena trots omlevnadsförhållandena. De kapivandlingen av de faktiska talistiska moderniseringarnas sociala och ekonomiska dynamik skulle enligt denna uppfattning kunna slå igenom fullt ut utan att man inser att den kräver sitt kulturella pris. enkelhetens skull man helt detta pris från (För frikopplar tillväxtdynamiken och framställer det i stället som en följd av vänsterns kultur och utbildningspolitik.) Det är inte utan kan glädja anledning som det japanska samhället numera åt ett stort intresse från sida. Där sig högerns tycks man ju ha förverkligat utopin om att förena en explosiv ekonomisk hos dynamik med kvasifeodala bindningar och normer Just

av

hållit ”värdena” nadsförhållandena ka och kulturella

att

man

i den

så

människorna.

Jag såg nyligen Det

är

tuation befrias

filmen ”Hungerjahre” av Jutta Bröckner: film som beskriver en pubertetsflickas sexuella si50-talet. Låt bara på mig säga, att när man ser den man från varje nykonservativ längtan efter det för-

en

att det var bättre förr, då det fortfarande sett denna film. ”normer”, blir omöjligt när man till traditionen innebar Tryggheten, anknytningen givetvis

gångna. Att säga fanns

också

ett

inskränkt

och

kvävande

socialt

klimat

som

i

dag 17

förefaller

nästan

ofattbart. Filmen visar hur detta klimat om ord och bilder som tex handlar sexualisig på färgar tet och hur omöjligt det blir att tala eller ställa frågor om sexuella ting. Det blir då alldeles tydligt att den nuvarande även i bilder, filmer, litteratendensen att tillåta sexualitet tur och i vardagsspråket har varit en utomordentligt betydelsefull och även en process befrielseprocess. Den kulturella modernisering vi här talar om kan ses som en följd av samhällets tilltagande församhälleligande. allt sedan 60-talet så extremt Därmed avses den framför inom de som visserlilivsområden, tydliga omvälvningen hade till socio-ekonomiska gen kapitalismens anpassats var närsystem i sin funktion, men till formen fortfarande mast traditionella och hade en för- eller utomkapitalistisk av

struktur.

Boendeformer, förhållningssättet till vardagliga förebemål, fritidsvanor, fester, familjeförhållanden, sexuella både rumsligt och innehållsligt behov, tidsuppfattning —

traktat

finns med

det

allt

färre

kvarstående

områden

som

inte

moderniseringsvågorna tjugo åren. Samhällets församhälleligande innedynamik inte bara den synliga verkligheten utan av föreställningar och symsamhälleliga utbudet även människornas egen psykiska verklighet. innebär en Församhälleligandet kolonisering av samhällets in i ända inre, subjekten. Nuligger det nära till hands att fråga: Ja, men har det inÄr inte hela kapitalismens utte alltid varit på det viset? vecklingshistoria en historia om ständig omvälvning? Har det inte hos den ena epoken efter den andra, den ena genesvepts

av

de kulturella

under

de senaste fattar i sin också det boler och

efter den andra funnits ett medvetande om kris, och sammanbrott? vi erosion inte det Uppfattar krisartat normala i nutidshistorien som något ovanligt? Visst kan man hålla med om att kapitalismen alltid har utvecklat en revolutionär dynamik. Men samtidigt har det flera hundra år innan den kapitalistiska strukturen tagit med den samhälleliga produktionen som utgångspunkt rationen

kulturell

18

av samhället. I den på andra delområden ju kapitalismen aldrig själv utgjort någon meningen kultur. struktur som Kapitalismen är en ekonomisk parasiterat nedärvda och levnadssätt, symboler på föreställningar i det borgerliga samhälle som utvecklades parallellt med och den. kapitalismen parasiterade på Kapitalismen och det borgerliga samhället är historiskt sett varandras förutmen de är inte identiska. Det samhälsättningar borgerliga let och den kapitalistiska strukturen kan till och med hamna i motsatsställning till varandra, och det är just vad som hänt i vår tid. Kapitalismen börjar förtära sin egen sociala och symboliska bas. Vad vill det säga? Den kapitalistiska omvälvningens dynamik grundade sig ju på principen om en hänsynslös isolering av människorna från varandra. Men isoleringen var till att börja med ingen Den motsvarade genomgående princip. visserligen det kamen det dröjde länge pitalistiska produktionssättets logik innan den förverkligades som livsform! Levnadsförhållandena var naturligtvis ännu inte kapitalistiska. Konkurrensen mellan enskilda kapitalägare präglade borgerskapets i umgängesform långt mindre utsträckning än den kvardröOch utsugningen av den jande kryptofeodala traditionen.

kunnat

äta

sig

in

har

individualiserade ändra på den agrara var en

en

arbetskraften kunde arbetande befolkningens livsföreställningar. Det ökade kulturell förstörelseprocess, en

särskilt fort i grund och botten inte

kapitalutnyttjandet gigantisk rovdrift på

förkapitalistisk traditionsgrund.

var levnadssätt så att säga en gratisprodukt som kapitalismen kunde parasitera på. Det fanns en given uppsättning regler för vardagslivet, det fanns tolkningsmönster och socialisationspraktiker. Kapitalismen kunde om man får uttrycka det på ett så personifierat sätt fortfarande förlita sig på dessa. Det kapitalistiska produktionssättets logik och de nedärvda levnadsformernas varlogik stod inte i något linjärt förhållande till stod de i ett klart motsatsförhållande till andra, snarare varandra. Men just detta kunde kapitalismen också utnytt-

Samhällsklassernas

nedärvda

—

—

19

ja. Parasiterandet slapp säkerställa

på

traditionen

gjorde att kapitalismen eget ge mening och ett eget soI samhället fanns det alltid cialisationsarbete. tillgång till två buffertzoner som dämpade den hänsynslösa moderniseringsprocessen: på de sociala områden som låg utanför den moderna produktionen var de kvardröjande förindustriella giltiga; och handlings- och tolkningsmönstren fortfarande hade människorna en av levnadsminnen dessutom grund från sin egen

sätt

ett

att

barndom.

tid har vi uppnått en sådan grad av kapipå talistiskt församhälleligande att den har kunnat suga upp Rovdriften och genomtränga dessa båda buffertzoner. på den nedärvda förtär dess huvudsakliga innehåll. kulturen Det försvinner naturligtvis inte, men det förlorar sin karakLivstär av vad man kan kalla icke-kapitalistisk buffertzon. områdena utanför produktionssfären blir församhälleligaFörst

senare

de. Detsamma sker med tolknings- och handlingsmönstren och till och med med barndomen. För att återkomma till den kapitalistiska dyden invändning som nyss nämndes: har funnits för dess rovnamiken länge, men kostnaderna drift framträder först nu med full tydlighet. De dämpande kulturella

är

buffertzonerna

Församhälleligandet människorna. områden som

Det är

måste

är inte

borta, förlorade. enbart en yttre företeelse

omvälvning pålivets också en omvälvning i Församhälleligandet är en rationaom alla former och som både på-

inte bara klaras av

själva subjekthistorien! liseringsvåg som skakar

för alla

en

utan

samhällets historia och livshistorien. Både livssammanhangen och den symboliska verkligheten förändras och därmed också människornas utifrån socialisationsbas, vilken de måste uppleva, tolka och bearbeta detta ”yttre” verkar

församhälleligande. Mindre än någonsin kan vi nu betrakta barndom och ungdom i ohistorisk-antropologiska kategorier, mindre än någonsin kan vi uppfatta dem som följder av mer eller mindre endogena mognadsfaser. Barndomen har för länge sedan hunnits upp av den teknifiering och kolonisering av 20

vår levnadsvärld

psykiska i

dom om av

att att

tydligt

porerna.

som

I

trängerin dag handlar

i de allra det

om

finaste

sociala

och

och

ung-

barndom

fas: det handlar högexplosiv historisk-kulturell i en tid när de destruktiva tvingas bli vuxen följderna kan upplevas på ett övermänskligheten blivit vuxen en

sätt.

Låt oss upprepa det än en gång: också förr måste man klara av den kapitalistiska förändringens dynamik. Men den kuldetta skedde mot bakgrund av två buffertzoner närvaron av förindustriella turella handlings- och tolkområden, och en livshisningsmönsterpå vissa efterblivna torisk minnesbas i en barndom som ännu inte församhälle—

genom kapitalismen. Givetvis har det redan

ligats

under

den

tidens nyare kulturellt avvikande miljöer och en högt utvecklad känslighet för kriser. Vi behöver bara tänka på den tid eller avantgardismens rörelser inom romantikens tidiga konsten i början av detta sekel. Men där fanns hela tiden en i de aktuella individernas djupgående kontinuitet biografiska verklighet. Det var en kontinuitet som omfattade deras bas och deras socialisationspsykiska tidigare familjära Låt oss ta erfarenhet. exemplet med det konstnärliga

historia

tidigare

funnits

Varken dadaisten eller surrealisten behövde hänvisa till en allestädes närvarande och alldaglig kulturtradition. De hänvisade till att deras och egen barndomslevde vidare. För att som vuxen drapubertetshistoria ung matiskt eller spefullt kunna bryta med en gammal tradition måste man logiskt sett ha haft en viss biografisk kontinuitet. Den estetiska avantgardismen förutsätter visserligen ett visst historiskt brott i verklighetsupplevelsen men den i vilade fortfarande socialisationsbasen en jämfösjälv på barndom. relsevis traditionell Man måste en gång för alla ha klart för sig vilken förhållandevis stabil detta kulturella kontinuitetslinje plan av som verkligheten hade. Det var en kontinuitet just i den tyska historien lyckades hålla stånd ända tills helt nyligen, trots alla politiska och ekonomiska omvälvningar och ge-

avantgardet.

21

nomgripande förändringar! Det är nämligen inte så att dessa omvälvningar synkront politiska och ekonomiska Tvärtom, den kulturella följt de kulturella. verkligheten förvånande har visat sig vara uthållig. Tänk bara på definiav tionen könsrollerna, på barnuppfostran, på de egna det sexuella och forbeteendet identitetstolkningarna, på merna för vardagligt umgänge allt detta har förblivit förvånansvärt resistenta inslag i den kulturella verkligheten. Man kan säkert säga att dessa inslag i den kulturella åren har förändrats verkligheten under de senaste på ett mer sätt än under hundra de åren dessförgenomgripande —

innan!

Vardagens levnadssätt och former har en mycket mer inomvälvanknytning till de politiska och ekonomiska än man kan tro. Till och med den ningarna på tyska fascismens tid kan man utan betraktelsesättet svårighet anlägga att det var en tid med en tämligen ”normal” vardag för människorna, då inte ”särskilt mycket” förändrades. Och denna kan man också iaktta obestridliga statiskhet de strukturernas och socialkaraktärernas på psykiska plan. Vilken oerhörd stabilitet är det inte, att tex den generation som nu är sjuttio år i det stora hela strikt håller fast vid vissa karaktärsdrag trots första världskriget, inflationen, Weimarrepubliken, fascismen, andra världskriget, efterkrigstidirekt

—

den och det ”ekonomiska undret”. Trots alla historiens katrots ”sammanbrottet” förblev den inre sidan av tastrofer, relativt fast och i subjekthistorien sammanfogad förväg strukturerad på ett samhälleligt tillförlitligt sätt. Just i

Tyskland rådde

en och psyko-struktuhög socio-kulturell rell statiskhet mitt i en praktiskt taget tygellös politisk dynamik. Och det gäller med säkerhet långt in i efterkrigstiden. De förändringar och biografiska planet på det kulturella vi här ska se närmare som på kommer mycket sent, ja man skulle nästan kunna sent. Kulturens efsäga förvånansvärt sammanfaller intet sätt med den och terkrigstid på politiska ekonomiska efterkrigstiden utan uppträderi större omfattav det ning först 15 till 20 år senare, på 60-talet. Processer

22

här

kulturella och psyko-historiska förändringar slaget inte att exakt datera. De har karaktären går naturligtvis av blandningar, och överlagringar tidsförskjutningar. Och de har en närmast smygande karaktär och förändringarna kan för det mesta bara uppfattas i efterhand och på större —

—

avstånd. För vår

framställning är det lämpligt att göra en analytisk uppdelning av det som vi till vardags uppfattar som en fullständig enhet, nämligen tre urskiljbara verklighetsnivåer, som alla har sin egen logik och utvecklingsdynamik. För det de i ett samhälle, objektiva livsbetingelsernas plan första för det andra den samhälleliga symbolikens och verklighetstolkningens plan och för det tredje det plan som omfatinre subjektiva struktur. tar människornas Denna uppdelning gör det lättare att med större precision fråga oss vilka följder den nyare tidens historiskt-samhälleliga förändringar kan ha haft på dessa tre olika plan. Alltså: på vilket sätt har de objektiva livsbetingelserna ändrats? Men även: på vilket sätt har de typiska tolkningarna av denna upplevda verklighet ändrats? Och slutligen: i vilken den subjektiva strukturen utsträckning omfattas av de själv samhälleliga förändringarna? För det första är vi ju vana vid att alltid ta med de samhälhistoriska karaktär i beräkningen: leliga förhållandenas ändrade produktionsförhållanden, omvälvningar i arbetsoch olika reproduktionsförhållanden, växlingen mellan deras institutionella politiska regimer och system. Men den historiska karaktären sträcker sig längre än så. I (åtminstone indirekt) samband med det nyss nämnda finns för det andra de symboobjektiva verklighetsplanet liska begreppens plan i de nedärvda kollektiva erfarenheoch identitetsmönster som vid ter, betydelsetolkningar historisk står människorna till varje tidpunkt förfogande. De förändras också, men med sin egen dynamik. (Så förändras exempelvis det symboliska betydelseinnehållet i begreppet lärare eller ungdom. Begreppet kvinna förändras säkert snabbare i kvinnorörelsens sammanhang än i den 23

tvingas leva i. Just objektiva livsverklighet som kvinnorna om den symboliska indärför är den politiska diskussionen kvinna att vara nebörden av utomordentligt viktig.) som vanDet finns också ett tredje plan av historiskhet i inte tas med reflektionerna över samhälleliga förligtvis Det är de ändringar. psykiska strukturbildningarnas plan inte heller det står över historien! Varken förändringari de na socialisationsbetingelserna, uppfostrande föräldrarnas handlingar och motiv eller den faktiska omgivningen saknar betydelse för det uppväxande släktets samhällstypiska psykiska strukturbildningar. Alla dessa förändringar ger utslag i den psykiska apparatens utveckling, i förträngda önskningar, specifika ångesttillstånd och avvärjningskort sagt: inte heller de omedvetna mekanismer, djupa skikten i vårt handlande från hisstår utanför inflytandet torien och dess förändringar (mer om detta i andra kapitlet). Den teoretiska svårigheten består i att kunna förstå fenomenen i dessa skilda plan och deras egen dynamik vid tillfälle men att därvid enskilt varje samtidigt se dem i samband med enhistorisk utvecklingslinje som har återi ända in vårt verkningar vardagsliv och vår vardagliga verklighet, in i våra mest subjektiva uttrycksformer. Deföljder som den kapitalistiska dynamiken har för den

—

—

nedärvda kulturen och därmed för människornas livsvärld kan man betrakta som en kulturell friställning. Hos Marx betyder detta begrepp både en sociekonomisk framstegsprocess och en våldsprocess. Lantbefolkningens massor ”friställdes” i allt större utsträckning från de feodala bindningarna till från dentillhöranjordegendomen och De de sociala friställdes från bindningar som ordningen. höll dem fast och i den meningen blev de friare. Samtidigt blev lantbefolkningen därigenom också hemlös i ordets vidaste mening. Åtminstone den del

snärjde

dem

och

som skulle bära upp den och urbaniseringen blev nu än den varit på den obesegrade

befolkningen dustrialiseringen av

mer

24

belastad

—

allmänna

subjektivt feodalismens

insett

tid.

tiden framhöll hur just de konservativa säkerheten hade varit i det paternalistiska

(Redan på den den

sociala

god ståndssamhället.) Här talar

om en friställningsprocess som kan sägas vara det emellertid frifråga om en socio-kulturell I den meningen uppleen kulturell tradition. vi i vår tid en oerhörd friställning. Det försiggår en friställning från traditionerna på sexual-

vi

analog. Nu är ställning från ver

äktenskapets och familjeformernas område. Det finns till och med en friställning när det gäller de bilder vi har inuti huvudet. Medierna, reklamen, medvetandeindustrin drömmar och fantasier inom frigör explosioner av scener, inte ens de radikalaste under förra åross som utopisterna hade kunnat föreställa hundradet sig. Vi talar nu visserligen om frigörelse i kulturell mening livets,

man får inte ta detta alltför bokstavligt. Därmed meinte att vi generellt sett verkligen har blivit ”friare”! Den kulturella en friställningen leder snarare till utvidgning av det man önskar, drömmer om och längtar efter, även om det i verkliga livet inte alls går att uppnå. Genom friställningenuppkommer nya möjligheteratt inte

men nas

sin identitet som något man övertar och därmed för hela livet slår in på en förutbestämd biografisk bana. Detta kan vara Nu kan man prömycket berikande. va identiteter, förändra dem, stilisera dem och ta dem till-

längre uppleva

baka. Vi delar

den kulturella pessimismen hos de många och ungdomsforskare socialpsykologer som beklagar just denna Vi frågar oss i stället om vi inte måste proprocess. fastställd idenblematisera själva idén om en för hela livet om det inte snarare är så att det är rörelser för att söka titet, och pröva identiteter som i dag har blivit avgörande. I så fall skulle dessa unga utföra ett väldigt psykiskt och kulturellt pionjär-”arbete”. För detta har man nu kommit att använda det verkligt fula uttrycket ”identitetsarbete”.? Därmed menas att också denna process av sökande och prövande är en form av (närinte

25

osynligt) strängande och livsprojekt där diga traditionella mast

arbete. även

Ett krisartat.

sådant Det

identitetsarbete är anarbete ens eget på tillbaka till det redan färär ett

inte söker sig utbudet. Men den abstrakt sett ökade mängden av tolkningsmöjmedför ofta ansträngning i form av absorption av ligheter Så psykisk energi. länge det saknas allmänna nya möjligheter till och former för en biografisk meningstrygghet komav överlåtas till den enskilde mer tolkningen meningenatt 1 hans isolering. Den livsansträngning det idag innebär att socialt och psykiskt uthärda till vardags har därigenom tillför människor. Hos dem tycks det inte många längspetsats skulle re finnas den psykiska reservenergi som göra det möjligt för dem att övervinna det lidande deras situation medför. Den subjektiva förmågan att inte alls eller i varje fall i minskad existerar naomfattning luta sig mot traditionerna vilket denna starkt förkorrum, turligtvis inte i ett lufttomt tade framställning nu kan ge intryck av. Många har helt enkelt inget annat val, står inte längre ut, lägger av, blir överlastade. Många kastas som i katapult ut från de nedärvda denna identitetsmöjligheterna och genomgår i efterhand i grupp, eller eftersom de är tvångsprocess individuellt det. Det kan emellertid vara svårt att avgöra tvungna till när det varit fråga om en kulturellt påtvingad avgränsning och när avgränsningen varit självvald. Denkulturella friställningsprocessenskapar en egendommänniskorna lig dubbeltendens: frigörs i allt större utsträckning från objektiva förhandsstruktureringar och i synnerhet från traditionernas symboliska låsningar. Detta medför först en uppvärdering av subjektivitetens betydelman

se.

haft så mycket tid, många människor möjligheter, så mycken psykisk uppmärksamhet, så mycken samhällelig symbolik och samhälleliga bilder att ta till för att tala om lyckan, om sitt eget litill dande, om sinarelationer andra, till att fundera på och

Aldrig

sådana

26

förr har materiella

så

tala

sina

behov

av kommunikation. materiella behov, föreställningarna om Utvecklingen det legitima i strävan efter personlig lycka, alla önskningar, krav och förväntningar som syftartill en utveckling av den kan i synnerhet som det inte egna subjektiviteten, längrör sig om enbart re ett tunt övre skikt i samhället historiskt sett aldrig ha varit så omfattande och så ambitiös. Det vetandet och drömmandet om en församhälleligande lycka som sträcker sig längre än bara till livets fortplantning har i massomfattning trängt in i människornas sinnen. Men det är bara ena sidan av saken. Just genom att verkutsätts också människorlighetens betydelse uppvärderats, sätt för denna na på andra och mer sårbara uppvärdering. av I synnerDet uppstår olika former verklighetslidande. het lider man av den nedkylning som samhällets rationalisering driver fram och som tidigare var helt otänkbar. Deni en alltmer na nedkylningstendens står påtaglig motsats till av närhet och tillhörighet. Man kan de förhöjda behoven om

av

—

—

saken så att samhällelig objektivitet och subjektii allt större och utsträckning avskiljs från varandra oförmedlat står mot varandra. arbetets normer,” dvs Internaliseringen av det abstrakta och av förhållandet formaliseringen instrumentaliseringen till föremål på bekostnad av det libidinösa ianspråktagandet av dem har nått skolundervisningen, fritidssysselsättför njutning i livet och sexualiteten. ningarna, formerna finns det Samtidigt gott om tecken på en sorts fritt svävande subjektivitet som är allestädes närvarande men inte kan känna sig hemma någonstans, som aldrig glöms bort men

uttrycka vitet

alltför

sällan

förverkligas. Teknokratiseringen av den egna subjektiviteten och höjningen av dess anspråksnivå tycks utvecklas samtidigt och av utesluta varandra. nästan alla samTeknokratiseringen människans hälleliga områden tycks reducera möjligheter att ”återfinna sig själv”. Den enskilde kan heller inte tillfälligtvis undertrycka någon av dessa båda tendenser fullständigt till förmån för den andra abstraheringen griper tåg som

—

27

i våra umgängesformer, våra möjligheter till upplevelser och samtidigt och njutning, vårt förhållande till självet nästan har blivit finns det ett krav på subjektivering som abstrakt. Med krav på subjektivering menar vi en ökad åtrå efter hamnar i ska emotionaliseras. som man att de situationer kravet ökade Det på subjektivering yttrar sig dels i en störförekom re känslighet för stämningar än vad som tidigare. med andra, hur en lokal ser ut, hur en situaHur man trivs tion utspelas har fått större psykisk betydelse. Att bara ta sak och sätta har blivit mer eller mindre an en igång sig psy—

som väl är, enligt vår mening. Detta krav omöjligt som på subjektivering yttrar sig i en inriktning på relationer i sett träder centrum för det arbetet. subjektivt psykiska För att än en gång uttryckasig tillspetsat: tidigare stod arsedan betet både samhälleligt och psykiskt i första rummet, kom relationerna, åtminstone för männens del. I dag kan man säga att förmågan att arbeta hos de flesta beror på om relationer till andra. de kan känna sig nöjda med sina Till kravet på subjektivering hör också att det finns något som skulle kunna kallas för avstrukturering av målrationaliteten. Allt fler unga människor fungerar inte längre enligt den kalla logiken om medel och mål. I stället är behoven mer ostrukturerade och mindre gripbara. (Detta kommer vi att behandla närmare i avsnittet om skyddsmekanismer.)

kiskt

Det

—

skulle

emellertid

alltför förenklat att betrakta den enda riktiga beteckningen för

vara

”packis”-metaforen som kravallerna i Zärich har den utvecklingen. Alltsedan ett nära inflationistiskt sätt som en nog spritts på anklagelse mot samhällets kyla. Men det är bara halva sanningen att påstå att samhället blir allt kallare. Man måste också tillägför att nu hålla sig ga att det samtidigt inuti människorna till bilden pågår en säregen upphettning av subjektiviteEn upphettning som ten. på ett abstrakt sätt har lösgjort sig från den tingliga världen och vardagens rutiner och blivit en ”i och som därför subjektivitet sig” utgör något som —

—

28

sig tidigare. knappast kunde ha föreställt Klyftan vidgas mellan detta krav på subjektivering och av erfarenheten hur avlägsna möjligheterna är att verklidet i praktiken. Denna gen omsätta klyfta mellan livets verklighet och de kulturellt producerade förväntningarna, mellan vardagen och explosionerna av förväntningar i våra ett mycket vitalt motiv för huvuden och hjärtan kan vara behov av och fantasier om Men den kan naförändringar. turligtvis också ta sig förlamande uttryck som depressioeller somatiska ner, manier sjukdomar. Båda delarna visar i den kulturella ambivalensen friställningsprocessen. kan alltså bli en Följden tilltagande känsla av motsättoch ambivalens hos en ningar själv, vilket kan leda till att man upplever hela verkligheten som krav, som en instans för förväntningar, som en permanent uppskörtning. Man tillräckkan naturligtvis också invända att det finns alldeles med reella i livet. Det är lätt att komma ligt belastningar på alla möjliga graverande objektiva grunder för en sådan strukturkrisen som har fått avsehållning: den ekonomiska värda återverkningar på utbildningssystemet, upprustningav den så kallade en statliga ”säkerhetsapparaten”, vilken har försetts med de mest långtgående övervaknings- och man

exekutivfunktioner. Man kan emellertid räkna upp en mängd mer eller mindre svårartade kristillstånd och utslag av socio-ekonomiska under det senaste årtiondets statlig repression utveckling i som inte fått de och Tyskland seglivade svårgenomtränglivi ser i dag. ga subjektiva återverkningar som Den objektiva belastningen i en livssituation är uppenbarligen inget tillräckligt mått på hur den därav följande subjektiva belastningen ska värderas. Måttet måste väl i stället vara förhållandet mellan de problem som objektivt sett finns och de kulturellt möjliggjorda förväntningar, drömmar och längtan vilka man uppfattar som legitima för egen del. Och spännvidden däremellan tycks ha blivit allt större i vår tid! När man samtalar med den äldre generationen får man 29

så farligt av hur det var in att det skulle kunna Också de som företrädde vara annorlunda.” politiska utodåtidens arpier och som kämpadeför en bättre framtid var betarrörelse eller en del av de intellektuella ju enligt vår tids sätt att se förvånansvärt traditionella i sitt vardagssin egen framtid. liv, ja till och med när de stakade ut Den kulturella friställningens baksida är givetvis att vissa former av subjektiv belastning tilltar. Det ökade spelrummet för ens egna förväntningar och drömmar men också för att i begränsad omfattning omsätta dem i handling ökar de inre motsättningarna. Ju mindre av mina livsperspektiv och avgöranden som kan härledas ur traditionen (eller för den delen slitas loss ur den) desto svårare blir mina beslutskonflikter och desto större blir medvetenheten om risken för att misslyckas. Också detta kan betraktas som en analogi till den socioekonomiska vid industrialismens friställningen början. Då ersattes de feodala bindningarna av styrmekanismerna och varumarknaden. Allt obarmhärtigheten på den liberala vad feodalismens levnadssätt hade gett en som tradition fick man nu lov att betala för eller kämpa sig till! I analogi därmed skulle man kunna säga: nu spridersig ”marknadsmekanismen” till det sociokulturella planet, och vi får en marknad som också omfattar den egna subjektiviteten. Erotiken tenderar att knytas till marknadsmekanismerna. Detsamma vårt utseende, den livsstil som gäller vi vill uppnå. Här har det i princip blivit möjligt att fatta alternativa beslut. Men dessa beslut måste i stor utsträckning fattas individuellt och privat. Här uppstår alltså ett område där det ställs prestationskrav på den enskilde, och därmed också uppkommer prestationsångest, vilket var otänkbart i denna form på den tiden då en relativt obruten tradition rådde. Vad vi här har angett som mottendenser till inslaget av större kulturell till av det frihet, utvidgandet subjektiva spelrummet är nya former av sårbarhet, nya former av ut-

gång på gång höra: ”Vi led inte alls på den tiden, för det föll oss aldrig

—

—

30

för den

kulturen. Vi skulle också områden för expropriasäga: friställningen skapar nya tionens mekanismer. Vad människorna har tillkämpatsig utifrån vad som är historiskt möjligt löperalltid risk att åter eller av annat. tas i anspråk av andra Detta för det första gäller ökningen av den socialteknissatthet kunna

industrialiserade

ka kontroll som människorna utsätts för. Aldrig tidigare har så mycket övervakats, samlats, mätts och utvärderats för att med dataminnets hjälp åstadkomma perfektion i härskandet. Men vi tänker också på en kulturell expropriationsprocess. Friställningen från nedärvda symbolerleder ju för att uttrycka oss bildligt där vi inte till en situation —

—

gå omkring som bjuds. Det utrymme

snabbköp och fritt välja vad som frigjorts blir åter förstrukturerat och tolkat i förhand genom samhälleliga medier av ny typ. Det är särskilt de unga som upplever den påträngande i vårt nuvarande verkligheten senkapitalistiska församhälleligande. Verkligheten är påträngande på ett sätt som å ena sidan förefaller oändligt kallt och främmande men också är verksamt inom oss och äter sig in i våra samtidigt drömmar och som känslor, tolkningar. En ung människa förbi alla kan dessa erbjudanden går gågatornas uppleva båda sidor på en gång: de fientliga nya arkitekturborgarna i vilkas maktspråk man inte kan känna igen sig själv men att föremålen som där ut komsamtidigt upplevelsen bjuds mer så oerhört nära den egna sinnligheten. (Att inte ha nåatt köpa varorna för kan kännas smärtsamt gra pengar tydligt även om man samtidigt föraktar dem.) Kanske kommer det att bli alltmer livsnödvändigt för ens livsform, ens för egen eget jagprojekt, ja också just för den stil och estetik man föredrar att lära sig att hålla denna från livet! genomträngande verklighet kan

i ett som

—

31

Den

påträngande verkligheten

Vi ska

nu

upplevs

några sidor av den verklighet, vilken anspråksfull och krävande. vi redan som har antytt samtidiga livsformer

behandla

som

finns med varandra. Dessa olika livsformer är konkurrerar närvarande både i det samhälleliga och det individuella medvetandet: bo hos föräldrarna eller i kollektiv, gifta sig tidigt eller leva ensam, prylgalenskap eller meditativ askes, karriär eller tillfälliga påhugg, tjänsteman eller socialfall, Det

som

eller gröna-vågare, parförhedonism eller socialt engagepromiskuitet, mang, påtvungen fattigdom eller frivillig enkelhet, mjukis eller mansgris, leva i nuet eller planera sin framtid, studera eller skaffa Detta är igenkänningssig yrkeserfarenhet... vamp

eller

tant,

asfaltblomma

hållande eller

tecken

visserligen mot bakgrund av en objektiv analys äger tillämpning på helt olika nivåer och vilkas genomslagskraft är högst olika i varje enskild biografi, men som inte som

Så gott som varje fragment kunskaper, föreställoch bilder som dessa sinsemellan ningar bygger på synnerolika för olika levnadsformer. ligen igenkänningstecken Vi påstår inte att en ung människa godtyckligt kan välja, gallra och bestämma sig för det ena eller andra av allt detta, men vi menar att det är betydelsefullt att detta kalejdoskop av livsformer eller delar av livsformer symboliskt sett är så att en människa påtagligt, ung knappast kan bortse från det. Möjligheten att välja fritt är i viss utsträckning fiktiv, på grund av att den enskilda biografin redan är psykiskt är ändå verksam. förstrukturerad, men fiktionen desto

mindre finns människa ung

Inte barndom 32

ens

en —

presenta har

i medvetandet. av

tämligen rätlinjig biografisk utveckling med högre utbildning yrke kan numera

skola

—

—

uppfattas Vad

ten.

som man

självtillräcklig, symboliskt hade

kunnat

säkrad

och

slu-

göra bättre, vad onödiga försa-

gått miste om i fråga om försumallt detta är möjligheter lycka och njutning present. Varje segment i ens egen utveckling kan ställas mot sin principiella motsats. Den som har valt ett yrke har stor ställs inför möjligheten att hoppa av, den som ställs inför av ett liv i demonstrasjälvdisciplin möjligheten tiv njutning, den som vill vara trogen ställs inför närvaron av sexuella frigörelseförsök, den arbetslöse inför närvaron som har goda inkomster. av den Det som Robert Musil har kallat möjlighetssinnet får i den kulturella tecken friställningens ständigt ny näring men om medvetandet förlorade och förhuvudsakligen genom felade möjligheter! Upplevelsen av att den egna biografin både i vardagens verklighet och i ett längre perspektiv till motsatsen till ständigt kör fast, snävas in och utvecklas det möjliga man strävar efter kan i mindre utsträckning än förr avvisas att man finner i det i en sorts som genom sig mot ”naturlag”. Upplevelsen av insnävning slår tillbaka den enskilde. Nu finns alltså två sidor, dels en påträngande närvaro av möjligheter, dels ett ökande om medvetande att man inte kan tillgodogöra sig dessa! Inför denna fiktiva känner sig många enskilda mångfald av möjliga livsformer hjälplöst begränsadetill ett alltför litet urval av reella möjligheter till förändring. Allt tycks ha satt sig i rörelse men många lider av känslan att de själva inte kommer ur fläckelser made

medfört, vad

man

till

—

—

—

ken...

Anspråken på framsteg tog sig under 50- och 60-talen först och främst uttryck i kvantitativa mått på levnadsstandard (framförallt i ”tillväxten” av antalet konsumtionsvaror man hade råd att skaffa). I dag har dessa anspråk i viss mån subjektiverats. Nu är det inte bara ”att ha” för att vända på Erich Fromms paroll utan också i högsta grad ”att vara” som ingår i de anspråk på framsteg som blivit församhälleligade. I många sociala av konsummiljöer kan införskaffandet —

—

2

—

Ny ungdom

33

på samma

tionsvaror

sätt

förr först och främst vara ett säkerhet och av att deman har uppnått. Men för blir i allt större utsträckning

som

av materiell för ett behov vilken levnadsstandard

uttryck monstrera

de löften

som

står

varorna

otillräckliga. Boendeform, förmåga att umgås, möjligheter att utveckla en estetisk stil, sinnlig njutning och psykisk öpträder obönhörligen i förgrunden. Konsumtionen anses inte heller vara betydelsefull enbart utifrån ägandets synpunkt. Den ses som ett försök att finna differentierade vägartill självupplevelse och självuttryck. Konsumtionens uppgift är ovillkorligen att utveckla de potentialer som kan förändra personligheten. Den håller på att bli ett medel att åstadkomma ”framsteg i personligheten”. Dessa kan inte ”att ha”. Gemensam enbart genom längre säkerställas samvaro, resor, matlagning, sällskaplig ja till och med tera-

penhet

pigrupper är tydliga tecken på att det har uppstått ett behov av självframställning, självutveckling och självförändring som också signalerar förväntningar om framsteg i den egna subjektiviteten. Den socio-kulturella som vi redan friställningen leder en där har påpekat flera gånger till situation ingalunda i stort sett kan känna sig ”friare”. Lösgörelsen den enskilde från de traditionella värdena, verklighetsuppfattningarna och mönstren för den egna identitetsutvecklingen vidgar till att börja med det tillgängliga Man kan spelrummet. och man kan vänta sig mer, önska sig mer, drömma sig mer mer med andra. Men detta ”mer” innebär samjämföra sig om motsägelserna tidigt att möjligheterna till medvetenhet —

—

ökar:

skulle kunna vara men inte är, vad man vänvill inte vad man men ändå inte vill, sig uppnått, vad man gör och just därigenom inte gör på något annat håll... Det betyder att den enskilde tvingas att inomsubjekav tivt uthärda erfarenheter brytningar, känslor av saknad och beslutskonflikter och ta itu med dem individuellt. en alltomfatHos många hoparsig dessa motsägelsertill av och förvänttande känsla av att vara kringränd anspråk hur

tat

ningar, 34

man

men

en

känsla

som

trängerin

i de intimaste

skikten

av

personligheten. I den meningen utvidgar den socio-kultuär möjligt att göra rella friställningen anspråken på vad som med och av mig själv. Jag har inte bara en möjlighet utan också en social-konventionell plikt att ”bli något”. Jag har för mig själv. ansvar kan fullständigt knytas samman med prestationsDetta blir Den socialtekniska om formbarheten myten aspekten. Tänk bara så sätt ett mått strängt på självförståelsen. på på vi med tiden har fått för vårt eget utseende, vilket ansvar om matvanor och kosvår egen kroppslighet! Medvetandet är en exmetisk formgivning (där skönhetsoperationen visar och förstärker om formbarheten. tremform) myten Att vara tjock håller på att bli en av de mest skuldbelagda personliga egenskaperna. Här blir paradoxen särdeles ek-

egentligen är hedonistiskt, behovet i de ”ungdomlighet”, erotik och vitalitet skatillfredsställas en kroppsliga uttrycksformerna genom strängt disciplinerad träning av förhållningssättet. Möjlighetssinnet, som vi tidigare talade om och som på tar det individuella sig uttryck i en ökad planet närmast medvetenhet om brister egna respektive förväntningar på inverden egna utvecklingen, främjas också av mediernas Närvaron av de vi ovan har talat om kan. möjligheter som förmedlas säkert i stor I utsträckning genom medierna. TV barn och ett utbud synnerhet ger just ungdomar väldigt av sekundära tolkningsmönster som inte längre står i något som helst förhållande till möjligheterna till egna primärVärlden blir således, för att uttrycka det tillupplevelser. spetsat, ”redan bekant” innan den kan upplevas. Tolkningsmönstret finns där redan. Man tolkar inte erfarenheten. I stället blir den tolkning man redan tidigare har tillägnat en sekundär ”erfarenhet” som sig knappast längre är åtkomlig för en primär erfarenhet. Omfattningen av detta är enormt stor slags förhandsvetande just bland barn och i ungdomar dag. Vår egen sexuella socialisation tex var på det sättet bemindre vad i än fallet är tydligt fastlagd dag. Vi fick säkert Ett behov närheten till

latant. av

som

35

också

under

puberteten

brottas

med

ångestkänslor,

låt

ångest för det nya och okända. Det var en belastning veta för litet och alltid ha behov av att veta mer. att alltid Dagens barn har redan, långt innan de gör egna sexuella eri trängre mening, en mycket god kännedom om farenheter den genitala sexualiteten. När de kommer i puberteten möter de kvalitativt helt annorlunda motsägelser. Vad de kanråka ut för är snarare, att de, hur de än förhåller sig, så att säga i handling kommer att citera sina egna sekundära det vetande de har fått genom meerfarenheter, dierna. I extrema fall kan de senare i livet komma att i en sexuell situation uppträda som om de följde ett noggrant inlärt manuskript. Med detta exempel vill vi inte plädera för att de sexuella kunskaperna åter ska hållas undan. Däremot gäller det att vi blir medvetna för lösgörelsen om det pris vi får betala från traditionerna, ett pris som består i nya expropriativa det sig ju tillgrepp. För en stor del av ungdomarna förhåller på följande sätt: vad man än gör, vad man än tar sig till, vad man än bestämmer sig för när man vill ha en vän eller en vilka vardagsformer väninna, när man vill hemifrån, flytta man än önskar sig har allt redan i förväg tagits i anspråk. vara

—

—

tagits anspråk av samhälleligt producerade bilder och tolkningar som är oerhört påträngande. Detta möjligvetande som gör ett utbrett identitetsrelevant ger intrycket av en sorts social brådmogenhet hos de unga. I sättet att tala om sig själv, värdera sig själv, definiera sig själv och att söka sig bilder kan en hållning av klarsynthet och social säkerhet uppkomma. Ur denna hållning skulle det kunna växa fram en extremsituation där ungdomarna alltid betraktar ”utifrån” som om de med sig själva följde sig själva videokamera, en sorts vardagligt metamedvetande. Det skulle innebära en expropriering av den syn man har på sig själv. Den egna synen förvandlas till en ”utanförståendes” syn. Exproprieringen av synen-på-sig-själv, det symboliska ianspråktagandetpå förhand av de egna erfarenen heterna gömmer kanske aspekt som skulle kunna bli Det

har

i

,

36

en produktiv och så att säga ideologikritiskt verksam av om störning föreställningarna enhetligheten. Enhetligenheti världsbilderna, enhetligheten i identiteten, heten Detta kan upplevas i varligheten hos individen upplöses. att behandla sådana erfakommer dagen. Hur människor emellertid renheter av en störningarförblir öppen fråga. kan man lära mycket av Alexander KluI det avseendet att den estetik." förmår visa oss just montageKluge ges artade subjektrasigheten och fragmenteringen beskriver tens tillstånd långt bättre än en nyhumanistisk längtan efter Det kan heller inte bli fråga om att göra subjekten helhet. enhetliga i sig igen. På sin höjd kan man hjälpa dem att finna självständiga möjligheter att hantera sina inre brytningar på ett modigt sätt. leder enNedbrytningen av enhetlighet hos individerna till två motsatta reaktioner: vår ligt uppfattning Det finns i många subkulturer en längtan efter en emfatisk enhetlighet, den må vara religiös, antropologisk eller terapeutisk. Hit kan vi räkna de nya religiösa rörelserna men också många av de så kallade humanistiska terapiforVarhelst man talar om en om inre merna. kärna, (god) och om äkthet kan man att en tendens till en jämvikt säga sådan längtan efter enhetlighet föreligger. Det finns också en motreaktion, den emfatiska fragmenteringen. ”Two heads is better than one” (Schizolåt av Joni av den egna Mitchell). Det är ett medvetet tillvaratagande i drivs till som livsstil och medvetet estetisering splittringen —

sin spets. Här kan man tala om en gest av total illusionslöshet. Vi har sagt att anspråken på framsteg har subjektiverats. Detta har förvisso på ett våldsamt sätt dragit med sig möjatt tematisera ligheterna förväntningarna för sig själv och andra. Denna expansion av möjligheterna till tematisering, detta utbytbara förråd av uttryck, begrepp och bilder ända in området, vilken var helt otänkbar på det intimaste för den tidigare generationen, är enligt vår uppfattning en företeelse. tvetydig |

37

Efter

den

de hälsades

första

euforin med vilken

detta förspråkliganhar en viss tillnyktring

befrielseverktyg Frågan gäller ju om inte denna tendens haft ytterligamooönskad effekt, nämligen ett så att säga försenat re en som inte är relaterat till de socioderniseringsskov längre som

ett

skett.

ekonomiska

strukturerna

i detta

samhälle

utan

nu

hänför

relationsmönstren, ja till sig identitetsbildningen själva den inre formgestaltningen. till tematisering är alltså dubUtvidgandet av förmågan det innebär en socialisation i positiv mening som belsidigt: underlättar intersubjektiv bearbetning av och individuell till inre Men det innebär också ett förtillgång processer. samhälleligande i problematisk mening: vardagsspråkets upptagande av psykologiska och kommunikationsteoretiska begrepp och betraktelsesätt och utvecklandet av en och har underlättat en självständig psykrelationsjargong individuell av vilket ofta differentiering självuppfattningen varit ett stöd för självbefrielsen. Efter hand har denna process emellertid lett till ett skärpt iakttagande av sig själv och andra. I sina extremformer har detta möjliggjort en sorts metamedvetande som tillåter en skoningslös bedömning och kritik som inte gör halt inför någon intimitet. Om denna form av behandling av sig själv och andra för villkorslös upphöjs till program öppenhet går det inte att komma undan. Vem vill utsätta längre sig för anklagelsen att inte vara För det öppen? många dröjer ganska länge innan defår klart för sig hur våldsamt aggressiv en sådan öppenhet kan vara. Först när de inser det får de klart för sig vilken våldshandling det är att utan förvarning analyseras sönder och samman av någon som ställer krav på öppenhet. Det är den mest finmaskiga form av ömsesidig social kontroll man kan tänka sig. till

38

och

och

Vuxna

ungdomar

ökade

och psykiska uppmärksamhet som sociala tar har givetvis också bidragit sig uttryck i ett metamedvetande förhållande till de vuxna har förändrats. till att de ungas Den kulturella närvaron av tolkningsmönster med anknytning till ”subjektivitet” och de vidgade möjligheternatill tematisering har gjort att den förut så skarpa gränsentill de vuxnas områden suddats ut. Det är inte bara så att varje som ung människa anstränger sig på sekundär väg kan ta del av vuxnas erfarenheter (genom att vara med om alldaghon liga situationer, genom samtal, genom medierna) kan också använda de nya tolkningsmönstren alltså det

Den

—

—

kallade subjektiveringen av kraven på frammedel för kritik mot de vuxna. blivit mer Klassiska vuxenområden har alltså lättillgängoch lättare att för de Det gäller naliga genomskåda unga. och relationernas områturligtvis i synnerhet sexualitetens de. Detta förhållande förstärks ytterligare för barn eller ungdomar som fårta del av eller till och med får tolka sina föräldrars med om äktenskapliga problem, som får vara skilsmässor och om deskilda föräldrarnas försök till nya relationer. De kan också uppleva dessa föräldrars osäkerhet och hjälplöshet och förstår då handgripligen att vuxenblivandet inte alls betyder att man kan handskas bättre med i liv. sitt problemen erfarenheter ökar naturTillgängligheten till de vuxnas till kritik. Vid konflikter med föräldrarna ligtvis förmågan eller med andra vuxna kan detta utgöra en avsevärd styrka. Den som kaniaktta och tolka de vuxna har också goda armot dem. De vuxna möter inte gument längre bara pubertetstrots utan klar blick för deras en egna svaga punkter, som

steg

vi

—

tidigare

som

ett

39

försvara

när de försöker

”åtgärder” inför

sin livsform

och sina

mellan Kompetens- och maktförhållandet i ungdomsåren är ingalunda entydigt till

barn

favör.

uppfostrings-

ungdomarna. föräldrar

och föräldrarnas

kanvi iaktta en latent Tvärtom, i många avseenden tillväxt i öppet synlig ungdomarnas kompetens ett förhållande som kan gå så gentemot de vuxna,

inte och makt men

långt som

till

fortfarande länge de

att

kan.

klar överlägsenhet. Föräldrarna kommer försöka behålla kontrollen över barnen så Båda generationerna är medvetna om det

en

tendensen till ett ökat församhälleligande påde skyndar samhälleliga förändringarna, från förändringi arna den materiella verkligheten, dvs på arbetets, konsumtionsvarornas, boendemiljöns och institutionernas område och genom förändringarna i symbolsystemen ända till det psyko-sociala närområdet. Därigenom blir det svåför föräldrarna att hävda att deras rare försprång i ålder också skulle vara ett försprång i verklighetsförståelse, att det är sannolikt att högre levnadsålder skulle medföra högre kompetens när det att lösa i livet. I vargäller problemen fall blir det svårare än att den bevisa je tidigare kompetensen att peka på sina tidigare erfarenheter: hur man genom klarade och vilka sig genom kriget, vilka umbäranden överlevnadsstrategier man fick lära sig under efterkrigstifaktum

att

den, hur man

des slut

man

klarade

umgicks med med konflikter

sig genom skolan under 50-talet, hur sin väneller väninna, hur man handskamed föräldrarna, hur man fattade beoch yrke allt detta är gammalt och ut-

utbildning gör knappast någon ledning problem som dagens ungdom om

—

när

de gäller att hantera På grund av detta flyttas basen för erkännandet av föräldrarnas kompetens från deras levnadshistorias vertikala axel till nutidens horisontella: vilken här och levnadskompetens visar föräldrarna nu? Vad kan man lära sig av dem idag? I vilken utsträckför ungdomarna genom sitt sätt att ning är de intressanta handskas med dagens problem eller genom de former de

väljer 40

för sina

njutningar?

det

möter!

Och då ser det inte särskilt bra ut för de vuxna. Deras och som man kommunikationseller, informationsyta deras i fall bli mer och också kan säga, revir, tycks många med mer begränsat. Detta hänger uppenbarligen samman den samhälleliga utvecklingen. Arbetsplatser, affärer, bostadsområden, ja till och med hushållet självt berövas smyalltbetydelse gandeeller rigoröst sin extrafunktionella —

så skvaller,

lighetertill mentella

information, kontaktmöjligheter, möjsjälvförverkligande och inriktas helt på instruuppgifter. Detta innebär en risk för en väldig försocial

—

Den som inskränker sitt varerfarenheter. de olika som bestäms av aromfatta dagsliv platser och det är en inrotad vana hos de flesta betsdelningen, nog äldre får inte lika många ”extrafunktionella erfarenheter” som man tidigare brukade få. Inte förrän andra former kan denna nyligen av offentlighet och samvaro har erövrats

lust

sociala till att

av

—

brist kompenseras. Tills vidare har medierna fått denna och bland dem givetvis i första hand televisionen uppgift. Men detta leder inte utan anledning till att just ungdomarna drar sig undan den TV (surrogat)-erfarenhet som De uppsöker biografer, gator och bjuds i hemmen.

uppkomna

torg, restauranger

osv.

Ur den

synvinkeln

är deras

hetsformer uppenbarligen mer omfattande, och mer kommunikativa. hos många föräldrar att dra Tendensen hemmets

på bio,

—

i första

erfaren-

offentligare

sig

undan till

sfär har samtidigt gått mycket långt. ”Att gå ut” ut och äta, på fest blir alltmer sällsynt, vilket inte hand bero behöver svårigheter på ekonomiska —

för konsumtion är ju ofta avsevärda). (hemmens utgifter inte i miljön utanför hemmet. uppenbarligen kan för övrigt berätta taxichaufförer Offentligheten (äldre om hur annorlunda det var ännu på 50-talet) blir de ungas Man trivs

sak.

Ofta

betraktas

det

som

finns

därute

rätt

och

slätt

som

oberäkneligt och farligt. Rädslan för gatukriminalitet får ens duga som ursäkt för att man knappast lämnar bostaden under är för att inte helgerna. (Det påfallande säga fördra sig undan i synnerhet skräckande hur denna tendens att 41

så fort de lämnar sin yrkesverksynnerhet när det handlar om män med så högre befattningar.) Därför är det inte alldeles tokigt att vända på den anklagelse som så ofta och gärna riktas mot ungdomen för att den drar sig undan. Tendenserna att dra sig undan finns suarare i föräldragenerationen!

många

drabbar samhet kallade

och

—

äkta

män

i

är att många ungdomar, naföljd av detta fenomen och outtalat oavsiktligt, får rollen av informaturligtvis tionsbärare. Det går inte att följa med i den sociala verkligeller hemmet. heten därute bara från arbetsplatserna Här och erfarenhetsmässigt förfår alltså de unga ett socialt språng!

En

inte med det: också den kommunikativa Men det räcker och expressiva förmågan tycks utvecklas lättare och på ett mer differentierat sätt på de platser som ungdomen söker

sig till nas

än vad fallet

mera

snävt

klädedräkten,

är inom definierade medvetenhet

de konventionella om

vistelseorter-

Symbolisering

ramar.

förhållandet

till

genom

andra,

allt detta är handmångtydigheti sättet att se på sig själv lingsdimensioner som ungdomen får mer övning i än av deras föräldrar få i liv. Det är inte kunnat hela sitt många att undra att dolt eller öpmånga ungdomar därigenom, på —

pet, också blir de na

familjer! Slutligen

som

får ta hand

om

konflikterna

i

sina eg-

att vara tillfrågade eller för en mening i föräldrarnas ombedda, något slags garanter i hela sitt liv. Även en far som liv arbetat för att få ett eget hem, bara för att till sin förtvivlan finna att hans son flyttar hemifrån när huset äntligen blivit färdigt, ja också en sådan far gör ju sonen, dvs arvingen, till den som givit en mening åt hans egen yrkesmässiga och materiella insats. Ja, man skulle så kunna att man att också de föräldgå långt påstår rar som har ett och och som ut dag dag in ”problembarn” beklagar sig över de verkliga eller förmenta problemen med detta barn, låter sin klagan bli en ersättning för ett vakuum som annars skulle drabba deras eget liv, deras egna identitetsrisker och deras eget äktenskap. På så sätt skaffar

42

är

barnen,

i

regel

utan

sig, så att säga på negativ väg, en mening gränsa sig mot sitt eget ”problembarn”. de

genom

att

av-

kan bli huvudinformatörer på det socikan bli sin egen familjs ”familjerådgiför en sorts vare”, representanter surrogatidentitet för föräldrarna och kittet av meningsfullhet i ett äktenskap. (Och denna funktion kan förstärkas drastiskt när bara en av föräldrarna lever tillsammans med barnet.) Vad betyder det barnen området, de

De

ala

från

egna

maktsynpunkt?

Föräldrarna står konsumtionsartiklar ställer upp regler,

för kost och logi, bidrar till kläder och och ger barnen vissa fickpengar. De ställer krav, påminner, förmanar och är det Därmed också Så klart. de förbjuder. långt anger på inom vilka dottern/sonen kan förhålla många sätt de ramar sig och framställa sig själv inom gruppen av jämnåriga. Att vara hemma klockan tio, att inte få tilltvungen att vara med till de kläder man vill ha och att känna räckligt pengar i kan kontrollerad sin sig egen miljö upplevas som en svår Men att i frihetsinskränkning. långa loppet försöka säkra dotterns/sonens bindningar till sig på det viset är en illusion, som föräldrarna knappast kan upprätthålla länge. I dag är det svårare att åstadkomma en bindning genom identifikation. talar vi inte om alls beroende (Här genom

objekt i psykoanalytisk mening.) Därför kan det visa sig vid varje måltid, varje tillfälle på fritiden och varje familjefest att barnets fantasi är på ett helt annat håll, även när det i allmänhet (så att säga pragmatiskt) håller sig till föräldrarnas regler. Föräldrarna i dag den materiella har visserligen makten att ingripa med sanktioner, men makten att binda barnen till sig genom identifikation har urholkats. De kan kanske inre

framkalla skuldkänslor hos barnen. De kan kanske underminera dotterns/sonens med små nålstick. De självkänsla kan kanske åstadkomma vrede och hjälplöshet. Detta är av olika former familjens kamp om bindningar, men det skapar därför ingen identifikation. Förr eller senare kommer tidpunkten för en separation, 43

manifest. det inre planet och därefter Många förav att deras barn plötsligt kan ”säkänner sig hotade ångest inför det dånande vakuum, ga upp sig”. De känner blir allt svårare att uthärda ju viktigare barnets hemlisom När är nådd funktioner har varit. den börjar ga punkten maktbalansen mellan barn och föräldrar slutgiltigt att slå om. sida! Deprivationsskräcken finns på föräldrarnas för att bibehålla Föräldrarnas strategi bindningarna får nu en annan kvalitet. Man betonar den ömsesidiga förståelsen, möjligheterna att bli partner med barnet och ett ömförst äldrar

på

förtroende. (Kanske också en latent koalition från föräldrarna med dottern/sonen.) Det kan gå så långt att samarbeta med barnet som är berett att villigheten

sesidigt av

en

att

”säga upp sig”leder

tydlig överanpassning. ett annat för många läget i hemmet och De stannar kvar använder ungdomar. sig gärna av faDet blir inte service. att miljens längre ”nödvändigt” flytta. Kanske kan angelägenhetsgraden i viljan att flytta från föräldrarna åter avta hos en del av ungdomarna. (Meni allmänhet visar sig föräldrarnas anpasslighet gentemot de vuxna barnen först när de redan har flyttat hemifrån. Den ensamhet som föräldrarna ålderns upplever på dagar kan få dem att kasta många förbehåll som de haft hela livet över bord, moraliska värderingareller politiska uppfattningar för att vara det vuxna barnet till lags.) Maktfördelningen i familjen ligger under den formella I ett

sådant fall

ytan och syns därför

till

en

blir

inte

öppet.

Det

är därför

en

helt

annan

fråga i vilken utsträckning dotterns eller sonens ”hemliga” kompetens och psykologiska oumbärlighet ingår i hans eller hennes självförståelse. Man kan nämligen anta att ungdomarnas är egen uppfattning om sin kapacitet fortfarande starkt bunden till de samhälleligt-konventionella definitioav vad ”man kan”. I den mån dessa definitioner inriktas på de kvalifikationer som är synliga, möjliga att formalisera och kontrollera berörs de kompetenser vi härtalar om knappast alls. De ignoreras alltså. Därför förekomi diskussionerna mer de inte om skolan och inte heller i en nerna

44

bredare

pedagogisk offentlighet. och i de vuxnas huvuden Möjligen finns det i medierna om detta helt annorlunda i förhållande en aning försprång till de vuxna som Detta åstadkomungdomarna har fått. mer kanske både nyfikenhet och avundsjuka, eftersom man kan ana vilken sida som har försprånget utan att få något riktigt grepp om det. Ungdomsmyten får en allt större betydelse ju ambivalentare

de

vuxna

blir

till sin egen

vuxenhet.

Detta

kan ge

en

ömsesidig spiraleffekt. Ju mer påträngande mytiseringen av ungdomen blir, desto svårare blir det att uppleva sin som egen vuxenhet något positivt. Och ju mer vuxenheten blir ungdomsmyten. förlorar i självkänsla desto mer laddad till en till Tillgången ny förmåga tolkningar leder dock inte bara till att ungdomarnas latenta makt ökar. Det kan också slå tillbaka mot ungdomarna själva i form av en kravvi har kallat och det som fylld tvingande verklighet. Ty leder också till en kultuframstegskravens subjektivering rellt och politiskt ökad uppmärksamhet från de vuxnas sida. som

Därmed tillkommit

avser

för

vi

individer, medier ungdomens skull.

och

institutioner,

som uppmärksamhet får absolut inte betraktas skulle vara en förskönande emfatisk eller hänsynsfull; det illusion. Tvärtom, uppmärksamheten gäller i stor utsträckning snarare ungdomsmyterna av olika slag och inte ungdomarnas Det uppkommer tydligen verkliga livssituation. omfattande individuella och samhälleliga projektioner så fort man talar om ”ungdom”. På det viset har en motbjudande paradox uppkommit. Mer än någonsin har ungdomlighet blivit en erotisk, estetisk och kommunikativ som en stor myt majoritet av de vuxna orienterar mot och än mer sig någonsin blir ungdomarna medel uteslutna själva med socio-ekonomiska som en ”överflödig” generation! Mytisering och diskriminering går hand i hand. Denna paradox tycks inte heller kunna lösas upp genom

Denna

—

sociala

erfarenheter.

Behovet

av

myten

är väl för

starkt. 45

Den

myten göratt frihet

med berusande ten

menta

i

varje

vuxen

kan

levnadsformerna,

sinnlighet och sörja rikedom, samtidigt som

förbinda erotisk

över en

ungdomligheöppenhet och en

förlusten

av

denna för-

artonåring i grannhuset

begår självmord på grund av att han varit arbetslös i tre år har svåra depressioner, eftersom hon inte eller en flicka står ut med att hennes henne. Dessa båda pojke övergett alls kopplas samman i de vuxnas huvuplan behöver inte sensibel för socialt den. Mytiseringen gör en ingalunda mer eller psykiskt elände! blir ungdomarna samtidigt både I ett bestämt avseende inneslutna och uteslutna. Inneslutna på grund av den sociokulturella friställningsprocessen,som medför att också subjektivitetens identitetsmöjligheter och tolkningsmönster blir mångsidigare, öppnare och samtidigt mer konfliktfyllett slagfält för psykiska, kulturella da. Deblir och politiska uppgörelser. Mytiseringen av ungdomen är en baklängesprojektion. De vuxna lider av en social ångest inför åldrandet. Mytiseär också nutidsinriktad: ringen ungdomenfår och böri sitt sökande efter förändrade livsformer tjänstgöra som ställföreträdande åt de latent eller öppet tvivupptäcktsresande lande vuxna. Mytiseringen är också en framtidsprojektion: intresset för ungdomentar på sätt och vis formen av en kulturell Beroende futurologi. på vilken hållning man intar försöker full av eller man, hopp bekymmer, avgöra om den kommande kommer att visa sig vuxen de generationen uppgifter man själv inte kan lösa. Att vara innesluten betyder inte att de unga har en tillett moratorium, ett eget område. I stället blir de flyktsort, alltid mätta och värderade. betraktade, Tolkningen av och i ungdomsfenomenen synnerhet mytiseringen av ungdomen på olika tidsplan är starkt politiserad. I det avseendet lämnas ingen ung människa längre i fred! Hon omges av och tolkningar, förväntningar värderingar som tar formen av krav även formen av krav som på det egna självet utvecklar en verksamhet och som man djupgående näppe—

46

-

sig undan. ungdomarna blir också uteslutna, hur innesluten ”ungdomen” än kan verka. Tydligast är detta på arbetsav arbetsDär drabbar marknaden. bortrationaliseringen platser skoningslöst dem som ”trängersig på”för att få utockså p g a de återtagbildning och arbete. Men deutesluts om löftena na behörighet och genom utbildningspolitiska ligen

dra

kan

Och

det åter håller

på att bildas vattentäta skott mellan olika Löftena om och utbildningsinstitutioner. utbildningsvägar vidareutbildning i massomfattning har i allt större utsträckav ning avlösts av att utbildningssystemet fått funktionen där man ska förvara och ungdomarna på parkeringsplats, institutionell väg fördröja deras inträde på arbetsmarknaden. Och naturligtvis utesluts ungdomarna när bostadsdär de och stadsplanepolitiken leder till att de områden kunna ut sina levnadsformer skulle krymper prova egna samman till sällsynta öar. Till och med dessa öar måste de att

försvara

stenhårt.

Möjlighetssinnet har skärpts men det yttrar sig hos de som ett medvetande om ens flesta snarare egna nackdelar, har brister och till och med misslyckanden. I det avseendet kostnaderna för den socio-kulturella en friställningen alltigenom som inte får bortförklaras tragisk dimension genom

gråtmildhet, självömkan och nygnällighet en anklagelse. Friställningen skapar ett av utvidgade möjligheter för kunskap, igenkännande beteckningar och tolkningar. Den skapar också en fiktion om och obegränsade valmöjligheter beslutsoch motiveringstvång samtidigt ett individualiserat kring varför man lever som man gör och inte på något annat anklagelse

om

och förvandlas till klimat kulturellt

—

sätt, varför

man har blivit som man blivit och inte annorlunda. Den enskilde betraktar inte sig själv som lösgjord från nära nog lagbundna traditionella bestämmelser. Han ser sig också kringränd och påpassad av nya krav och krav på sig själv. Det har blivit svårare till och med att få fred med sig själv. Det har blivit svårare att få bli lämnad i fred. Om denna kulturella tendens tränger igenom de vuxnas

47

varseblivningshorisont först när deras rias traditionsgrund flagnat av eller ätits nom

känner

desto

och

snabbare

direktare

egen levnadshistoupp, så slår den gehos de unga. De unga friställningen för första

följderna av den kulturella när deras förmöjligheter att dölja de kulturella gången till att hålla rutiner som sig ändringsprocesserna genom nötts in under ett har långt liv är som sämst. Som vuxen att man stabilisera sig på vardagens många fler möjligheter yta, samtidigt som man gång på gång kan trycka ner misstanken om att mycket av det man gör är alldeles galet. Detta vill vi säga klart och tydligt här, för att det ska bli klart att vi egentligen inte talar om ett ”ungdomsproblem” utan om ett allmänkulturellt problem som bara blir tydligare hos och för ungdomarna! Den meningen innebär dock inte att man helt ska bortse från den utvecklingslogiska aspekten. Om subjekt inte sammansätts bit för bit, kumulativt, byggsten för byggsten, utan har en genes, får också detidii livshistorien en gare faserna preformerande karaktär för de efterkommande faserna. De kulturella förändringsproav

sin tendens omfatta alla människor i de omfattar olika åldersgrupper på Det är till exempel inte likgilbiografiska stationer! tigt om jag upplever rivningen av husen i ett kvarter när jag är fyrtio eller fyra år gammal alltså om upplevelsen står 1 kontrast till tidigare upplevelser eller av barnet upplevs som något som alltid funnits! Deäldres är både en avlagrade socialisationserfarenhet cesserna

detta olika

kan alltså

samhälle

till

—

men

—

De förhårdnader dämpning och en orsak till inskränkthet. och som som medförs i den byggts upp psykiska strukturen att man blir mer rutinerad när det gör gäller att uthärda sociala skador eller att tolka dem i positiv riktning. Och med tanke på de äldres minnen av krigstidens bristsituationer, av efterkrigstiden och till och med av 50-talet kan mången aktuell för dem fortfarande te ”modernisering” sig som tilloch som en social Den äldre geväxt, framsteg förbättring. nerationen har också färre möjligheter att på ett offensivt 48

sätt tematisera

också löften

finns

de behov hos

dem.

av

De

subjektivering

måste

dessutom

som

naturligtvis

bindas

av

upp

de

bil, på svårgripbart representeras heminredning och ett eget hus. Eller också visar sig bristen på subjektiveringsmöjligheter i form av ett smygandetvidet är alltför psykiskt riskabelt att tematisera. vel som Följden blir förspråkliga lidanden, depression, psykosomatiska insjuknanden, tablettberoende, oförmåga att kommunicera och meningslösa sysselsättningar. Avflagnandet och söndervittringen av den livshistoriska som vi tidigare talade traditionsbasen, om, uppträder som inte utan hos de vuxna. Men regel spektakulärt smygande i allt högre grad finns det också människor utanför subkulturerna som känner av denna osäkerhetsprocess. Hos dem slits ur den invanda stabilisesom genom yttre påverkan och rutinramen i sitt ringslivssammanhang börjar förstås ”identitetsarbetet” om från början igen. Också hos dem former av uppträder likartade psykisk sårbarhet som hos en del unga. (Mer om detta i andra kapitlet.) Lidandet inom denna gruppering (det kan röra sig om sätt

ett

som

av

av kriser såsom skilsytterst olika former mässa, partners dödsfall, arbetslöshet, yrkesbyte) är ofta att lära något av varje kris är också oerhört, men förmågan

kvalitativt

sett

oerhörd! Hos mindre normala mindre

de

är

förmågan

skador grad integrerad i det vardagsmedvetandet. Biografin är fortfarande bestämd, subjektiviteten är öppnare. De unga saknar möjlighettill dämpningar, men deras socialisationserfarenheter fallna för inskränkta gör dem också mindre Eftersom sårbarheten är större framstegsillusioner. reagerar deras känselspröt också snabbare. Medan många borgare fortfarande glädersig åt ytterligare någon betongkloss 1 innerstaden blir samma kloss för de unga liktydig med ett deras stads angrepp på verklighet. yngre utvecklad

och

inte

i

att

omtolka

sociala

samma

49

Knapphet på

Det

skulle

vara

alltför

tid och

lätt att

rum

hälsa

denna

sensibilitet

hos

en politisk ungdomensom potential och bortse från allt det lidande och all den utsatthet för exproprieringssubjektiva den orsakar. De processerna biografiska belastningarna kan i dag varken individualhistoriskt eller för samhället i stort sättas in i ett sammanhang av förväntningar om att allt framåt trots vilket var möjligt ungår vardagens slit —

—

der 50-talet. företevidgade församhälleligandet, de industriella nästan alla livets områden och de inträngande på komplementära subjektiveringsförväntningarna upplevs som en ökning av kraven och som en påträngande verklighet. Sökandet efter nischer, längtan efter att få vara i fred, efter att sticka från alltsammans blir oerhört längtan betyvi så ofta har påpekat delsefulla. Men som den verklighet som så envist tränger sig på finns inte bara utanför subjekten. Den tränger också på ”inifrån”! Också bilderna, föreställningarna och begreppen om självuppfattning och självtolkning är redan tagna i anspråk!Det är inte bara det klassiska alienationsfenomenet, ”att inte kunna finna sig själv”, som slår tillbaka mot subDen kulturella ända in i människorjekten. friställningengår nas inre verklighet. Detta yttrar sig i att man utsätts för ambivalenser som ständigt reproduceras. Kravproblematiken kan ta sig tämligen olika grader av symboliseringar. Den kan uppträda som en ganska språknära social norm, som i subjektiverat tolkningsmönster eller som beståndsdel och Den kan som omedsjälvkänslan självbilden. yttra sig vetna krav på ett jagideal och den kanslutligen grunda sig Det elsernas

—

50

—

på önskningar om självet (vilket är matiken).

dominans hos de arkaiska strukturerna för den egentliga narcissistiska

ämnet

i te-

Hur som helst får kravproblematiken en ny sprängkraft både när det gäller kulturella myter, omedvetna önskningar och omedveten Nu finns det varken ångest. någon psykisk tvångsinställning eller någon samhällelig försakelsemoral längre, och det är heller inte möjligt att göra ens en sekundär psykisk eller social vinst genom att bortträngaeller värja sig mot kraven på subjektivering. På den klassiskt tid moralens kunde ju självkänslan stärkas geborgerliga nom en lustfientlig försakelse. I dag sitter kraven på självet fast i ett finmaskigt nät av nya sociala myter och allmaktssymboler. Att avstå från ”framsteg” i den egna subjektivebåde psykiskt och socialt. ringen bestraffas Dagens situation är bådei kulturellt och psykiskt avseende annorlunda än den klassiska är det följderna överjagsproblematiken: av förväntningarna på en själv och inte följderna av försakelserna av tabubelagda drifter som har blivit problematiska. Det som är centrum förlidandet är inte i någon större utsträckning det man ”inte får” utan det man ”inte uppnår”! förändras Visserligen kan detta förhållande tämligen snabbt fördelpå det politiska planet. De nya ekonomiska och som ningsstriderna som både når oss från omvärlden håller på att slå igenom i inrikespolitiken kan på nytt göra ”försakelsen” till en medborgerlig den dygd. Eftersom ekonomiska strukturella krisen för närvarande i alla kapitalistiska länder leder till att en del av de sociala förmånerna minskar har det blivit på modet att klaga över ”kravsamhället”. Men postulatet om att det nu gäller att dra åt är som en försvångremmen givetvis långt ifrån detsamma

ändring av dispositionen

förväntningar och förhållningssätt. Det förefaller ytterst tvivelaktigt att det skulle vara möjligt att få till stånd en massanslutning till en idealisering av försakelsen i självtolkningen och den psykiska hushållningen. I så fall skulle politikernas klagan få bli långvarig, av

51

måste man lyckas med en socialt integrerandär försakelsen med en mobilisering kopplades samman av den. I kollektiv Tyskland skulle symbolisk uppvärdering ett helt ofarligt företag... det inte vara Låt oss än en gång återkomma till ungdomen. Den kulturella friställningen skapar alltså inte utan vidare nya utrymmen av att säkra och skaffa tvärtom, nödvändigheten både i och utrymmen bokstavlig symbolisk mening för att har blivit ett mäkkunna söka och pröva identitetsprojekt dessutom

och de

—

ungdotigt politiskt sprängstoff i uppgörelserna mellan mar och institutioner eller kommersiella intressen. statliga Att säkra och tillkämpa sig utrymme i bokstavlig mening i form av lägenheter, hus, gator, torg, butiker, träffpunkter har ju redan medfört våldsamma politiska uppgöreli storstäderna. ser De äldres och medelålders upplevelser av det relativa välståndet och moderniseringsvågorna under 60- och 70-talen har gjort att deras känslighet för förstörelsen av kommunikativa utrymmen i stor utsträckning har beckat igen, medan en del ungdomar däremot redan från början har en betydligt tunnare hud. Och den som är tunnhudad kan också ofta få fart på andra. Men det inne-—

—

bär å andra sidan en risk: den som är tunnhudad är samtiockså sårbarare! mycket digt Att säkra symboliska utrymmen innebär för en del ungdomar ett mycket känsuppenbart också att demonstrera förhållande till språket. De skarpa ligt och distanserat mellan brottytorna generationerna kan kanske jämställas med arbetarnas konfrontation med mellanskiktens språk. För många unga blir språket, i den mån de analyserar eller över det, i första hand ett försök att utöva makt reflekterar över dem. Oavsett om man värjer sig mot ”mindfucking”, ”skitsnack” eller ”dösnack” ”snobbsnack”, upplever man differentierade som ett som uttrycksformer angrepp häftigt För att språket ska accepteras avvisas. måste det bära ett identifikationsinnehåll, det ska ”säja nåt”, det ska antingen uttrycka lycka, längtan eller känsla eller också nedtryckthet, förtvivlan eller vrede. 52

i

också allt fler äldre som instämsådana brister i till upplever förmågan upplevelse och intensitet i sin egen biografi att de menar att krav omedelbarhet för ungdomens på på nytt ger uttryck ett utopiskt innehåll. av Knappheten på utrymmen som kan säkras motsvaras en sorts tid. När man känner hur ny knapphet på verkligheten känner tränger sig på, när man sig omgiven av krav finns det för de flesta bara en utväg. Det är att så snart som möjligt göra anspråk på vuxenhetens yttre förutsättningar (inte nödvändigtvis dess konventionella innehåll) och att dem. förverkliga Eget utrymme, egna möjlighetertill umsexuell frihet, egna pengar och egen konsumgänge, egen i identitetssträvandena tion blir centrum och kraven på självkänslan. Detta leder till olika utslag av en tydlig sociokulturell brådmogenhet som dock inte alls får förväxlas med den traditionella vuxenhetens sociala former. Identifikationen med de vuxnas status är positionell och inte i någon större utsträckning innehållsmässig. Den är inriktad mot de materiella och sociala möjligheterna till en självständig utformning av livet och vardagen och inte så mycket mot de äldres värderingar och förhållningssätt. Drömmar, längtan och avundsjuka förväntningar hos många unga riktas redan i början av puberteten mot de vuxnas position och förstärks sedan av en alltmer påträngande otålighet. Det blir alltså inte så mycket kvar av det psykiska moratorium som den tidiga utvecklingspsykologin har tillskrivit Avståndet mellan barndom och socio-kulturell ungdomen. vuxenhet i den betydelse som vi nämnt ovan har blivit kort. I många fall handlar det om några få år, och ofta överlappar perioderna varandra på ett märkligt sätt: barn som sitt sätt att uttrycka sig och i sina psykiska bearbetningsmöjligheter fortfarande är helt infantila har relationsproblem och problem med sig själva som vara ”förbehålltidigare tycktes na” de vuxna... har Ungdomen som psykiskt moratorium på det planet försvunnit helt och hållet. Men denna å ena utveckling får ett paradoxalt resultat: Det finns

mer

i

detta.

för närvarande De

53

rätt när den säger att unghar ungdomssociologin fas som domsfasen föregår inträdet i en formell vuxen(den tex med status äktenskapsbildning och yrkesetablering) kan det röra har förlängts oerhört mycket. För studerande och väl tio år. Å andra sidan man från de måste om gott sig vi utvecklade också att nyss säga ungdomstiden synpunkter i kulturell en fas, klart avskild från vuxentiden och sosom oerhört. sett cial mening, har förkortats Subjektivt präglas utvecklingsfasen mellan barndomens avslutning och behovet av vuxenautonomi av en avgörande minskning av tiden. Denna subjektiva tidsminskning hänger alltså samman med att man identifierar sig med de vuxna, positionellt eller för att sett, uttrycka sig mer exakt, med den samhällehar. Att så ligt sett större handlingsautonomi som de vuxna snart som det någonsin kan tänkas tillägna sig det vuxna livets möjligheter har blivit ett utomordentligt betydelsefullt motiv för de unga. Den emellertid subjektiva tidsminskningen forceras också av en annan utvecklingstendens, nämligen accelerationen i de kulturella förändringarna. På verklighetens alla ökar plan uppenbarligen omsättningshastigheten. Både bosättningsområden,platser, gator, institutioner, teknologier och konsumtionsvaror lyder under ett oöverskådligt tvångtill ständig ”modernisering”. Ja, även stil, kommunidet vardagliga medvetandet, kationsformer, självtolkning och värdeföreställningar, alltså olika beståndsdelar i den har också direkt med i symboliska verkligheten, dragits denna process.

sidan

Detta

leder i olika

sin tur

segment

till

ökad

medvetenhet om nerslitkulturella verkligheten, om och om av förlusten det förgångna. förnyelse Det är att studera filmer, veckotidningar ytterst belysande och reklambroschyrer som knappt är tio år gamla. Just där kan man i de bilder av vardagen som för det dyker upp mesta som en med biprodukt till den planerade storyn ett roat eller melankoli se hur ”förleende, förskräckelse åldrat” alltsammans redan verkar. För att inte tala om 50-

ningen av tvångettill

en

av

den

—

-

54

60-talens kulturindustriella produkter. kan man alltså dag uppleva hur saker och ting förslits på mycket kort tid. Förslitningen tar inte alls en generation mellan förlängre och blir alltså inte en fråga om skillnader äldragenerationen och barnens generation. Den tidrymd under vilken man kan lägga märke till denna kulturella föroch denna nu bara slitning ständiga omvandling utgör några år. På det viset kan det uppstå viktiga kulturella skillnader mellan syskon med en åldersskillnad på bara tre eller fyra år. Allt ”föråldras” med ökande hastighet. Också det som människor som ”länge” har förändrats uppfattar på motsvarande sätt. Vänskap och parförhållanden som är mer än ett par år gamla betraktas redan av många som ”långvariga”. Vem kani dag föreställa sig att en tidig ungdomskärhela livet? Också förhållandet till föremål är i lek kan vara eller I

högsta grad underkastat förslitningsaspekten. Så sent som 50-talet ”anskaffandet” av på planerades viktiga konsumtionsvaror, tex heminredningen, i åratal, antingen genom sparandeeller avbetalningar. (För att inte tala om detidiHos dem var det inte ovanligt att fögare generationerna. vi i dag betraktar remål som som vanliga förbrukningsvartex skor eller kläder or, gick i arv från föräldrarna till barnen.) var tidsperspektivet Dessutom när det gäller politisk intill riktning, tillhörigheten organisationer och omfattandet av ett helt annat än det är i dag. Att tillpolitiska strategier höra samma eller parti organisation hela livet var inget I fall ovanligt. många såg man också längre äntill sitt eget liv. Man kunde åtminstone kämpa för en bättre värld för barnens del, även om man själv inte fick uppleva den. Den tilltagande hastigheten i omsättningen, den kulturella av kulturellt åldrande förslitningen och processen drabbar naturligtvis också självuppfattningen under olika faser av livet. Det finns inte bara en vanvettigt förstärkt rädsla för att åldras, en rädsla som driver många unga människor till en panikartad föreställning om att ungdomen 55

håller det av

på att

slut.

Också

i

ungdomsfasen tycks iakttaganskärpts. Här har längtan efter aumed strätonomimöjligheter i framtiden kopplats samman att aldrig slå sig till ro, att aldrig verka van gammalmodig i sina livsformer, dvs göra ett gammalmodigt intryck på andkan inträffa i många kretsar är att ra. Det pinsammaste som har hunnit bli ”gamtro att något är ”nytt”, när det redan ta

åldershierarkin

ha

malt”! Vi har

hört talas om musikgrupper, där de mycket unga om musikerna med en ständigt ökande hastighet grupperar och och när till och namn titlar, nya sig ständigt skapar nya slut en något större scenoffentlighet lägger märke till dem har de redan upplösts och bildat nya persongrupperingar. För dessa ungdomar är grupper där folk över tjugo år med-

och slätt ”gubb-band”' vår Enligt uppfattning skulle det vara alldeles för enkelt att avfärda detta som ett tillfälligt mode eller som stolligheter. Vi menar att dessa fenomen är uttryck för ett förändrat förhållande till den biografiska tid som dras med i virveln kring hela kulturens allt snabbare omlopp. Vi har redan sagt att erfarenheten av förslitningen också leder till en ökad känslighet för förlusten av det förgångna i såsom det manifesterar sig byggnader, personliga vardagsföremål och minnen. Från den utgångspunkten var 60talets inställning tanklös på ett sätt som vi i dag inte längre kan fatta. Hela ”kastades stadsdelar på sophögen”. Mosom ledde till att man försökte derniseringseuforin, garantera en stad medförde som bekant en större för”bilriktig” störelse än bombningarna under andra världskriget: Det historiska eller man kanske hellre bör säga medvetandet, för den historiska sträckte känsligheten verkligheten sig inte längre än till den smala sektorn av konstföremål, byggnadsminnesmärken i ordets gamla betydelse o dyl. Det i verkligheten sattes historiska knappast i relation till den så kallade profana kulturen, dvs vardagslivets verklighet. I dag förhåller det sig helt annorlunda. Frånett brett intresse för socialhistoriska skulle nästan kunna frågor (man verkar rätt

56

tala

om

ningar)

ett

folkligt

över ett

och film mål, överallt medvetenhet tur

intresse

för Elias

och

Aries

frågeställ-

för

gensvar självbiografisk litteratill en massmarknad för loppmarknadsföretycks ett intresse för det förgångna och just en om det historiska i vardagen finna sitt utavsevärt

tryck. medveom detta verkligen uttrycker ett historiskt kan man Det behöver inte ens ett nog ifrågasätta. om det som är ”gammalt” stilmedvetande skärpt historiskt strävan att tyda på. Som bekant är mycket av den historiska åter göra ”det förgångna” närvarande fullständigt syntetisk. Den romerska husraden i Frankfurt ska ”återuppbygett sätt som närmast verkar vara en Walt Disneygas” på version av medeltiden. Loppmarknadsmodet har övertaav varuhuskedjornas formgivare. Där kan man nu tex gits i köpa strykjärn gammaldags modell. Men nostalgivågen är ändå inte bara strunt. Hur synteden än är hur hur eklektisk, tisk, citataktig utgör den ändå en auett uttryck för en längtan hos många människor efter inte bara kan uppfattas som ra, en längtan som biografisk En biografiskt motiveutan just som historiskt-kulturell. Men

tande

au”längtan efter den tid som flytt”, efter barndomens Men har säkert alltid funnits under den borgerliga eran. idag tillkommer det faktum att det förgångnas verklighet i form av föremål och symbolerverkligen hotar att försvinna inte bara så att barndomens för var och en. Det är alltså livskänsla oåterkalleligen är förbi. Också den miljö som om den försvinner eller går bara att uppfatta i påminner vi är något kvalitativt anform av fragment. Detta menar

rad ra

norlunda än de förändringsvågor som funnits alltsedan den industriella revolutionen och som i skolradion ett på mycket dramatiskt som sätt framställts oundvikliga tidigare.

(Enligt följande mjölkmaskin det.

Far

den

är

accelererande

Far

vill

inte

att

man

skaffar

en

gården. Son lyckas till slut genomdriva Musikalisk sig med nyheten. paus.) heltäckande knappast någon beskrivning av som vi nu förändring genomgår. Det vo-

till försonar

Förändring

modell:

—

57

riktigare att säga att hela verklighetsområden spårlöst byts ut! Längtan efter det förgångnas aura tvingasta sig allt torftigare former ju knappare dess objektiveringar blir. Därför eller en Kalle Ankan en Goggomobil, en rock'n-rollplatta tillmätas nästan ka-tidning epokgörande betydelse. fö inte sitt ursprung Efter vad vi minns har nostalgivågen re

sökt efter föremål därför att de varit intresolika stilav att finna något ur sin egen livshistorias epoker. Snarare utgick intresset från ungdomar som via ju-

bland serade

folk

som

Art Deco, Gatsby-look och 50-talets estetiska och renässans sökte sig till stilar från ett förflutet som stilistiska de själva inte hade upplevt. Samtidigt var de som hade upplevt dessa stilar, alltså den äldre generationen, fortfarande över helt och hållet inriktade på framsteg. De förundrades de ungas intresse för det enligt deras föråldrade. mening Själva förband de sannerligen inte den aura som omgav fövilket man sällan talar om remålen enbart med nostalgi utan med sina minnen av svåra och belastande tider. UngOch deras vadomarna började bli rädda för framtiden. kenhet för framtidens faror skärper också deras blick för förstörelsen av det förgångnas objektiveringar. På detta område har ett viktigt betydelseöverskott; den är nostalgin också en omsorg om framtiden. När vi förut lät undslippa oss uttrycket ”historiskt medvetande” förbättrade vi det och talade i stället om ”en för i Därmed vill vi ha historien känslighet verkligheten”. att det snarare är om en viss en stämlivskänsla, sagt fråga medvetenhet och inte ning, kanske om en latent historisk om en reflexivitet som är självständig i förhållande till föremålens och stilarnas aura. Reflexivitet: medvetande om sin egen historia, kultur och självbiografi är enligt borgerliga kriterier det enda beviset för kontinuitet hos subjektet. Om reflexiviteten saknas är man snabb att dela ut beteckningar som ”historielös” eller ”identitetslös”. Vi vill i stället ställa frågan om det inte är så att i dag utvecklas ett självbiografiskt (latent)

gend,

—

—

58

mycket känsligt för de mångformiga utan att för den skull nödvänexpropriationsprocesserna vara reflexivt. digtvis Ett sådant latent medvetande är verkligen inte detsamma som levnadslopp. Den klassiska borgerliga föreställningen om levnadsloppet var säkerligen inte alls till den som man grad grundad på en förnuftig kontinuitet själv ville tro. var mer en bekräftande gärna ”Levnadsloppet” tolkning än verklighet. Genom att på ett stereotypt sätt indela ett levnadsloppi tidig fas, höjdpunkt, mognadsstadium och återblickande ålderdom kan många borgare praktiskt medvetande

som

är

taget ha ”levt reflexivt”.

Det vill säga att redan i nuet tänkdetta skulle inordnas och värderas som fasi på De sista resterna av detta tänkande var förlevnadsloppet. resten de redogörelser för ”bildningsgången”som krävdes in före studentexamen. Avsikten med dem var just att öva in ett sådant medvetande om faser och framsteg redan från ålder. kommer vi att återvända till tidig (Detta längre fram, i fjärde kapitlet, när vi talar om ritualiseringar. Då kommer vi att ställa oss frågan om det inte i detta också fanns ett kunde moment. Det tjäna som ett sätt att aktuproduktivt alisera inlärningshistorien.) Men åter till Vi har dagens självbiografiska tidskänsla. att den i historiskt sett kan vara sagt känsligare synnerhet för expropriation utan att för den skull vara reflexiv. Den ökade historiska tar känsligheten sig också uttryck i den häftiga vilja att sätta sig till motvärn, som tydligast kommit till tidens uttryck i den senaste ungdomsrevolter. i den formen Men behöver den inte alltid vara militant. Den kan lika väl ta sig uttryck i en förmåga att uppleva förte

de

lust, känsla framtid

hur

en

förmåga är utbredd

och

som

i form

de av

flesta

äldre

vanmakt,

av

förlorat. känsla

En av

att

sådan sakna

overklighet. utViljan till motstånd men också känslan av vanmakt märker sig för en typisk ovillkorlighet. De orter, föremål och symboler som fått en aura av möjlighet att ”finna sig får oförmodat helheten. Ett gammalt själv” representera av

59

ska rivas, en krog som hotas av saalléträd som ska ner kan få en huggas symbolisk nering, de sociala maktgrupper som vill betydelse som förbluffar ofta i svårigheter driva på ”moderniseringen”. De försätts av denna för att sasymboliska betydelse. Att argumentera kernas tillstånd nu är sådana och att man måste se det hela i stort och ta ansvar för helheten tjänar inte längre något till. hus

enligt planerna

som

ett

vanmaktskänslorna blir på det här det kritiskt, efterhand konkretistiska. Men man kanlika betrakta detta som en gärna form av och kulturellt nödvärn. Ett oundgänglig politiskt motstånd som inte bryr sig om att ta någon hänsyn till ”ett fallet vara ett utslag gemensamt ansvar” kan i det enskilda av erfarenheten att ”gemensamt ansvar” i själva verket är en används för att tysta motståndet och inte något fras som verkligt styrmedel för det politisk-sociala systemet. Kompromisslösheten i denna hållning, uthålligheten och egensinnigheten är ju inte på något sätt mer egoistiska än genomslagskraften hos de oberoende subsystem och partsin-

Motståndsviljan

området,

om

man

vill

och

uttrycka

som bakom den socio-ekonomiska fördelningskulisser sedan med varandra. länge konkurrerar kampens Försvaret av dessa så att säga ”auratiska” platser, föremål och symboler är existentiellt. Det är existentiellt därför att den socio-kulturella refriställningen har individualiserat

tressen

konstruktionen och säkringen av mening. I ju högre grad dessa uppgifter tillkommer individen och alltså inte kan eller behöver utföras genom att falla tillbaka på överindividuella existerande mer desto traditioner, uppenbar blir

sårbarheten

hos den autobiografiska tidskänslan. Vi hamsnabbare med ryggen mot väggen! Denna självbiografiska tidskänsla är, som sagt, egentliinte reflexiv. Den tar gen sig inte formen av en föreställning om ett levnadslopp och denär heller tolkingen vertikal ning av självet, där den gångna och kommande utvecklingen i möjligaste mån anses Vi skulle i stälfölja av varandra. let vilja beskriva den autobiografiska tidskänslan som ”honar

60

risontell” även om den egentligen inte är ohistorisk. Vi kallar den horisontell, därför att den grundarsig på ianspråktagandet av nutida platser, föremål och symboler (som ska och historiskt försvaras) och som upplevs som auratiska laddade. Här måste vi i viss mån relativera vår tanke om bristen på i denna form av horisontellt tid. När man medvetande upplever positiva självtillstånd vänds förhållandet till bristen tidi sin motsats. Då finns det ingen anledning att skynda på biolängre. I framtiden hägrar inte längre några lockande som skulle det värt att i en strästationer, göra evig grafiska fulländat Så gör de levnadslopp skyndavidare. alltid bråttom. Men i ett tillstånd av positiv självkänsla slår bristen på tid över i tidlöshet. Föräldrar och lärare lägger irriterat märketill detta. härär inte ”levnadsloppets”. En vertiTidsdimensionen mot

van

ett

Dehar

vuxna.

kal självtolkning i denna klassiskt borgerliga mening verkar snarare vara en låsning. Tillämpar man den på sig själv en innebär den närmast kränkning av de ideal man strävar efter. för Levnadsbeskrivningen blir snabbt ett instrument en moralistisk Den som vill veta min historia är värdering.

själva verket ute för att ställa mig till svars jag varit inkonsekvent! Uppmaningen att uppgift att försöka få mig att utifrån mina i

min

ma

för alla gånger minnas har till minnen bestäm-

framtid!

sagt inte tolka denna hållning som historielös. hänvisa till dess motsats. Som exempel kan vi ta en far som utifrån ett vertioupphörligen argumenterar kalt levnadsloppsperspektiv. I en ordrik framställning kontrasterar han det förflutnas svårigheter mot hur bra ungdomen har Han har totalt det nuförtiden. förlorat förmågan att uppleva expropriationerna i nuet. Hans vertikala verkblockerar hans att lighetssyn möjligheter uppfatta den samtida ”horisontella” förstöringen av den förtingligade historien. Det vertikala synsättet blir ett ständigt försvar för följderna av moderniseringen och inte ett verktyg att öka känsligheten för det historiska och för den ökade häsVi vill

Låt

oss

som

bara

61

tigheten i förändringarna i den dagliga verkligheten! I själva verket kan de ständiga hänvisningarnatill egna erfamed en extremt anti-historisk världsbild. renheter paras (Allt efter behov kan man stöna: ”Sånt har man aldrig hört talas om förr” eller ”Så har det alltid varit...”) Den nya sortens självbiografiska tidskänsla som vi här har tolkat som horisontell består alltså inte av en innehållsi som mässig kontinuitet självtolkningen, en kontinuitet i efterantingen verkligen har förelegat eller konstruerats i en kontinuitet i formen för hand. Den består snarare ianDen består i kontinuiteten i att med språktagandet. längtan Inneefter intensitet i självupplevelsenalltid söka efter aura. hållet i självupplevelsen brukar därför inte förbli likartat tidsaxeln. Hur paradoxalt det än kan lålängs den vertikala 1 strävan efter självupplevelse bestå av ta kan kontinuiteten Både av handlingstvång och pga accelererande förslitningen av mönster för självuppfattningen kan man tvingas till att ständigt formulera om sitt eget identitetsprojekt. För de äldre kan detta förefalla som en fullkomligt otrolig inkonsekvens: i förrgår

kontinuerliga brytningar. den

kulturellt

vänster, i går alternativare,

i

dag punkare, imorgon...

de äldre är aningslösare när det gäller mönstren självtolkning och stilarna för självframställning än vad

kanske

Men

för som

riktigt befogat i dag. De unga har uppenbarligen inrättat sig efter den ständigt accelererande förslitningen av beett mer illusionslöst sätt. Just därför kan kontigrepp på nuiteten sett bestå av enbart självbiografiskt brytningar och omformuleringar. Det förgångna och framtiden associeras med en nästan för att förlora bådadera eller för att stäloundviklig ångest las utan både förflutet och framtid. Denna ångest kan inte heller kompenseras av någon lugnande helhetsbild på världen. Tidsaxeln i självbiografin har blivit utomordentligt oroande. Därför kan det bli nödvändigt att lära sig att leka är

med

62

den.

II.

Psykisk friställning och expropriation

Om

vårt betraktelsesätt

I detta kapitel görs ett försök att betrakta parallelliteten hos de nya friställnings-och expropriationsprocesserna från oss en psykoanalytisk utgångspunkt. Innan vi koncentrerar

här dock göras nåom vårt Det inledande betraktelsesätt. anmärkningar gra är en reaktion diskussioner diskussioner som på många till stor del utmärkts av polemik och ömsesidig ilska. (Förmärker man det när man läser texten.) hoppningsvis I en mycket klar framställning har Claus Offe" påvisat att det har skett en mycket egenartad och markant förskjutning av utgångspunkterna i analysen av de samhälleliga I många år var det vänstern som formulekrisfenomenen. rade kristeorierna och högern som i polemik mot den hävdade att systemet fungerade väl när det gällde staten, uppfostran, familjen osv. Förskjutningen består i att vänstern

på begreppet ”ny socialisationstyp” ska

—

har kommit både kulturellt och på defensiven politiskt sett och i mycket större utsträckning ställer krav på ”uppmuntran” än på krisanalys. Den analysen formulerar numera högern som ett angrepp på den socialdemokratiska och liberala decenniet. politiken under det senaste att värdenas Omöjligheten styra staten, upplösning, familoch

mer

mer

sönderfall är teman som högern i dag gärna tar upp! däremot kommer med mer eller mindre lugnande försäkringar: ”Men låt oss också se på potentialen.” Detta leder till en egenartad arbetsfördelning. Vänstern betonar I möjligheterna och högern förfallsfenomenen. den här skriften vill vi emellertid hävda rätten att i den teoretiska och låta analysen också kunna påvisa ambivalenser dem kvarstå. Ett emancipatoriskt intresse för insikt kan in-

jens

Vänstern

3

—

Ny ungdom

65

te

bli

liktydigt

med

politiskt

en

motiverad

tvångsoptimism

kärna! söker efter av tider i Det går inte ens politisk polarisering, att utan eller inordna bortse från, värdera vidare samhälleliga fenoDetta står emellertid är ambivalenta. som men uppenbarlitill en nu förväntan om hur utsai motsättning gängse gen

överallt

som

frisk

en

uppfattas. Att ständigt ställa sig frågan: ”I gon kommer att att gynna vilken våra motstånutsträckning kommer detta dare?”

har

försök

till

personlighetsdrag hos många. Logikeni att ställa en sådan fråga når ända ner i djupen av den egna självuppfattningen. I dag, till skillnad från studentrörelsens senare år, framtvingas inte denna inställning så mycket av en rigid politisk organisationsram utan är snarare ett uttryck för en kulturell och psykisk längtan efter identifikationsområden. Den ofta nämnda tidsandan tycks blåsa rakt emot alla rentav

ett

blivit

differentierat för att

ett

betraktelsesätt.

Det

råder

en

så starkt

analyserna ianspråktagna ungdomsrevolten, husockupationerna, ungdomsgårdarna och punkkulturen slits sönder mellan två och elaborerat tillextrempoler. Å ena sidan ett akademisk som mest använder företeelserna i illustravägagångssätt tivt syfte för att kunna framföra vissa bestämda vetenskapoch liga politiska ståndpunkter och å andra sidan en bred innehållslig längtan efter identifikation. Diskussionen om ”ungdomsfenomenen” har för länge sedan blivit ett spöklikt slagfält för de mest olikartade projektioner. Utsagorna om ”ungdomen”blir egentligen inuppenbar fara ämnen

get

annat

av

som

än

utsagor

om

de vuxna författarna och deras också blir de till någon form av

livsutveckling, eller politisk eller kulturell framtidsforskning. Därigenom förstörs en hel del av möjligheternatill teoribildning. Mellanmellan en villkorslös identifikation och ett rigoröst läget hotar att förnekande försvinna. Att pröva analytiska beoch att visa en känslomässigt differentierad traktelsesätt hållning innebär att utsätta sig för anklagelser om obeslutsamhet, opportunism eller ”teorifixering”. Själva ordet egen

66

”teori” blir synonymt med allt som inte kan erbjuda omedelbara till identifikation! Om något är för möjligheter ”teoretiskt” man med av kriteriet om det går avgör hjälp att ”känna igen sig”. Också det teoretiska språket bör vara I de extrema direktare. fallen bestämmer det språk man helt teorins värde! väljer Längtan efter identifikation, önskan att själv kunna ensig känslomässigt leder till en sorts misstänksamhet gagera mot teorier som man skulle kunna beteckna som en metaDet viktiga för värderingen och identifispråklig moralism. kationen blir frågan ”hur” något sägs. Den språkliga gesoch entyförfattarens ten, eget känslomässiga engagemang i än hans räknas som de innedigheten hållning viktigare Det drastiska får karaktären av ett hållsliga nyanserna.

slags vitalisering av negativiteten. Det är bara katastrofer som känns subjektnära och identitetsrelevanta. I argumenteringen framträder ofta en ganska slagordsom mässig föreställning repressionen. Den utmynnar i två betraktelsesätt är alltid enligt följande: hela systemet än en blir värre skickligare delopposition; systemet ju mer indirekt det utövar sin makt. Hur dyster en sådan värdering än må vara tycks den dock kunna åstadkomma den tillfredsställelse som ett ”avslöjande” innebär. Just därför att systemet skojar fram en fasad av förbättringar är allt så mycket sämre. Den argumentationstekniken liknar i sin logik den gamla tesen om socialfascismen: socialdemokratin är värre än den öppna fasciseller omvänt, hellre fruktansvärda men klara förhålmen, landen än ”beslöjade”. frukta att denna modell skänker tillfredsställelredan att den en därigenom ger den som argumenterar känsla av att ligga före verklighetens sken, ha genomskådat det och fått en blick bakom På så sätt systemets kulisser. kan den egna depressiva grundkänslan ”objektiveras”. Redan att förutskicka genom apokalypsen får man i varje fall en upplevelse av bekräftelse av vad man hela tiden har Man kan

se

vetat...

67

är att många vänstermänniskor med detta under åren frånsagt sig alla kriterier på kvalitadärigenom att ett framgångstiva förbättringar. Logiken har medfört som ett nederlag. Det som rikt projekt måste betraktas kan denna bara berömma till en del enligt logik sig lyckas att dölja absurditeten i helav att därigenom habidragit till

Det

värsta

heten. av På så sätt kan två olika former verklighetstolkning komma att ingå ett slags förbund: den objektivistiska tolkningen att den protofascistiska kapitalismen medför en linjär förstärkning av den statliga repressionen och den sociala depriveringen (arbetslöshet, yrkesförbud), ingår föri mångas självuppfattbund med den depressiva tendens övertygelsen om att så ning som mynnar ut i den historiska som nu har vi haft. Så kan en huvudtider dåliga ”aldrig” och marxistisk-ortodox en huvudsakligen ”subsakligen finna varandra! kulturell” uppfattning När en husockupant yttrar sig i TV uppvisar han det ytoch känstersta den yttersta vrede, militans engagemang, klart och Vad som däremot Det är begripligt. lomässighet. med stor iver identifieär tvivelaktigt är när intellektuella

sig med det sättet att uttrycka sig, alltså så att säga hängDen egna förmåer sig på husockupantens engagemang... betraktas analys och reflektion plötsligt som en fargantill annorlunda lig barlast och inte som ett kvalitativt produkrar

tivt

moment

än det

som

finns

i det

omedelbara

engage-

manget. differentierad hållning ersätts av omedelbarhet getvå grundläggande argumentationsmodeller: antingen av den politiska retorikens grundmodell som av princip indelar en konfliktsituation i offer och motståndare. I ett sådant läge blir det moraliska tvånget att uppföra sig rätt enormt den som kommer med nyanseringar är antingen en skurk eller en ynkrygg... Eller genom den modell i som vänder Det är inte de polemiskt syfte på resonemanget. psykiskt sjuka som är sjuka utan defriska; det är inte de utslagna som ärutslagna utan i själva verket borgarna; det är En

nom

—

68

som lider av språklig fatungdomliga subkulturerna institutionerna med sina formutan de tigdom byråkratiska ler osv osv. Allt detta är meningar som det verkligen ligger något i! Vad som är störande är att det i regel stannar vid att och därmed jämnt. Den vända upp och ner på resonemanget är emellertid inte detsamma som politiska kampens språk vara det. Den och ska heller inte retorianalysens politiska ken lever helt att vara riktigt på att erbjuda identifikation, Och polemiken lever på att suggestiv och att moralisera. Men båda dessa forförvåna, vitsa och blanda bort korten. mer kan affirmativ också få en starkt verkan på självförståelsen. I synnerhet när de äldre i den nya vänstern känner sig tvungna att försvara ungdomen i klump sopar de alla av former kritisk och tilldelar subjektteori under mattan i kamegentligen de yngre ett uppdrag som ställföreträdare för det samhället! pen utopiska i vilken mån provi funderar över är: Men den fråga som ducerar den nuvarande för subobjektiviteten kostnader inte som när de väl blivit strukturellt förankrade jektet av är kan avföras förhållandena? Vi analyser längre genom också beredda att ställa nästa i vilnaturligtvis fråga: alltså, ken mån kan det som i dag står på ”kostnads”-sidan under andra förhållanden visa sig vara en möjlighet till subjektiv produktivitet? Men i dag finns det många som vill kapa ett sådant resoMan säger snabbt, särskilt när man stöter på psynemang. koanalytiska aspekter i en sådan ”kostnads”-analys: Vi låter oss inte patologiseras! Men det är en tveeggad sak. Vi kan inte formulera en samhällskritik som inte tar hänsyn till våra egna subjektiva skador. Vi kan inte å ena sidan tala om samhället och tematisera härskande, våld och destruktion för att, när vi börjar tala om människorna, trolla fram ett i grund och botten förfreudianskt begrepp som ”sundhet”. Ett väsentligt drag i Freuds radikalitet låg just i att tillbakavisa den kvalitativa skillnaden mellan patologi och sundhet i den traditionella psykiatrin. Att strävanden understödja emancipatoriska genom

inte

de

69

idenatt gå längtan efter får inte innebära arbete i innehållsvara affirmativ till mötes och försöka måste föra fram det som Teoriarbetet mässigt avseende. in”de egna”! I diskussionerna i synnerhet för är obekvämt avläsa rörelserna för frigörelse kan man lätt deolika om affirmativa när de egna motsättningarna täcks över genom när man ser dem till eller eller görs yttre problem yttranden

teoretiskt tifikation

tex fallet i den feminisdem. (Det senare är där man rider spärr mot den identifikatiska litteraturen och subtionshunger som åter vill ha en positiv, affirmativ för att kunna orientera stantiell definition på kvinnlighet litteratusig åt något håll. Så är det också i den feministiska ren om förhållandet mellan mor och dotter och i teoremen om penisavund hos Lacans feministiska lärjungar. Och så är det också i den självreflexiva litteraturen inom lotusrörelsen, som inte nöjer sig med att säga att ”lotus is beautiful” utan också tematiserar motsägelser och skadeverki Dessa ansatser konfronteras ningar lotusidentiteten.) ständigt med de omedelbara identifikationsförväntningarna: ”Du berättar om motsägelser, om skadeverkningar och brister men vad vi behöver är uppmuntran och bekräftelse!” Ändå vidhåller dessa författare att deras insats för saken just grundarsig på att tematisera och analysera motsägelsernai stället för att offra dem till förmån för politiskttaktiska och affirmativt identifikatoriska överväganden. Vi kommer nu att i form av ett antal korta utvikningar än

och

behandlar

—

gång ägna oss åt ämnet ”ny socialisationstyp”. Dessa utkaraktär och bör kunna bidra vikningar har en förklarande till att undanröja tänkbara missförstånd som har uppkommit i diskussionerna kring denna tematik. en

Debatten

narcissismen enbart inom

har

sedan

1977

varit

mycket också inom psykoanalysen den socialisationsforskning och pedagogik som intresserat för ämnet. sig Tyvärr måste man också säga att allt eftersom debatten har vidgats har förenklingarna, missförstånden och missbruken blivit allt fler. Vad det gäller mina egna verk i ämnet förefaller det mig ofta som om jag ständigt intensiv,

70

om

inte

utan

ut dementier skulle behöva sysselsätta mig med att skicka om allt som inte menat det sättet”. jag ”på skenhandlar om den nya socialisationstypen Teoremet Detta måste och ungdom. bart om frågan om barndom jag und relativera en aning. När jag skrev boken ”Pubertät atmosfär Narzissmus”” var jag tjugosex år. I den kulturella som rådde vid den tiden uppfattade jag inte ”ungdom” som ”något helt annat”. Det var något vi själva räknade oss till med! och i subkulturell mening kände oss nära förbundna

I

dag är detta kanske själva ”killar”

oss

svårt att förstå. Vi kallade vi kvinnorna kallade

och

till exempel ”tjejer”. Det

och så kvinnorörelsen som ordet ”kvinna” genom också ”man” vann som beteckningar på småningom insteg jämnåriga. Det värsta vi kunde tänka oss var att bli vuxna. I den meningen var ungdomsbegreppet på den tiden inget det var ett begrepp som snasträngt sociologiskt begrepp, var

först

kunde

användas till

tematisera mig inte

drag gemensamma heller motsättningar. Jag på något vis som en som oroligt men på säkert ”ungdomsforskare” avstånd ställer frågan: vad är det för fel på ungdomen? Jag måste dessutom medgeatt den förskjutning mot denna sistnämnda fråga som kom att ange inriktningen på diskussionen om den nya socialisationstypen inte gick upp för mig på länge. Jag använde inte det begreppet för att från en upphöjd större delen av den yngre generatioposition förkunna att nen var ”störd”! Kopplingen mellan det kliniska begreppet narcissistisk och en störning samhälleligt och kulturellt grundad ungdomsteori var avsedd att vara mycket försiktiän så: i vilken gare och mer indirekt utsträckning får den narcissistiska en nyckelroll för en bättre förstörningen ståelse av typiska önskningar, typisk ångest och sårbarhet också i dagens ”normalitet”? I vilken mån tyder den narcissistiska och histostörningen i dagens kultur på en annan riskt förändrad ”topp på isberget” av psykiska kostnader för församhälleligandet? (På samma sätt som neurosen kunde tillmätas en för nyckelroll djuppsykologiska analyrare

än

att

kände —

71

ser

kan

av

borgerligheten

tillmätas

—

utan

—

att

roll som den delvis fortfarande för den skull behöver anta att av dem var neuroeller majoriteten en

man

alla borgerliga subjekt tiska i klinisk mening!) Först ska jag dock göra

några påpekanden om begreppet

eller mer exakt ”den narcissistiska narcissism störningen”. har det under deAv narcissism respektive narcissistisk och det är battens blivit ett en kännetecken, gång egenskap därav de följande missförstånden beror. Naturligtvis är i psykoanalytisk mening ”narcissism” eller ”narcissistisk” ingen egenskap i samma mening som ”egoistisk”eller ”fåEn sådan fäng”. användning av ordet skulle man kanske en kunna tillskriva riktning inom psykoanalysen, den så kallade egenskapspsykologin. Men jag har aldrig haft för avsikt att ingå i den traditionen. ”Narcissism” är ingen beteckning på en egenskap. Det är ett metapsykologiskt begrepp, alltså ett begrepp som av önskningar och inre syftar till att beskriva tillblivelsen processer för ianspråktagande och som hänför sig till en dynamisk modell som kännetecknas av energiförskjutningar och ianspråktaganden av inre bilder. Lika litet som man till exempel kan säga ”Du är oidipal” (som egenskap) kan Du är narcissistisk! man säga: På samma sätt som neurosen kan ses som en djuppsykokretsar av den normaliteten borgerliga logisk dechiffrering i narcissisdiskussioner ökad den omfattning kring dagens tiska störningen. För det första är ordet ”störd” i dagligt tal Om jag sägertill någon: ”Du naturligtvis en oförskämdhet. är störd”, blir han med rätta förolämpad. Men inom psykoanalysen har begreppet störning en alldeles bestämd innebörd. En störning innebär att det rör sig om infärgning, om i form av problem drabbar hela psyket. modaliteter som inDet motsatta begreppet skulle vara konflikt. Konflikter alltom denpsykiska apparaten i Freuds topiska modell så modellen av är konflikter överjaget, jaget och detet däremot är en fingmellan dessa substrukturer. ”Störning” om som om att det handlar en angår ervisning problematik —

—

72

strukturen. Därmed menas inte att ”störning” på nåi skulle än ”konflikt”. got grunden väga tyngre inte för de alla narcissismteorier som (Dennaregel gäller för närvarande diskuteras. modell" tex som Kernbergs grundarsig på helt andra begrepp försöker hänföra narcissistiska störningar till en prepsykotisk borderlineproblehela

sätt

matik.) ”Narcissistisk störd

störning” innebär

därför

att

enbarligen har en någon

ofta

han —

utan

störning

en narcissistisk i förmågan att

alltså inte

heller att någon är så tolkas det uppstörning innebär att vara offensivt narcis-

inte

är för narcissistisk

—

att framställa narcissismen om förebråelse utan snarare någotdåligt hur en människa kan använda sig av sina narcissistiska möjligheter på ett offensivt sätt. Detta betyder alltså inte för”för mycket” narcissism. kortat att det finns uttryckt rör sig diskussionen snaOm man uttrycker sig på det viset rare om att det finns ”för litet” motsatsen; narcissism, åtminstone i den mån denstår till det handlande subjektets förfogande och kan berika det. om de narcissistiska störDärför anknyter diskussionen inte till den tradition som fördögamla kristliga ningarna mer narcissismen. Varken i problemanalysen eller i värdeälskar sig själva för ringen handlar det om att individerna mycket! Det handlar om problemet att låta de narcissistiska önskningarna komma till produktiv och offensiv anför narcisI den är det en diskussion vändning. meningen sismen och inte mot den!

sistisk.

Det

rörsig

eller

som

som

om

en

—

—

Uttrycket ”Ny Socialisations Typ” som jag använt har råkat i så dåligt sällskap att jag vill plädera för att inte använda det längre. Vad jag var det vetenskapsavsåg teoretiska begreppettyp. För sjuåtta år sedan, när jag skrev boken, hade jag aning om vilken utbredingen ordet skulle få i det ning ”typ” slangaktiga vardagsspråket. Plötsligt har det av ett begrepp som var avsett som en teoretisk en konstruktion, modell, en höggra73

blivit en empirisk beteckning: ”NST” dig abstraktion förkortas (som på detta fruktansvärt byråkratiska har blivit sätt) verkliga människor!

sorgligt men inte helt förvånande att just en såförkortning som NST, som så att säga beskriver församhälleligandet av ett teorem, uppenbarligen har bidragit till den uppmärksamhet som boken Pubertät und Narzissmus har väckt. Här har kategorin själv fått är

Det dan

karaktären

av

en

sorts

varumärke.

Adjektivet ”ny” i beteckningen ny socialisationstyp har nog för många en associativ närhet till reklamens uttryckssätt. Det gör en misstänksam. Meningen med ordet var att komma med ett ”ny” förslag till en hiav de socialisationsteoretiska storisering begreppen också för den nyligen förflutna tiden. Det har man för det mesta inte insett. En motmekanism slårtill: det är den i grundenhistoristiska inför sig själv om försäkran att alla dessa fenomen ”ju alltid” har funnits.

Gång på gång att

konsekvent

har jag

i olika

diskussioner upplevt bara accepteras när

historisering fråga om mycket långsiktiga förändringsprocessom ser tex en jämförelse mellan fenomen uppträdde på medeltiden och motsvarande fenomen i det samhället”. Eller om det handlar om en förborgerliga ändringsprocess inom det borgerliga samhället gäller historiseringen enbart verkligheten utanför subjekten men inte subjektstrukturen själv! en

det är —

mig en spekulation: Kan det vara så att en historisering som den jag eftersträvar, som tränger in i man sig allt tidigare porerna på subjektet blockerar den emot labilare eller sårbarare ju egna dagliga ju förverkligheten är? Kan det vara så att den historiska hos subjektet i grund och säkran om att fenomenen

Tillåt

74

botten

ӊr

självförsvari

precis

som

alldeles

förr”

själv är ett påstående bokstavlig mening?

i

Detta är inte avsett som en immunisering mot kritik från min sida. Mina utsagor om orsakerna, kvaliteterna och formerna för sådana historiska förändringar kan vara falska, felaktiga eller ofullständiga. För mig gäller det här något grundläggande: nämligen de svårigheter man hamnar i när man använder en historiseett ändrat synsätt, så fort ring för att åstadkomma historien denna historisering inte har den ”avlägsna” föremål utan också tvingar med den egna biograsom fin och identiteten. Den historiska utvecklingen under de kapitalistiska strukturernas tecken kan uppfattas som ett fortgående församhälleligande och som ett fortgående försam-

hälleligande av subjekten. Men man måste, när man tillämpar detta synsätt, vara alldeles klar överatt detta församhälleligande historiskt sett just har framett bringat förensligande. hänvisning till det tidiga borgerliga församhälleElias kunnat ligandet har Norbert påvisa hur känslor och handlingar psyko-historiskt sett utvecklades bort från varandra. att behärska sina känsFörmågan egna lor löser så att säga borgarens inre från det utåt synliga handlandet. En psykisk struktur och i synnerhet de instanser som träder in mellan inuppskjuter drifterna Med

inre och yttre värld. Framdeles står känslooch sociala i ett mässighet självstänförhållningssätt till varandra: diggjort förhållande Subjektiviteten och blir historiskt tvingas fram historiskt möjlig. dividens

Församhälleligandet innebär från den synpunktenett framtvingande av dispariteter. Det innebär inte ett enande av subjekt och objektivitet utan en mycket 75

komplicerad uppdelning av dem. Församhälleligandet innebär inte bara standardisering, anpassning och utjämning vilket har påvisats i analysen av bytesföroch utformningen av varor. hållanden Församhällelien explosion av självständiginnebär samtidigt gandet göranden med en egen dynamik som knappast låter sig är alltså inte syntetiseras ännu. Församhälleligande”' i en strukturell anpassning betydelsen homologiseblir: Att bering! Det innebär att konsekvensen förstå innebär inte församhälleligandet greppsmässigt att erkänna sociologins anspråk på allmängiltighet. inte en ”sociologiseFörsamhälleligandet motsvarar motsatsen: de olika verklighetsniring” utan snarare våerna bryts loss från varandra. Därför kräver det egna och en undersökningsförsök egen logik i analysen till exempel en psyko-logik med egna kategorier.

—

Narcissismdiskussionen

handlar handlar

med

ett

psykoanalytiskt det i begrepp frågan huruvida den individualhistoriska av har skett utvecklingen självet en historisk-kulturell tyngdpunktsförskjutning en tyngdpunktsförskjutning som ger den preoidipala utvecklingsdimensionen hos självet en större vikt än de oidipala och postoidipala dimensionerna. Freud har analyserat de inompsykiska substrukturernas emancipation, det inre inbördeskriget mellan drifterna och överjagets censur, som den högborgerliga kulturen krävde av subjektet. Han gjorde grundligt upp med varje föreställning om psykets enhetlighet. (Vilket inte hindrar att illusionen om enhetlighet åter postuleras av andra.) Här innebär den emancipation, som församhälleligandet leder inte Den går till, längre bara ett förensligande av individen. in i subjektet och blir till psykisk splittring. Narcissismteorin har ännu mer långtgående dispariteter, ännu mer långtgående brytningar som tema. Uppdelningen mellan själv och jag respektive självets och objektets inompsykiska representationer. Ser man det så är den narcisom

självet.

Den

om

—

76

mening som här avses tänkbar av församhälleligande, nämlidär Det arkaiska inompsykiska dispariteter utvecklas. gen ett bara är i önskningarna har aktualiserats sätt som på och möjlig i en extremt moderniserad kultur. tänkbar Det ligger nära till hands att anta att differentieringen av i motsats till de yttre objekten och jaget i motsjälvet till instanserna och överjaget först nu blivit sats detet historiskt meningsfull. Differentieringen inom den psykogjordes uppenbarligen just analytiska teoriutvecklingen därför att förhållandena mellan jaget och självet blivit ett reellt problem. Vid tiden för Freuds ”Einföhrung des Narzissmus” hade detta problem ännu inte framträtt med sådan skärpa. Jaget kunde fortfarande som subjekt uppfattas och objekt för samma av ianspråktagande. processer med ett interBegreppet självet är på intet sätt identiskt och aktionistiskt som tex identiteten inte heller begrepp med ett som vilken symbolteoretiskt självbilden, ju endast kan byggas upp i en mer komplex varseblivningsorganisation. Självet är den elementäraste form i vilken man kan och därför den basen för aluppleva sig ”själv” nödvändiga la senare steg i utvecklingen av den psykiska strukturbildav ningen och utvecklandet förmågan till kognitiv varseblivning. Ett själv ”har” man inte bara även om vi brukar tänka oss det. Men ett nyfött barn är inget subjekt, det är asubjektivt och måste först upprätta ett själv genom det smärtsamma avskedet från den ursprungliga symbiosen med modern. hot mot självet (Ett yttrar sig i det som Winnicott" har kallat ”den outsägliga ångesten”, hos vuxna i psykosen eller i en sk horror-trip i LSD-rus.) När det gäller människans inre historia, den process som sträcker sig från det allmänna formandet av en formlös affektivitet till en psykisk struktur, är detta sig självt formande själv alltså någottidigare, basen för varje upplevelseförsenare. måga. Men upplevelsen av detta själv kommer och sina Självet upplevs genom representationer, ”upplevs” betyder i det här sammanhanget att självets represen-

sistiska problematiken i den först på en mycket hög nivå

—

—

—

'

—

”

tationer själva blir och återtaganden av sig. Det är just detta

objekt för ianspråktagandeprocesser ianspråktaganden som jaget företar teorin

handlar narcissismen om, det libidinösa ianspråk-

om

om utvecklingen av självet tagandet respektive icke-ianspråkstagandet presentationer vare sig detta sker medvetet

och

om

av

självets

eller

re-

omedve-

tet.

Därmed är vi alltså färdiga med dessa metateoretiska och begreppsmässiga kommentarer till vårt betraktelseatt det är förnuftigt att inte genast fortsätta sätt. Vi menar om narcissismtematiken. Vi väljer i stället en utläggningen liten omväg. Tankegångarna om den kulturella frigörelsen ska än en gång i synnerhet det tillämpas på förhållandet mellan undermedvetna förhållandet vuxna och barn. Vill man tala om den ökade narcissistiska sårbarheten måste man först fundera en smula över föräldrarnas förändra—

—

de

78

disposition.

Barnet

som

projekt

och

börda

Förhållandet mellan vuxna och barn döljer i dag djupdimensioner som visar vilken kraft de arkaiska myterna fortdet egna barnet som farande har. Att tex betrakta del, som och av det förekommer fortsättning förlängning egna jaget hos mödrar och fäder. Hur djupt säkerligen fortfarande om är förankrad hos oss kan man myten blodsförvantskap tydligaste se av den emotionella betydelse frågan om barsocial förnet är ”ens eget” har eller om man accepterar en äldraroll eller sammanboende (genom adoption osv.). torde önskan om barn vara Också hos fäderna kopplad med föreställningen om att kunna känna igen sig i barnet, i den egna produkten. I så måtto är barnet dessutom en representant för ”natualltså en för en arkaik som man som ren”, representant vuxen under ett helt liv försökt eller avskilja förtränga från medvetandet. Vad som nu historiskt sett har tillkommit till denna för nakan man se som en parallell representant i fråga om de turen. Barnet är något som ska ändras just aspekter som de vuxnas eget själv inte tillåter eller kan ta i

anspråk på ett positivt vi vill påvisa här som

sätt.

Barnet

är

men, produkt också i allt större grad ett projekt, framtid att förverkliga. Nuförtiden är att bekämpa och tämja barnets arkaisatt klokt utnyttja dess biologiska, soen

—

—

bild att teckna, en det mindre fråga om ka drag och mer om ciala och psykiska elasticitet. en

Kort

sagt: barnets

represen-

tycks alltså ha hunnits upp av den moderna myten om obegränsad formbarhet. Människornas behärskning av naturen har hunnit långt. Barnet står nu både för de vuxnas och deras och (den framtid, både för arkaiken förgångna sociala) teknologin. tation

79

de tillfälliga genombrotten av asocial är inte bara Det är hotfulla, oroande och hos barnet som lust eller raseri Att stöta på gränserna för dess också kränkande. kanske och därigenom också möjligheterna att projekformbarhet

misslyckas uppfattas på samma sätt. tidigare väntade sig vad som helst av barnet ångest för genombrott för det arkaiska) så (i form av vuxen formbarhet är allt möjligt i dag (i fråga om en målinriktad hos barnen). i ärftligheten säkerligen Det äldre betraktelsesättet, som inte skulle avlägsna sig också såg en garant för att barnet framför allt alltför mycket från det egna självet och som det det och det bestämda, sig på likformiga åberopade på livstid determinerade har blivit svårare att tillämpa. Ärftlighetsargumentet förekommer visserligen jämt och stäni med samtal digt dagliga många föräldrar, men ångesten för att göra något fel, att misslyckas i förhållande till de nya för en att inte korrekt riktlinjerna barnuppfostran, på rätt sätt utnyttja framtidsmöjligheterna i barnets formbarhet tilltar på samma gång. Naturen är inte heller ödesbunden längre. Med skicklighet och en insats av konsekvent behandling kan denförändras. Man kan jämföra med formbarheten av den egna om matkroppen som främjas genom vår tids medvetenhet vanornas betydelse. Vi har blivit ansvariga för vårt eget ytt”Naturen” re, för vår kroppsliga estetik. duger inte längre som ursäkt inför den stränga formbarhetsmyten. Anspråken på formbarhet begränsas naturligtvis inte till tet

kommer Medan

föräldrarnas institutioner tionsarbetet na, vilket lärare många

föräldrarna

att

man

förhållande

till barnen. De förs vidare av de utföra det professionella socialisaoch delegeras så att säga till dessa av föräldrarlärare kan berätta en hel del om. varje (Hur är det inte som är mer rädda för trycket från och för föräldrarnas ängslan än för skolinspeksom

ska

tionen!) na

80

På det sättet blir skolan denviktigaste instansen

i de

för

samhälleliga förväntningaroch tendenformbarheten,

givetvis att låta dess inflytande sätta in i allt lägre åroch den pedagogiska gångar. Disciplineringsfunktionen räcker inte alls till längre. Här ska drivas på kaserneringen sedan kosta vad det kosta vill. utväljas), (och Barnets dubbla att både stå för arkaik representation är resultatet av en kulturell som och teknologi process Här har dragit in barndomen i dialektik”. ”upplysningens i irrationaliteten behärskandet av naturen sin uppenbarar om formbarheten rationella baksida. Myten producerar samtidigt ångest för att misslyckas. Den väldiga tillväxten av skapar osäkerpopulariserad kunskap om socialisation tvivel den och en het, på egna förmågan ångest hos de vuxenbart har en na som ingalunda självkritisk och positiv effekt. I stället uppkommer ett så stort behov av garantier genom för att socialtekniska förebyggande åtgärder, att variera ett uttryck som det politiker gärnatillgriper ”pedagogiska nätet blir allt finmaskigare”. Till grund för förändringen och behärskandet ligger i allt har påvisat)den obehögre grad (som framför allt Foucault gränsadeviljan att veta allt. När man diskuterar sexualundervisning med lärare och får man föräldrar gång på gång vara med om hur det —-trots imall verbal alltid uppkommer en våldsam vidsynthet puls att protestera när man påpekar nödvändigheten av att begränsa denna oinskränkta vilja hos de vuxna att veta allt. om i princip inte ska gå in Redan ett att föräldrarna förslag i dotterns rum utan tillstånd, visar sig vara en eller sonens som avvisas med alla rationaliseprovokation, upptänkliga ringar. Till och med föräldrar som har barn som redan är 16 att eleller 17 år gamla påstår de är ängsliga för att dottern

sen

är

—

—

—

—

—

ler sonen tex kan ha ”kvävts” om han eller hon inte omedelbart reagerar på en knackning på dörren. Till och med antipedagogiska föräldrar har förskrisom vit sig åt åtminstone som

föreställningen om ”veta något”. Och

vida överträffar

ning.

Det

är

möjligt

strikt nonintervention vill det ofta med en våldsamhet har en annan inställde föräldrars som att denna tendens kan ha släppt något 81

att på sistone, men det är irriterande under vänsterföräldrar intresse just

med

se

senare

vilket konstant år iakttagit och

hos sina barn. Devill allt! veta tolkat de minsta företeelser Också en vänsterinriktad uppfattning om uppfostran kan bli en totalitär form av övergrepp. Också viljan att veta formas av optimala formbarhet. myten om barnets har att göra med en allvetande far eller allEtt barn som inte utan mor av det här slaget kan man vidare vetande i ungdomsåren lyckönska. Många av dessa barn utvecklar en sorts psykodynamisk brådmognad och en emotionell klarhet som till att börja med bara är en skyddsmekanism i mot föräldrarnas upplysta påflugenhet men som senare

deras

fall kan leda till en blockering terna till intensiva upplevelser. Allra mest tillspetsat blir behovet del psykoterapeuter i deras egenskap

av

de egna

av

att

av

veta

föräldrar.

möjligheallt hos en Barnen

till sådana terapeutiska föräldrar känner sig helt kringrända av moderns eller faderns förmåga att tolka deras beteende. Ett medel att försvara sig från barnets sida är att själv stilisera till ett ”fall” som får så hårdnackade drag att till sig och med de föregivet allvetande föräldrarna måste visa sig

rådlösa och vanmäktiga. Denna problematik med den oinskränkta viljan att veta gäller naturligtvis också för socialisationsinstitutionerna och socialisationsvetenskaperna. Här dyker ett politiskt och vetenskapsteoretiskt problem med just den vänsterinriktade empiriska forskningen upp. Vi tänker på de subtilare och mer av kvalitativ socialforskdjupgående formerna ning som utförs i de allra bästa avsikter gentemot de så kallade drabbade. I åratal har vi förebrått positivismen och den platt kvantifierande för att den inte uträtforskningen tar något. Fast nu har vi böjat säga: Gud ske lov! Men ett team av vänsterinriktade forskare som tagit sig an ett barnhalvt år bedrivit aktionsforskning hem, som under ett tillsammans med deltagarna och som sedan måste dra sig undan någonstans, ett sådant team efterlämnar verkligen nåDär i stället en helt annan sorts got! uppkommer klyvning, 82

helt

ett

moraliskt

annat

Önskan

vilja

att

också

därmed

en

ansvar.

veta

ny all neutral

alltså

har

fått

en

Viljan

genomslagskraft!

och

ny pregnans att

har

veta

Men vi måste också säga att radikalt avståndstagande är någon hoppingivande hållning. Den som helt undanber sig upplysningar kommer att med eller mot sin vilja få förlita sig på det faktaunderlag som denför tillfället starkaste kan stå till tjänst med. Men låt oss återgå till frågan om barnet som projekt för I sina arkaiska sina föräldrar. yttringar representerade barI sin formbarhet net ett kvasinaturligt förflutet. representeförlorat den motsatta från att veta

idag

oskuld.

inställningen, något inte heller

ett

möjlig emancipativ framtid! Detta har tidvis förlett många progressiva föräldrar, uppfostrare och lärare att använda barnen som projektionsyta för sin egen längtan efman har diskuterat om ter emancipation. Ju mer barnen, desto mindre har man tagit till deras egen verklighänsyn det

rar

en

het. I förhållande till löper längs tidsaxeln. barnens en utveckling nyckelroll för I förhållande till samtiden samhällsförändringar.

Projektionerna framtiden

tillskrevs

framtida har barnen ofta kommunikation

blivit instrument för att inleda en intensiv föräldrar. I förhållande till det med andra förgångna tillämpas även i dag ganska ofta en myt enligt så att säga ställfövilken barnen är vildar i sitt eget land —

reträdare för den främmande vildhet som det vuxna blir set för strukturell inriktas Barnen etnologi på. som man som vuxen inte har bärare av potentialer utnyttja i sitt eget liv men som man saknar eller kunna skaffa sig. menar Detta kan gå så långt att en del föräldrar mer

net

de som vuxna träder desto större rättvisa

tida emancipation. Vi ska uppehålla stund.

ning det möjligt en

att

Det

oss

intres-

ständigt kunnat

hoppas att

ju

bakgrunden till förmån för bargör de sitt barns och sin egen frami

vid denna

tycks upphäva de

vara

en

antipedagogiska inställinställning som skulle göra

ambivalenser

som

finns

mellan 83

som

det

anledningen är det en inställning argumentation: Vi vill ju påvisa att måste antipedagogernas förhoppning

och vuxna. har intresse

barn

Av

tvärtemot

—

handla

om

och

vuxna

att

den

för vår

—

i förhållandet

inse att ambivalenserna

barn

är

mellan

oundvikliga. (Vi väljer alltså ut en enmånga och därtill en klar minoritets-

hållning bland hållning. Vi ber läsaren förstå att vi förutsätter att kritiken mot den auktoritära uppfostran både är känd och riktig. Men vi skriver föräldraju inte det här för en abstrakt publik, och därför avstår vi från att göra en genomgång av mot Det skulle i mångt kritiken den auktoritära fostran. och mycketvara en av vad andra före oss redan upprepning och har utförligt övertygande framfört.) Den antipedagogiska hållningen hämtar sin övertalningsförmåga, ja till och med sitt patos ur löftet om att avatt skaffa uppfostran genom att få generationsklyftorna kollektiv och individuell försvinna. Genom självförändring kastar de vuxna så långt det nu är möjligt av sig de biograav sin egen uppfostran, upptäcker fiska efterverkningarna de ohämmat strömmande och potentialerna hos barnen blir barnens Eller också upptäcker de att detta kamrater. bara är görligt i mycket begränsad omfattning, men de skild

tillsammans denlust att

kommer

överens

om

att

inte

belasta barnen har uppfostrats

med uppfostra som de själva till. Stridsropet blir, beroende på utgångspunkt, antingen: ”Låt oss äntligen bli barn igen!”eller (som Shulamith Firestone sa på sin tid) ”Ner med barndomen”!" På den nivå som gäller förståelsen av sig själv som mor, far eller lärare är naturligtvis det antipedagogiska betraktelsesättet av den på sätt och vis plausibelt. Minnena egna smärtan i erfarenheterna av att barndomen, själv bli uppfostrad kan ha varit kännbar som hela livet eller som uppkommit senare en sensibel gör gentemot ett förhållningssätt som innebär förmynderi, undertryckande och övervåld mot

ens

egna

barn.

På det psykodynamiska planet är denna hos föräldrarna däremot tvetydig. Särskilt 84

utgångshållning den föräldrage-

neration

som

och

dikade

fostran stod tidspress. I

utgångspunkt från studentrörelsen prepraktiserade en antiauktoritär hållning i uppobjektivt sett i sin egen vardag under en väldig med

förhållande till barnen ledde detta ofta till ”försummelser” vilket i sin tur gjorde att föräldrarna fick skuldkänslor. Det utvecklades en känsla av att utpräglad

tvungen

vara

gottgöra något.

Detta väldiga skuldtryck har stor betydelse för förståelsen av den långtgående moralism som nådde sin höjdpunkt i det masochistisk-depressiva kravet på att bokstavli-

Ångesten

för att ens generationspositionerna. till barnen kan förstås säga nej psykodynamiskt, om man tänker efter hur smärtsamt föräldrarnas visserligen oavmen dock reella livs levande blev. siktliga nej Ju starkare i förhållandet till den verkliga ambivalensen barnen kunde desto mindre tilläts den dyka upp i upplevas gen

uppge

programmet

om

upphävandet

av

generationsskillnaderna.

sitt eget uppträdande samtiav digt som man döljer den. I så måtto finns ett moment idén om nonintervention. Skuldångest i den emfatiska känslorna ska bemötas med en entydig teori och ett entyhandlande. digt Man lider

av

ambivalensen

i

På denna

punkt fick Wilhelm Reichs arbeten om följderav na en central funktion. De undertryckande av drifterna både de vuxnas erbjöd en möjlighet att tematisera längtan efter frigörelse och deras skuldkänslor. Men i receptionen av Reich en om den uppstod föreställning ”goda viljan” barnen som inte är psykoanalytisk. gentemot Frågan om föräldrarnas

motiv barnen reducerades till en gentemot maktförhållandet mellan barn och vuxna. De vuxnas självkritik mot sin egen makt var radikal och ärlig men den var naiv och moralistisk. Föräldrar intar en ambivalent hållning till sina barn. Och barnen är ambivalenta de vuxna. Detta förhålgentemot lande kan man inte förklara utifrån givna positioner, så att föräldrarna skulle vara ”samhället” barnet så att säga en och alienation ”församhällelig” potential uppfostran

fråga

om

—

—

—

85

skulle vara en drifter barnets ”positiv kärna”. Konseen sådan inställning skulle bli att föräldrarna av kvensen och att barnet helt enkelt helt drogesig tillbaka finge agera ut sina affekter! bärare av positioner Efter hand blir både barn och vuxna och

har

som

en

moralisk

latent

laddning.

Till sin konsekvens

in-

nebär detta att man ser en motsättning mellan alienation och drift, samhälle och natur. Detta hänger naturligtvis med Wilhelm Reichs historiskt sett samman begripliga bö-

jelse

och

biologisera driftbegreppet

att

för

rätten

pa konsekvenserna fredsställelsen

till driftstillfredsställelse Därför av detta.

på politisk väg kämoch

för de sociala han driftstill-

utropade något ”naturligt”. Detta fick sina följder för de antiauktoritära vuxnas Grunden för den självförståelse. självkritiska gesten att sin upphäva egen härskarposition är en föreställning om den godaviljan som på sätt och vis är pre-ambivalent. Eftersom

som

det undermedvetna förväxlades med ”driften” i reav Reich återfördes frågan om motiven helt och till det medvetnas område. Viljan till självkritik hodärför att man genom uppdelningen mellan driftbio-

ceptionen hållet

tades,

logi och medvetandepsykologi gjorde det alltför lätt för sig. Medan Freud envist hävdade att det omedvetna just tar sig formen av systematiskt självbedrägeri har den godavilAmbivalensen reflektejan iny form åter fått en renässans. ras inte och uthärdas den ska försvinna eller inte; antingen externaliseras. Man förnekar alltså att den är en inompsykisk motsägelse och fördelar den i stället enhetligt mellan barn

och

vuxna.

Ja, varför inUpphävande av generationsskillnaderna? te? Det kravet har ju det sunda bondförnuftets charm och en anarkistisk maktkritik anstrykning. Civilisationskritik, och självkritik mot vuxenpositionen sammanfaller på det mest sympatiska sätt. Men just detta smidiga sammantfallande borde vara oss en varning. Därför går vi vidare i vår av ambivalensen den oundvikliga ambiundersökning valensen i förhållandet mellan vuxna och barn. —-

86

Ambivalensen

i barnets identifikation med de vuxna den skillnaden dem emellan. positionella grundar sig på denna skillnad är det historiska resultatet av en mer (Och Vad menar vi då än trehundraårig utvecklingshistoria.) egentligen med positionell skillnad? i första hand ”Barn” och ”vuxen” är relationsbegrepp Det gäller både alloch följaktligen inga substantieringar. mänhistoriskt och individualhistoriskt. Det är först genom den historiska framväxten av en ”vuxen” civilisation som i motsatsställning till ”barndomen”. en sådan kan hamna Barndomen finns inte förrän vuxenheten blivit historiskt och Av detta individualhistoriskt nödvändig möjlig. följer, sett:

För att

ska känna sig som ”barn” förutsätts att upplevelse av att ”vuxna” är påtagligt annorlunbarn

ett

det har en da än det själv. När väl dessa

positioner Inte

statusegenskaper. en

status

kan

ens

har

smådetaljer

blir

de

primära

i förhållandet

hos

då överföras till den andra. (Ta till okontrollerade skuttande, och tänk

exempel på vilken uppfördesig på det

litet barns irritation det skulle sättet i en alldaglig ett

utvecklats

skapa om en vuxen mellan vuxna situation...) Förhållandet och barn blir därmed också primärt ett positionellt förhållande vilket betyder att den grundläggande iakttagelsen och främst inriktas från båda sidor först på status och dess attribut stor/liten, gängse mäktig/beroende, stark/svag, och inte på eventuella individuelhämmad/impulsiv tex la personlighetsdrag. De individuella egenskaperna uppförst i andra hand mot bakgrund av stafattas och värderas tus. Barnet är kanske tex ”förvånande” lillgammalt, den vuxna ”egendomligt” blyg. inriktas Barnets identifikation visserligen på innehållslihos de vuxna men alltid bara i samband med den ga drag Att vilja bli precis grundläggande positionella skillnaden. mamma att få hennes som inte enbart betyder personligutan att få dessa och att själv bli hetsdrag personlighetsdrag —

—

”stor”. I barnets

upplevelse

blir den

positionella

skillnaden

både 87

I skillnaden hot och en lockelse. upplever barnet både en och vanmakt en inspirerande projektion av sin egen för barnet bara Den vuxne som framtid. representerar ett

blir till en övermakt och ett hot och kanske rent När barnet inte kan se någon av den vuxnes outhärdkaraktärsdrag som brotill sig själv blir den vuxne Men det motsatta förhållandet också. Den vuxne lig. gäller som bara vill individuella representera egenskaper och som försöker fullstänundertrycka den positionella skillnaden blir ointressant senare för barnet. digt (och löjlig) Detta förhållande kan inte upplösas genom något anoch helt hållet vuxen eller helt och tingen eller, antingen hållet ”människa”. Man kan på sin höjd försöka vara en Den positionella sidan i identifikatiomänskligare vuxen.

skillnaden av

en

fiende.

kommer att förbli lika ambivalent som den innehållsliär både De vuxnas ga. position spännande och ångestladdad för barnet, eftersom det är en annan position. Därför kan den positionella skillnaden inte avskaffas, men den kan få mogna på ett produktivt sätt. De vuxnas egenskaper är både eftersträvansvärda och ångestladdade för barnet, nen

det rör sig om egenskaper som det självt saknar det inte heller får förlora sig i. Därför innebär den inte en önskan om innehållsliga sidan av identifikationen att i bokstavlig mening överta den andres egenskaper. I eftersom och som

stället är det en önskan om att förbli sig lik i förändringen. Den vuxne kan alltså inte komma ifrån att barnet finner att hans status både är attraktiv och hotande. positionella Det vill ha den och stöter den samtidigt ifrån sig på ett våldsamt sätt. Det vill hela tiden vara med vuxna men behöver att stora Det är samtidigt möjligheter avgränsa sig. ständigt i hälarna och kräver alldeles bestämt att bli på de vuxna lämnat ifred av dem!

Alltså:

gå

att

vid sidan skränka sig kontakter. 88

Låt

föreställningen att det skulle frambesvurna barnrepubliken av en Förbindelserna skulle invuxenrepublik! till ett minimum av ömsesidiga utrikespolitiska oss

upprätta

glömmabort

den

så ofta

i

är också

om en vidare utveckviktigt för debatten en antiauktoritär fostran. Man ser ling koncepten kring inte tillräckligt tydligt de vuxnas ambivalens. oundvikliga de följderna av sin egen Antingen fruktar positionella

Detta av

övermakt.

I

inblandning ligheterna att

så fall är det bäst att iaktta den striktaste i barnets angelägenheter. De individuella

icke-

möj-

då också skulle man att proklamera geneskulle avskaffas. I så fall skulle man underskatta låsningen i de vuxnas position. Missförstå oss nu inte: Begreppet positionella skillnader är inte avsett som skillnad i varat mellan någon ohistorisk vuxna och barn och alls inte som någon pedagogisk legitiför att betrakta mation förhållandet dem emellan som Men det riktar oundvikligen hierarkiskt. sig mot den psyatt när barn har med vuxna att kologiserande illusionen så träffas bara olika ”människor” med olika indivigöra duella drag. Både barn och vuxna hamnar alltid ett förhållande till varandra där positionerna redan är symboliskt klara

de

av

positionella

skillnaderna

skulle

underskattas. Eller rationsskillnaderna

ianspråktagna. Det symboliska också det tvång som

innehållet

och därmed i en sådan fastlåsningen position innebär kommer alltid före den individuella utformningen av positionen! Att påstå att det kulturella betydelseinnehållet i barnens av skulle summan de individuella position utgöra barnens och förhållningssätt personlighetsdrag skulle vara att

i ”barndomen”

psykologisera.

i stället av ett helt omvänt Vi använder oss resonemang. Barnets utveckling sker på ett ytterst konfliktfyllt sätt i ett sammanhang som består av kulturellt givna projekt till barndomen. Den positionella fastlåsningen föregår individuationen! Detsamma kan man också säga om vuxenhealltså om föräldrarna. ten, Denna tersom et i de

utomordentligt viktig för oss efresonemang genomslagskraften och tvångsymboliska fastlåsningarna tidigare bara har fösynpunkt

är

om

89

och fostsamhället mycket förutman låter men sig nöja med de socio-kulturella dimensionen symbosättningarna! Hittills existerar konstitutionsmoment för lisk fastlåsning som verkligheten inte i vänsterns alla vardagsmedvetande, trots i diskussionerna rekommit Det kretsar. i mindre ran

med

publikationer

om

socialisation

talas

om

strukturalistisk

inriktning.

Symbolsammanflätningar (i vårt exempel alltså de positionella mellan gefastlåsningarna av förhållandet avleds av vana åt två olika håll: nerationerna) gammal förhållandenas Antingen hänförs detill de materiella nivå eller också till den nivå som utgörs av det subjektiva medvetandets eller förhållningssättets fakta. Nårealitet finns inte i ett sågot tredje, någon symbolisk dant betraktelsesätt. Den går antingen upp i något objektivistiskt (”förhållandena”')eller något psykologiskt (”individerna”). Den underskattning av de symboliska låsningarna och sammanflätningarna som fölav detta är kronisk! jer med ett sådant betraktelsesätt bara ses som ett uttryck för sina materiella levnadsförhållanden eller som ett uttryck för sina individuella personEn den strukturalistisk aspekt, lighetsdrag. empiriske fadern som så att säga i första hand ”sekundär fader”, som någon som positionellt är tvungen att så bra eller så dåligt som den symboliskefamöjligt representera ”Fadern”

dern

blir

sesättet

kan

en

helt

synpunkt

som

under

sopas

med

det

gängse betraktel-

mattan.

har undersökt den betydelse barn har som projekt vi över till en annan går aspekt. Barnen är inte projektionsytor för de vuxnas idealiseringar; de uten börda som har blivit alltmer gör också en börda påmindre som en del i den trataglig ju barnuppfostran ingår ditionella föreställningen om familjens naturliga och självNär vi

för de enbart

nu

vuxna

—

90

klara na

uppgifter.

Redan de historiska

rader situation.

som

vi skriver

Ty

här är

enbart

ett

uttryck

det faktum

att

man

för denöver-

huvud taget reflekterar över frågan om man vill ha barn eller inte, att det alltså är fråga om planerande och beslut om livet visar hur långt bort vi nu har kommit från den naturligmed vilken het, fortplantningen tidigare skedde i generation efter generation. Men genom att vi historiskt sett har befriat oss från dennaturens ordning har det uppbådande av tid, psykisk som det oundvikligen medför att ha barn kraft och pengar framträtt så mycket tydligare i vårt medvetande. Barnen som trenden från kärnfabörda, som hinder miljen i ordets mest bokstavliga mening är också ett uttryck för detta. Som bekant är demograferna intensivt bekymrade över det faktum att de egna yrkes- och konsumtionsplana

—

nerna

har fått

miljontals gånger större betydelse än önskan i vår egen omgivning finns det redan en detta, en växande längtan efter barn. Den-

att få barn. mottendens till Vitalar na längtan efter barn är dock ett annat fenomen. här om den börda det är att ha barn även när man intensivt önskar det. Längtan efter ett barn och den verkliga upplevelsen av barn är som bekant inte samma sak. Barnen gör det svårare för föräldrarna att för egen del ut-

Men

nyttja den njutningsinriktade sidan av sina levnadsförväntär små ningar. Detta är en fullkomlig paradox: barnen men de måste ha spontanister någotsånär regelbundna måltider. De utgör en påminnelse om den ännu inte tämjda driften men utgörtill exempel ett hinder för att föräldrarna ska kunna ligga med varandra på dagen. De har redan ett brett spektrum av möjligheter till kommunikation men toralla koncentrerade de har samtal, pederar svartsjukt inget rationellt till en nogtidsbegrepp men tvingar de vuxna mödrar grann dags- och tidsplanering. Särskilt ensamma har en hel del att säga om hur krångligt det är att organisera sina

träffar.

Och

lan för att behöva

de har

finna

lärt känna

tänkbara

sig i ett sådant

system.

vänners

ängs-

(Ängslanbä91

ra

hos

männen?

Men så

måste

Nej, det tror ju inte vara, öppet samliv

det

vi

inte.) säger säkert mången läsare

med barnen utan stela regler och tänker sig ett Kanske har han rätt. Kanske och ramar. ligger den springi i det ande resonemanget följande iakttagelse: punkten föräldrar som är för en sådan friare form utde öppna just märker sig för att de har en mångfald arbetsmässiga, kommunikativa och politiska intressen. Resultat: barnen får en djup och grundläggande känsla av att inte ”få tillräckligt” av sina egna föräldrar. Att tvinga sig till regelmässighet kväll i veckan bara för (en mig”) genom medgivanden och överenskommelser blir det enda medel som återstår för barnet. Det försvarar mot en hos de vuxna sig spontanitet ofta nog innebär att det blir lämnat ensamt hemma. som ett regelsystem som också föräldrarna Så uppståralltså både för att frivilligt binda sig och skydda sig accepterar

också

för att lägga band på genom överenskommelser, när deras förväntningar samvaro och deras anspråk på tid förefaller omöjliga

sin barnen mot

om

egen

opålitlighet men

tillmötesgå.

att

från regler tycks alltså bara vara i sin kan känna en viss mättnad genomförbar om önskan närhet. Men det finns knappast den mor, den far eller det föräldrapar som det är socialt eller tyckeratt psykiskt möjligt att kunna erbjuda något sådant. Ambivalenserna i den egna livssituationen tillåter sådant bara i enstaka fall. Det är betydligt vanligare att problemet är omvänt. Föräldrarna behöver barnen för att tillfredsställa sina egna önskningar om närhet och trygghet. Detta för oss tillbaka till den narcissistiska problematiEn

omfattande

frihet

när

ken.

92

barnet

sårbarhet

Självets

friställningsom vi behandlade i förra kapitlet följd att ”relationerna” har fått en betydelse. Säkert finns också en kompensatorisk komponent i detta. För den kyla man råkat ut för på andra livsområden, för tillvarons splittring vill man i allt större utsträckning ha något i utbyte, av sin partner eller sitt barn. Därigenom kan också relationernas störFörre betydelse bli en större belastning i en krissituation. förhållande till äldrarnas förhållande och deras ömsesidiga för ökat av inte nödbarnet utsätts ett tryck förväntningar, vändigtvis i huvudet utan omedvetet, psykodynamiskt. För barnen det Å ena sidan ska barnet följande: betyder ett löfte om Det ska vara till för vår utgöra stabilisering. helt och skull helt och hållet, liksom vi skulle vilja vara till Å andra har det väl historiskt hållet för barnets skull. sidan sett knappast funnits någon tid när ambivalensen gentemot barnets behov och ”omättlighet” varit så tydlig. Ty det och fler fäder som finns ju fler och fler mödrar och fler med rätta vill också leva" sägersig: ”Jag ju Uppoffringarna för barnet med rätta inte längre av en dämpas ju dvs ambivalenserna avlägsnas inte moderskapsideologi, traditionella och i längre tvångsvis genom förväg givna föDärmed kommer de också att bli subjektivt reställningar. för för modern och för fadern! individen, tydligare I vår kulturella samtid har vi grundligt fått lära oss och blivit tvingade att både vilja och inte vilja en sak. Jag vill ha men obuntrohet, jag vill ha den andra helt för mig själv denhetens frestelser finns överallt omkring oss. Jag vill ha om att ömsesidig pålitlighet och är samtidigt medveten

Den

kulturella

har för de vuxna fått till oerhört större mycket

—

—

-

—

—

93

mellan sambandet parförhållande och erotik blir allt labilamed vårt barn re. Vi vill ha trygghet och glädje tillsammans än mer vilken börda och vilken och vet samtidigt någonsin begränsning barnet är för oss. Den kompensatoriska uppvärderingen av ”relationerna” visar sig bli ambivalent i sina subjektiva konsekvenser. Bara nu inte läsaren av detta drar slutsatsen att vi vill säåter till Men vi måste förga: Alltså, moderskapsideologin! söka reda ut den historiska tendensen att kraven på barnhar ett som och därmed uppfostran subjektrelationer femton eller år kan i hamna motsätttidsspann på tjugo ning till föräldrarnas erotiska behov. Sambandet eller snarare mellan affektiv stabilitet för barnet och motsättningen erotisk kontinuitet för föräldrarna blir alltmer explosivt! Och den motsättningen läggs förtillfället som regel på de ensamma mödrarna och i något mindre utsträckning de ensamma fäderna. Att mödrarna å sin sida genom sin ambivalens betalar priset för de sociala och psykiska belastningarna Därför vore det rentav infamt att ligger i sakens natur. mena att vårt påpekande av detta faktum skulle vara detsamma som att ge kvinnorna skulden för att det förhåller så. sig Barnet får alltså omedvetet uppgiften att bidra till föräldrarnas Det historiskt psykiska stabilitet. nya i detta ligi förhållande: Det har historiskt-kulturellt bliger följande vit möjligare och mer att åstadkomma en näraliggande hög nivå av ömsesidigt affektivt samspel. Kärnfamiljens psykiska isolering har historiskt sett aldrig varit så tydlig som under de nuvarande förhållandena. Det inre trycket av affektiva förväntningar på varandra blir starkare och utrymmet för tänkbara i intimiteten i de sociala kontakförändringar terna har samtidigt hela tiden blivit mindre. utelämnar (Jag här kanske en del mycket produktiva mottrender hos en del subkulturer.) Alltså: Den affektiva anspråksnivån har höjts. Samtidigt ökar vilket också är en historisk förändringsprocess individernas ambivalens, dvs det blir svårare att uppfylla —

—

—

94

—

ömsesidigt producerade förväntningarna. betyder att det också handlar om de vuxnas problem utmed självet och om hur de på grund av den kulturella att använda barnet för sin egen vecklingen i dag tenderar narcissistiska stabilisering. Detta yttrar sig för det mesta i form av den ”goda viljan”. När det gäller föräldrarnas självförståelse och deras medvetna avsikter i uppfostran har säkerligen betydelsen av av närhetsproblematiken förstärkts populariseringen av en del utvecklingspsykologiska studier. Författare som René Spitz vars verk i grund och botten syftade till att återskapa närhet och sammanhållningi familjen efter andra världskrigets uppslitande verklighet har nu blivit recipierade, så att säga ”för sent”. När närhetsproblematiken genom det inre trycket i familjerna för länge sedan envår hade blivit ett problem kom föräldrarna ligt mening fram till den moderna uppfattningen att man inte kan ge sitt barn ”för mycket kärlek”. de

Det

vår del handlar

Men för

det

i första

inte

hand

om

detta

uppfattningar. Frågan om dessa uppfattoch om den uppfostringsmetod föräldrarna ansom vänder måste från deras noggrant skiljas omedvetna motiv och dessas sammanflätning med barnets motiv. Aven mycket olika uppfostringsmetoder, som på det plan en betraktare kan registrera har mycket litet gemenfaktiskt plan av ningar

samt,

medvetna

kan,

om

lika.

mycket ringsmetoder nad till vens

man

till

de

stränga

och

omedvetna motiven vara antiauktoritära uppfost-

exempel som ha en omedveten strategi vars sig. I det följande talar vi bara sammanflätningar. Men inte

omhistoriska

utan

förskjutningar, re

ser

Både kan till

nämnda För vår

sträckning barnet

som

kan

vilka

betraktas

vi kan

sätta

gemensam underbyggmål är att binda barnet om de omedvetna motiheller dessa motiv är utsom

typiska tyngdpunktsmed detidiga-

i samband

socio-kulturella friställningsprocesserna. innebär detta att vi frågar oss i vilken ut”föräldrar med narcissistiska behov” upplever en del av sitt eget själv. Föräldrarna funktiona-

tes

95

liserar

självet

sitt barn till omedvetet av en kännetecknas

som

frambringa tillstånd hög grad av samspelthet. att

alltså analysera den narcissistiska problemapå två olika sätt. Antingen som en narcissistisk eller som en narcissistisk avdisposition ”underifrån” Med underifrån menar vi strukturering ”uppifrån”. utifrån en psykiskt kvalitativt förändrad barntidig vi på grund av psydomsgenesis. Men uppifrån menar kiska förändringar i vuxen ålder. Man kan

tiken

Betraktelsesättet ”underifrån” står i förgrunden i boken ”Pubertät und Narzissmus” och för tyvärr det sätt på vilket boken huvudsakligen recipieras. Nåja, det finns tydligen grund nog för det i boken. Man om läser den då som hela den samhälleliga förändbara kan betraktas ett barnringsprocessen genom —

domspsykologiskt

—

nålsöga.

har vi också fenomenet med den växande för narcissistiska -betydelsen önskningar och narcissistisk ångest uppifrån, alltså hos vuxna som främst har haft en traditionell socialisation. Dessutom

Vi förmodar

självets problematik ”uppifrån” eller ”underifrån” att

vare

—

sig

man

i allt högre att nå de delar av vårt samhälle som genom eller beslut från nedärvda tvång egna frigör sig sociala identitetsmönspositioner och motsvarande det grad kommer ser

—

ter.

friställningen betingelser som den kulturella skapar (se första kapitlet) kan det bli nödvändigt med ett nytt osynligt identitetsarbete också för de vuxna, där mycket elementära skikt i självet och ianspråkstaVi skulle bildligt kunna gandet av det aktualiseras. beskriva detta som att anala och oidipala strukturer Under

96

de

i

befästs under ett helt liv flagnar av. Ser man det från den positiva sidan kan detta leda till en ny öppenatt het och kanske också till en förmåga hos de vuxna och bli vidga sina gränser mjukare. som

Naturligtvis kan dessa avstruktureringar inte bara ta sig formen av ett berikande, av en jagutvidgande förmågatill regression utan lika gärna av ett samhälleligt i Breforcerat regressionstvång. Några socialforskare av högrationalisemen" har undersökt i vilka former blir rat monotont industriarbete regressionstrycket På vissa avstrukturerades övermäktigt. arbetsplatser och tidskänssådana delar av jagförmågan som rumsskadar lan, vilket allvarligt möjligheterna att upprätthålla en sammanhängande, stabil självrepresentation.

Också

som förpris för de ambivalenser äldrarna känner och av tvång också lever ut. Dispositionen för narcissistisk känslighet, och för känslighet gentemot narcissistiska kränkningar och narcissistisk ångest har med denna att ambivalensproblematik hos föräldrarna för narcissistiska utvecklas göra. Dispositionen störningar på grund av denparallella friställningenoch expropriationen: friställningen av den ömsesidiga speglings- och närhetsönskan, exproprieringen av möjligheterna att före den narcissistiska en introjektionen utveckla positivt ianspråktagen blir Barnet mer sårbart när det avvisas självrepresentation. och när det råkar ut för besvikelser i fråga om sina spegoch vilka lingstrygghetsbehov, samtidigt skruvas upp på en nivå av förväntan. Det börjar på psykodymycket hög namisk mot dessa skador. väg skydda sig

barnet betalar

ett —

—

i förhållandet ambivalensen barn (och mellan far och barn) blir, desto net skydda sina inre introjektioner mot Föräldraintrojektionerna, dvs deras inre Ju

4

—

större

Ny ungdom

mellan mer

mor

och

försöker

bar-

”verkligheten”. psykologiska ut97

måste så att säskatt som skyddas mot och narcissistiska besvikelser därigenom mot outhärdliga det sårbara självet behöver ett avgörande hot mot därigeför verkligheten, dvs de hotfulla inte helt utsättas amnom som reellt kan upplevas. bivalenser

slag

i form

ga bevaras

av

omedvetet en

som

ihågkomna scener

”skatt”.

Denna

känner vi också till den process hallucination får uppgiften att förkroppssom man inte kan ta itu med, genom att

(Från psykosforskningen som

innebär att

liga

ett

en

yttre hot,

omvandla dentill en vanföreställning. Här handlar det givetvis inte om psykoser. Och den process vi liknat vid som ett hallucinatoriskt ”nödvärn” har endast att göra med att narcissistiskt oerhört viktiga introjektioner måste skyddas mot den reella hos opålitligheten respektive ambivalensen

föräldrarna.) tex modern Ianspråktagandet av en introjektion alltså inte till en modersbild, i varje fall betyder bindningen inte om man ser det alltför kognitivt. Det affektiva ianspråktagandet av introjektionen får vi i stället tänka oss som ett ianspråktagande av en sceniskt fastställd föreställsom inte av från av verklining fylls kategorier iakttagelser Den sceniskt fastställda ga personer. föreställningen är så att säga sub-personell och liggerföljaktligen under vår föskilda perreställning om konturskarpa och från varandra soner. Också är sub-personell i modersrepresentationen —

den

meningen språktagande ket

och av

bevaras i den ning och allmakt. Det skulle vara

ska

snarare

ses

som

obegränsade arkaiska upplevelsen affektiva

—

ett libidinöst iankänslostormar vilav sammansmiält-

meningslöst att än en gång ta upp den psykoanalytiska metapsykologins komplicerade begreppssystem. Men man bör komma ihåg att introjektionens ännu affektnivå i sin sub-personella egenskap utövar elementära detta får inte på någotsätt förtryck på självet. En sak till: växlas med de mycket mognare och mer strukturerade provilka kan komma till först genom cesser, mångfaldiga symboliseringar och genom en kognitiv anrikning. Exempel på 98

-—

det

är utvecklandet

senare

internaliseringen

av

av

från

kraven

jagidealet

eller

värderingar.

i strikt vetenskaplig mening ska inte förklara ett barns eller en mors eller en fars levnadsförhållanden. Det är en fråga för samhällsteorin, sointeraktionsteorin eller kulturteorin. ciologin, Psykooch längre analysen ställer frågan om hur barnets fram den vuxnes fantasi behandlar upplevelsen av i verkligheten. I denna ansats finns hela radikaliteten Freuds tänkande innesluten. Där påpekas att ett barn juinte ”har” någon realitetsprincip utan är tvunget att lära sig den. Att bli vuxen kanalltså uppfattas som en i vilken formlösa, oriktade men också rikhalprocess Att bli vuxen äralltså en tiga driftsimpulser formeras.

Psykoanalysen

av

process

raka

nom

sätt

ordnande.

Och till

motsatsen

blir därigebetraktelseadultism, till ett vuxencentrerat be-

psykoanalysen

en

koncentrerar

ett

sig på verkligheten resp ett betraktelsesätt som eller ofrivilligt allierar frivilligt sig med den konventionella definitionen på verklighet. Till detta står den freudska skolan inom psykoanalysen i direkt motsättning. som

traktelsesätt

—

ögonblick man ersätter psykoanalytiska begrepp tex att säga att man för sociologiska genom skull istället för ”önskan att sammanbegriplighetens smälta” ska säga ”grupporientering” i det ögonblicket tar man ett ödesdigert steg. Då säger man inre önskningar, nämligen implicit att en människas den inre produktion med vars hjälp hon behandlar skulle att verkligheten gå uttrycka fullständigt i terI det

med

—

—

mer

av

sociala

behov

och

sociala

motiv.

har

de driftsmässiga eller narcissistiska behoven blivit vad man kan kalla socialt betydelsebärande

och

socialt

Innan

begripliga

motiv

har

en

mycket komplice99

rum! Subjektet har lärt lära sig att för sig själv och affekter och libidinöst kraf-

rad

översättningsprocess ägt

sig,

har

andra

varit

att

tvungen

översätta

sina

egna

tigt ianspråktagna föreställningar, alltså

att

göra själv-

och förståelsen gentemot andra tillgänglig att använda den genom samhälleliga symboliken som medium. Det kan det inte ”från början”! Och den

förståelsen

gamla betydelsen följer ingalunda en (eller kodifieringen)!

med

i

översättning-

I så måtto

är det en väsentlig skillnad mellan att hålla för inom ramarna det sig psykoanalytiska språkbruket och referera till drifter, fantasier, önskningar och unmotiv och inom ramarna för det sociolodermedvetna till giska språkbruket orientering, inställning och sociala motiv. Det är just skillnaden mellan dessa båda,

eller

om

man så

översätta

dem

vill,

möjligheten

och

omöjligheten

att

är kruxet.

som

vilja förtydliga de psykoanalytiska termerna till vardessa vardagliga begrepp och sedan översätta är en sådan just dagsbegrepptill sociologiska begrepp som mycket ofta förekommer reduktionsprocess Att

åtminstone

i diskussionen

om

narcissismen.

Om man följer dessa tankegångar vidare hittar man bakom dem en föreställning att det är möjligt att församhälleliga varje subjekt till den grad att dess inre identiska med det sociala utbudet av beprocesser blir hovsmönster och inriktningar. Man anser alltså att det subjektet ”präglas”utan förbehåll. Man betraktar inte som i som ett följaktligen psykoanalysen subjekt som först och främst försvarar sig med den medel och använbarnsliga subjektivitetens arkaiska der sig av kompensationsmöjligheter, omvägar och för att rädda sina lustmöjligheter! Idén omedveten list en om ett subjekt som dag blir fullständigt församhäl—

100

—

står i direkt strid med psykoanalysen. Den ser sin uppgift att visa upp de kostnader för subjektets inre som innebär. Till detta församhälleligandet vill vi tillägga: Vi anser inte att målsättningen om subjektensfullständiga församhälleligande på minsta sätt är en marxistisk hållning utan tvärtom en socialtek-

leligat som

nisk, negativ utopi! Vill

man

alltså

förstå

karaktären

och

formen

hos

det

psykoanalytiska tänkandet går det inte för sig att använda sig av termer från de vuxnas sociala verklighet för att förstå barnens psykodynamiska upplevelser funktion). Det måste man ha (och det omedvetnas klart för sig när man, tex i samband med dennarcissistiska teorin, talar om modersbindning eller modersintrojektion. Om här

ihop psykoanalys och sociologi i det sammanhanget, om man tex gör en riktig mor av så blir hela teoremet modersintrojektionen, uppenbart Då skulle man tex kunna invända: felaktigt. ”Hur kan det komma sig att modersintrojektionen blir mer psykodynamiskt viktig, när samtidigt så de yrkesarmånga mödrar inte går hemma, eftersom man

blandar

betar?”

Änen

gång: genom en sådan invändning likställs helt den verkliga modern med modersrepresentaDen verkliga modern kan givetvis vara borta i mycket. Modersbindning psykoanalytisk mening bebindning tyder till introjektionen. enkelt tionen.

med en övermäktig reförtydliga fenomenet presentation genom ytterligare ett exempel. En död

Vi kan

förälder, den döda modern utan

tion

eller den döde fadern kan tvivel finnas kvar som en stark inre representahos barnet och åstadkomma starka bindningar. 101

uppenbart meningslöst att försöka bindning genom att påvisa de verkliga försvaga eller fadern omständigheterna och säga att modern är död”. ”ju skulle

Det

vara

denna

revolutionerande

Det

ningarnaligger just representationsplanet ”vederbörande” så de reella objekten, —

i de pyskoanalytiska landvini att klart och noggrant skilja på alltså de inre yttringarna av från de verkliga personerna, allt—

som

psykoanalytikerna

säger.

kopernikanska vändpunkten i Freuds tankeutveckling kan med visst berättigande fastställas till en bestämd punkt. Det var när han inte längre uppfattade alla skildringar av patienter som i barndomen hade utsatts för försök till sexuell förförelse som skildringar av utan i stället som kodifierade verkliga händelser uppfyllningar av önskningar från patienternas sida. är det inte kausaliteten, den objektiva sanDärefter om de händelser en människa har ningen, historien som är föremål för utan i stället genomgått analysen själva genesis, den psykodynamiska sanningen, människans upplevelsehistoria! Den

alltså

avgörande skillnad om vi talar om momenar dersbindning bindning till introjektionen eller om vi menar bindningentill den verkliga modern i socialpsykologisk mening. Narcissismteorin handlar om bindningentill introjektionen. Att modern senare barn står inte i motsättning till överges av sitt vuxna denna För bindning. psykoanalysen innebär frigörelDet är

en

och

sen

från föräldrarna inte heller att från dem utan det innebär iväg

sig introjektionens hals rarna

över

flyttar

sitt beroende 102

inre strukturer. och under stark hemifrån behöver

huvud

av

introjektionen.

man en

helt

enkelt

frigörelse

ger från

En ung människa som oenighet med föräldinte

alls ha övervunnit

I förhållandet

till

en

väninna kan tisk närhet.

det hända

att

han

alltid

söker

en

symbio-

begreppet den narcissistiska störningen rör det sig om huruvida de inompsykiskt utvecklade resjälvet eller snarare av presentationerna självet blivit otillräckligt libidinöst ianspråktagna och om jaget därför tvingas att genom expansion skaffa sig ersättning eller förstärkning. för att förlora det idealiserade Ångesten objektet, eller mer noggrant uttryckt, att vara tvungen att delvis avvara den narcissistiska återspeglingen tar sig uttryck i skydd av introjektionen. Men en introjektion som skyddas på detta ett positivt iansätt gör sig så ”bred” i den processen att av blir allt svårare. självets representation språktagande I

”Skatten”

vi talade om absorberar den narcissistiska som för affektiva energin ianspråktagande. Introjektionens vikt råkar i motsättning till självets ianspråktagande. Självet kommer inte ur sitt ”efterblivna” tillstånd. Under loppet av den vidare psykostrukturella och sociala utvecklingen måste allså en jagförmåga, som kan garantera och kompenserande stabiliserande självförhållanden, ut-

Vilken jagförmåga detta är och vilket självtillkan man stånd som upplevs som värdefullt givetvis inte forom. Det beror mulera några allmänna regler på varje enskild levnadshistorias tillfälligapsykodynamiska och sociala

vecklas.

sammanhang. håller nu den primärnarcissistiskt uppIntrojektionen av sidan höjda självupplevelsen (storhetssjälvet som Kohut' säger) fången. Denna upphöjdhet kan då endast upplevas i bindningentill introjektionen. Därför kan man inte släppa introjektionen. ngest för besvikelse på det yttre objektet blir på så sätt till en strikt bindning till det inre objektet. Det starka ianspråkstagandet av det inre objektet ska man dock inte uppfatta som en möjlighettill affektiv självtillräcklighet som om man inte skulle behöva någon längre!Ty som sagt, man vid får betala ett introjektionen gör att pris: fixeringen —

103

självet får till det

inre

ännu

större

objektet

behov. Sålunda för självets del ett

följer

av

beroende

fixeringen av

yttre

förstärkning genom upplevelser av återspegling, uppväridealisering, varigenom det kan bli dering och narcissistisk att en terrorbalans med det inre objektet. uppnå möjligt mellan Det finns ett oupplösligt samband introjektionens av och kvaliteten i förhållansjälvet betydelse, upplevelsen dena till olika objekt. Vi har här endast behandlat grundkonstellationen i den narcissistiska Den är, hävdar vi fortfaranproblematiken. en av dubbel de, process omvändning av det yttre och det inre. Den yttre besvikelsen omvandlas till på föräldrarna en inre fixering vid introjektionen, och denna inre fixering vid introjektionen till längtan efter relationer omvandlas med ”yttre” objekt. Den primärnarcissistiska upphöjdheten förblir skild från den vidare psykiska strukturbildningär kruxet. Att stå ut med längtansaven, och det är det som ståndet mellan affektnivån hos introjektionen och uppléevelsen av självet blir ett psykiskt grundproblem.

104

Skyddsmekanismer

Betydelsen

av

de narcissistiska

scenerna

i det undermedfrån andra sidan.

naturligtvis också betrakta psykiska utopins virulens i oss, det outsägliga av önsk”sökandet efter den tid som flytt”, strömmarna som inte vill låta som ningar sig tillfredsställas, ständigt kräver något mer. Den mindre avgränsningen av jaget, den större disposiöppenheten mot objekt i den narcissistiska kan innebära att kräva en inompsytionen en större frihet kisk utopi i stället för en socialt konventionell verklighet.

vetna

kan

Det

är den

man

sammaneftersom det i vårt historiskt-kulturella hang inte finns något stöd för ett hårt borgerligt jag som på ett tidigt stadium blivit inställt på att utmärka sig genom bli Den försakelser kan denna mer verksam. djupa längtan kommer inte att kvävas under av driftskonprocessen rigid troll eller omsättas i sin motsats som fallet brukar vara med de aggressiva reaktionsbildningarna hos de så kallade auktoritära karaktärerna. I klar motsättning till tvångsmekanismerna,som upprätten hålls genom rigid avgränsning av jaget gentemot andra objekt, möjliggörs i det här fallet öppenhet mot sådana perförstärksoner från vilka man kan vänta sig en narcissistisk och sensibilitet ning. Här kan den medvetenhet gentemot andras som nu blivit kulturellt subjektivitet möjlig hämta sin psykodynamiska motivering. Å andra sidan utvecklas också en öppenhetför ingrepp av Detta leder till socio-psykiskt betydelsefulla instanser. farhågor för en expropriation även av de psykiska djupskikten. Från en kristeoretisk synpunkt måste man ställa den brännande om de sociala maktinstanserna sig frågan

Och

—

—

105

människorna

lyckas expropriera ler

om

denna

motverkande tionernas

process tendenser.

socialteknologi från

i

alltmer

subtila

former el-

också

möjliggör tillräckligt många Expropriationen genom instituoch genom preventiva säkrings-

sida är den ena sidan av saken. Men mänockså en planet expropriation genom psykodynamiskt grundade beroende, genom beroendet av trygghet, stabilisering, speglingar. Detta beroende förstör friheten inifrån med milt våld. Alice Miller har i sin mycket lästa bok Det självutplånande barnet' sensibiliteåskådliggjort att den narcissistiska ten gentemot andra också kan kräva ett högt pris. Hon beav skriver fall där utvecklandet ytterst känsliga antenner för vad andra väntar sig av en kan gå så långt att ens egna affekter så att säga upplevs som overkliga. Upplevelsen av blir bara möjlig när de återspeglas av andra. egna affekter I dessa fall uppkommer hos vederbörande en ödesdigert förhöjd böjelse att belastas med narcissistisk ångest vid alla de tillfällen när avstånd, avvisande eller ogillande hotar. Den något egenartade titeln på Alice Millers bok syftar att att barn med en dessa just på högt utvecklad påpeka och förmåga till i sensibilitet allmänhet också beempati traktas som begåvadei psyko-socialt hänseende. Deras begåvning används ofta till att känna förväntningar inom familjen som går åt olika håll och att kompromissa ihop dem. De blir konfliktlösare i familjen. Alice Miller visar på ett slående sätt att dessa barn inte bara har lärt mycket sig att utveckla denna förmåga till empati utan att de har blivit psykiskt tvungna att bli empatiska för att kunna binda de idealiserade den narcissisobjektentill sig. Hon beskriver tiska störningen som en extremt subtil form av anpassning till andras förväntningar. Detta betalas med ”dramat” att för egen del slitas mellan polerna depressivitet (förlusten av det egna ”riktiga” självet) och storslagenhet (döljandet

strategier under det niskornas

statens

finns

depressiviteten).

av

Som sin 106

kritik

skulle framställning ofta

kunna anmärka att Alice blandar ihop bindningen till

man

Miller

introjek-

i

Vi därbindningen till den verkliga modern. det är typiskt just för dagens ungdomar att en de har möjlighetertill tämligen strikt frigörelse från de verkliga föräldrarna men att däremot bindningentill introjektionen, så att säga självständiggjord, blir kvar. Stickordet ”begåvad”är en fingervisning om hur viktigt om det skulle vara utvecklingspsykologiska och sociologiska kompetensteorier också speglade ett psykodynamiskt med språklig skicklighet, kommunikativ plan. Modellerna av mekompetens eller postoperationell förmåga utesluter skäl de kostnaderna för en todologiska psykodynamiska moralisk eller kommunikativ mångsidighet. hög kognitiv, Det kan överhuvud taget bli mycket problematiskt om denAlice na modell uppfattas som ett pedagogiskt program. Millers idealtypiska barn har visserligen postoperationell förmåga, men det är depressivt, och mellan dessa två egensammanhang. skaper finns ett konstitutivt tionen

och

antar

emot

att

sårbarhetens Vi har redan sagt att det i den narcissistiska tecken blir ett psykiskt grundproblem att uthärda längtanshos introjektionen och självavståndet mellan affektnivån et

upplevs som fattigt. begreppet ”den narcissistiska

som

störningen” handlar det libidinöst ianspråktagande av det skulle till nöds kunsjälvet (självrepresentationen) na med begrepp som översättas egenkärlek och fåfänga.I I

inte

ett

om

alltför

starkt

—

stället

alltför

svagt libidinöst

ianspråktasjälvrepresentationen. Det betyder att narcissismteorin handlar om självet men också om att det positiva med ianspråktagandet av detta själv hänger samman till Den är alltså möjligheterna objektrelationer. ingen modell för tillbakadragenhet eller utan för en undandragande lätt sårbar öppenhet och tillvändhet, alltså i grund och botten en teori om strukturellt grundat relationsberoende. Oavsett om det är i handlingar av storslagenhet eller tillstånd av depressivitet används jagetalltid till att defensivt säkra en narcissistisk stabilisering. Längtan driver på jaget och begränsar det samtidigt, det blir om man så vill gande

handlar

det

om

ett

av

—

—

107

omfunktionaliserat. och oavbrutet motiverat sådant jag är ”svagt” är därmed inte säkert. Det är säkert är att den utvecklade enda som jagförmågan, oavstark eller måste användas defensivt den är om sett svag, underhåll av till ett affektivt självupplevelsen. Också en hög kompetens kan grunda sig på psykodynamisk sårbarhet och objektberoende! sina reVi har redan talat om att självet upplevs genom

oavbrutet Att

ett

presentationer. Varför är det viktigt att skilja på självet och upplevelsen av detta själv? Jo, därför att upplevelsen av ett affektivt självet kan omfatta ”utrymme” som sträcker än sig betydligt längre kroppens gränser. Därigenom blir inte alls identiskt med det som en anav självet upplevelsen utomstående nan, betraktare, uppfattar som min person. Därför kan också andra personer upplevas som en del av det egna självet, hur paradoxalt detta än kan låta för den som inte är van att tänka psykoanalytiskt! Och detta får En ankonsekvenser i viktiga psykodynamiskt avseende. älskar

idealiserar narcissistiskt kan upplevas som en uppvärdering av det egna självet. Och en narcissistisk besvikelse på denna person kan medföra förakt för det egna den värsta nedvärdering och det värsta nan

person

som

man

eller

självet. Denna utvidgning av självet kan, när man lärt sig att förstå det från en människas inre perspektiv, kanske tydliggöra att narcissismteorin både är en teori om självet och en teori om objektrelationer. Den nyare narcissismteorin är ett försök att sådana just analysera utvidgningsprocesser hos självet (självupplevelsen) att studera hur det breder ut sig över situationer och yttre objekt. ”På ytan”visar i sig den tidigare nämnda sårbarheten som en brist som en att självupplevelsen på liv, svårighet uppleva både intensiva njutningskänslor och känslor av aggressivitet och vrede. Tillstånd av inre tomhet och smärta skapar en speciell ångest som kan gå så långt att man känner att man långsamt dör invärtes. Detta Man påstående kan leda till nya missförstånd. —

108

invända: ”Vad är det för prat om bristande bristande till och livskänsla, förmåga glädje njutning? Kan kanhitta ni tala om var man några anledningar att glädja sig och njuta? Arbetslöshet, yrkesförbud, krigsfara, uppdet finns verkligen inte mycket rustning av atomstaten att detta aratt glädjas åt och njuta av!” Vi måste då svara sett är bra och men det är otillräckgument politiskt riktigt som så att säga vill ligt liksom så många andra uttalanden och sociala sakgöra en reaktiv koppling mellan politiska förhållanden och psykodynamiska utsagor. Hur ofta har inte vi Lika slagordsmässigt vill vi svara: för de träffat människor, vilkas levnadshistoria varit utsatt mot allra värsta som motstånd fascisbelastningar, gjort som suttit i koncentrationsläger, vilkas anhöriga och men, och som ändå är helt annorlunda än vänner mördats helt enkelt man skulle kunna vänta sig, om depressivitet skulle

kunna

—

—

svåra

omständigheteri livet. Dessa männilevande, vänliga, vakna med djupa men uttrycksfulla spåri ansiktet. (Jag tänker på flera judiska emigranter i New York. Betecknande nog inte i den Den står närmare det kliyngre generationen. naturligtvis som kommer till i Allens film Manhatmat uttryck Woody tan.) Låt oss fråga vidare: Vad är sådana biografier, sådana verkliga belastningar mot större delen av dagens lidandei dag många syndrom! Förlusten av livaktigheten drabbar av som inte är arbetslösa, som inte hotas yrkesförbud och Det som inte bekymrar sig för krigsfara och kärnkraftverk. normala finns många som lever under vardagliga omstänhot och som från känslan av existentiella digheter fjärran av att ändå djupt drabbas av det vi beskrivit en känsla ovan; vara och döda invärtes fast de gamla, förstenade, blytunga bara är tjugo eller fyrtio år! Vilken från avgrund upplevelsen av berusning, lössläppthet och sinnlig hängivelse! Visst är detta slagordsmässigt. Men det är nödvändigtatt kommer våra reflektioner om de säga det tydligt, annars att stöta emot läständigt psyko-historiska förändringarna följd

vore

en

skor

kan fortfarande

av

vara

109

sarens

över

irritation. sådana

att

Också

gentemot

dem

som

psykoanalytiska tankegångar

bekymrar sig skulle

kunna

från de objek”gynna motståndaren”, vi tiva svårigheterna i folks levnadsförhållanden, envisas med att säga: Känslan av brist på liv kan ha psykogenetiska grunder och kan inte förklaras enbart med en hänvisning Det som vi här till den aktuella belastande livssituationen. har kallat livlighet och uttrycksfullhet (och i detta innesluter vi också förmågan att sörja) tycks vara förankrat i psykogenesens dynamik och kan inte förstöras av senare uppav levelser lidande. Tidigare lät vi undslippa oss att det i den narcissistiska tecken blivit svårare att sårbarhetens uppleva intensiva känslor.Då nämnde vi också vrede. Vad är nu det för något? Ärinte just vrede ett av de mest påfallande stämningsoch Berlägena i ungdomsupploppen i Zärich, Amsterdam lin? och peka på sådana fenomen Visst. Vi ska nu gå vidare som inte täcks av vad vi hittills sagt. Uppenbarligen finns det ett längtanstryck, ett lidande och också en vrede som man måste betrakta ett annat sätt än i framställpå tidigare ningar. Hittills har vi redogjort för en psykogenetisk problemkonstellation som i fråga om de primära objektrelationerna består av en motsägelsefull samtidighet. En hög nivå av empati, av samspelthet, av närhetsoch speglingssom ändå i är och ambivalenta, upplevelser sig bräckliga därför att de bryts mot den narcissistiska opålitligheten hos de idealiserade objekten. Här finns den inövade ”vanan” till resonans som hos ett barn med narcissistisk ”hunger” bryts sönder av upplevelsen av en ohanterlig ambivalens: alltför mycket närhet som i sig är inkonsistent! Ett ökat lidandetryck tycks uppstå antingen när resonansupplevelserna med primärobjekt med denna inövade närhet överhuvud eller när kvalitetaget inte har förekommit ten i den sociala i eller det vuxna omgivningen ungdomen livet på ett påtagligt sätt upplevs som kyla, främlingskap, i. Den form av fiendskap, alltså som omöjlig att få resonans eftersom

110

de bortser

på så sätt kan inte förstås som en introjektion och självupplevelav en se utan består istället ångest att förlora självet! Det är för ångesten depersonalisering, allltså för att behöva uppleva sin egen psykologiska overklighet. En redan brist känslig självstruktur kan genom extrem bli för bräcklig. Ångesten egen inpå resonansmöjligheter re men också vrede över att med socialt våld overklighet in i en sådan inre blir trängas overklighet följden. Ochsocialt våld förstör på ett smygande eller öppetsätt Detta på många håll möjligheterna att uppleva resonans. i ordets de sekundära dubbla bemärkelse, gäller objekten alltså både de mänskliga relationerna och många ungas och vuxnas som tuntingliga värld. Mellanmänskliga relationer dealldagliga nas ut genom rutinerna och som inte längre inav känslor och kommunikation, nehåller några överskott eller arbetsförhållanden som varken utbildningsgenom ämnen eller kan vara verksamhetsformer längre något stöd för identifikationen; hus, gator, torg som på grund av ratiotill döds, innaliseringen i stadsplaneringen moderniseras stitutioner där själva makten är så avpersonifierad att den ofta visar sig i form av ett övervåld genom organisationsprinciper och paragrafrytteri. Det som i dessa sammanhang kan driva människor till förtvivlan ligger inte så mycket i ett objektivt tryck eller i en mätbar belastning. Det är snarare kriskänsligheten i det stora där man överallt söker resonansuppsammanhanget levelser boende, arbegenom vänskap, vardagskontakter, Så länge ett av dessa områden i viss mån te, konsumerande. kan tjäna som källa till ett minimum av kan de resonans

lidande som narcissistisk

produceras

obalans

mellan

kallare områdena delvis uthärdas. Men om också sådant stabiliseringsområde råkar i kris eller förstörs uppstår en kedjereaktion. Då slår fattigdomen på resonans kraft i männipå alla andra livsområden igenom med full skornas självstruktur. Vederbörande står i ordets verkliga i avseende vid rand. mening psykiskt avgrundens Att bekämpa ångesten för depersonalisering innebär att

andra,

ett

111

en bevara inompsykisk verklighet åt sig elatt kunna den, uppleva egna känslor inom sig, den för inomatt egna kroppen påtaglig. Ångesten göra ja, form av lidande än psykisk overklighet innebär en helt annan konflikt mellan de psyen metapsykologiskt uttryckt kiska instanserna. I det sammanhanget kan man tolka tex auktoritetskonflik-

att

tvungen

vara

återta

ler att

—

—

av överförande av process oidipal problematik. Man fruktar och kanske till och med bekämpar en lärare eller maktinstanser som en polis. De sociala uppträder som auktoritetspersoner upplevs som lika mäktiga och hotfulla som mot överjaget gentemot jaget. Den oidipala kastomvandlas till rationsångesten samvetsångest,och strängheten hos överjaget projiceras på representanterna för den sociala auktoriteten. Det är inte genom naket våld den sociala auktoriteten skaffar sig sin makt utan med hjälp av en inompsykisk motsvarighet, överjagets auktoritet gentemot jaget. endast (Inte ens fascismen förankrades bland massorna genom hot om våld utan i viss utsträckning genom ”den inre

ten

som

en

fascismen”!) Man man

kastar kiskt också

söker

inompsykisk avlastning när eller underbekämpar auktoritetsrepresentanterna dem. avvisas sig Antingen skuldtrycket utompsyoch så att säga på försök (genom uppkäftighet) eller skaffar sig jaget lust genom att identifiera sig med

aggressorn Den

denna

bekant

som

en

(kryperi).

klassiskt-borgerliga ungdomsrevolten mening en oidipal överföringsprocess.

är alltså Karakteris-

i

ambivalenta förhållandet till mäktiga förhållande som fadersfigurer, implicerar både attraktion och hat samt detta förhållandes sammanflätning med och skuldångest. Kännetecknande driftskonflikter för den är också den stora betydelse regelöverträdelserna, de oändliga prövningarna av hur långt man kan gå i hämnden mot ända tills man en fadern, får dag får medgivandet att själv få bli far. Karaktären av överföringsprocess yttrar sig ofta just i en tiskt

för denna

är det

ett

—

112

överpersonalisering maktinstanserna till sina kret sätt som

av

reduceras

auktoritetsångesten. De sociala så att säga på ett pseudokonde älskas

personrepresentanter,

personer. fram kan man om blott konformismen

och

hatas

stå ut med hårda belastningar åtföljs av sociala förväntningar om Det tvångsvisaförbundet melavlastning. inompsykisk lan jag och överjag leder åtminstone till en sekundär vinst, nämligen en mödosamt uppbyggd husfrid med det egna Det aggressiva överjaget. inompsykiska verklighetstrycket undermedvetet driver blir här en piska som på individen. Faran för att få ångest för en inompsykisk overklighetskänsla befinner sig i detta sammanhang långt borta. Den med vilken företagsamhet överföringarna utförs bidrar till att de snarare psykiska djupkonflikterna som har sin aktualisemotsvarighet på de sociala maktområdena alltid i dessa ras sammanhang. Självrepresentationens kvalitet blir i denna form av borgerlig normalitet aldrig något proden blem, överlagras och täcks både psykiskt och socialt helt av auktoritetsoch skulddimensionen. Frågan om vilka möjlighetertill resonans den sociala omgivningen erbjuder har inte alls fått den sociala sprängkraft som den numera i allt högre grad börjarfå. intensitet och den ytterst tillspetsaDagens hungerefter av de känsligheten för tomhet, uttunning och förstörelse resonansmöjligheterna är något helt annat! Den sociala makten upplevs oftast som underpersonaliserad och utövas I också objektivt sett i mindre utsträckning av personer. är den sociala makten mindre av auktoritet och mer av dag omständigheternas tvång. Också lärare och poliser blir i för en oöverskådlig mycketstörre utsträckning exekutorer social apparat än fadersfigurer! Deras handlingar är mindre De är snarare delfunktioner i ett vård- och personliga.

Längre

också

förtrycksmaskineri. Ur psykodynamisk synpunkt ligtvis inte kan eller ska ersätta betraktelsesätt

—

är dessa

—

ett

personer

synpunkt som naturinstitutionssociologiskt inte längre adressater

en

113

I sina konför överföringsprocesserna i skulddimensionen. heller libidinöst blir de kreta drag knappast ianspråktagna, de blir inte föremål för kärlek, avgränsning och hat, de får ingen betydelse som övningsfält för en inompsykisk avlastför symboliska regelning. De blir inte heller adressater I bästa fall blir de libidinöst brott. ”ointressanta”, i värsta hot mot möjligheterna att kunfall delar av ett omfattande

upplevasig själv! Tillspetsat uttryckt kan kampen mot lärare, mot polisen men också mot byggnader, institutioner och varuhus bli en för den mot kamp egna psykiska överlevnaden, möjligheten att redan i unga år vara tvungen att uppleva sig som psykiskt död! Vrede, hat och upplevelser av våldsamma konfrontationer blir på det viset elementära upplevelser för det och genom detta försvar vill man egna försvaret äntligen känna en egen verklighet inom sig. Detta har inget, inget med ungdomliga ”pojkstreck”. alls, gemensamt Vi behöver inte enbart tänka på den senaste tidens ungdomsrevolter. Också den smärtsamt höga ljudnivån när man lyssnar på musik och dansar och även fartberusningen en motorcykel kan bli en elementär resonansupplevelse på för kroppssjälvet. Eller att medvetet fasta sig till ett tranceliknande kroppstillstånd. Eller att tillfoga sig själv skador, vilket ingår i initieringsceremonierna i många raggargäng. Här handlar man inte för att avlasta ett inompsykiskt verki stället om att först och främst lighetstryck. Det handlar tillförsäkra en intensitet i den sig psykiska och kroppsliga upplevelsen. I Västtyskland förekom för några år sedan en rättegång som väckte stort barn hade stått på en uppseende. Några viadukt över en motorväg och kastat sten på bilarna som na

körde

under till fruktansvärda vilket ledde viadukten, undrade olyckor. Den bestörte domaren gång på gång om inte barnen hade haft ”dåligt samvete”. Men de kunde överhuvud taget inte förstå frågeställningen. De hade bara velat ta reda på ”som hände”. Här var det inte tal om nåDet som drev barnen var den ödesdigon överjagkonflikt. 114

som deras handlingar åstadkom. Att gra verklighetseffekt känna sig allsmäktig, i sämsta fall ”betydelsefull” och däri-

genom ”verklig” var enligt vår tolkning motivet i det här fallet. För att undvika missförstånd vill vi säga: vad det gäller den sociala för kampen möjligheterna att kunna leva sitt liv vill vi inte alls eget påstå att den rör sig om irreala proav enbart Tvärtom, jektioner inompsykiska processer. är det att uppkampenär helt realistisk, och lika realistiskt fatta det dagliga livet i våra bostadsområden, institutioner, skolor och kontor som alltmer dött. Koloniseringen av livsområdena genom avpersonifierade makt- och organisationsstrukturer går vidare. Det är först denna process som Den legör problematiken med självupplevelsen virulent. der till en massomfattande brist på resonansmöjligheter men också till en ökande vaksamhet hos dem som ska utarmas.

Frågan om bristen påliv går rakt in i centrum på de smyoch i den gande förändringarna på de sociala livsområdena kvalitativa av formerna för förskjutningen psykiskt lidande.

Låt oss nu övergå till ett annat följdfenomen av den narcissistiska sårbarheten. I första kapitlet talade vi utförligare om den psykiska problematik det innebär att känna sig omgiven av krav, också av krav på sig själv. Krav av detta De kan också slag behöver inte i alla fall vara artikulerade. och emotionella tydliggöras genom gester uttryck. Det kan krav man för bli ska vara att erkänd och accepgälla på hur terad eller för att respektera och älska sig själv. Just genom att dessa krav omedvetet eller latent kan dölen reaktionsmönster som ja hög aggressivitet uppkommer ska utgöra ett skydd mot denna Faran för att aggressivitet. bli värderad, kritiserad och kränkt genom de nya kraven måste bemötas och det både inåt och utåt. En sådan skyddsmekanism tycks föreligga i form av en tendens att undertrycka sitt eget handlanmycket utbredd de. Den som inte exponerar kan inte heller sättas dit. sig 115

dit klarar inte kansättas Den som sig från en värdering som både på arbekan bli aggressiv. I olika gruppsammanhang, i skolan och tet och fritiden, högskolan, på fester och på krogar kan detta beteende gå så långt att det uppstår en uttalat och

dämpad,

atmosfär.

defensiv

verkar

Det

som

om

var

sitt uppträgenom gester ödmjukhet genom dande vill den andra om att han inte ska övertyga göra honom vilket omvänt att man inte heller något, betyder själv behöver vara rädd. Försäkringen om ömsesidig frihet från

då som solidaritet. som måste

ångest upplevs närhet Det

och

av

en

och

fullständig avspänning, hemkänsla,

betalas för detta intersubjektiva säbestår av en viss nivellering av möjligheterna att förhålla offensivt sig. Kommunikativt uppträdande, en flirt, lössläppthet, excentricitet, exponering tolereras under dessa förtecken. Vad man eftersträvar är knappast och snarare en varsamhet i försiktig vänskap uttrycksfor-

pris kerhetssystem

merna.

Ett

uppträdande som

kritik som verkar handlar det snarare om en

avviker från detta moralistisk. ytterst ett

sekundärt

råkar ofta ut för Hur

moraliserande

som

helst och in-

om en sträng traditionell internalisering. Här produceras inte ångesten av en internaliserad moral. blir ”Moralen” istället resultatet av ångesten. Den ångest det rör sig om här är inte samvetsångest utan ångest för nedvärdering av och för tomhet i för att det låter en Med risk självet självet. elakt man kunna skulle det så här: det är inaning uttrycka te det som är dåligt som är ämnet för denna moral utan det som det går dåligt för en. göratt Ett fenomen som påminner mycket om den återhållsamhet i uppträdandet som vi har tolkat som en skyddsreaktion finns förmodligen också i tendensen att inte kunna eller vilvara detja uppträda entydigt. Bristande entydighet anses samma som öppenhet. Att inte fatta några beslut, att inte strukturera en situation, att ”se hur det blir” upplevs i.det sammanhanget som avspändhet, frånvaro av krav, tryck och bestämningar.

te

116

upplösning av gränser ledighet. borgerliga självpåtagna tvånget till målrationalitet bryts. Situationerna flyter, ”ger sig” eller ”ger sig inte”. Att tiga och ändå känna förtrolighet I detta

finns

och

tvivel

utan

ett

moment

av

Det

av

med varandra, och i stället känna efter att inte strukturera vad andra vill, att låta sina egna stämningar komma och gå allt detta är förhållningssätt som de generationer, i synnerhet bland männen, som har genomgått en borgerlig socialisation inte haft någon större tillgång till. I det samman-

—

och förverkligas också delvis en utveckavsikt och glidande övergångar som kommunikationsform i kamratkretsen, i boendet och arbetet. och småpratar, om någon kommer in på Vare sig man sitter man om äter om man läser något är det besök, tillsammans, mål står i förgrunden och aldrig fråga om att ett definierat allt annat underordnas detta. I stället rymmer varje situation många möjligheter, många tänkbara utvecklingar mot

hanget eftersträvas ling utan särskild

nya mål Men det

som

man

finns

inte kunnat förutse. också i denna tendens

till

bristande

enty-

dighet ett problem, en beskärning av möjligheterna. Och det gäller de fall när tvetydigheten inte så mycket är ett försök till ett hedonistiskt överskridande av tvånget att leva ut målrationaliteten

av detta. undvikande en situation och att bestämma sig Svårigheten att definiera för hur man ska uppträda kan ju också betyda att man inte man alls åstadkommer situation där kan av henågon njuta la sitt hjärta. Att inte kunna bestämma sig betyder att man under arbetet måste tänka på njutningen och i njutningen inte kan frigöra sig från arbetslivets krav. På morgonen kan man inte hängesig åt att ligga och dra sig utan att känna ett inre tvång att stiga upp. När man stigit där upp sitter man uttråkad och bläddrar i ”Der Spiegel”så länge att man blir trött på nytt. När bristen på entydighet egentligen är en ängslig försäkran inför sig själv om att man i alla situationer håller alla dörrar öppna tjänar detta bara som försvar mot och inte som utvidgning av möjligheternatill olika förhållMen vi menar att det är viktigt att inte genom efningssätt.

utan

snarare

ett

117

till ett positivt terrationalisering göra ett försvarsmönster brist och för återhållsamhet på entydigBöjelsen program. då inte alls att överskrida kommer het nägra gränser. Det bara ut motsättningar!Motsägelsen levs inte ut utan suddar undertrycks istället. kan också illustreras med den yttre öppenVad vi menar heten mellan könen: bara för några år sedan utgjorde transvestiternas glittrande stilisering eller det excentriska hos androgynastjärnor en viss stimulans till att själv tillgripa offensiva estetiseringar. Under tiden har en helt annan i vissa kretsar. Den innesorts ”androgynitet” utvecklats och defensivt utplånande av könsskillnaderna helt annat! Under den moraliska något försäkringen att man inte vill ha några skillnader uppstår så en este-

bär ett det är om

—

tikfientlig pragmatisk gemensamhet, en snickarbyxornas återenhetlighet. Det ”naturliga”ställs mot stiliseringen, hållsamhet mot exponering. Mot den bakgrunden finns det också något befriande med återupplivandet av de nostalgiska och vanvettiga modena från 30- eller 50-talen som har sin utgångspunkt i av skillnaden mellan könen är i punkkulturen. Betoningen det fallet inget reaktionärt från det nivellerande uniavsteg sexmodet. Det är ett ironiskt citat, en manierad stilisering, en alltså ett användande av motaggressiv estetisering —

av dem. beskrivna återhållsamheten och tveär en defensiv mekanism manas fram som tydigheten tyst eller krävs med metaspråkliga medel leder den inte bort från depressiviteten utan cementerar denna ytterligare genom kollektivt och ett motsvarande försvar tolkningsmönster. Lika återhållet och tvetydigt som det begärda förhållningssätt är, lika entydig och aggressiv är ofta den moralism som andra förhållningssätt bedöms med. Just den som ärtillbakadragen och brister i entydighet kan ge prov ett tänkande som rör motsatspå ständigt sig i dikotomiska och Den som par sorteringsmönster! sig, den exponerar som så att det sticker i blir raskt avfärdad uppträder ögonen

satserna

och

inte

I den mån den

118

ett

ovan

undvikande

”dominant”, som en som ”'ställer sig själv i förgrunden”, en ”viktigpetter”. Gruppen håller intern bevakning Att vara ”moraför att ingen ska bryta sig ur schemat... som

lisk” innebär krav.

Krav

att

känner

inte var

ge och

någon en känsla av att en själv tillräckligt av

det ställs ändå...

119

TI.

Inlärning

och

ambivalenser

Regressions-

och

progressionsintresse

vi Den förändrade kulturella och psykiska situation som här har försökt beskriva tar sig uttryck i explosiva ambivahos subjekten. Dessa ska vi nu behandla och samtilenser i allt föra in ”lärandets” digt högre grad framställningen på

tematik. strävanden utgår vi från att två motsatta samtidigt varje subjekt;intresset för regression och intresset för progression. Regressionsintresset är inriktat på sammansmältningsupplevelser, upplevelser av fusion och enhet med andra intresse då på ett men objekt. Det kan vara ett lustinriktat sett konservativt vis: lust i form av återvändande psykiskt till tidigare kända självtillstånd, lust genom upprepning av det ständigt likadana. Lust genom upplevelsen av en frånvaro av tillfällig ångest. Regressionsintresset följer alltså en säkerhetsprincip. ”Man vet vad man har men inte vad man får.” Skulle man uteslutande hålla sig till sitt regressionsintresse skulle därav uppkomma en specifik fara och också en ångest för denna fara ångesten förstillaståFörst

verkar

inom

—

ende.

Progressionsintresset däremot är inriktat på upplevelser Dessa förändring, framsteg, kunnande. upplevelser förutsätter i med kompetens umgänget objekten och behärskande av teknikerna. I så måtto är progressionsintresset psykiskt sett riktat framåt. Det kan också vara lustorienterat men det handlar då om en lust som uppkommer genom av upplevelser något ”nytt” som dittills inte varit möjligt för jaget, som alltså uppstår genom en självrelaterad fören ändring. Progressionsintresset följer riskprincip. ”Det av

123

jag inte...” Därmed döljer det också i ångest ångesten för att misslyckas, att sig som ett smärtsamt och förödmjukande ett felsteg på göra sätt kastar mig tillbaka till utgångspunkten. Den ångest som ingår i regressionsintresset och den som åtföljer progressionsintresset är alltså i båda fallen en ångstillestånd eller misslyckande est för att antingen genom återfalla i ett ursprungligt beroende att vanmäktig uteklara sig utan dem och lämnas åt de andra, att inte kunna deras förmåga och övermakt. Den psykiskt konservativa komponenten i säkerhetsi är lika för oss som det framåtsträvande viktig principen Att dra tillbaka till det bekanta, det till riskprincipen. sig man redan är alltid ett nödsom kan, till återupprepningen för att avlasta vändigt moment sig, skapa ny kraft och också i vissa fall för att njuta. Det är onödigt att påpeka att dialektiken mellan regressions- och progressionsintressen på många sätt splittras i regelskolan. Den lust som kan finnas i regressionen blir snart betraktad som den som illegitim, eller också tolereras ett förment men den kan också improduktivt avbrott, genast avföras som så störning. Meningen är att dialektiken är bör mot det långt förskjutas möjligt progressionsintressets pol. Regressions- och progressionsintressena skiljs från varandra. Idén om pedagogiska framsteg lever på föreställningen att det är möjligt att steg för steg åstadkomma en övervikt för progressionsintressena på regressionsintbra

vore

en

fara

tokigt och

om

en

—

—

ressenas

bekostnad.

Men inte bara det. Den ensidiga betoningen av progressionsintressena reducerar också dem. Lustkomponenterna successivt undan. jagas Tillägnandet av kompetensen ska lärarnas i följa planering stället för att läraren ska göra det att av möjligt uppfatta lustkomponenten i behärskandet realiteten! När skolan väl har lyckats med detta slår regressionens och progressionens dialektik tillbaka på ett obehagligt sätt. Den illegaliserade återkommer i form av inregressiviteten 124

fantilitet

och

blockerar

Inlärningen skapar

tens.

på nu

så vis tillägnandet på sin höjd enbart

av

en

kompehemlig

eller att underkasta att sabotera sig ritualen, att småbarn eller streber. En regressions- och progresspela sionsdialektik uppträder bara i form av blockeringar.

lust, lusten

beröUtbildningsorganisationens organiserade korsett eleven den medvetna av hans ambivaleniakttagelsen och det innebär att han berövas ser möjligheterna att dem och ta ställning till vilket intresse han vid varbearbeta je tillfälle ska följa. Om han ska ägnasig åt intresset för rei skolans ritual. gression eller kompetens är förutbestämt var

—

Eleven kan ”avvika” från ritualen. Ett sådant avvikande tillhör säkert det normala från de institutionella formerna i skolans vardag, men eleven lär sig inte därigenom att ta itu med beslutskonflikterna. Konflikten mellan och kortsiktiga långsiktigt intresse

dispositionsmöjligheter ska inte avlägsnas med hjälp av förutbestämda Situationen är inte så organisationsformer. entydig som i den reglerade skolan i de friare och öppnare arbetsoch inlärningsbetingelser som finns på sådana ställen som 1 stort sett är fria från öppet prestationstryck, och formaliserade stränga auktoritetsförhållanden organisationsstrukturer daghem, ungdomscentra, en boendesammanslutning och en del linjer vid högskolorna. Det torde vara en riktig upplysning att man här har större mycket möjligheter att på ett tidigt stadium uppleva men att därigenomockså de inomsubjektiambivalensen, va beslutskonflikterna kan skärpas. Det långsiktiga intresset för kunskap och vetande och också den mer abstrakta —

om att man socialt sett är mer eller mindre skaffa är tvungen sig kompetens mycket påtagliga. Men detta intresse måste dagligen i varje enskild situation avvämot i Och enskild situation gas regressionsintressena. varje är det praktiskt möjligt att sätta regressionen i första hand och skjuta progressionsintressena För oss är på framtiden. det viktigt att i det följande påvisa att själva förekomsten av ytligt sett frigjorda institutionella betingelser inte ärtill-

medvetenheten att

125

räckligt

för att stabilisera

med de Detta

öppetiakttagbara vi

den subjektiva förmågan att ambivalenserna. behandla något utförligare

ta itu

på

de Men för att läsaren ska kunna följa vårt följande sidorna. måste vi först än en gång förtydliga varför vi betraktelsesätt menar att tendensen att lägga motivationskonflikterna är utanför fördumsubjekten upprörande och teoretiskt mande. ”Att inte ha lust” är i våra ögon ett allt annat än ovidkommande fenomen. Tvärtom, för oss är det ett uttryck för en kulturell kris som går djupt in i subjekten. Därför kan fenomenet långtifrån klaras av genom kritik av skolan eller av de institutionella vilket arbetsbetingelserna, kommer

mångatycks

att

tro.

”skita i allt” är en lika seglivad som vilket också den kursledare som deltar i stämning i en utanför skolan ungdomsarbetet hemfolkhögskola dagligen får uppleva. Det är en stämning som kan dyka upp på ett långt ifrån institutionaliserat daghem likaväl som på en mycket fri studielinje vid en högskola. Unga människor som själva sluter sig samman till en amatörteatergrupp kan gripas av den likaväl som av en grupp för självstudier. Låt oss fortsätta med kritiken av institutionerna men låt oss för all del inte tro att den förklarar allt! Var motsägelserna hos kommer ifrån är subjektet och motivationsproblemen lätt och den inte att lösa verkligen ingen fråga, går genom att alltid hänvisa till politiska ramförutsättningar och instifaktorer! tutionella Olika studier kring den ”nya socialisahar av tionstypen” många pedagoger nästan mottagits med lättnad. Den ovan nämnda misstolkningen av den narcissistiska sårbarheten som en egenskap har tydligen blivit ett medel för för institutionerna och symboliskt avlastning dem som arbetar där. Man har berättat om en episod för oss då en lärare i förtvivlan över sin undervisningssituation högljutt anklagade klassen på följande sätt: Äh, ni är ena ”nya socialisationstyper” hela bunten! Det är inte ägnat att förvåna att det snart framträdde antikritiker som inte ville vara med om detta. Eftersom nu ”Att

utbredd

-

126

inte

ha lust” att

i förebråelserna skenbart hade kommit att riktas eleverna kom dennu att riktas åt andra hållet. Motivainte reflekteras enbart tionsproblemen ska på elevsubjekten de är snarare offer för en objektiv process. Det är läi första hand åstadkommer rarna som motivationsproblemen! Eller innehållet i undervisningen. Det har aldrig varit så tomt på verklighet, så abstrakt, så formaliserat, så beudden mot

—

tygsorienterat och så utarmad som idag! Eller den reglerade skolans organisationsstruktur, 45-minutersrytmen i lektionerna, det anonyma kurssystemet etc etc. oss med detta sätt att argumentera är att till absurditeten hos den hänvisningen objektiva verkligheten, alltså läroplanerna, betygen och organisationsformerna visserligen är politiskt riktiga, men på det sociala varseblivandets reflektionens plan och på teoretiska plan kan det medföra en av problematisk förflackning subjektkategorierna. I strävan att försvara offren som ”produceras” av elever, barn eller ungdomar och också systemet behandlas lärare som Därmed framträobjekt som enbart reagerar. der emellertid en redan föråldrad socialisationsföreställnings patina åter. Enligt den föreställningen ”präglas” människorna, subjektet blir i form av en avbild resultatet av sin samhälleliga omgivning. Och så återuppstår också en gammal älsklingsidé inom skolpedagogiken, nämligen idén

Det

om

att

som

stör

skolan

utbildningen,

formar

människorna,

även

om

i kritiska avsikter. Den värdelösa skolan värdelösa att försvara elever... skapar naturligtvis Viljan offren mot till exempel eleverna mot skoinstitutionerna, lan får ju inte ha den baksidan att vi, hur kritiska vi än är mot de objektiva strukturerna, samtidigt blir affirmativa när det gäller motsättningarna hos subjektet. Naturligtvis kommer inte motsättningarna hos subjektet från himlen, naturligtvis har de verkliga orsaker och är till och med uttryck för vad skönt att få säga det igen —samhälleliga motsättningar. Men subjektiviteten är inte något dem och inte heller något bihang till yttre i förhållande till dem. Vi vill lägga betoningen helt annorlunda. Ju större de den

nu

framförs

—

127

i

motsättningarna vilka subjektet växer upp och lever i är, desto viktigare blir det att uppmärksammautslaget av dessa i inre. Och innebär motsättningar subjektets utslag reella

inte ”prägling” utan genes! Det är då naturligtvis inte frågan om en psykoteknisk om hur människor trots och motstånd kalkyl blockeringar ska kunna förföras till prestationer i en alienerad inlärAtt tillbakavisa den tendensen hos institutioningsprocess. och i den pedagogiska forskningen är politiskt nödvänner

digt. Men det gumenteringen

är alltför

och

mena

bekvämt att låta det bli vid den aratt allt därmed skulle vara klart! lära oss skilja på följande: när är

Vi måste åtminstone ett inre motstånd rimligt med hänsyn till den rådande institutionella kontexten, och när har det inre motståndet så att säga blivit en del av personligheten och därigenom en dubblering av det institutionella tvånget i form av en subinom oss När motståndet mot institutiojektiv spärr själva? nellt betingat tvång har blivit en del av personligheten och inte längre utgör en möjlighettill fritt valt försvar, då har vederbörande inte blivit friare utan har för gott fixerat sig vid institutionens negation. I sitt motstånd mot tvånget har han blivit institutionernas offer. Detta upprepningstvång kommer fortfarande att vara verksamt även när man inte att göra. längre har något med institutionen Att använda den samhälleliga ångestgenesen som argument och uppmana den enskilde att också följa denna ångest, att ge efter för den och uppleva dess ”berättigande”intensivare än behovet av att övervinna den, leder till en ackumulerad ångest. Resultatet blir till slut inte motstånd utan ska hänge sig åt sina depression. Förslaget att människan inre motsättningar eftersom det finns yttre motsättningar och så länge dessa består blir i längden katastrofalt för förtill autonomi. mågan Om man följer detta råd blir den tröst man kan finna i att det ”är rätt” att ha ångest och motstridiga känslor inte man om att inte är Om det långvarig. övertygar sig själv att mot den snart nödvändigt agera egna ångesten uppstår 128

Att djupatvivel. säkrandet tjäna

gontillfredsställelse lelsen tilltar. Det startas en

sig efter sin egen ångest kan kanske självet. Men det kan inte medföra nåmed sig själv. Tvärtom, otillfredsstäl-

rätta av

spiralrörelse som många av oss säkert känEftersom det ackumulerade igen av egen erfarenhet. med innebär en missnöjet mig själv väldig ansträngning uppstår ett starkt behov av att få vila ut. Men vilan upplever jag inte som vila utan som ett uppskov som ingetlöser Efter en sådanvila är jag mer utmatoch inget underlättar. utmattad tad än någonsin. Ju mer jag blir desto mer regression tycker jag att jag kan unna mig. Studenter som skriver sin uppsats kan uppleva denna i form. om man så Rekreation, ytterst tillspetsad process vill, får man ju efter en produktiv arbetsdag. Då inställer sig en sorts helgkänsla. Men de verkligt ansträngande daär när man bit för bit, timme för timme uppskjuter garna av för att ta det lugnt innan man arbetet, igångsättandet man sätter igång eller för att syssla med något som sägersig är viktigare. Motsägelser som skjuts på framtiden skapar ingen verkDe medför i stället en ackumulerad otilllig avlastning. med sig själv, dvs skärpning av blockeringarfredsställelse na. blivit Berget som jag har framför mig har under tiden ett litet stycke högre... bort problemet genom att säMan kan inte argumentera ”Det är internaliserade krav som verkar som ett ga: ju yttre och drar med och sig konflikter”, prestationskrav på mig inbilla sig att det i första hand måste bli frågan om att avvisa de yttre kraven. Vi hävdar att ångesten har en mening, att den är en ångest för oförmåga till självförändring och därmed också en ångest för beroende. Denna ångestär ett utoch falskt medveför autonomiintressen inte ett tryck egna tande. Desto mer blir om man har förmåavgörande frågan gan att lära sig något i och av dessa motsägelser! mellan Vi sägeratt det finns en dialektik regressions- och Ska vi nu försöka hitta en komproprogressionsintressena. ner

|

5

-—

Ny ungdom

129

de två?

medelväg mellan ska att förtydliga vårt svar miss,

Nej verkligen inte! regressionstvå komplementära former

en

vi

nu

förbinda

För

och

av progressionsintressena med ångest.” Uppfattningen av egna regressionsintressen kan bromav sas ångesten att fastna i regressionen. I den omedvetna fantasin innebär detta ångesten för att omslutas, kvävas, av en övermakt. Vi betecknar tryckas ner, att övermannas den ångesten som hängivenhetsångest. Hängivenhetsångesten kan få mig att undvika av ogarderade erfarenheter i från ini Den blockerar att en sige mig objekt. mig förväg tuation, att låta mig ryckas med och från att känna ruset i en av hänsammansmältning med ett objekt. Situationer medel som kanta givenhet bromsas med distanserande sig i de allra obetydligaste gester. uttryck Hur ofta ser man tex inte hos en biopublik hur inre spänförhindras att en del tittar ningsmoment genom på klockan, går och hämtar något att dricka eller aldrig sitter kvar en enda minut i fåtöljen när filmen är slut. Här omöjliggörs i filmen under inlevelsen förutsättning att den är värd det små genom mycket distanseringsmedel. I en oerhört spänningsrik pantomimscen som jag var och tittade på en gång framställde Samy Molcho en flygande fågel med vitt utspända vingar. Vingslagen, hela kroppsspråket blev alltmer rytmiska och häftiga och mitt iscenen bröt publiken ut i bifallsapplåder. Molcho avbröt i stort sett scenen med —

—

—

—

också väl till de distanserande finesserna Vi känner har legat med varandra och vill skruva när två människor ned den uppkomna intimiteten. Tidsmedvetandet sätter man tänka för in, börjar på planeringen dagen... Vilken är då den komplementära ångest som bromsar rätta.

varseblivningen av progressionsintresset? Det är ångesten för att objektet ska förändras, för att det kända ska förändalltså en ångest för den distans som ras, på nytt kan uppoch komma mellan mig objekten. Förändring innebär ju också att åstadkomma tillstånd och relationer mellan mig och objekten som kan leda till avstånd eller rentav till främ130

som lingskap. Denna ångest kan därför betraktas separaför att inte få tionsångest, ångest längre någon näring från det förtrogna objektet. Möjligheten och ”faran” av distanatt symbiotiserande medel, alltså sering undviks genom

medel som söker Skrivbordsarbete

närhet

och resonans,

sätts

in.

försörjning genom förtrogna människor, genom njutning av mat, dryck och rökning, genom den symboliska närhet som man söker i ändaMot detta finns i allmänhet inget att inmålet med arbetet. vända, men vi talar här om en sugeffekt där försörjningsönskan kan bli så stark att den bokstavligen spärrartillgången till det egentliga arbetet! Och då blir de ett problem. Intelär lektuellt arbete särskilt omöjligt att utföra, trots all betoom man inte också har förmågan ning av kollektiviteten, att vara ensam i arbetet. Beroendet av en ständigt närvarande försörjande resonans kan bli en blockering. inträffade det tills helt nyliVid de högre läroanstalterna gen med stor regelbundenhet att det just vid svåra avsnitt i dök upp

kräver

även

behov av att arbeta vidare i småvisar i det fallet i form av grupper. Separationsångesten sig ett omfattande behov av att få känna upplevelsen sig ”lika”. De minimalaste skillnader mellan gruppdeltagarna utlöser vid sådana tillfällen först och främst debatter om vem som förtillfället är ”dominant” och som alltså hotar att dra sig undan trygghetsfantasin. Att upplösa plenum till förmån för en försörjande grupptrygghet innebär långtifrån någon vinst i tillfredsställelse för deltagarna, åtminstone inte när de defensiva säkringsmekanismernastår i föri det som i sker Det uppstår en segflytangrunden gruppen. de försiktighet eller depressivitet. Varseblivningen av egna progressionsintressen har alltså sitt pris. Självets invanda plats och invanda objekt överges, förändras. En större handlingsförmåga kan betydaett större oberoende men också en mindre symbiotisk försörjning. När vi det inte är frågan om att sträva efter en sägeratt medelväg mellan regressions- och progressionsintressen vill vi också varna för en dålig medelväg. Alltså att bemöta teoriarbetet

ett

131

hängivelseångesten med tionsångesten

distanserande

medel

med

symbiotiserande. ”aning”separation är

och

separa-

”aning” hängidålig kompromiss.

En

en och en risken för närhet och risken för disbåde undvika därmed blir de njutnings- och lustkomponenter tans, men kan finnas hos bägge omöjliga att pröva eller uppleva. som mellan Mitten hängivelse och separation är ingen gyllene utan den fadda, identitetsdödande sidan av ammedelväg bivalensen. Att utnyttja spänningen till fullo blir omöjligt

venhet Den vill

defantasier genom tets tillstånd inte

separationsfantasier försörjning. Mitten Låt

oss

ta

ännu

en

och i består ett

det

en

finns

avståndssituation

och objekframkallas önskan om

blockeringar. läsning. Att lära mig att exempel låta mig översvämmas, ryckas med, av en bok. Att lära sig att stå ut med

ge mig hän innebär att drivas på och ätas upp distans innebär att också är

där

självets hängivenhetssituation

alltid

som

är. I

betyder entydigt; på en gång kanförstå

av

—

stå ut med sådant i boken också att kunna läsa vidare

som

när

inte

jag

när slutledningarna passage, serveras med detsamma! Att läsa kan vara ett rus och i något främmande. ett inträdande Den dåliga halvheten omöjliggör båda delarna. Hur vi än vänder på det kan vi snart höra hur mången läsare än en gång säger: det är ju en uppmaningtill asketism, som ligger bakom det ni säger. Bit ihop tänderna och sätt Är inte den ångest ni beskrivit igång berättigad. Borde inte tex böckerna vara skrivna ett annat sätt? på Vi suckar och om Vi menar inte askedjupt börjar igen. över egna tism, utan förmågan att komma blockeringar. Inte för att tillfredsställa en samhällelig realitetsprincip som står i motsättning till lusten utan för att kunna utnyttja de lustkomponenter som ingår i en förändring av realiteten. envist håller fast vid att det aldAsket är bara den som

inte inte

en

...

kan finnas någon lustkomponent! Bara den som stårut med motsättningar kan njuta! Den som intevill bearbeta riskerna utan bespara sig dem har en egenartad föreställom ning lustprincipen. Det skulle vara lusten som stagna-

rig

132

ständigt

detsamma snarare en rationalisering än verklig lust. Att klistra över detta problem genom politisk emfas är ett råd som inte ger mycket. Om det på kulturell och psykisk väg utvecklas ett större beroende av försörjning från resonanta objekt kan det inte bara etiketteras som ”intressemedvetenhet” eller något liknande så att psyi fenomenet kodynamiken därigenom begreppsligen försnillas! Den som till exempel säger att det helt enkelt måste bli lättare att läsa böcker har också bara rätt till hälften. I den mån läsningen också ska medföra någon tillfredsställelse är kravet av och böcker berättigat (och läsningen uppsatser från den nya vänstern under 70-talets början kan i metervis vad visa kravet innebär). Men om kravet enbart innebär mer helt enkelt sambandet mellan entydighet förstörs och mellan och lust nyfikenhet, främlingskap främlingskap att undersöka. Alltså än en gång: Ingen medelväg och inget platt antingen-eller utan förbindelse. Kompetensupplevelser kan stärka förmågan till en ångestfri regression. Och regressionsupplevelser kan säkra den affektiva grunden för förvärvandet av kompetens. Eller med andra ord: hängivenhet och

tion,

som

förutsätter

—

tillfälle) möjligheten till främlingskap. En autonom självförändring förutsätter (vid ett annat tillfälle) möjligheten till hängivenhet. Den som inte känner till hängivelsen är rädd för att skiljas, den som inte kan stå ut med distans kan inte heller ge sig hän. Vi menar alltså förmågan att vid olika tider leva ut dessa båda poler, den rena hängivelsen och det rena främlingskapet. Det blir en avgörande viktförskjutning mot en av de rus

båda

tigt

att

allt

en

—

att

och det är

vik-

återvända till

polen gårförlorad. nu anmäler sig åter den skeptiske läsaren ju programmet för den borgerliga jagstyrkan. Bakdet döljer sig i grund och botten en utopi om att kunna utan att leva livet och ändå ha grepp om gränser, sig

den andra ”Men” ”detta är om

annat

temporär överdrift utan förbindelsen med, förmågan

polerna, —

(vid ett

—

—

133

själv.” lugnt. Riktigt så grovt menar vi det inte. Man kan också uppfatta det lite mindre omnipotent. Mycket skulle vara vunnet om vi vid de försiktiga försöken till tyngdkunde varandra. Är det understödja punktsförskjutningar att blockera ”detlilla ruset” på en fest så eftersträvansvärt att inleda ett metasamtal om fester, genom en relagenom att fortsätta tala om arbetet? tionstolkning eller genom Måste denna lilla planta av rus, av galenskap och utflippoch överskridande ring på en gång bromsas genom hänvistill ”realiteten”? Och om man psykiskt sett inte kan ningar Ta det

annat? måste detta då rationaliseras ett Jo, men genom från en motsvarande tolkningsmönster verklighetsindränkt moral? Vore det åtminstone inte sannare att sörja över oförmågan att inte kunna leva ut? eftersträvansvärt att säga till någon, intressera för ett ämne och som unbörjat sig der stor självdisciplin har börjat sätta sig in i detta ämne, att hanhar blivit så allvarlig, att han håller på att förändras, att han nog drivs av sin ärelystnad osv osv? Ärinte självdiscipbehöver vård och som linen i det fallet en planta som inte

vidare: just har

Och

som

är det

göras onjutbar

ska

genom

antydningar

om

förspillda

nö-

jen? Tendensen att slå ner på temporära ensidigheter i handlandet, alltså det som vi här har kallat tyngdpunktsförskjutningar, med hänvisningartill stora abstrakta sammanhang, är fatal.

Vi borde på de inre

lära oss moraliska

att

sådant

snarare

är ett

känne-

anspråken hos dem som görsåmot andra är snarast ett sätt anspelningar. Kritiken att rättfärdiga sig inför sig själv, det är tal i egen sak, inga verkliga råd. Mot detta vill vi sätta modet till excess, till och med när andra och mer måttfulla betänksamt skakar på hutecken dana

vudet!

Alltså:

vi

menar

ingen

allomfattande

strävar efter

styrka.

sonlighetsmodell Inte ens en välintegrerad avvägning progression. Det går i varje fall inte som

134

alltid mellan

att

att

Inte

kunna

en

per-

allting. regression och integrera dem! Vi

talar

om

att

temporära

leva

ut

excesser.

båda Och

intressena och om förmågantill det betyder ensidighet, obalans,

brytningar. Men just ensidighet, obalans, brytningar som vi inte längre försiktigtvis halvt uthärdar och halvt tar tillbaka och som inte längre ger oss anledning att antingen eller att vid varje ständigt uppsöka den dåliga medelvägen tillfälle vara att den andra tvungna glömma polen, att bort den. Är det månne en alltför from koppla förhoppning? —

135

Föregripande

av

självtillstånd

och lusten att lära hänger samman med förmåhandskas med motsägelser. Och att handsgan att kunna kas med dem innebär inte att ingå försiktiga kompromisser få en större förmåga till tidvisa exutan att bli modigare cesser. I detta avsnitt har vi valt ut en form av inre motsägelse som förefaller oss mycket påfallande: känslan av att inte ha någon lust, dvs att med genomträngandetydlighet veta vad man inte vill utan att några lustorienterade fantasier för att inte tala om handlingar träder i stället för denna känsla. Vi kommer här att behandla ”ingenlust” -fenomenet enbart ett uttryck för inomsubjektiva som motsägelser. (Vi bortser i argumentationen från det obestridliga faktum att det i ett barns, en ung eller en vuxen människas liv finns många situationer, när det inte lönar sig att ha

Förmågan

—

—

—

lust.) Vad innebär egentligen ”Jag har ingen lust”? Det är ju inte ett fixt och färdigt självtillstånd utan det rör sig om affekter som framkallar ett libidinöst ianspråktagande resav föremål, verksamheter pektive icke-ianspråktagande och personer, och det rör om sig uttrycket för dessa affekter. Den som säger ”jag har ingen lust” upplever sina affekter och tolkar dem på ett visst sätt för sig själv och andra. Att inte ha någon lust antyder alltså samtidigt en psykodynamisk och ett språkligt eller ianspråktagande process icke-verbalt tolkningsmönster. Det är

att i lugn och ro och en för sig vad detta innebär: levs inte som sådan. I stället översätts drivkrafterna av egna subjektet. De

viktigt ligt göra klart

136

omständaffekt uppeller tolkas de alltså kopplas

aning en

innehållet

föreställningar, med bilder Givetvis kognitiva processer. betyder begrepeller ”tolkning” inget intellekpet ”interpretation” tuellt i det här sammanhanget, inget reflexivt och inte heller utan en något meta-plan återkoppling till ett tolkningsmönster som biografiskt sett kan utläsas av andras vardagliga yttranden och handlingar. I den meningen är också barnets ångest för en mörk källare eller eller vad det kan vara sotaren naturligtvis en En av affekter som tolkning. tolkning egna på det sättet blir en aning lättare att stå ut med. Och en tolkning som tvivelsutan samhälleligt har erbjudits barnet. med

samman

och

i

med

människa, framför allt Undertryckandet av en annan i uppfostran, förekommer av detta skäl inte bara när barnets drifter undertrycks, när dess libidinösa ianmer eller mindre våldsamt språktagande bryts (även om detta är den mest iögonenfallande formen av repression). Jag kan också undertrycka en annan människa så att hennes förmåga att tolka de egna affekterna

förblir

outvecklad

eller

reduceras.

alltför dåligt utvecklad förmåga att tyda sina egna affekter kan ha en objektiv grund, dvs de tolkningsmönster som en människa upplever och tar upp i sig kan bli mycket stela och reduktiva. Och som sagt, används inte här i reflexiv tolkning någon mening. Tolkningsmönster som ärstela kan också uppträdalatent. De tas då inte fram ur andras verbaliserade yttutan ”bokstaveras fram” ur mosaikstenar av randen de minsta tex mimiska och handlingssegmenten, Just barn kan uppleva denna kroppsliga reaktioner. latenta nivå av tolkningsmönster mycket intensivare än den verbaliserade. (I en del familjer kan det förEn

kunnade programmet båt”. Men det latenta tuationer

lyder:

”Vem

lyda: ”Vi sitter alla tolkningsmönstreti de är starkast?”)

i samma flesta si-

137

kan också ha en Svårigheten att tyda egna affekter att för subjektiv grund. Förmågan egen del använda kulturellt står till buds kan i de tolkningsmönster som de fallen inte differentieras tillräckligt. Tolkningsföri viss mån, ofta i stark kontrast till infantiliseras mågan utvecklingsnivån på andra områden av personligheten.

för att nämna ett ”Undertryckta” på detta sätt är och har säkerligen varit generationer av exempel män, vilka i fråga om uppfattnings- och tolkningsmöjligheter vis å vis egna känslor helt enkelt saknat förmåga att utveckla sig. Att många män haft en relativ framgång i yrkeslivet behöver inte alls stå i motsättning till att de förblivit infantila i sin förmågatill affektiva tolkningar. Exempel på det är inskränktheten till den rigida och hårda sidan. Men tyvärrär inte heller den impulsiva, spontana och mjukare kvaliteten av självtydning i sig skyddad från fixeringar. Just den ständiga försäkringen ”Så känner jag det just nu” är i sig själv ett tolkningsmönster som kan visa på en avsevärd stelhet i självuppfattningen hos dem som så envist åberoparsin sensibilitet. —

—

återkomma till ”Jag har ingen lust”: det är alltså inenkel beskrivning av ett faktum. Det är en tolkning av libidinösa ianspråktaganden (icke-ianspråktaganden). För att te en

Varför

något omständliga uppdelning? För att ilvi dagligen, också på det pedagogiska planet, ständigt befinner oss i ett sammanhang av och ett förhållande till sådana tolkningar. Låt oss ta ett exempel: en pedalustrera

denna

att

med en grupp barn. gog arbetar lust gång att de inte har någon

nytt innehåll.

Flera

av

barnen

när de får ett

säger på en anbud

om

ett

arbeta Pedagogenvill på ett behovsorienterat sätt. Men eftersom han uppfattar barnens behov som fakta han fullständigt från frågan om bortser vilka självtolkningar barnen gör. Antingen ”har” barnen behov av 138

också

”har de det inte”. Den inre till en motsättning uttrycker externaliseras mellan ”hela” barnet och det motsättning föreslagna ämnet. Följaktligen kommer pedagogen nu villigt att låta det Om det föreslagna ämnet falla och söka efter ett annat. också i det fallet leder till ”har ingen lust” söker han efter ytterligare ett och sedan ytterligare ett och ytterligare ett. För pedagogens del kan detta leda till en situation som överstiger hans förmåga. Han börjar ständigt söka nya ämkan tänkas ha lust nen, ständigt nya anbud som barnen med. I extremfallet tänker läraren aldrig på frågeställningen om hur barnen handskas med sina affekter och i synnerhet med sina motsatta och hur de tolkar dem. affekter, Hans behov av att ta parti för barnen blir till ett icke erkänt förbund med ena sidan i den motsägelse som barnen upplever inom sig. Pedagogen hänför då förhoppningen om att kunna den innehållsmässiga sidan understödja barnen till av sitt arbete. Han måste säga sig att han inte har valt det rätta innehållet eller att han är dåligt förberedd. Han kommer att hänföra problemet till ett didaktiskt problemsammanhang, alltså i sista hand till frågan om det innehållsliga. Så långt exemplet. Vi har ett annat synsätt än vår fiktive Vi ser det hela ur ett helt annat perspektiv. Vi pedagog. det ingår ett förbund menar att han utan att veta om med barnen. Han bemödar sig om att inte betrakta deras inomsubjektiva motsägelser som motsägelser utan uteslutande som utomsubjektiva hinder. På psykoanalysens språk kan man säga: pedagogen agerar, han görsig själv till bärare av icke genomskådade processer. delta

att

i det

nya

som

eller

barnen

försöka tyda denna icke-genomskådade process vi har klart för oss att vi knappast kan belägga analysen med detta synnerligen knappa exempel som grund. situationen är enAv mycketstor vikt för den beskrivna ligt vår erfarenhet följande psykodynamiska händelseförambivalenlopp: barnen upplever vid upprepade tillfällen Vi ska

trots

att

sen mellan riskabel och

regressions- och progressionsmöjligheter som av anspänning känns spänningsfull. Momentet 139

förlustmomentet

de på grund av sin att känna tenderar sig uppmärksamhet på sig själva kränkta av misslyckanden. Här utvecklas avsevärt ganska som i förväg försöker undvika tänkbara känsliga antenner respektive föreställa sig ogillanupplevelser av besvikelse andra. I ett konfliktfall blir beslutet att de värderingarfrån emot det till förmån för det man redan känner till gå nya och kan. Regressionsintresset lyder alltså i det här sammanhanget helt och hållet under avvärjandet av konflikter. En imaginärantecipation av besvikelse är en försvarsmetod som jaget successivt har utvecklat för att kunna bemöta ångesten för en sårande avidealisering. När en sådan försvarsmetod används stämmer den helt med självtolkningen Försvarsmekanismen är betydelsefull för jalust”. ”ingen get. Det måste försvara sig mot övermäktig ångest och förhindra en djup regression. En sådan jaghållning får inte bara brytas ner genom institutionellt tvång eller genom en auktoritets makt.' personliga ha klart för sig att denna typ av Men samtidigt måste man försvarsmekanism inte är ett driftbehov hos detet utan en aktivitet hos jaget som visserligen syftar till säkring och men som ändåkan bli lika stelt som ett upprepningsskydd Att att en sådan är tvång. påstå jagaktivitet uttryck för ett blir i det här ”behov” sammanhanget. Jaget problematiskt vill visserligen något, men det är offer för sin egen ångest. Som vi redan har sagt; den pedagog, lärare, kursledare som alltid förbund med ett sådant ”behov” risken ingår löper att i själva verket agera med. Han bör inte ensidigt träda i förbund med motsägelsens ena sida utan i stället bli en Den hjälp för vederbörande att varsebli sina ambivalenser. stela affekt, reaktionskedjan spänning, försvarsprocess och självtydning (ingen lust) måste först och främst mjukas står för ett uppupp, så att inte det uttryckta ”behovet” utan blir en situationsrelaterad repningstvång avvägning av de egna motsägelserna. Här får vi på nytt framhålla vårt argumentationsintresse: Det handlar inte om att grubbla över hur institutionerna

större stora

140

än

eftersom

ska få ett

bättre grepp om sitt ”klientel”. Vivill inte att eleska fås att ändra sig med sådana medel. Det handlar om för sig, om frågan hur barn, klientelet ska kunna hantera de motsägelser de ungdomar och vuxna upplever inom sig. Och genom att bara hänvisa till institutionernas dåliga verklighet kommer man inte längre på den En sådan hållning kan innebära en fara för att de punkten. som finns inom externaliseras. subjekten motsättningar Förhållandet mellan och samhällesubjektiva intressen mellig verklighet kan inte bara uppfattas som en motsats lan Jlustprincip och realitetsprincip. har Subjektet ingen ”egentlig” kärna som skulle vara lustprincipen och ”samhället” kan inte jämställas med realitetsprincipen. Och det och är ju inte heller så att lustprincip realitetsprincip är varinte vidare andras klara motsatser.” Man kommer genom verna

att

spela

nom

säkra

att en

tär! Med en ställas i

gelustprincip mot realitetstvång utan snarare fråga sig hur man kan uppleva, tillkämpa sig och lustkomponent i verklighetens påbjudande karakut

sådan

förutsättning lustprincipens tjänst.

kan Den

realitetsprincipen kan

bli

motorn

en hjälper till att övervinna psykisk konservatism, en att inte alltid söka hjälper sig till och använda sig av

helt som som

detsin tillfredsställelse utan kunna varsebli mer realitetssammansatta att lust. möjligheter uppleva Vi börjar nu åter om med frågan om hur man ska handskas med inomsubjektiva motsägelser. Vilka processer är samma

för

nödvändiga för att man ska kunna lära sig att åstadkomma lustupplevelser och lära sig att för egen del tolka ”ingen lust”-impulserna?Vi väljer nu ut en enda aspektför att kunna närma oss ett svar och det är kopplingen mellan självtillstånd och tidsupplevelse. Det avgörandetycks vara att jag kan försätta mig i ett läge där jag, som psykoanalysen säger, kan ”släppa”det primära objektet. Det innebär att jag måste finna möjligheter att från den inre från symbiosurscenen, lösgöra mig med som upplevelsens psykiska paradis steg jag kan klara 141

av.

hålla fast

för denna representationerna affektiva symbiosupplevelsens självtillstånd lika ödesdigert som att abrupt tvingas göra sig

envist

Att

dvs

urscen,

skulle vara av med dem. Säkerheten

litligt

först som

autonomi.

för

erfarenheten en

ger Endast

mod

att av

att

genom

symbiosupplevelsen är ju ska kunna släppa den. det primära objektet är på-

i

intensiteten

och

själva förutsättningen Det är

vid

man

att

efter

hand

utveckla

ett

behov

positiva grunderfarenheter

av

kan

tillåta om att det även finns sig att också bli medveten ett olustmoment i denna form av lustsökande. Endast genom sådana upplevelser blir det möjligt att i större utbli medveten om faran av ett stationärt beroensträckning de av det primära objektet och att låta ångesten för obeman

undan. Pålitlighet utgör grunden för ett oberoende.” ångestfritt Först när det libidinösa ianspråktagandet av urscenen kan luckras kan upp nya objekt objekt för en kvalitativt mer träda in på fältet för komplex behovstillfredsställelse varseblivningen av upplevelserna. För att kunna pröva och söka sig fram till kvalitativ differentiering och utvidgning av de egna lustmöjligheterna behöver man en grunderfarenhet av bundenhet till men också av primär objektet möjligheten att släppa det. Det är först då en subjektiv framåtdisposition, en disposition mot framtiden, ett sökande efter ”möjliga nya” (Pohlen/Wittman?') uppkommer. roende

trängas

—

—

Det är

viktigt kodynamiska

att

inte

på något sätt förväxla denna psymed politiska metaforer. Resul-

process mot vad vi vill därav skulle bli det rakt motsatta förmedla här. ”Att hålla fast” är från psykodynamisk synpunkt inte alls synonymt med den latenta politiska betydelsen av radikalitet, konsekvens, intressemedvetenhet eller liknande! Och ”att släppa” har inget med en bismak av ljummen kompromiss, surrogat eller uppgivenhet att göra. Om någon ”ger upp”är det i psykodynamisk mening den som håller fast vid det tatet

142

primära objektet. från början skaffat kan

man

blir radikal har han någon att sig förmågan ”släppa”. Här se att de psykoanalytiska begreppen bara föratt fullständigt ställas på huvudet kan ompolitiska begrepp. För att det ska bli görligt

risk formas till måste dealltid med

Men

om

först översättas.

släppa det primära objektet och börja objekt? Det hela handlar om libidinöst ianspråktagande, om tid och om den driftsekonomiska kopplingen mellan dessa båda. Fantasins varseblivningsverksamhet knyts till det som har ett tillfredsställelsevärde, dvs den kretsar outtröttligt där man har upplevt och ofelbart kring minnen av scener tillfredsställelse. Som dragen av en magnet riktar sig fantasin om och om igen mot spåren av just dessa upplevelser av är verksamhet positiva självtillstånd. Basen för fantasins Hur

går det

söka

efter

att dåtill sekundära

om minnet av tillfredsställelsen, dess mål är en förväntan tillfredsställelse. En aktuell driftsspänning, alltså en spänning som upplevs i nuet, kan bara upplevas som positiv när den framkallar ett minne av att tidigare spänningsmoment har lönat sig.

denförutsättningen finns åtföljs driftsspänningen av om lust. en känsla av förväntan hushållandet Här dyker problemet om det libidinösa med skilda tidsdimensioner och i synnerhet möjligheten att affektivt kunna självtillstånd upp. ianspråkta framtida Därur uppstår nämligen förmåganatt kunna föreställa sig det självtillstånd man av erfarenheter ”senapå grund egna re” kan uppnå. I en viss utsträckning är detta en fråga om Om

kognitiv differentiering, men det är mer en fråga om i vilken utsträckning man lärt sig att i förväg känna sådana senare För att det ska lyckas måste det finnas självtillstånd. en erfarenhetsgrund som sägeratt tidigare lustupplevelser (självtillstånd) har varit värda de spänningar som föregått dem. Just upplevelsen av att det tidigare har lönat sig möjden i förväg kända lusten. liggör successivt 143

Jag måste alltså

—

för att

både gång självtillstånden respekti-

säga det

nu

än

en

—

förväg känna Det är ve ianspråktagandet av objekten i tidsdimensionen. inte bara nödvändigt med upplevelser av tillfredsställelse hand med primära objekt. Jag måste också efter kunna och varsebli sättet för som såianspråkta ianspråktagandet dant på ett positivt sätt. mitt självtillFörst när jag kan ianspråkta och varsebli stånd upphördetta att fixeras vid den ursprungliga konstellationen med det primära objektet, som har åstadkommit kunna

och i

minnas

tillstånd.

Då kan

vid andra, sekundet eftersträvas kunna älska det objekt. primära objektet är första att kunna älska tillståndet av kärlek är nästa. Kan steget, jag älska tillståndet kan jag också i förväg känna det utan att det om och om igen tvångsmässigt kastar mig tillbaka till en efter det Libidon kan bli upplängtan primära objektet.

detta dära

Att

finningsrik. Den libidinösa livsviktig för mig. Och vidare: när jag väl

konservatismen

är inte

längre

kan uppfatta självets tillstånd av tillfredsställelse som sådant blir det också möjligt att affektivt ta den driftsspänning som föregår det i anspråk. Då kan

spänningen åtföljas av en (driftsmässig) föraning om lust och en (narcissistisk) föraning om om glädje. Förväntan tillfredsställelse Tillgör alltså vägen mer värd att vandra. ståndet av tillfredsställelse och vägen dit blir oskiljbara. Och just av den anledningen behöver inte hela vägen i vari varje fas själv nödvändigtvis innebära tillje moment, fredsställelse. behöver inte bara leda till Spänningen längre av olust, den kan uppfattas som en nödvändig beståndsdel tillfredsställelse. och självförnimmelsen Kopplingen möjligheterna till en subjektiv tidsupplevelse är enligt vår uppfattning mycket viktig på det här området. Förmodligen finns det mellan också ett samband det situationsbestämda och det handhavandet av tiden. Hur melförbindelsen biografiska lan det förgångna och framtiden åstadkoms i den enskilda situationen med hur en indihänger helt och hållet samman det autonoma

144

sökandet mellan

efter

en

framtida

vid förfar

med

sin livshistoriska

och sina

erfarenhet

affekti-

framtidsförväntningar. i varje fall inte att återkoppling till den egna livshistoriens ackumulerade olyckaleder till att man blir disponerad att söka och finna nya möjlighetertill tillfredsställelse. Ett sådant sökande kräver en ”aspekt av hopp” (Pohsom man lyckas finna genom återkoppling len/Wittman?”) till minnen av tillfredsställelse. Lyckan och olyckan är Och det finns verkligen samhälleligt ojämnt fördelade. många som förbinder sina minnen, till och med minnena av barndomen med olycka. Men det finns ingen som enbart har spår av olyckan. En sådan människa skulle inte kunna överleva psykiskt. Vi hävdar att var och en åtminstone bär med sig en dimension av lyckobetonade minnesspår. Det är viktigt att vi understödjer varandra ömsesidigt i återtill denna inte för att fördimension, kopplingen lyckliga utan för att öppna dörren sköna det biografiskt förflutna mot en framåtriktad biografisk förmågatill utopier! Denna framåtriktade förmågatill utopier kan ju bara ha va

Vi tror

innehållet

vår framtid inte behöver det förflutna. Förmågantill repning till återkopplingen positiva avlagringar att

av

velser,

sorgen slutenhet och

vad

över

att

modet

behöva att

ta avsked

pröva vad i form

som

vara

en

ändlös

upp-

är

utopier trefaldig: av primära uppleav denna primära finns

därframme,

och utvidgade till är inte en frånvaro av självtillstånd!Förmågan utopier konflikter eller Den helspänningar, uppkommer ångest. ler inte genom att vi outtalat beslutar för att ”vänta” oss tills ett positivt självtillstånd inställer kunde sig. Snarare man säga: vår inre säkerhet om att det nya och även den konfliktfyllda vägen till det nya innehåller möjlighetertill öka. Därmed är ängslan inte tillfredsställelse, kommer att för ”borta” men avtar. ångesten ängslan man

kan

tro

sig

om

av

nya

objekt

145

IV. Att

lära och

behålla

Den

tömda

skolan

”Törless” intellektuella hans ålder har en elev

ungefär denna: i vid ett humanistiskt gymnasium läst också några Goethe, Schiller, Shakespeare, kanske tom moderna diktare. Dessa halvsmälta litteraturupplevelser söker sig sedan ut i fingerspetsarna och ger upphovtill roeller av sensiblaste Må sådana förmartragedier lyrik slag. sök i sig själva vara aldrig så löjliga, de är i alla fall av oskattbart värde för säkerheten i utvecklingen. Ty dessa utifrån

belägenhet

var

nu

lånade känslor bär sviktande ungdomarna brytningsårens farligt själsliga mark, över den tid då det är viktigt att man betyder något inför sig själv men ännu är alltför omogen för att verkligen kommande

associationer

och

över

betyda något.

inOm man då skulle bringa en sådan ung människa till rämna under hensikt om sin egen löjlighet skulle marken vaknat ne eller hon skulle falla likt en sömngångare som och inte ser annat än idel tomhet. något upp plötsligt för utvecklingen Denna illusion, detta trick till förmån saknades internatskolan.” på Musil Robert I detta

ska vi fortsätta

syssla med det subjektiva vi Oss Men nu intresserar motsägelser. för den kulturella, institutionella och symbolisi läroarbetet i vilken dessa motsägelser ingår.

kapitel

hanterandet framför allt ka kontext

att

av

Uttrycket ”att behålla” i kapitelrubriken hänför sig till de skyddsintressen hos subjekten som berörs eller hotas av lärouppfattningarna. Innan vi går vidare i texten vill vi varna för en pedagogisk-didaktisk rigorös inställning som alltid 149

vill ”förändra” alltså förnekar

utan

hänsyn till omständigheterna

de subjektiva dem.

intressena

av

att

och

behålla

som

eller

inte alls ser Redan i andra kapitlet påpekadevi att samtal, diskussiooch artiklar om vad som har blivit bättre eller sämre, ner lättare eller svårare i den nuvarande samhällsutvecklingen använder sig av tolkningsmönster som blir allt stereotypare. Det förståeliga behovet av att ta parti, att ge en hjälp till som

identifikation argumentationsmönster, som är pogenom lemiskt slagordsmässiga, förstör ofta alla möjligheter till

differentiering. På liknande

sätt förhåller

det

sig med prestationstrycket i skolan, respektive med talet om det. Enligt dem som vill ökar prestationstrycket ta parti för eleverna uppenbarligen ständigt och oupphörligen. Från ”lärofabriken” till ”lärokåken” tycks steget inte längre vara långt, för att använda en drastisk metafor. hur förhåller det sig med det? Vad Ja, är det som, eller snarare i vilken utsträckning, har det blivit svårare i skolan? Om man tittar i de talrika de gångna åren har kommit en bild av en allomfattande av undervisningen, skrivningar, konferenser

allt medför en hans kraft

dagböcker av lärare som under ut på bokmarknaden får man Förberedelsen ansträngning. undervisningen själv, rättningen av och

kommittéer, föräldramöten ansträngning, lakar ur läraren,

fruktansvärd och ger inget i

—

utbyte. Lärarverksamheten tycks ge disposition för depressivitet. Jämför man denna skildring av stämningsläget med den beskrivWöänsche?' ning av undervisningsatmosfären som Konrad har framställt så verkar i skolorna under 50verkligheten och 60-talen nästan ha varit en idyll... Också eleverna har en mycket stark misstanke om att är meningspraktiskt taget allt som sker inom institutionen löst. Också de verkar utmattade, utleda och själsligen frånvarande. Det verkar inte ens var särskilt roligt att driva med läraren elever i längre. Många säger privata samtal att de tycker synd om läraren. tar

rentav

150

en

där eleverna

alls varit aggressii och lärarna, på skolvägen, korridorerna och kommunikativa. varit på skolgården öppna, vänliga överhuvud Vi har upplevt lärare som taget inte vill utöva utan snarare med stränghet eller skrämsel sin vuxenmakt av att tillsammans med eleverna visat ett behov göra något som dessa upplever som meningsfyllt, ett behov att upp-

Vi har

va

upplevt

skolor

där de

mot

inte

—

—

och inte av formella skäl. i en formell underde hamna Och ändå: knappt hinner den massomvisningssituation förrän denlilla eller sharare den sig i en fattande ledan bryter ut! Hos yngre elever visar behov av att själva iscensätta viss fladdrighet och ett starkt mot tex alla sorters aktioner, avbrott, retsamhet gags, osv osv. Och allt detta egentligen inte alls bänkkamraten som en Anderssonskans Kalle, som roligt skämt eller aggmot den härskande läraren. ressiv urladdning, som streck får man snarare Som åskådare intryck av att tiden måste slås ihjäl och att den fruktansvärda långtråkigheten bara De ögonblick när kan uthärdas genom ständig verksamhet. didaktiker skulle uttrycka det alla barn på en gång, som en i en lärosituation är extremt befinner sig sällsynta, praki ett helt annorlunda tiskt taget rena program. undantagen Hos de äldre eleverna: ledan tycks ha vänts inåt. Långtråav Till inre frånvaro. kigheten bemästras genom tekniken ofta intrycket och med när eleverna engagerar sig får man skattas

som

människor

att de gör det för att tiden ska gå fortare, och en del kanske läraren. att de tycker synd om också gör det för Vi överdriver givetvis en aning. Han pendOchläraren? och att motivera eleverna lar mellan ständiga bemödanden Han tar oförställda för utmattning. godmodigt upp uttryck nonchalant levererar, och han försöinlägg som eleverna att ker hela tiden få någon frivilligt yttra sig. Men samtidigt med visar han tydligt att hans förväntningar på situationen honom åren har avtagit. Arbetet bereder ingen märkbar som glädje. De ögonblick av framgång eller bekräftelse

han kan Vad är

uppleva det då

är försvinnande som

har

hänt?

få. Har

ett

ökande

prestations151

och nej. alla pedagogiska möjligheter? Ja förstört skoatt uthärda eftersom Ja, ansträngningen någotsånär ökat för har lans normalitet bägge parter. uppenbarligen det som krävs av eleverna i form av vetande Nej, eftersom egentligen inte har blivit ”svårare”, om vi jämför med vår I vilken skoltid. utsträckning har ansträngningen egen ökat? Uppenbarligen handlar det om en dubbelsidig proav skolans och undervisningens om en cess, förändring och om en objektiva kontext förändring av de subjektiva

tryck

formerna

Vad

—

för hantering skolinstitutionen

företeelser. anbelangar så kan

av

dessa

tydligt urskilja drag avpersonifiering, formalisering och abav Detta har ofta straherande undervisningsprocessen. olika teoretiska ur analyserats och kritiserats perspektiv. Karaktären av bytesvärde hos bevisen för de utförda prestationerna ökar, skolinspektionen driver på byråkratiseoch ringen formaliseringen, de stora skolsystemen användet ett alltmer finmaskigt nät för kontroller, den akademiska pedagogiken sysslar sedan länge med att vetenskapligt reducera bildningsprocessen och tvinga in den i de behavioristiska inlärningsteoriernas prokrustesbädd. Kort sagt, till MTM-isering av tendenserna undervisningen (Bruär der”) påtagliga. Ändåär det viktigt att göra två reservationer till denna får inte skolan diagnos. Systemets avsikt att MTM-isera utan vidare likställas med vad som verkligen sker. Eleverna har trots vid skolornas löallt inte blivit några arbetare band! har blivit Snarare de offentliga tjänstemän pande som utför sin tjänst enligt reglementet. MTM-iseringen av en som inlärningsbegreppet tjänar snarare vetenskaplig leför än som gitimation undervisningen beskrivning av vad som sker. vår erfarenhet finns det knapverkligen Enligt lärare kvar som tror past någon verkligen på att bestämda mål för inlärningen skulle ha någon betydelse som ledning för undervisningen. (Till undantagen hörpå sin höjd en del vid seminariegrupper lärarhögskolorna.) Vanföreställi hos om att allt ningen, synnerhet kontrollmyndigheterna, ett

152

av

man

måste bristen

kontrolleras,

på kunskap

tycks om

vara

vad som i huvudet

gräns. Samtidigt har verkligen händer i skolor-

utan

i klassrummen och napå lärare och elever nivå aldturligtvis under de skolpolitiska intentionernas rig varit större. Den andra reservationen: Kritiken av denna moderna får inte innebära att skolans tidirationalisering samtidigt blir föremål för en som vid närgare verklighet idealisering mare eftertanke intet vis är förr i Skolan välförtjänt. på na,

—

—

världen var inte mer inriktad på bruksvärde och inte heller humanare eller friare. Innehållet var i en traditionellt inbäddat fastställd bildsom de enskilda läroelementen en annan ningskanon gav självklarhet och som samtidigt satte in dem inom ramen för en ganska enhetlig världsbild. Vi är ganska säkra på att och sakinnehållet då förmedlades skolämnena på ett minst lika isolerat sätt som i dag, men det fanns en kulturellt överförd ram för dessa ämnens som inordning gjorde att isoleringen inte blev så påtaglig. Den gamla skolantillgodogjordesig alltså gratiskraften från en bildningskanon renär det gäller barn och ungdomar från arbespektive i tarklassen den överförda klasskulturen gratiskraften och de förhållningsmönster och realitetstolkningar som framhävdes i denna. Dessutom var förhållandet till läraren inbäddat i ett förhållande mellan viktfördelgenerationerna med en annan än den nuvarande. Hur attraktiv eller avskräckande ning eller erbarmlig lärarens personlighet i de individuella fallen än kan ha varit så var han ändå i första hand representant —

—

för vuxenvärlden.

Han

var,

naturligtvis

vid sidan

av

föräld-

instans som vaktade till vuxenvärlden ingången och reglerade den successiva till denna. Det gick tillgången inte att komma förbi läraren som för auktorirepresentant teten. Hat och hyllningar, ängslan och svärmeri, motstånd och idealisering här aktualiserades än en gång hela den ambivalensen i oidipalt färgade generationskonflikten. Vuxenrealiteten var på en gång mer avlägsen och mer efrarna,

den

—

153

den är inte lika känd för de yngre som i samtal och erfarenheter. i dag genom medier, deltagande dörrvaktarroll en annan Det gav lärarens betydelse. Och för många det medium med vilket inte minst var vetandet överman så småningom kunde frigöra sig från de vuxnas är har skaffat Hur elever det inte som många sig lägsenhet. kunskaper just för att någon gång få ”visa” läraren eller föräldrarna! Skolan profiterade alltså på gratiskraften i de traditionella förhållandena mellan generationerna. Eleverna var i den meningeninte bättre eller sämre än i

tertraktad.

Den

var

dag men deras självförståelse, deras egen tolkning av skoi denna ingick i ett nedärvt lans verklighet och sin egen roll I identitetsmönster. driften med läraren å la Anderssonskans Kalle, i rollerna som streber eller kvarsittare, skolfesoch träffar för före detta elever var både anpassningen och upproret fastställt av förhållandevis stela ritualer, som emellertid inte endast innebar ett utan yttre fastställande också en inre beståndsdel av bilden av det egna identitetsutkastet. Detta gällde tex också frågan om självdisciplin eller förhållningssättet till de egna affekterna. Att kunna leva med förträngda behov, med sin egen olust och till och med med en inre hårdhet ingick i den borgerliga identitetsarbetarkulturen föruppfattningen. Och den traderade medlade också den existentiella nödvändigheten av disciplin gentemot socialt tvång. Om den borgerliga socialisationen kan man säga: att självdisciplinen var så identitetsnära ett ämne som var identitetsfrämmande ändå kunde bli identitetsnära! Att ett innehåll inte angick en stod inte i motsättning till identitetsnärheten utan ingick i den borgerarbetsstilens affektneutralitet. liga (Desto mer glödande kunde då naturligtvis hängivenheten gentemot egna favooch drömmar utanför skolan ritämnen, käpphästar vara...) Man kanalltså säga att skolan här profiterade på den gratiskraft som fanns i identitetsnärheten i självdiscipliter

nen.

Dessa

visningen 154

tankegångarvisar som

sådan inte

att utan

skolan

som

vidare låter

sådan och undersig värderas. Det

sammanhang som gäller vid varje tidpunkt slår och undervisningen så att den värdering igenom och den kvalitet som man upplever i skolans verklighet sociala tolkningsmönster, identipräglas av de inblandades tetsföreställningar och psykodynamik. Men ju mindre hållfasta de här skisserade gratiskrafterna från en bildningskaett klassiskt non, generationsförhållande eller borgerliga eller proletära identitetsföreställningar blir, desto tydligaär i dag ur re blir det att skolan förlorar sin aura. Skolan den atmosfäriska täthet som den lyckastånd att förmedla des förmedla ända in på sextiotalet. Denna atmosfäriska täthet konstituerades inte av skolans empiriska verklighet av de organisatoriska av undervisningsstilen, reglerna eller av arkitekturen. I så fall skulle man kunna tänka sig att göra ett försök att rekonstruera något liknande. (Vilket inte som helst sätt är vår uppfattning.) Nej, den atmopå något tätheten sfäriska möjliggjordes av att skolans empiriska kunde vara en verklighet representation för en överordnad kulturell och symbolisk realitet. På denna kulturella och symboliska realitet tärde och profiterade skolan ända ner till den enskilde läraren, även om den empiriskt inte alls denrättvisa. gjorde (Till och med en svag lärare kunde utsitt nyttja yrkes auktoritetsmyt, vilken han ju, hur otillräcklig han än var, ändå representerade.) kulturella

i skolan

—

kontrast till detta kan man karakterisera förhållannuvarande skolan sätt: Dess på följande vardag är som måste men den uthärdas, något ansträngning detta innebär kan inte inneslutas i en institutionellt åstadkommen leder till att de aura. Det är inte underligt att den processen som som flesta situationer tidigare tolkades oundvikliga i dag uppfattas som meningslösa och ansträngande. Skolan blir givetvis inte älskad, men det vore också överdrivet att att den blir hatad. Mera korrekt är det att tala om en säga oändlig leda. Mot den står inte längre den gamla pubertetsönskan om att äntligen bli förstådd av de vuxna. Längtan i inriktas snarare att helt och hållet bli lämnad fred. på När skolan på grund av förändringarna i den gemensamSom

det i den

155

förlorat sin aura faller hela ansvaret för atlärarens individuella Han ska på ansträngningar. sin personlighet, genom sin egen förmåga och nu genom sitt eget handlande producera en symbolisk verklighet som tidigare så att säga var en garanterad biprodukt till auran. har

kulturen mosfären ma

det gäller läraren kan man alltså säga att många krav hans handlande som förut var kulturellt på självskrivna nu har fått ett helt öppet inslag av ansträngning, för att inte säNär

Vi menar att detta är av större vikt ga Ööveransträngning. för förståelsen av varför läraryrket blivit så oerhört slitsamt än

flera

av de det för det sionen.

som

Först

synliga faktorerna, mesta

hänvisas till

tex

i den

den

tidsbelastning offentliga diskus-

den nyare pedagodyker det fenomen upp som giken uppfattar som en beklagansvärd motivationsproblematik. Den problematiken skulle överhuvud taget inte ha i kunnat den skolan med dess aura. Men gamla uppkomma nu

förhållande är också ett indicium på hur man bör värdet snäva, insnörda och lilla spelrum för avvikelser som lärare och elever hade tillgång till. Det pris vi i dag betalar för den omfattande utvidgningen av subjektens disponibla spelrum är å andra sidan att den som skolan i hög psykiska andelen i arbetet i en institution grad har ökat för båda parter. Den tämligen konventionella debatten om huruvida skolans krav på prestationer har blivit lättare eller svårare förbigår helt detta problem. Att skolan förlorat sin aura gör att skolarbetet självt framstår som så naket, så långtråkigt och så främmande! Det vacuum denna förlust av aura skapar kan inte fyllas igen genom och inte heller organisatoriska eller tekniska arrangemang en didaktisk eller en viss genom specialisering förhållningsteknik från lärarens sida. Även om skolan vore på exakt samma sätt som förr vilket bara är en tankegivetvis konstruktion men även om så vore skulle den vara ännu svårare att stå ut med, eftersom dess institutionella och undervisningsmässiga verklighet så att säga inte längre kunde upplevas genom den omgivande auran. detta dera

—

—

156

slår den kontext som undervisningen sker i igenom ända in i subjekten utan någon dämpning. Ansträngningen låter sig därför inte i någon större utsträckning mätas som en funktion av omfånget av det kunskapsmaterial man ska Den låter som snarare mätas som tillgodogöra sig. sig sagt en krävs för att funktion av den grad av psykiskt arbete som den ovan nämnda auran. stå ut med en skola som saknar Detta gäller både för lärare och elever. Nufår tex den institutionella kontexten central en betyNu

delse

i form

av

rummens

placering

och organisationsstrukturen. tionskontexten mycket mer direkt gan om vad man har för nytta av en turen

och

arkitekkvalifikapåtaglig, alltså hela frå-

gestaltning,

Nu blir också

skolutbildning,

om

man

vill ha en lärlingsplats, ett arbete eller möjligheter att studera vidare. Nu blir betygsfrågan mer avgörande, eftersom den utkristalliserar som institutionens hårda kärna, den sig enda objektiva anledningen till att hela föreställningen på-

går! står undervisningen inför ett fenomen betecknas som en institutionens kontextdominans. Denna dominans är strukturellt grundad. Det är en dominans i frågan om framtidskvalifikationer och därmed i värderingen av prestationerna. Denna kontextdominans är påträngande och går inte att prata bort. Den är närvarande på varje enskild lektion. Kontextdominansen nivellerar alla tänkbara innehåll som läraren skulle vilja bearbeta. Skolan är först och främst skola, skolan är först och främst förberedelse eller icke-förberedelse för yrkesarbete, först och främst är skolan en om situatiobetyg. Lyckade kamp ner som läraren kan uppleva som en förstärkning kommer alltid att vara de lyckliga undantag när kontexten tillfälligt kan glömmasbort. att Sammanfattningsvis: naturligtvis förekommer försök MTM:-isera tex skolan, naturligtvis förekommer problem, en allvarlig brist på möjligheter att utbilda sig till ett yrke. Naturligtvis finns det också krävande lärare. Detta är det prestationstryck som är uppenbart och som man ju tänker I den

som

meningen

kan

157

Vi vill dock framhålla att på när man talar om skolstress. är än så. vi inte för att djupare (Detta gör problematiken arbetsavlasta skolledare, skolmyndigheter, skolarkitekter, givare och betygsfetischister.) Krisen är ju betydligt djuoch den är också kännbar för varje lärare, även när pare, som vi just talat om är annorlunda de yttre faktorerna utformade: även när byggnaden är dräglig, när det går att få yrkesutbildning, även när prestationsvärderingen är uttalat välvillig. Skolan sin kulturella är, sedan den berövades och

identitetsinriktade

är kärnan i

Vi kan

svaret

för att

för

aura,

på frågan avsluta

denna

Det är detta blivit svårare. tankegång anföra ännu

bara skola. vad som

om

som

ett

visa att eleverna är ytterst medvetna om att exempel deras undervisning bara går att uppleva i skolans samlade kontext. i nionde Vi frågade några elever klass om några att

kända krav på skolreform. 45-minutersrytmen i skoldagen bör avlösas av block. Reaktion: längre ”Nej, bevare oss vi är när vi får litet väl, ju glada omväxling genom att det kommer in bli mindre.

borde ny lärare efter en timme!” Klasserna Reaktion: ”Då får man ju frågan oftare!” Det om eleverna förstår mer av kontexten än varje en

tycks som specialist som vill förbättra skolan genom eller organisatoriska förändringar. Skolan och nästan inget mer. —

158

—

didaktiska är bara

och/ skola

Värdering

och

uppvärdering

förlorat tendenser som lett till att skolan Samma kulturella utifrån en annan av deras konsin aura ska vi nu behandla till sekvenser. Möjligheterna egna uppvärderande upplevelser har både symboliskt och psykiskt blivit färre. Detta om där avsnitt handlar ritualiseringar och om situationer man upplever att man värderas av andra. Vi vill visa hur den kulturella kan sammanflästörningen av traditionerna tas med ett defensivt och återhållsamt handlingsmönster och hur de situationsbestämda möjligheterna att uppvärderas därigenom blockeras. Den socio-kulturella friställningen fårtill följd att möjligför riheterna till ritualisering försvinner. Traditionsbasen allt tuntualerna och deras meningsskapande substans blir nare. Och subjektivt sett blir de också allt svårare för oss, de påminner oss mer om kladdiga festligheter och om pinsamt stela former. Här ska vi bara kort antyda orsakerna och anledningarna till denna Den omfattande avritualiseringen av utveckling. det sociala livet är säkerligen ett uttryck för en långsiktig sekulariseringstendens. Religiösa och världsåskådningsmässiga meningstolkningar och deras symbolisering i riformer är också ett utträngs undan. Denna tendens och för en tendens till Motiven fortryck förborgerligande. merna för handlande ska i första hand väljas och uttryckas till överpå individuell väg och inte genom återkopplingar individuellt fastställda mönster. Den demokratiska strävan att vidga det individuella för spelrummet gestaltning av sociala situationer blandas här med asketiska nog grunddrag, med ett hemligt ideal om livet som ren vardag. Och därmed tuella

159

avritualiseringen säkert också ett uttryck för en rationaProcesser som har liseringstendens inom institutionerna. står i motsätteller symbolisk övervikt kommunikativ en I det sammanen strikt kalkyl om mål och medel. ning till hanget betyder saklighet att man strikt håller sig till institumål. Säkrandet av en med tionens mening ska ersättas funktionernas självklarhet. Detta är nu ingen linjärt framskridande De tenprocess. denser som vi nyss nämnde, vilka i ökande grad fråntar ritualerna deras bas och substans, kommer genom rörelser i till motsatt från tid annan att hejdas eller till och riktning är

med vändas i sin motsats. sin råaste form inträffade

Politiskt sett var under fascismen.

detta vad som i Den lyckades

ju göra intryck på befolkningen genom sin imponerande ”estetisering av politiken” (Walter Benjamin) så till den från Wochenschau grad att programmen nog tränger in under skinnet än i Men också tendensen i Ropå många dag. nald Reagans Washington att söka sig tillbaka till ”formerfasthållande vid na” eller Bundeswehrsledningens envisa med i fackelsken är exemspektaklet offentlig edsavläggelse sida att utnyttja resterna av en pel på försök från statens sett kan en gansmed traditionerna. Socialt inom föreningslivet överleva, tex i skytteförolika studentsammanslutningar eningarnas marscher eller den senaste tiden har fått en större tillströmsom under ju

identifikation ka stel ritual

ning. Slutligen kan också bekymren över förlusten i familjens fester ha ökat. Gång på gång hör om deallvarliga att återge julen en föresatserna stans

ett

innehåll. Sådana försök

dem

mot

alla

att

kulturella

av man

sub-

talas

form

och

återuppliva ritualer eller att försvara förändringstendenser kan innebära är Ju mindre den verkliga substansen

något fruktansvärt. och ju mer ihåligt ritualernas identitetsinnehåll är, desto rivid att de nedärvda gidare blir fasthållandet reglerna ska följas. Det blir självändamål att upprätthålla formerna. Det kostar så mycket ansträngning att ingen uppmärksamhet alls blir över för andra underliggande behov och motiv. 160

erär inte längre ett uttryck för en mening utan alla till denna fasadkänsla. för den. Vi känner sättning vill vi inte alls bestrida att det avskaffande av Såtillvida i den kulturella ritualerna som samband med påskyndades och subjektivt begriplig kärna. frigörelsen har en rationell restauAvskaffandet av ritualerna var ett led i kampen mot rationen inom institutionerna, politiken, offentligheten, familjen och bekantskapskretsen. I det kvävande Adenaueroch Erhardklimatet skulle upplysningens och demokra-

Ritualen

andra nationer vind få blåsa den vind som in på ett tidigare historiskt stadium. det också riktigt att ersätta studentfesten med Därför var dess talartribun och dess fikusar med en paneldiskussion, försvinna och att sluta med att låta intagningsfestligheterna för före detta sammankomster elever, att fira bröllop i form av en fest och att ersätta talen vid bordet med ett hektiskt dansande. Som man såg det då var det verkligen en befrielse. I förgrunden stod tendensen att göra allt vardagligt: man skulle inte ha fest på bestämda dagar utan spontant i vardainte spela värd utan låta gästerna sköta sig gen. Man skulle inte ta emot själva. Man skulle presenter på födelsedagen i den, så att man utan strunta kunde få något spontant av löd en annan Så eller så dag. ungefär någon parollerna. Men efter en tid visade det sig att bortfallet av uttryckliga festmoment inte utan vidare gjorde vardagen njutningsfullare. När man var gäst hos någon och skulle känna sig som hemma det heller betydde ingenting om man gick därifrån. inte talade om när han hade födelsedag blev Och den som inte heller ihågkommen med spontana gåvorvid andra tillfällen. När man nått den punktenär tendensen att göra allt varinte enbart en den blir också en befrielse, dagligt längre Detta får för förhållandet till uppenbar nivellering. följder den egna vardagen och därmed också för förhållandet till den egna Genom utvecklingen och dess stationer. några ska vi kort visa detta. Den medvetiden, exempel cykliska

tiseringens hade släppt

6

—

Ny ungdom

—

161

om årstiderna och levnadsåren hotar att fullstäntenheten Kontrasten mellan försvinna. arbetsansträngningarna digt ut utan att den emoch avnjutandet av fritid och fest suddas formeln om att upphäva skillnaden mellan dem infatiska kan man frias. Snarare säga att förtätningarna åt det ena eller andra hållet omöjliggörs. Varken besatthet av en sak eli att för tillfället inte ha något mål vill längre inler euforin finna sig. Och om man ser det i ett längre tidsperspektiv kan medvetenheten om biografiska avsnitt gå förlorad. När man på rituell väg fastställde att ungdomenvar slut, att skoltiden var slut, att yrkesutbildningen var slut osv fanns däri också ett moment av att få vila ut sedan man uppnått

det man strävat efter, att vara tad. I de få ögonblick när man har

stolt

och känna

sig uppskat-

tid att tänka efter i univerbli dyster över vad som hänvardag en kandidat när han är klar med sista delen av sin examen. Överallt vänliga examinatorer som för det mesta visar att också de tycker att tentamen är ett oundvikligt Nästa väntar ont, och hastigt skakar hand med kandidaten. är färdig. Institutionen har fullständigt därute. Kandidaten förlorat intresset för honom, under förutsättning att han har uppfyllt kraven i examen. Han kan gå, på samma sätt som om hanhade haft ett ärende på posten. På kvällen ger han kanske en liten fest. Han firas inte av de andra utan Han har och han gjort inköpen bjuspelar själv krögare. der. Sent på kvällen blir hans huvudsakliga problem att om och om igen be gästerna, som han delvis inte alls känner, att skruva ner musiken. Roligare än så blir det inte. av Man kanverkligen allt fråga sig om inte avvisandet som luktar ritualisering under till att man bara hänvisning kan vänta sig en yvig en formaliserad situation när den gest, är ”född i ögonblicket”, ”bara när jag är i stämsitetslivets der med

kan

”spontan”, utvecklats

ning”, har

tiveraett gen talets 162

av

man

till

lätt

en

försvarsmekanism.

sådant

förhållningssätt använder tolkningsmönster från studentrörelsen

subkulturer,

men

de verkar

snarare

För att man

vara

mo-

sig

visserli-

eller

sjuttiopåhäng-

löst

döljersig. hållningen kan i varje fall hos ungdomen av traövermättnad knappast grundasig på en livshistorisk med ditionella ritualer. Enligt vår mening har den snarare återhållsamden psykodynamiskt grundade tendensen till het att göra, den tendens som vi behandlade i andra kapitlet. Återhållsamheten i den enskildes och gruppens handlande ärett att undvika att sätt ångesten för exponera sig. Fantasin som ligger bakom detta förbinder, enligt vår tolkmed fara: faran att utsätning, den exponerade situationen ta sig för kritik, att bli värderad eller till och med angripen, faran att läggas fast av de andra. Omvänt innebär detta att den som inte exponerar sig inte utsätts för alla dessa faror. da citat bakom Den skisserade

Han får

vara

vilka

i fred.

andra

Det

motiv

förefaller

oss

som

den

emfatiska

känsligheten (för andra), sårbarheten hos regleringen av självvärdet (som antecipation av besvikelser och kränkningar) och subjektiveringen av de sociala anspråksnivåerna har ingått en olycklig allians. Ångestenför exponering kan gå så långt att inte bara fantasin om att göra ett negativt intryck på andra kanbli ett vad

man

kan utlösa

hos

och med en situation som innebär att man får beunder sådana förhållanden åstadkomma olyckliga Den som berömmer och värderar och den som tror sig om att kunna värdera kan ju vid någon annan tidpunkt yttra sig kritiskt. Fantasin går kanske till och med så långt att man fruktar känslor av avundsjuka och missunnsamhet hos de andra när man själv får beröm. Också detta kan betyda en fara vid någon senare tidpunkt. Alltså: hellre avstå från att exponera rör sig även om det för tillfället om beröm. sig Låt oss återgå till exemplet med födelsedagen. Var förekommer det fortfarande i våra kretsar att den som har födelsedag firas: att han blir medelpunkten? Att man gläder sig för hans skull? Att man till och med håller tal för honom? Då skulle man ju ha en möjlighet att låta det förgångna året passera om den tid man revy, att göra sig medveten levt och värdera den! hot.

Till

röm

kan känslor.

163

i det här sammanhanget menar vi medveten av stiliserad exponering, upphöjelse av vardag och rutin. Vi menar naturligtvis inte och en pompös inscenering som påminner om depolitiska vi nämnt ovan. När allt kommer omsociala exempel som de först ångestenför att sedan med suggeskring aktualiserar tiva medel fördriva den. Något sådant menar vi inte. Vi talar inte om ångestens ritualer utan om att uppskatta, acceptera och visa böjelse. Sådana ritualer kan bli ett kollektivt erinringsarbete, de kan bli en möjlighet att återvinna ett tidsbundet utvecklingsmedvetande och därmed kan de också När vi

sådana

talar om situationer

ritualer av

möjlighet att uppleva uppskattning av sig själv. Förvissningen om den egna biografiska utvecklingen är uppenbarligen inte alls spontan, ”uppkommeni ögonblickett biografiskt tidset” och liknande. Att kunna utveckla vår uppfattning en absolut medvetande är enligt förutsättför att finna till en kunna ning vägar självstabilisering.Tidsmedvetande också att kunna erinra sig positiva betyder självtillstånd i det förflutna så att de kan användas för att i framtid. förväg känna en eftersträvad (Detta skrev vi om i tredje kapitlet.) Vi menar att ett ömsesidigt samband mellan ett sådant är tidsmedvetande och situationer av exponering betydelhänför sig till egna självtillsefullt: ett tidsmedvetande som stånd kan inte utvecklas utan situationer av exponering. Man måste ha en subjektiv förmåga att göra sig själv till föremål för andras emotionella uppmärksamhet, reflektion och värdering. Å andra sidan kan denna förmåga endast då uppkomma när det är möjligt att erinra sig situationer man kunnat se med stöd av andra sig accepterad och uppge

en

skattad. Ritualer i den mening som vi här talar om är sådana större men också mindre situationer av uttryckligen åstadkommen

ler ta ner

164

exponering. Tolkningsmönster som låter politiskt eli detterapeutiskt upplysta kan enligt våra erfarenheter få försvarsoch undvikandefunktiosammanhang djupa kan förstås utifrån en djupt förankrad sårsom endast

barhet. Att en situation är formell, konsilad eller ospontan är under alla förhållanden som man kan ta ställargument till med en viss misstro. Ganska ofta inbillar vi oss såning dant. En sista anmärkning till denna aspekt: ritualer som går är ju inget som ärhelt till nästan oerhörda stiliseringar ytVilken efter och ligt. längtan exponering grandiositet som också finns bland dem som i andra sammanhang hellre väljer att lita till återhållsamheten i sin självframställning kan Likt gudar står belägg för på många rockkonserter. som vore dei sin maniska exhiscenen, musikhjältarna på bition den personifierade motsatsen till den permanenta vardaglighet som vi har ålagt oss. Nugår vi ett steg vidare och sätter självets sårbarhet och tendensen till återhållsamhet i samband med frågan om vi normalfalDå får från att det så kallade självvärde. utgå let innebär en nedbruten känsla av självvärde och kraftigt det kommer att förbli! som inom att så Vad ligger möjligheternas ram att bearbeta är den sekundära uppkomsten av en sådan sårbarhet och följderna därav. Det farliga med självvärdekänslan tar sig uttryck just i en långsiktig affektiv uppmärksamhet på förväntningar, i synnerhet förväntningar om ”att kunna”. Detta kanta sig formen av en konkurrensinställning som snarare grundas i en defensiv än en aggressiv position. Alla ens egna handlingar kommer att jämföras med andras, och ens egen verksamhet kommer alltid att ställas mot föreställningarna om andman

ras

få

omdömen

om

Naturligtvis knäckas

av

kan

den.

sårbara

den

föräldrar eller

lärare.

självkänslan Naturligtvis

redan

finns

tidigt det

en

konkurrensinställning uppmuntras betygsDet har beskrivits systemet i den reglerade skolan. många vi om självvärdesångest och om en gånger. Men här talar defensiv konkurrensinställning som inte alls behöver vara till institutionen! Den kan uppträdai fritidsgrupanpassad i och i fria institutioner och utper, boendegemenskaper som

veckla

en

omfattande

rentav

av

verksamhet. 165

i

bara uppfatta denna Man kan inte ångest som en ångest för straff, för hårda krav eller för selektionstryck. Den kan en där ingen kan ge betyg eller forlika väl försätta grupp i en ruvande tystnad eller göra den försikmella sanktioner Här rör det alltså inte för att utavvaktande. sig tigt —

kortfattat bli bestraffad

trycka sig att

—

av

överjagsångest,

om

läraren

eller

Det

psykiska representanter.

handlar

ångest

om

maktens

av

i

stället

sociala om

en

för och

ångest

man innerligt för att bli en besvikelse för dem som längtar efter att bli accepterad och uppskattad av. Det är en ångest för att nivån på ens egen självframställning, ens egen imavill, ska bemötas med skratt och ett förvånat ge, om man så av. Vi har avståndstagande: ”Dig hade vi väntat oss mera uppenbarligen haft alldeles för höga tankar om dig. UrsäkDet är förintelse! du är en medelmåtta.” ta, men alla Och denna kväver ångest möjligheter att pröva, att

risker och att försöka sig på sådant som man så bra ännu. Det uppkommer en vet man inte behärskar det som man redan kan och enböjelse att alltid upprepa dast pröva något nytt när man redan i förväg känner att man är bättre än de andra. I institutionella sammanhang utlöser det faktum att man överhuvud ska värderas om det är höga krav eller taget inte är inte problemet alltid en affektiv larmstämning! i samband med inlärningssituationer Det kan man tex se inlåta

sig på

att

—

—

och Inte

ännu

med tentamina. tydligare i samband att en högskola sällan underkänner Och detta någon upphör denna konflikt. gäller också vilket vi än en gång vill understryka när betyget inte har som helst till de framtida någon koppling yrkeschanserna! Om stället det gamla sammanhanget mellan lärarens auktoritetsroll och studentens stränga överjagsångest, som

naturligtvis ens

när det

är känt

—

—

så ofta

beskrivits

i studentrörelsens

råda, så skulle

kritik

mot

det auktori-

upplösning av strukturerna, förtrolighet föra ett mot en Men den alarmeranlångt stycke på väg avlastning. de självvärdesångesten, den överdrivna uppmärksamhetära, skulle

mindre

166

formalism

och

en

en

emotionell

på att bli värderad kan bara delvis begränsas genom sååtgärder. Låt oss sätta det i samÅngestenär själv ambivalent. med tentamen: examinatorn band med exemplet ska vara men ju förtroligare förtrolig, nära och vänlig mot mig han är, desto större blir min ångest att misslyckas just för honom. Examinatorn ska inte ställa alltför svåra frågor blir min skam, om jag men ju kraven desto större är, lägre inte är tillräckligt bra. Examinatorn ska inte vara krävande men desto för de större blir min hemliga beundran ten

dana

—

—

—

andra kandidater som har fått som spets av en examinator är känd för att ställa mycket höga krav. Det betyder att ångesten för att bli värderad står i ett till en efter att bli uppdjup längtan spänningsförhållande värderad försitt för värdeskull. Ångesten eget kunnandes behöver för att nu det än en ringen säga gång inte vara en avbild av reella erfarenheter. Den behöver inte psykisk —

—

heller

orsakad sanktioner

vara

av

en

eller fatalt självuppvärdering, vilket

upplevda

skulle

det

vara

ett

faktiskt upplevd hårdhet, faktiskt av alltför höga krav. Dessutom missgrepp att inte ta behovet av också kan uttryckas genom den-

ångest, på allvar

eller att ignorera det. Att bara avlasta, förklara att hela frågan om ”att kunna” är genom ovidkommande och genom att demonstrativt sätta de ömsesidiga förväntningarna på en låg nivå och konsekvent undvika varje värdering och kritik leder absolut inte till att konflikten upphävs. Snarare medför det att depressiviteten i själviakttagelsen hos många ökar eller att det kommer in ett drag av förakt i uppfattningen av den före detta ”auktoriteten”. Detta förakt för den andre blir då ett förakt för det egna självet, vilkets längtan efter idealisering har svikits. I tredje kapitlet sa vi att affektiv som spänning uppskov eller som risk lättare kan göras produktiv när ett positivt självtillstånd kan upplevas i förväg. Nu kanvi tillden spänning och ångest som vi här har spetsa den satsen: beskrivit sårbarhet kan självvärdekänslans göras na

tex

att

—

—

—

—

167

produktiv ju

mer

fler

tillstånd För

självuppvärdering som sig att förändras krävs antecipation av kommande av

lära

förväg. uppvärdering och en tillstånd av uppvärdering. Vi kan nu på grund av våra erfarenheter namnge några förutsättningar som utifrån aspekten av ett sådant subjektivt behov av uppvärdering kan verka befrämjande respekkan både

upplevas i

att

en

förhindrande. För det första är det givetvis betydelsefullt att det råder ett klimat av ömsesidigt förtroende. Ett slags förskottsförtroende för andras är alltid förmåga gynnsamt. (Positiva får dock inte bli så påträngomdömen, beröm och liknande ande att vederbörande tycker sig vara utsatt för ett förvänförsvar ett tanstryck som han måste uppbåda mot.) Att en förintande ironi kritik, sarkasm, nedvärderande kan åstadkomma och ett ständigt påpekande av brister tive

omätbara skador leder till att det kraven aktiveras Kan han dessutom

behöver väl inte särskilt betonas. Sådant i de narcissistiska självpsykiskt arkaiska och riktas mot vederbörandes eget själv. inte finna någon möjlighet att undandra

kan svåra självvärdeskriser sig sådana situationer En sig. positiv självbild måste ständigt säkras och stödjas. all auktoritetskritik kölvatten och trots ka uppfattningarna under förbi ett fenomen det det av de ”auktoriteter” remål för en idealiserande Trots

relsens

som

dess senare

infinna under-

i studentröde inflytande på pedagogisår går det inte att komma formulerats

väldiga psykiska ianspråktaganDeblir fögår att idealisera! överföring”, som också under vänlighet, formell avhierarkisering eller avstämningen av skola, kan föra in en avsevärd —

parollerna om lägsnande av sprängkraft i

som

situationen.

i det här sammanhangVi har redan sagt att ”auktoritet” inte är en representant för överjagskrav utan för självvärdeskrav. Just genom av en sådan ”auktoidealiseringen dubbla situation: riletsperson” uppstår följande jag både åtrår och fruktar att bli värderad av honom. En sådan väret

168

dering

kan

icke-verbala

också

utläsas

uttryck

utan

ur

ovidkommande att

den

idealiserade

handlingar

och

auktoritets-

avsett det. Om någon i en grupp, i ett projekt elpersonen ler en icke-formell institution möts av en idealisering av det här slaget skulle det närmast vara självbedrägeri eller koketteri av honom att försäkra att det är onödigt att göra honom till auktoritet. Det är en fråga som inte låter sig avgöras efter betydelseaxeln hård/inte hård eller auktoritär/solidarisk. Det finns ingen som uppsöker överföringsprocesser. Och den som för självvärlämparsig som representant om deskrav som ett narcissistisk överfungerar erbjudande vare han vill inte! eller föring sig För övrigt finns det ju inom en själva studentrörelsen som mångfald exempel på hur mycket de som idealiserades auktoriteter blev psykiskt ianspråktagna! Vi minns fortfarande mycket väl när tex någon som yttrade sig klokt i en teoretisk fråga snabbt höjdestill skyarna i hela sin person —i vår fantasi blev också hans erotiska till liv, hans förmåga av hans briljanta njutning och hans vardagsliv överstrålade bli som retorik. Vad vi ansträngde oss för att själva kunna han och vad rädda vi var för hans omdömen! Det är påfallande vilken viktig roll de få prominenta idealiserade auktoriteterna i dag spelar i offentligheten. Den evangeliska kyrkodagen 1981 i Hamburg samlade nära 150000 människor, av vilka över två tredjedelar var ung-

strömmade renHan rebegeistringen identifikationsberedskapen. den moraliska sensibiliteten hos den presenterade nya framväxande fredsrörelsen och förmågan att på ett slagelementär en kraftigt sätt formulera längtan och en elementär Han ångest. naturligtvis också det representerar som i en livserfarenhet som kan möta odelad relugn ligger Man skulle också kunna nämna Heinrich Gollwitspekt. zer. Dessa stora gamla män får nu, när Bloch och Marcuse är döda, en väldig massbetydelse, en betydelse som inte kan göras rättvisa odifferentierad genom diskreditering och nedvärdering av auktoriteter! domar. tav

Mot

en

man

som

Heinrich

Albertz

och

169

Idealiseringar beroenderelationer.

behöver inte De kan

alls bara innebära också innebära en och de kan framkalla

stå ut med inre motsägelser, fruktbara för ens kan bli som Hur betänkligt det än kan låta åstadkommer serad auktoritet menade krav kan han allvarligt hos andra. Detta uppvärdering vas

som

självuppvärdering.

pinsamma styrka att fantasier

eget positiva självkoncept.

för en del: just när en idealioch bär upp situationer med åstadkomma ett tillstånd av tillstånd kommer att uppleDen narcissistiska överföring-

medverkar i det sammanhanget till attt möjligheterna att ta ett narcissistiskt i objekt anspråk återspeglas som en det stimulans egna självet. på För övrigt gäller denna mekanism också omvänt vid nedsom värdering. Det har vi redan nämnt. En auktoritet genom demonstrativt avståndstagande från varje krav vill skapa«enångestfri miljö av gruppdynamisk likhet bemöts till en början med tacksamhet från de andras sida. Men om denna frihet från ångest inte på ett produktivt sätt kan föras vidare och ingen gemensam upplevelse av uppvärdering kommer till stånd, kommer stämningslägetatt slå om. Det som i början avlastade ångest kan bli långtråkigt och till och med kränkande. Deltagarna kommer att känna sig exeftersom det blir omöjligt med en ömsesidig proprierade, Snarare leder dentill ett ärligt idealisering av situationen. Men det utbyte av känslor av ångest, lidande och liknande. leder i längden inte till någon uppvärdering. Och då slår besvikelsen mot ”auktoriteten”: ”Det ganska ofta tillbaka här har inte gett mig något!” Vi anser alltså inte alls att ett idealiserande auktoritetsförhållande i anser vi att det sig är något dåligt. Tvärtom kan ha stor betydelse att sådana narcissistiska identifikastår att finna, inte bara för barntionsobjekt fortfarande domsfasen utan för just ungdoms- och vuxenåldern. Det finns många som torde ha ett förhöjt idealiseringsbehov. Om inget narcissistiskt detta överföringsanbudtill behov infinner dvs sig, ingen person, ingen grupp, inget som verksamhetsområde kanbli objekt för idealiseringen, en

170

så kommer idealiseringen inte av sig själv. Man kan snarare bli från att ett utgå ouppfyllt längtansavstånd kommer att stå ut med en bestående, och detta kan man bara genom återhållsamhet. defensiv i positiAtt tala om förhållandet till en auktoritetsperson unken smak i munnen och en va kan en ordalag ge många känsla av att ha hört liknande tongångar många gångerförut... Men då vill vi be att man lyssnar uppmärksamt på vad vi har att säga. Det handlar inte om ett auktoritetsförhållande som ett på fullständigt abstrakt sätt görs till en social Det rör dygd. sig inte heller om ett auktoritetsförhållande hierarkier. Och naturligtvis i en kontext av formaliserade kommer man först att tänka på en skola, ett företag eller en Det avgörande i de myndighet när man talar om auktoritet. medelbara makär den omedelbara eller sammanhangen ten till sanktioner. en bekant mimiker har en Låt oss ta något helt annat: clownskola. Han arbetar med där, han spelarföre, han ger Och när han tyckeratt råd och han uppmuntrar eleverna. det är befogat kritiserar han dem hårt. Och alla tyckeratt det är riktigt att det kritiseras, till och med i de fall när kritiken kan leda till en personlig kris. Säkert uppstår en sorts i hård kritik. förskräckelse klassen när det förekommer stilla sinne att slippa drabbas av. Var och en hoppasi sitt kan det också uppkomma en stämning kritiken innebär en öppenhet och visar lättnad, allvar. Och att man blir naturligtvis ger kritiken en tagen på annan Det är bara den tyngd åt de positiva omdömena. kan ge ett trovärsom tror som sig om att kunna kritisera digt beröm. är att det inte är Det avgörande i den här konstellationen för hans för sanktionsmakt ångesten auktoritetspersonen, som är det primära och inte heller den auktoritära lusten att underkasta identifikatiosig, alltså den undermedvetna Det är i stället den nen med en straffande härskarinstans. idealiserande identifikationen som:i det här sammanhanget utgör basen för att tåla kritik och låta sig sporras. Det är den. av

Men

samtidigt eftersom

171

och objektrelation och självrelation, arbetsgemenskap av till uppvärdering sig själv. möjlighet Sådant går enligt vår uppfattning inte alls att institutioutan förutsätter åtminstone ide och formalisera elementen ett mest väsentliga personligt förhållande Institutionerna är som mellan lärjunge och mästare. regel inte i stånd att åstadkomma de förstör möjligheterna detta, till ett.sådant förhållande. Den idealiserande identifikationen ger tillgång till ens förflutna och till framtiden. Den aktualiserar de posieget tiva minnesresterna i ens eget liv som vi talade om ovan; den gör det möjligt att återuppliva upphöjda självtillståndi ens Och den ger material till ett positivt självegen historia.

nalisera

—

—

koncept, väcker till liv en förskottsglädje inför väntade seleder dit som självtillstånd. Och därmed kan processen också få när den är även själv njutningsmoment, ansträngande, ja till och med helt och hållet krisartad. I förhållande till ”auktoriteten” förutsätter detta givetav förtroende vis att ett överskott utvecklas, en övertygelse om att man inte kommer att utnyttjas för den andres syfKritik från den andre ten. kan jag bara tåla när jag fått en grundkänsla av att den ges för att förbättra mina egna utvecklingsmöjligheter. Beröm blir bara verkningsfullt, när det inte innefattar ett försök att binda mig till den andre. nare

När vi nyss sa att detta inte kan det krävs möjligheterför eleverna vila ut, stanna och att försvara upp

formaliseras

menade

vi:

pröva, gå omvägar, måste sig! Auktoriteten att

idealiseringsanbud, men han måste också kunna lämna i fred. Han finns närvarande sin kompetens genom men tränger sig inte på! Den avgörande frågan är alltså inte legitimiteten och auktoritetsförhållande produktiviteten i ett idealiserande som sådant utan frågan om i vilken utsträckning auktoriteten öppnar möjligheter för andra att lösgöra sig från hogöra

ett

nom.

Liksom krisartade 172

de egna självtillstånden, vare eller obestämda efter hand

sig de är euforiska, uppfattas och tolkas

sig också uppfattningen successivt. Han behöver i situationer av besvikelse föraktas. Nu kan jag också bli varse kriser, motsäatt gelser och brytningar hos den andre. Ja, just hans sätt hantera sådana kriser, motsägelser och brytningar blir vikkan bli tiga lärdomar för mig. En personlig identifikation differentierar differentierat, av ”auktoriteten” tolkningen inte längre höjas till'skyarna eller mer

och

—

—

strukturell. Nu är det inte längre den andres hela person i för som står centrum det idealiserande intresset utan hans förhållande till föremålet för arbetet och inlärningen. Det handlar inte längre om att vilja bli ”precis” som den andre utan att av hans förhållande till saken lära något för egen del. Det kanske leder till att jag vill bli helt ”annorlunda” men jag har ändå lärt mig något genom identifikationen! denna kan jag slutligen komma fram till Genom process en av mina kan libidiidealisering egna målsättningar. Jag nöst ta det jag vill i anspråk. Jag kan uppleva vägen dit som en förskottsglädje inför min uppvärdering. Vi har sagt det förut: jag får mod att prövaallt jag tror mig om att kunna!

173

Den

didaktiska

framför

illusionen

sysslat med ett flertal inomsubväg och jektiva motsägelser som tvingats fram på kulturell som fått en avgörande betydelse för det sammanhang där avsnitten av inlärningsarbetet pågår. I de tre kommande detta kapitel kommer vi att syssla närmare med inlärningVi har hittills

allt

att ta upp och kritisera de beOch särskilt kommer vi i bildningsarbetet som traktelsesätt och praktiska moment inte i tillräckligt hög utsträckning tar hänsyn till dessa en.

inomsubjektiva

motsägelser.

måste vi dock göra redan reservation på förhand. vi för Dessa kritiska att förtydliga tankegångar framför vårt eget betraktelsesätt. Synpunkterna är inte i första indirekt hand avsedda som en framställning och kritik av andras För det ändamålet är framställuppfattningar. vi också väl Därför oss med den nöjer ningen rapsodisk. vi kritik av redan har framaspekter och perspektiv som fört i texten. Vi är också medvetna om att vår framställbortser från flera andra ning viktiga frågor, tex frågan av om valet av innehåll eller reflektionen institutionsstrukturer. Äveni handlar det om samfortsättningen bandet mellan och inomsubjektiva motsägelser läroproEn

cesser.

Tankarna ga egna kommit

kring bildningsarbetet iakttagelser, erfarenheter

grundar sig på flerårioch tolkningar, som i fackpå folkhögskolor,

vid vår medverkan i politiska och på seminariekurser ligt bildningsarbete två ämnen. Utifrån den grunden använder vi oss nu av termer som brukar användas inom dessa områden: DelAtt använda som andra termer, tagare och kursledare. kanske skulle låta mindre vi skulle leda tingliga, tycker 174

fram

för omständligt. Våra tankemissförstånd och vara vuxna med i sin har huvudsak grund i arbete gångar också tillämpning på skolan och ungdomsarbemen äger

till

tet.

orientera oss mot de kurvilen diskussion om alltså frågeställningarna, invara tänkbart eller önskvärt ket innehåll, som skulle ramar. Vi här om nuvarande sysslar bildningsarbetets uteslutande med överväganden kring hur deltagarna i och hur de innehållet bildningskurser subjektivt hanterar hanterar lärosituationen i en sådan kurs. Denna begränsatt mer eller ning av vår frågeställning är inte avsedd olika Givetvis finns det mindre ersätta sanningsfrågan. och samhällsteorier samhällsvetenskaper med olika för hur prekan som måttstock som fungera tyngdpunkt det aktuella veav innehållet ska motsvara sentationen Att ställa den frågan är ständigt sig tenskapliga läget. i vår Och fortsatta argumentering utgår vi nödvändigt. från att koncipiering och praktik i bildningsarbetet styrs av ett sådant sanningsintresse. Men enligt vår uppfattning är det lika nödvändigt att ställa ytterligare frågor. Hur deltagarna (och kursledaoch situationen. Det hanterar innehållet ren) subjektivt med kriteär givetvis inte en fråga som helt sammanfaller rierna för det vetenskapliga sanningsinnehållet. Men vi värt att fundera vill göra det som fortfarande kan vara Vi vill förskjuta perspektiven, över till medelpunkt. ty det som sträcker sig utöver (den smalare, vetenskapliga) innehållsfrågan visar sig i bildningsarbetets praktik vara ett problem som är mycket viktigare och svårare att gemed detta måste läraren nomskåda. För att kunna lyckas för det första anstränga sig att i grunden ifrågasätta en i del truismer som särskilt bildningsarbetets koncept det dagliga arbetet grundar sig på. I synnerhet gäller detta det truistiska antagandet att bildningsarbetet i första hand innebär att de församlade individerna mottar informationer. kognitiva Helt

medvetet

undviker

vi

att

rikulära

—

—

175

En inte

orsak

alls är och

truismer, som vid närmare påseende några truismer, är säkert också professionalise-

till

dessa

institutionaliseringen av bildningsarbetet. Det uppstått en sorts språk för konceptformuleringar, ett nivåer, språk som i första hand riktar sig till överordnade till chefer och till till bildningsinstitutionernas stödorgan, donatorer. Det tvingar de yrkesvana vuxenutbildarna att använda smidiga målformuleringar som för länge sedan har förlorat all kontakt med möjligheternatill ett genomförande i praktiken. Språket i måldokumenten ska garantera ett institutionellt instämmande och ett beviljande av anslag. Det tjänar som legitimation och inte som koncipiering av den faktiska praktiken. Men konceptspråket har därigenom i det fördolda fått till effekt att det satt igång en ringen har

kravinflation.

främst taktiskt menade formuleringarna till målfloskler. ”Kritiskt medvetande”, självständiggörsig ”frågor om den egna situationen”, ”möjlighetertill egen årenallt lättare organisation” är ord som under de senaste har slunkit över läpparna utan att det gått att därmed förmedla vad som verkligen händer i bildningsverksamheten. Gentemot detta förefaller det oss mycket befriande att i viss mån se på bildningsarbetet med främmande ögon och försätta för att därifrån kunna ställa sig i ett nolltillstånd den helt elementära frågan: vad händer egentligen i deltaDe

först

och

huvuden och hjärtan? Och en sådan mikroperspekgarnas tivistisk bör inte genast begravas under eller slås ner fråga med målsättningsspråkets vanliga kategorier. Till att börja tre illustrationer till detta betraktelsesätt: vi har själva arbetat Skolan: som lärare och utbildar för närvarande blivande lärare. Dagligen konfronteras vi med och med ett pedagogiskt medvetande, litteratur där det som någotalldeles självklart förutsätts att skolan i första hand bör definieras som en lärosituation. Om man utgår från den officiella kan definitionen av skolan samhälleliga den an. Men den som nog formuleringen gå diagnosticerar skolans praktik utan att låta blicken förvillas av dåliga trumed

176

ismer blir tvungen att säga sig: att skolan i första hand är en lärosituation är ett vågat påstående! Snarare är det en myt om som en idé. institutionen idealiserande odlar, sig själv I det dagliga pedagogiska arbetet det är uppenbarligen att man nödvändigt för överlevnaden uppfattar och tolkar de så kallade inputprocesserna i inlärningen på ett idealiserande sätt. Oviljan att se lärosituationen som något utomär För att ens kunna beordentligt mångtydigt begriplig. teckna den som ”lärosituation” måste man medvetet från mångfalden av interaktionella beslutsamt bortse delser och mångfalden i den subjektiva inre sidan av

och häninlär-

fantasierna, ningen, associationerna, tolkningarna. Lägg märke till att denna hållning inte innebär någon inskränkthet. Den är en nödvändighet för att kunna överleva som pedagog. i I den processen uppstår en sorts vardaglig behaviorism lärarens av situationerna. Det är ”förhålluppfattning ningssättet” som räknas. Allt annat är ändå för komplicerat att överblicka. Med det betraktelsesättet befinner sig i en ”lärosituation”, när de kan fås att vända ansiktet mot läraren och inta en hållning som tyder på att de hör på. Resten är en fråga om situationstolkning. (Det påminner mig om att min syster på 50-talet under en längre tid kunde uppvisa ett ganska ominöst utlåtande i sitt betyg under rubriken ”Deltagande i undervisningen”. Där stod det: ”Deltar innerligt”. Det stämde säkert men i vilken meeleverna

Detta helt kort om input. också outputprocesserna torde abstraherande det som uppfattning:

ning?) Men en

vara

underkastade

till slut

muntligen

skriftligen lämnas som lärobokens formuleringar

svar! Ju närmare lärarens eller det ligger desto mindre problem är det. Det motsvarar då lärarens behov av att tyda elevernas inlärningsprocess (och därmed också naturligtvis sitt

eller

eget

arbete) positivt. många elever är skolsituationen klara sig genom den med hjälp

sådan

För

kan årenlär

sig eleverna

en

teknik

att

man

bara

dagdrömmar. Med för hur man tillbringar en hel av

177

i

utan att efteråt komma i skolan ihåg vilket ämne Där har vi en situation där eleverna behandlats. som går mycket ekonomiskt tillväga. De måste med ett minimum

förmiddag

av

ge bästa möjliga sätt. Han måste

deltagande

liknande på sarkastiskt ett

—

visningen

—

med ett minimum maximalt intryck

ge ett

om av av

Läraren

uppträder uttrycka det ansträngning i under-

intryck.

man

att

vill

han

är

en

bra

lära-

re.

Från vår egen skoltid kommer vi ihåg lektioner när vi var så trötta att den nyss nämnda med ekonomiseringen egna krafter var helt nödvändig. Vi brukade redan i förväg fundera ut svar som så att säga ”alltid var riktiga”. Vid en viss räckte vi och levererade detta svar. tidpunkt upp handen Därefter kunde man vara säker på att få vara ifred tio eller femton minuter. På de lektioner där också andra elever använde samma förekom strategi utomordentligt levande Det lämnades bara skensvar undervisningssituationer. och läraren kunde gå hem med ett intryck av att allt hade gått mycket bra. Vad som själva verket hade hänt var en ömsesidig iscensättning av undervisning och inte alls det som didaktikerna definierar som en lärosituation. Denna didaktikernas definition skulle, om den tillämpades på skolan, vara ett uttalat extremfall. Detta extremfall skulle innebära att majoriteten av de närvarande eleverna i en lärosituation koncentrerade sig på innehållet som det primära. I regel är det annorlunda. Det gäller att med hjälp av sitt eget ekonomiserande med tiden klara av insceneringen av undervisningen eller också att genom latenta eller öppna sabotage förhindra att en lärosituation Eftersom lärarna uppkommer. knappast har några möjligheter att iaktta varandra i den praktiska undervisningen kan de lyckas med att upprätthålla sin egen både länge och väl. myt om lärosituationen Framförallt finns det säkerligen många på mellanstadiet lärare som är tvungna att använda hälften eller två tredjedelar av den tillgängliga tiden och kraften åt att åstadkomma en lärosituation som bara varar några ögonblick. Ofta 178

korta ögonblick då alla i en grupp av från att bryta den tillfälligt uppkomna tystnaden. För många lärare räcker det med ett sådant ögonblick då och då för att de ska vara nöjda. Men även om det kan förefalla hänsynslöst måste man dock säga: nu är det äntligen en situation då alla elever tittar framåt. Det ger dock ingen grund för antagandet att de också skulle uppfatrör

det sig bara om trettio elever avstår

ta

något.

till dessa överlevnadstekniker hos eleverna står intresdagdrömmarna och försjunkandeti sig själv sant deras stora nog mycket uppfinningsrikedom när det att förstöra iscensättandet av gäller undervisningen och i av Man kanju bara erinsynnerhet kunskapskontrollerna. ra sig allt besvär man haft med att tillverka fusklappar. Det var ibland så komplicerat att man med användande av samma lika skulle ha kunnat läsa läxorna. Eller energi gärna också kan man erinra de moment man när ville sig övertyga en lärare om att man var duktigare än han på något bestämt område. Tänk vad mycket arbete man kunde investera i att kunna slå ner lärarens på svaga punkt. Vi vill påstå att när man tänker tillbaka på skolan har minI motsats

—

—

så gott

aldrig något med innehållet i undervisningen göra. Sett på avstånd förflyktigas innehållet i ett konturlöst töcken. Minnena riktas i mycket högre grad mot i presentationsformerna undervisningen, ritualerna, konlärarnas flikterna, befängdheter och mot egna stämningar, i huvudsak eller brist på orientering. För att överdriångest va en en aning: bildar inte innehållet snarast dispositionsman griper massa som tag i när man gårut ur sin dagdröm, och gör något högst subjektivt? Detta betraktar vi som nornena

som

att

i skolan. malsituationen Vi håller alltså fast vid följande: ur vårt perspektiv är skolsituationerna inte situationer där deltagarna med nödvändighet grupperar sig kring innehållet. Innehållet är snarare en fond mot vilken egentligen helt andra processer ut-

spelas. Ett

annat

exempel, läsningen:

det

dröjer

en

avsevärd

tid 179

innan

man

i

umgänget

med

avspänt avstånd mellan ett avstånd som texterna,

böcker har

lärt

sig

att

upprätta

läsare och de skrivett sig själv na gör det möjligt för en att få nåDet dröjer ännu längre innan man lärt got utbyte av boken. sig att läsa en bok utifrån en viss frågeställning och därmed att få veta det man vill. Först därigekan utnyttja boken för nom lär man sig att avgöra när det kan löna sig att noggrannare gå in på enskilda tankegångar hos författaren och när det kan vara tillrådligt att läsa på diagonalen. En motsatt hållning intar den läsare som är så utlämnad till texten att alla textställen som han inte omedelbart förstår irriterar honom den grad att han ständigt kämpar såtill med frågan om hanska lägga ifrån sig boken. I en sådan lätexten sarhållning, där läsaren inte lyckas funktionalisera för sitt eget kunskapssökande är det inte heller självklart att en någon lärosituation föreligger. I stället dominerar sorts som läsaren anser belegitimationsfråga, ständigt sig höva ställa: ”Ska jag verkligen ägna mig åt den här texten? Skriver författaren bara något som jag redan vet?” Man kan nog tala om att lära sig av texter och ur texter först när denna konservativa försvarsmekanism psykiskt inte längre är nödvändig. När läsaren och texten inte står stelt mitt emot innehåll kan ingå frivarandra, utan textens are förbindelser med det som läsaren redan har latent eller manifest i huvudet, när en femte text till exempel kan kasta ett nytt ljus över det man i förbifarten har snappat upp ur som

fyra tidigare texter. Ytterligare ett exempel: vi minns ett spännande möte om om att samla frågan: ”Varför blev jag röd?” Det handlade minnen av de egna i och efter stupolitiseringsprocesserna blev vi dentrörelsen. var alltså: vilket sätt själva Frågan på och därmed också i de radikalt indragna i studentrörelsen förändrade tolkningarna av samhällets och vår egen verklighet? Inte en enda av mötesdeltagarna kom till slutsatsen att han genom ett tydligt innehåll hade förmåtts omformulera sin världsbild och självbild. Snarare skildrade deltagarna 180

en Man hade till att mångskiktad process. ”fått höra” radikalt annorlunda börja några tolkningav ar verkligheten, alltså fattat det som delar av teorier, och som som språkliga formler i medierna populariserade förkortningar av plötsligt berömda författare. Man hade hört, men inte nödvändigtvis tagit det till sig det. Det nya hade så att säga lagrats vid sidan och bearbetat medvetandet. av det egna Det avgörandevar att det först måste uppstå tillspetsade hört i ett slag skulle för att det som man redan situationer och därmed kunna intefå en identitetsrelevant betydelse i världsoch vilken den egna självbilden därigenom greras bröts sönder. Plötsligt blev det möjligt för en att för egen del använda det som man själv redan hört och redan visste.

för

det

mesta

med

Dessa

förande:

biografiska vad

man

situationer redan visste

möjliggjorde kunde

man

ett

relatera

samman-

till

sig

själv. betydelselös faktor var också de enskildas behov av ett gruppsammanhang och av att bli erkända och accepterade i en ny politisk miljö och att få tillhöra den. Med det studentrörelsens påståendet vill vi inte banalisera och emancipatoriska politiska utsagor. Men innehållet kraft hos subjekkunde bara utveckla sin utomordentliga ten när de drogs in i suget från en kollektiv behovsström. Här fanns Det blev allt många drag av väckelserörelse. där man med situationer vanligare upplevde: ”Jaha, nu är En inre

också med.” sådan nykomling hade inte sällan så sent som dagen innan världsåskådning, men den ivrigt förfäktat motsatt hade nu uppenbarligen brutit samman från den ena dagen till den andra. På något sätt hade han enligt en vanlig form av självbeskrivning redan ”vetat” det ”nya” länge. Men först den biografiska tillspetsningen hade gett honom anmot att motståndet denna ge upp ledning vetskap. Denna sugeffekt existerade naturligtvis i en alldeles speciell politisk och kulturell situation. De nya tolkningar som i världsoch kunde inte upplevas som ingick självbilden förrän det traditionella identitetserbjudanden tolkningshan

En

181

bräckligt under ytan, alltså på ett latent, omärkligt smygandesätt. om är följande: det är inte så mycket Vad det handlar stringensen i den innehållsliga logiken som har framkallat det biografiska sammandessa förändringsprocesser utan mönstret

blivit

hade

och

förandet

innehållet

av

eller

om

man

så

vill:

en

samhällsmed

riktig kopplades analys uppfattades erbjudande om ett eget självkoncept. Behovet av att göra innehållet produktivt för det egna självkonceptet fick sin egen dynamik genom upplevelsen av att under denna process i en kollektiv miljö och bäras fram av denna. upptas De anförda exemplen tjänar som illustration till följande tes: om innehållet ska starta en bildningsprocess, om det ska kunna nyttjas produktivt av subjekten kan inte ses som en direkt följd av innehållets logik utan är på ett avgörande som

som

samman

ett

sätt

beroende

kontexten också av den av

naturligtvis

Kontexten betyder är nyckeln! Kontexten kontext innebär att som ten.

ingår

i den

utvecklade

kontext

allmänt kulturella men och situativa kontexbiografiska den

—

mycket Skolan man

som

mer

än

en

yttre betingning.

ingår

i den allomfattande elevvill värja sig. En text

varje ögonblick biografiskt läsningen innebär. Realitetstolkrörelse ingår i en kontext av identitetsdeltagarna kan utläsa ur rörelsen. som

deni

till hållningen

ningarna i en erbjudanden

social som

didaktikens myt om lärosituationer från ankontexten läroinnehållet antingen ses sätt nå ett eller på något förutsättningslöst subjekt också förutsätter man kontexten på ett relativt naivt sätt så att den alltid kommer att stämma överens med lärarens inDen rationalistiska

bortser

helt

—

—

tentioner. När en lärare och en elev befinner sig i ett rum är det en lärosituation. Normalfallet i vuxenutbildningen har lika litet med myom didaktik i skoten en sådan att göra som normalfallet lan. Först och främst måste man haklart för sig att ju mer oövad en deltagare äri att uppträda i så kallade lärosituationer desto mer och förutsättningslöst mottaglig är öppen han 182

för situationen

i dess

helhet.

Om subjekt och innehåll möts går detta överhuvud taget en realistisk inte att reducera till kognitiv process; det skulle i så fall röra sig om ett undantag under mycket specialiseär säkerligen att en rade förutsättningar. Det normala mängd tolkningsmöjligheter hos föremålet slår an libidinösa och motivinriktade aktiviteter hos subjektet som alls infå te har den inriktning som vill oss att inlärningsteorierna är inte och uttro. Föremålets betydelse entydig subjektets

gångshållning är det Om någon alldeles

inte heller. realistiskt håller sig ”till saken” och koncentrerat och effektivitetsmedvetet ägnar sig åt ämnet i sin funktion som lärande. är han redan professionaliserad till (lärär inget normalfall i förhållandet Som sagt, detta processernas) ämnen. Snarare är det en pedagogisk ideali-

sering. Normalfallet i en så kallad

är däremot

lärosituation

att

man

i

en

situation

—

också

för en själva en via flera olisom mångfald retningar samtidigt påverkar att i inledka kanaler. Det är alltså fullständigt normalt ningsfasen av en läroföljd större delen av den psykiska eneri sin helhet. Man titgin används till att värdera situationen till tar på de andras man deras livsbakklädsel, gissarsig

grund, man tänker mängd samtidiga minst lika viktiga

på nästa

—

i

verket

utsätts

har kort sagt en i huvudet. kan vara Dessa processer det officiella för en som innehållet. Det är att detta officiella innehåll ändå är uttalat intressanta nödvändigt. Man behöver dess närvaro som säkrande bakde inofficiella grund till processerna. (Vi sa nyss att en målinriktad uppmärksamhet på innehållet i sig självt är ett utslag av en biografisk specialisering. bara tilläggas att den säkert också är resultatet av Här ska en historisk av sättet för långvarig förändring reception. inom musiken hade tex ofta problem De stora klassikerna vid att med att deras hovpublik uppenbarligen var ovan uteslutande koncentrera sig på musiken och att inte ägnalika stor uppmärksamhet åt ätandet eller konversationen. Koncentrationen på ett enda avsnitt i verkligheten får vi matrast.

Man

183

nog

betrakta

som

ett

historiskt

resultat

av

tämjandet

av

vår

sinnesapparat.)

med undantag för proffsen ”Receptionen” kommer först när man uppnått en viss mättnad av behovet att sinnligt pröva en situation. Sinnesapparaten behöver energi som enbart binds för att vänja sig vid situationen. Det som kallas kan vi kanske nu oss som föreställa reception något som kanliknas vid televisionen. Det finns långa tidsavsnitt när kursledaren respektive deltagaren kan sägas fungera som ett tv-program som uppmärksamheten ibland riktas —

—

och svagare Sinnenas

ibland

starkare

mot.

orienterad mot prövningsrörelse är sceniskt Det instrumentellt situationen. för den är viktiga och inte självsäkringen i situationen nödvändigtvis en obruten koncentration innehållet. på Vi framställer en givetvis detta sakförhållande aning förMen vi det inte för att oss grovat. gör göra lustiga över det eftersom vi finns på vardagliga pedagogiska hantverket högskolan gäller kritiken ju också oss. Man kan också läsa våra iakttagelser som en avlastning: att en situation inte alls den definitionen av en lärosituapassar strömlinjeformade tion är inte utan vidare en följd av lärarens didaktiska otillräcklighet. Först och främst är det ett utslag av det faktum att vi har att göra med subjekt och inte med människor som har spunnits samman enbart för att lagra kognitiv information. den totala

—

184

Engagemangspedagogik

En omtyckt formel som ärföluttrycker ett helt program jande: inlärningen i skolan och även i det fria bildningsarbetet ger dåliga resultat i huvudsak därför att innehållet inte i någon högre grad ”engagerar” deltagarna. En känsla av som ska utlösas av innehållet engagemang tycks vara ett av kritisk non för denna variant plusultra pedagogik. Finns måste den åstadkommas inget engagemang (som det heter i jargongen i de kretsarna). Nu arbetar denna engagemangspedagogik, som vi lugnt kan kalla den emellertid både med det objektiva och subjektiva innehållet i ordet ”engagemang”. Ibland menar man att innehållet ”engagerar” deltagaren (dvs den sak som innehållet betecknar har verkan på deltagaren resp relateras till honom oavsett om han är medveten om menar man att innehållet blir endet eller inte). Och ibland i en afgagerande för deltagaren (alltså att det resulterar fektiv och kognitiv konflikt). Att bli engagerad på det sättet har vanligtvis en betydelav och förskräckelse, beklagande och kanske till senyans med tydlig Det och nedslagenhet. objektiva subjektiva eni innehållet kan också eftersträvas gagemanget samtidigt i kan

form denna

av

en

riktad

laddning. Man tar

skuile innehåll

Det

pedagogik. negativt, som ärett uttryck för legier, på hur undertryckta de är eller ett

vara

som

höjdpunkten

i

del-

engagerar brist på privisom påvisar allt de i deras saknar och engagerar dem i detta. Det nedslående tillvaro gör dem nedslagna, när de upplyses om det på detta sätt och för att göra slut på det tillståndet aktiverar sig och fundera över börjar deltagarna äntligen möjlighetertill

tagarna

deras

—

185

förändring. Längre

fram kommer vi att säga mer om detta inkännande tillvägagångssätt. att börja med anta att beredskapen, Låt oss till ja nära finna och förmedla ett innehåll som nog tvångetatt engagerar deltagarna breder ut sig i samma omfattning som pedaatt arbeta gogernas vilja emancipatoriskt. Samtidigt förefaller det emellertid allt svårare att ”åstadkomma” engagemanget. Den upplysningsinriktade pedagogen väljer teman som dem som ”det angår”, men ligger allt närmare dessa drar sig allt längre in i sig själva: hur mycket innehållet än angår vederbörande det dem inte. engagerar Det framgår väl att det inte här är frågan om potydligt tentialer eller brister hos innehållet som sådant. Snarare har vi ett intryck av att det är bokstavligheten i uppfattningen om vad engagemang är och vilken verkan det framkallar

problemets kärna. som är engagerande finns det nog av och ändå är det. Man kan knappt värja sig mot allt som är på engagerande. Och å andra sidan är det sällan något man när en positiv önskan om. Hur menar vi då? Redan i första sa vi: realiteten allt närmre kapitlet tränger sig inpå männioch skornas realiteten har blivit själ, kropp påträngande.I den meningen finns det mer än nog av sådant som är engagerande. Hos många inställer sig bara en känsla av att vilja vara i fred. Men samtidigt ligger denna påträngande verki om lighet mig fjärran fråga identifikationsmöjligheter. Den uppfattas som kall, övermäktig, meningslös, krävande och fientlig. Det stora bilder, kaleidoskopet av varor, symboler, tolkningserbjudanden och tingliga föremål uppfattas mindre som en mångfald av erbjudanden än som en kravfull Det belastning. uppkommer nästan ett slags kulturell objektlöshet i fråga om möjligheterna att finna ”platser” för affektivt ianspråktagande. I den meningen upplever man sällan att något angår en. Att ha lyckats finna ett område där man har ett brinnande intresse har tydligen redan hunnit bli ett privilegium! Lika motsägelsefull blir reaktionen inför de pedagoger som

är

Sådant det brist

186

i bästa avsikt söker efter det engagerande. Det finns en och till och med en stark motvilja mot de teman som som en lärare eller en bildningsarbetare framställer realistiska, ”nära livet”. Just dessa nära teman går det snabbt inflation i. Och ändå finns det en längtan efter det engagerande, en prövande, sökande och ifrågasättande akomtivitet för att undersöka vad den tingliga och levande kan betyda för en själv. Man skulle nästan kunna världen sönderfaller i två aspekter: i säga att världen dikotomiskt som

trötthet

den aspekt som har med mig att göra och den som inte har med mig att göra. Svårigheten är bara att denna dikotomiska uppmärksamhet inte alls fördelas prydligt mellan olika i koncentriska områden som läggersig ringar runt individen. Någonting i stil med den rumsliga hierarki som frami samhällslära från jag, ställdes i våra första skolböcker som via familj, by, stad, region, nation ända till FN (!) över ”världen”. är inte en fråett schema Angelägenheten om närhet eller avstånd från, till, ga topografisk-verbal —

—

subjektet!

|

utgångspunkten.Vi har sagt att två företeelen ser samverkar i lärosituationen: mängd betydelsemöjhos föremålet och libidinösa och motiveringsmäsligheter som kan vara helt oriktaverksamheter hos siga subjektet utifrån de. Vad som är angeläget kan inte längre betraktas en naivrealistisk utgångspunkt. kan inte ses. Det ursäkta banaliteten Engagemang kan inte heller mätas i förhållningskategorier. Just passivihos åhörare teten, den yttre orörligheten, och envisheten Men åter

till

—

—

Den eller åskådare kan innebära en hög psykisk aktivitet. kan vara en fritt svävande en kondvs uppmärksamhet, centration som svävar fritt i fråga om öppenhetför associationer, men som också kan förtätas ifråga om möjligheter till mentala genombrott och språng. Sammanfogningen av

de betidigare isolerade segment av det inlärda leder till kanta har Vederbörande aha-upplevelserna. upptäckt sin att förmåga ”provtänka”. Vi utgår från att subjekten har en överföringsbered187

föremål är process icke-psykisk aktiviinte ska föreställa att de båda utan vidare är tet fast man sig Ämnet hamnar snarare av en tillfällighet koordinerade. i verksamhetsområdet för en fritt svävande libidinös uppmärksamhet. Det blir ianspråktaget så att säga på försök, De för att undersöka dess psyko-dynamiska användbarhet. och som ämnet förmår associationskedjor fantasisegment framkalla börvi inte uppfatta som egenskaper hos ämnet som ett aktualiseringsinnehållför överföringsutan snarare Ämnet självt är också ett erbjudande om processerna. överföringar. Inget skulle vara oss mer främmande än att betrakta detta överskott i ämnets betydelse som något patologiskt. Tvärtom i så fall. Det inlärda avståndet från denna överföringsaktivitet, den psykodynamiska asketismen i förhållande till ämnena är resultatet av civilisatoriska dii Endast har sciplineringsprocesser. undantagsfall professionaliseringen av lärare, vetenskapsmän och till och med i förhållandet till elever den konkreta världen och därmed tolkningen och den språkliga bearbetningen av den faktiskt varit framgångsrik på ett oproblematiskt sätt. Den i förhållande till föremålen, psykodynamiska asketismen avskärmandet av den inre världen från ett ”yttre”tillägnande är en hållning som måste tvingas fram genom kultuoch psykisk disciplinering. Det är en rerell, institutionell lativt sen produkt av bildningsprocessen och inte en urform. (Också barn kanpå ett tidigt stadium lära sig detta. Bruno Bettelheim?? beskriver på ett målande sätt den problematiska inlärningsframgången hos ett barn som på ett tidigt stadium fattar förklaringen av världen, gravitationsförhållandet mellan jorden och solen som fysisk modell och som också kan upprepa den verbalt utan att kunna sätta det i förbindelse med sina kognitiva fattningsmöjligheter eller med sina former för identitetssäkring.) Den psykodynamiska asketismen i ämförhållandet till nen är inte ”normal”. Den som har lärt den måste stänsig

skap.” Varseblivningen en

utåtriktad

som

av

och

konflikten

åtföljs

av

med

en

—

—

188

säkra den på nytt mot en uppstudsig inre verklighet. kan formaliseringen av Därför ämnestillägnandet, inneoch tänkandet hållstolkningen självt bara upprätthållas genom psykiskt konträrt ianspråktagande. Också asketismen måste säkras på psykodynamisk väg. Den får en försvarsur funktion. Den som dragit ut för att avlägsna affekterna blivit har nu sekundärt driftsberoende själv inlärningen De medav saklighet, ordning och kyla i systembyggandet. för för överinvetet tillåtna känslorna reserveras det mesta nehållsliga synpunkter, för en additivt påklistrad moral och enför ett pedagogiskt, politiskt eller vetenskapsmetodiskt

digt

—

gagemang. realism i moraliskt

Detta

leder till

tillägnandet

av

att

man

ämnet,

en

kräver realism

en som

objektivistisk i sin tur

blir

övervärderad.

Enligt vår uppfattning tycks detta vara fallet hos den pesom en vänsterdagogiska uppfattning som vi vill beteckna variant av arbetspedagogiken. Denna ut går på ett återgåett ortodoxt till den historiska arbetarröende, återgående relsens pedagogik. Enligt denna uppfattning kan tydligen åter progressiva anspråk i dag förenas med inriktning på arbete och disciplin. I den traditionella marxistiska strävan ställs kravet på att mellan och uppdelningen utbildning samhälleligt arbete, mellan inlärning och konkret produktion, mellan tankeoch kroppsarbete, mellan individ och inlärningsgrupp ska övervinnas. Det kravet skulle man kunna ställa sig bakom om det inte vore så att man får ett bestämt intryck av att bakom det döljer sig helt traditionella uppfattningar, åtminstone i frånaga om synen på läroprocesserna och på subjektet men också de turligtvis på samhälleligt politiska organisationsformerna:

föreställningen om att tillägnandet av organiserad arsom betskooperation är detsamma tillägnandet av politisk organisationsförmåga, vilket i sin tur är en förutsättning, för att inte säga garant för utvecklingen av en revolutionär disciplin; —-

|

189

föreställningen att egenverksamheten hos dem som utbildning kan och måste vara identisk med internaliseringen av den samhälleliga realitetsprincipen som i sin tur vara densamma som anses strukturprinciperna i ett senare —

får

lönearbete; —

föreställningen realitetsprincip

om

att

det

individuella

tillägnandet av

skulle vara given genom lärarens lefunktion. Han har (tillspetsat uttryckt) till uppgift att vara det pedagogiska avantgardet. Här finns en tendens till pedagogisk familiaritet (”Antligen kan vi få arbeta på som i faran av en fatal traditionalisering. riktigt”) sig döljer Det patos för verksamhet, produktion och ämnestillägdenna dande

nan

som

kallar

sig

toriskt och ges föremål borde

marxistiskt

borde

annan en tyngdpunkt: möjliggöra tillägnan i

konkretiseras förhållandet till

hisläro-

mycket vidare mening ytterst viktigt som symboliskt förhållande fantasin, till en privat meoch till ett ningsfullhet samhälleligt tolkningsmönster som funktionaliserats för egna syften. Det är först och främst helhetshållningen till ämnena och först och främst hela förmedlingskedjan mellan psykiska ianspråktagandeprocesser, erfarenheter, betydelser och föremål som är det samhälleligt och pedagogiskt intressanoch

kan

en

alltså

också vara till den egna

(och svåra).

ta

utgår från

att det finns en överföringsbei anspråk för att utröna deförsöksvis kan ras användbarhet. Vi lugnt uttrycka det mera psykiska Det är både kulturellt och tillspetsat. psykodynamiskt nödvändigt med sådana försöksvisa ianspråktaganden. Kulturellt nödvändigt, därför att den tingliga och symboliska realiteten på samma gång blivit både påträngande och främmande. Det förstärker faran av att man samtidigt blir och av krav, förväntningar, realitetstolkningar omgiven

Vi har sagt att vi

redskap. Ämnena tas

därvid så att Det försöksvisa

blir hemlös och inte kan finnasig själv. ianspråktagandet är en rörelse av sökande som man ålagt sig att ständigt genomföra. ”Vad är det som i en värld som angår mig” ständigt ”väntar sig något av 190

säga

i

mig”? Och psykodynamiskt nödvändigt, eftersom självrepresentationen från narcissistisk-libidinös sårbarhetssynpunkt behöver uppskattning och stabilisering. Upplevelsen av ut i ett affektivt rum som självet sträcker sig emellertid räcker längre än de gränser kroppen anger. som är Objekt ”narcissistiskt intressanta” och kan medföra uppvärdering

respektive nedvärdering, storhet respektive misslyckande, accepterande respektive utstötning utlöser narcissistiska och förmedvetöverföringsprocesser. I de undermedvetna na är detta inte utan inre De yttre upplevelserna processer. blir en del av självupplevelsen. leder till en Deras uppvärdering av positiva dimension självkänslan och deras negativa till en nedvärdering. Narberikande cissistiskt objekt skänker eufori och narcissistiskt exproprierande påskyndar depressionen. Detta är inte någon identifikationsprocess strikt mening. Det skulle förutsätta att självet och identifikationsobjektet anpassade sig till varandra. Det är snarare fråga om en sorts oral sammansmältning: jaget vill inte anpassa sig till ett objekt, har alltid varit som förändras inte, jag finobjektet jag. Jag ner hur ”alltid har varit”. mig själv! Jag upptäcker jag är det inte att Förhoppningsvis nödvändigt påpeka att meningarna i denna framställning intet annat är än ett försök att översätta undermedvetna ett disupplevelser till kursivt Man får absolut inte förväxla sådana upplespråk. velsesätt med kognitiva varseblivningsprocesser! Psykodyav dras alltså det avsnitt omvärlden som är narcissistiskt intressant in i den egna psykiska strukturen. Inte tvärtom. Därför leder det ingenstans att jämställa detta upplevelsesätt med sådana socialt handlingsorienterade som konformitet eller begrepp anpassning, yttre styrning. Beroende vilken teoretisk man på argumentationsmetod mellan väljer inställer sig ett omvänt förhållande objektivitet och subjektivitet. Om jag använder en samhällsoch kulturteoretisk skulle man kunna argumentering säga: etiologiskt, alltså om man ser till orsakerna, uppstår den

namiskt

sett

191

sårbarheten i sista hand på grund av belastav åstadkoms utslag av frigörelseprocessen. ningar det är en övervikt Rått uttryckt: för objektiviteten i subjekleder genetiskt sett, dvs sett från tet. Men just den processen inre egen subjektets upplevelsehistoria, till en disposition för narcissistisk överföringsberedskap. Nu kan man säga: det är en övervikt för subjektiviteten i upplevelsen av objek-

narcissistiska som

ten.

uppmärksamheten gentemot ämnena uttryck för en specifik realitetstolkning och en specifik överföringsberedskap: ”Har det med mig att göra?” ”Har det inget med mig att göra?” har blivit en återkopplingtill tolkningsmönster som kan rekonstrueras på basis av kultur och livserfarenhet. Här uttrycks nödvändigheten av att filtrera den påträngande yttervärlden, att dämden och därigenom säkra den egna den eller tillbakavisa pa identitetsprövningen. ”Har det med mig att göra?”/”Har det inte med mig att också en språklig översättning av den göra?” är emellertid som narcispsykodynamiska process som vi har betecknat sistiskt libidinöst försöksvis Införlivas ianspråktagande. objekten med självupplevelsen eller stängs de ute i ett rum av främlingskap? Båda nivåerna tolkningsmönstren och ianspråktabör ses i ett gandet sammanhang. Men man ska inte låta dem ömsesidigt förklara varandra. Förändringen av tolkär en kulturell och ska också förklaningsmönster process ras som en sådan. Precis som förändringen av sätten för ianspråktagande är ett psykogenetiskt respektive ett psykohistoriskt fenomen. Man kan i efterhand psykodynamiskt rekonstruera närheten till vissa tolkningsmönster, de kan tex själva ha funktionen av försvar eller bemästrande för omedvetna konflikter. Men den kulturella utvecklingen av tolkningsmönster är inte en psykoanalytisk utan en strikt överindividuell fråga. Omvänt har vi naturligtvis inalls till övers för idén om att söka svaret get på den genetiska frågan om djuppsykologiska förändringar genom hänDen

dikotomiska

är bådeett

—

—

192

visningartill ten.

Den

förändrade verklighetstolkningar strukturens genesis styrs psykiska

hos inte

subjekav

det

medvetnas

tolkningsakter! i det Engagemanget är alltså höggradigt representerat avsnitt av verkligheten som äridentitetsrelevant. Och engafinns också i allra högsta grad i det verklighetsavgemang snitt som är narcissistiskt intressant. Vi säger medvetet som ett Det är inte alls detsamma ”verklighetsavsnitt”. i konkreta områden av tänkande eller topografiska zoner närhet till, avstånd från Det handlar respektive subjektet. heller inte om ett kriterium om angelägenheti naivt realistisk mening. Den kulturellt och psykodynamiskt grundade dispositionen för engagemang i vår mening har säkerligen en hel del med sättet för egocentrisk varseblivning i Pigemensamt relation omedelbara agets mening.” Ett sakförhållandes till självet och förväxlingen av själv- och objektprocesser påminner om detta. Men det finns en avgörandeskillnad: vi tänker oss en egocentricitet som har psykodynavarken miska eller kulturella orsaker. Kognitionen, tex förmågan till abstrakta operationer som enligt Piaget kan utvecklas först sedan man övervunnit det egocentriska varseblivanalltså om de det, frågan kognitiva färdigheterna, är inte det här. Den egocentricitet vi talar om är också en som avses regression men inte i betydelsen en tidsmässig regression till ett annat plan (som borde ha övervunnits) utan en tobearpisk regression, alltså en återkoppling till omedvetna är väl att att det som betningsstrategier. (Det onödigt säga menar med det omedvetna är annat psykoanalysen något än det som ett barn från utvecklingspsykologisk synpunkt ännu inte kan förstå.) Michael Siegert” har utifrån fallstudier visat hur oralt bestämda och egoobjektreaktioner kan vid centriska existera sida sida med realitetstolkningar en utvecklad hos identitetsstörda högt kognitiv förmåga ungdomar. som vi talar om Det egocentriska moment yttrar sig också i behovet av självtematisering.Personliga relationer, 7

—

Ny ungdom

193

konkreta

diskussioner,

realitetstolkningar

blir

till överför-

försöksvisa ianspråktagandet (lukingserbjudanden. tandet, leken, prövandet: ”Har det med mig att göra? ”/ av ”Har det inte med mig att göra?”) väljer ut ett avsnitt den omgivande verkligheten, för det mesta det som möjligDet

gör

en

självtematisering.

i alldeles kan innebära att bokstavlig mening vill tala om I ett samtal som kan handla om någon sig själv. en tråd som leder tillbaks vad som helst finner hanalltid till honom själv. Det också betyda att de skenbarligen kan emellertid mest teman får en hemlig självrelation som på inavlägsna I den mån den antet vis är uppenbar för samtalspartnern. förda egocentriciteten i upplevelsen av världen är en topisk funktionella lagar. regression följer den det omedvetnas Det

—

—

psykoanalysen talar om äralltså ”lager” enbart för förvaring av plats Det är i stället ett som inte (längre) är medvetet. från libidinöst produktionsutrymme där ”materialet” förändras bearbetas, ianspråktagna föreställningar och så att säga psykiskt skrivs in i ständigt nya kombinationskedjor. Psykoanalysen talar om att det omed| vetna fungerar som en primärprocess,vilket vill säga att det inte följer det redogörandetalets logik, som ju är en logik som ställer upp olika element i ordning. I stället följer det den logik som finns i den tidiga barndomens varseblivning men också i drömmen det är framförallt en samtidighetens och överlagringens logik. Det

omedvetna

inte det

en

som

eller

ett

-—

Två funktionssätt hos det omedvetna ska nämnas säreftersom de har för vår skilt, betydelse framställning. Förtätningen och förskjutningen. Förtätning innebär att en föreställning så att säga blir ”alltför mycket tagen i anspråk”.Den har fått betydelse inom flera olika associationskedjor. Associationskedjorna korsas i 194

denna

enda

föreställning

och eftersom

därmed

vilket får denna —

mau

inte

blir med-

utomordentlig tyngd, ianspråktagandemängden i de olika i den. Förskjutassociationskedjorna kan kumulera innebär att ning ianspråktagandeenergi från den föresom den på kan lösställning ursprungligen inriktades och mot andra göras förskjutas tidigare ganska ovidsom då får en kommande föreställningar. ”Bisaken” därmed att framså stor affektiv betydelse kommer

veten

om

—

gent stå i associativ Denna

förbindelse

förbindelse förblir dock

en

med ”huvudsaken”. omedveten.

skulle det vara nödvändigt med en differentiedessa primära mekanismer: när är de produktiNär är det tal om framåtriktava, när är de symtomatiska? de prövningsprocesser, och när är det defensiva försvarsmekanismer? Men vi ska här nöja oss med att litet närmare beskriva antennerna för ”engagemang” och särskilt visa att det genom ianspråkstagandeprocesserna som fungerar som förskjutning och ianspråktagande kan uppstå

Egentligen ring mellan

hemlig självrelation som en naivt realistisk uppfattning engagemanget tvingas bortse från. Engagemang är inte logiskt. Låt oss än en gång slå fast: engagemang yttrar sig i ett behov av självtematisering oavsett om det sker öppeteller sökande av hemligt. Det är samtidigt ett filtrerande skydd mot livsrealitetens och en narcissistisk libidinös kravtryck uppmärksamhet på överföringsanbud, storhetsupplevelser och accepterande. Specifika avsnitt av verkligheten som utifrån ett pedagogiskt realistiskt perspektiv inte kan uppfattas är alltså principiellt överdeterminerade och betyder ”mer” än vad som kan uppfattas från ett perspektiv som ligger utanför subjektet. Från den utgångspunkten visar sig den gängse uppdelmotivation ningen mellan inneboende (intresse för ämnena som och motivation som sådana) yttre (en motivation tillföres ämnena vara utifrån) otillräcklig. Naturligtvis en

om

195

vuxna som har ett ”omedelfinns det barn, ungdomar eller för många ämnen eller verksamheter men bart” intresse har en detta omedelbara intresse psykodynamisk själva

bas. Det

om kan inte utan vidare Och det på goda grunder, också utifrån subjekten själva. Den ytterst funktionalistiska optisom vi har betecknat som mismen hos det betraktelsesätt engagemang, engagemangspedagogik håller inte streck alltså att vara engagerad och att känna sig engagerad starkan mycket väl förtar ingen självlöpande motivation utan Den som bindas med obehag, vägran och misstro. engage-

likställas

vi talar

som engagemang med motivation.

—

ras

av

en

något

tematik behov

eller

ett

behöver

ämne

på länge kän-

inte

här och

nu fördjupasig i det. del tankegångar i andra avsnitt av vår framställning. Den narcissistiska ”uppmärksamheten” har mycket känsliga antenner för upplevelser av nedvärEngagemanget infindering, kränkning och förfördelande. ner sig, fortare och mera känsligt, för det mesta i negativ till det egna lidanform, tex i form av en tänkt association som minne eller av det, biografiska konfliktydliggörande na

berör

Detta

kort

ter,

sagt

av

att

också

som

en

aktualisering

av

en

närmast

depressiv

sådant bemöts med självuppfattning. engagemang motsvarande skydds- och stabiliseringsmekanismer som har till uppgift att försvara de positiva delarna av självbilden eller åtminstone undvika en depressiv självuppfattEtt

ning. redan talat om att just eleverna är i skolans kontext. Enkom den väldiga obalansen medvetna vet att skolan i första hand är skola lare uttryckt: eleverna och så förblir. Detta förhållande griperin i (och förstör) allt innehåll. På grund av en mångsidig erfarenhet frågar sig eleverna misstroget vad det skatjäna till att införa ett ”eni huvudsak styrs från som gagerande” ämne i en institution är mer än många läannat håll. Eleverna desillusionerade Och

och didaktiska rare

196

dessutom

har vi

misstanken och lockbeten

hyser

att

inte

den

typen

alls avsedda

av

ämnen som

bara

är

stöd för de-

intressen. Vi har också tidigare talat om att medvetenheten om kontextens inte bara sätts i samband avgörande betydelse med skolan som institution. Också känsligheten för atmosfären ökar. Att ge sig in på olika ”engagerande” teman leder därmed till irritation: om det ytterligare orsaker till finns ett identifikatoriskt eller åtminstone förtroendefullt förhållande till läraren, hur stor konkurrensen är i elevras

och vilken affektiv verkan lokalernas fysiska utkan ha (tex kall) och vilka motsvarande möjligheter det finns att tillgodogöra sig lokalerna. Slutligen ska vi också erinra om en tendens som vi också nämnde i första kapitlet. Den utifrån kommande förväntan på ungdomarna (och också på vuxna) att de ska vara engagerade utgör inte längre någon kulturell överraskning. Den till andra sociala erfarenheutgör ingen som helst kontrast ter utan är snarare ett uttryck för dem! Den påträngande tingliga och symboliska verkligheten upplevs som en självsituation där man verkar vara kringränd av krav. I så måtto och som vi redan har finns ett omfattande engagemang,

gruppen

formning

sagt, åtföljs det

av

ett

grundläggande

behov

av

att

få vara:i

fred.

Under dessa förhållanden, och i synnerhet när man tänker på vilka utslag de får i skolan, är det inte underligt att den dikotomiska uppmärksamheten både avskärmar människorna från engagemang och framkallar ett sökande efter Utifrån den förståelse som var och engagemang. tidigare en har av institutioner, och situationer i sin erfapersoner renhetskrets ställs den latenta frågan ”Angår det mig?”/ det inte med ”Angår mig?” högst olika affektiv beredskap och kognitiv uppmärksamhet. Både skola, lärare och formella lärosituationer kommer med stor sannolikhet att under en elevs karriär inordnas den sida som inte ger engapå Då kommer frågan inte att ställas längre. Man gemang. står ut med skolan utan frågor. Vi vill här försöka undvika ett missförstånd. Vi talar nu om att ta ämnen och i beföremål innehåll, möjligheterna 197

framför allt de förhoppningspotendet avses binds binds eller inte till tialer ”engagemanget”. Det är en annan fråga än elevens kognitiva kunskap om att det att vara är viktigt för honom framgångsrik i skolarbetet. än Det är också en annan fråga frågan om ångest för att i skolan och därmed också ett negativt ianspråkmisslyckas man har av skolan. Vare sig skolångest eller ett intagande

sittning. Med som

strumentellt

förhållande till

alltsammans innehållet

rör det

sig här

om

sett utifrån den offifullständig nivellering av av värderingen prestationerna. Det handlar om en eller om övervintringstaktik äregirighet eller om att lida av en

ciella

skolan som skola. Vårt tema är i stället för tillfället att ta rederealitetsavsnitt da på huruvida som är föremål för läroinnehåller en förhoppnings- eller lidandepotenprocesser

tial.

Enligt det efter den som

vår erfarenhet

sökanfrån de områ-

utspärras det dikotomiska

eller icke-engagemang och uppfattas som utifrån styrda, formaliserade därmed fjärran från identiteten. Just i skolan kan detta vara resultatet av en kalkyl som utifrån elevens utgångsoch till och med realistisk från psyär helt realistisk punkt ko-ekonomisk Om man undviker att söka synpunkt. engaskyddar man sig från upplevelser av kränkning och gemang ianbesvikelse. Det skapar möjligheter att neutralisera och den till en intresseinrikutnyttja språktagandeenergi tad instrumentalism. Hur tar jag mig med minsta möjliga ansträngning genom skolan? Vivill vara försiktiga med att omedelbart fördöma en sådan hållning. Huruvida den är opolitisk, apatisk eller rentav ”högerinriktad” kan avspeglas mot elevens totala livssammanhang och inte på grund av en enda plats där eleverna använder sin psykiska beredför identitetsoch skap ianspråktagande, förhållningsstraoch i små doser. tegi enbart instrumentellt Denna när det gäller förförmåga att instrumentalisera väntningarna på skolan har sin motsvarighet i ett skenbart fenomen. En lärare som faller ur den begränsade motsatt och ramen av förväntningar som möjliggör en personlig el198

engagemang

innehållslig identifikation högintensiva anbud om närhet ler

få

kan finna sig och relationer.

överhopad Han

av

kom-

så att säga som baksidan av den affektiva idealiseras. På motsvarreduceringen av skolan ande sätt kan elevernas behov ställa krav på honom. Betecknande dessa behov i ut att få nog går regel på uppleva skolan. Hans privata person blir föremålet läraren utanför för identifikationsintresset, inte hans yrkesroll. Till nöds mer

att

se

hur han

—

—

undervisningen fungera på det sättet och för några sällsynta små minuter göra skolan till något som kan upplevas som något ”nära”. På de områden som inte från början uppfattas som irrekan

pauserna

levanta

för identiteten

äger det

dikotomiska

sökandet

efter

sätt. Man skulle på ett desto intensivare ett sätt. Här är rastlöst sägapå engagemangsytterst mottagliga, mottagliga som seismograheller detta behöver följa den verbala närhetens

engagemang nästan kunna antennerna

fer.

i

Inte

rum

logik. Betydelseförskjutningar

kan (enligt Michael Rutschky”') säkerhetsnål i som i inte är så örat, viktig, ett avgöge sig rande identitetsvärde. För den unge medicinare på en klinik i Schweiz som har stuckit den örat blir den själv genom en liten akt som ger honom möjlighet till självframställen

ning. Och

betydelseförskjutning kan fånga in motdemonmot en så kallad ”högtidlig edsavläggelse” för i en av flera rekryter korsning associationskedjor: maktdemonstration från övervakningsstaten, fascismens politiska ritual, offentlig bagatellisering av upprustningspolitik och krigsfara, kadaverdisciplin, återuppstånden traditionaför lism, propaganda värnplikt. Också här kan engagevara stort. avsevärd fara för att bli slagen elUnder manget ler rättsligt förföljd försöker man med alla medel förhindra sådana tillställningar. Ett annat indicium och på sökandet efter engagemang efter möjlighetertill självtematisering kanallt oftare ses på offentliga tillställningar som arrangerats för eller av ungdoen

stranterna

199

och analytiska stilen på politiska eller teach-ins, kongresser möter ofta ett vildform föryttHär finns ett behov sint motstånd. av en annan randen, ofta som en kontrast till den akademisk-teoretiska ”politiserings”-stilen sådan den kunde upplevas framför allt i högskolemiljön i studentrörelsens spår. Ofta upplevdes den rådande teorin och det rådande språket som ett massivt som ett sätt att skrämmas, ett sätt som förtryck, Den

mar.

diskuterande

stormöten

särskilt

de yngre nu opponerar sig mot genom medium, den politiska visan, den realistiska fotodokumentationen, rollspelet osv.

ett

helt annat

gatuteatern,

är ett oerhört grunden för samförstånd hantverksmässigt arbete, ömsesidig kommunikativ och innehållsliga identifikationsbekräftelse kunna känna möjligheter (att igen sig i en sak). Den närhet mellan den politiska bildningssynen och den syn på kulturarbete och estetisk tid är praktik som utvecklats på senare indicier detta. på Detta medför också att estetiska produktioner blir till i ordets mest våldsamma överföringserbjudanden betydelser. via det estetiska mediet har till Läroprocessen uppgift att möjliggöra en symbolisk avgränsning gentemot en yttre motståndare och därmed också ett medvetandegörande och en konsensusbildning inåt (i förhållande till en social rörelse eller en politisk miljö). Denna estetik arbetar i hög med som ett grad symboler ger identifikationserbjudande. Ju starkare den egna förpliktelsen att ägna sig åt de ”enoch estetikbehov blir, gagerades” varseblivningsformer desto större blir ojämnheten mellan denna estetiska uppDen senare är, fattning och den avantgardistiska konstens. om man så vad det gäller förvill, fullständigt antikverad medling av innehåll såväl i teknik som i form. Därför kan man heller inte föreställa sig ett brobyggande mellan de estetiska exproduktionsformer som i regel förekommer eller ekologirörelsen och empelvis inom kvinnorörelsen avantgardismens former. Den entydighet i innehållet som eftersträvas motsvarar

Den

ökat

200

bärande

behov

av

av estetipolitiskt-sociala definitionen av förbehovet mening uttrycks direkt, Här spelar uppenbarlisörjning med betydelse uppfylles. gen högt ställda förväntningar på entydighet en viktig roll. symbolanvänSäkring genom en upplevelse av kollektivt överensstämmelse i dande, genom betydelse upplevs som till och med som eufori. en av Ironi, ångest, ja avlastning lekfull distans, tvetydighet, otydlighet, mångtydighet och symbolförstöring förefaller från den utgångspunkten vara en avvikelse, en flykt, en labilitet. Varseblivningen av sådant är säkert också en spegelupplevelse som framkallar och till och med De obehag, självmisstro ångest. djuppsyönskningarna om entydighet formas kologiskt förankrade övertydligt genom kollektiva självtolkningar och meningsinte sällan tar som bildningar sig formen av en ny moralism. vi kanske i första hand efter som engagemang Längtan skulle vilja tillskriva karaktären av politisk, social eller psykisk konsekvens kan också bli till självblockering, en blockering som förhindrar inlärning. När längtan efter enblir det just snyggt! gagemang blir ett tvång till engagemang I början av detta avsnitt vi att de olika varianterantydde na hade tvingat in sig själva i av engagemangspedagogiken ett alltför naivt realistiskt och bokstavligt användande av Med den vidare framställningen begreppet engagemang. som grund kanvi nu tillägga: även i de mer komplexa struk-

entydigheten Törsten

ken.

turerna

av

avsnitt

som

i den efter

alltså

engagemang,

när

i alltför

man

sorterar

eller

ut

alltför

realitetslitet an-

antingen språk för självtematisering, uppstår problem. Det ärinte så att vårt hemliga ideal är en kyligt avvägd typ, ett slags intellektuell affektneutral-disciplinerad ”köpär att ett tvångtill man”, långt därifrån. Vad som stör oss i psykodynamisk och kognitiv mening kan urengagemang arta till ”dålig” konservatism. Inte i ordets politiskt innehållsliga betydelse utan i strukturell mening, som ett berotas

stort

allt alltid förblir detsamma, som försvar mot det främmande. Beroendet av resonanta teman och nya ämnen yttrar i en att och koncentsig oförmåga engagerat ende

av

att

och

201

för att hålla sig till ställning till en sak där man ”inte känner igen sig”. Hungern efter identijargongen blir till stelhet. Vederbörande fråntar fikation sig själv inte bara att finna utan också att själv, sig möjligheterna, land och hittills obekanta finna något nytt, upptäcka nytt i sin självbild och uppfinna objektområden dimensioner är oberoende av som självet. ta

rerat

—

—

I samband

med

realitetens

krav-karaktär

har

vi redan

ta-

följande: Den (delvis fiktiva) mångfalden av livsformer, möjligheter och de utvidgade möjligheternatill verklighetstolkningar och tematiseringar har visserligen skärpt det individuella och samhälleliga möjlighetssinnet oerhört lat

om

men i om bristerna i det första hand ökat medvetenheten Inför denna av situation kulturell skrämsel mot egna livet. den enskilde används förmågan att tolka den egna verklig-

närmast subjektivitetskategorier på ett defensivt ska det välkända och säkra, upprepa Tolkningarna sätta upp igenkänningsmärken. I en del studentkretsar gick det ibland så långt att man socialt ett ömsesidigt utbyte av mycket depressibelönade va skildringar av sitt eget läge. Vägen till närhetsupplevelser via ”öppenhet”. träffsäkerhet gick med fruktansvärd

heten

i

sätt.

Öppenhetvisade man genom att beskriva sitt eget lidande, företrädesvis relationslidandet. Därmed dokumenterade man åtminstone en till ”sensibilitet”. Detta förmåga säger vi sarkastiskt. Vår sarkasm riktar emellertid inte mot sig den psykiska benägenheten för depressivitet utan mot den subkulturella propagandan för tolkningsmönster som inte bara stöder denna benägenhet utan till och med driver fram den. Den som har som för program psykisk och kommunikativ frigörelse att om och om igen tematiskt älta sitt eget relationslidande ökar den psykodynamiska sårbarheten. Att låta depressiva självtolkningar bli en favoriserad form av kommunikation är i grund och botten ett aggressivt och socialt repressivt tillvägagångssätt. Det kan till och med få en sugeffekt på andra, och därför avvisar vi det. Mot tvångettill mot engagemang, längtan att finna sig 202

själv skulle uppfinna.

vi vilja sätta nödvändigheten av att finna och Vi vill inte tala för affektiv utan för måttfullhet affektivt mod. Att veta ”allt” innan man har gjort egna erfarenheter är lätt i dag. (Det gäller självfallet också de äldre!) Det har under alla förhållanden blivit lättare att återkoppla till och för realiteten. En tolkningar tematiseringsmöjligheter viss sorts kognitiv och interpretativ klarhet har i själva verket blivit ett problem. Den som enligt egen uppfattning redan känner till allt ansträngersig inte att få veta mer. Att kunna kasta en. blick av det man kan främlingskap just på har en avgörande betydelse för inlärningen! Inte ens barndomen och ungdomen kan i våra kulturella förhållanden betecknas som stadier av öppen beredskap till erfarenheter och som okänt land. Bara den som har förmåsteg mot ett och kan att som från de gan frigöra sig tidigare tolkningarnas tryck kan förvånas och vara nyfiken. Det är detta tryck

åstadkommer

dentidsknapphet som förminskar mässiga, rumsliga symboliska verkligheten från barndom och ungdom. Bekantskapen med ”världen” äter sig bit för bit livshistoriskt nedåt i åldrarna utan att detta betyder att man samhälleligt och psykiskt bättre kan tillgodogöra den! sig som

den och

203

Säkring

och

”Varifrån

nyfikenhet

egentligen vanföreställningen

kommer

att

sanningen bryter sin egen väg? Att den också blir hörd, och när den blir hörd ögonblickligen slår igenom hos dem som berörs av den? Denna alltför direkta uppfattning sprider sig bland förnuftets propagandister likt en förnuftets Vänstern egen vidskepelse... har den sanna men det är också sant medvetenheten, att det finns ett falskt ett medvetande medvetande, som låser sig självt. Bredvid vetenskapen står visheten att se människor och just detta ligger närmast en för god praktik. Att sanningen bara behöver uttalas att obönhörligen få sin verkan, denna rena idealism var åtminstone i det materialistiska emellertid, lägret, ett under. Den vidskepliga tron på insiktens automatiska verkan förekommer utanför den schematiska propagandan ännu bara hos äldre matematiklärare.” Ernst Bloch? kan i motsats Innehåll få tämligen olika ger Bland ut

tre

möjlighetertill

dessa som

Innehåll

bjudande

till vad den didaktiska myten säoch i viss mån ”privata” betydelser.

illustration. är som vi redan om

betydelser väljer har

nämnt för

vi än

det första

en

gång ett

er-

överföringsprocesser. Ämnet ”används” för

med hjälp av sitt associationsområde kunna artikulera obearbetade konflikter, intersubjektivt eller som i en inre monolog. (Det är bara ett gammalt inskränkt proffs som att

kan förvåna sig över vilka infall nehållet. Och det är bara toppen 204

deltagarna kan på isberget.)

få inför

in-

less” av innehållet innehållsorienterad systematik. Utifrån en sådan verkar de fullständigt godtyckliga för betraktaren. dessa associationsMen om man betraktar kedjor utifrån det dagliga medvetandets logik, i vilken de är inbäddade, de inte alls kaotiska utan kan ses förefaller ju som De associationskedjor undandrar sig uppenbarligen

som

resultat

ett

av

en

”släpps

en

subjektiv syntetisering. Vardagsför-

ståndet

framställer en sorts enhetlig tolkning av världen, i vilken det sammanfogar de mest disparata brottstycken ur På det viset går man från ungdoverklighetssupplevelsen. mens förfall till nedskräpningen av allmänna platser och därifrån till terrorismen och från terrorismen till vandaliseDärifrån är det sedan inte ringen på spårvagnarna. långttill mot och den 35-timmarsveckan, lyxenställs betänkligheter sedan i bjärt kontrast till människors uthållighet under andra menar dessutom att det är en levärldskriget. (Vi är att tro att sådana bara ett associationskedjor inslag gend i arbetarnas språk. Samma tendens visar sig i vardagsspråket hos mellanskikten. kanske ser annorlunda ut Koden men den innehållsmässiga-associativa sammankopplingen är inte alls annorlunda.) En andra möjlighettill betydelse som innehållet tillföras är att det blir ett slags verktyg för prövningarav relationerna inom studiegruppen. Det kan till exempel er-

brukar

bjuda närmare

en

möjlighet varandra varandra.

att men

visa upp

sig för varandra,

att

komma

också att konkurrensmässigt mäta det sistnämnda är enligt vår uppfatt-

Just sig med ning betydelsefullt. I många utbildningssituationer är det nödvändigt att först passera en fas där innehållet används till en inbördes kamp, åtminstone bland en del av deltagarna. I synnerhet tvister om förhållandevis små sakfrågor och missförstånd har ofta en ömsesidiga språkliga gruppdyna-

misk bas i detta stadium. Givetvis kan man inte lösa denna dimension inriktat fastställande av positionerna inom

av

tävlings-

gruppen genom att kursledaren håller sig i bakgrunden i så stor utsträckning som möjligt. Erfarenhetsmässigt tar då de ro205

bustare deltagarna, som försöker det sina intressen, etablera att

utnyttja uppkomna

situationen till maktvakuum

i

besittning.

Först efter en sådan fas av tävlan blir det möjligt med en viss avspänning i gruppdynamiken och öppenhet gentemot

innehållet. En

tredje dimension av erbjudandet

kan

som

tillkomma

innehållet

vid

överföringsprocesser klargömed gruppen hänger samman självbekräftelsen. Vi tänker på det faktum att det alltid finns några i gruppen som i synnerhet i början likt vakthundar vakar över att deras egna realitetstolkningar bekräftas. Sådana deltagare kan binda en stor mängd energi till förväntan om att bara det som de redan vet ska temasidan randet

av

och

av

relationerna

inom

—

—

tiseras. Vi har nu bara valt ut tre dimensioner som vi gång på har som De kan inte förstås utifrån gång typiska. upplevt innehållet utan bara utifrån subjekten, vilka drar in innehållet i sitt sätt för bearbetning. Vad man kansluta sig till med denna dimension som grund är vilket subjektivt bruksvärde innehållet får. Och detta subjektiva bruksvärde är gi-

vetvis

inte identiskt

med

sanningshalten

i innehållet

utifrån

gällande vetenskapliga Det subjektiva bruksvärdet hos ett innehåll är ett uttryck för en balans mellan utvidgning och förnyelse av ens egen realitetstolkning å ena sidan och skydd och säkring av den hittills ”beprövade” världs- och självbilden å den andra. Med detta måste vi också syssla i fortsättningen för att inte hamna i en bildningskonception som orienterar sig i riktning mot en sorts outtalad reparationsmodell: felaktiga delar ska plockas bort och ersättas av en sådan nya. Genom underskattar man den allkonceptionell inriktning kraftigt balansen mellan det och av det dagliga nya säkringen gamla. Vardagsmedvetandets syntes, som vi talade om ovan, får inte av rent okynne negeras andra synteser. genom Vi kanförtydliga vad vi menar med ytterligare en aktuell bild: Vår modell för läroprocessen går inte ut på att sanera kriterier.

206

förstöra alla gamla hus. bit för bit enligt de restaurering av boendet och deras synpunkboendes egna erfarenheter historieoch människofientliga ter på förbättringar. Det för fatala följder intotalsanering får samma programmet område. om pedagogikens Varje människa behöver ett visst mått av denna sorts syntes. Syntesarbetet för in en praktisk överensstämmelse och plausibilitet i det reala livssammanhangets splittring. en sådan söker medvetet visserligen syntes, men alla Ingen behöver den. Vardagsmedvetandet gör på så sätt de splittman rade förhållanden, som objektivt sett lever i, mer drägliga genom syntetiska omtolkningar. Det är då inte att undra på att ens egen livshistoriskt uppbyggda syntes förandra svaras synteser. gentemot Detta arbete kan också slå mot subjektet. Vi tänker inte kantill försvara det helt och hållet. Vardagsmedvetandet formulera ett sedan länge exempel i subjektet i efterhand förutbestämt tvång till handling så att det förefaller vara grundat på egna motiv. Då blir vardagsmedvetandet en ingenom totalrivning och Vi strävar i stället efter

genom

att

en

pendangtill de yttre inskränkningarna i handlandet. ett självbedrägeri. Men inte ens den mekanismen rätten att enbart betrakta någon vardagsmedvetandet en storhet som bör ”repareras”.

Det

re

blir

Här vill

vi

detta niska som

det till

en

som

realiteten,

tolkningen är redan ta

anmärkning

till begreppet tolkning. vardagsmedvetandet vill begrepp vara en påminnelse om att ingen mänmed realiteten förutsättningslöst konfronteras den. sådan och helt enkelt reagerar Förhållanpå

I de teorier

och

göra

ger som

som

socialt

ämnen

sysslar

hanterandet av den, sker alltid med medium. Den realitet som vi upplever tolkad, dvs ur situationer, handlingar

hämtas

ett

betyder naturligtvis

intellektuellt

med

medveten

socialt betydelseinnehåll. Detinte att det skulle röra sig om en process. 207

Låt oss till exempel anta att någon i en vardaglig situaBara en hårdkokt behaviorist tion rör vid min hand. med den handlingen tordas skulle säga att avsikten skulle kunna gå att mäta. Den skulle tex hänga samman med det tryck och den beröringshastighet med vilken den sensoriska retningen på min hud åstadkommes. Snarare måste man säga, att man först efter en motiv (kanske) tolkning av den andres eventuella med handlingen. Motiven kan få tillgång till avsikten en för handlingen blir dock mindre tillgängliga genom av den hud mot mätning objektiva handlingen —

försöka rekonstruera hur den genom tolkar situationen. Först därigenom blir det möjligt för mig att tillmäta samma ”tryckstyrka” till och till och olika från rutin erotik högst betydelser, med till att det kan röra sig om en ironisk gest. Tolken för mitt intresse av har ningen oavvislig betydelse hud andra

än

—

att

men ändå är uppträda riktigt i olika situationer den långtifrån någon intellektuell Det är snaprocess. rare en upplevelse av ett spontan-interpretativt en. ”Hoppla” som drabbar

att

—

Sådana

digt.

vardagspraktiska

tolkningar gör vi alla stänkunna uppträda socialt.

vi inte

skulle

Annars

i sin tur inbäddade i överDet innehåll för att gripande till det som man konfronteras med är redan återgå indraget i tolkningssystemet, det uppfattas helt enkelt inte som innehållet ”som sådant”. Dessa

”små”

tolkningar är tolkningssystem.

—

—

också

Men vi ordet

ska

tation

innebär

ta

upp

ytterligare är också

en

ett

betydelse av begrepp inom

tolkning. Tolkning psykoanalysen. Där betyder begreppet endast att nåsin got artikuleras. Analytikern ger i en viss situation klient ett erbjudande om en interpretation. Interpreningar 208

sätts

då att

innehållet med

i förbindelse

i flera olika föreställvarandra. Ofta sätts

minnen fektiva

ur

förflutna

det

livshistoriskt i nuet. processer

samman

med

af-

förståelsen av bildningsprocessen är den psykoanalytiska tolkningstekniken av stort teoretiskt intresse. Inte är omdärför att, som lekmannen kan en tro, tolkningen välvande information. Den kan snarare beskrivas kognitiv det har jag ju alltid vemed klientens svar: ”Jovisst, men tat.” Det betyder att tolkningen för det mesta inte innebär något kognitivt nytt. Det kan till och med förekomma att hör den sats som klienten överför tolkningen för n-te gången med det alltmer ökande vardagliga psykologiseran(och det är sådant knappast möjligt att undvika). Men detidigare gångerna har inte haft någon verkan, de har inte kunnat i de integreras egna affektiva upplevelserna, medan dei kan bestört bli en analysenplötsligt aha-upplevelse! Det är För

inte den

tolkningens ordalydelse

som

är det

avgörande

utan

situation som analytiker och klient tillsamredan har hört z skapat där en sats som klienten antal gånger plötsligt kan höras och uppfattas som ”ny”. Vi håller oss alltså till att tolkningen, alltså det interpreav sakförhållanden, inte har någon tativa sammanförandet i så fall skulle man kunna formuegen genomslagskraft lera många mäktiga satser utan att de bara har det i en Och denna affektiva simycket bestämd affektiv situation. i enskild tuation samman med hänger dispositionerna varje levnadshistoria. vill, erbjuTolkningen, eller om man så dandet om ”det nya”i världs- och självbilden kan alltså baaffektiva har

mans

—

—

kontext och för att denna ska förstås i en viss affektiv en förhistoria där till krävs möjligheterna öppninguppstå i ar och till ett psykiskt-konservativt skydd kan utvecklas ra

samma

omfattning. hoppas att läsaren kan hos tydningen. Kanske han tänker på en situation

Vi

föreställa

sig också

denna

rele-

kan han förstå vad vi menar där man kritiseras av någon annan. Också kritiska satser som redan har hört n gångjag er görsin verkan först när jag befinner mig i en biografisk vans om

209

situation mig.

innebär

som

Detsvåra

att

det

är

möjligt

för

mig

att

ändra

sammanförandet av dessa tre förtätas till en affektiv situation där än en gång en ”ny” tolkning kan få genomslagsinte låter sig planeras. Men den är heller kraft ingen är Förhistorien ett moment vars tillfällighet. produktiva och improduktiva betingelser är möjliga att avläsa. Det betyder att vi varken famlar i fullständigt mörker när vi frågar när ett innehåll kan bli identitetsrelevant för människor oss eller kan påstå att detta är en teknisk som genom process kan bestämmas i Det är beräkningar förväg. fullkomligt över förutsättningarna för möjlighemöjligt att reflektera ten att lära sig något nytt. till att, särEnligt vår mening är det viktigt att ta hänsyn skilt i början av en lärosituation, en avsevärd energi hos till är bunden de mekanismer som ska säkra det deltagarna och till att vid ovana den undervis”beprövade” vänja sig ningssituationen. Vi har redan sagt att denna energibindmoment

—

är

en

egentligen

förhistoria

att

som

—

ning tjänar psykiskt-konservativa

syften. pedagogiskt-teknologiska och även om man inte vill termer, ”göra om” de studerande subjektenså dock gäller följande nödvändighet: i en utbildningssituation ska deltagarna få stöd för att själva kunna bundna frigöra denna konservativt energi om det så bara sker tillfälligtvis och på prov. Men det avgörande är i motsats till den pedagogiskt-tekniska varianten att denna friställda energi fortfarande står till subjektets förfogande och inte beslagtas för kursledarens eller de andra deltagarnas syften. Här rör det sig om en process som vi redan har talat om att tidigare förmågan ”släppa” något. Vi betonade i det Åven

om

man

inte

tänker

i

—

—

—

avsnittet förväxlar

kategori. dynamisk got 210

utan

hur olika slutsatser man kan komma till om man detta psykodynamiska begrepp med en politisk Att vara innebär från psykopolitiskt konsekvent att ”hålla fast” vid nåutgångspunkt ingalunda tvärtom att kunna i ”släppa” psykodynamisk —

mening

är

en

förutsättning

för

en

framåtriktad

egen

radika-

litet. som Vi ska nu räkna upp några processegenskaper enligt vår uppfattning borde ingå i utbildningsarbetet.” (Dessa inte likställas med kronologiskt egenskaper ska emellertid ordnade Man kan frimetodologiska steg.) uppmuntra till av en hittills att bunden situationen, ställning energi genom innehållet utgör ett erbjudande respektive det behandlade

oprövadetolkningar. är dock viktigt att det samtidigt finns skyddsmekanismer mot och att dessa oprövade tolkningar i gruppen dessa skyddsmekanismer inte görs pedagogiskt illegitima. om Ett ytterligare moment är att erbjudandena oprövade tolkningar vidgar ”spelrummet”.Dvs det måste finnas möjligheter att identifiera sig med dem men också att se dem på avstånd och känna att de inte ”angår en”. Det är viktigt att erbjudandet om något nytt inte får karaktären av övergrepp. Därtill kommer att deltagaren måste få ha kvar möjligheterna till psykodynamisk och kognitiv regression. Deltagarna måste i viss mån gå tillbaka, dvs kunna återkopplatill ”beprövade”positioner. detta kan också mekanismer, som Som komplement till vi tolkar som säkringar av det nya, fungera. Då tänker vi på struktureringar, sammanfattningar och förtydliganden av om

Det

det som har behandlats under sammankomsten. Dessa steg inom sökandets ram. Deras har funktionen av vilopunkter och säkra det nyligen behandlade uppgift är att aktualisera det för senare minnen. Det sista momentet är en konflikttolerans som genom det tidigare förfarandet växer till och stabiliseras. (Då menar vi med tolerans som självfallet något alltigenom är akalltså inte att vänta och låta utan att kuntivt, tåla, passera na när det blir konflikt.) En ökad konflikttolerans handla att själv uppleva vilka delar av det nya jag ”liinnebär alltså 1 förhållande tar” på till yttre konfliktsituationer men också i förhållande till inomsubjektiva motsättningar, bryt—

211

ningar

och

ångest.

naiva uppfattningen om hur en människa lär sig något är: man klargör ovedersägligen för någon att hans vardagsmedvetande helt enkelt inte ”stämmer”. Enligt en alltmer sådan uppfattning blir vardagsmedvetandet öppet för förändringar ju mer ovedersägligt den andre argumenterar. Vederbörande ska i grund och botten både vara öpDen

mest

för denna form av stöd. pen och tacksam Mot detta ställer vi bestämt ett helt annat betraktelsesätt. Att lära sig något nytt och något mer är i sig självt en som I bästa fall kan det process upplevs ytterst ambivalent. ett berikande av innebära det egna självkonceptet genom att jag själv upplever att jag verkligen blir mer handlings-

kraftig. Men, och det anser vi är mycketviktigt, att lära sig något mer kan också innebära en expropriationsprocess. När jag ska lära mig något mer (även när det sker i form av ett erbjudande till mig) uppmanas jag att lämna ifrån mig något av min subjektiva verklighet. I den meningenförlorar jag också något av mig själv. Och eftersom att lämna jag märker att jag uppmanas från mig något försvarar mot av faran jag mig expropriation. De olika i en lärosituation handlingsstrategierna med denna hänger samman subjektiva nödvändighet att mot att få mig väpna uppleva en sådan utveckling. Om man nu enbart intar den didaktiska hållningen kan man det där är mot säga: blockeringar inlärning. Det kan man men tar man också, med eller utan säga, därigenom avsikt, parti för innehållet och mot deltagarnas skyddsintFör oss är det för ensidigt. ressen. Vi företräder uppfattningen att denna skyddsmekanism också har ett subjektivt berättigande. De människor det handlar om inte för inför ett står som första regel gången didaktikerna kanske erbjudande om ”något nytt” som tror. Snarare grundar sig skyddsmekanismen på en biografisk erfarenhet om att man visserligen fått erbjudanden om i det förflutna men inte fått någotnytt något stöd från andra den svåra till det Den psykiska realiserande. på vägen nyas 212

kan följaktligen innehål!a ett större moerfarenhet än de föreställningar om förändring som didaktikern har i sitt huvud. Det kommer man inte ifrån. Den som undervisar bringar inte bara lycka. Han är också ett hot. Och det bör han känna till. konservatismen ment

av

något överdriven form skildra från utbildningsarbete med nariesituation ”Målet för undervisningen” i kursen på en att kunna tematisera och analysera sin egen Här

ska vii

en

för att därav dra slutsatser för handlandet utanför företaget. Utgångspunkt för de samtalen är att arbetarna är ”drabbade”.

en

semi-

arbetare. vecka är utsatthet inom och didaktiska

ärfölvanlig utveckling på ett sådant seminarium det visar snart att jande: sig deltagarna visserligen är ”drabbade” av arbetarproblematiken men att kursleär daren inte alls det. Att utgångsläget för deltagare och kursledare är så totalt olika kan bli tydligt genom en paradoxal omvändning. Vi har hört talas om att unstudenter som är kursledare ett drastiskt sätt vill ga på materiella situation. Med förtydliga deltagarnas hjälp av prisjämförelser demonstrerades hur arbetarnas löi köpkraft. När deltagarna på detta ner minskat sätt konfronteras med sin egen otillräckliga lön frågar arbetarna får. När häftigt vilken ersättning kursledaren det nästan löjligt låga beloppet nämns svarar arbetar-

En

na

delvis

grund

av

kursledarens

med hån och de helt olika

medlidande. På utgångspunkterna minskar

delvis

med

trovärdighet.

i en sådan sammankomst har mycket väl utvecklade för känselspröt motsägelserna i den didaktiska avsikten. Här kommer någon som inte alls är i samma som de och förklarar läge läget för dem. Och den som vill förklara och som på något vagt sätt är ”ovanför” att de är i underläge. deltagarna påstår

Deltagarna

—

-

213

underläge

Men

är

i den klassifikation

tegori

utan

rande

kaingen neutral socio-ekonomisk en värdesubjektiva uppfattningen ja till och med en förolämp—

ning. Det

är då inte

förvåna

att

ständigt

Med

motangrepp. och

ägnat

generaliseringar

är

som

att

gårtill

arbetarna

exempel, berättelser ganska svåra att vederlägnya

lägger de fram bevis för att de inte alls har det så dåligt. Detta leder i sin tur till att kursledarna skärpersin och med alltmer drastiska exempel beargumentation Han använder sin språklägger deltagarnas utsatthet. när han talar och överlägsenhet liga begreppsmässiga och med på ett såmed deltagarna och han gördet till som en dant sätt att det verkar avkvalificering av dem. ga

av att skydda sig mot inJu större deltagarnas behov blir desto mer blir deras utifrån stereotypa pågrepp ståenden. Men dessa stereotypa påståenden är i långt mindre utsträckning än vad kursledaren tror ett utslag av ett förtingligat medvetande. Stereotypen är snaraav ett försvar. Rätten att själv re en situativ följd slags försvaras likt en och livssituation värdera sin arbets-

också kursledarna blir stereEftersom kan det hela leda till en grootypare i sina reaktioner tesk strid. Det uppstår en kamp om motsatta tolkningunder själva situationen. ar som renodlats

”egendom”.

kan pågå så länge att blockeringen av gruppens Detta måste förökar till den grad att kursledarna situation didaktiskt söka sig på ett annat tillvägagångssätt. Då inleds en mindre spänd fas. Deltagare och kursledare inte minst varandra kommer mänskligt sett närmare och de hårda ömsesidigt posigenom prat på krogen,

214

tionerna

börjar mjukas

Från

och

med

garna

att

då blir

bevisa

upp.

det

sin egen

viktigaste förmåga

för de flesta att

lära

delta-

sig något.

övertar de verkar förbluffande och argumentationsfigurer, begrepp, språkformer detidigare som eftertryckligt förkastade, från kurslesin första framgång i Och kursledarna noterar darna.

Med

snabbhet

en

som

utbildningen. Det

som

för

dem.

deltagarna

av

bekräftelse.

ationsförändring måste

mentation Det en

som

vi

—

inte än

speciellt byter kamp mot nedvärderingen och med vändas i en upplevelbara

att

språkformler blir deras överflödig. Den kantill se

bli

vara

att

om

de

sådan situsin argu-

ganska ovanlig upplevelse.

en

här är mindre beskrivit från deltagarnas sidatill omsvängning

utan

sarkasm

läroprocess tolkningsmönster.

kursledarnas cess för att

genom

en Att åstadkomma att lägga bara genom vara

en

här kan

upplever

märker,

De

—

Det

Kursledarnas

accepterad.

gått

är

anpassningsprotolkning har i deten

bearinte in i deltagarna genom utan sitter så att säga utanpå dem. betning Även i det härfallet låg ett skenbart självklart antagande till grund, nämligen att ju större angelägenheten i ett ämne desto mer var angeläget skulle det kännas för deltagarna, och ju mer angeläget det kändes för dem desto större skulle ta

exempel

subjektiv

deras subjektiva beredskap och förmåga att lära sig vara. Som sagt, våra tankegångar håller sig till ett annat antagande. alls är så att förmågan att lära sig något Det kanske inte är optimal på de områden som på grund av en reell belastoch vid i livet är kognitivt fastsurrade ning psykodynamiskt väcka lust I så fall måste de ämnen som ska kursdeltagaren. till vidare inlärning innehålla sidor där deltagaren inte har bestämt sig eller som han inte genom sitt praktiska liv reundan har intagit en hållning till. (Glädjande nog har man der senare tid kunnat konstatera en viss förändring i inställDet händer till exempel att man ningen i detta avseende. med arbetslösa vid ett veckoslutsseminarium ungdomar in215

i första hand behandlar ”arbetslösheten”.) vi redan har krävt av ämnesvalet och Det ”spelrum” som att förmedla sättet undervisningen innebär just detta:

te

av

slår ner på ska inte vara en stor klubba som till och den mest återhållsamme ska så att med deltagaren märka att ”detta angår mig”. Engagemanget bör enligt vår uppfattning ge stora möjligheter att känna igen sin egen sii ämnet men det måste samtidigt göra det möjligt tuation att på nytt kunna distansera sig, gå på avstånd och neutralisera en hotfull del av tematiken. Att lämna spelrum innebär för oss att det inte får uppkomma en situation där deltagaren antingen måste svälja det som kursledaren står för eller definiera sig själv som ”omöjlig att utbilda”. En tänkbar medelväg i engagemanget skulle kunna bestå i att man delvis känner igen sig i den men tematiska argumentationen samtidigt kan hålla fast

engagemanget

vid att

ens

eget fall

är annorlunda.

att analysen av den egna situation behandlar inte får gå till så att den i avseende huvudsakligen kommer att upppsykodynamiskt levas som en nedvärdering. En analys som inte innehåller erbjudanden om uppvärderingsmomentfrigör ingen läroenergi. Ingen av oss kanlära sig något när han i psykodynamot misk mening så att säga står med ryggen väggen. Det bara när vi kan ett förskott våra förväntgår registrera på om och våra ningar förhoppningar om tilluppvärdering är ett fredsställelse. argument som också gäller för (Detta kollektiv. De sociala rörelserna heller i uppkommer inte det allra djupaste eländet utan i stället när de redan existerande kraven på en rörelse uppåt inte infrias i tillräckligt

Dessutom

som

man

menar

vi

gemensamt

hög grad.) Frigörelsen av läroenergi är bunden uppvärderingsupplevelsens kontext.

till

Att

den

subjektiva ger någon annan

realistiskt erkännande av belastande arbetsoch livsförhållanden räcker förstärker en inte, om det inte förhoppning om förändring. Det behövs säkerligen inte didaktisk i den egna realiteten möda för att tydliggöra de moment ett

216

där de så kallat drabbade har det svårt. Just dessa moment känner var och en alltför väl till. Vad som mycket hellre behövs är skydd och förstärkning av de oprövade framåtriktade förväntningarna om lycka, som ännu inte upptagits i den hittillsvarande världs- och självtolkningen. ”Eländets bild-

ningsvärde” är ringa (Oskar Negt). En med engagemangspedagogik bortser från att konfrontationen också innehåller en dimension En

sanning

med

avsikter realiteten

psykodynamisk sanning. sanning som en person livshistoria och sina subjektiva av

är

psykodynamisk kosta på sig utifrån sin bearbetningsmöjligheter. I engagemangspedagogiken, såsom folkbildningsarbetet, ger ämnesvalet ofta signaler om att det uttalade målet kan

realistiska den sociala

en

den tar

sig

uttryck

i

för seminarieutbudet

är att deltagarna ska förändras under det gemensamma arbetet. Deras situation definieras och lika definieras den tydligt, tydligt riktning i att vilken de måste förändras för deras deltagande ska kunna betraktas som framgångsrikt. Detta vet deltagarna, och det vet också de som av just den orsaken inte kommer till

den typen av utbildningsarrangemang. Det institutionella målet upplevs bland dem som förväntas delta också som ett hot om att bli ”exproprierade”. kanlätt exemSkeendet tydliggöras med ett konstruerat oss för att få att ”ändra Låt intresset någon pel. tillämpa kursledares Låt oss helt enkelt anta att person. arbetar vid någon folkhögskola och inkursledare att delta i en vidareutbildningskurs. Låt oss vidare

sig” på en denna

bjuds anta

målet tänkbart: att

för kursens

arbete

är

vilket är följande har lärt sig något nytt det är omöjligt att ar—

fullt ”Varje deltagare som måste själv komma till slutsatsen att att arbeta vid en folkhögskola.” Låt oss föreställa oss för att den rangörerna underbygga uppfattningen inbjudit ett antal vetenskapsmän som i sina föreläsningar ska bevisa detta. vara särskilt motiverad att åka Skulle vår kursledare en sådan på vidareutbildning? händer här? Det institutionella anbuVad är det då som

217

sig något nytt innebär i psykodynamisk mening följande: man erbjuds en negativ självbild, och det denna. Den att deltagarna förväntas själva ska formulera inte vill formulera denna negativa självbild måste uppsom ”obildbar”. leva sig som Det behövs inte särskilt mycket pedagogisk fantasi för att kursledaren i vårt exempel också komatt dra slutsatsen mer att tillgripa skyddsmekanismerna. I detta fall leder det trots och på grund av att ämnet engatroligen till att han det

om

lära

att

—

så

till arrangemanget. vi fäster stor vikt vid att upptydligt framgå rätthålla en varaktig balans mellan prövandet av det ”nya” till och den säkrande återkopplingen det ”gamla”. Den peav ett sådant förhållningssätt ligdagogiska konsekvensen i öppen dag. Här ”förändras” På ingen av kursledaren. ger sin höjd av vilka de kan erbjudanden bilda reservoarer inom sig, reservoarer för nya tolkningar av deras och När de kan världssjälvbild. göra återkoppeller dra in dem i ”det verkliga lingar till dessa reservoarer livet” kan man inte göra några uträkningar om i utbildgerar honom Det torde

—

inte

kommer att

uppleverdeltagarna

ningssituationen. får

identitetsrelevans först i faser av och biografiska brytningar biografisk förtätning. Sådana faser sammanfaller emellertid inte i tiden med lärosituatiodvs med bildandet av Man måste först reservoaren. nen, och främst föreställa att sig utbildningsprocessen gårtill så att reservoaren bildas vid sidan av det beprövade vetandet och de konservativa ianspråktagandena. Det är alltså inget Dessa

reservoarer

eller utan ett jämsides förlöpande både och. Om det ”gamla” i psykodynamiken och kognitionen så att reservoarerna aktiveras och splittras utvidgar sig och kanske till och med blir dominerande går inte att planera

antingen

och

när

på pedagogisk väg. Men det kursledare i modeller fallet den 218

är

av största pedagogiska betydelse att man som tänka begriper detta. Den gamla kära vanan att om och förvrider åtminstone i det här före efter måstill Vi pedagogiska förmågan varseblivning.

lära

mycket större utsträckning se bildningsprokonfliktfyllt parallellt skeende. Läsaren kanske tycker att den föreställning om bildi dess nödvändigaste ningsarbete som vi här har skisserat moment är ganska anspråkslös. Det är riktigt, den är anspråkslös. Enligt vår uppfattning är det riktigare att göra detta anspråkslösa bra än att i den egna praktiken rikta in sig på målsättningar, där den politiska anspråksnivån vismen serligen kan vara tillfredsställande knappast det som i kontrast till denna nivå verkligen sker. Vår kritiska granskning gäller inte i vilken mån de formulerade anspråken är pedagogiskt och politiskt hedervärockså da. Vi frågar oss i stället vilka ofrivilliga och kanske av som åstadkoms ett unoupptäckta subjektiva kostnader som av intresse vill något strategiskt dervisningsbegrepp förändra Man borde inte diskutera deltagarna. politiskt önskvärda målsättningar utan om vilka metoder och vilket innehåll eleverna erbjuds för att själva kunna formulera site

oss

na

att

som

cesserna

I

ett

mål.

kan också uttrycka det så här: vi anser det vara deltaomotiverat att här ställa upp innehållsliga mål som ”bör” Vi ställer inte garna uppnå. upp innehållsliga mål utan vi tänker oss ett metamål, dvs vi utvecklar målföreför deltagarna för att dessa ställningar som presenteras ska kunna ställa sina mål. själva upp Vi vill också tillfoga följande: vår hittillsvarande framstår inte endast i till andra författares ställning motsättning och pedagogiska praktikers uppfattningar. Den står också i motsättning till den föreställning om inlärningen som deli en sammankomst har. Just tagarna själva deltagarna har Man

uppfattning av undervisningen som knyoch det påtagliga, det som går att upprepa i praktiken. som kan omsättas Av den anledningen är det nödvändigt att göra iakttagelser och handla på två plan samtidigt. Vi är övertygade om att deltagarna själva väntar sig upplevelser av ett koncentrerat arbete och manifesta innehållsligt framsteg. Det får uppenbarligen ter

an

till

en

det

219

av taktiska skäl. Deltabehov av att få uppleva ingarnas arbete som inte alltid återför lärning genom ett konkret dem till deras egen subjektivitet. Det betyder att i utbildta hänsyn till deltagarnas ningsarbetet måste kursledaren om är att under undervisningen. Paradoxen uppfattning den officiella alltså ytan, deltagarnas uppfattning om unofta de allra vikdervisningen, försiggår viktiga processer,

ta

man

och inte hänsyn till inställning uttrycker ett

alls

—

pågår bara så länge fakticiteundervisningsnivån upprätthålls. Den kursledaren inte ifrån. Det finns ingen en över eller tillrättavisa deltagörasig löjlig ha med sig något ”svart på vitt” hem. Det har

Men dessa i den officiella paradoxen kommer

tigaste. ten

att

anledning

vill gare som hanrätt till.

processer

Det är emellertid också otillräckligt om uppfattningen av eller reflektionen av skulle kursen praktiken uteslutande en av inskränka sig till att vara återgivning deltagarnas uppfattning av undervisningen. Deltagarna har ett krav på att av hur konventionella de än deras behov undervisning kan vara ska tillgodoses. Och de kräver att lära sig förtroende för läroprocesser som inte sammanfaller med deom De kan endast känna ras eget begrepp undervisning. om den säkra plattform de förtroende för dessa processer har i sin egen uppfattning om undervisningen inte helt förkastas. Därför tvivlar vi i allmänhet på att en grupp har lättema. tast att lära sig något när den arbetar utan —

—

Här vill

vi

göra ytterligare

en kommentar till ett lekanvändande av mannamässigt gruppdynamiska metoder. Det förekommer allmänt att man ganska slagarbetar ordsmässigt enligt grundsatsen ”störningar kommer i första hand”, ett uttryck som lånats från Ruth Cohens temacentrerade interaktionsmetod. Men när detta sker bortser man ofta från att denna utkan få en helt annan gångspunkt psykodynamisk verkan än vad avsikten var. Grundsatsen ”störningar kommer i första hand” kan omedvetet komma att

220

”För att märkas här måste jag ha en uppfattas som: Det kan alltså av en störning.” grundsats som från var mot avsedd att lösa upp blockeringar unbörjan dervisning bli ett verktyg för en särskild sorts självrepresentation.

Själva

är vi

böjda

att

anse

att

den

temacentrerade

in-

teraktionsmetoden förutsätter att deltagarna har en viss erfarenhet av att hantera sig själva och grupper. visa i förra avsnittet kan man under Som vi försökte nuvarande kulturella och psykiska betingelser utgå från att det finns ett starkt behov av att tematisera sig själv. Detta behov av självtematisering kan till och med få en sugeffekt och varaktigt prägla en hel gruppsituation. Det är inte enbart produktivt. Av våra tankegångar framgår förhoppningsvis tydligt hur viktigt vi anser det vara att ta det subjektiva innehållet i konfrontationen med teman och ämnen påallvar. Det är emellertid annat än det som vi nu tanågot lar om. Den hemliga sugeffekten som vi varnar för hänför till en av det ”rena” sig tematisering självet medan man så att säga bortser från det faktiska. En ”nu talar vi om skarp skiljelinje mellan två nivåer ämnet” och ”nu talar vi om oss anser vi själva” Ett samtal om ämnen där det vara rena ideologin. subjektiva betydelseinnehållet inte alls behöver utestängas är också ett samtal om oss själva! —

—

Också

den gruppdynamiska metanivån, alltså det om samtalssituationen och om skjutna samtalet emotionella som utlöses av den innebär processer

inde en

hel del styrande. Artikulerandet av de emotioner som den enskilde känner inom sig är ju i högsta grad en dessa yttranden i värdering. Därmed berör emellertid känslan av hos medlemmarna högsta grad självvärde i gruppen. 221

deltagarnas förhållningssätt kan det redan från början smyga sig in i en antecipatorisk beräkning av hur i utvärderingen kan komma att bedöman senare I

—

mas

—

de andra.

av

I

den

situationen

kan

det efter

hand

förhållningssättet som uppstå reglering innebär en egentligen anpassningsprocess. Man vill framför allt få positiva omnämnanden av dem som har kunnat hävda sin uppfattning om vad som starkast är bra och dåligt i gruppen. Att en sådan anpassning skulle innebära en läroprocess betvivlar vi. Det ligger av

en

nära till

hands

att

anta

det egna

i stället handlar social kontroll

det

att

nät

upprättas ömsesidig fördelning av försörjningen det

subtilt

ett

uppstår

Det

”det bästa”

då

en

tävlan

av

i gruppen

om

av

om

att

eller

en

självvärdet. vem

som

har

förhållningssättet. vårt tal

det måste finnas en balans mellan intresset fördet nya och den säkrande till det gamla. Är det inte så att ”balans” är återkopplingen en bild eller en modell som mest påminner om statiska förhållanden och oföränderlighet? Måste inte de ständigt öppna oavsett om det är i psymöjligheternatill regression leda till att framkodynamiskt eller kognitivt hänseende eller till och stegen i utbildningen ständigt neutraliseras Man kan

skeptisktill

vara

om

att

—

—

med

utsläcks?

det inte förhåller återblick på vår

sig på det sättet kan åskådliggöras framställning i tredje kapitlet (Föregripande av självtillstånd). Det psykoanalytiska fantasii en biografi konceptet förbinder de tre tidsdimensionerna med olika och affekttillstånd. I en negativa positiva situation i nuet som som belastande man upplevs kopplar tillbaks till spåren efter en situation i det förgångna som varit lycklig. Förmågan att utveckla fantasi gör det då möjligt att projicera i dessa minnesspår på imaginära situationer framtiden. Det viktiga är att den sökande rörelsen i minnet inte i första hand riktar i det sig mot en ”yttre” situation förflutna utan den kvaliteten i på affektiva självupplevelsen Att med en

—

222

—

aktualiserar ett tidigare känslotillhär sammanhanget inte endast en kognitiv process utan ett da capo av känslor! Prövandet av det ett positivt själv”nya” kan framkalla tillstånd. Man känner sig friare, rikare och handlingskraftikan bevaras som en reservoar. gare. Sådana sinnestillstånd av Det avgörande är om dessa reservoarer positiva självtillDen i denna situation. stånd. Minnet är i det

stånd också kan fortbestå subjektivt, när de möts av upplevelser i realiteten som till dem. Alltså om utgör en kontrast de kanstå till den inre sökrörelsens tjänst när de ”vederav i den realiteten. Om utbildyttre lagts” handlingstvång bara blir ett för dessa reala handlingstvång ningen verktyg kommer den för kursdeltagarnas del att leda till att dessa och uppfattas om ”illupositiva självtillstånd nedvärderas sioner” som man bör nog överge. Enligt vår uppfattning verkan kan säkras. det att se till att motsatt gäller borde bestå i att bidra till att de posiUtbildningsarbetet tiva självtillstånd som prövandet av det nya medfört kan i form av minkomma till situationer användning i senare nen och kunna kännas I förskott för framtiden. Just i de senare konfliktsituationerna alltså när det reala handhandlar det inte lingstvånget anger förutsättningarna om att ”på ett kognitivt sätt veta” vad som ärriktigt för en själv. Det vet vi ju alla vad som ärrätt för oss! Det avgörande är i stället om jag antecipatoriskt kan känna mig in i det affektiva självtillstånd som jag kommer att ha när jag har in”framåt”. Det handlar alltså inte om alternativen: gått mot förflutna eller mot framtiden. I det riktning inriktning att stället ger minnet av tidigare positiva självtillstånd kraft i framutsätta för det ännu som finns modigt sig oupplevda tiden. I vilken denna situation dynamik ska användas kan inte —

—

Däremot kan arbetet inrikplaneras i utbildningsarbetet. tas på att inom sina ramar förstärka möjligheterna att uppleva positiva självtillstånd. Det kan också bidra till att utveckla en affektiv minnesförmåga. Att setill att det finns ett spelrum och att hålla både psy223

kodynamiska och kognitiva regressionsmöjligheter öppna det i stället som är inte liktydigt med ”flykt”. Vi betraktar ett sätt att skydda sina egna privata utopier. Den som reför när hans önsgredierar har ofta mycket finare antenner kan om förändring kan krossas mot verkligheten än kursledaren. Vi är övertygade om att många människor under sin en för när de i regreslivshistorias utvecklar känsla förlopp sin dröm om ett gott liv. siv form måste skydda och bevara de utsätter denna dröm förrealiteten vid är alltför krävande måste de omedelbart överge sin privata utopi. Vad vi menar är inte att idealisera flyktmöjligheterna utan att kunna behålla subjektiva också när de objektiva handlingstvången motverkligheter går emot dessa. I polemik mot de pedagogiska realisterna vill vi hävda att ramarna för denna realism är utomordentligt konstgjorda. ”Livet” är de inte! Att minnesspåren av positiva självtillstånd också ska kunna säkras av kursdeltagarna på ”orealistisk” väg anser vi vara väsentligt. Just säkringsprocesserna och skyddsmekanismerna som krävs för detta får inte få till följd att fråntas sitt berättigande. Det skulle nämligen

Och

ett

devet tillfälle

att

om

när denna

de tidigare nämnda reservoarerna skulle krossas mot den realitetserfarenhet som talar ett annat Då skulle språk. precis det inträffa som vi antar att läsaren fruktar. Hos vederbörande skulle bara krav bli ångesten för realitetens kvar. Det vore detsamma som att förstöra hans möjlighet till självförändring. Det är som vi räknat upp ju i första hand de moment som prövande, spelrum, möjlighetertill regression ger den särskilda och den situationen inskränkningen speciella i utbildningsarbetet dess chans. Det är inte nödvändigtvis produktivare att utan omsvep gesig iväg från bildningsar—

—

konstlade form för att kasta sig ”ut i livet”. Just detta liv har ju åstadkommit de blocmånga frambesvurna keringar som man så ordrikt kräver ska bort. Om detta liv kunde erbjuda möjlighetertill prövande, till spelrum, till här då skulle ju utregression på det sätt som vi menar betets av så

—

224

låta ”lärandet” helt den konventionella gå har i sig själv. realiteten en utmaningsförmåga som deninte Att utveckla en och att motrealitet subjektiv uppmuntra den och stabilisera den kan ge mod att lära sig leva och mod till ett ovanligt lärande. Detta innebär naturligtvis inget mot Men vi vill betona att pröställningstagande handling. vandet inte alltför snabbt ska ställas åt sidan i bildningsarbetet till förmån för livssituationernas ”allvarliga” realiOm man vill behövas. livet tilltror man så uppi

inte

bildningen och

hållet

tetstvång. hänger svårigheten och upprördheten med vili frågan om hur teorin ska omsättas av bemed en samman ödesdiger likställning praktiken i När de angloamerikanska socialisationsteorierna greppen. studentrörelsens i utsattes spår hastigt steg popularitet också det marxska begreppet ”praktiken”för faran att slås ”beteendet”. Man mätte då ihop med det behavioristiska relevans utifrån kriteriet om hur mycket förpraktikens hade i ett Det visat beteende. sig synligt ändringsprocessen omfattande och emfatiska begreppet praktiken undgick inte tendensen att urholkas med hjälp av den socialtekniska även om det skedde i framgångskontrollens måttstockar Kanske

ken

man

diskuterar

—

vänsteravsikter. Men det finns

mångfald subjektiva bearbetdrömmar, fantasier, ningsformer, förhoppningar men och omvärderingar och också en mängd omorienteringar som inte omedelbart kan ingå i det manifesomtolkningar men som ta, synliga handlandet enligt vår uppfattning väl kan vara för en mycket uttryck viktig läroprocess. inte tala för läroprocesser utan Vivill praktiska konsekvenser. Men vi insisterar på att det som inte går att översätta i ett beteende inte talar mot utopin. Det talar också alltid mot handlingstvången. Om pedagogen företräder uppfattningen att man bara kan ta den utopi på allvar som på kort eller lång sikt går att omsätta i det egna livet, då företräder han visserligen realitetens princip, men han är inte intresserad tänkande 8

—

Ny ungdom

av

och

att

ju

en

stor

ge eleverna

ett

prövohandlande

mot

stöd

också

för ett

prövo-

realiteten. 225

Noter

.

Jörgen: Legitimationsprobleme

Habermas, Frankfurt

Main

an

A: Produktion

Krovoza, Main

Uber Uber Realismus,

Alexander:

Kluge, —

Penth-Franzen:

1.

Main

am

Punk

einer

Gelegenheitsarbeit Main

Reinbek

1975.

1982.

Bernfeld, Main

Firestone,

S:

av

1976. Zur

Freud, Sigmund: Werke, band X. Winnicott, Donald:

am

13.

Exit.

am

1981.

behandlingen 12.

Frankfurt

Borderlinetillstånd och Kernberg, Otto: patologisk narcissism, Einar Stockholm 1983. Jakobsson, översättning der Zivilization, Se exempelvis Elias, Norbert: Uber den Prozess Frankfurt

10.

Last

i

Realismus,

konservativer KriOffe, C: ”Unregierbarkeit”. Zur Renaissance zur sentheorien, i Habermas (utg), Stichworte geistigen Situation der Zeit, Frankfurt am Main 1979. Pubertät und Narzissmus, 4 uppl., Frankfurt am Ziehe, Thomas: Main

.

am

1976.

Sklavin

.

Spätkapitalismus,

Frankfurt am Main 1977. Ausbruchversuche, und Sozialisation, Köln och Frankfurt

Cohen-Taylor: .

im

1977.

Einföhrung

Pyret, en

liten

Sisyphos,

des

redogörelse

en

i Gesammelte

Narzissmus, för den

psykoanalytiska

flicka.

oder

die Grenzen

Nieder

mit der

der

Erziehung,

Kindheit

i Kursbuch

Frankfurt

1971. Shulamith:

Heft

34,

1973. 14.

Volmberg, B: Die Vergesellschaftung psychopathologischer i Leithäuser turen im Produktionsprozess, & Heinz (utg),

am Main 1976. tion, Arbeit, Sozialisation, Frankfurt am Main 1973. Kohut, H: Narzissmus, Frankfurt 16. Miller, Alice: Det självutplånande barnet och sökandet ta identitet, Astrid Andersson, Stockholm översättning

StrukProduk-

15.

efter

en

äk-

1980.

227

17.

Jfr för det

följande Läders,

W:

und

Symbiose

Separation i Psyche

Heft

12, 1975. 18.

Se

F:

Morgenthaler,

Technik.

Dialektik

Zur

der

psychoanaly-

am Main 1980. Praxis, Frankfurt 19. Se Freud, Sigmund: Formulierungen uber zwei Prinzipien des Werke, band VIII. psychischen Geschehens, i Gesammelte des symbolischen Austausches, 20. Parow, E: Die Dialektik Frankfurt and Main 1973, s 81.

tischen

|

21.

För

följande bewegen”. Versuch Psychoanalyse, Frankfurt i det

resonemanget

avsnittet

”Die Unterwelt tasie

in det

22.

Ibid.

23.

Musil, Robert:

Den

Törless

unge

uber am

se

Pohlen-Wittmann: und

Wahrnehmung Main

1980, s

Phan-

49 ff.

förvillelser, översättning Lars

1969. Freij, Stockholm 24. Wunsche, Konrad: En pedagogik för den tysta majoriteten, 1981. bearbetning av Bo Svensson, Stockholm 25. Bruder, K-J: Taylorisierung des Unterrichts, i Kursbuch

W

i svensk Heft

24,

1977.

26.

Kohut

27.

Se Leithäuser

28.

am seins, Frankfurt Bettelheim, Bruno:

aa.

fl: Entwurf Main

einer

zu

1977,

s

Empirie

heim

och

Piaget,

Basel

Jean:

des

Alltagsbewusst-

26.

Rotkäppchen war (utg): Kindheit

meine

”psychologie heute”

tion 29.

m

ist nicht

erste

Liebe

i Redak-

kinderleicht,

Wein-

1980.

Das

moralische

beim

Urteil

Kinde, Frankfurt

am

Main

1973.

30.

Siegert,

M Th:

Main

1980.

am

Adoleszenzkrise

31.

Rutschky M: Bremen, Spiegel Heft 32, 1980.

32.

Bloch, band

33.

Ernst:

Vi fick denna sin egen

228

Zäörich

und

Sokrates

11, Frankfurt

am

und

Main

upplysning praktik.

av

und

die

1970, Astrid

Familienumwelten, ein

durchstochenes

Propaganda, s

i

Frankfurt

Ohr, i

Der

Gesamtausgabe,

402 f.

Stalmann,

som

grundar

den

på

Efterskrift av

och Donald

bibliografi Broady

Ziehes tyska läsekrets vet vem han är. Framför allt han är upphovsman till att ”en ny socialitesen med narcissistiska breder ut sig bland drag sationstyp” barn och ungdomar. Det var ämnet för Ziehes avhandling! från 1974, som utgavs i bokform året därpå och fick stort inom flytande på den västtyska debatten ungdom och ungdomskultur. Det har funnits framskridna planer på en dansk och en I svensk båda fallen utgåva. stupade översättarna på den I i stället presenteras nu svensk ovanligt snåriga tyskan. som en uppföljning översättning en text som kan betraktas nästan tio år senare. Ziehe bemödar sig om att skriva mer

Thomas vet

man

att

untillgängligt och att precisera sina tidigare resonemang, missförstånd och utveckla danröja analysen (mindre psykoanalys och mer kulturanalys, för att säga det kort). Det i avär en fördel om läsaren är något bekant med innehållet handlingen. Därför detta efterord. Först några noteringar om Ziehe och den text som själv Ny ungpå svenska fått rubriken dom. Sedan följer en i avhandpresentation av ledmotiv lingen. Till sist en förteckning över Ziehes skrifter.

Författaren brukar räknas till ”Hannoverskolan”, en samtida med rötter i tysk samhällsforskning riktning inom marxism och som i Frankfurttraditiohegelsk psykoanalys nens förlängning undersöker subjektivitetens öde i det moThomas

Ziehe

229

använder citationstecken eftersom uttrycket ”Hannoverskolan”, som blivit vanligt särskilt i de löst diskussionssammannordiska länderna, betecknar ett än en De snarare mest skolbildning. namnkunniga föhang ur en äldre generation är sociologen Oskar reträdarna med, samt socialpsykoloNegt, som Ziehe ofta samarbetat Peter vars Bräckner, gen professur i psykologi Ziehe efter dennes död 1982 upprätthölltill dess att den slutligen drogs in. Bröckner själv föreläste för övrigt under sina sista år på en lokal i Club sedan han efHannover, Voltaire, offentlig vid ter flera universitepolitiska processer portförbjudits har tillhört de obetet; ”Hannoverskolans” representanter kväma systemkritikerna i Förbundsrepubliken. Hannover är Thomas Ziehes stad. Där föddes han 1947 och med undantag för vistelser i Berlin och USA har han levt sitt liv i sin hemstad: grundskola, gymnasium, universitet samt hans nuvarande bostad, allt finns inom en radie av Efter universitetsstudier i sociologi, hisfyrahundra meter. toria och psykologi i Berlin och Hannover arbetade han i av som lärare och skrev sin avbörjan sjuttiotalet samtidigt om narcissistiska hos handling ”nya” drag ungdomsgenerationen. Den utgavs som bok 1975 och utlöste en omfattande och ännu inte avslutad diskussion bland ungdomsforEn provkarta på ståndskare, lärare och socialarbetare. punkter för och emot Ziehes teser finns i antologin Narzif. Ein neuer artiklar Sozialisationstypus?”,som innehåller från två temanummer 1 och av tidskriften 7-8 1978) (nr päd. extra ägnade åt Ziehes ”nya socialisationstyp”. derna

samhället.

Jag

som och universitetslärare, forskare Med början 1975 deltog han i den vetenskapliga ledningen för ett bekant skolexperiment som Oskar Negt och andra i startat ett par år tidigare i stadsdelen Glocksee Hannover. Som framgår av bibliografin nedan har han främst i tidskrifter och publicerat sig samlingsverk. Han är en föreläsare och har i den uppskattad egenskapen besökt första i I 1985. Sverige, gången maj övrigt är Ziehes arbetsformer ofta okonventionella; ett exempel är en liten bok

Ziehe skribent.

230

är verksam

från

Om telefonmani, kärleken till gamla 1983 med titeln som innehåller utskrifoch efter intensitet”, paltor hungern som av radiosamtal med en dam ter bekymimproviserade rar sig för ungdomen av idag. Ziehes mest omfattande och sammanfattande text sedan den nu svenska under är som på avhandlingen presenteras

ungdom. Det är fråga om större delen, närmare fyra första kapitlen, av Plädoyer fär ungewöhnIdeen zur liches Lernen. Jugendsituation”från 1982, som dessutom innehåller tre avslutande kapitel av Herbert Stu-

titeln Ny bestämt de

från Frankfurt med benrauch, fd lärare och lärarutbildare mot som institution. Den tyska bouttalad aversion skolan ken har således två författare, men de har skrivit tämligen av varandra och i den svenska oberoende översättningen har enbart Ziehes kapitel tagits med.

Försvarstal

för

det

ovanliga

Försvarstal

för det ovanliga till lydertiteln är hämtad. översättningen

situation.

Så

Ovanligt lärande, ”Lärande”

innebär

vad

lärandet lärandet. den bok

är det?

för Thomas

Och

Idéer varur

om

den

varför

Ziehe

ett

att

ungdomens föreliggande försvarstal?

göra något an-

brukligt. Visserligen innebär all mänsklig faller tillbaka mönster verksamhet att man på bekanta man enbart med Ziehes men gör ”regression” språkbruk detta så är det inte fråga om lärande. Lärande sker i kraftfältet mellan det som vetter bakåt och det som visar framåt, och det nya oprövade. mellan traditionen och förnyelse Det är detta förhållande mellan tradition Ziehe. han som intresserar Därigenom skiljer sig från både och alternativpedagogiska entusiaster. traditionalister nat

än det

är

som

—

—

,

tror de förra, som på en återgång till fostran och peav låt Ziehe: Nej, den svarar femtiotalsmodell, dagogik säga oss till står inte buds. De senaste decenniernas möjligheten låter sociala och kulturella inte önskas bort, omvandling sig

Till

231

är så ungdomars livsvillkor från sin lärares hågkomster tolkningsmönster.

annorlunda

egen

att

uppväxt

föräldrars inte duger

och som

är lika kritisk mot de progressiva pedagoger som Ziehe har ögonför förnyelsens löften och inte ser det pris vi när traditionen ned. Utan att sörja det måste betala vittrar förlorat det kan som vara lika värdefullt finner går nya Ziehe anledning till oro över moderniseringens oförutsedda omkostnader, inte minst att många ungdomar far illa. Med ”ovanligt lärande” Ziehe avser inte, som man kunde tro, nya alternativa metoder. Det ”ovanlipedagogiska lärandet” är lärande i ga ovanliga, nya sammanhang. Förutom att ungdomars och ungdomarna livssammanhang att lärandet inte kan tillgå som själva är så annorlunda decenniernas att förr, har de senaste utveckling inneburit lärande i allt högre grad sker och måste ske i situationer även för ungdomarna själva, är obekanta, som, oplanera-

bara

—

—

—

—

de, oförutsebara. repandet av det

Det ovanliga lärandet ”överskrider uppkända”.? Varför bör det ovanliga lärandet försvaras? Ziehe och Stubenrauch skrev sin bok i ett speciellt debattklimat vid ingången till åttiotalet. Runt om i västvärlden präglades debatten om och undervisning av en fostran mot den progressiva pedagogiken. Impulvåg av reaktion kom som serna vanligt från USA. Ett slagord var ”back to det vill basics”, säga krav på basfärdigheter i främst läsoch ning, skrivning räkning (krav som främjade en boom för den amerikanska testindustrin). Ett annat var ”schools make difference”, varmed signalerades att hängivna och krävande fasta lärare, ett kollegium med gemensamma normer och en men kärleksfull rektor är att föredra sträng framför slöa lärare och skolledare. I Västtyskland framträdde Mut zur 1978 organisationen Erziehung (Mod att undervisa, eller: Mod att fostra) med budskapet att det var bättre förr och krav på kontroll, disciplin och handfast kunbefann skapsförmedling. Alternativpedagogerna sig på dei likhet med den marxistiskt fensiven, inspirerade kritiken 232

i

av skolan som institution: det är betecknande att den av Johannes och Gerhard Vinnai rediBeck, Heiner Boehncke bokserien Rowohlts förgerade ”politische Erziehung” på där Ziehes och för det ovanliStubenrauchs lag, plädering ga lärandet publicerades, lades ned strax därpå, efter tio skäl för att volymer om året under tio år. Redaktörernas sätta punkt för utgivningen var att läsarna tagit slut. Thomas Ziehe tillhör dock dem som åren till att genom med ofta i med de som stället valmarxister börja polemik —

vägen framhärdat i att försvara arvet sjuttiotalens antiauktoritära strömningar. Urhans perspektiv vilade det sena sjuttiotalets signaler om återgång till skolan förr på den felaktiga premissen att egentligen inget hänt med familjen och skolan som sam-

de den leninistiska från sextiooch

—

hällsinstitutioner. vill Ziehe gärnatro Dessutom att vi har mer att vinna än att förlora på den fortskridande moderniseringen av samhället och den kulturella och psykiska ”friställningen”, för att använda det kanske mest centrala om begreppet i det ovanliga lärandet handlar om kulturelle (första kapitlet Freisetzung och andra kapitlet om psychische Freisetzung). Här är en ordförklaring på sin plats. Freisetzung innebär att något släpps ut ur de upplöjda fårorna och får möjlighet att strömma i nya riktningar. Som synonym till freisetzen föreslår Ziehe själv entbinden, lösa, lösgöra, förlossa. I likhet med svenskans ”friställa” kan tyskans freisetzen betyda ”göra arbetslös”. Det är med andra ord inte fråga om frigö-

boken

relse, emancipation, Defrisläppta

som

skall kan

hälsas

med

odelad

glädje.

väl leda till

destruktiva och även i och för önskvärda förändkonsekvenser, sig omringar kan som nämnts vara förenade med oförutsedda kostnader, plåga och förluster. Ziehe har hämtat sättet att resonera från Marx beskrivning av industrikapitalismens som bla innebar att den ”friställda” landsgenombrott, berövad traditionella sätt att leva och bygdsbefolkningen, livnära sig, kunde strömma in i fabrikerna. Den utvecklingen Ziehe, fortsatt in i vårt sekel och fördjupats har, betonar 9

—

Ny ungdom

energierna

mycket

233

människor i accelererande takt förlorat förockså 1 traditionella kulturella och ankringen psykiska Därför finns det anledning att fråga vart de på så mönster. sätt ”friställda” energierna tar vägen. till en diskussion som förts av Tankegången ansluter ”Hannoverskolans” Oskar representanter.” Negt har till och med spekulerat i att sextio- och sjuttiotalen betytt mer

såtillvida

att

för

subjektens förändringar än den föregående perioden I Tyskland måste, trots krigen och nazismens katastrofer som förvaltningsmord, drog med sig nästan alla och institutioner samhälleliga organisationer, ändå något ha förblivit intakt som kan förklara samhällets förmåga att så snabbt återhämta sig efter var och en av dessa katastroän mänfer. Detta bestående kan inte ha varit något annat niskors arbetsmoauktoritetstron, subjektiva utrustning: ralen. en annan. De senaste decennierIdag är situationen nas ”erosionskris” har trängt in i samhällets porer och omsubjektivitet.” stöpt människors Detta är också Ziehes uppfattning, även om han i jämförelse med Negt fäster än mer avseende vid att friställandet Ziehe är kritisk till den (inte skapar något nytt. nämligen minst inom ”Hannoverskolan”, t ex hos Negt) vanliga tanoch ”kokefigur som går ut på att kapitalismen deformerar loniserar” något genuint och ursprungligt, som skulle kunna blomma ut om det yttre avlägsnades. Ziehe vill tvånget hellre betona det helt nya som, ur på gott och ont, 1880-1960.

följer

friställandet. Ziehe kritiserar

således

blindhet för dels inte behöver vara till dels gör traditionalisternas egna förslag om ett sakernas tillstånd återgång till tidigare ogenomförbara. för ”det ovanliga lärandet” är också Men hans försvarstal en kritik riktad mot de progressiva pedagogernas mål/medel-tänkande och strävan att göra den alternativa pedagoden skall ansluta till elevernas erfarenhegiken ”vanlig” ter och behov, som det brukar heta. En god lärosituation skall inte vara menar Ziehe. Skolan skall erbjuda vanlig,

de kulturella det sämre,

förändringar

—

234

traditionalisternas som

annat än världen utanför. Och i en pedagogisk försöksverksamhet är kanske det mest värdefulla det som inte till det låter sig överföras statligt reglerade skolväsendet, ”Alter1980 med rubriken påpekade han i en debattartikel är inga idé-leverantörer till skolbyråkratin”.? nativskolor Poängen med den synnerligen frihetliga experimentskola som Ziehe själv arbetat med är inte att vanliga skolor skulle omvandlas samma enligt principer, vilket vore omöjligt. är att det är en levande skan”Det viktiga med Glocksee

något

dal.”” dessa kommentarer till vad Thomas Ziehe menar Efter med ”lärande” och ”ovanligt lärande” och varför han vill ta det ovanliga lärandet i försvar mot både traditionalister och progressiva pedagoger, skall vi nu övergå till hans första

arbete,

Tesen

om

avhandlingen

”den nya

om

pubertet

och

narcissism.

socialisationstypen”"

under sin USA-exil medarbetare" har det bland dem som anknutit gjort uttrycket gångbart, till Frankfurtertraditionen att det varit vanligt att tala om moderna samhället ”auktoritära skapar personligheter”, människor som finner njutning i att rigida och fördomsfulla och är lyda och underordna sig, som fruktar det obekanta och andra kulturer, judar negrer, aggressiva gentemot kommunister och homosexuella. med fleras av den auktoriAdornos fyrtiotalsstudier tära personligheten går tillbaka på Frankfurterinstitutets stora om auktoritet och familj under första hälften projekt av trettiotalet. Adorno hänvisar till att den auktoritäsjälv ra karaktären motsvarar den som av Erich Fromm påtret-

Sedan

Adorno

och hans

också kallades ”sadomasochisk”,” och beskrivsom ningen av de samhällsvillkor skapar denna karaktärsnära till Max Horkheimers typ ansluter analys.” Horkheimer hade att noterat visserligen familjen får allt svårare att sin funktion att fylla frambringa auktoritära förhållningstiotalet

235

annat beror bland på att det inte längre råder mellan husfaderns auktoritet i den växelverkan borgerliga familjen och hans samhällsroll; i stället träder in.' Men, framhöll den auktoritära kastaten Horkheimer, är ändå seglivad, i likhet med familjens roll i samraktären manhanget: ”Så länge samhällslivets grundläggande struktur och den därpå vilande samtida världsepokens kultur inte ändras på något avgörande sätt, kommer familjen att vara oumbärlig som producent av auktoritära karaktärsty./ hör intetill per.”"””Fostran av auktoritära karaktärer /. de övergående fenomenen utan tillhör de jämförelsevis

sätt, vilket samma

.

varaktiga.”' Det är mot denna bakgrund vi måste förstå Ziehes avhandling och den uppmärksamhet den väckte. Författaren själv och säkerligen en stor del av hans läsekrets hade fått sin teoretiska skolning i anslutning till Frankfurttraditiodär nen, uppfattningen att kapitalismen fostrar auktoritära personligheter hade stelnat till ett axiom. Häremot invände Ziehe, att samhället förändrats så mycket att den auktoritära personligheten inte längre lika litet som den ”klasoch siska”, välintegrerade jagstarka borgerliga personligheten kan betraktas som ”normal”. De ”nya” karaktärsdragen liknar delvis de ”gamla” auktoritära (svag jagutveckling), men pekari högre grad tillbaka på barndomens tidigaste fas, den narcissistiska, med dess symbiotiska förhållande till modern, oskarpa gränsertill omvärlden och berömda ”oceaniska omnipotensföreställningar (Freuds känsla”). Till skillnad från andra som tyckt sig notera detta slag av förändring ville Ziehe inte tala om narcissistiska ”skador” eller från en ”störningar”i betydelsen avvikelser ”normal” utveckling. Normen har ändrats. Enkelt uttryckt begagnar sig modern av barnet för att klara av sin egen osä—

—

fadersauktoriteten medan tenderar att försvinna ur vilket tillsammantaget gör att barnet aldrig övervinner den symbiotiska bindningentill modern, eller rättare till moderbilden i sitt sagt bindningen eget inre. De förändrade familjeförhållandena betingas i sin tur av kerhet

bilden,

236

ekonomiska och sociala utvecklingen och urholkningtraditionella värden. Teve och varumarknad, en dagAv arallt mer av socialisationen. hem och skola övertar betskraften krävs flexibilitet och flyttbarhet, och föräldraroch arbetsplatserna blir nas situation arbetsmarknaden på och osäker. För ökar konsumalltmer kapitalet pressad tionsvaruproduktionens betydelse. Allt samverkar till att krympa utrymmet för familjen. Samtidigt börjar de borbytet, om gerliga och liberala principerna om det rättvisa värdet av flit och sparsamhet och så vidare att vittra sönder. den

av

Är ungdomen avpolitiserad? Redan

undertiteln,

Sind

Jugendliche

ungdomen avpolitiserad?, ling skrev in sig i ett politiskt

att

Ziehe

entpolitisiert?,

Är

sin avhanddiskussionssammanhang. I så-

visar

med

diskuterades också boken: ungdomens avpoliför inte längre alldeles redan ett den tisering bekymmer sk som tack vare bla Ziehes analys unga 68-generationen, av misstanken att deras drabbades egna typiska karaktärsi förening med drag (förslagsvis: jagstyrka, socialt samvete en och kalkylerande hållning och planeringsförrationell funktioner måga, sämre utvecklade på andra områden än dana

termer

var

kanske var den allra sista dödsryckningen traditionell Och, om Ziehe borgerlig socialkaraktär. i att radikalt narcissistiska karaktärsannorlunda,

intellektuella) hos en har rätt

är detta i så fall en utsläktet drag präglar det uppväxande som bär veckling på frigörande potentialer av ett slag som inte är igenkännliga för 68-generationen? Ombytligheten, till stabila känslomässiga relationer, det uppoförmågan blåsta och samtidigt ömtåliga jagidealet, det är drag som kan tyckas osympatiska men som åtminstone borde föresom att de ”narcissisterna” låter unga sig rekryteras bygga auktoritära ledare och läror. till pålitliga anhängare —

Så fördes de direkta

diskussionen.

Men

politiska frågorna.

Ziehes bok besvarade inte Till skillnad från tongivande 237

försökte han inte heller spåsocialisationsforskare samtida mellan samhällsklasserna. Ett skäl var att han ra skillnader förändrade villkor för intresserade sig för gemensamma barn

ur

samtliga samhällsklasser,

förändringar

som

kunde

som studeligga ”under” de skiktspecifika karaktäristika rats av Basil Bernstein och andra. Bokens utgångspunkt var ett pedagogiskt problem. Klyftan förefaller att vidgas mellan ungdomars intressen och behov å ena sidan och undervisningens mål å den andra. För Ziehe var detta ett problem som hade med legitimitet att göra (inom sociologin och den politiska teorin brukar legitimitet i Max Webers som efterföljd definieras medborgarnas beredskap att av fri vilja, utan att utsättas för våld, underkasta sig makt). Här kunde Ziehe stöda sig av Claus Offe” och Jurgen Habermas,' aktuella arbeten på

politiska legitimitetskrisen i de västerländska samhällena, dvs medborgarnas vacklande förtroende för de politiska och byråkratiska systemen; Ziehe anslöt sig till Offes och Habermas uppfattning att den aktuella samhällskrisen snarare var politisk och kulturell än ekonomisk och gjordeflitigt bruk av deras analyser som

diagnosticerade

för att

demonstrera

samspelar med nya givelserna hänvisar und NarzifPmus).

den

hur

förändrade

samhällsförhållanden

personlighetsdrag (s 56-105; sidanhär och i fortsättningen till Pubertät

Föregångare ”ny socialisationstyp” hämtade

Ziehe enligt egen I Schneider. dennes Neurose und uppgift Klassenkampf från 1973 kan man läsa: ”Detta [familjens förändrade funktioner, församhälleliav fostran och undervisning, nya krav i arbetslivet gande m m] leder till en motsvarande omvälvning av samhällets fundament: den psykosociala rigida auktoritära socialisationstyp, som den klassiska patriarkala familjen ännu

Termen

från

238

Michael

frambringade, allt mer punkt

blir

—

orationell;

—

tiellt tande

idag

även

från

därför

kapitalets

ersätts

stånd-

den

tendenför skiftillgänglig

flexibel

socialisationstyp, driftsobjekt och driftsmål och förmögen att anpassa sig till arbetsprocessens skiftande fordringar utan för stora ”friktionsförluster”. Genom församhällepsykiska av fostran och av barnets sexualigandet liberaliseringen litet blir den klassiska "auktoritära personligheten” (Fromm) med dess rigida (anala) reaktionsbildning och oidipala fixeringar alltmer nedbruten.”"

Här har

av

en

komprimerad beskrivning av Ziehes ”nya socialisationstyp”. Att Ziehe föredrog uttrycket socialisationstyp i stället för att tala om exempelvis socialkaraktär, ett vanligare begrepp inom de freudomarxistiska traditioner han bygger på, förklarade han med att det inte är fråga om en karaktärsstruktur i strikt bemärkelse, dvs en konsistent Den ”nya socialisationstypen” psykisk struktur. är tvärtom extremt öppen, flexibel och socialt präglingsbar (s 145). Redan Michael Schneider kopplade ihop resonemanget om en ny om den ”fasocialisationstyp med den diskussion startaderlösa” som Alexander Mitscherlich generationen i det de i början av sextiotalet.” Det finns i själva verket som är besläktade med den förgångna en rad diskussioner som Ziehes avhandling utlöste. Det kan räcka med att räkna Riesmans”' ”utifrånstyrda” karakupp några lösenord: skulle ha avlöst den tidigare ”inifrånstyrda”, Bedtär som nariks” beskrivning från 1953 av ”den unge arbetaren” som ”en ny typ”, Schelskys” bok om ”den skeptiska generationen” ”alienerade 1957, Kenistons” ungdom”, Marcuses

”endimensionella

lyser av

vi redan

av

den

ökande re

tens

en

människa”

och

än

mer

hans

mytana-

Narkissosfiguren” socialpsykologiska analyser ”entväterlichten” (av-faderligade) familjen? som i grad är samhälleligt formad och vars barn inte längfram till den klassiska oidipala auktoritetskonflikoch

når stadium.

239

Sverige gav Kristina Brandt-Humble på sextiotalet åt ”Aniara-människan”. uttrycket Jag citerar ur spridning från och Gitte hennes Settergréns licentiatavhandling 1965, där det talades om ungdomsbrottslingar som ”en ny av andra, utan starkamänniskotyp, /-—--/ mer oberoende re med ställda lågt känslomässiga band, förväntningar på känslomässigt liv överhuvudtaget. /-—--/ Aniaramänniskan är ur psykisk struktursynpunkt primitiv och narcissistisk och närhet undviks /--/. Verklig djup kontakt />- -/. Aniaramänniskan fungerar i moraliskt hänseende så, att han hålles hårt utifrån av övervakning och straff, då han har föga av inbyggd moral.” Åren kring 1970 hade Otto Kernberg och andra amerikaner aktualiserat en diskussion borderline-begreppet, som då också importerades till Sverige. ”Borderlinefall” är de som varken låter sig klassificeras som neuroser eller psykunde vittna om att antalet sådana koser, och terapeuter fall ökade. Clarence Crafoord presenterade 1972 följande karaktäristik av borderlinepatienten (beskrivningen är hämtad ur den första monografin om ”borderlinesyndromet”, från 1968): Här

i

—

”

”1. Aggressivitet är den enda affekt som patienten har tillgång till 2. Anpassning utan engagemang eller reciprokt utbyte med omgivningen 3. Brist på sammanhållen och självkänsla, identitet brist på relationer och brist på värme, svårighetervid intimitet som närmast utlöser aggressivitet 4. Depression av ensamhetstyp borderlinepatienär ”ensam i en värld av interagerande”. Depression ten utan skuldkänslor tomhetsdepression.”?? —

—

Ziehes uppfattning skiljer sig från de senast citerade karaktäristikerna av ”Aniara-människan” och ”borderlinesyndromet” däri att han inte vill värdera de ”nya” dragen som uteslutande eller huvudsakligen negativa. Men annars över240

hans beskrivning i långa stycken med vad som diskuterats också i vårt land. Psykiatrer och psykologer brukar att det bland dem som söker vård knappast finns säga några ”klassiska neuroser” längre. I stället blir bordernarcissistiska line-fallen, drag, jagsvaghet, utagerande aggressivitet allt vanligare. Detta kan tolkas på olika sätt. Somliga tror att dessa tidiga störningar var lika utbredda förr men inte uppmärksammades eftersom diagnoserna kontroll och de hämningar gjorde halt vid den neurotiska som lagrats däröver. Andra tror att tidiga störningar blivit ensstämmer

vanligare.

Nya familjer och

ny

ungdom

Ziehes tolkning var den sistnämnda: något har faktiskt hänt. Det är inte längre regel att barn genomlöper den ”klassiska” psykosexuella utvecklingen hela vägen genom oidipalkonflikten och ut på andra sidan, med. ett väldiffe-

”nya socialisationstysymbiotisk mojagfunktioner, det vill säga primärnarcissistiska drag, var på väg att bli ”normal”. inte fråga om sekundär narDet är således enligt Ziehe med och i cissism, tonåringens förmåga att identifiera sig beundrade ”bilder” av idealiserade jaget uppta objekt, kön, som ett led i släktingar, lärare, idoler, ofta av samma menade jagets utveckling och differentiering. Tvärtom Ziehe att den ”nya socialisationstypens” (primär)narcissister ägerför litet av denna förmåga (s 135 f, 144 not 24). De som han senare ofta är, spetsat till saken, inte för mycket utan för litet (sekundär)narcissister. Det är också lätt att misstolka Ziehe ifråga om överjaget. Han menade inte att den ”nya socialisationstypen” skulle rentierat

jag

som

behållning.

av icke pen”, karaktäriserad och inskränkta dersbindning

sakna

get,

ett

sådant.

extremt

för att

kunna

Den

övervunnen

kännetecknas den av ett omovars bud är alltför krävande strängt överjag, Avståndet är för stort till de faktiska åtlydas. Tvärtom

241

som ungdomar har av låt säga sina förmed överjaget uteblir äldrar. När identifikationen uppstår som skuldkänslor starka förträngs, vilket är karaktäristiskt för den ”nya socialisationstypen” (s 157-161). Vidare hävdade Ziehe att den i freudo-marxistiska anaofta ”klassiska” motlyser uppmärksammade borgerliga sättningen mellan å ena sidan driftsimpulser och lustprincipen, å andra sidan realitetsprincipen och hela det kontrollerande komplexet av överjagsidentifikation och neurosär drag på väg att försvinna. Den efterträds hos den ”nya

vardagserfarenheter

socialisationstypen” av jämviktssträvan Ziehe

en

primärnarcissistiskt grundad

betonade exempelvis kamratgrupfunktion som ”social livmoder” (s 192 ff, 222) och av pens en narcissistiska ny motsättning, nämligen mellan omnipooch Ziehe talade ofta tensanspråk realitetsprincipen (161 ff). om den ångest som med de lever ungdomar ”nya” dragen med: ångest inför det egna krävande överjaget, inför risken för narcissistiska kränkningar och separationer, inför libidinösa Till det sista kan fogas att objektbindningar. Ziehe menade att ungdomars kontakter med det motsatta könet kännetecknas av narcissistisk separationsångest; det är inte alls fråga om ökad promiskuitet (vilket var en utReiches” variant av freudogångspunkt för tex Reimut marxism och politiska budskap). Kärleksförhållanden syftar mindre till tillfredsställelse än närhet genital symbiotisk —

—

(s 200f). av en Enligt Ziehe betingas framväxten ”ny socialisaav i tionstyp” följande förändringar familjestrukturen. ”>

Moderns position är dominant, på grund av /. ./materiella förhållanden i familjens interaktionsmönster, men denna dominans kan på intet sätt tolkas som uttryck för moderlig styrka; tvärtemot: moderns psykiska osäkerhet gör henne att stabilisera förutbestämd sig med hjälp av en symbiotisk bindning till barnet, något som i sin tur befordrar en narcissistisk hos barnet; utveckling .

—-

242

för position som traditionell representant och auktoritet är samtraditionsförmedling kompetent han själv i många avseenden hälleligt rubbad, eftersom blivit ett försvagat offer för de sociala förändringarna; den sålunda uppkomna försvagningen av faderspositionen medför att denne känner sig affektivt avlastad i och med den symbiotiska mor-barn-relationen och avsina egna stabiliseringsbemödandentill denna täpassar ta mor-barn-bindning.” (s 129) -

faderns

—

betingas denna ändrade förändringar i ungdomarnas liga villkor. I sin tur

va

familjestruktur och föräldrarnas

av

objekti-

samhälle-

Nya samhällsvillkor Ziehe

från att anknöt i ämnet. Det

utgick kategori, och

skrivits

ungdomenär

en

social, inte biologisk

år därmed till åtskilligt som på senare vi kallar barndom och ungdom ärur-

sprungligen borgerliga socialisationsformer,

som

under

det

alltmer allmänna i och med bland anmot och nat lagstiftningen barnarbete förbättringar av arvillkor. betarklassens materiella Från utgångspunkten att ungdom inte längre är ett klassZiehe ett inte var lika förde som resonemang privilegium som barnoch Samma historiska vanligt. gjort ungprocess domen till faser som alla genomlöper, urholkar efter hand och ungdomen sådan vi känner den. Tidigare hade barndessa karaktär av stadier frirum, en tidrymd utanför de och för borsamhälleliga produktionssammanhangen söner en fas i garklassens nödvändig socialiseringen. På senare tid tenderar barndomen att underordnas värdeförmeringstvånget. Ett synligt uttryck är ”kommersialiseringen”, ett ord som Ziehe undvek, eller i de ekonomikritiska termer som han föredrog: subjektets formella subsumtion vill till under det lönarbete säga övergången kapitalet senaste

seklet

blivit

—

—

243

arbetets samhälleliga form (subsumtion kan översätmed tas underordning och formbestämning) har under nittonhundratalets lopp avlösts av subjektets reella subblir mål för värdeförmeringsumtion, där hela människan omvandlas och drifter en. till arbetsfunktion, Disciplinen och spontaneitet till konsumtionsfunktioner 56-105 (s ff). Också föräldrarna har underkastats denna ”reella subsumtion” under kapitalet (s 60). Arbetslivet, livet i bosom

—

stadsområdena

och konsumtionen

har omvandlats. Ziehe för det första följande katalog objektiva och politiska förändringar, för det andra uppluckringen av samhälleliga tolkningsmönster, för det tredje åtföljande möjligheter att göra nya erfarenheter: ”I fråga om objektiva ekonomiska och politiska förändskall vi oss vid: ringar uppehålla utökade inom ekonomin; statliga funktioner ställde upp ekonomiska

över

—-

konsumtionsvarornas

—

randet —

de

ökade

betydelse

för realise-

mervärdet;

av

infrastrukturella den kapitalistiska

åtgärders ökande betydelse för båproduktionen och befolkningens

livsvillkor;

intensifiering inom såväl produkoch tjänstesektor. upplösning av bestämda samhälleliga tolkningsmönster uppfattar vi: rubbningen av den liberala ideologin om det rättvisa ekvivalentbytet /dvs bla föreställningen om det rättmot arbetslön/; färdiga i bytet av arbetskraft —-

yrkesarbetets

tionsSom

som

cirkulations-

—-

—-

det

irreversibla

sönderfallet av det 1 sig sluten världsbild;

traderade

kul-

turgodset dentilltagande dysfunktionaliteten hos principen om av behovstillfredsställelsen, uppskjutandet tidigare en styrande princip för normeringen av borgerligt besom

en

—

teende. Dessa till nya —-

244

processer

implicerar

för

subjekten möjligheten

erfarenheter: Ökningen av den samhälleliga

andelen

av

konkret,

bruksvärdesorienterat arbete; Ökande legitimitetstryck från subjektens sida riktat mot den statliga administrationen; etablerandet av en kvasi-”helhetlig”ny världsbild, som kan betraktas som ersättning för konsumtionsva—

—-

universum;

rornas

brister känslighet för infrastrukturella reproduktionsområdet /daghem, sjukvård etc/; —-

ökande

inom

konsumtion av kollektiva bruksföremål och tjänsform förtillägnelse av samhällelig rikedom som inte längre förmedlas över en marknad; erfarenheter av att bli sjuk till följd av graden av i psykisk belastning arbetsprocessen.”(s 61 f) —-

ter,

en

—-

Här anknyter Ziehe i någon måntill den aktuella marxistiska diskussionen om statsinterventionismen och framförallt till Habermas och Offes redan nämnda analyser av den kastatens pitalistiska legitimitetskriser. För Ziehes analys av dessa var Oskar förändringars subjektiva konsekvenser und Erfahrung,” Negts och Alexander Kluges Öffentlichkeit ”Hannoverskolans” mest inflytelserika verk, riktningsgivande. Ziehes bidrag bestod inte minst i att han knöt samman

ytterligare några i Förbundsrepubliken dagsakmed en amerikansk psykoanalytisk diskussion om barnets allra tidigaste utvecklingsfas och en följande ”separat” narcissistisk utveckling (parallell med den psyen diskussion som kosexuella), just börjat importeras till tyskt språkområde.” (Inom denna sk ”självets psykologi” dessa tuella

är

och

teman

Heinz

hans

Kernberg bästsäljare diskussionen.)

lers

Jagstyrka Föräldrarnas

död 1982, det stora och Otto namnet, främste kritiker och konkurrent. Alice Milhar sedermera bidragit till att popularisera

Kohut,

och

jagsvaghet ändrade livsvillkor

leder till

en

vacklande

för245

äldraidentitet barnet skall Bland de ring. att

för minskar chanserna ”klassisk” primärsocialisei stället utvecklas tillhör jagsvagoch, ur Ziehes perspektiv, mest

(s 107), vilket genomlöpa drag

som

diskuterade heten de mest vantolkade. förnekade inte Ziehe delsen utvecklade svagt

i sin tur

en

existensen

av

”jagsvaghet”i bety-

och svagt differentierade jagfunkav medvetandets tioner, inskränkning möjligheter att för(s 218). Han foga över den egna inre och yttre realiteten att det fortskridande församhälleligandet aktualiseErik Homburger Eriksons tes om identitetsdiffusion (s Men det är om ett allmänt samhälleligt feno222). fråga Erikson och andra jagpsykologer såg och inte som men, från en norsaken, jfr Ziehes kritik s 210 ff en avvikelse mal utveckling. Dessutom ärinte jagsvaghet nödvändigtvis av ondo. om denarcissisLåt oss påminna oss hur Ziehe resonerar den klassiska tiska dragen. Enligt psykoanalytiska teorin utvecklas till följd av identiidealjaget under ungdomsåren Ziehe antar att en ”ny somed beundrade fiering personer. i tenderar att utveckla sitt idealjag stället cialisationstyp” menar

rat

—

—

primärnarcissistiska ”grandiosa självet”. Konflikten idealjagets omnipotensanspråk och det svaga jagets mellan drömmen att möjligheter begränsade faktiska vara och den man faktiskt är i skolan och rockstjärna på bli den huvudkonflikt som ungdomsgården tenderar att melavlöser den ”klassiska” borgerliga neuroskonflikten Med lan driftsimpulserna och realitetsprincipen (s 181f). andra ord: den ”nya socialisationstypens” idealjag är arkadet mellan ur

—

—

iskt, det

är inte

mönstret

bildat

via sekundäridentifikation

utan

efter

sammansmältning (s 120-127, 183). En huvudpunkt i Ziehes framställning är att jaget i psykoanalytisk mening inte är någon antropologisk konstant, Freuds giltig för alla tider, samhällen och samhällsklasser. om är utvecklat i en bestämd historisk begrepp jaget epok, den borgerliga, i enlighet med idealtypen den autonome presentanten

246

med

den

arkaiska

modersre-

sin omgivning och håller egendomsägaren som behärskar intressen 216 ff). motstridiga stången (s därför bör inte jagstyrkan upphöjastill ett Bland annat

å andra sidan de vänstidlöst värde. Men Ziehe kritiserade i vårt land torde Dahmer vara den mest terdebattörer kände eftersom hans Libido und Gesellschaft föreligger i tesen att jagstyrka är svensk översättning som lanserat skulle vara medan jagsvaghet ”emancipato”borgerlig” risk” och främja politisering och kollektiv handlingsbedet är inte att en indiviTy givet samling jagsvaga redskap. der är detsamma som ett potentiellt starkare kollektiv såindidana analogier mellan en hos psykodynamisk process —

—

—

och en politisk process är, med Ziehes synsätt, otillvärde. Bland annat låtliga, och har på sin höjd metaforiskt att medvetet förinnebär jagsvaghet en minskad förmåga och en över den och inre) verkligheten, foga egna (yttre tendens att i stället förhålla till Vänstersig projektioner. och underbetonar kritiker som överbetonar den sociala den förbiser psykodynamiska processen att exempelvis samhällskritik när den ungdomars grundas i jagsvaghet viden

smälter samman med inre konflikter; egna

projektioner av samma ungdomars ”sociologismen” slår med andra ord paradoxalt nog över i ”psykologism”(s 218 f). Den sistnämnda anklagelsen mot vänsterfreudomarxister såsom Dahmer för ”sociologism”, riktar Ziehe för övmot ameockså Eriksons identitetsteorier rigt jämte annan rikansk kritik av inom jagpsykologi. (Ziehes sociologismen traditionell psykologi visar att det finns marxistiskt inspirerade tänkare som inte hävdar att ”allting beror på samhället”.) Ziehe finner varken anledning att sörja eller jubla över förlusten av Han noterar sakförhållandet. jagstyrka. Uppär att utröna vilka giften emancipationsmöjligheter som denna Den negativa sidan av saken nya situation rymmer. är uppenbar: benägenheten att fungera regressivt, språkreflektera och upprätta ett självstänlöshet, svårigheteratt till förhållande och sig medmänniskorna, omvärlden digt 247

och själv. Men samtidigt vill Ziehe tro att just det omogna i innebär en ofärdiga personlighetsutvecklingen öppenhet som utgör en frigörande potential (s 242). Vid en jämfösocialkaraktären mer relse är den ”klassiska” färdig och inte använda ordet karakJåst; som nämnts valde Ziehe att tär om ”den nya socialisationstypen”just av det skälet att den är så öppen, icke-konsistent och mottaglig för social påverkan (s 145).

Kamratgruppen

Avslutningsvis några noteringar om hur Ziehe behandlade pedagogiska frågori sin avhandling. Kamratgruppens betydelse ökar när ”den nya socialisationstypen” blir mer allmän (s 188 ff, 222 ff). ”Det subkulär turella kommunikationsmönstret /. ./ genuint narcissistiskt såtillvida att det möjliggör en på symbiotiska upplevelser inriktad självframställning och en självupptagenhet krav.” (s 193) som skyddar mot utifrånkommande I det sammanhanget analyserade Ziehe rockmusikens att tillfredsställa narcissistiska behov förmåga (s 194ff, ett tema som fler skribenter senare tagit upp. Kort 241), Ziehe att rockmusiken sagt menade appellerar till förspråkliga symboliseringsformer, upptagenheten av kropstark närvarokänsla och möjpen och sinnesfunktionerna, i andra. andra är för det egtill De objekt ligheter spegling na och som sådana konturlösa, självuttrycket (i dansen) samtidigt som de tack vare den välavgränsade sociala gruputifrånkommande krav. Vidare pen utgör ett skydd mot mot svarar inte minst rockmusikerna (idoldyrkan) ungdomarnas omnipotenskrav. om det outJag har redan nämnt Ziehes resonemang vecklade den ”nya sociajagideal som skulle känneteckna med avsnitten om lisationstypen”. I samband kamratgrupär Ziehes centrala att tes denna pen fungerar som externt Det söker är symbiotisk närjagideal (s 197). ungdomarna .

248

kamratgruppen kan fungera som ”social livmoder” krav och ff, 222), som skydd mot utifrånkommande (s som mot den narcissistiska separationsångesten. skydd Ziehe påtalade risken för att detta externa jagideal kan komma att präglas av varuvärlden, vilket ”skulle betyda en fatal korrespondens mellan psykisk djupstruktur och ”allsvarutotalitet” mäktig” (s 197). Här kan Ziehe anknytatill Michael Schneiders analys av hur den borgerliga karaktärens ”klassiska” konflikt mellan barndomsönskningar och tillbakahållande anala drag upplöses i konsumtionshandlingen, vilket öppnar möjlighetertill skentillfredsställelse av barndomsönskningarna utan att den neurotiska konflikhet och

192

behöver

ten

Det

uppstå. kulturgods som

via media,

i skolan

vudsakligen och

nu”.

efter

Denna blundar

med ungdomar kommer i kontakt bedömer de hueller i kamratgruppen, hur användbart det är för dem själva ”här nya motivationsstruktur för har inte bara

sorgfälligt självupptagenhetatt göra, utan borgerliga bildningstraditionens Ziehe (s 201 f). —

som skolan narcissistisk är också ett uttryck för den menade sammanbrott, —

med

därmed återvända till utgångspunkten i hans avden växande livssamhandling, klyftan mellan elevernas manhang och undervisningens mål. Traditionell pedagogik utgår från tre felaktiga föreställningar. För det första antar man att de formulerade målen för undervisningen och elevernas upplevda verklighet kanlikställas, vilket innebär en teleologisk pedagogikförståelse. För det andra likställer man levnadsålder och levnadskompetens, vilket innebär att de äldre antas besitta och de yngre sakna kunskap. För det tredje likställer man mellan människor med processer observerbara vilket innebär ett naturförlopp, empiricistiskt sanningsbegrepp (s 6). Vi kan

Vidare är så

noterade

upptagen

använder synnerhet för ren

Ziehe

den traditionella pedagogiken att man bortser från att läraeleverna för att tillfredsställa i behov, egna att vidmakthålla känslan av sitt eget värde av

att

elevproblem

249

blir allt svårare i takt situation (s 7 £, 251-255). Lärarens och den självmed den borgerliga bildningstraditionens sammanbrott. Då lärarauktoritetens återstår att skrivna vara ”mänsklig”, att vara en ”omtyckt” lärare, dock med herre”. Mot det förmåga att när så krävs vara ”situationens idealet strävar läraren när traditionella normsystem vittrar sönder. Läraren behöver elevgruppens bekräftelse på att han lyckats, att han förmått upprätta gedigna känslomässisom eleverna, en ambition ga relationer till stupar på deras motstånd om de ”narcissistiska” dragen tar överhanden och de egentligen bara vill bli lämnade i fred (s 253). Ziehes har beröuppfattning om skolan som institution

ringspunkter med en tysk psykoanalytisk tradition” anor från tjugotalet (Siegfried Bernfeld) som framhävt lärare

använder eleverna

för att

tillfredsställa

med att

behov, sig själva.

egna

synnerhet för att bekräfta sin uppfattning om Enligt det synsättet består ”skolans kris” delvis i att eleverna lärarnas behov. Ziehe vägrartillfredsställa bidrog till att fästa uppmärksamheten vid hur diskussionen genom eleverna undflyr libidinösa bindningar. Det gäller också i

förhållandet

läraren, som de varken älskar eller hatar; skulle således i likhet älsklingsläraren surrogatmorsan till

eller

Caligulaläraren cissistiska drag kräver med

vara

passé. Ungdomar

med naratt han eller hon skall

läraren bara kränka det omnipotensinriktade mellan lärarens behov av jagidealet (s 249). Motsättningen relationer till eleverna för sin egen självkänslomässiga känslas skull och elevernas narcissistiskt betingade undvikande reaktioner framträder som ett dilemma för den enlämna

dem

ifred

och

av

inte

skilde läraren (s 254 f), men Ziehe noterade också att de individuellt förankrade som driver försvarsmekanismer, till att ungdomar sky djupare känslomässig kontakt, harmonierar förträffligt med skolans inrättning som en institution där känslor hålls neutrala och drifter förträngs (s 247 ff). Vilka är då de praktiska slutsatserna för lärare och andra som arbetar med ungdomar? Ziehe nöjde sig i avhandlingen med några antydningar. I pedagogiskt arbete är det vik250

läi klassrummet med föreillusioner och påtala att de satsen att punktera elevernas de inte att desymbiotiska relationer upprättat dugereller ras Det skulle utlösa en jagföreställningar är orealistiska. till det narcissistiska regression ”grandiosa självet”, varefI stället ter till varje möjlighet påverkan vore utesluten. med alla sina måste eleverna symbiotiska samaccepteras,

tigt raren

att

tematisera

får inte

och bearbeta instövlande

separationsångest, men

komma

så att de mansmältningsönskningar och storhetsfantasier, inte ständigt behöver riskera objektsförlust (s 224 f). Att läraren således skall undvika att skapa narcissistisk separationsångest hos eleverna (s 258) innebär inte att bädda in stärka jaget och dem i bomull. Uppgiften är att efterhand det arkaiska gruppidealet, något som kan ske bekämpa av sekundäridentifikation Ziehe förespråkade med hjälp och talade om ett ”kollektivt jagideal” gruppidentifikation (s 226). identifiDenna kollektiv förstärkning av jaget medelst kation skall inte förväxlas med anpassningtill fixa och färEn jagstyrka som diga normer. uppnås den vägen vore, menade Ziehe, inget annat än stelnad identitet (s 227-229); för övrigt samma som Ziehe menade att de typ av stelhet till amerikanska samhällelig jagpsykologerna upphöjt norm (s 204 ff). Vidare byggde Ziehe på Alfred Lorenzers symbolteori, i vilken med mor-barn-interenligt språkspelet ursprung via psykisk symbolrepresentation. aktionen förmedlas Man skulle, menade Ziehe, kunna träna de symbolrepresentativa färdigheterna; t om träning av den primärnarcissistiska protosymboliseringen (rockmusiken igen!) vore av som bot för godo ungdomars ”språklöshet”(s 238-242). Till sist: ungdomar bör tränas i självreflexion. Det är ingen lätt uppgift. Genom medierna och varuestetiken har de fått i sig en sexualiserad ungdomsbild som ideal, och erfar ångomoest inför att röja och offentliggöra sin egen relativa och det stora avståndet till de oerhörda genhet fordringar som är knutna till jagidealet. Ur önskan att skydda sina un—

251

jagideal föds försök att bluffa omvärlden, liksom undanmanövrer för att slippa självnarcissistiska typiska reflexionens antingentill det prövningar undanmanövrer grandiosasjälvet eller till kamratgruppen som social livmoder. Lärarens uppgift blir, föreslog Ziehe, att skapa sådana för betingelser självreflexion att ångesten nedbringas till och förett minimum och att självreflexionen blir kollektiv ankrad i ungdomarnas erfarenhetsoch tidsstruktur. De hamnar så snart det ofrånkomligen i en vanmaktssituation blir dags att offra jagidealets omnipotensanspråk. Men de vanmakt inte som en kan få hjälp med att uppfatta denna katastrof utan ett kollektivt som dilemma, skapat personlig av samhället (s 258-263). var inte Ziehe konI fråga om godaråd till undervisaren kretare än så. derbara

—

Mottagandet Thomas Ziehes i kulturdebatten en —-

bok

mellan

himmel

flera

blev en hit narcissism diskussionen. Under

socialisationstypen” förklaring till allt idag åberopas boovanlig livslängd på den föränderliga —

ofta, vilket är en västtyska intellektuella Det finns

pubertet och pedagogiska

i ”den nya inflation förkortat ”NST” och jord, och fortfarande

period gick det i jargongen ofta

ken

om

och den

som

scenen.

förklaringartill

att

tämligen trögläst avSom vi gång på gång sett en

handling mötte ett så starkt gensvar. insom prov på var Ziehe i takt med sin tid: han arbetade tensivast med avhandlingen under 1973, och de numer klassiska verk av Habermas, Offe, Negt och Kluge, Schneider och Kohut (i tysk översättning) som han åberopade hade alla utkommit år 1972 eller 1973, låt vara att författarna ämnen något tidigare. Ziehes publicerat artiklar i samma avhandling ingrep således i och slog bryggor mellan aktuella pågående diskussioner. Bland annat kopplade han ihop de Frankfurttänkarnas tongivande legitimitetsanalyser 252

(Habermas, Offe) med den nya amerikanska psykoanalytiska riktningen ”självets psykologi” (Kohut), som betonade den narcissistiska utvecklingen. mötte boken Dessutom uppenbarligen behov hos lärare, i synnerhet ur föräldrar, socialarbetare, ”68-generationen”. Ziehe syntes erbjuda nya svar på välbekanta frågor. de aktuella normdebatterna och klankandet Var kanske på de unga (”dom har ju inte respekt för någonting längre”) kvirr? inte bara reaktionärt Var något radikalt nytt på väg att hända? Och i detta eventuella bröt fram hos nya som inte minst från 68-generaden unga generationen, och som

tionens utkikspunkt liknade slapphet och likgiltighet, polifanns tiskt ointresse och platt fall inför kommersialismen däri trots allt något hälsosamt och utvecklingsbart? hävdade att Ziehe mötte också mothugg. Vissa kritiker hela diskussionen om ”den nya socialisationstypen” handlade om uppfostrarnas kris, och i synnerhet om 68-generaän om tionens ungdoproblem med återväxten, snarare men.” Andra argumenterade för att ”den nya socialisaatt det tionstypen”inte alls var så ny; somliga konstaterade är när medelklassbarnen som sedan börjar uppvisa drag bland arbetarklassens barn som mevarit utbredda länge —

delklassens och socialisationsforskare börjar taterapeuter la om narcissistiska skador. Inte så få kliniker menade att den som inte är kliniker bör avstå från att uttala sig (Ziehe arbetar varken i avhandlingen eller senare med empirisk forskning i vanlig mening). Åter andra och det var nog den mest fremenade att de psykiska dispositioner som kventa kritiken Ziehe beskrev inte behövde vara frukter av socialisation under den allra tidigaste barndomen, utan mycket väl kunde vara adekvata reaktioner på den värld, med hot om arbetslöshet och annan osäkerhet, i vilken ungdomar faktiskt lever idag.” Det ligger i sakens natur att tesen om ”den nya socialisaDet var en tionstypen” tål att diskuteras. hypotes, och Ziehe använde överallt i sin avhandling (liksom jag gjorti detta efterord) citationstecken kring beteckningen. På se-—

-

253

år har

nare

han

funnit

undvikit

att

revidera

anledning beteckningen givit upphov att

använda sina

den, inte för

uppfattningar

att

han

utan för

att

till så

många missförstånd (han stort antal artiklar där han

har också fått lov att skriva ett förklarat vad han inte menade, jfr bibliografin nedan). Missförstånden bottnar främst i att hypotesen handlar om och inte direkt om psykiska dispositioner ungdomars besom är det som intresserar de flesta teenden, föräldrar, lärare och andra som har med ungdomar att göra.

Hur

man

än ställer

han

att

stridligt betytt mycket dagogik. Med

är

för sina i det moderna

sig till Ziehes hypoteser är det obeoch att han skarpögd kulturkritiker om diskussionen ungdomskultur och peen

tankar om hur människor gör erfarenheter samhället bidrog han exempelvis till att sätta frågetecken vid bland annat det ideologikritiska moraliserandet över ”den kommersiella ungdomskulturen”. Jag minns själv hur jag vid läsningen av ”Hannoverskolans” skrifter Negts och Kluges bok om offentlighet och drabbades erfarenhet, Ziehes om pubertet och narcissism inte skapar ”falska” behov av insikten att kulturindustrin —

—

utan snarare suger tag i, förvränger och existerande behov; och att den som nöjersig med att racka ned på kulturindustrins usla produkter inte bara riskerar att moralisera över dem som tillfredsställer sina behov på så sätt, utan dessutom berövar sig själv möjligheten att förstå kulturindustriprodukternas fascinationsmakt och att verka för alternativ. Pedagoger kunde hos Ziehe finna näring för sitt tänkande. När man som lärare möter ungdomar som vägrar lära in det man lär ut, så finns, om man inte resignerar, två vägar att gå. Antingen kan man öka dosen. Lärare skall göra som lärare brukar, fast mer. Eller också kan man fråga vad elevernas motstånd beror på, och om det nödvändigtvis är av ondo. Thomas Ziehe tillhör dem som mest konsekvent prövat den senare vägen. ur

tomma

slår mynt

254

intet, av

Noter

siert? 2

Pubertät

Ziehe:

1 Thomas

Frankfurt

und

Main

am

—

NarzipPmus. Sind Jugendliche entpoliti-

Köln:

EVA

Helga Häsing, Herbert Stubenrauch Ein neuer Sozialisationstypus?

1975.

och Thomas

Bensheim:

Ziehe

(red): Narzif. päd.extra-Buchverlag

1979. 3

Liede

Margret ten

och Thomas

Klamotten

junge Generation. 4 Thomas

Ziehe

wohlt

Uber Telefonitis, die Liebe

Ziehe: bei

och Herbert

aldie

1983.

Plädoyer för ungewöhnlicbei Hamburg: Ro-

Stubenrauch:

Reinbek

Jugendsituation.

zur

Gespräche

Rowohlt

Hamburg:

zu

tiber

1982.

5 Herbert

i Ziehe

Stubenrauch, arbetet

6 Det stora sidor

i ämnet

Geschichte

starka

tausendeins

a a 1982, s 290. Stubenrauch, Negts och Alexander Kluges 1300

och

är Oskar

und

medförfattare

Negt (som var påtänkt som ovanliga lärandet) i en diskussion hard Knödler-Bunte (utg): Was ist Kommunikation

översättning 8 Thomas

Frankfurt

Eigensinn.

am

Main:

Zwei-

1981.

7 Oskar

und

Intensität.

nach

Hunger

Reinbek

Ideen

hes Lernen.

den

und

1981,

i Tekla

nr

12/13

se

om

det

särsk

s

183-187.

Förkortad

svensk

1982.

”Alternativschulen

Ziehe:

till boken

Ziehe, återgiven i Eberheute noch links? Berlin: Ästhetik bla

med

sind

keine

Ideen-Lieferanten

11

päd.extra intervjuad i SPAvisa Det följande bygger delvis på D. Broady: Thomas Ziehe och tesen om den ”nya” narcissistiska Högsocialisationstypen. Stockholm: för läroplansteori för lärarutbildning, Forskningsgruppen skolan och kulturreproduktion, januari 1979. Theodor W Adorno m fl: The Authoritarian Personality. New York:

12

Adorno

der

Schulbärokratie”,

9 Thomas 10

Ziehe

W W Norton 13 Max

aa,

& Co 1969 s

Horkheimer:

Familie

nr

6

1980, s 28. nr 4 1982, s 19.

(1950).

759.

”Allgemeiner Teil”,

(utg. Horkheimer),

Paris

i Studien

iiber

1936, omtryckt

i Max

Autorität

und

Horkheimer:

255

Kritische

Theorie.

Frankfurt

am

14 Horkheimer

a a

15 Horkheimer

a

a

16 Horkheimer

a

a

am

19

20

21 22

23

1968, 1968, 1968,

s

334, 359.

s

343.

s

359.

Alfred

(utg.

1968, Band

Fischer

I,

s

Schmidt).

277-360.

Strukturprobleme des kapitalistischen Staates. Frankfurt Suhrkamp 1972. Habermas: Järgen Legitimationsprobleme im Spätkapitalismus. am Frankfurt Main, Suhrkamp 1973. Materialistische Neurose und Klassenkampf. Michael Schneider: Kritik und Versuch einer emanzipativen Neubegrindung der Psychobei Hamburg: Rowohlt 1973, s 330. analyse. Reinbek Alexander Mitscherlich: Gesellschaft. Auf dem Weg zur vaterlosen Ideen zur Sozialpsychologie. Mänchen: Piper 1963. A study of the changing AmeriDavid Riesman: The Lonely Crowd. Yale University Press 1950. can Character. New Haven: von heute ein neuer Karl Bednarik: Der junge Arbeiter Typ. Stutt1953. gart: Kilpper Dässeldorf: DiedeHelmut Schelsky: Die skeptische Generation. des und ”Das Bild der richs 1957; Schelsky: JugendgeJugend Gesellschaft”, s 107-129 i Ludwig Friedeburg mäbBigenin unserer Berlin: Gesellschaft. Köln Kiepen(utg): Jugend in der modernen

17 Claus 18

Dokumentation

Eine

Main:

Offe:

Main:

—

—

heuer 24

K.

York

New

Herbert

1965. Uncommitted:

The

Keniston:

ciety. 25

& Witsch

Alienated

Youth

in American

So-

1965.

Marcuse:

Civilization.

and

Eros

Boston:

Beacon

Press

1955. 26

Herbert

Gesellschaft, 27

Kristina tet

”Das

Marcuse:

Veralten

2. Frankfurt

Band års

1956

Psychoanalyse”,

Main:

i Kultur

und

1965.

Suhrkamp Settergren: Psykologiska avsnitklientundersökning rörande ungdomsbrottslingar.

Brandt-Humble

inom

der

och

am

Gitte

1965, s 48f (lic.avh). Grinker, Werble, R. C. Drye: The Borderline A behavioral study of Ego functions. New York: Basic

Progress report,

28

R.

B.

R.

cit. efter

Clarence

synpunkter. 1972, 29 30

256

s

Stockholm:

Reimut

Reiche: 1969.

Negt

och

Sexualität Alexander

—-

1968,

översikt och Borderlinepersonligheten för Svenska föreningen psykisk hälsovård —

14.

Trikont Oskar

Crafoord:

Syndrome Books

und

Klassenkampf.

Frankfurt

Kluge: Öffentlichkeitund

am

Main:

Erfahrung.

biirgerlicher und proletarischer ÖffentSuhrkamp 1972. Heinz Kohuts huvudverk från 1971, The Analysis of the Self. A Systematic Approach to the Psychoanalytic Treatment Perof Narcissistic fick titeln då den 1973 utkom i tysk sonality Disorders, NarziBmus översättning (Frankfurt am Main: Suhrkamp). Siegfried Bernfeld: Sisyphos oder die Grenzen der Erziehung (1925). Frankfurt am Main: Suhrkamp 1967 samt Antiauktoritäre Erziehung und Psychoanalyse. Ausgewählte Schriften, Bd 1—III. Frankfurt am Main: März 1969; Peter Färstenau: ”Zur Psychoanalyse der Schule als Institution” m fl (utg): Theorie der (1962), i Gänter Brinkmann Schule Konzepte und Kritik. Kronberg Taunus: Scriptor 1974, s

Zur

Organisationsanalyse

lichkeit. 31

32

Frankfurt

von

Main:

am

—-

126-141; Zur

Beltz

1973; Horst

Zum

Problematik

des Lehrers. 33 Se tex

&

der Schule

Bräck:

Jörg Bopp aa

og narcissisme. Narcissisme

Moller:

—

Wartenberg

Nielsen

Kaare i

i Kontext

vor

—

Basel:

Schäler.

seinem

Unterrichtsarbeit

1978.

Unbehaun,

Georg

i Ziehe/Stubenrauch 43 1982

Bjerg/Elle (utg): Ungdom, Kobenhavn: Unge P&xdagoger 1982; Kobenhavn: sygdom eller skeldsord? s

Identität.

und

Weinheim

in der

Rowobhlt

58, 1979; Jochen Gerd

Lindner

psykologisk Forlag 1983, 34 Se

Kindlichkeit

Hamburg:

Walter,

Rolf

Sozialisation

als Institution.

Angst des Lehrers

i Kursbuch

Henrik

Logos 11983;

tion

bei

Paul

1979.

Die

verbliebener

Reinbek

Auernheimer,

(utg):

Schulische

Wellendorf:

Franz

Sozialpsychologie

och

Psyke

socialisaMarchen Dansk

142 ff.

i Leithäuser/Heinz

(utg): Produktion, Arbeit, Suhrkamp 1976; Paul Parin i Berliner Hefte 15 1980; Werner Bohleber och Marianne Leuzinger i Zärich (utg): Die neuen NarzipPmusPsychoanalytisches Seminar Frankfurt am Main: Syndikat 1981; theorien: zuriick ins Paradies?. i Psyke & Logos 1 Henrik Kaare Nielsen a a; Birgitte Diderichsen tex

Birgit Volmerg

Sozialisation.

Frankfurt

am

Main:

1983.

257

D.

Thomas

Pubertät Frankfurt

Broady

Ziehes publicerade 1975—1985

und

Sind Jugendliche Köln: Europäische

Narzipmus. Main

am

—

texter

entpolitisiert? Verlagsanstalt

1975. und Erfahrungsbezug”, Ästhetik Heft 22-23, 2. utv uppl 1977, s 132-

”Subjektive Bedeutung und Kommunikation, 140.

Feder sträubt. Bedenkungen öber Neuer den Zusammenhang Neue Lebensformen SozialiHeft 34, sationstypus”, Ästhetik und Kommunikation, 1978, s 49-54. ”Warum

sich

mir

die

-

”Uber die Zunahme

narziBtischen

Leidensdrucks”,

Spechtet al (utg): Beratungsarbeit mit Jugendlichen. & Ruprecht 1978, s 23-35. tingen: Vandenhoeck

lieben zu können. Zur Zunahme bei der Jungen Generation Sozialisationstyp”, Neue Sammlung, nr 11979,

”Der Wunsch, narziBtischen

ein neuer 70-83.

(Utg neuer

lag

selbst Leidendrucks

sich

Häsing och Sozialisationstypus?.

tills

i F. Göt-

m

H.

—

s

H. Stubenrauch): Narzifp. Ein Bensheim: päd.extra Buchver-

1979.

””Ich werde aggressiv”.Probleme jetzt gleich unheimlich mit dem NarziBmus”, i Häsing/Stubenrauch/Ziehe (utg): aa 1979, s 3640. (Urspri päd. extra 7-8 1978, s 38 £.) 258

um soziologische Verkärzung der Diskussion GesichtsSozialisationstyp. Nachgetragene NarziBmusproblematik”, i Häsing/Stuben(utg): aa 1979, s 119-136.

”Gegeneine den

neuen

punkte

zur

rauch/Ziehe

”Bemerkungen

zu einer i Bundeskuratorium licher”, mus. Möänchen, Juventa

Motivationskrise

neuen

(utg): Jugend 1979,

s

Jugendund

Terroris-

85-114.

”Von Umpgang mit Theorie im Schulversuch och P. Roeder: Goldschmidt Alternative stalt und Funktion nichtstaatlicher Schulen D.

Glocksee”, i Schulen? im Rahmen

fentlichter Bildungssysteme. Stuttgart: Klett-Cotta,

s

Ge-

öf299—

314.

”Alternativschulen

sind

Schulbärokratie. ihnen lernen?”,

keine

können päd. extra, nr 6

Ideen-Lieferanten

Was

der

Regelschul-Lehrer 1980,

s

von

28 f.

”Ein Teil meines Rausches. Selbstliebe zu Männern”, Ästhetik und Kommunikation, Heft 40/41, 1980, s 73-77. ”Warum

das

päd. extra,

nr

”Vom

Lernen

11980,

Subjekt veränderungen Kunst nen,

und

1980,

heute 33-41.

her

gesehen.

des

Interesse

Unterricht, s

s

schwieriger geworden

Sonderheft

Zu an

denkbaren ästhetischer

ist”,

Funktions-

Subjektivität

Praxis”, und

Ler-

14—22.

der jungen Generation aus ”Trendanalyse zur Situation i zwischen und Anpassung psychologischer Sicht”, Jugend Ausstieg. Ein Symposion mit Jugendlichen und Vertretern aus und Verwaltung. Wissenschaft, Wirtschaft, Politik Shell 1980, s 47—55. Hamburg: Jugendwerk der Deutschen a a 1983, s 131-138.) (Omtryckt i Liede/Ziehe:

259

”Uber die Zunahme

von

Nähewänchsen.

Gesellschaftliche iF. Specht och M.

Tendenzen psychische Bedeutung”, Weber Gesellschaft. (utg): Kinder in unserer & Ruprecht 1981, s 31-46. Vandenhoeck und

Göttingen:

”Lebensgeschichte und politisches BewuBtsein”', i F. Mau(utg): Lebensgeschichte und Identität. Beiträge zu einer am Main: Fibiographischen Anthropologie. Frankfurt

rer

scher

1981,

”Worum

s

133-149.

geht

Sammlung,

nr

”NarziBmus”,

der NarziBmus-Diskussion”, 1981, s 132-144. in

es

2

i G.

buch

psychologischer

burg:

Rowohlt

1981,

Rexilius

och

F.

Grundbegriffe. s

Neue

Grubitzsch: HandReinbek bei Ham-

708-713.

(Tills m H. Stubenrauch): Plädoyer fir Lernen. Ideen zur Jugendsituation. Reinbek Rowobhlt 1982.

ungewöhnliches bei Hamburg:

”NarziBmus und Verletzlichkeit. Der psychische Niederschlag ”kultureller Freisetzungsprozesse'””, Psychoanalyse, nr 4 1981, s 356-384.

”, i H.-E. Bahr ”Jugendliche sind nicht mehr ”jugendlich” Wissen man lebt. wofihr Jugendprotest Aufbruch (utg): in eine veränderte Kindler 1982, s 142Zukunft. Mänchen: —-

156. ””Ich bin heute gen Selbstbild

wohl wieder unmotiviert ... Zum heutiSchälern und Lehrern”, i F. Bohnsack (utg): Sinnlosigkeit und Sinnperspektive. Die Bedeutung gewandelter Lebens- und Sinnstrukturen fir die Schulkrise. Frankfurt am Main: Diesterweg 1984, s 116-133.

(Tills m 260

P.

von

Parin):

”Kulturkrise

und Revolte.

Ethnologische

Beiträge

Jugendrevolte”, i W. Widerstand. Zur Theorie Breyvogel (utg): und Geschichte des Jugendprotests. Essen: Rigodon 1983, s 106-117. kulturtheoretische

und

Autonomie

M.

Liede): Uber Telefonitis,

(Tills

m

motten

und den Generation.

junge

Hunger

nach

Reinbek

”Gesellschaftlicher Wandel Kulturarbeit und ästhetischer hetische Erziehung 1. Berlin: 216-241.

”Gegen Schulen

zur

und

die Liebe zu alten KlaIntensität. Gespräche iiber die bei Hamburg: Rowohlt 1983. und

sein

Bezug zu Kunst, ÄstErziehung”, i Jahrbuch

Frölich

die Gemätlichkeit der ohne Zwang. Mänchen:

& Kaufmann

Szene”, i dtv 1984,

1983,

Behr 39-47.

M. s

s

(utg):

(Utg tills m E. Knödler-Bunte):Der sexuelle Körper. AusVerlagsgeträumt?. Berlin: Ästhetik und Kommunikation GmbH

1984.

”Nackt und blo8 der Entzauberung entgegen. an einen Szenenwechsel”, i Ziehe/Knödler-Bunte aa, 1984, s 50-58.

Erinnerung (utg):

”Zugriffsweisen mötterlicher Macht”, i B. Schaeffer-Hegel (utg): Frauen und Macht. Berlin: Publica 1984, s 123-132. ”Nähe

oder

”neuen Moral termanns

Intensität? der Nähe

Uberlegungenzur

Problematik

Zuröckgenommenheit” Pädagogische Beiträge, nr 5 1985, s 200-204. und

,

einer Wes-

”Worwärts

in die 50er-Jahre? Lebensentwärfe Jugendlicher von Postmoderne und Neokonservatis1 s”, i D. Baacke och W. Heitmeyer (utg): Neue WiderWeinheim Jugendliche in den 80er Jahren. s 199-216. Munchen: Juventa 1985,

Spannungsfell

im spriiche.

und 261

”Höhenrausch linke delns

und

Gewohnheit, auBer

acht

zu

die Alltagsfrust. Eine Polemik gegen die Eigenlogik pädagogischen Hanlassen”, Widerspriäche, nr 15, 1985, s

35-53. ”Die

Jugenddebatte Argumente fär eine Fortföhrung”, Zeitschrift föörPädagogik, 19. Beiheft, 1985, s 309-313. —

I svensk översättning finns ”Kulturell friställning och narcissistisk sårbarhet”, iJ. Fornäs, U. Lindberg och O. Sernhede: och motstånd. StockUngdomskultur: Identitet holm: Akademilitteratur s ett 1984, 147-176; föredrag, och den kulturella ”Ungdomen moderniseringen”, i Socialistisk Debatt, nr 3 1985, s 5-13; samt i denna volym en av i sidorna 17-185 Thomas Ziehe och HerÖversättning bert Stubenrauch: Plädoyer fir ungewöhnliches Lernen. Ideen zur bei Hamburg: RoJugendsituation. Reinbek wohlt 1982. till Ziehes arbeten Några svenskspråkiga introduktioner är: D. Broady: Thomas Ziehe och tesen om den ”nya”narcissistiska socialisationstypen. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning, januari 1979; J. Fornäs, U. Lindberg och O. Sernhede: mar

väver

a a

man

...

1984,

s

131-146; O. Sernhede:

Stockholm:

1984, s 64och osedvanlis 5-17; J. Frimodt: (övers fr danskan: Brutus 1986.

Socialstyrelsen

99; ”Ungdomenslivssituation ga läroprocesser”. Zenit 84, nr 2 1984, M. Alvesson:

Narcissism.

Freud, Kohut, Ziehe

Östling).Göteborg: Vinga

Press

Av dröm-

"We don't need No dark sarcasm

education / We don't need no thoughtcontrol / in the classroom / Teachers leave the kids alone /

no

Heyteachers leave

us

kids alone / All in all it's

just another brick

in the wall”

döljersig egentligen bakom dennalåt av Pink Floyd frågarsig den uppmärksammade tyske socialisationsforskaren Thomas Ziehe i sin analys av ungdomars situation förebråelser från ”mödrarna',rädsla idag. Trygghetslängtan, för att tryckas ner är någrasaker han ser. Han ser också hur dagens mödrar binder barnen starkt till sig för att klara sin

Vad

tenderar att egen osäkerhet. Och hur fadersauktoriteten försvinna,han talar om den ”faderlösa” generationen. Dessa

förhållanden betingasi sin tur av den ekonomiska och sociala utvecklingen.TV och varumarknaden, daghem och skolan tar över allt mer av socialisationen. Föräldrarnas situation på arbetsmarknaden blir allt mer pressad och osäker. Därmed förändras också betingelserna för inlärningen, ”Järandet”.Ziehe menar att kraven på en återgångtill en pedagogik av femtiotalsmodell är omöjliga.Han tror inte heller på den alternativpedagogiksom ständigtrefererar till barnens vardagsverklighet skolan skai stället erbjuda någotannat än världen utanför. En ”ovanlig” inlärning i ovanliga, obekanta, oförutsebara situationer. Han ser vår djuptgåendekulturella orienteringsbrist inte bara som socialt och kulturellt destruktiv den rymmer också nya kulturella och subjektiva frihetsutrymmen. —

—

ISBN 91-1-863051-0