Nu dog du: Bombernas Århundrade 9100574538

Table of contents :
De 22 ingångarna
Förord
Innehåll
1 Nu dog du
Noter
Litteratur
The Reading Generation [A note in Sindhi]

Citation preview

•

Sven Lindqvist Nu dog du Bombernas århundrade

Albert Bonniers Förlag

De 22 ingångarna Siffrorna hänvisar till avsnittens nummer Nu dog du: 1,166-173 I begynnelsen var bomben: 2,24-25,28-29,32-33,62,65-68 Framtidens historia: 3,46,55-57,59-60,72-73 Döden kommer flygande: 4,76-78,85,135,80-84 Vad får man göra i krig: 5,26-27,30-31,35,45,40,43-44,

48-49,53-54,58,64,75,79,39,41-42,47,50

Vildarna bombas: 6,74,100-102,106-108,112,23,113-114,

118,123,146-153

De bombade blir vildar: 7,109-110,126,139,141-143, 155 Lagen och profeterna: 8,93-96,103-104,111,124-125,105,

115-117,133-134, 140,144-145

Från Chechaouen till Guernica: 9,119,390,120-122,391,

156-164,293,400

Det lysande beslutet: 10,178-180,174-175,177,181-182,

190-194,196

Hamburg, Auschwitz, Dresden: 11,392,200-211,213-218 Tokyo: 12,197-198,219-222, 165,223-228,231 Drömmen om supervapnet: 13,69-71,87,183,89-92,

127-128,132,186,131,137-138,176,189,187-188,199, 232-234 Hiroshima: 14,372-375,235-236,241-242,249-250, 326-327,352,365-366,376-378 Leva med supervapnet: 15,246-248,251,254-255,262-266 Bomber mot självbestämmande: 16,97-98,184,229-230, 243,256,259-261,282-286,305-309 Korea: 17,267,269-272,237-238,244-245,268,273-275, 367,276 Massiv vedergällning: 18,36-37,61,277-281,287-292, 296-299,301-303,312-320 Flexibel vedergällning: 19,322-325,328-333,34,88,185, 334-338,340,344-347 Kirurgisk precision: 20, 38, p-52, 63, 86, 99, 129-130, 136,

154,195,212,253,257-258,348-351,353,358-359

Bomben inför domstol: 21,239-240,252,294-29s,300,304,

310-311,321,339,341,357,360-362,379,381-389

Ingenting typ människa: 22,368-370,393,342,371,343,394, 354-356,3 8o,363-364,395-399

ISBN 91-0-057453-8 ©Sven Lindqvist 1999 Grafisk form Jan Biberg Bonnierpocket 2000 Printed in Denmark Nsrhaven als Viborg 2000

FÖRORD Den här boken är en labyrint med 22 ingångar och ingen utgång. Varje ingång leder in till en berättelse eller ett resonemang, som du följer genom att gå från text till text enligt läsanvisningen .,.. + numret på det avsnitt där texten fortsätter. Gå alltså från ingång 1 .,.. avsnitt 166 och fortsätt nummer för nummer till 173 där en ny pil .,.. visar dig tillbaka till ingång 2. Går du vilse, hittar du rätt igen med hjälp av inne­ ·hållsförteckningen på pärmens insida. För att förflytta dig i tiden måste du förflytta dig även i boken, ofta framåt men ibland bakåt. Var du än befinner dig är du omgiven av samtida händelser och samtida tankar, som tillhör andra berättelser än den du just följer. Det är meningen. Därigenom framstår tex­ ten som vad den är - en av många möjliga stigar genom historiens kaos. V älkommen alltså i labyrinten! Följ pilarna, lägg det hemska pusslet och bygg, när du sett mitt århundrade, av andra klotsar ditt eget.

lnneldll

Siffrorna hänvisar till avsnittens nummer Förord Ingångarna 1-22 År 762- 19 10:23-74 År 19 1 1- 1939:75- 176 År 1940-- 1945: 177-245 År 1946- 1955:246-29 1 År 1956- 1965:292-327 År 1966- 1975:328-352 År 1976- 1985:353-366 År 1986- 1995:367-380 År 1996- 1999:38 1-400 Noter Litteratur

1 NU DOG DU

- Nu dog du, sa vi. Nu är du död, sa vi. Det var alltid krig när vi lekte. Många tillsammans, två och två eller i ensamma drömmar - alltid krig, alltid död. - Lek inte så där, sa föräldrarna, ni kan bli såna. Vilket hot - vi ville ju ingenting hellre än att bli såna. Det behövdes inga krigsleksaker. Vilken pinne som helst blev vapen i våra händer och kottarna bomber. Jag kan inte minnas att jag kissade en enda gång under hela min barndom, vare sig ute på marken eller hemma på torrdasset, utan att välja ett mål och bomba det. Som femåring var jag redan en erfaren bombare. - Om alla leker så där, sa min mor, så blir det krig. Och mycket riktigt - det blev det. .... 1 66 2 I BEG YNNELSEN VAR BOMBEN I begynnelsen var bomben. Den bestod av ett rör, t ex

ett bamburör som kineserna hade gott om, fyllt av ett sprängämne, t ex krut som kineserna uppfann redan på 800-talet. Tillslöt man detta rör i båda ändarna blev det en bomb. Öppnades röret i ena ändan kastades det framåt av explosionen. Bomben blev raket. Den utvecklades snabbt till tvåstegsraket - en stor raket som lyfte upp och utlöste ett regn av småraketer över fienden. Kine­ serna använde sådana raketer vid försvaret av Kaifeng 1 232. Raketvapnet spred sig via araber och indier till Europa omkring 1 2 50 - men glömdes bort igen tills eng�lsmämien återupptäckte det vid sekelskiftet 1 800. Oppnades röret i andra ändan blev bomben en bössa eller en kanon. Explosionen kastade ut vad man hade stoppat i röret, t ex . en kula eller en annan, mindre bomb, kallad granat. Både bössa och kanon fanns fullt utvecklade i Kina 1 280 och nådde Europa 30 år senare. .... 24

3 FRAMTIDENS HISTORIA 1880-1910

Goddag! Mitt namn är Meister. Professor Meister. Jag föreläser om framtidens historia i Three Hundred Years Hence av William D Hay. När den boken kom ut 188 1 låg min tid 300 år framför läsarens. I dag har Den Förenade Mänsklighetens samhälle, där jag lever kom­ mit mycket närmare. Men min situation som berättare är i grunden oförändrad. Jag talar om er framtid, som för mig är historia. Jag vet vad som kommer att hända er, eftersom det för mig redan har hänt. .... 46 4 DÖDEN KOMMER FL YGANDE

Den första bomb som fälldes från flygplan exploderade i en oas utanför Tripolis den 1/ 11 19 11. "Italienarna kasta bomber från aeroplanen", medde­ lade Dagens Nyheter dagen därpå. "Det har lyckats en af aviatörerna att med godt resultat nedsläppa några bomber i fiendens läger." Det var löjtnant Guilio Cavotti som böjde sig ut ur sittbrunnen på sitt monoplan, smäckert som en troll­ slända, och släppte bomben - en dansk handgranat av märket Haasen - mot den nordafrikanska oasen Tagiura nära Tripolis. Några ögonblick senare angrep han oasen Ain Zara. Sammanlagt fälldes vid detta förs­ ta luftangrepp fyra bomber som vägde 2 kilo vardera. .... 76 5 VAD FÅR MAN GÖRA I KRIG?

Krigsrätten har i alla tider svarat på två frågor. När får man föra krig? Vad får man göra i krig? Krigsrätten har i alla tider gett två helt olika svar på dessa frågor, beroende på vem motståndaren är. Krigets lagar skyddar jämbördiga motståndare av samma ras, klass och kultur. Krigets lagar lämnar de främmande och annorlunda utan skydd. När får man föra krig mot vildar och barbarer? Svar: alltid. Vad får man göra i krig mot vildar och barbarer? Svar: allt. .... 26

6 VILDARNA BOMBAS

På en bild i Jules Vernes Ingenjör Roburs luftfärd (1886) glider luftskeppet majestätiskt fram Öyer Euro­ pas huvudstad, Paris. De väldiga strålkastarna lyser över Seinens vatten, över kajer, broar och fasader. Häp­ na men trygga blickar människorna upp mot skyn, för­ vånade över den ovanliga synen men utan fruktan, utan behov att söka skydd. På nästa bild svävar luftskeppet lika majestätiskt och oåtkomligt över Afrika. Men här nöjer det sig inte med att upplysa. Här ingriper ingenjören i skeendet på mar­ ken. Med den civiliserades självklara polisiära befogen­ heter över färgade stoppar han en pågående förbrytelse. Luftskeppets vapen spelar, död och förintelse regnar över de svarta brottslingarna, som tjutande av skräck söker undkomma den mördande elden. � 74 7 ·DE BOMBADE BLIR VILDAR Framtidens historia (2)

Jeremy Tuft är en överbeskyddad, medelålders medel­ klassman, hjälplös utan sina privilegier. I Edward Shanks' framtidsroman People of the Ruins (1920) blir hans London bombat och gasat. När Jeremy efter 150 år mirakulöst vaknar till liv i ruinerna befinner han sig i en ny medeltid. Engelsmännen har blivit vildar som lever på resterna av 1900-talets för dem obegripliga civilisation. Romanen tar upp ett nytt tema. 1920, samma år som brittiskt flyg bombade den "galne mullan" i Somaliland och därmed inledde mellankrigstidens systematiska bombangrepp mot vildar och barbarer, just 1920 ut­ kom i England den första i en lång rad romaner där England har bombats tillbaka till barbariet och engels� . ' männen själva har blivit vildar. � 109

8 LAGEN OCH PROFETERNA Första världskriget dödade 10 miljoner människor och sårade 20 miljoner. Var det ett brott mot mänsklighe­ ten? Eller var det helt okej så länge de dödade och så­ rade var unga, beväpnade män? Ett okänt antal barn och åldringar dog av svält och sjukdomar till följd av den brittiska flottblockaden mot Tyskland. Var det ett brott mot mänskligheten? Eller var det helt okej eftersom engelsmännen inte kunde hjälpa att tyskarna sände de livsmedel som trots allt fanns till fronten och lät barn och gamla svälta? Slakten vid fronterna framstod redan medan den på­ gick som meningslös. Kriget hade fastnat och grävt ned sig och militären sökte desperat efter ett nytt, rörligare sätt att föra krig. Flyget tycktes erbjuda den självklara lösningen. Flyganfall mot civilbefolkningen skulle tvinga fram snabba avgöranden och slutgiltiga segrar. Men "den koloniala genvägen" var förbjuden i Eu­ ropa. Här var det ett brott mot mänskligheten att spara soldatliv genom att bomba kvinnor, barn och gamla. Folkrätten tycktes förbjuda vad den militära nödvän­ digheten tycktes kräva -den motsättningen har präglat hela vårt århundrade. .

.... 93

9 FRÅN CHECHAOUEN TILL GUERNICA I Chechaouen känner alla till Guernica. I Guernica har

ing_�n hört talas om Chechaouen. Andå är de syskonstäder. T vå små klättrande bergs­ städer, ett par mil från Spaniens respektive Marockos nordkust. Båda mycket gamla - Guernica grundad 1366, Chechaouen 1471. Båda heliga platser-Guemica har det baskiska folkets heliga ek, Chechaouen har Moulay Abdessalam Ben Mchichs heliga grav. Båda huvudstäder -Guernica för baskerna, Chechaouen för jibalafolket. Båda hade ungefär 6 ooo invånare när de bombades, Guernica 1937, Chechaouen 1925. Båda bombades av legionärer - Guernica av tyskar i Francos

tjänst, Chechaouen av amerikaner i fransk tjänst på uppdrag av den spanska kolonialmakten. Båda hade turen att bli "upptäckta" av en Timeskorrespondent Guernica av George Steer, Chechaouen av Walter Har­ ris, som skrev: .. 1 1 9 10 DET LYSANDE BESLUTET

Den 10 maj 1940 blev Churchill Englands premiärmi­ nister. Den 11 maj gav han order om att börja bomba Tyskland. "Det var ett lysande beslut", skriver folkrättsexper­ ten J M Spaight, statssekreterare i det brittiska flygmi­ nisteriet. Tack vare detta beslut kan engelsmännen i dag gå med högburet huvud. När Churchill började bomba Tyskland visste han att tyskarna inte ville ha bombkrig. Deras flygvapen var inte, som engelsmännens, gjort för bombkrig. Så fort de såg en chans föreslog de vapen­ stillestånd i bombkriget. Churchill fortsatte, fastän han visste att vedergällningen var ofrånkomlig. Han offrade medvetet London och andra engelska städer för frihe­ tens och civilisationens sak. "It was a splendid deciston. .. 1 78 .

,,

11 HAMBURG, AUSCHWITZ, DRESDEN

Sommaren 1948 bodde jag hos en engelsk arbetarfamilj i St Albans utanför London. Det var en kall sommar och när vi satt och drack te om kvällarna tände vi ofta den elektriska kaminen som imiterade en glödande kol­ hög. Hur nu tankarna flög, så kom jag att berätta om min resa genom Tysklands utbrända städer. T åget käm­ pade sig timme efter timme fram genom de svartnade ruinerna av vad som en gång varit människors hem. - Det var de militära transporterna på järnvägen vi bombade, sa mitt värdfolk. Att några hus vid sidan av järnvägen blev skadade var beklagligt men ofrånkom­ ligt. Det var ju krig.

-Det är inte fråga om "några hus", sa jag. Hamburg är utplånat av brittiska bomber. Det är tredje gången jag reser genom staden och jag har inte sett något annat än ruiner. - Det måste ha varit amerikanarna, sa min värd. Det brittiska bombflyget har aldrig angripit civila. - Jag är ledsen att säga emot er, men det var tvärtom. Amerikanarna dagbombade industrier, britterna natt­ bombade bostadsområden. Det var det allmänna möns­ tret, är jag rädd. - Nu vill jag inte höra mer tysk krigspropaganda här i mitt hus, klippte värden av. Det brittiska bombflyget anföll militära mål, punkt slut. .... 392 12 TOKYO

Våren 1941 inträffade en rad mystiska explosioner vid en DuPontfabrik för tillverkning av syntetiska färg­ ämnen. Harvardkemisten Louis Fieser fick i uppgift att undersöka orsaken och fann, mer eller mindre av en slump, att den rörliga vätskan divinylacetylen vid för­ bränning förvandlas till en klibbig gegga med ovanligt stark vidhäftningsförmåga. Tanken föddes då hos honom att en sådan vätska, om den inneslöts i en bomb, skulle kunna spridas i form av brinnande, klibbiga klumpar som fastnade på byggna­ der och människor och varken lät sig släckas eller avlägsnas. .... 1 97 13 DRÖMMEN OM SUPERVAPNET Framtidens historia (3)

Den 10 december 1903 (en vecka innan det första flyg­ planet lyfte från marken) mottog makarna Curie nobel­ priset i fysik. De hade visat att radioaktiv materia kan utlösa enorma energimängder. Det hade gått svindlande fort. Den strålning Rönt­ gen av en slump upptäckte 1895 ledde redan året därpå

Becquerel till upptäckten av radioaktivitet i uranium, 1897 till Thomsons upptäckt av atomkärnans "plane­ ter", elektronerna, och I 898 till Marie Curies upptäckt av radium och polonium. Och 1903 höll den blivande nobelpristagaren Frederick Soddy redan föredrag för Royal Corps of Engineers om atomkraften som fram­ tida supervapen. Atomvapnet tycktes ännu inte särskilt skrämmande eftersom vapen överhuvudtaget var något som huvud­ sakligen användes i kolonierna och inte utgjorde något hot mot vanliga skötsamma europeiska medborgare. Fantasin kunde ostörd leka med tanken. � 69 14 HIROSHIMA

T he Smithsonian Institution är samlingsnamnet på en grupp museer som utgör den amerikanska nationens minne. Det mest älskade av dessa museer är National Air and Space Museum i Washington, DC. Dit kom­ mer årligen omkring åtta miljoner människor, vilket gör det till världens mest besökta museum. Den enda tänkbara rivalen är det berömda shinto­ templet Yasukuni och dess museum i Tokyo. Även dit �ommer omkring åtta miljoner människor om året. Aven Yasukuni är nationens minne - närmare bestämt den japanska nationens minne av sina krig. � 372 15 LEVA MED SUPERVAPNET Framtidens historia (4)

- I Hiroshima var allting över på en sekund. Men Bomben själv går inte över. Den finns kvar och väntar på nästa tillfälle, säger Faos Cheeror, en östeuropeisk flykting som den sydafrikanske författaren Horace Rose träffar i London sensommaren 194 5 . - Truman säger att atomkraften är alltför fruktans­ värd för att släppas loss i en laglös värld. - Det sa Truman när han redan hade släppt loss den.

- Han använde bomben för att förkorta kriget och rädda liv. - Du tillhör en nation av hycklare, min vän, säger Faos. Jag tänker på dem som blir bombens offer i alla de framtida krig som galningarna redan nu har börjat drömma om. I The Maniac's Dream, A Novel of the Atomic Bomb (1946) får vi blicka in i dessa drömmar och se atom­ bomben förinta New York och London. Men egentli­ gen är det inte Londonborna The Maniac hatar och för­ aktar utan de svarta i sitt eget land. De är undermänsk­ liga apor, vars enda berättigande ligger i att tjäna de vita. Att tilltro dem mänskliga önskningar och känslor vore löjligt. När de gör uppror mot förtrycket, tvekar han inte ett ögonblick utan låter atombomben tillintet­ göra dem. "Detta nyss så levande land, fullt av rörelse, röster och färger, låg nu öde, tyst och stumt." .... 246 1 6 BOMBER MOT SJÄLV· BESTÄMMANDE

Medan allas ögon var riktade mot supervapnet och nödvändigheten att undvika total förintelse, återupptog bombflyget sin gamla roll att säkra de europeiska kolo­ nialväldena. De gamla vanliga bomberna föll, de gamla vanliga byarna brann. Krigen rapporterades som "polisaktioner" för att "återställa ordningen" eller be­ kämpa "terrorister". Endast långsamt och motvilligt erkände Europa att krigen var krig och att kampen gäll­ de folkens rätt till självbestämmande. .... 97 1 7 KOREA

Den 2 5 juni 1 9 5 o befann jag mig på säkerhetsrådets läk­ tare i New York. Jag hade ett år kvar till studenten och skulle mönstra till hösten. Jag hade fått stipendium för att studera "internationella relationer". Därför satt jag

och lyssnade när säkerhetsrådet beslöt att ingripa i Koreakriget. Hur skulle Sverige ställa sig? Starka krafter krävde att vi skulle delta. I New York fick jag ständigt frågan. Internationella relationer var plötsligt inte längre något som vuxna sysslade med, högt däruppe. Det var på mig kravet ställdes. Det var jag, personligen, som skulle skjuta och bomba. Jag som så här i början av kriget knappt hade hört talas om Korea. Jag satte mig på FN:s bibliotek och försökte ta reda på varför jag skulle döda och låta mig dödas. .... 267 1 8 MASSIV VEDERGÄLLNING Framtidens historia (5)

Den 27/i 1796 höll den unge forskaren Charles Cuvier sin första offentliga föreläsning vid Institut de France i Paris. För djupt chockerade åhörare bevisade han att de arter Gud en gång hade skapat inte var eviga. De kunde, sa han, bli "förintade" i ett slags "jordens revo­ lutioner". Och vi, de nya släkten som tagit deras plats, skulle en dag själva bli förintade och ersatta av andra. .... 36 1 9 FLEXIBEL VEDERGÄLLNING

"Meidiguozhuyi shi quan shijie renminde zui xiongede diren." Det var de första ord jag fick lära mig, när jag vintern 196 1 studerade kinesiska vid Pekings universitet. Ram­ san var ohyggligt svår, bland annat därför att jag ansåg påståendet felaktigt. "Den amerikanska imperialismen är hela världens folks mest ondskefulla fiende�" Jag be­ fann mig i ständig protest mot den vrångbild av ameri­ kansk politik som kineserna gav. - USA har genom hela sin historia hävdat folkens rätt till självbestämmande, sa jag. Det kommer att visa sig även i Vietnam.

- Ni underskattar den fria pressen i Amerika, sa jag. Fakta kommer alltid fram, förr eller senare. Det går inte att regera mot folkopinionen i en demokrati. Man blir inte återvald. - Det är bara kongressen som kan börja krig, förkla­ rade jag för mina kinesiska värdar. Skulle kongressen, bara tio år efter Korea, sända sina väljare och deras barn att dö i ett nytt asiatiskt krig? Aldrig. Det kommer inte att ske. Det blir inget krig i Vietnam. .... 322 20 KIRURGISK PRECISION

Det var en gång en fransman, en amerikanare och en tysk. Fransmannen ville bevisa att jorden snurrar. Amerikanaren ville fara till Mars med rymdfarkost. Tysken ville till nordpolen i ubåt. Tillsammans med några andra monomana drömmare skapade de ett in­ strument som kunde styra en raket ut i världsrymden och förmå den att på andra sidan jordklotet leverera ett dussin vätebomber, var och en till sin separata adress, säkrare än postverket, snabbare än flyget och med som det brukar heta - "kirurgisk precision". .... 38 21 BOMBEN INFÖR DOMSTOL

Om dumdumkulan på grund av de onödiga lidanden den vållade var förbjuden enligt krigets lagar - och det var och är den fortfarande - hur kunde då vätebomben vara laglig? Om krigets lagar förbjöd vapen som urskillningslöst drabbar både krigförande och civilbefolkning - hur kunde då vapen som sprider okontrollerbar radioakti­ vitet över stora områden vara lagliga? Hur kunde krigs­ planer som kallblodigt förutsatte tiotals eller hundra­ tals miljoner civila offer vara lagliga? Och om man genom träffsäkrare vapensystem kun-

·

de nedbringa antalet offer i första ronden till bara några få miljoner medan man höll fiendens storstäder som gisslan - hade vapnen därigenom blivit mer lagliga? Om de "kirurgiska" ingreppen sedan eskalerade till all­ mänt kärnvapenkrig som utplånade hela mänskligheten - kunde de som fattat besluten då med gott samvete konstatera att de i alla fall hållit sig inom lagens råmär­ ken? .... 239 22 INGENTING TYP MÄNNISKA Framtidens historia (6)

"Krig'', sa den store militärteoretikern Karl von Clau­ sewitz, "är ingenting annat än en duell i större skala." Det var i början av 1800-talet. I dag duellerar vi inte längre. Att två vuxna män skulle anse sin heder kräva att de möttes i gryningen för att ge den ene eller den andre av dem möjlighet att under högtidliga former mörda den andre - själva tanken har blivit orimlig och löjlig. Och kriget? Blir det en dag lika orimligt? .... 368

Till dig som har kommit hit utan att gå in genom någon ingång vill jag säga: Nu har du sett dem alla. Naturligtvis kan ingen hindra dig från att fortsätta läsa boken sida efter sida som om det hade varit en vanlig bok. Det går bra det också. Men det här är inte en vanlig bok. Jag försöker ge dig en ny sorts läsupp­ levelse och ber dig därför vända tillba­ ka. Välj en av ingångarna och gå vidare till det avsnitt där texten fortsätter t ex från ingång 1 .... avsnitt 166.

23

762

Det var Abu Hanifa, en ledande rättslärd av persisk börd, grundare av en juridisk akademi i Bagdad, som först förbjöd dödandet av kvinnor, barn, gamla, sjuka, munkar och andra icke-stridande. Han fördömde också våldtäkt och dödande av gisslan. Man vet inte mycket om honom annat än att han 762 blev fängslad efter ett upprorsförsök och fem år senare dog i fängel­ set.1 Den moral Charlton åberopade hade formulerats i Irak långt innan civilisationen nått de brittiska öarna. Redan på 700-talet när islam hade erövrat Främre Asien och Nordafrika och från två håll trängt in i Europa, redan då när islam stod på höjden av sin makt försökte en rättslärd i Bagdad humanisera kriget genom att ställa upp regler som först flera århundraden senare blev accepterade i Europa. Och som fortfarande inte accepterades, eller i varje fall inte tillämpades, när det gällde färgade folk . .... 1 1 3 24

1044

Men i begynnel:Sen var alltså bomben. Den började användas i krig ungefär samtidigt som krutets kemiska formel först publicerades 1044. Bomberna fälldes från stadsmurens krön eller slungades med kastmaskin mot fienden. Den första tekniska beskrivningen av en bomb, gjord i Kina på l lOO-talet, visar bomben fylld med ett 30-tal tunna porslinsskärvor som slungas ut vid explo­ sionen. Från 1412 finns beskrivning av en "fragmente­ ringsbomb" fylld med järnskrot och porslinsskärvor innanför ett tunt gjutjärnsskal som vid explosionen bryts i bitar. De taggiga metallskärvorna var avsedda att "skada skinnet och bryta benen". De första bomberna var alltså vad vi idag kallar "antipersonella" bomber, avsedda för bekämpning av så kallade "mjuka mål".2

25

Den första krigsskildring som' beskriver bomber i 1201 användning är från 1207. Den betonar vad som senare kom att kallas "den moraliska effekten" eller "terror­ effekten". När bomberna exploderade "tappade de skräckslagna angriparna fullständigt fattningen, män och hästar sprang därifrån så fort benen bar dem".3 � 28 26

Medeltiden skilde mellan helium hostile, krig mellan kristna västerlänningar av riddarklassen, och helium romanum, krig mot utomstående, mot otrogna, barba­ rer eller upproriska bönder. Bellum hostile fördes under höviska former och följde strikta regler. Bellum romanum var det laglösa kriget. Det kallades "romerskt" eftersom de romerska im­ periebyggarna ansågs ha varit särskilt skoningslösa i krig. Romarna dödade sina fångar eller gjorde dem till slavar, de plundrade och förstörde fiendens städer, de slaktade hela befolkningar utan att göra skillnad mellan stridande och icke-stridande.4 "Det romerska kriget" var medeltidens namn på vad 1900-talet kallade "det totala kriget". 27

Holländaren Hugo Grotius (1583-1645) blev vid 36 års ålder fängslad efter en militärkupp och dömd till livs­ tids fängelse och förlust av hela sin förmögenhet. Efter två år lyckades han fly till Frankrike där han såsmå­ ningom blev Sveriges ambassadör. Under sin tid i fäng­ else och landsflykt skrev han det verk som grundlägger den moderna krigsrätten: Tre böcker om rätt i krig och fred (1625). Medan han skrev förhärjades Europa av det 30-åriga kriget mellan katoliker och protestanter. Grotius kon­ staterar kallt vad alla visste - att i detta krig var allt till­ låtet. Ingen lag förbjöd att alla dödades, även barn och åldringar.

1fi25

Men, fortsätter han, alla vet också att mycket som lagen tillåter ändå är orätt. För det första är allting som sker i ett orättfärdigt krig redan därigenom orättfär­ digt .. Och även i ett rättfärdigt krig måste man så långt möjligt "söka undvika att oskyldiga dödas, .även oav­ siktligt". Barn och åldringar skall alltid skonas och även kvinnor, så länge de inte tar männens plats i kriget. Grotius skapade visionen av en krigsrätt som ännu inte fanns.5 .... 30 28

Hnv

Bomben sågs länge bara som ett primitivt förstadium till raket och kanon. Men flygets tidiga teoretiker insåg att bomben skulle bli ett fruktansvärt vapen om den kunde kastas från luften. Francesco Lana de Terzi varnade redan 1 670 i Prodromo overo Saggio för luftskepp som från lämplig höjd kastar ned "konstgjord eld, kulor och bomber" över "hus, slott eller städer" utan att själva behöva utsätta sig för minsta fara. Trotsande sin egen varning försökte han själv konstruera ett sådant luftskepp, byggt på vakuumprincipen.6 29

17 "!Q

Gottfried Zeidler utgav 1710 Der fliegende Wanders­ man. Han drömde om flyget som ett sätt att göra resan­

det lättare och billigare. Hela folk skulle som storkar och svalor bege sig till varmare länder när vintern kom. Men han insåg också den otrygghet som flyget skulle skapa: "Inga länder, inga städer skulle någonsin vara säkra från anfall ovanifrån." 30

Upplysningstiden byggde vidare på Grotius' vision om ett skydd för civilbefolkningen. Charles de Montes-

quieu i Esprit des lois (1748) och Jean-Jacques Rousseau i Du Contrat social (1762) hävdade att krig är en kamp mellan stater och inte mellan enskilda människor. Våldet bör alltså riktas uteslutande mot staten och dess krigsmakt, inte mot landets fredliga invånare. Idealet var att folken i de krigförande länderna skulle kunna fortsätta sitt liv som lörut och lämna kriget åt sina respektive härskare och hans soldater. Tesen förutsatte kontinentens despotiska härskare, inte det framväxande folkstyret i England. Den förut­ satte också kontinentens lanthärar snarare än Storbri­ tanniens viktigaste vapen: flottan och handelsblocka­ den. Verkningarna av en blockad kunde inte begränsas till fiendens krigsmakt. Engelsmännen såg därför fred­ lig handel och tillverkning som militära mål. Krigföringens humanisering under 1700-talet hade fruktansvärda undantag. Framförallt undantog man tre sorters motståndare: rebeller, otrogna och vildar. Irlän­ darna tillhörde enligt engelsmännen samtliga dessa ka­ tegorier. En rad forskare har pekat på sambandet mel­ lan de hänsynslösa pacificeringsmetoder som engels­ männen använde på Irland och de som engelska ny­ byggare sedan använde mot Nordamerikas urinvånare. Franska och engelska soldater behandlade varandra som jämlikar när de stred om besittningar i Amerika mot indianerna däremot var allt tillåtet.7 31 Puritanerna kom till Irland och Amerika med Bibel i hand. Bibeln gav dem rätt. Vad de utförde var bara Herrens befallning i Femte Mosebok, sjunde kapitlet: "När HERREN din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går, för att taga det i besittning, och när han för dig förjagar stora folk- hettitema, gri­ gaseerna, amoreerna, kananeema, periseema, hivC­ erna och jebuseerna, sju folk, större och mäktigare än du2. när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du

1762

skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd . . . 16. Och alla de fo lk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet . . . .i4. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem."

Folkmordet finns inskrivet redan i vår kulturs tidi­ gaste och heligaste urkunder. Läs Gamla Testamentet. Läs Iliaden. Läs Eneiden. Där står det hur man gör.8 ..... 35 32 11S1

En fransk typograf, Restif de la Bretonne, begav sig i La decouverte australe par un homme-volant (1781) långt in i framtiden. Där förutsåg han raketfärder mel­ lan planeterna och flottor av bombplan "med nidings­ dåd, fruktan och terror i släptåg genom framtidens oändliga rymd". 33

21/11 1783

Året därpå började bröderna Montgolfier i Avignon experimentera med hetluftballonger. Uppstigningarna gjordes först med obemannad ballong eftersom ingen visste vad som skulle hända människan när hon läm­ nade marken och steg upp i det okända. Ballongen prö­ vades också med en anka och ett får som passagerare innan bröderna Montgolfier den 21/11 1783 lyfte med ofönöjd ballong och flög i 2 5 minuter. Bland åskådarna var en preussisk ingenjörslöjtnant vid namn J C G Heyne. Han blev imponerad av bal­ longens militära möjligheter och utgav redan några månader senare den första boken om flyget som vapen. Ballongen kunde, skrev han, "regna ned eld och för­ ödelse över hela städer med katastrofala resultat för in-

vånarna". Men eftersom detta hot svävade över alla krigförande länder skulle man, trodde Heyne, snart enas om regler som förhindrade att luftfarkoster använ­ des som redskap för terror och massförödelse. Ballongerna visade sig så svårstyrda och sårbara att de i stort sett saknade militärt värde. Hundra år senare, i Haag 1899, kunde stormakterna därför enas om att följa Heynes rekommendation och förbjuda bombar­ demang från ballong.9 .... 62 34 Redan medeltidens kineser laddade sina bomber med vassa porslinsskärvor eller bitar av järnskrot som vid explosionen slungades ut åt alla håll. Metoden återuppfanns 1784 av löjtnant Henry Shrapnel som laddade en bomb med krut och järnskrot. Den kallades granatkartesch eller "shrapnelbomb" och var föregångare till de mot människor specialriktade bomber som i stor skala· togs i bruk i Vietnam. .... 88

·r:a:tt

35 Erövringen av den amerikanska kontinenten blev i sin tur mönster för europeisk expansion i andra områden lämpade för vit bosättning - från Sibirien i norr till Patagonien och Australien i söder. Denna expansion kunde för en tid lätta på befolk­ ningstrycket i Europa. Det var Thomas Malthus den förste att inse. I andra upplagan (1803) av sitt huvudverk Principles of Population skriver han att det är fullt möjligt att för en tid lösa Europas livsmedelsproblem genom att utrota befolkningen på andra kontinenter; men det vore moraliskt oförsvarligt att där upprepa vad som höll på att hända i Amerika: "Om Förenta staterna fortsätter att bre ut sig, vilket de säkerligen kommer att göra, även om inte lika snabbt som tidigare, kommer indianerna att drivas allt

'HH>s

längre in i landet tills hela deras ras slutligen är utrotad och territoriet inte kan utvidgas längre." Kommer detsamma att inträffa i Asien och Afrika? Nej, det fick inte ske, skrev Malthus: "Att utrota invå­ narna i större delen av Asien och Afrika är en tanke som inte ens för ett ögonblick kan tillåtas."10 .... 45 36

1805

Cuviers förintelsetema fångade samtidens fantasi.11 Det blev den franske författaren Cousin de Grainville som skrev den första "Den sista människan" (Le dernier homme, 1806). Där bleknar solen, jorden åldras och människorna blir alltmer utmattade och förtorkade. Den siste fruktsamme mannen färdas i luftskepp till Brasilien för att förenas med den sista fruktsamma kvinnan. Men undergångssignalen har redan ljudit. Ci­ vilisationens hjärta, Paris, har stannat. Allt störtar sam­ man och blir öken. De båda älskande inser det me­ ningslösa i att sätta barn till en döende värld och de sis­ ta människorna avstår sorgset från att förenas med varandra. Gud är inblandad. Men det finns ingen antydan om att människan själv skulle ha orsakat sin undergång. 12

37 1826

När Mary Wollstonecraft Shelley skrev sin The Last Man (1826) hade hennes man Percy Shelley drunknat,

hennes vän Byron var död och hon själv var ensam kvar. Europa gick dessutom i fruktan för den benga­ liska koleran, en dödlig epidemisk sjukdom som sakta kom vandrande österifrån och nådde England 1 8 3 '1. Det gav aktuellt sting åt en allmänromantisk världssmärta som låg i tiden. Romanen utspelar sig på 2090-talet. Man reser vart man vill i ballong, fattigdom och sjukdom är avskaf­ fade, maskiner tillgodoser alla tänkbara behov, fred och _

välstånd råder överallt. "All den energi som människan tidigare hade förbrukat på att söka förinta sitt släkte, använde hon nu för att befria det och bevara det. "13 Plötsligt drabbas denna lyckliga värld av en farsot som störtar mänskligheten tillbaka i våld, barbari och vidskepelse. Vetenskap och politik står vanmäktiga in­ för naturkrafterna. Sakta och smärtsamt utrotas män­ niskan. Det främlingskap som brukar utmärka den roman­ tiska hjälten drivs här ett steg längre än vanligt - män­ niskans själva existens blir problematisk. Men det finns ingen antydan om att pesten har utlösts med avsikt. Ingen söker medvetet "förinta sitt släkte". .... 61 38

Fransmannen hette Leon Foucault ( 18 19- 1868) och är mest berömd för sin pendel. Men den var bara en av många metoder han prövade för att visa att jorden snurrar. 1852 uppfann han gyroskopet - namnet kommer av grekiska gyros, ring, krets, rotation, och skopein, visa. Gyroskopet består av en snabbt roterande snurra upphängd så att den kan vrida sig i alla riktningar. I förhållande till stjärnorna behåller den då sin ur­ sprungliga riktning och visar dädör, liksom pendeln, att jorden snurrar. 1 4 Foucaults experiment misslyckades eftersom friktio­ nen fick snurran att stanna innan jordrotationen blivit synlig. Men på 1860-talet försågs gyroskopet med en elektrisk motor. Nu snurrade snurran hur länge som helst. Det visade sig då att dess axel pekade i nord-syd­ lig riktning, lika som nålen i en magnetisk kompass.

11352

.... 51 39

Det fanns inte så få föredömen att peka på i de tradi­ . tionella vapenslagens praktik. 15 Den 13 juli 1854 bombarderade amerikanska flottan

1854

1$56

den oförsvarade staden San Juan del Norte i Nicaragua. Den amerikanske ambassadören påstods ha blivit för­ olämpad och misshandlad. Befolkningen varnades på förhand. Efter några timmars eldgivning sände den amerikanske kaptenen in en avdelning marinsoldater som fullbordade förstörelsen genom att tända eld på staden. Britterna protesterade mot bombardemanget av en oförsvarad stad, något som sades "aldrig tidigare ha in­ träffat bland civiliserade nationer". Nej, mellan civiliserade nationer gjorde man inte längre så. Men Nicaragua och Kina hörde inte till klub­ ben. T vå år senare brände brittiska flottan ned Kanton genom en eldgivning som pågick i tio dagar utan att ki­ neserna besvarade elden. Ett stort antal civila dödades. I underhusdebatten efteråt försvarades beskjutning­ en med att bara kineser blivit dödade. Att den interna­ tionella rättens regler skulle gälla även dem ansågs löje­ väckande: "Folkrättens pedantiska regler kan väl ändå inte tillämpas på kineser!" Den brittiska regeringen hävdade dock aldrig att den sorts bombardemang som kritikerna fördömde skulle vara berättigat. Man påstod istället att det aldrig inträf­ fat. Eldgivningen hade, sa man, riktats mot stadsmuren och bara av misstag skadat övrig bebyggelse. Tråkigt nog brann staden ned. .... 41 40

Samtidigt levde traditionen från Grotius och Rousseau kvar och blev gällande lag i USA med General Order N:o 100 som antogs den 24 april 1863. En central para­ graf lyder: "Obeväpnade medborgare skall, så långt krigets krav tillåter, skonas till person, egendom och ära. "16 Paragrafen blev mönsterbildande. Den låg till grund för Genevekonventionen 1864, Brysselkonferensen 1874 och Oxford Manual of the Laws of War 1880.

Liknande lagar antogs av Tyskland 1870, N�derländer­ na 1871, Frankrike och Ryssland 1877, Storbritannien 1883 och Spanien 1893. Och i praktiken? I praktiken blev reservationen "så långt krigets krav tillåter" avgörande. Bara ett år efter General Order N:o 1 00 brände nordstatsgeneralen Sherman staden Atlanta och inled­ de därmed ett härjningståg genom sydstaterna som inte skonade vare sig personer, egendom eller ära. "Kriget är grymt och kan inte förädlas", sa Sherman. Och när de upproriska sydstaterna var besegrade, fortsatte Sherman att använda samma metoder mot indianerna. I praktiken gällde fortfarande de gainla un­ dantagen: krigets lagar ger inget skydd åt rebeller och vildar.17 .... 43 41

I augusti 1863 var det dags igen. En engelsman hade blivit mördad i Kagoshima, Japan, och brittiska flottan kom för att utkräva skadestånd. Beskjutningen riktades mot stadens befästningar men på grund av den grova sjön var det svårt att begränsa eldens verkningar till de militära målen. "Mer än halva staden fattade eld och blev totalför­ störd", skrev admiral Kuper i sin rapport. Följande dag fortsattes beskjutningen för att utvidga branden. "Den eld som fortfarande rasar ger skälig grund att tro att hela staden Kagoshima nu har lagts i ruiner", slutade Kuper. I underhusdebatten fick Kuper regeringens fulla stöd. Kuper skulle ha handlat förkastligt, sa en repre­ sentativ talare, om han avsiktligt riktat sina kanoner mot civila. Men så var inte fallet. Det vore oriinligt att militära anläggningar skulle kunna göras immuna mot krigshandlingar bara genom att lägga dem så nära civi­ la anläggningar att de militära inte kunde angripas utan att de civila tog skada.

18&3

Detta var principen. Brittiska UD tillade att det också måste finnas en viss "proportion mellan de civila förlusterna i liv och egendom och den militära fördel som kan uppnås genom operationen". Detta sinne för proportion tycktes hos Kuper mind­ re väl utvecklat. 42 1866

I mars 1 866 bombarderade spanjorerna den oförsvara­ de staden Valparaiso i Chile. Eftersom det huvudsakli­ gen var brittisk egendom som kom till skada väckte bombardemanget stor harm i England. I underhus­ debatten ville utrikesministern inte bestrida att krigfö­ rande länder hade rätt att bombardera varandras städer, antingen de försvarades eller ej. Men riktigt civiliserat var det ju inte. En enda talare var ofin nog att påminna om vad engelsmännen gjort i Kagoshima tre år tidigare. Det glömdes omgående. Den brittiske folkrättsjuristen William Hall utnämn­ de Valparaiso till "det enda exemplet på att en handels­ stad blivit angripen och helt enkelt förstörts". Andra jurister följde Hall och i handböckerna stod Valparaiso kvar som det svarta exemplet på otillåtet bombarde­ mang av en stad tills platsen 1937 intogs av Guernica. ..... 47 43

1368

Med utgångspunkt från 1863 års amerikanska krigslag skrev schweizarenJohann Caspar Bluntschli den första internationella "lagboken", Das Moderne Völkerrecht

der zivilisierten Staaten als Rechtsbuch dargestellt (1868).

Det fanns ännu ingen internationell instans som kunde anta lagen men den fick ändå stort inflytande. Den översattes till franska, spanska, ryska och kinesiska och utgavs i 30 år i nya upplagor.18 Bluntschli var förstås på det klara med att utom­ europeiska folk dittills ansetts stå utanför folkrätten. Denna brist ville han nu rätta till. "Folkrätten inskrän-

ker sig inte till den europeiska folkfamiljen utan gäller över hela jordens yta överallt där människor lever," skrev han (§7). "Eftersom vildarna är människor skall även de behandlas mänskligt och inte fråntas sina mänskliga rättigheter" (§535). Han fördömer utrotningen av den infödda be­ folkningen i de nordamerikanska kolonierna och jäm­ för den uttryckligen med den förföljelse som judarna i många europeiska stater blir utsatta för (§25). Han fördömer också det utrotningskrig som de gamla judarna förde mot Palestinas ursprungliga invå­ nare. Moseböckernas befallning strider mot dagens hu­ manare rättsbegrepp och "bör inte längre ställas upp som föredöme", skriver Bluntschli (§535). 1868 var det viktigare än någonsin att varna för Moseböckerna som föredöme. 44

Första upplagan av Bluntschlis lagbok hade just utkommit när 17 stater som representanter för "den civiliserade världen" undertecknade den så kallade Pe­ tersburgsdeklarationen 1868. Ett centralt avsnitt lyder: "En krigförande stats enda legitima mål är att försvaga fiendens militära styrkor."19 Men deklarationen gällde bara mellan underteck­ narna. Vildar och barbarer var inte inbjudna. De var inte heller bjudna till Berlinkonferensen 1884-85 som sökte säkra freden i Europa genom att stycka Afrika.

1368

.... 48 45

Men utrotningstanken, som 1803 inte ens ett ögonblick fick tillåtas, började under 1800-talets gång te sig alltmer naturlig och ofrånkomlig. 1869 kunde en brittisk imperialist som Charles Dilke i sin bestseller Greater Britain hävda att: "De lägre rasernas gradvisa utslocknande är inte bara en naturlag utan en välsignelse för mänskligheten."20

1869

Folkmord framstod nu som någonting att vara stolt över: "Den anglosaxiska rasen är den enda ras på jorden som verkligen utrotar", skrev Dilke. "Portugiserna på Ceylon, holländarna på Java, frans­ männen i Kanada och Algeriet har besegrat men inte utrotat de infödda folken." "Innan de engelska kolonisterna inledde den nume­ ra ofrånkomliga förintelsen av indianerna i centrala Nordamerika, av Maories och av de infödda i Aust­ ralien hade ingen stor befolkning någonsin utplånats av en angripare." Det är säkerligen med orätt Dilke ger engelsmännen en sådan särställning. Men det är inte det som är det märkliga. Det märkliga är den förändring som hade inträffat i attityden till förintelse av stora befolkning­ ar. 21 .... 40 46 1880

Den stora skillnaden mellan år 1880 och år 2 180 är, säger professor Meister, att jordens befolkning blivit enormt mycket större. Men ökningen har inte varit jämnt fördelad. Vissa raser, t ex polynesier och infödda australier, har av okänd anledning dött ut. Andra, t ex indier och malaysier, levde länge kvar som en under­ klass i de vita kolonisternas samhällen, innan de såsmå­ ningom .bleknade bort och försvann. Hur en så pass betydande befolkning som den indiska gick förlorad är i sina detaljer fortfarande okänt. Befolkningsökningen inträffade framförallt i de vita nationer som bildade Den Förenade Mänskligheten. Där dominerade engelsmän, amerikaner, tyskar och slaver, som nu tillsammans utgjorde mer än hälften av jordens befolkning. Utanför det vita samväldet låg framförallt det kine­ siska kejsardömet och det svarta Afrika. När jordens befolkning blivit 2 3 miljarder insåg alla att livsmedels­ produktionen inte skulle klara ytterligare en fördubb­ ling av befolkningen. Särskilt de gulas och de svartas

fruktsamhet verkade så skrämmande, att den gamla broderskapstanken började framstå som förbrukad. De underlägsna raserna tycktes, i de vitas uppfatt­ ning, sjunka bort ur mänskligheten och inta en ställ­ ning som alltmer närmade sig djurens. Man blev över­ ens om att deras förnuft var av en lägre art än den vite mannens och att deras möjlighet till intellektuell utveckling var begränsad. Den berömda k.inesiska kul­ turen visade sig, vid närmare betraktande, bara vara ett elaborerat barbari, oförmöget att assimilera Den För­ enade Mänsklighetens högre civilisation. Japanerna hade, något förhastat, beviljats medlem­ sltap i Den Förenade Mänskligheten. Västerländsk civi­ lisation visade sig för dem vara en ytlig fernissa. Lik­ som en apa kan läras hantera svärd men aldrig att läsa eller skriva, så lärde sig japanerna hantera civilisatio­ nens vapen utan att behärska den vetenskap som gjort dem möjliga. När sådana frågor väl börjat diskuteras, inträffade en förvånande snabb helomvändning i den allmänna opi­ nionen. Ur det dova mumlet steg snart rop på handling: Vad väntar vi på? Låt oss ta över dessa länder! Låt de underlägsna ge plats åt de överlägsna! Det finns ingen annan utväg. Död åt negern! Förintelse åt kinesen! Vad hände? Jo, japanerna utlöste kriget som spred sig till den asiatiska kontinenten och ledde till de sned­ ögdas utrotning. Blunda och se för ert inre öga de väl­ diga flottor av luftfarkoster, "lucogenostater" kallade, som närmar sig den kinesiska kusten. Nu svävar de redan över den dömda rasens länder. Vi ser de gulas desperata försök att med sina ynkliga krafter stå emot den vites övermakt. Men den mongoliska luftflottan dukar under för de tysta, nästan sorgsna men oryggligt beslutsamma vita skarprättare, som verkställer ödets eget domslut. Striden är slut i samma ögonblick den börjat. Och sedan sveper de vita Hämnarna vidare, tysta och fruk­ tansvärda. Från deras flygplan "faller ett regn som dö­ dar allt som andas, ett regn som utrotar denna ras utan hopp".

Vad är mer att säga? Förintelsen av tusen miljoner varelser som en . gång ansågs vara den intellektuella människans jämlikar, är naturligtvis fruktansvärd. När vi ser tillbaka på den gula rasen blandas därför vårt för­ akt med medömkan. Men vad som förvånar oss är framförallt att dessa antropoida djur en gång kunde anses vata betydelsefulla medlemmar i den mänskliga familjen. När kineserna var utrotade blev afrikanernas framtid det allmänna samtalsämnet. För att slippa ta deras liv letade man efter något sätt att hindra dem från att fort­ planta sig. Men när ryktena härom ledde till svart upp­ ror mot de vita, kom saken i annat läge. Den Förenade Mänsklighetens representanter såg sig tvungna att besluta. om fullständig destruktion även av den svarta rasen. Med de vapen som stod till människans förfogande och med flygplan som vapenbärare var parlamentets beslut snart verkställt. Samtliga stater deltog med flyg­ plan, manskap och apparatur när den ovälkomna men ofrånkomliga uppgiften genomfördes. Den svarte mannen fanns inte mer. Några få miljoner svarta och gula var bosatta i Den Förenade Mänsklighetens länder. De blev naturligtvis inte dödade, men effektiva åtgärder vidtogs i varje enskilt fall för att omöjliggöra avkomma. Ett halvt år­ hundrade har gått efter Den Stora Utrotningen, och nu tillhör även dessa privilegierade eftersläntrare det för­ flutna. De lägre raserna är ett minne blott. I de länder där de förintade en gång levde har nu vita immigranter flyttat in. "Som i en dröm har Afrikas ansikte förändrats ... " Idag tillhör hela världen Den Förenade Mänskligheten.22 .... 55 47

1882

Sällan har en stad bombarderats under mer bombas­ tiska förevändningar än när britterna lade Alexandria i grus och aska 1882. Premiärminister Gladstone åbe-

ropade en principiell rätt för världssamfundet (som vi skulle säga i dag) att i fredens, humanitetens och fram­ åtskridandets namn intervenera i andra staters an­ gelägenheter, exempelvis genom att bombardera deras städer och ockupera deras territorium. Brittiska flottan besköt Alexandria från soluppgång till solnedgång. Under natten förvandlades staden till ett eldhav. Utländsk press hävdade att branden orsakats av beskjutningen men detta förnekades av britterna, som påstod att den egyptiska garnisonen satt eld på sta­ den under sin reträtt. Bägge parter fann ögonvittnen som gav belägg för den egna uppfattningen. Avsikten med bombardemanget var att slå ned ett nationellt uppror mot det kombinerade fransk-brit­ tiska väldet; resultatet blev att Egypten för det när­ maste halvseklet förvandlades till en brittisk koloni. Det brittiska ingripandet skedde å mänsklighetens väg­ nar, men alldeles utan egenintresse var det inte. Det från folkrättslig synpunkt allvarliga�_te var det precedensfall som skapades i Alexandria. Ar det nu, frågade admiral Aube i Revue des deux Mondes, fritt fram för varje flotta att bombardera fiendens oförsva­ rade kuststäder? 1911 kunde man tillägga: Om vad flottan redan gjort skall vara bestämmande för vad flygvapnet i framtiden får göra - ligger då inte alla stä­ der öppna för förintelse?23 .... 50 48

"Folkrätten finns bara för de mäktiga. Den tar ännu inte hänsyn till de svaga. De folk som utgör tre fjärde­ delar av mänskligheten har ingen tillflykt undan orätt­ visan", skriver folkrättsjuristen Joseph Hornung i en ovanlig och banbrytande artikelserie "Civiliserade och barbarer" i Revue de droit international 1 8 8 5 . "Folkrättsprincipen att krig förs bara mellan stater och armeer och inte mellan nationer och civila samhäl­ len, den principen tillämpar vi inte i konflikter med barbarer."

1885

"Mellan civiliserade stater har krigföringen reglerats i internationell rätt. Men gentemot de nationer som bedöms vara lägst stående anser sig de civiliserade sta­ terna inte behöva ta några hänsyn utan hävdar att man kan och bör straffa hela folket." "Vi bränner deras byar, vi fä.�ler deras fruktträd, vi dödar deras kvinnor och barn. Ar det, frågar jag än en gång, bästa sättet att lära dem älska civilisationen ?"24

49

UJE!S

Och vad hände med dem som brände vildarnas byar och dödade deras kvinnor och barn? Vad lärde de sig? Hur skulle man förhindra att laglösheten i de utomeu­ ropeiska krigen smittade av sig på de inomeuropeiska? En som tidigt ställde den frågan var James Anson Farrer. I sin klassiska bok Military Manners and Cus­ torns ( 1 8 8 5) säger han att strider mellan folk på olika civilisationsnivå "barbariserar de civiliserade mer än det civiliserar barbarerna". 2 5 Farrer anser det bevisat att europeiska krig blev lag­ lösare genom de vanor som trupperna tillägnat sig på andra sidan Atlanten. Där upplöstes medmänsklighe­ tens band av skillnader i ras och religion. Där föll alla hämningar. "Samma fenomen ser vi i romersk historia. De romerska krönikörerna vittnar om hur både deras sätt att föra krig och deras nationalkaraktär blev under' minerade." Kolonialkrigen har vant europeiska militärer och politiker att i all krigföring se ett slags straffexpeditio­ ner mot rebeller och brottslingar, skriver Farrer. De har lärt sig att betrakta fienden som förbrytare och kräva ovillkorlig kapitulation under förnedrande former, något som i onödan förbittrar och förlänger krigen. De har lärt sig bränna städer och byar. "För en brittisk befälhavare borde det vara lika otänkbart att som ren maktdemonstration sätta eld på huvudstaden i Ashan­ tee eller Zululand som att bränna ned Paris eller Ber­ lin."

När en befälhavare tillräckligt ofta gjort detta otänk­ bara - vad blev då tänkbart? Den krigföring som Euro­ pa så länge tillåtit sig gentemot två tredjedelar av mänskligheten - var det den som under l 900-talet kom tillbaka och drabbade oss själva? ..... 53

50

Under den långa fredsperiod som Europa, med några få avbrott, åtnjöt mellan 1 8 1 5 och 1914 växte det område som stod under europeisk kontroll från 3 5 procent av jorden till 8 5 procent. 26 , Beskjutningen av oförsvarade städer som Kanton och Alexandria var under den här perioden de europe­ iska flottornas huvudsakliga form av krigföring. De behövde inte "frukta vedergällning i sitt hemland från de folk i vars hemländer de förde krig", skriver den tyske folkrättsjuristen Eberhard Spetzler. "Onåbara marina stormakter som USA och England förleddes av sina framgångar i krig mot primitiva motståndare till felaktiga slutsatser om värdet av att förstöra bostäder och angripa fredlig civilbefolkning. " 27 De europeiska armeerna gjorde motsvarande felslut från sina erfarenheter av "small wars". Det brittiska standardverket om den sortens krig var ända fram till andra världskriget överste C E Callwells Small Wars, Their Principle and Practice ( 1 896, 1 906, l 990). Callwell var irländare, utbildad i England och hade tjänstgjort som artillerist i Indien och Sydafrika. Efter den enastående framgång hans bok fick tog han avsked och blev yrkesförfattare. "Det lilla kriget" 'uppstår, definierar Callwell, "när­ helst en reguljär arme finner sig inbegripen i fientlighe­ ter mot irreguljära styrkor eller styrkor som till sin beväpning, organisation och disciplin är klart under­ lägsna". Små krig kan vara erövringsaktioner "när en stormakt vill införliva barbariska rasers territorium med sina domäner", de kan vara straffexpeditioner mot krigiska grannar eller avsedda att bekämpa fortsatt

1 386

motstånd i redan ockuperade områden. I sådana strider fanns det ofta ingen fientlig arme att besegra, ingen huvudstad att inta, ingen stat att sluta fred med. Lösningen var att angripa själva befolkning­ en. Folket måste lära sig frukta. Man måste stjäla deras boskap, förstöra deras livsmedelsförråd och bränna deras byar, även om finkänsliga personer fann det stö­ tande. "Att krossa en hel befolkning som tagit till vapen och att med militära medel söka utplåna fientliga stäm­ ningar som hunnit sprida sig, är en plågsam form av krig . . . och alltid mycket pressande för trupperna", skriver Callwell. "Kuvandet av uppror i avlägsna kolo­ nier innebär som regel långvariga och ryggradslösa krig som ingen tackar en för." "Ett [riktigt] krig kan avslutas med att den fientliga härskaren kapitulerar; men när det gäller ett uppror måste hela den upproriska befolkningen tuktas och kuvas." "Huvudskillnaden mellan det lilla kriget och det re­ guljära kriget", sammanfattar Callwell, "är att beseg­ randet av de fientliga armeerna, även då sådana existe­ rar, inte nödvändigtvis är det lilla krigets huvudsyfte; att den moraliska effekten ofta är långt viktigare än militär framgång; och att operationerna ibland bara går ut på ren ödeläggelse, vilket det reguljära krigets lagar inte tillåter. " 28 När det några år senare visade sig att moderna vapen gjort en jämbördig fiendes armeer nästan omöjliga att besegra, var det frestande att ta den koloniala genvägen: att slå direkt mot folket, att genom terror söka uppnå en "moralisk effekt" istället för de uteblivna militära framgångarna, att även mellan europeiska nationer till­ låta den "rena ödeläggelse" som krigets lagar dittills förbjudit. .... 6 51 1 29 7

Amerikanen hette Robert Goddard (1882-1945). Som femtonåring satt han en dag uppflugen i ett körsbärs-

·

träd och drömde om planeten Mars. Mars var aktuell på grund av en felöversättning från italienskan som kom folk att tro att det fanns "kanaler" på Mars. Den . stormrike amatörastronomen Percival Lowell lät bygga ett observatorium i Arizona och tyck­ te sig finna närmare 200 kanaler som han beskrev i Mars ( 1 89 5 ). Av kanalernas existens sluter han sig till att det finns marsmänniskor och skildrar fantasirikt de­ ras kamp mot förintelsen på en döende planet. Allt vatten som återstår ligger bundet i polernas is och kanalerna tjänar till att föra smältvattnet till de oaser där livet fortfarande flämtar. Marsianernas överlägsna civilisation är dömd att gå under för att vi jordbor inte i tid kan nå dit och rädda dem.29 Därför tog lille Robert Goddard, där han satt i trä­ det, ett heligt löfte av sig själv att fara till Mars. Hela sitt liv återvände han varje år samma dag, den 19 oktober, till körsbärsträdet för att förnya löftet.3° 52

Raketen hade uppfunnits i Kina på 1 200-talet men det var i Indien britterna återupptäckte den i slutet av 1 700-talet och tog hem den till Europa. Det första de gjorde var att bränna ned Köpenhamn 1 807. Men rake­ terna råkade i vanrykte på grund av sin brist på preci­ sion. Men visste aldrig var de skulle slå ned. De reserverades för vildar och barbarer - i Algeriet 1 8 16, i Burma 1 82 s , i Ashante 1 826, i Sierra Leone 1 83 1 , i Afghanistan 183 7-42 och i Kina 1 839-1 842 och 1 8 5 6-60, mot Shimonoseki 1 864, i Centralamerika 1 867, i Abyssinien 1 868, mot Zulufolket i Sydafrika 1 879, mot Nagafolket på gränsen till Afghanistan 1 8 80, mot Alexandria 1 8�2 och mot upproriska undersåtar i Sudan, Zanzibar, Ost- och Västafrika 1 894 - för att bara nämna några av de mest prominenta tillfällen då britterna använde raketer för att demoralisera "inföd­ da" fiender.3 1 Det var detta primitiva terrorvapen Robert Goddard

ville utveckla till en raket som kunde bära hans rymd­ farkost till Mars. 53

13.98

Kulsprutan var kolonialkrigens karakteristiska vapen. Den användes över hela världen för att uppfostra upp­ studsiga infödingar. Kulmen kom i slaget vid Omdurman 1 898. Där förlorade engelsmännen 48 man medan mer än 10 ooo sudaneser låg kvar på slagfältet, nedmej­ ade av britternas snabbskjutande gevär och kulsprutor. Redan där hade det varit möjligt att förutse Verdun och Sedan. Men europeer, och i synnerhet britter, ville inte medge att de hade kulsprutan att tacka för "sina vidrigt totala segrar", som John Ellis skriver i The So­ cial History of the Machine Gun (1976). Kärnan i euro­ peisk imperieideologi var en aldrig ifrågasatt tro på den vita rasens överlägsenhet. Det tog några miljoner lik innan Europas officerare insåg att kulsprutan hade samma effekt på europeiska soldater som den hade på "smutsiga svartingar" i Afrika.32 54

1893

Den polskfödde bankiren Jean de Bloch, verksam som finansman och järnvägsentreprenör i Ryssland, utgav samma år som slaget vid Omdurman en stor framtids­ studie i sex band där han i detalj förutsåg vad som skulle komma att hända i första världskriget. "Spaden blir viktigare för soldaten än geväret", skri­ ver Bloch. "Dödandet får en så fruktansvärd omfatt­ ning att trupperna inte längre kan förmås att ge striden en avgörande vändning. De kommer att försöka, i tron att de ännu kämpar under de gamla förhållandena, men de kommer att få en läxa som lär dem att aldrig uppre­ pa försöket." De nya vapnens eldkraft hade gjort försvar ofantligt mycket effektivare än anfall. Försvaret kunde lägga en spärreld som det var omöjligt för infanteriet att passe­ ra. Armeerna kommer att fastna i utdragna, belägrings-

liknande strider där avgörandet till sist fälls inte av ba­ jonetten utan av den ekonomiska förmågan att försörja dessa mångmiljonarmeer. Blochs arbete utkom samtidigt på alla de europeiska huvudspråken och avvisades av den militära expertisen i alla länder. Anfallet skulle övervinna maskingevärsel­ den med tre metoder: 1 ) Genom initiativ och entusiasm. 2) Genom att acceptera förluster som skulle visa sig lönsamma i längden. 3) Genom att skapa en moral som kom soldaten att fortsätta framåt trots svåra förluster. Segern tillföll dem som lärt sig inte att undvika döden utan att låta sig dödas.H Alla de tre "metoder" militären rekommenderade gick som synes ut på samma sak och hade redan prö­ vats - i Omdurman. .... 58 55 I The Last War or The Triumph of the English Tongue ( 1 898) av Samuel W Odell föreläser en annan professor om framtidens historia. Han lever år 2600 när USA har 1 8 5 stater och ingår i en världsomspännande federation av engelsktalande nationer, som för länge sedan har avskaffat sådana småspråk som franska, tyska och italienska. I historiens början fanns flera olika raser, föreläser professorn, men nu har kineser, malajer och svarta böjt knä för sina vita bröder och försvunnit som folk eller fått överleva av nåd. Den vita rasen har oemotståndligt spritt sig över världen. Somliga erövrare låter sig dras ned till en lägre nivå genom att blanda sig med de besegrade. Icke så de engelsktalande folken. "De över­ tog inte det onda utan förintade det. " 3 4 Det våld som europeer under en tid utövade vid sina kolonisationsföretag visade sig vara till fördel för värl­ dens framsteg. Och ibland behövdes inget våld - USA:s svarta utvandrade redan 1950 till Afrika för att fredligt och frivilligt bosätta sig i Sudan.

1 893

·

Motsättningen mot Ryssland knöt de västliga län­ derna allt tätare samman. När de börjat närma sig "mänsklig fulländning" blev klyftan mellan gott och ont så stor att krig var ofrånkomligt - ett krig som bara kunde sluta med de onda krafternas fullständiga för­ intelse. De allierades 1 500 luftfarkoster var beväpnade med bomber av enastående sprängkraft och någon sorts napalm - "en eld som inte kan släckas".35 Nio miljoner lik senare är segern vunnen oc�.nu vid­ tar den ockupation som lär Osteuropa och Ostasien vad verklig frihet och civilisation innebär. Man börjar med att förbjuda de lokala språken och införa engels­ kan i hela det erövrade området. All mark som inte reserverats för de ursprungliga invånarna överlåts till immigranter från den civiliserade världen. Kolonisterna verkar "som en återhållande kraft på de okunniga och vilda invånarna och utövar ett välgörande inflytande över deras andligen förmörkade sinnen".36 Efter 3 5 år av sådan uppfostran kunde år 2600 äntli­ gen Världens Förenta Stater bildas, omfattande alla län­ der och alla folk. "En uråldrig dröm hade gått i uppfyl­ lelse och evig fred var säkrad för mänskosläktet. "

56

HH38 I Stanley Waterloos Armageddon ( 1 898) blir den anglo­

saxiska alliansen tvungen att tillintetgöra en stor mängd underlägsna raser, framförallt slaverna - "dessa okun­ niga, hjälplösa miljoner, hopplöst nedsjunkna i fattig­ dom och främmande till ras, språk och religion".37 Segern säkras av ett ensamt amerikanskt geni vars flyg­ burna uppfinning gör att "krig blir självmord". "För att få fred i världen måste de nationer som ut­ övar kontrollen förfoga över en destruktionskraft så massiv att den inte kan ifrågasättas . . . När krig betyder död för alla, eller för den överväldigande majoriteten av dem som deltar, blir det fred. "3 8

57 Men är det verkligen så säkert? Innebär inte varje super­ vapen snarare frestelsen att slå till först? Edison's Conquest of Mars ( 1 898) av Garrett P Ser- 1$9$ viss börjar där H G Wells Världarnas krig ( 1 897) slutar. Edison har uppfunnit ett flygplan som kan färdas genom tomma rymden och ett vapen - "the disintegrator" - som upplöser alla andra vapen i sina yttersta beståndsdelar. Vadör då vänta på ett nytt anfall från Mars ? Vadör inte ta den främmande planeten i besittning och om nödvändigt förstöra den för att undanröja det hot som hänger över jorden? Marsianerna samlar ett tusental rymdskepp för att avvärja den överraskande attacken från Jorden, men de har inte en chans mot Edisons disintegrator. "Det var som att skjuta in i en fågelflock. De var helt och hållet i vårt våld. Hundratals rymdfarkoster upplöstes i frag­ ment och föll ned i det kokande vattnet. "39 Befälhava­ ren förklarar: - Vi är beredda att fullborda förintelsen och inte lämna en enda levande varelse kvar i er värld.4° Edison hejdar honom: - Kallblodigt mörda dem kan vi i alla fall inte. Men det hade de redan gjort - genom att spränga dammarna. När Edisons män ser marsfolket kämpa för livet i vågorna, ryggar de tillbaka för vad de gjort: "Hur många miljoner som skulle omkomma genom vår handling kunde vi inte ens gissa. Såvitt vi visste kunde många av offren vara fullständigt oskyldiga . . . Det var fruktansvärt att se dem. Vi överväldigades av medkäns­ la och ånger och hade velat hjälpa våra fiender, men det var för sent." - Mer än nio tiondelar av marsinvånarna har dränkts i syndafloden. Även om resten skulle överleva, kom­ mer det att dröja århundraden innan de har åtedått förmågan att göra oss någon skada. Preventivkriget har alltså nått sitt syfte. Fylld av ädla känslor återvänder Edison för att låta sig hyllas som Jordens räddare.

..... 59

58 11399

Blochs framtidsstudie blev ett incitament till fredskon­ ferensen i Haag 1 899. Här fanns det redan de som börjat inse att det störs­ ta framtida hotet mot civilbefolkningen skulle komma från luften. Småstaterna ville vara ute i god tid och ar­ gumenterade för totalförbud mot luftkrig. Stormakter­ na, särskilt Storbritannien, motsatte sig förbud. Den engelske överbefälhavaren lord Wolseley motiverade den brittiska ståndpunkten så här: "Om det visar sig möjligt att fälla bomber från bal­ long så vore det en enastående fördel för ett land med en liten arme som den brittiska. " "Begränsning av möjligheterna att använda veten­ skapliga uppfinningar i krig berövar ett land de fördelar som dess vetenskapliga forskning och industriella ka­ pacitet annars skulle ge. Det kan till sista bokstav be­ visas att den vetenskapliga vapenutvecklingen har ten­ derat a) att hindra nationer från att börja krig, b) att minska förlusterna i krig, och c) att förkorta krigen och därigenom minimera invånarnas lidanden. "41 Alla länder utom Storbritannien undertecknade ett amerikanskt kompromissförslag som för en period av fem år temporärt förbjöd "fällande av projektiler eller sprängämnen från ballonger eller andra luftfarkoster. "

� 64 59

I Robert W Coles debutroman The Struggle for Empire

har det anglosaxiska världsväldet nått sin kul­ men - London är inte bara världens och vårt solsystems utan hela universums huvudstad. I början av 1900-talet åtedörenades England och USA och ingick förbund med Europas germanska stater. Fransmän, italienare och andra medelhavsfolk dog ut, snabbt och behändigt, och deras länder övertogs av unionen. Ryssland och Turkiet reducerades till obetydlighet. Snart hade den anglosaxiska rasen absorberat de övriga och blivit do­ minerande över hela jorden. ,

(1900)

Avgörande för den fortsatta utvecklingen blev att man lärde sig färdas i rymdskepp som upphävde tyngd­ lagen. Hela planetsystemet koloniseras och år 2236 är de flesta planeter lika tätt befolkade som jorden. Mänskosläktet har gradvis delats i två klasser - de begåvade som har makten, de obegåvade som sjunkit ned till slavar. De begåvades ambitioner växer ständigt. Att härska över en provins eller ett land räknas inte längre som någonting. Var och en vill ha sin planet, sitt solsystem, sitt eget universum. Anglosaxarna konstruerar rymdgående krigsfartyg, försedda med fruktansvärda vapen, och genomkorsar rymden för att erövra och plundra. Därute förövas många brott som aldrig blir kända. Djärva forskare bygger allt större rymdskepp och ger sig allt längre ut i avgrunden mellan stjärnorna. Där finner de till slut en värdig motståndare, ett folk som nått samma grad av civilisation som de själva - sirianerna på planeten Kairet. Krig blir oundvikligt. Sirianerna bombar London men staden räddas genom en uppfinning som får de sirianska rymdskeppen att försvarslösa störta till mar­ ken. Anglosaxarna tar nu en fruktansvärd hämnd. De lägger sirianernas huvudstad i grus och aska och när regeringen ändå inte ger sig på nåd och onåd, fortsätter anglosaxarna att förinta stad efter stad tills de slutligen förinår sirianerna att kapitulera utan villkor.42 London är åter universums huvudstad.

60 Det ondskefulla asiatiska geniet dr Yen How dreglar av lust efter en brittisk kvinna. När hon avvisar honom, beslutar han att hämnas genom att utrota den vita rasen. Det är en smal sak för honom att ta makten i Kina och manipulera fram ett krig mellan de europe­ iska stormakterna. Sedan vänder han sig till japanerna: - Se 500 eller tusen år framåt och vad ser ni? Den vite och den gule i kamp om jorden på liv och död. Den vite

och den gule - det finns inga andra. Den svarte är bådas slav, den brune räknas inte. Men det finns dessa två och när de en dag står ansikte mot ansikte och säger "en av oss måste bort" - vem vinner då? I dag kan de vita meja ned japanerna i hundratal, men snart kommer de att kunna göra det i miljontal. Det gäller dädör, säger Yen How, att gripa tillfället och gå till överraskande angrepp på det intet ont anande Europa.•B Så översvämmas den europeiska kontinenten i M P Shiels The Yellow Danger (1898) av 400 miljoner kine­ ser som sprättar upp buken på alla som kommer i deras väg. Vad som gör dessa blodbad särskilt fruktansvärda är alla de svettiga kinesiska kvinnor, som galna av lider­ lig blodtörst tillfredsställer sin brottsliga lusta och se­ dan utmattade lägger sig att sova på likhögarna.44 Samma öde väntar England. Kanske skulle flottan med vapen kunna hålla kineserna borta från Englands långa kust. Men att ha 20 miljoner stinkande kineslik flytande i Kanalen under de närmaste åren är ingen trevlig utsikt. Hjälten, Hardy, finner en annan utväg.45 Han väljer ut 1 50 kineser, ger var och en av dem en liten spruta i överarmen och låter dem återvända till sina landsmän. En svart fläck träder fram på deras kin­ der, en svart fradga på deras läppar. Snart har pesten befriat Europa från den gula maran. Slutet gott, allting gott. Att kineserna förintats är ingen stor förlust, ty deras mörka och hemska instink­ ter låg bortom föreställningsförmågan hos även den djupast sjunkne europe. Kontinenten tillfaller engels­ männert, Storbritannien regerar världen, ord som Tysk­ land, Frankrike och Ryssland finns kvar bara som post­ adresser. Att vara människa har blivit att vara engelsman.

.... 72

61 1901

Huvudpersonen i Matthew Shiels The Purple Cloud ( 1901) utlöser på väg till Nordpolen en gas, purpur-

molnet, som vid hans återkomst visar sig ha dödat hela mänskligheten utom honom själv. Han är den sista människan. Han är allsmäktig men har ingen att härska över. Han kan begå vilket brott han vill - men det finns ingen att begå det mot. Han letar efter någon att döda - men han har redan dödat alla. I desperation sätter han eld på London och njuter av att se staden försvinna i ett hav av eld. Sedan bränner han vällustigt Paris, Calcutta, San Francisco och otaliga andra städer. Han misstänker att det kanske finns nå­ gon kvar att döda i Kina och beger sig dit, men hittar ingen och bränner istället Peking. När även Konstan­ tinopel gått upp i lågor hittar han äntligen en under­ skön ung turkiska som undgått gasdöden. En inre röst viskar till honom: "Döda, döda - och vältra dig!"46 Denna säregna lovsång till förstörelsen står som por­ tal till ett århundrade som skulle bränna fler städer och döda fler människor än något tidigare sekel. Matthew Shiels globala mordbrännare är, så vitt jag kunnat finna, den första fiktiva gestalt som medvetet och avsiktligt förstör hela världen.

.... 277

62 Den 17 december 1903 klockan 10.3 5 på förmiddagen lyfte det första motordrivna flygplanet från marken och flög. Visserligen bara 12 sekunder, visserligen bara 40 meter - men det.. var en mångtusenårig dröm som gick i uppfyllelse. Antligen kunde människan flyga! Att hon också kunde bomba glömdes bort i förtjus­ ningen. Alla de farhågor söm förknippats med eröv­ ringen av luften skingrades som dimmor i de första flygplanens fartvind.47

.... 65

63 Tysken hette Hermann Anschiitz-Kaempfe (1 8721 93 1 ). För att förverkliga sin pojkdröm behövde han ett instrument som kunde styra en ubåt under nord­ polens ismassor där varken sol eller stjärnor lyser. I vil­ ken riktning skulle han färdas? Hur skulle han veta när han var framme? Han angrep problemet genom att utveckla Foucaults gyroskop till ett navigationsinstrument, gyrokompas­ sen. Vid den här tiden hade alla moderna flottor navi­ gationsproblem eftersom de gått över från trä- till stål­ skepp. Stålet förvirrade de magnetiska kompasserna. 1904 1904 var Anschiitz-Kaempfe klar med en fungerande gyrokompass och 1 908 installerades den på flottans mest prestigefyllda örlogsfartyg, slagskeppet Deutsch­ land.48 För uppfinnaren själv var det bara en etappseger. Pojkdrömmen förverkligades först långt efter hans död, när USS Nautilus 195 8 navigerade från Stilla havet till Atlanten under Nordpolens is.49

64 Det tidsbegränsade förbudet mot luftkrig förnyades av 1907 men blev betydelse­ löst eftersom flera stormakter - Tyskland, Frankrike, Japan och Ryssland - lät bli att underteckna. Konferensens viktigaste resultat var den fjärde Haagkonventionen, det så kallade Lantkrigsreglemen­ tet, som fortfarande är gällande internationell rätt. Ar­ tikel 2 5 stadgar att "alla former av bombardemang av städer, byar, bostäder och byggnader som inte försva­ ras, är förbjudet". Orden "alla former av" (by whatever means) lades till för att förbudet skulle gälla även bom­ bardemang från luften.5o

1907 den andra Haagkonferensen

.... 75

65 År 1908 såg förstummade människomassor i New 1 903 York och Paris för första gången ett flygplan. Allas ögon stirrade förhäxade på gummihjulen - skulle de verkligen släppa marken? Ja, miraklet inträffade! "Aldrig har jag sett en sådan förundran i människornas an­ sikten", skrev en Chicagotidning. "Var och en kände att detta var en ny dag i deras liv. " 5 1 Många kri�tna tänker sig att Gud kan flyga och bor i Himmelen. Aven andra religioner associerar flygande med gudomlig allmakt och odödlighet. Vad folk såg när de stod där med ansiktena lyftade, var därför inte bara ett nytt transportmedel. De såg i förmågan att flyga ett tecken på mänsklig fulländning och tog emot den med nära nog religiös hänförelse.

66 Flyget tycktes vara steget in i ett nytt element, en ny tillvaro. Man talade om "luftens tidsålder" och menade att vi nu hade lämnat vår hittillsvarande jordbundna existens och var på väg in i ett nytt sätt att leva. Snart skulle människan röra sig fritt och obehindrat i tre dimensioner. Att flyga skulle bli lika vanligt som att cykla, lika naturligt som att gå till fots. Man trodde att flygets motsvarighet till T-Forden stod och väntade runt knuten. Det fanns journalister som påstod att storstäderna snart skulle vara förenade med reguljära flyglinjer, trafikerade av ett slags luftbussar som skulle ta över hundra passagerare. En djärv förutsägelse vid en tid när flygplanen ännu hade all möda i världen att lyfta två eller tre personer. Allt gott skulle komma med flyg: demokrati, jämlik­ het, frihet. Luften var frihetens rike, där man färdades utan räls, utan bommar och banvakter. Kvinnliga fly­ gare såg en stor framtid i luften, där gamla könsskillna­ der inte längre kunde upprätthållas. När bilarna ersat­ tes av flygplan skulle svarta chaufförer omskola sig till flygare och snart bli ledande i luftvärlden, enligt en annan förhoppning.

Alpluft och solsken ansågs bota tuberkulos. Alltså borde vistelsen ovan molnen ha ett terapeutiskt värde. "I den rena, bacillfria luften däruppe kommer sjuka och lidande människor att återvinna hälsan i privata luftsanatorier eller kommunala luftsjukhus. " 5 2 Flyget skulle lyfta människan från den smutsiga marken och skapa en ny livsform, ansåg Alfred W Lawson, en tidig förkunnare av flygets evangelium. Han trodde på en ny sorts människa, "höjdmännis­ kan " 53, som föddes i luften och levde hela sitt liv där­ uppe. De "markmänniskor" som ännu går kvar på botten av lufthavet kommer i framtiden att betraktas som vi idag betraktar ostron och krabbor, siade Law:­ son. Hans "höjdmänniska " hade övervunnit alla jor­ diska begränsningar och blivit ängel eller gud.

67 Andra nya transportmedel mötte passionerat motstånd av människor som fruktade deras sociala konsekvenser. Icke så flygplanet. Ingen påstod att flyget förfulade landskapet, som järnvägen, eller att det förledde unga människor till omoral, som cykeln och automobilen. Nya vapen - kulsprutor, tanks, giftgas - var hjärtligt avskydda av allmänheten. Men inte flygplan. Visserli­ gen fruktade engelsmännen ibland att arvfienden, Frankrike, skulle invadera England med luftlandsatta trupper. Men förtjusningen övervann fruktan. Aven när flyget tagits i bruk för att döda människor på marken, uppfattades luftkriget allmänt som "renare" och "ädlare" än andra former av krig. Flygarna sågs som luftens duellanter, moderna riddare som möttes i ett himmelskt tornerspel. Flyget sades vara fredsbevarande, framförallt genom att demokratisera krigets faror. Hittills hade de som kommenderade ut folken att slåss med varandra kun­ nat känna sig ganska säkra för egen del. I flygets tids­ ålder blir de själva utsatta och därmed mindre benägna att börja krig. Flyget skulle också, trodde man, avlägsna själva or-

·

saken till nationella konflikter genom att föra folken närmare varandra. Flygande människor kommer att lä­ ra känna och respektera varandra. De som på marken varit splittrade och fientliga kommer i flygåldern att leva fredligt tillsammans på det gemensamma himlaval­ vet. 68

Men under detta evangelium fanns redan andra, mör­ kare framtidsdrömmar om världsmakt och massförin­ telse med flyget som redskap. ..... 3 69

Roy Nortons roman The Vanishing Fleets (1908) kom samma år som de första flygplanen visades upp för publik över Paris och New York. Den handlar om en framtid där flygplanen blivit jättelika och drivs av den outtömliga energikällan radioaktivitet. Old Bill Roberts och hans geniala dotter Norma har i sitt laboratorium kommit materiens innersta hemlig­ het på spåren. Bara USA:s president vet om det. Ny­ heten får inte komma ut, säger han, "ty om vår hemlig­ het blir känd, blir det inget krig och krig är nödvändigt , om vi skall nå vårt syfte". Ovetande om supervapnets existens går japaner och kineser till blixtangrepp mot USA. Den amerikanske presidenten vet sin uppgift: "Genom ett mirakel har vi i våra händer fått det död­ ligaste vapen som någonsin skapats. Vi skulle grovt för­ summa vår plikt om vi inte använde det - som ett medel att få krigen under kontroll och stoppa dem för evigt. Låt oss alltså med fasthet bära de förebråelser som kommer att hopas över oss, ty vi är Guds verktyg och prövningen kommer inte att bli långvarig." Innan ett enda mänskoliv har gått till spillo inser Japan att motstånd mot ett sådant vapen är gagnlöst och ger upp sitt fåfänga försök att tävla med de väster

70

Supervapen som gör slut på krigen var populära i bör­ jan av 1 900-talet. I Hollis Godfreys The Man Who Ended War (1908) är det slutgiltiga vapnet en stråle av "radioaktiva vågor" som med omedelbar verkan desin­ tegrerar atomerna i alla metaller och förvandlar dem till subatomära partiklar.55 I kraft av sitt supervapen kräver uppfinnaren, John King, total nedrustning. Inte oväntat vägrar stormakterna. Då låter King deras flottor upp­ lösas och sjunka till havets botten. Vid ett tillfälle tillin­ tetgör han personligen inte mindre än 82 krigsfartyg. Liksom i The Vanishing Fleets är det framför allt slagskeppen det nya supervapnet riktas mot. Det är ett enastående humant vapen, verkningslöst mot m�nni­ skokroppen och inget hot mot civilbefolkningen. Andå är King rädd att det skall komma i orätta händer. När han har tvingat alla länder att avrusta, förstör han därför sitt vapen, sin hemlighet och slutligen sig själv.

71 1903

Betydligt blodigare blir vägen till fred i J Hamilton Sedberrys Under the Flag of the Cross, samma år (1908). Supervapnet är här "underbara elektrobomber" som frigör materiens innersta krafter och därvid dödar och förstör allt inom ett vidsträckt område. Uppfinnaren heter Thomas Blake och lever hundra år in i en framtid där gula och vita kämpar om världs­ herravälde. Den vita rasen kallades i den tidens rasbio­ logi för den "kaukasiska" och det är där, i Kaukasien, den vita rasens hjärtland, som kriget nu rasar. I september 2007 inleder de gula armeerna Heden­ domens slutangrepp mot Kristenheten. Men de har inte räknat med Thomas Blakes "omänskliga förstörelse­ rnaskiner", som dödar dem i miljoner.5 6 Supervapen i all ära - en riktig strid avgörs till sist ändå av bajonetten. När Västerlandets präktiga söner kommer rusande vrider sig snart de mongoliska krop­ parna som maskar på stålspetsen.

·

De vitas seger är överväldigande. Miljoner gula har stupat, miljoner har tagits till fånga och miljoner har spritts över världen som vissna löv. Ingen hotar mer det vita väldet. I elektrobombens skugga råder evig fred. • 87 72

En av Jack Londons sista berättelser heter "The Un­ parallelled Invasion" (1910). Omkring 1970 upptäcker världen till sin förskräckelse att Kina befolkas av mer än 500 miljoner kineser. "Denna ohyggliga ocean av liv" har redan översvämmat Indokina och pressar nu mot Indiens nordgräns. Ingenting tycks kunna hejda den framstormande mänskofloden. Men en amerikansk forskare vid namn Jacobus La­ ningdale har en fräsch ide. En septemberdag när Pe­ kings gator som vanligt är fyllda av "snattrande kine­ ser", syns på himlen en liten mörk punkt som växer och visar sig vara ett flygplan. Det släpper ned några bräck­ liga glasrör som inte orsakar explosioner utan bara krossas mot gator och hustak. Men sex veckor senare är alla Pekings 1 1 miljoner invånare döda. Ingen män­ niska har undsluppit den kombinerade effekten av smittkoppor, gula feber, kolera och böldpest. Det var dessa bakterier, mikrober och baciller som hade regnat ned över Kina. Kineserna söker rädda sig ut ur landet men de fly­ ende miljonerna möts vid rikets gränser av Väster­ landets armeer. Slakten på flyktingar vid gränserna är oerhörd. Med jämna mellanrum måste trupperna dra sig några mil tillbaka för att inte smittas av de ohyggli­ ga likhögarna. Det finns inget hopp för dessa människomiljoner som har förlorat all organisation och handlingskraft och inte kan annat än dö. De moderna krigsredskapen håller de skräckslagna massorna instängda medan pes­ ten fullgör sitt verk. Kina blir ett helvete på jorden, där hundratals miljoner döda ligger obegravda och kanni­ balism, mord och vansinne härskar oinskränkt.

Expeditioner som utsändes i februari följande år fann flockar av vilda hundar och enstaka, kringströ­ vande bandithopar. Alla överlevande dödades omedel­ bart. Marken desinficerades och nya invånare flyttade in från hela världen. En ny era av fred och framsteg, konst och vetenskap tog sin början.

73 Hay, Odell, Waterloo, Serviss, Cole, Shiel, London och många andra av det förra sekelskiftets födattare - deras folkmordsfantasier låg där och väntade på det första flygplanet när det kom. Drömmen om att lösa alla pro­ blem genom en massförintelse från luften fanns redan innan den första flygbomben fallit.

.... 4

74 Piloten som polis, bomben som batong - tanken ut­ vecklades tidigt av R P Hearne i Airships in Peace and 1 91 0 War (19 10). Straffexpeditioner är kostsamma och tidskrävande. Det kan ta månader innan de når fram. En bestraffning från luften däremot kan sättas in med omedelbar verkan och bli mycket billigare. "Det är omöjligt att föreställa sig vilken moralisk effekt ett sådant vapen skulle få i vildarnas länder", skriver Hearne.57 "Uppdykandet av luftfarkosten skulle skrämma stammarna från vettet." Därmed slapp man det "födärliga ödslande med mänskoliv som vita trupper åsamkas genom straffexpeditioner". Man låter helt enkelt flyget patrullera till lands lik­ som flottan till havs. Bombplanen utdelar vid behov en "skarp, hård, fruktansvärd bestraffning" som ändå är mera human än en traditionell straffexpedition. Bom­ berna drabbar nämligen bara lagbrytaren själv och läm­ nar de oskyldiga oskadda. Det där var naturligtvis fria fantasier. Hearne förut­ satte en precision som inte fanns. När fransmännen

1912 skickade sex plan för polisaktioner i Marocko valde piloterna stora mål - byar, marknader, betande hjordar - annars träffade inte deras bomber. Och när spanjorerna året därpå började bomba "sin" del av Marocko använde de tyska karteschbomber, fyllda med sprängmedel och stålkulor, bomber som var specialtill­ verkade inte för att koncentrera verkan utan för att sprida den till så många levande mål som möjligt.58

� 1 00 75

När är en stad oförsvarad? Hur långt bort från staden måste försvaret befinna sig för att staden inte skall bli ett tillåtet mål för luftangrepp? Tillhör trupptranspor­ ter försvaret? Ammunitionsfabriker? Kanske också dessa fabrikers arbetarbostäder? Eller rentav barnen i sådana bostäder? Haagkonventionens paragraf 2 5 lämnade otaliga frå­ gor obesvarade. Eftersom distinktionen mellan en "för­ svarad" och en "oförsvarad" stad var oklar, återkom den grundläggande frågan: Skall luftanfall mot mål på marken överhuvudtaget vara en tillåten form av krig­ föring? I april I 9 I I kallade Institutet för internationell rätt några av Europas främsta folkrättsjurister till konferens i Madrid för att besvara den frågan. Diskussionen kom framförallt att gälla vilka skador som kunde väntas uppstå när en befolkning bombades. Paul Fauchille tog fasta på att den bomblast ett flyg­ plan kunde bära ännu var mycket liten jämfört med vad exempelvis ett slagskepp medförde. Alltså kunde ska­ dorna inte gärna bli större än vad man redan accepte­ rade i andra krigiska sammanhang och luftkriget borde tillåtas. Motförslaget framlades av von Bar, som tog fasta på att flyganfall var svåra att begränsa till ett bestämt mål. Så länge precisionen var så låg att man inte kunde und­ vika civila skador borde luftanfall vara förbjudna.

1 '.t* n

Som en kompromiss mellan dessa ståndpunkter an­ togs följande rekommendation: "Luftkrig är tillåtet, men bara på villkor att det inte utsätter den fredliga befolkningen eller dess egendom för större faror än landkriget eller sjökriget gör."59

76

191 1

Nordafrika hade sedan mitten av 1 500-talet haft en relativt självständig ställning inom det turkiska imperi­ et. Under 1 800-talet förlorade turkarna det ena området efter det andra till europeiska stormakter och 191 1 hade de bara en liten kustremsa kvar mellan det brit­ tiska Egypten och det franska Tunisien. Nu ville italienarna fira 50-årsjubileet av Italiens enande genom att erövra denna sista turkiska besittning i Nordafrika - staden Tripoli med 30 ooo invånare och ett vidsträckt ökenområde befolkat av omkring 600 ooo arabiska nomader. Man väntade sig en enkel militär­ promenad.60 77

För de italienska piloterna var kriget gudasänt. Bara tre år efter den första flyguppvisningen i Paris fick de, före alla andra flygare, tillfälle att pröva det nya vapnet i strid. Allt vad de gjorde var underbart nytt. En av dem monterade in en kamera i sitt flygplan och tog det förs­ ta flygfo tografiet. En annan gjorde den första natt­ bombningen, en tredje fällde den första brandbomben, en fjärde var först med att bli. nedskjuten. Vad de än gjorde blev de pionjärer. Piloternas krig var också poeternas. I decennier hade Gabriele D' Annunzio predikat våld för döva öron. Nu slogs hans Canzoni delle geste d'Oltremare (Sånger om bragderna på andra sidan havet) upp i fetstil på helsidor i Corriere della Sera. En liten satanist och övermän-

Den bevingade d'Annunzio i en karikatyr från 191 r .

niska, vars omoraliska romaner medelklassen alltid be­ traktat med stor misstro, steg nu fram som beundrad ' nationell förgrundsgestalt. Hans unge kollega Tommaso Marinetti, futurismens grundare, lanserade krjget som "hygien" och "moralisk fostran" i det ena provokativa manifestet efter det and­ ra. De unga kunde inte beundra något annat än kärle­ ken till våldet, granaternas symfonier och de "galna skulpturer som våra kulsprutor skär ut ur fiendemassorna". I La Bataille de Tripoli (26 Octobre 191 1 ) stiger 261 1 0 han till väders med kapten Piazzas flygplan och betrak- 1 9 1 1 tar blodbadet från tryggheten p å 800 meters höjd medan han uppmuntrande ropar till de italienska trupperna: "Attack! Bajonett på! Attack! "61

78 Alla var inte lika förtjusta över vad som hände i Tripolis den 26 oktober 191 1 . Dagen innan hade araberna gjort gemensam sak med turkarna i ett motanfall som var nära att kasta italienarna tillbaka i havet. Den italienska armen såg araberna som simpla förrädare och slog besinningslöst mot den arabiska civilbefolkningen. "Blodets och lustans sluss­ portar öppnades", enligt brittiska Times (3 1/Io). "Det- 1 9 1 1 ta var inte krig, det var massaker", skrev Daily Chronicle (6/1 1 ). "Civila slaktades hänsynslöst, unga som gamla, utan skrupler och utan skam." De som befann sig utom räckhåll för bajonetterna blev istället bombade. Det första flygangreppet var en

hämndeakt. Det riktade sig mot Tagiura och Ain Zara eftersom araber från dessa oaser hade utmärkt sig i stri­ derna. Bomberna hade, framhöll flygvapnets första kommunike 6/J l , "en underbar moralisk effekt på ara­ ber". Tre dagar senare förklarade italienarna kriget avslu­ tat. Något förhastat, som det skulle visa sig.62

79 1 9 "'1 :

När italienarna i november l 9I I gjorde det första luft­ anfallet genom att bomba några oaser utanför Tripolis kunde de alltså försvara angreppet med hänvisning till internationell rätt. Flygvapnet kunde inte sägas utsätta den fredliga befolkningen eller dess egendom för stör­ re faror än armen (som just genomfört en hänsynslös massaker på civila) eller flottan (som dagarna före luft­ angreppet beskjutit samma oas med l 5 2 tunga grana­ ter). Det farliga med den princip som Institutet för inter­ nationell rätt knäsatte i Madrid l 9 l l , var att ju värre ogärningar de gamla vapenslagen hade begått och fått accepterade, desto mer kunde man nu - i konsekven­ sens namn - tillåta flyget. 63 .... 39

80 191 2

Våren 1 9 1 2 publicerade Dagens Nyheter Gustaf Jan­ sons berättelser från Tripoliskriget, som till hösten blev boken Lögnerna ( 1 9 1 2).64 Den fick stor internationell framgång. Varje kapitel ser kriget från en enskild män­ niskas, exempelvis en turkisk bondesoldats eller en ita­ liensk infanterists, synpunkt. Sista kapitlet beskriver den maktberusning som bomberna inger en italiensk "aviatör" där han utvald och onåbar svävar högt över öknen. "Den tomma jorden under honom, den tomma rym­ den ovanför och han, den ensamma människan, sväf-

vande mellan båda! En känsla af makt betog honom. Han flög genom rymden för att hävda den vita rasens obestridliga öfverlägsenhet. Inom räckhåll hade han bevisen, sju sprängstarka bomber. Att kunna slunga dem från själfva himlen, det var öfvertygande och oemotsägligt." 81

Att flyg och bomber var militärtekniska framsteg kun­ de inte förnekas. Och teknik var civilisation. Civilisa­ ��on medförde en förpliktelse att utbreda civilisationen. Aven med våld, om så krävdes, även med krig, om de ociviliserade satte sig till motvärn. Att som Gustaf Jansons flygare bomba en begrav­ ning eller ett sjukhus stred naturligtvis mot krigets la­ gar. Men de rättslärde fann i sina analyser av Tripolis­ kriget försvar även för sådana handlingar. Det civilisatoriska uppdrag som italienarnas tekniska överlägsenhet ofrånkomligen medförde, stod högre, sa­ de de, än mänskliga lagar och humanitetens bud. "När civilisationens grundsats står i strid med mänsklighe­ tens skrivna lagar, måste de senare vika - därpå vilar hela kolonialrätten", skrev Dr Tambaro oemotsagd i

Zeitschrift fur intemationales Recht.6 5 82

1Si 1

Bomber var ett sätt att civilisera. Vi som redan var civi­ liserade blev inte bombarderade. Dädör ingav bom­ berna i Tripolis de flesta människor ingen oro. Poeter­ nas förtjusning förutsatte en fullständig förvissning om att bomber aldrig skulle falla över Rom eller Paris och drabba deras egna nära och kära. Janson var en av de första att genomskåda den lögnen. Bara några månader sedan den första bomben fallit över "några tjutande galningar" i Afrikas öknar insåg han att även invånarna i Europas huvudstäder med

bombernas hjälp kunde förvandlas till tjutande gal­ ningar. Inom några månader efter den första lilla bomb­ explosionen kunde han föreställa sig total katastrof.

83

Man kan inte annat än beundra teknikens framsteg, säger Gustaf Jansons general i sitt tacktal till piloten. Tyskland har redan 300 flygplan som på en halvtimme kan slunga tio tusen kilo dynamit över Paris. "Midt i natten afgå dessa tre hundra aeroplan från gränsen och före morgonen är Paris en ruinhög. Storartadt, mina herrar, storartadt! " "Oväntadt, utan varning börjar dynamiten regna öfver staden. Den ena explosionen följer omedelbart efter den andra. Sjukhus, teatrar, skolor, museer, all­ männa byggnader, privathus demoleras. Taken störta in, trossbottnarna sjunka ned i källarne, gatorna spärras av ramlande hus. Kloakledningarne spricka och sända ut sitt stinkande innehåll öfverallt, öfverallt. Vatten­ ledningsrören spricka, öfversvämningar uppstå. Gas­ ledningarne brista, gasen strömmar ut, exploderar, framkallar eldsvådor. Det elektriska ljuset slocknar. Man hör folkmassans sorl, nödrop, jämmerskrin, vatt­ nets plaskande, eldens brusande. Och högre än allt an­ nat ljuda med matematiskt regelbundna mellanrum de oafbrutna detonationerna. Murar störta in, byggnader försvinna genom jorden. Män, kvinnor, barn irra van­ sinniga av skräck omkring bland ruinerna. De drunkna i orenlighet, brinna upp, slitas sönder vid explosio­ nerna, förintas, utplånas. Blodet strömmar bland spill­ ror och smuts, nödropen kväfvas småningom . . . " 84

Vi ha, slutar generalen, "endast att med tacksamhet mottaga de nya och lysande uppgifter som föreläggas oss. - Inför den framåtskridandets triumf som nyss

skisserats, anser jag det icke förmätet säga: vi närma oss fullkomligheten." Janson visste vad han talade om. Den åsyftade gene­ ralen var ännu okänd utanför Italien, men han skulle snart bli seklets mest inflytelsrike militärteoretiker.66 .... 5 85 191 2

Efter ytterligare ett års strider slöt Turkiet och Italien fred i oktober 1912. Europa förklarade Tripoliskriget avslutat. Bara det arabiska motståndet fortsatte. Bara bomberna föll fortfarande. Deras -underbara moraliska effekt verkade blott långsamt. Det tog två decennier att underkuva Libyen, som den italienska kolonin nu kallades. .... 1 35 ·

86 191 2

Robert Goddard antogs 1 91 2 som forskningsstipendiat vid Princeton och bevisade där teoretiskt vilken mängd krut som behövs för att lyfta en raket ut ur jordens kraftfält. Hans forskning gav underlag för två patent om principerna för raketdrift. Men han befanns ha tbc i långt framskridet stadium och fick inte arbeta mer än en timme om dagen. Nos vid nos med Goddard låg re­ dan den ryske forskaren Konstantin Tsiolkovsky, som samma år publicerade sin Exploration of Universal

Space with Jet Devices (1912).

... 99

87

191 2

Det fredsskapande supervapnet, den lyckobringande massförintelsen, den vetenskapliga allmakten som från luften lätt och lekande finner den rätta, osentimentala lösningen på världsproblemen - dessa populära teman förenas elegant i nobelpristagaren Rudyard Kiplings framtidsberättelse "Enkelt som ABC" (1912). ABC betyder Aerial Board of Control och är nam-

net på en världsstyrelse med total och universell makt över hela mänskligheten. Denna styrelse har med hjälp av steriliserande strålar67 drastiskt minskat jordens befolkning till en halv miljard - "och om nästa års cen­ sus visar mer än 450 miljoner lovar jag att personligen äta upp de övertaliga spädbarnen", som en styrelse­ medlem formulerar saken. Vilka är det då som har steriliserats? Vilka är det som får fortsätta att föröka sig? När ABC anländer till Chi­ cago bestormas de av amerikaner som bönfaller om att få behålla sin fortplantningsförmåga. Svar: - Era födel­ setal är tvärtom för låga. Massan låter inte lugna sig. Deras slavar börjar ren­ tav tala om att återinföra "folkstyre" ! Tänka sig! De vill ha tillbaka den där gamla voodoo-tiden med "valur­ nor" där man stoppade papperslappar med namn på frasdruckna politiker! Men det dröjer inte länge innan de ber om förskoning och vill slippa demokratin. "Administera oss direkt! Ned med Folket! " .... 1 83 88

Spanjorerna fällde karteschbomber från luften för att bestraffa upproriska marockanska byar. Premiären inträffade den 1 7/ 1 2 1 9 1 3 när kaptenerna Eduardo Barr6n och Carlos Cifuentes angrep byn Ben Carrich söder om Tetuan och fällde fyra bomber av typ "Car­ bonit" fyllda av sprängmedel och stålkulor avsedda att träffa levande mål. 68 Men vad hände egentligen när en sådan stålkula trängde in i kroppen? Forskningen tog sig an frågan. Man började experimentera med att skjuta kulor in i tomatburkar, modellera, tvålmassa och andra så kallade "köttsimulatorer".69 Somliga menade att det var den vävnad en kula trängde undan som tryckte på och ska­ dade kringliggande vävnader. Andra att kulan skapade ett hålrum i köttet eller hade en propellereffekt i de vätskefyllda vävnaderna. .... 1 85

89 Den första roman som ger en mera realistisk bild av kärnkraft och kärnvapen är H G Wells' The World Set Free (1914). Wells var helt enkelt bättre påläst än sina kollegor. Framförallt hade han läst Frederick Soddys bok The Interpretation of Radium (1909, 191 2).7° Hos Wells heter Soddy professor Rufus och liksom Soddy i sin bok håll�r han upp en liten flaska med 500 gram uraniumoxid. Ar det inte fantastiskt att dessa 500 gram innehåller samma energi som flera hundra ton kol, säger han - både i Soddys bok och i romanen. Om jag plötsligt kunde frigöra den energin här och nu så skulle den spränga oss och allting omkring oss i småbi­ tar. Om samma energi lät sig kontrolleras och användas liksom kolkraften används idag, så skulle den vara värd tusen gånger mer än det ämne som producerar den. I första upplagan av romanen är källan tydligt angi­ ven och hela boken tillägnas Soddy. Men snart växte Wells' profetiska ambitioner, Soddys namn föll bort och Wells tog själv hela äran av att ha förutsett kärn­ kraft och kärnvapen. Soddy och Einstein fick nöja sig med varsitt nobelpris ( 1921 ).71

90 I Wells' roman utbryter världskriget 1958. Stormakter­ na ödelägger varandras städer med atombomber. Mil­ joner dör. Ur svält och anarki växer kravet på fred. Makterna samlas till konferens i Italien och utropar världsrepublik. Krig avskaffas tack vare supervapnet som via katastrof har lett till evig fred. Det enda ovanliga med Wells' variant av storyn är att europeer använder supervapnet mot varandra, inte mot främmande raser. Men ser man närmare efter, så är den pilot som fly­ ger med den första atombomben mot Berlin inte nagon vanlig fransman. Han är "en mörk ung man" med "negroida" drag. Hans ansikte "glänser", det finns en "exotisk fyllighet" i hans röst och händerna är "ovan-

ligt stora och håriga". I hans ansikte lyser "något av lyckan hos ett sinnesslött barn som äntligen har fått tag på tändstickorna" .72 Riktigt vit är inte den vite som tillgriper atombom­ ben mot andra vita.

91 När första världskriget utbröt framstod det från ameri­ kansk horisont som ett meningslöst europeiskt inbör­ deskrig. Fem miljoner vuxna män förintade av krig, svält och sjukdomar. Tio miljoner krymplingar. Fem­ ton miljoner änkor och faderlösa. Så summerar Train och Wood kr�get redan i The Man Who Rocked the Earth (191 5 ). Andå fortsätter de svältande armeerna att 1 9 1 5 slakta varandra. De ligger där som döende monster, röda av sitt eget blod, oförmögna till offensiv men fort­ farande i stånd att döda var och en som kommer dem nära. Supervapnet blir lösningen. Det handlar om en ra­ dioaktiv stråle stark nog att förinta en stad. Vapen­ bärare är en atomdriven luftfarkost vars energikälla är snabbt desintegrerande uranium.73 Vapnets hjälte, Pax, vill slippa använda det i Europa och demonstrerar där­ för först sin stråles makt i Nordafrika. Han förintar Atlasbergen. Förutom de som dör i själva explosionen när bergs­ kedjan förvandlas till krater, drabbas också människor långt därifrån av strålsjuka. Efter några dagar "uppstår smärtsamma brännsår inne i kroppen, huden flagnar från deras huvuden och kroppar och innan veckan är slut dör de en plågsam död". Resultat av demonstrationen: Stormakterna drar till­ baka sina armeer inom egna gränser, förstör vapen och ammunition och bildar Europas Förenta Stater. Allt vad som förut satsats på krig satsas nu istället på sjukhus och universitet, skolor och förskolor, teatrar och parkanläggningar. Fruktan för krig är borta och då växer nationernas välstånd bortom all mänsklig fatt-

ningsförmåga. Genom att skapa fred har supervapnet också skapat ett paradis.

92 Men alla människor drömde förstås inte om samma paradis. John Stuart Barney fantiserar i sin roman 1 9i 5 L.P.M. The End of the Great War ( 1 9 1 5 ) om ett atom­ drivet luftens slagskepp på 40 ooo ton, kallat Little Peace Maker, som utan minsta ansträngning avgör kri­ get till de allierades förmån. Några vapendemonstratio­ ner är det inte tal om - det väldiga flygplanet låter dag efter dag förödelsen regna ned över Tyskland tills tyskarna uppgivet tigger om fred. Efter kriget blir bokens hjälte VD i en värld organi­ serad som ett amerikanskt storbolag.74 Han fnyser åt majoritetsstyre och jämlikhet. "Vadör skulle majorite­ ten styra om minoriteten är mer begåvad ?" Han utser en mycket begränsad härskande klass, kallad Intel­ ligensens Aristokrati, och ger den oinskränkta befo­ genheter. Rasproblemet löses genom segregation - varje ras får sin världsdel. Den som lämnar sin egen världsdel och bosätter sig i en annaf!.. "måste fullständigt underkasta sig värdfolkets vilja". Ar det vita amerikaner på india­ nernas kontinent eller vita sydafrikaner på de svartas Barney tänker på? Nej, det tycks vara svarta och judar i Amerika som skall förlora sina rättigheter. "Nationer som saknar hemland och sedan årtusenden parasiterar på andra nationer" skall, enligt Barney, köpa sig mark i nationens ursprungsland och bosätta sig där. Feminister är hjärtligt välkomna - förutsatt att de har snaggat håret och personligen fött och uppfostrat minst l 2 barn. Vad fackföreningar beträffar så övertar VD själv deras roll. Duktiga arbetare blir rikligt belö­ nade, lata och ineffektiva behandlas som det värdelösa avskräde de är. Supervapnet har gett oss inte bara världsfred utan också världsfascism.

... 1 27

93 Principen för vad som skulle hända i Dresden och Tokyo i slutet av andra världskriget formulerades redan i början av det första. "Den kritiska punkten, den punkt som man bör sikta på", är att slå ut samhällets brandförsvar. Fram till den punkten kan den åstadkomna förödelsen anses vara ungefär proportionell till vad den kostar att åstadkom­ ma. "Bortom den punkten blir förödelsen oproportio­ nerligt stor; staden kan i sin helhet läggas öde", skrev den brittiske matematikern F W Lanchester i sin bok

Aircraft in Warfare (191 5).

Men bränna ned en hel stad, en oförsvarad stad långt bakom frontlinjerna - är inte det ett brott mot mänsk­ ligheten? "Sentimentalister kommer det alltid att fin­ nas", svarar Lanchester. "För dem kommer förödelsen av en stad med 5 miljoner fredliga invånare och alla de skräckscener som en sådan brand ofrånkomligen skul­ le medföra, alltid att framstå som produkter av en sjuk fantasi. " Lanchester betraktar för sin del förintelsen av en stad genom brandbomber som en av de möjligheter varje nation i den militära försiktighetens namn måste vara beredd på. Den kan inte betraktas som mera osannolik än någon annan stridshandling "som en fiende kan vara kapabel till".75

94 En fiende ja . . . ? Men du själv då, Lanchester? Skrev du inte för ett ögonblick sedan att just utslagningen av brandförsvaret för att åstadkomma total förödelse var "the point to be aimed at"? Är du alltså kapabel till samma illdåd som fienden? Förmågan att utplåna fiendens städer behövs som "deterrent", avskräckning, replikerar Lanchester. Där­ med introducerade han ett begrepp som skulle bli cen­ tralt i århundradets militära tänkande. Hotet om veder­ gällning kommer alltid, säger han, att ha mycket star-

1 91 5

kare avskräckande verkan än en "pseudo-legal" folk­ rättslig bestämmelse.76 Men när man har makten att vedergälla - kommer man då inte att bli utsatt för frestelsen att använda den, inte bara för att avskräcka från angrepp på egna städer utan också för att besegra en fiende som ännu inte, eller inte längre, kan hota med vedergällning? Jo, förvisso kommer den frestelsen att infinna sig anständigt klädd, givetvis, i önskan att göra kriget kort och spara soldaternas liv.

95 191 8 I september 1 9 1 8 när första världskriget stått still i fyra

år och britterna för att avskräcka tyskarna från att

bomba England hade byggt upp en flotta av bombplan som vida överträffade tyskarnas, skrev den brittiske flygministern till chefen för flygvapnet: "Jag skulle inte ställa alltför höga krav på precision vid bombning av järnvägsstationer mitt i städer. Tysken är känslig för blodspillan och jag skulle inte ha något emot en eller annan olyckshändelse beroende på bris­ tande precision. Jag skulle gilla om du kunde åstad­ komma en riktig storbrand i en av de tyska städerna." Brandbomber kunde, tillade han, med fördel användas mot gamla eldfängda bostadsområden. Flygvapenchefen, Hugh Trenchard, svarade lugnan­ de: "Precisionen är inte särskilt hög för närvarande och alla piloter har för vana att lägga sina ägg ungefär mitt i stan."77 96

Några månader senare var kriget över. Krav restes på att de tyska flygare som bombat London skulle ställas inför domstol för krigsförbrytelse. Brittiska flygmi­ nisteriet protesterade. Sådana domar "skulle lägga repet om halsen på våra flygare i framtida krig". Eftersom

syftet med de brittis.ka bombningarna ·av tyska städer varit "att försvaga civilbefolkningens moral (och där­ med deras segervilja) genom ihållande bombattacker som både dödade (civila och andra) och om möjligt sökte framkalla en storbrand som skulle lägga hela sta­ den i aska", så skulle Haagkonventionen, om den till­ lämpades på bombflyget, omöjliggöra själva syftet med bombningen. Detta i största hemlighet. Utåt fortsatte man, som flottan hade gjort under hela 1 800-talet, att säga något helt annat. Det var bäst så, skrev flygstaben l 92 l : "Med anledning av anklagelserna mot flygangreppen för 'bar­ bari', är det måhända bäst att formulera mildare regler och på papperet fortsätta att begränsa bombning till strikt militära mål . . . och undvika att betona sanning­ en, nämligen att luftkriget har gjort sådana restriktio­ ner föråldrade och omöjliga."78 .... 103 97

Principen om folkens självbestämmanderätt kan tycks vara en central del av demokratin. Men de ledande demokratierna var också ledande kolonialmakter. De­ ras kolonialvälden byggde på rätten att hålla erövrade områden ockuperade, även mot befolkningens vilja.79 Under första världskriget ansågs fientligt territorium fortfarande vara lovligt krigsbyte, som segraren kunde förfoga över utan hänsyn till befolkningens önskemål. England, Frankrike, Italien och Ryssland ingick avtal om att efter segern dela det ottomanska kejsardömet sinsemellan och att annektera stora delar av de tyska och österrikiska kejsardömena. Efter marsrevolutionen 1 9 1 7 publicerade ryssarna de hemliga avtalen och deklarerade en ny politik: "Det fria Ryssland har ingen avsikt att dominera andra nationer, beröva dem deras nationella arv eller med våld ockupe­ ra främmande territorier; . . . avsikten är att upprätta en varaktig fred på grundval av nationernas rätt att själva bestämma sitt öde. "80

Det var första gången en europeisk stormakt ut­ talade sig för nationellt självbestämmande och mot rät­ ten till erövring. Budskapet fick en enorm genom­ slagskraft. Finland förklarade sig självständigt 1 9 1 7. Året därpå följde Estland, Lettland, Litauen, Polen, Vitryssland, Ukraina, Georgien, Armenien och Azer­ bajdzjan - länder som dock snart återigen införlivades med det sovjetiska imperiet. 8 1 Ryssarna behöll makten över tsarens centralasiatiska lydstater och fortsatte att utvidga hans välde i Europa. ·

UH il

98

Förenta staterna hade kommit till genom uppror mot brittiskt styre. Folkens självbestämmanderätt var för amerikanarna en central trossats. USA hade ingen del i de hemliga avtal som ryssarna avslöjade. För president Wilson var första världskriget tvärtom ett korståg mot rätten till erövring. Vad kriget gäller, sa han i New York 27/9 1 9 1 7, är "om en nations eller en grupp av nationers militära makt skall tillåtas bestäm­ ma framtiden för folk, som de bara med våldets rätt härskar över". Behovet av ekonomiskt och militärt stöd från USA tvingade de övriga allierade att anta Wilsons stånd­ punkt. Men det var en läpparnas bekännelse. I prakti­ ken tillämpades självbestämmanderätten bara inom Europa. USA behöll herraväldet i Centralamerika och på Filippinerna, de europeiska segrarmakterna behöll sina kolonier och fick dessutom de besegrades koloni­ er som "mandat" av Nationernas förbund - allt för fol­ kens eget bästa. Redan samtiden tyckte att det luktade hyckleri lång väg. .... 1 84 99 19i 9 I oktober 1 9 1 9, 20 år efter löftet vid körsbärsträdet, var

Robert Goddard klar med sitt huvudverk: A Method of

Reaching Extreme Altitudes (1920). Det är en strikt vetenskaplig text men i själva slutorden antyder God­ dard försiktigt en praktisk tillämpning av sina beräk­ ningar - möjligheten att sända en raket till månen. "En sådan utveckling är förvisso förenad med många svå­ righeter; men den är inte omöjlig." Dessa rader var nog för att framkalla en storm av förlöjliganden i pressen. Den blyge Goddards hem be­ lägrades av reportrar som kallade honom "månman­ nen" och "den nye Jules Verne". Hela Amerika skratta­ de åt honom. Den 19/xo stannade Robert längre än vanligt vid körsbärsträdet. Han var förälskad, typiskt nog i den unga kvinna som renskrivit hans bok. Två år senare vigdes de och flyttade till Tallawanda Drive nummer 1 . I trädgården stod körsbärsträdet. ..... 1 29 100

Första världskriget hade utspelat sig på marken. 1 9 17 förlorade britterna under fyra månader 324 ooo solda­ ter på västfronten. Under samma tid utstod London två flyganfall med sammanlagt 216 dödsoffer. Hela antalet brittiska dödsoffer för flygangrepp under hela kriget var 1 400, en bråkdel av vad en enda dag på västfronten kunde kosta. 8 2 När kriget var över stod Storbritannien med värl­ dens enda självständiga flygvapen och en luftflotta på 3 300 plan, som varit nästan utan betydelse för krigets utgång. Hela krigsmakten skulle nu skäras ned till fredsnivå. För varje vapengren gällde det att framställa sig själv som oumbärlig. Det var lättare för de traditio­ nella vapenslagen'. De var överens om att flygvapnet borde avvecklas. Churchill fick regeringens uppdrag att hålla i yxan. I det läget satsade flygvapenchefen, Trenchard, allt på ett kort: den galne mullan i Somaliland. 8 3

1 01

19

Mohammed Abdille Hassan, av sina fiender kallad "the Mad Mullah", hade länge varit en tagg i det brittiska lejonets tass. Otaliga expeditioner hade misslyckats med att straffa honom. Nu ville generalstaben satsa två divisioner i l 2 månader på en stor offensiv mot mullan. Ytterligare miljonkostnader förutsågs för att bygga de vägar, järnvägar och militärbaser som behövdes för att hålla landet ockuperat. Trenchard åtog sig att fixa mullan från luften med 12 flygplan och max 250 man. Skvadron 221 som för det brittiska imperiets räkning snart skulle bomba kom­ munisterna i Tsaritsyn, senare kallat Stalingrad, sändes först till Somaliland. Mohammed A Hassan hade aldrig sett ett flygplan, än mindre en bomb. Han hyste ingen fruktan. Han gjorde som han brukade när han fick oväntat besök: klädde sig i sina finaste kläder och ställde sig omgiven av sina förnämsta rådgivare utanför huset under en vit baldakin som användes vid högtidliga tillfällen. Där inväntade han lugnt de främmande budbärarnas ankomst. Redan den första bomben var nära att göra slut på kriget. Den dödade Mohammeds rådgivare och själv fick han sina kläder svedda vid explosionen. Det föl­ jande bombardemanget dödade hans syster och flera av hans närmaste. I två dagar anföll sedan de brittiska bombplanen Mohammed och hans familj medan de flydde genom öknen som jagade djur och slutligen tvangs ge upp. Tidsåtgång: en vecka istället för ett år. Total kostnad: 77 ooo pund. Kattskit, i jämförelse med vad armen begärt. Churchill var förtjust. Han övertalade regering­ en att, som ren besparing, behålla flygvapnet. Sedan erbjöd han RAF att ta över kontrollen av Irak för 6 miljoner pund från armen, som kostade 1 8. 84

1 02

Liksom andra kolonialmakter hade britterna redan i flera år bombat bångstyriga undersåtar i sina besitt­ ningar. De började med pathanerna vid Indiens nord­ västgräns 1 9 1 5 . Att bara förstöra byarna hjälpte inte stort. Men om man bombade bevattningsanläggning­ arna tömdes vattenförråden och matjorden spolades bort från terrasserna. Det tog skruv.85 Britterna bombade egyptiska rebeller och den upp­ roriske sultanen av Darfur 1916. I juni 1917 kuvade bombplanen ett uppror i Mashud på gränsen till Afgha­ nistan. I det tredje afghankriget 1 9 1 9 bombades Dakka, Jalalabad och Kabul av en brittisk skvadronchef vid namn Arthur Harris. I sina memoarer skriver han att det var en träff med en tiokilosbomb mot den afghan­ ske kungens slott som avgjorde kriget.86 Den fullträf­ fen skulle Harris sedan hela sitt liv försöka upprepa. Samma år krävde egyptierna självständighet och RAF satte in tre skvadroner bombplan för att kontrollera revolterande folkmassor. 1 920 bombades Enzeli i Iran vid ett försök att skapa en brittisk lydstat och i Transjordanien slog britterna ned ett uppror med bomber som dödade 200. Sådant var, tio år efter den första bomben, redan rutin. Men i Irak var uppdraget ett annat. Det kallades "kontroll utan ockupation". RAF skulle med sina bomber helt och hållet ersätta 5 1 bataljoner soldater som armen behövt för att hålla kontrollen i ett land som under första världskriget frigjort sig från århund­ raden av turkiskt välde och nu vägrade acceptera brit­ terna som sina nya herrar.87 I princip skulle befolkningen varnas innan man bombade. I princip skulle hus, djur och krigare vara målen, inte åldringar, kvinnor och barn. I praktiken gick det inte alltid till så. Den första rapporten från Bagdad beskriver ett bombangrepp som orsakar vild förvirring bland de infödda och deras familjer. "Många sprang ut i sjön där de blev lämpliga mål för kulspru­ torna. "88 Churchill undanbad sig sådana rapporter: "Jag är

1920

djupt chockerad av den passage om bombning som jag markerat med rött. Om den bleve publicerad skulle den vanära flygvapnet . . . Att avsiktligt skjuta på kvinnor och barn är en avskyvärd handling och jag är förvånad över att du inte ställt de ansvariga officerarna inför krigsrätt . . . Vad hade han väntat sig - för det priset? Det gick inte att hålla ett helt folk underkuvat bara med hot om våld. Churchill ville ha resultat, men han ville inte veta hur resultaten uppnåtts. � 1 06 "

1 03

Den förste som steg fram och öppet förkunnade vad andra smusslade med, var italienaren Guilio Douhet. Han kom som ung kadett till bilstaden Turin och skrev sin första bok om den militära användningen av motor­ fordon ( 1 902). 191 0 utgav han en bok om flygvapnets problem och utsågs 1 9 1 2 till chef för den nybildade flygskvadronen i Turin. Året därpå konstruerade han tillsammans med Gianni Caproni det första tunga bombplanet, ett tremotorigt monster som skulle göra bombflyget till dominerande vapengren. När världskriget bröt ut blev Douhet berömd för sina kritiska kommentarer till krigshändelserna och sin passionerade plädering för det tunga bombplanet. Generalerna rasade, Douhet avskedades och ställdes inför krigsrätt. Men han fick upprättelse när Italiens nederlag 1 9 1 7 visade att han haft rätt i sin kritik. Några år senare utgav krigsministeriet Douhets huvudverk Il dominio dell'aria, Luftherravälde ( 1 92 1 ). Den utkom på tyska 1 93 5 och på engelska 1 942, men hade långt dessförinnan avgörande inflytande på det militära tän­ kandet, inte minst i Storbritannien. 89

1 04

Douhets huvudtanke är att kriget förändras av d e tek­ niska medel som står till dess förfogande. Taggtråd och snabbskjutande handeldvapen förändrade landkriget, ubåten sjökriget. Flygvapnet och giftgasen kommer att leda till lika stora förändringar. Framtidens krig blir totala. I gamla dagar kunde det civila livet fortsätta relativt ostört bakom fronterna. Folkrätten skapade till och med en legal skillnad mellan "stridande" och "icke-stri­ dande". Detta är nu ett passerat stadium, eftersom fly­ get gör det möjligt att anfalla fienden långt bakom de befästa linjerna. Det upphäver skillnaden mellan solda­ ter och civila. Flygattacker kan aldrig hoppas uppnå samma preci­ sion som artillerield. Men det är inte heller nödvändigt - bombmål skall alltid vara stora. För att bli framgångsrika måste flygattacker riktas mot stora civila befolkningscentra. Förbjudet? Alla in­ ternationella överenskommelser som träffas i fredstid kommer i krig att sopas bort som vissna löv. Låt oss alltså undvika falska förhoppningar. Den som strider på liv och död - och annorlunda kan man idag icke stri­ da - har den heliga rätten att tillgripa varje tillgängligt medel för att inte gå under. Att för några papperspara­ grafers skull störta sitt eget folk i avgrunden vore van­ _ smne. Flygvapnet erbjuder för första gången möjligheten att redan i första slaget träffa fiendens känsligaste punkt; gasvapnet kan göra detta första slag förintande. Man har räknat ut att 80-100 ton giftgas skulle räcka för att svepa in världsstäder som London, Berlin eller Paris i dödliga gasmoln och förinta dem genom plan­ mässigt fällda brandbomber medan gasen hindrar att bränderna släcks. "Tanken är givetvis skakande", skriver Douhet. Särskilt skräckinjagande är vetskapen att alla fördelar tillfaller den som slår till först. Man kommer alltså inte att kunna vänta på att motståndaren först tillgriper de så kallade omänskliga och fördragsstridiga vapnen för

att därigenom erhålla en (för övrigt helt överflödig) moralisk rätt att själv ta till dessa vapen. Nej, nödvän­ digheten kommer att tvinga varje nation att genast och med största möjliga hänsynslöshet använda de mest effektiva vapnen.

� 111

1 05 Det var krigsförbrytelser det strategiska bombflygets profeter förespråkade. Mellan de stater som anslutit sig till 1 907 års Haagkonvention var fortfarande "alla for­

mer av bombardemang av städer, byar, bostäder och byggnader som inte försvaras, förbjudet".

Men oklarheten i uttrycket "som inte försvaras" kvarstod också, konstaterade James Wtlford Garner när han sammanfattade de folkrättsliga erfarenheterna av första världskriget i lntemational Law and the

World War ( 1920).

·

Vid flyganfall på städer hade de militära skadorna varit obefintliga eller försumbara, medan de icke-stri­ dande om och om igen utsatts för olaglig förstörelse av liv och egendom. Flyget hade regelbundet åstadkom­ mit vad man sade sig vilja undvika och misslyckats med vad man sade sig vilja uppnå. Nya regler var alltså nödvändiga. Garner föreslår att flygattacker skall vara tillåtna bara "inom den militära zonen". Däremot skulle det vara förbjudet "att angripa städer och byar långt bakom frontlinjerna" . 9°

� 115 1 06 "Vilka är reglerna i den här sortens cricket?" frågade den nyutnämnde chefen för Indiens Nordöstprovins, Sir John Maffrey. Flygvapnets indiska högkvarter sva­ rade att internationella lagar inte gällde "mot vilda stammar som inte tillämpar den civiliserade krigföring­ ens regler" .9 1 Varning skulle ges före anfall (så att befolkningen

kunde sätta sig i säkerhet) men å andra sidan skulle anfallet komma överraskande (eftersom detta gav stör­ re möjlighet att åstadkomma dödsoffer). Det var trots allt förlusten av mänskoliv som gav den största "mora­ liska" effekten. Kvinnor hade för afghanerna föga värde, meddelade högkvarteret, utan betraktades som "en sorts egendom i stil med ett gevär eller en ko". Att kvinnor dödades kunde alltså inte rimligen jämföras med motsvarande förluster bland europeisk civilbefolkning. Ett RAF-PM 1 922 räknar upp en rad användbara "terrormetoder": tidsinställda bomber, fosforbomber, "kråkfötter" som förlamade människor och boskap, visslande pilar, råolja för att förgifta dricksvattnet och 'liquid fire', en föregångare till napalm. "Det fanns inga tecken på obehag" inför sådana former av krigföring, skriver den engelske historikern Charles Townshend.92

1 07 Piloten hittade hottentotterna på en liten platå omkring tusen meter över havet. "Där satt de i små grupper och värmde sig vid glöden, ty de kan knappast överleva natten utan eld", skriver Johannesburgtidningen The Star i en rapport från Bondelzwartupproret i Sydvästafrika 1 922.93 �rn;;; z Det var i gryningen en söndagsmorgon och planet hade full last av bomber och ammunition. "De små gula männen" togs med fullständig överraskning. Här hade de tidigare ofta sökt skydd undan sina fiender - tio män kunde hålla bergstoppen mot en arme. Nu var de plöts­ ligt helt och hållet i pilotens våld. "Bomberna föll från 30 meters höjd. Kulsprutorna smattrade. Många föll ned i klyftan . . . Dussintals stu­ pade. De som kunde flydde i alla riktningar. " "Nu är deras hjordar skingrade. Högar av lik tornar upp sig i reservatet. Hyddorna är nedbrända. " "Om man får tro fångarnas uppgifter, är hottentot­ terna fullständigt tillintetgjorda av detta nya sätt att bekämpa uppror". ·

"Infödingen kommer snart att upptäcka att flygpla­ net har gjort det omöjligt för honom att föra krig."

1 08 Några dagar senare placerar The Stars reporter in hän­ delsen i ett större sammanhang. Den framstar nu som ett led i en rasgrupps naturliga utdöende. Hottentotten är alltför fäst vid sina djur. Varje djur han någonsin ägt har sitt märke inbränt i hans minne. Tar man hjorden ifrån honom, förlorar han intresset för att leva. Av hot­ tentotternas tio stammar är redan tre utrotade. Resten är på väg att försvinna. I dessa dagar, när man bildar föreningar för alla möjliga utrotningshotade arter, har det kanske blivit på tiden att bilda ett sällskap till skydd för hottentotten, slutar The Stars reporter. Sydafrika fortsatte att bomba uppror i Sydvästafrika 1925, 1930, 1932 och så vidare ända tills Namibia blev självständigt 1989.94

..... 1 1 2

1 09 För Theodore Savage och hans grannar på landsbygden är de första bombattackerna mot London bara lysande skådespel på natthimlen. Men snart kommer flykting­ arna strömmande som stora svärmar av "mänskliga råt­ tor". Desperata av skräck och hunger översvämmar de landsbygden. "Kvinnor som män krävde sin djuriska rätt till mat - hade de inte påkar eller knivar tog de till klor och tänder, de blev omänskliga vilddjur med upp­ spärrade ögon och rytande gap som rev upp varandras strupar med fingrarna och borrade in naglarna i var­ andras kött . . . "95 I Cicely Hamiltons Theodore Savage ( 1 922, omarbe­ tad 1 928) har England bombats tillbaka till det primiti­ va urtillståndet, så som det skildrats av Hobbes, Malt­ ·hus, Darwin och deras efterföljare. Lille vilsne Theo blir inget riktigt vilddjur men lär

sig jaga kaniner och rota i avskräde som en hemlös hund. Alltid hungrig, alltid rädd, alltid på sin vakt både mot främlingar och grannar, ty alla är hans fiender. När stammar såsmåningom bildas är det på grundval av fruktan och främlingshat, brutalitet och vidskepelse. En vildögd fanatiker predikar det nya evangeliet frälsning genom okunnighet. Till sist är gamle hjälplöse Savage den ende överle­ vande från den legendariska tiden före Katastrofen. Hans namn blir för barnbarnen symbolen för en död civilisation, så definitivt förbi att ingen längre vet vad den uträttade eller hur den gick under.

1 10 Vilka är det som bombar oss tillbaka till barbariet? I Anderson Grahams The Collapse of Homo Sapiens (1923) är svaret mycket tydligt. Det är afrikaner och 1 92 2 asiater som av någon anledning har lyckats förvärva den tekniska kompetens, på vilken västmakternas hit­ tillsvarande överlägsenhet varit grundad. Innan romanen är slut har vi förstått att orsaken är universitetens brottsliga dårskap att låta studenter av främmande ras få undervisning. "De hade till och med uppfunnit en ännu dödligare gas än vår och sprängämnen av en sådan styrka att två tre bomber var nog för att sopa bort London." Detta övertag använder de färgade nu för att utplåna en civi­ lisation som de hatar. Bombplanen flyger så lågt att man kan se soldaternas mörka hy och främmande uniformer och deras råa skratt när de kastar ut sina små bomber. "De gasade alla som gjorde motstånd och jagade de flyende till döds. De barn som lyckades undkomma till träskmarker och skogar förlorade snart de sista resterna av civilisation . . . Om vintern dog de som flugor efter­ som de inte haft förutseende nog att samla vinterförråd . . . Det behövs århundraden för ett träd att växa upp men bara en timme för att såga ned det. "96

� 1 26

111 Douhet hycklar inte. Han vet vad det handlar om och säger det öppet, skamlöst, ja nästan belåtet. Efter honom följde en rad mindre profeter, som för­ sökte ge terrorn ett mänskligare ansikte. Det hoppfulla med flygvapnet är att dödandet av människor kan ersättas med ekonomisk förödelse, skri­ ver den brittiske militärteoretikern J F C Fuller i The 1 92 3 Reformation of War (1923). Bombningen av broar och järnvägar hejdar transporterna av livsmedel och ammu­ nition t�ll de stridande. Det blir då onödigt att döda dem. "Okad användning av flyget kan alltså leda till seger utan blod." Gas erbjuder ännu större möjligheter att humanisera kriget. Om dödande gaser används slipper soldaterna i alla fall att få sina kroppar sönderskjutna. Om senaps­ gas används blir männen visserligen skadade men bara i sällsynta fall dödade. Om bedövningsgas används, faller männen helt enkelt i sömn och kan avväpnas utan att ens bli skadade. Flyganfall är omoraliska bara om de åstadkommer större skada än kriget på marken. Framtidens krig kommer säkerligen att drabba civilbefolkningen hår­ dare - men å andra sidan blir krigen kortare och mind­ re blodiga, förutspår Fuller. 500 flygplan med varsin last av 500 femkilosbomber fyllda av senapsgas kan på en halvtimme skada 200 ooo Londonbor och förvandla staden till ett enda rasande dårhus där lasaretten stormas, trafiken upphör och de hemlösa skriker på hjälp. Ett skräckens jordskred skul­ le sopa bort regeringen i Westminster. "Efter 48 tim­ mars krig kan fienden, utan några som helst egna för­ luster, diktera fredsvillkoren. "97

.... 1 24

112 'Ht? :1 I februari I 92 3 besökte den till Bagdad nyanlände

stabsofficeren Lionel Charlton det lokala sjukhuset i Diwaniya. Han hade väntat sig diarreer och benbrott

men stod istället, plötsligt och oväntat, inför resultatet av ett brittiskt bombanfall. Skillnaden mellan en polis­ . batong och en flygbomb blev brutalt tydlig. Hade det gällt krig eller öppet uppror hade han som officer inte haft några invändningar, skriver han i sina memoarer,98 men denna "urskillningslösa bombning av fredliga invånare, med stor risk att också döda kvinnor och barn, tycktes honom vara rena massakern". Han blev alltmer tveksam inför de metoder med vilka "ett sken av lag och ordning" upprätthölls i Irak. Snart hade en ny shejk höjt upprorsfanan och skulle bestraffas. Men från tusen meters höjd var det inte så lätt att träffa just honom. Oskyldiga och vanmäktiga undersåtar skulle med nödvändighet bli dödade till­ sammans med sin förtryckare när bomberna utan var­ ning exploderade i basarernas trängsel. Var det rätt att låta en hel stad lida för en mans brott? Och var han överhuvudtaget brottslig? De informatö­ rer som pekat ut honom hade kanske privata skäl att baktala honom. Att på sådana grunder bomba en stad var en form av despoti som riskerade att göra britterna än mera hatade. Charltons chef, John Salmond, medgav utan vidare att bomberna drabbade oskyldiga. Men den beslutade politiken måste genomföras. Om flygvapnet skulle överleva som vapenslag gällde det att visa effektivitet och inte lägga fingrarna emellan. Som väntat krävdes ett tjugutal dödsoffer bland kvinnor och barn när den upproriske shejken bomba­ des. Charlton kunde inte vara med längre. Han begärde att bli befriad från sin post på grund av samvetsnöd. Högkvarteret sände honom till England där han tvångspensionerades 1928.

113 Skvadronchef Arthur Harris var Lionel Charltons raka motsats. Harris grep sig med förtjusning uppgiften an och bombade ofta själv. Han tyckte om att bomba och

var bra på det. Han hittade på att bygga om transport­ plan till tunga bombplan för att kunna fälla fler och större bomber. Men framförallt fällde han skurar av små brandbomber mot byarnas halmtak. I mars 1924 rapporterade han resultatet: 1924 "Araben och kurden hade just börjat inse att om de bara stod ut med lite buller så kunde de stå ut med att bli bombade; men nu vet de vad verklig bombning betyder i dödsoffer och förstörelse; nu vet de att på 4 5 minuter kan en stor by (se bilagda fotografier av Ku­ shan-Al-Ajaza) bli praktiskt taget utraderad och en tre­ djedel av invånarna dödade eller skadade av fyra eller fem flygmaskiner som inte erbjuder dem något riktigt mål att skjuta på, inget tillfälle att vinna krigarära och ingen praktisk möjlighet att undkomma." Formuleringarna återkommer i utkast till en rapport, "Notes on the method of employment of the air arm in Iraq", som RAF i augusti.lade fram för parlamentet. De togs bort i senare versioner, som istället betonade att flygvapnet erbjöd en human metod att kontrollera oro­ liga befolkningar.99

114 Varför blev det just Charlton som protesterade mot be­ straffningen från luften? Varför älskade just Harris att bomba? Vi vet alldeles för lite om dem som människor för att kunna svara på det. Det lilla vi vet är mångtydigt. En av dem berättar att han ofta fick stryk av sin far. En gång när fadern varit ännu våldsammare än vanligt hände något som aldrig hänt förut. Lydande en obe­ veklig impuls bad pojken om tillstånd att få kyssa sin fars straffande händer och överhöljde honom med kär­ leksbevis. Både straffet och den bestraffade förseelsen sköljdes bort i en våg av känslor som smärtan väckte inom honom. Vad fadern kände visste han inte och brydde sig inte heller om det, "så länge han bara fick fortsätta att smeka honom kärleksfullt på detta högst märkliga sätt".

"Dessa episoder", skriver han (den första följdes allt­ så av flera liknande), "upphörde vid åtta års ålder med internatskolan. " 1 oo Med sådana barndomserfarenheter - älskade han att bomba? Eller vägrade han? Den andre sändes, som de flesta barn till britter sta­ tionerade i Indien, till internat i England redan vid fem års ålder. När han långt senare återsåg sina föräldrar var de främlingar som han knappt kände igen. Av skoltiden minns han bara köld, . hunger och fullständig övergi­ venhet. Men han blev inte knäckt, tvärtom, han vande sig att inte lita på någon annan än sig själv. 10 1 Erfa­ renheterna härdade honom och han utvecklade redan som barn en vuxen mans jämnmod och stoicism. Med sådana barndomserfarenheter - blev han den ende som protesterade mot flygvapnets metoder? Eller hade han lärt sig bomba kvinnor och barn?

... 1 1 8 115 Vid årsskif.tet 1922-2 3 sammanträdde en internationell juristkommission i Haag för att försöka skapa nya krigslagar för flyget. Kommissionens ordförande, den amerikanske folkrättsjuristen John Bassett Moore, har beskrivit diskussionerna i International Law and some

Current Illusions (1924).

Två huvudförslag stod emot varandra. Britterna ville att bombangrepp skulle vara tillåtna endast mot "mili­ tära mål", ett begrepp som dock lämnades odefinierat. Amerikanarna ville att bombangrepp bara skulle vara tillåtna "på krigsskådeplatsen", definierad som det om­ råde där landstridskrafter drabbar samman. Begreppet "militärt mål" hade redan under första världskriget visat sig så tänjbart att det knappast erbjöd något skydd någonstans; under andra världskriget skulle det tänjas ytterligare tills hela jordklotet under efterkrigstiden blev betraktat som ett enda gigantiskt militärt mål. Begreppet "krigsskådeplats" lät sig skarpare definie­ ras till ett område inom skotthåll för en viss sorts artil-

i SZ 4

leripjäs eller ett visst antal kilometer från fiendens frontlinje. Om det amerikanska förslaget blivit gällande rätt (och lagen efterlevts) skulle London aldrig behövt uppleva Blitzen, det brittiska bombflyget skulle ha tvingats sitta med armarna i kors tills efter invasionen 1 944 och amerikanerna skulle aldrig ha kunnat bomba, för att inte tala om atombomba, Japan utan att först invadera landet. Japanerna hörde till dem som anslöt sig till det ame­ rikanska förslaget. Men den kompromiss kommissio­ nen till sist enades om utgick från det brittiska försla­ gets begrepp "militära mål". "När ett militärt mål är så beläget att det inte kan bombas utan att även den civila befolkningen oav­ siktligt blir bombad, får det inte bombas alls." USA och Japan var beredda att underteckna den for­ muleringen, men på grund av motstånd från framförallt Storbritannien och Frankrike införlivades den inte med internationell rätt. Den förblev länge en allmänt res­ pekterad men till intet förpliktande moralisk ledstjärna. 116

Hade det gjort någon skillnad, om moralen blivit lag? Det motstånd både det ursprungliga amerikanska förslaget och den slutliga kompromissparagrafen väck­ te, tyder på att åtminstone motståndarna ansåg skillna­ den betydelsefull. Den föreslagna paragrafen var ju mycket tydligare än 1907 års Haagkonvention. Det ha­ de blivit svårt för britterna att bygga upp ett helt va­ penslag, som de inte kunde använda utan att begå krigs­ förbrytelse. 102 Tyskarna då? De besegrade tyskarna hade överhu­ vudtaget inget flygvapen. Det skrotades vid freden i Versailles 1 919. Segrarmakterna var ensamma i luften. Inte ens i det läget kunde de enas om att skärpa kon­ ventionen till skydd för civilbefolkningen. Några år senare, 1925' blev stormakterna i alla fall överens om att totalförbjuda användning av stridsgas.

Det förbudet upprätthölls utan undantag mellan så kallade civiliserade stater. Det överträddes visserligen av spanjorer och italienare i Afrika - "men att brott förekommer är inget bra skäl att avskaffa brottsbal­ ken", kommenterar Moore syrligt. 103

117 Men visst fanns det jurister som ville avskaffa brotts­ balken. J M Spaight hette en ledande brittisk folkrätts­ expert som samtidigt var en av flygvapnets mest entu­ siastiska profeter. "Vi står här inför ett nytt vapen med nästan obe­ gränsade möjligheter", börjar hans inflytelserika bok Air Power and War Rights (1924, tredje upplagan 1 947). "Till omätlig fördel för mänskligheten kan det gamla grymma och blodiga kriget förvandlas till en nästan oblodig kirurgi för att framtvinga internationell an­ passning. " Att slakta armeer och sänka flottor är inte krigets ändamål utan bara dess medel. Det verkliga målet är mentalt. Seger och nederlag är själstillstånd. För första gången i historien har det nu blivit möjligt att uppnå målet utan att först behöva döda soldaterna som bara är beväpnade verktyg för fiendenationens su­ veräna folk. Flygvapnet kommer att inrikta sig på att bryta ned folkets moral, ty allt beror på dess villighet att fortsätta kriget. Armeernas och flottornas operationer blir bisaker. Angreppen på städerna blir själva kriget. Den sida som med störst tyngd och framgång anfaller fiendens städer kommer att segra. Detta är de realiteter lagen måste finna sig i, enligt Spaight. Om juristerna inte inser det, kommer de att bli överspelade av verkligheten. "Internationell rätt måste följa med sin tid. Ställd inför nya villkor bör den visa sig praktisk, smidig och konciliant snarare än precis, pedantisk och hindran­ de." 104

� 1 33

1 18 Britterna var inte ensamma om att bomba sina koloni­ er till underkastelse. Spanjorerna var ännu brutalare i Marocko. Den 29 juni 1 924 fällde 20 spanska flygplan 600 bomber mot byar nära Tetuan och vållade stora civila förluster. Morerna svarade på dessa "kristna krig­ föringsmetoder" med att tortera och lemlästa spanska krigsfångar. 105 I september rapporterade tyska konsultatet i Tetuan att de marockanska rebellerna nu "bestraffades i hjärtat av sitt land". Flyget sprängde husen, brände skördarna och belade byarna med senapsgas. 1 92 5 Gas förbjöds av 1925 års Genevekonvention. Sommaren 1925 begärde Röda korset tillstånd att sända inspektörer till krigsområdet för· att undersöka ankla­ gelserna om gaskrig. Spanjorerna vägrade. Däremot välkomnades två tyska militärer att tjänstgöra en tid vid ett spanskt flygförband "för att samla edarenhet sär­ skilt av gasanfall från luften". I en hemlig rapport från resan skrev tyskarna att Spanien "i första hand litade till resultatet av systematiska luftangrepp och den för­ ödande verkan av giftgas". ro6

... 1 23 1 19 "Alla krig är grymma och deltagarna måste vara beredda på grymhet. Rifkrigarna misshandlade sina spanska och franska fångar och mördade dem ibland avsiktligt. Fransmän och spanjorer fällde hundratals ton sprängbomber över Rif- och Jibalafolkens byar. Spanjorerna använde gas. Men enligt min mening var bombningen av Chechaouen 1 92 5, när alla visste att det 1 925 inte fanns en enda vapenför man kvar i staden, det grymmaste, mest hänsynslösa och oförsvarliga som in­ träffade under hela kriget . . . Ett antal fullständigt för­ svarslösa kvinnor och barn massakrerades och många " andra blev stympade eller förlorade synen. 107

... 390

1 20 Frankrike och Spanien delade Marocko 1 91 2 men spanjorerna lyckades bara ockupera en kustremsa och 1921 led de ett svidande militärt nederlag vid Anual. Svaret blev ockupationen av den heliga staden Che­ chaouen, där dittills bara tre europeer satt sin fot. Che­ chaouen var tänkt som bas för erövring av inlandet men snart satt spanjorerna fast och fick uthärda fyra års belägring. Hösten 1924 gick det inte längre. Återtåget började 17/ 1 1 . Den 19/1 1 kom vinterregnen med skyfall och gerillan slog till. Spanjorerna fastnade i gyttjan, förlo­ rade sin materiel, kunde inte föra med sig sina döda. Sex mils reträtt varade en månad och kostade 1 7 ooo man. 1 0 8 Det var ett spanskt Dien Bien Phu i Marocko. Och det är, menar Ali Raisuni, förklaringen till att Checha­ ouen lades i ruiner. Flyganfallet var inte en militär ope­ ration, det var en hämndeakt.

1 21 Spaniens blivande diktator, Franco, var 20 år när han kom till Afrika 1912. Han tillbringade mer än tio år i Afrika. Kolonialkriget blev hans ungdoms stora for­ mande upplevelse. 1920 var han med och grundade spanska främlings­ legionen av benådade förbrytare, missanpassade vetera­ ner från världskriget, internationellt slödder som gill­ lade att paradera med fiendens huvuden spetsade på si­ na bajonetter. Disciplinen var sådan att en soldat kunde bli skjuten för minsta förseelse. Däremot var det fritt fram att begå vilka illdåd som helst i erövrade moriska byar. Det var dessa legionärer som det tyska flyget flyttade över till Spanien i början av spanska inbördeskriget 1936. De förde med sig kolonialkrigets brutalitet och människoförakt. Att regera var i Marocko att sätta skräck i be-

123 Samtidigt pågick ett uppror mot det franska väldet i Syrien. Omfattande bombangrepp företogs hela hösten mot städer och byar i Druzeområdet. Massiva attacker riktades mot Hama och Suwayda men särskilt omdis­ kuterat blev bombardemanget av de muslimska stads­ delarna i Damaskus söndagen den 1 8 oktober 1 925. "1925 Mer än tusen civila offer krävdes. Syrierna protesterade med hänvisning till att krigets lagar förbjuder bombardemang av oförsvarade städer. Fransmännen hävdade att de hade med "banditer" att göra och att krigets lagar inte kunde tillämpas på en polisaktion. Den amerikanska folkrättsjuristen Quincy Wright, som analyserat fallet, finner att två teorier anförts till stöd för den franska ståndpunkten. Enligt den första teorin står Syrien i likhet med alla andra icke-europeiska samhällen helt utanför folkrät­ ten. Det finns enligt denna teori tre sorters mänsklig­ het: civiliserad, barbarisk och vild. Folkrätten ger fullt erkännande bara åt de civiliserade. Varför? Jo, asiater och afrikaner kan inte få samma rättigheter som euro­ peer av samma skäl som vissa individer, t ex förbrytare, idioter eller mycket unga personer, inte kan få det. "De outvecklade rasernas liksom de outvecklade in­ dividernas rättighet är, inte att bli erkända som vad de inte är, utan rätten att ha förmyndare, det vill säga att bli ledda, ledda att bli vad de är kapabla till och att där­ vid förverkliga sina särskilda anlag. " u o Ett sådant förmyndarskap hade Frankrike utövat genom bombardemanget av Damaskus, enligt denna teori som omfattades av en rad ledande folkrättsliga auktoriteter. Enligt en annan teori kunde internationell rätt inte tillämpas på bombardemanget av Damaskus eftersom Frankrikes handlande i Syrien var en inre fransk ange­ lägenhet. Syrien var visserligen inte en del av Frankrike men fransmännen befann sig i Syrien (liksom britterna i Irak) på uppdrag av Nationeras förbund. Till uppdra­ get hörde att upprätthålla ordningen. Hur Frankrike

upprätthöll ordningen var en inre fransk angelägenhet. Att bomba en stad så att hundratals civila dödas kan, hävdar Wright, inte kallas en polisaktion. Så mycket våld utgör krig och krigets lagar säger att oförsvarade städer inte får bombarderas. Frågan blir alltså: Var Da­ maskus försvarat? Bara av fransmännen själva, det vill säga: staden försvarades bara av sina angripare. Den var sålunda oförsvarad och fick inte bombas. Slutsats: "Frankrike som mandatmakt och ansvarig för ordningens upprätthållande förefaller ha gjort sig skyldigt till ett bombardemang som strider mot folk­ rätten. " Det var en slutsats som Frankrike lugnt kunde strunta i eftersom hela Europa gjorde detsamma. Frankrike satte helt enkelt in tyngre bombplan och fortsatte. "I flera månader och alltid utan förvarning bombarderade flyg och kanoner byarna runt Damas­ kus tills i april 1926 de flesta av dem hade lagts i ruiner. ,,

..... 1 46

1 24 Världskriget ödslade miljoner människoliv på att söka besegra fienden där han var som starkast. Kanske är det nu på tiden att försöka finna hans Akilleshäl, att anfal­ la honom där han är som svagast. Det är huvudtanken i den unge brittiske militärteoretikern Liddell Harts

Paris or the Future of War (1925).

Ett bra sätt att bryta det fientliga folkets motstånds­ vilja är att "utsätta deras normala liv för sådana stör­ ningar att de föredrar att kapitulera". Formuleringen är nästan ordagrant densamma som brukade användas för att motivera bombningen i kolo­ nierna. "Störningar", "dislocation", betydde därvid kon­ kret att man brände byar, förstörde livsmedelsför­ råd, dammar, terrasser och boskap, kort sagt gjorde det omöjligt för befolkningen att försörja sig. Det var dessa metoder Liddell Hart nu ville se tilllämpade i Europa. "Flyget sätter oss i stånd att hoppa över den arme

som skyddar fiendens regering, indµstri och folk och slå direkt mot centrum för motståndarens vilja och politiska avsikt." Man kan ha moraliska invändningar mot den sken­ bara brutaliteten i en attack som drabbar civilbefolk­ ningen. Men ett snabbt och plötsligt slag från luften åstadkommer, totalt sett, långt mindre skada än ett långvarigt krig. Gas anses vara ett särskilt inhumant vapen. Men gas kan mycket väl visa sig bli civilisationens räddning. Ke­ min kan skapa panikgas och bedövningsgas som låter oss "skörda segerns frukter utan massdödande och utan förstörelse av egendom". Vi bör därför inte ge ef­ ter för den oheliga allians mellan militära traditiona­ lister och sentimentala pacifister som nu söker totalför­ bjuda användningen av stridsgas och begränsa flygan­ fall till strikt militära mål, skriver Liddell Hart. Tio år senare hade både Fuller och Liddell Hart in­ sett att bomber inte gav ögonblicklig seger. Det skulle ta många år att ömsesidigt mala ned varandras städer. Under och efter andra världskriget hörde Fuller och Liddell Hart till det strategiska bombflygets hårdaste kritiker. Att bomba civila, sa de nu, är inte bara barba­ riskt. Det är dumt. m

1 25 Terrorbombningens amerikanske profet hette William "Billy" Mitchell. Han hade erfarenhet från det blodiga antigerillakriget på Filippinerna112 och trodde att flyget hade skapat en ny tidsålder då alla folks öden kommer att kontrolleras från luften. "Storbritannien är världs­ ledande i denna uppfattning om flygets roll", skrev han i Winged Defense (1925) och hänvisade till exemplet Irak där det brittiska flygvapnet ersatte militär ockupation och "snabbt kväste upproren". Flyganfall mot civilbefolkningen kommer att mildra krigföringen genom att åstadkomma snabba och bestå­ ende segrar. Frågan om ett land skall gå i krig eller inte

� '&2 5

kommer i bombernas tidsålder att angå hela folket, eftersom även de som bor längst från fronterna riskerar att utsättas för luftangrepp. Flyget blir därigenom en mäktig fredsskapande faktor, försäkrade Billy Mit­ chell. 1 13

.... 105

1 26 Rasismen drivs till en makaber kulmen i irländaren Shaw Desmonds Ragnarok (1926). Fransmännen an­ faller London med gas- och brandbomber. När invå­ narna skräckslagna försöker fly ur lågorna finner de staden omringad av afrikanska trupper som "med de vita ögonen rullande i sina svarta ansikten" sprättar upp buken på flyktingarna och driver dem tillbaka in i infernot. De franska officerarna söker hindra sina sol­ dater att döda barnen, men förgäves. "Det svarta blodet kokade och några minuter senare löpte de amok bland kvinnor och barn och sprättade upp dem under dju­ riska vrål." På det viset dödar de svarta med sina knivar en halv miljon Londonbor och när natten faller har de slagit en järnring runt staden. Men deras lägereldar fungerar som målangivare för de brittiska hämnarna när de från luften börjar "ösa ned sin flammande last" - tydligen ett slags napalm - över de svarta massorna. "De brittiska planen sprayade de svarta uslingarna som vrålande sprang runt med sina kroppar i brand . . . Förgäves sökte de undkomma den förintande eld som inte lämnade kvar annat än stanken av bränt kött . . . Förgäves sökte de kasta sig i Themsen där va�tnet redan var fullt av deras egna offer. " Snart ligger London öde. Ett dygn under gas, några veckor av svält och epidemier - och borta är den civili­ sation som det tagit årtusenden att bygga. Kvar är några få överlevande och skaror av stora bruna råttor som drar genom de tomma gatorna. "Ty människorna levde på råttor och råttorna på människor. " 1 14

.... 1 39

1 27 Framtidsromanernas bild av bombflyget ändrade karaktär med första världskriget. Före kriget befäste bomberna Europas världsvälde, under 1 920- och 30talen fruktade Europa tvärtom att bli bombat tillbaka till stenåldern. Men i berättelserna om supervapnet le­ ver segerdrönimarna kvar. Det enda man där fruktar är att supervapnet skall hamna i orätta händer. Det är vad som inträffar i Reginald Glossops The Orphan of Space, A Tale of Downfall (1926). När vi 1926 träffar den kommunistiske diktatorn har läkarna just rapporterat att hans fru inte kommer att kunna föda honom någon arvinge. Hon har blivit offer för biverkningar av den bestrålning från luften som hans experter har experimenterat med. I tolv månader har Sovjets födelsetal varit stadigt sjunkande. Kanske var det inte så klokt att mixtra med naturens mekanismer? "Men vad skulle vi göra? Vi var tvungna att snabbt radera ut miljoner människor och det fanns ingen an­ ledning att dra ut på operationen. " 11 s Han stegar högtidligt upp ,rummet. "Vi måste fort­ sätta som vi har börjat", säger han. "Först hitta något som hejdar steriliseringsprocessen här hos oss. Vi be­ �över miljoner arbetare för att bygga upp vår nya värld. Aven kineserna behöver vi tillsvidare, som legosolda­ ter. Men så småningom skall vi ta itu med dem också. Och sedan låter vi södern förintas av strålarna. Brit­ terna får vänta. Dem kan vi utrota på ett ögonblick när tiden är mogen." Den röda faran har förenats med den gula. På sovje­ tisk mark väntar 500 miljoner kinesiska kommunistsol­ dater på att svepa över jordytan som en allt uppslu­ kande tidvattenvåg. Den västerländska civilisationen räddas av ett atom­ drivet rymdskepp som "släpper lös Holocaust" över Moskva. Himlarna glöder som av norrsken och det är med yttersta möda piloten lyckas behålla kontrollen över rymdskeppet. Det mänskliga tidvatten som skulle ha översvämmat Europa finns inte mer. Romanen slutar med rymdpilotens bröllopsresa till

Kina. Han vill visa sin älskade vad atombomben har åstadkommit och tar vägen över Moskva. Intresserade och förvånade ser de båda nygifta ut över en väldig ".":tttenspegel - där Sovjetunionen en gång låg har nu Ostersjön-förenats med Svarta havet. Den röda faran är försvunnen tillsammans med den gula. Ingenting hotar längre Västerlandet. Evig fred råder tack vare supervapnet.

1 28

1926

Skall kärnkraften förbli den vita rasens egendom ? Eller bör vi dela hemligheten med världens alla folk? Det är en huvudfråga i Hans Dominiks Djinghis Khans spår,

En roman från tjuguförsta århundradet (1926).

En världskonferens sammankallas för att avgöra frå­ gan. De faror som uppfinningen för med sig är kanske större än de genast synliga fördelarna, säger professor Isenbrandt, atomfysiker. Licenser borde därför bara ges till pålitligt folk och bara för ekonomiska ändamål. Men genast höjs röster som beskyller Europa för att vilja använda kärnkraften för imperialistiska syften. . Konflikterna tycks inte vilja ta slut.

- De kommer aldrig att sluta, säger professor Isen­ brandt. Klyftan mellan raserna är för stor. Ingen bro leder över den. Det är fråga om ett kategoriskt anting­ en-eller. Mycket riktigt: en dag gaddar sig de svarta gruvarbe­ tarna i Sydafrika samman "på grund av en obetydlig­ het" och fördriver de till antalet svagare vita. Den nyli­ gen nedslagna revolten i Marocko blossar upp på nytt. I Algeriet, i Tunisien, överallt där europeisk företag­ samhet använder svart arbetskraft, höjs upprorsfanan. De vita blir nedgjorda av övermäktiga svarta massor. Då kommer budskapet att kineserna har överskridit gränsen. Alla färgade raser förenar sig under kinesernas ledning mot de vita. Då låter Isenbrandt sitt supervapen explodera över de mongoliska massorna: "Han såg på det storartade

skådespelet, hans verk, med mästarens glädj_e. Det var han som frigjorde och kuvade elementen. Annu upp­ fylldes hans hela jag av den stora uppgiften att vara de hotade koloniernas beskyddare och räddare." - Det var falskt, säger han med skärpa i rösten, när våra profeter .förr i tiden lovade samma rättigheter åt hela världen. Overallt på jorden ropa nu de svarta, bru­ na och gula raserna på frihet . . . Ve oss om vi tillmötes­ gå dem! Det skulle snart vara slut på vår makt och vår tillvaro. Supervapnet blir den vita rasens, och därmed mänsk­ lighetens, räddning. Ty "endast den rena vita rasen kan fylla den uppgift som blivit den förelagd".

.... 1 32 1 29 Skillnaden mellan de två rymdpionjärerna Tsiolkovsky och Goddard var att amerikanen också gjorde prak­ tiska experiment. Den 1 6/ 3 1 926 startade han den för­ sta vätskeraketen. Den drevs inte av krut utan av fly­ tande syre och bensin. "Den tycktes nästan magisk när den steg, utan någon märkbar ökning av vare sig buller eller flammor, som om den sagt: - Nu har jag varit här länge nog; nu far jag min väg, om ni inte har något emot det." Särskilt långt kom den inte på sin väg mot rymden. Bara 1 5 meter, ungefär lika långt som bröderna Wrights första flygmaskin.

1 30 I Europa fanns det några som inte skrattade åt God­ dard. Den 5/6 1927 träffades de på en krog i Breslau (som idag heter Wroclaw) och bildade Föreningen för rymdfärder, Verein för Raumschiffahrt (VfR). En av initiativtagarna var den tysk-ungerske rymdpionjären Hermann Oberth, opraktisk fysiklärare i en liten stad i Transsylvanien och författare till Die Rakete zu den

Planetenraumen (1923). Oberths lärjunge Max Valier som populariserade rymdtanken i sin bok Der Verstoss in den Weltenraum (1924) var också med. u 6

Den första av dessa tyska rymdböcker som översat­ tes till svenska var Otto Gails Med raket genom världs­ rymden (1928). Han förutspådde att den dag var nära "då Amerika har i sin hand att med tillhjälp av God­ dards raketer lägga London, Paris och Berlin i ruiner utan att behöva sätta en enda soldat i marsch eller riske­ ra en enda flygmaskin". u7 Han som skulle lyckas hette Wernher von Braun. Han var 1 8 år 1930 när han blev medlem i Föreningen för rymdfärder som samma år började experimentera med raketer. Pengarna kom från den tyska krigsmakten som satsade på okonventionella vapen eftersom de konventionella hade förbjudits i Versaillesfreden. Snart hade von Braun ett 80-tal medarbetare i ett stort raket­ projekt. Goddard arbetade ensam vidare. Det var två pro­ blem som upptog honom: Hur få raketen att lämna jor­ dens kraftfält? Hur styra den mot målet? Med hjälp av ett litet anslag från Guggenheim flyttade han till Mes­ calero Ranch en halvmil utanför Roswell, New Mexico, och prövade där den första gyrostyrda raketen. Två leksaker förenades i en, när snurran tog plats i fyrverk­ eripjäsen. Det skulle bli en vinnande kombination. Men börsen föll i New York, Guggenheim drog in anslaget och Goddard tvingades tillbaka till New Eng­ land. Dagboken nämner inte ett ord om hans 50-årsdag den 5 / i o 1932 men den 19/io antecknar han som van­ ligt: "Gick till körsbärsträdet. " � 1 36

·

1 31

Mellankrigstidens framtidsromaner handlade ofta om hur civiliserade människor bombade varandra tillbaka till barbariet. Men romanerna om supervapnet har som regel motsatt tendens. Supervapnet skapar fred och civilisation.

ens de är så onda att de längtar efter miljoner männi­ skors död. Det är deras fruktan jag är rädd för. De vå­ gar inte låta oss leva, eftersom de vet, eller kanske bara anar, att vi har detta fruktansvärda vapen . . . Alltså mås­ te vi använda det. Trettio av våra snabbaste flygmaski­ ner har utrustats med Klepton-Holoriff. Innan solen gått ned för andra gången kommer de att ha förvandlat hela jorden utanför Sra till en livlös öken. - Det slag du riktar mot dem kommer att träffa många oskyldiga. Och mer än så - om vi förlorar kon­ trollen, kan den slå tillbaka och drabba oss alla. u 8 Argumentet förklingar ohört. Ty denna nya fruktan, fruktan för den andres fruktan, kan bemäktiga sig även de största mäns själar och göra dem till mördare. "Jag, Rao, Ramils son, såg mänskligheten förgås, jag såg det sista mänskobarnet dö en eländig död . . . Jag Rao, Ramils son, är den siste av mitt släkte. När jag ser den öken som människor gjort av vad som kallades 'världen', är jag glad att få dö. " u 9 ... 1 37 1 32

Hjälten i Philip F Nowlans roman Armageddon 2 4 19 A.D. (1928,1962) förlorar medvetandet i en radioaktiv kolgruva 1927 och vaknar till liv i en helt ny värld år 2419.

Där härskar Hanfolket (vilket är kinesernas namn på sig själva). De få återstående amerikanerna jagas som villebråd i sitt eget land, där djupa skogar täcker rui­ nerna av en gång strålande städer. Världens centrum är nu Kina och Amerika har blivit en utkant där de kine­ siska luftherrarna håller femton städer av gnistrande glas svävande i luften. En liten destruktionskampanj då och då är allt som behövs för att visa vildarna därnere vem som har makten. Men i de stora skogarna händer mycket som hanfol­ ket inte vet om. Vildarna sluter sig samman och gör uppror. Snart har de hoppbälten och rör sig lika lätt i luften som på marken. De färdas i svävande kulor som

kan stå stilla i luften. De håller radiokontakt med mar­ ken och utplånar sina fiender med raketdrivna atomva­ pen. Som alla riktiga strider måste även denna avslutas med bajonetten. De kineser som legat så djupt ned­ grävda att de överlevt kärnvapnen får sina strupar av­ skurna med kniv. "Hugg! Stick! Skär! Klyv! - Med varje uns av mina krafter stack jag bajonetten i skrevet på honom . . . Och i ögonvrån såg jag Wilma, med ett extatiskt skri av glädje, begrava bajonetten i sin motståndare . . " 1 20 "Hade hanfolket varit tigrar eller reptiler, skulle vi då ha skonat dem? Och nu, när de under århundradens förnedring hade förstört själen inom sig, i vilket avse­ ende var de då förmer än tigrar och ormar? Att visa dem barmhärtighet hade varit självmord."m Wilma reste senare i andra länder som följt det ame­ rikanska exemplet och störtat hanfolkets välde. Hon visade sympati och respekt för folk av alla raser. Men för hanfolket, detta monster bland människoraser, som har sitt dunkla ursprung nånstans i det innersta av Asien och därifrån har spritt sig som en omänsklig pest över hela jordytan - för denna ras kände hon, liksom vi alla, ingenting annat än skräck och oemotståndligt begär att utrota den. Det var något omänskligt eller kanske "utommänsk­ ligt" hos hanfolket som väckte lusten att döda. Kanske var de inte helt och hållet människor utan hybrider, delvis härstammande från en annan planet än vår. Vare därmed hur som helst, nu är de utrotade och på jorden råder åter en civilisation som är sant mänsklig. I I 962 års upplaga är rasismen en aning nedtonad "den omänskliga gula pesten" har exempelvis blivit "den omänskliga pesten". .... 1 86 .

·

1 33

Det var inte Hitler som framkallade Spaights känsla av ödesbestämd framtid. Hitler var fortfarande en nolla i

tysk politik. Det var den demokratiska Weimarrepub­ liken och det demokratiska England Spa.ight tänkte på. Den brittiske flygvapenchefen Hugh Trenchard, som behövde det strategiska bombflyget för att motivera flygvapnets existens som självständigt vapenslag, var förstås ännu mer övertygad om att krigsrättens regler är meningslösa: "Vad vi än må önska eller hoppas", skrev han 1 928, "så är det ingen tvekan om att båda sidor i nästa krig . kommer att sända ut sina flygplan för att utan skrupler bomba de mål de anser lämpligast. Det måste vi accep­ tera som faktum och anta utmaningen." USA hade ursprungligen haft en annan uppfattning. Men nu hade man redan i flera år bombat upproriska bönder i Nicaragua utan hänsyn till civila offer. Det var dags att dra konsekvenserna. 1 928 gav USA upp försö­ ken att ena segrarmakterna om en skär ning av Haag­ konventionens förbud mot flyganfal som drabbar civilbefolkningen. 1 22

f

1 34 'Ht:!O

General Douhet, som sittande i sin rosenträdgård stilla och fridfullt somnade in på Alla hjärtans dag 1930, hade först hunnit publicera sitt testamente: "Folk gråter när de hör talas om några kvinnor och barn som blivit dödade vid flyganfall, men förblir obe­ rörda när tusentals soldater stupar", skrev Douhet. Alla människoliv är givetvis lika värdefulla, men "en soldat, en robust ung man måste anses ha maximalt individu­ ellt värde i mänsklighetens allmänna ekonomi". 1 23 Det förefaller som om generalen här hade vänt på den gamla tanken att soldaten offrar sig för att försvara sin mor och sin syster. I luftkriget offrar han tvärtom sin mor och sin syster för att han själv, med sitt högre militära värde, skall bli kvar och kunna tillfoga fiendens systrar och mödrar största möjliga skada. "Kriget", skriver Douhet, "måste betraktas utan känslor, som en vetenskap, hur fruktansvärt det än är."

dande nakna som svärd." På marken har försvaret övertaget; i luften är försvar värdelöst. Den som inte är förberedd är förlorad. Luftkriget blir kort; den ena av de två sidorna kommer snabbt att få övertaget, det vill säga luftherravälde, och när detta välde väl vunnits, blir det bestående. "Ett heroiskt folk kan uthärda den mest fruktans­ värda flygoffensiv så länge det finns hopp om att den kommer att upphöra; men när luftkriget är förlorat finns inte längre detta hopp. Människor som bombas idag som de bombades igår och som vet att de kommer att bli bombade i morgon och inte ser något slut på sitt martyrium, blir tvungna att be om fred." .... 1 40 1 35

'HJl '!

I slutskedet drevs araberna bort från brunnarna, ut i öknen där det italienska flygvapnet gjorde slut på dem. I åratal efteråt hittade man deras mumifierade lik längs de stigar som leder mot Egypten. Enligt officiella siffror minskade den arabiska befolkningen 1928-3 1 med 37 procent. 124 Av de överlevande satt nära hälften i fem ko�centrationsläger. An en gång förklarades - något förhastat, som det skulle visa sig 191 1 års italienska militärpromenad i Libyen avslutad. .... 80 -

1 36 193'2

Samma år, 1932, sökte en grupp sovjetiska marininge­ njörer under ledning av B V Bulgakov patent på ett system för "tröghetsnavigering", bestående av två acce­ lerationsmätare som hölls i horisontalläge av gyroskop. von Braun och hans medarbetare demonstrerade för första gången sin raket för armen. Den nådde aldrig ut i rymden utan föll till marken efter en dryg kilometer. Men den charmfulle aristokraten von Braun, vars far snart skulle bli minister i en armen närstående konser-

vativ regering, gjorde gott intryck på officerarna. Snart tävlade arme och flygvapen om att ösa pengar över von Brauns projekt. Inga summor var för stora. Det gällde bara att hitta en plats där han fick provskju­ ta sina raketer i fred. - Titta på Peenemiinde, sa hans mor. Din farfar bru­ kade skjuta änder däruppe. 1 2 5 .... 1 54 1 37

'!t.Jl2

Noyes "bleka jätte" återvände fem år senare i Carl W Spohrs berättelse "The Final War" i Wonder Stories (1932). Två framtida supermakter delar världen. Freden bygger på ömsesidig avskräckning. Den ena sidan överraskar den andra med ett plötsligt, förintande an­ grepp. Efter det lika våldsamma motangreppet stagne­ rar kriget. År efter år uppfinns nya vapen, alla stora stä­ der ödeläggs, allt liv tvingas ned under j ord där männi­ skorna kämpar om utrymmet med horder av råttor och kackerlackor. Slutligen hittar en liten puckelryggig forskare det yttersta vapnet: atombomben� Han inser konsekven­ serna av sin uppfinning och försöker gömma den för militären. Men en spion tar med sig hemligheten till fienden och hans eget lands polis torterar honom tills han talar. När båda sidorna har vapnet massproducerat vågar ingen använda det, eftersom bägge står rustade till tänderna. Det ofrånkomliga inträffar. En officer på väg att få sin lilla enhet utplånad i det konventionella kriget trycker på den röda knappen som utlöser ett taktiskt kärnvapen. Fienden svarar. Snart är båda sidornas bombflottor på väg mot varandra. Och då kan ingen hejda det ömsesidiga självmordet. Avskräckning krä­ ver, för att vara effektiv, att vedergällnigen utlöses med fullständig visshet, automatiskt, absolut. Om avskräck­ ningen misslyckas, innebär samma automatik att den ömsesidiga förintelsen inte kan stoppas. Alltså går civi­ lisationen under.

"Planerna fullföljdes även när de män vars makt­ hungriga hjärnor skapat dem för länge sedan låg döda i sina djupa, underjordiska bunkers. Det fanns inte läng­ re staber eller regeringar, det fanns bara en gång givna order som måste följas. " 1 26

1 38 Spohrs inträngande analys av den nukleära avskräck- 1 93 2 ningens dilemma publicerades samma år, 1932, som Chadwick upptäckte neutronen och Carl Anderson den positiva neutronen, kallad positron. Cockcroft och Walton klöv litiums atomkärna och fick två alfapartiklar. Lawrence startade den första cyklotronen i Berkeley och vid Colombiauniversietet upptäckte Urey deu­ terium. 1932 (mitt födelseår) tog världen ett långt steg på vä­ gen mot den framtid Spohr redan hade skildrat.

.... 1 76 1 39 Det enda försonande med detta nedstörtande i barbari­ et är att det går så fort. Första världskrigets utnötnings­ krig i skyttegravarna skulle framtiden inte upprepa. Pi­ nan skulle bli kort. Stuart Chase talar i sin bok Men and Machines (1929) om "tvåtimmarskriget" - "hela historien kommer att vara över på några timmar". 1 27 Gasen verkar lika snabbt i Ladbroke Blacks The Poison War (193 3). När flyget anfaller England strömmar H l: U en våg av skräckslagna människor från sydkusten norrut och möter en annan våg av desperata Londonbor som strömmar söderut. De två vågorna bryts i kaos mot varandra och blir upphunna av gasen som plötsligt breder dödens stora stillhet över dem alla. En av dessa skräckskildringar läste jag som barn. Det var Europa inför avgrunden (1933) av den tyske förfat­ taren Hanns Gobsch. Jag minns särskilt ett nattligt flyganfall mot Paris:

"Det kommer femtio flygplan. Hundra! Fem hund­ ra! - Tre miljoner människor, intagna av ångest, känna döden nalkas. Den rusar emot dem med en hastighet av två hundra kilometer i timmen . . . Ur �re miljoner hjär­ tans djup stiger skriet: fly! fly! . . . Over kullstjälpta bilar, över döende hästkroppar, över sönderbråkade människolik trampade den skriande mänskofloden . . . Hundratals blevo därvid nedtrampade och förvandlade till en enda grötig massa . . . Slamsor av människokrop­ par, spillror av bilar och asfaltbitar flyga som smatt­ rande regn över boulevarderna. Blodströmmar vältra fram i rännstenarna . . . " 1 28 Jag somnade många kvällar med sådana bilder i huvudet. Fort skulle det visserligen gå. Men för åtta­ åringen var det en klen tröst. � 141 1 40

I februari 1932 öppnade Nationernas förbunds ned­ rustningskonferens. Tyskland deltog nu åter i stor­ makternas samtal. Tyskarna föreslog redan i konferen­ sens inledning totalförbud mot bombning: "nedkastan­ det av stridsmedel av vad slag som helst från luftfar­ koster, liksom också förberedelser härtill, förbjudes utan någon som helst inskränkning". I andra hand anslöt sig tyskarna till det amerikanska förslaget från 1 922 att bombning skulle vara tillåtet bara på krigsskå­ deplatsen. Schweiz, Holland och Belgien invände att deras immunitet endast skulle bli skenbar eftersom län­ derna var så små att de i sin helhet blev krigsskådeplats. Sverige och övriga nordiska länder stödde Schweiz. Storbritannien slets mellan önskan att skydda den mest utsatta av Europas huvudstäder, London, och be­ hovet att bomba imperiets upproriska undersåtar. Det engelska förslaget innebar totalförbud för bombning "utom för olisändamål i avlägsna regioner". 1 29 Tysklan , som i Versaillesfreden förlorat både sitt flygvapen och sina "avlägsna regioner", opponerade mot undantaget. Parterna gick i clinch.

å.

I mars 193 3 tog konferensen upp frågan om brand­ bomber som ett hot mot civilbefolkningen. Brandbom­ ber orsakar inte bara skada där de fälls utan elden spri­ der sig okontrollerat. Konferensen ville därför förbjuda brandvapen tillsammans med kemiska och bakteriolo­ giska vapen, som har samma okontrollerbara karaktär. En sådan överenskommelse tycktes ligga inom räckhåll och man arbetade redan med de praktiska detaljerna. 1 3° Men i januari 1933 hade Hitler kommit till makten och börjat rusta upp Tyskland. Det var logiskt att han i oktober samma år lämnade nedrustningskonferensen och utträdde ur Nationernas förbund. Utan Tyskland rann även detta försök att förnya flygkrigets lagar ut i sanden. .... 1 44

1933

1 41

Den definitiva gasromanen är Neil Bells Valiant Clay (1934). Den sålde 100 ooo exemplar på sin profetia att kriget skulle börja den 3 september 1940 med ett tyskt

angrepp på Polen och sedan utvecklas till ett interna­ tionellt gaskrig med 1,5 miljarder döda. Sovjet anfaller Kina men slås tillbaka av det kinesiska flygvapnet som förvandlar Ryssland till en vildmark, där en handfull överlevande flyr västerut och dör i di­ kena eller blir slitna i stycken av förvildade hundar. Efter tio dagar finns i hela världen ingenting kvar att förstöra. Då är kriget över. USA:s president kallar till möte i Washington, där världens ledare träffas i ett pro­ visoriskt träskjul. I ruinerna runt omkring kastar en hotfull folkmassa upp barrikader och lägger repet om halsen på berättaren. Hans sista ord: "Om människan skall ha en framtid måste krig göras omöjliga."

"1934

1 42 I barbariet efter bomberna domineras djurlivet av råt­

tor. Det är särskilt påfallande i M Daltons The Black En grupp brittiska semesterfirare kom­ mer ut ur en underjordisk grotta och finner sig vara en­ da överlevande efter en tysk gasattack. Ett par hundra sidor senare blickar huvudpersonen ned i en bombkra­ ter, ser något röra sig därnere och inser plötsligt att hela kratern kokar av stora bruna råttor. De får syn på ho­ nom och börjar klättra uppför de branta kraterväg­ garna. Han kastar sig upp på cykeln och lyckas komma undan. Men snart hörs en dov duns av någonting som fallit ned från taket. Det är en j ättelik råtta. En annan föli�r efter. Råttorna har tagit makten. Aven tyskarna, som kommer för att inspektera re­ sultatet av sin krigföring, blir angripna av utsvultna råttor. De tar sig springande tillbaka till flygplanet men finner även det invaderat av råttorna. Medan Carl får planet att lyfta, tar Mark av sig en sko och börjar slå omkring sig. Han blir illa biten, blodet strömmar från händerna på honom och färgar väggar och säten. Man "kan knappast ta ett steg på golvet utan att trampa i den slafsiga massan av död ohyra". - England har alltid varit en tagg i foten på Europa, säger tyskarna till varandra. Det blev nödvändigt att operera bort den. Ingenting oersättligt har gått förlorat. Vi har deras bästa poeter och författare i utmärkta översättningar. Innehållet i deras museer kan föras över till våra. De var ett motspänstigt släkte, odisciplinerade och ohanterliga. "An ugly business stamping them out. "1F

Death (1934).

1 43 Det fanns enligt dessa romaner ett ännu värre hot än hotet från råttorna. Det var hotet från det egna samhäl­ lets källarvåning, från underklassen, från "de arbetande massorna" som socialisterna så, från "de farliga klas­ serna" som borgerskapet kallade dem. Arbetarna förut-

sattes vara så primitiva och lättpåverkade att de först av alla skulle gripas av panik och samtidigt så illojala att paniken skulle övergå i uppror för att tvinga regering­ en till kapitulation. Macilraith och Connolly beskriver det här skeendet i Invasion from the Air ( 1934). Romanens tes formule­ ras redan i förordet: bombernas främsta verkan blir att demoralisera befolkningen och åstadkomma uppror i arbetarkvarteren. Berättelsen visar hur de fientliga bombplanen kon­ centrerar förödelsen till arbetarnas stadsdelar, hur de sprider sina fosforbomber i mönster för att åstadkom­ ma största möjliga verkan. Hela distrikt raderas ut, tju­ go tusen döda ligger kvar i de rykande ruinerna, fyrtio tusen sårade och döende läggs ut på filtar, mattor, gamla tidningar eller direkt på trottoaren i väntan på läkar­ hjälp som inte kommer. Nu vill arbetarna inte vara med längre. De bryter sig in i vapenaffärer, beväpnar sig och besätter hamnmaga­ sinen. I gryningen anländer polis och militär under­ stödda av uniformerade nazister. Militären söker en förhandlingslösning, men nazisterna, som är av hårdare virke, slår ned upproret med våld. Rapporter som strömmar in till regeringen visar att de revolutionära stämningarna är spridda i hela landet. För att undvika det borgerliga samhällets totala sam­ manbrott måste kriget omedelbart stoppas och alla krafter inriktas på att undertrycka de upproriska ele­ menten. Så och endast så kan fallet ned i barbariet hej­ das. Regeringen har därvid gott stöd av de discipline­ rade och välorganiserade nazisterna, som redan ranso­ nerar vatten, delar ut livsmedel och upprätthåller ord­ ningen i stora delar av London. 1 3 2 ..... 1 55 1 44

Men Haagkonventionerna från l 907 var fortfarande gällande folkrätt. Utan minsta smidighet eller koncilians i förhållande till tidens krav fortsatte Hersch Lau­ terpacht i 193 5 års upplaga av det brittiska standard-

1 93 5

verket i internationell rätt att skriva: "Det bör därför inte råda någon tvekan om att inter­ nationell rätt skyddar de icke-stridande från urskill­ ningslös [indiscriminate] bombning från luften och att sådan bombning utgör en krigsförbrytelse." 1 33 Formuleringen var så precis och pedantisk som lagen tillät; syftet var just att hindra det totala krig som kom allt närmare.

1 45

1 93 5

"Det totala kriget" var ett uttryck som.började använ­ das i Frankrike under första världskriget. 1 34 Hos Dou­ het hette det "la guerra integrale". Mest berömt blev Der totale Krieg (1935) som titel på :!n bok av general Erich Ludendorff. Det moderna kriget är totalt i den meningen att det berör liv och själ hos varje enskild medborgare i de krigförande länderna. Flygbombningen har fördjupat begreppet eftersom hela det krigförande landets yta har blivit krigsskådeplats. Det totala kriget är en kamp om folkets vara eller icke vara och har därför ett etiskt berättigande som I 800-talets begränsade krig saknade, skriver Ludendorff. Kolonialkrigen var totala för de stammar och folk som kämpade för livet, men för motståndaren som en­ kelt qch smärtfritt kunde krossa dem, var dessa rövar­ tåg "osedliga handlingar som inte förtjänar det upphöj­ da namnet krig". 1 35 Ludendorff tillhörde e n nation utan imperium. Han såg mycket klart sambandet mellan det totala krig som Afrikas och Asiens folk fått utstå och det totala krig som nu väntade Europa. Skillnaden mellan Ludendorff och Oppenheimer var att samma "totalitet", som enligt juristen gjorde det totala kriget till en förbrytelse, enligt generalen gav det dess moraliska berättigande. ..... 9

1 46

Flygvapnets förmåga att härska utan ockupation var . störst i öppen terräng, särskilt i ökenområden med klart avgränsade, fullt synliga mål och små möjligheter att ta betäckning. Däremot misslyckades RAF 1932 att slå ned ett upp­ ror i Burma där djungeln dolde rebellerna. I maj samma år bombade RAF uppror i nordvästra Indien, men re­ bellerna spridde sig i byarna och försvann. Samma sak hände om och om igen - så fort bombplanen dök upp var målen försvunna. Kvar att bomba fanns bara de byar där rebellerna möjligen kunde förmodas hålla sig dolda. Bombade man dem blev det proteststorm, bom­ bade man dem inte hade man visat sin vanmakt. Den brittiska pressen började intressera sig för flyg­ vapnets sätt att skipa rättvisa. Manchester Guardian citerade i maj l 9 3 5 en överste Osburn som berättade: 1 !KS5 "När våra trupper anländer till en bombad by har by­ rackorna redan börjat kalasa på liken av spädbarn och gamla kvinnor som blivit dödade. Många lider svårt av sina sår, särskilt små barn . . . som är täckta av flugor och ropar på vatten." 13 6 Samma år klagar Art4:ur Harris i en rapport att guvernörerna i Brittiska Ostafrika har drabbats av en "anti-bomb-fobi" som han hoppas att de skall "komma över med tiden". 1 3 7 Och den brittiske överbefälhavaren . i Indien skriver till vicekungen: "Jag avskyr bombning och tillåter den aldrig utan samvetskval. För att avhålla några tusen unga råskinn från att göra dumheter bom­ bar man dussintals byar med många tusen kvinnor, barn och gamlingar . . . Det tycker jag är ett vämjeligt sätt att föra krig, inte minst när en stormakt gör det mot ett stamfolk." 138

1 47'

Britternas bombningar la vi knappt märke till. Men det italienska överfallet på Etiopien i oktober 193 5 väckte indignation i Sverige. Etiopien var det enda afrikanska

1935

land som lyckats behålla sin självständighet och bli medlem i Nationernas förbund. Sverige hade gamla förbindelser med Etiopien där svenska missionärer ha­ de predikat, svenska läkare opererat och svenska offi­ cerare tränat den etiopiska armen. När bomberna föll i Etiopien kom de oss alltså mycket närmare än de hade gjort i Irak eller Marocko. Jag kunde ännu inte läsa men jag minns bilderna och berättelserna, jag minns min fars röst när han läste Bo Bergmans "Heligt krig", som han kunde utantill:

Vi spränga itu. Vi civilisera med krevader. Här ligga de civiliserade nu, i långa tysta rader. 1 48 1936

Nyåret 1936 bombade italienarna Svenska Röda kor­ sets ambulans i Etiopien och Dagens Nyheter skr_ev: "Det var alltså nyårshälsningen till Sveriges folk - för­ akt och förstörelse över barmhärtighetsverket, döden över dem som gått ut för att bistå lemlästade och li­ dande." Det året kom en ström av svenska ögonvittnesskild­ ringar av bombkriget. Håkan Mörner beskrev hur han bredde ut den väldiga rödakorsflaggan över sjukhusets tak för att skydda det från bombplanen. "Bombardemanget fortsatte med oförminskad in­ tensitet. De kretsande planen avbördade sig ibland flere bomber samtidigt och höjde sig med ett ryck när de miste sin last. Vinande föllo de tunga sprängladdning­ arna till jorden, borrade sig ner i marken och öppnade under öronbedövande skrällar vida och djupa kratrar. Brandbomberna flammade upp i vita sjudande moln. " Under eftermiddagens lopp bärs 8 5 sårade till sjuk­ huset. "Det var beklämmande att se dessa fruktansvärt tilltygade människor sitta på poliklinikens trappa och vänta på vård. Där satt en man med halva foten bortsli­ ten av en bombskärva; hans hustru försökte hämma blodflödet med sin schama. En kvinna bar ett blodigt

bylte i sina armar, eit barn som kanske redan var dött. Ingen av dem jämrade sig eller grät. Alla stirrade ti­ gande ut i rymden och väntade på sin tur att få komma in i rummet där doktor Mahgub och Abdallah arbetade - nedblodade som slaktardrängar. " 1 3 9 1 49

I december hade italienarna satt in tårgas, i januari kom senapsgasen. Gunnar Agge såg dropparna av en olje­ liknande vätska ligga som en slöja runt bombkratrarna. "Då soldaternas bara fötter, underben och händer kom­ mo i beröri�g med dessa, drogos stora brännblåsor upp på huden. Ogonen började bränna som eld och kunde inte mera öppnas. En stickande, hostretande luft snör­ de liksom samman strupen. Blinda och halvkvävda vacklade männen bort genom snåren och blevo liggan­ de, tills senare kamrater kommo och hittade dem. Grä­ set och bladen på vilka dropparna lågo, gulnade och vissnade på långt avstånd kring bombhålen, och förd av vinden kändes lukten mer än 500 meter bort. " 1 4° ·

1 50

I maj 1936 erövrade italienarna huvudstaden Addis Abbeba och Mussolini förklarade kriget avslutat. Inför Nationernas förbund vädjade den landsflyktige kejsaren Haile Selassie den 30 juni 1936 en sista gång till världssamvetet: "Det är icke endast mot soldater som den italienska regeringen fört krig. Den har framförallt angripit be­ folkningen fjärran från krigsskådeplatsen i syfte att terrorisera och utrota den." "Vaporisatörer för senapsgas uppsattes på flygpla­ nen, så att de över vida områden kunde utsprida ett fin­ fördelat, dödligt giftregn." "Från slutet av januari 1936 dränktes soldater, kvin­ nor, barn, boskap, floder, sjöar och fält i ett aldrig upp-

1 9:*6

hörande dödsregn. I syfte att systematiskt förinta alla levande varelser, i syfte att desto säkrare kunna förstö­ ra vattendrag och betesmarker, lät den italienska krigs­ ledningen sitt flygvapen ständigt kretsa fram och tillba­ ka. Detta var dess främsta krigsmetod. " "Denna fruktansvärda taktik lyckades. Människor och djur gingo under. Alla som träffades av dödsregnet flydde, vrålande av smärta. Alla som drucko det förgif­ tade vattnet och åto den infekterade födan dukade under i ohyggliga plågor." 1 41 Kejsarens tal dränktes i oväsendet från de italienska journalisternas visselpipor. Fyra dagar senare accepte­ rade Nationernas förbund erövringen av Etiopien och upphävde sanktionerna mot Italien. . 151

Under de sju månader kriget varade hade det italienska flygvapnets 500 plan gjort 7 500 insatser och fällt 8 5 ton bomber. 1 42 Mussolinis son, Bruno, var själv en av fly­ garna: "Vi satte eld på kullarna, fälten och de små byarna . . . Det var verkligen underhållande . . . Knappt hade bom­ berna nått marken förrän de briserade i vit rök, en enorm flamma slog upp och det torra gräset började brinna. Jag tänkte på djuren: Gud som dom sprang . . . När bombställen var tömda började jag kasta bomber för hand . . . Det var verkligen roande . . . Omgivna av en ring av eld fick omkring 5 ooo abessinier en obehag­ lig död. Det var ett helvete där nere." Det är Bertrand Russell som har lyft fram den här passagen i sin bok Power (193 8). Russell fäster sig sär­ skilt vid dea gudalika maktkänsla som utvecklas när man onåbar, högt däruppe, lätt och lekande kan förinta andra. Han skriver: "Om man kunde tänka sig en rege­ ring som regerade från flygplan och besökte marken li­ ka kortvarigt som dagens regeringar besöker luften skulle inte en sådan regering få en helt annan syn på opposition, skulle den inte på bekvämaste sätt helt en­ kelt utrota allt motstånd?"

Mussolini tillbringade kanske inte mer tid i luften än på marken men han beordrade en systematisk terror­ och utrotningspolitik i Etiopien. Hundratals byar brändes och de överlevande sköts på blotta misstanken om upproriska avsikter. Unga intellektuella dödades metodiskt för att göra landet mer lättregerat. Första generationen etiopiska folkskollärare blev praktiskt taget utplånad. Massakrer från luften och på marken avlöste varandra under de fem år det italienska väldet i Etiopien varade.' 43 1 52

När började egentligen andra världskriget? Var det den 1 8 september 193 1 när japanerna angrep Kina och för­ vandlade den kinesiska nordostprovinsen till det japan­ ska lydriket Manchukuo? Eller var det i mars 1932 när_ japanskt flyg plötsligt bombade Shanghai och vållade flera tusen civila dödsoffer? Eller kanske i januari 1933 när japanerna ockuperade norra Kina ända fram till Peking och Tientsin? Japanerna kallade kriget "Kinaepisoden". Från euro­ peisk synpunkt hände allt det där alltför långt bort för att vara ett världskrig. Världen låg i Europa. Men när japanerna den 26 augusti 1 937 angrep järn­ vägsstationen i Nantao och inte bara dödade hundratals civila kineser utan även skadade den brittiske ambassa­ dören, Sir Hughe Knatchball-Huggesson, då gjorde det ett visst intryck. "Sådana händelser inträffar", hette det i den brittiska protestnoten, "när man lika olagligt som omänskligt underlåter att dra den klara skiljelinje mellan stridande och icke stridande som både folkrätten och mänsklig­ hetens samvete alltid har krävt." 1 44 Två unga poeter vid namn Auden och Isherwood upptäckte kriget. Många år senare hittade jag deras reseskildring på ett antikvariat i Peking. Så här beskri­ ver de offren för ett av de flyganfall varmed japanerna brukade fira sin kejsares födelsedag den 29 april: "Vid den andra grinden låg fem civila offer på bårar

i väntan på kistorna. De var fruktansvärt stympade och mycket smutsiga, ty den kraftiga explosionen hade ta­ tuerat deras kroppar med grus och sand. Bredvid ett av liken låg en pinfärsk, alldeles oskadad halmhatt. Alla kropparna verkade mycket små, mycket fattiga och mycket döda, utom en gammal gumma med hjärnan vämjeligt sipprande ut genom huvudduken. När vi stod bredvid henne såg jag hur hennes mun, som var full av levrat blod, öppnades och stängdes, hur hennes hand under hårtäcket av säckväv öppnades och stängdes. Så­ dana voro de gåvor Kejsaren mottog på födelseda­ gen." 145

1 53 Även om japanernas och italienarnas framfart vållade indignation, så kvarstod världsbilden från Ingenjör Ro­ burs luftfärd orubbad. Ett kvartssekel efter det första bombangreppet var det fortfarande afrikaner, araber eller kineser som blev bombade medan vi europeer än­ nu kunde blicka upp mot flygplanen på himlen i trygg förvissning om att ingenting ont skulle hända oss. Vi var ju redan civiliserade. Men under ytans lugn rörde sig onda drömmar. Våra fantasier ändrade karaktär. Innan flygplanet ännu fanns hade vi drömt segerdrömmar om att bomba andra ra­ ser, andra planeter, andra stjärnsystem. Nu när vi verk­ ligen bombade andra raser, drömde vi mardrömmar om att själva bli bombade.

..... 7 1 54 I maj 1937 stod Peenemiinde klart med 3 5 0 anställda. Det avgörande problemet var styrningen, som också innefattade stabilisering. Utan en viss primitiv styrför­ måga gick det inte att få upp raketen i luften överhu­ vudtaget. von Braun la ut uppgiften till firma Kreisel­ geräte, gyroinstrument, som gjorde Anschiitz-Kaemp­ fes kompasser åt flottan och autopiloter åt flyget. Fir-

man skapade en styrmekanism kallad Sg 3 3 vars enda uppgift var att rikta raketen uppåt. Var den föll ned fick bli dess ensak. Små vagnar på spår mätte accelerationen. Små styrvingar skulle ge raketen dess riktning i sidled. I december 1937 samlades 1 20 militära höjdare för en ny raketdemonstration, som fördröjdes dag efter dag på grund av regn och kyla. Under tiden gnagde mössen på de el�ktriska kablarna och vållade ideliga kortslut­ ningar. Antligen kunde raketen "Deutschland" skjutas upp. Den kraschade efter 20 sekunder. Likadant gick det med de tre följande. Styrsystemen var för svaga, raketen roterade i luften. Följande år härjades New England av en orkan som fällde tusentals träd. Goddard i sin dagbok: "Körs­ bärsträdet brutet. Fortsätter ensam." .... 1 95 1 55

Tjugutalets framtidsromaner utspelar sig i barbariet efter redan inträffade krig. Trettiotalets framtidsroma­ ner har istället en tydlig förkrigskaraktär - de varnar för barbariet efter ett krig som de ser komma. Ju mer vi närmar oss krigsutbrottet 1939, desto oftare ställs ock­ så den moraliska frågan: Har vi rätt att störta oss själva och mänskligheten ned i denna avgrund? I irländaren Joseph O'Neills Day of Wrath (1936) förvandlar brandbomberna Europas städer till bränn­ ugnar där hela befolkningar kremeras i 3 ooo graders hetta. Japan blir inte heller skonat: "En enda skvadron med giftgasbomber kan utplåna en miljon av de där gula jävlarna på tio minuter bara i Tokyo . . . " Visst kommer Tokyo att förintas, tänker hjälten. Men inte ens mordet på miljoner hjälplösa japanska kvinnor och barn kan ge mig min älskade till baka. 1 46 Om Tokyos förintelse var mord, vilka var då mör­ darna? Var och en som fäller en bomb är skyldig, svarar kapten A 0 Pollard i Air Reprisal (1938). Antingen är

de fåraktiga nog att lägga sitt öde i en annan människas händer och låta honom besluta åt dem; eller också vill de i själva verket döda kvinnor och barn för att till­ fredsställa någon hemlig lust inom sig. I båda fallen måste de anses ansvariga för sina handlingar. "Hade han kunnat, skulle han ha straffat var och en av dem för brott mot mänskligheten. " 1 47 Vadå brott mot mänskligheten? Enligt vilken lag? Gällande vilken hudfärg? .... 8 1 56

1 93 7

Tyskarna fällde miljoner bomber i Spanien under inbördeskriget 1936- 1939· Några promille av dem föll över Guernica. Varför blev det just dessa 5 771 bomber som gjorde historia? Kanske, paradoxalt nog, därför att staden är så liten. . De flesta tyska bombangrepp företogs mot storstäder som Madrid och Barcelona, som 29 ton bomber inte kunde förinta. Vad var 271 hus i det väldiga Madrid? Men när samma antal hus förstördes i Guernica innebar det att hela stadskärnan utplånades. Förödelsen blev total. Det är inte hela förklaringen, ty flera andra småstä­ der bombades utan att bli berömda. Några mil från Guernica ligger Durango, som angreps från luften redan i slutet av mars 1937 och sedan upprepade gånger i början av april. De civila offren var lika många som i Guernica. Varför blev inte Durango symbol? - Vår stad sågs bara som en plump industristad, säger invånarna i Durango idag. Guernica hade redan tidigare en särställning som baskernas huvudstad, där de samlas till rådslag under den heliga eken. Förstörel­ sen av Guernica blev symbolisk därför att Guernica redan var en symbol. 148

1 57

Avgörande var också att några utländska korrespon­ denter råkade befinna sig i närheten och hann fram till Guernica före Francotrupperna. I synnerhet George Steers rapport i The Times blev betydelsefull. 1 49 Tid­ ningen hade för att ge den ökad tyngd placerat den på ledarsidan. . Steer beskriver hur han klockan två på natten an1änder till en stad i lågor, där gatorna är oframkomliga och hus efter hus faller samman till glödhögar. De enda militära målen - en liten vapenfabrik och två baracker - ligger utanför staden och är oskadade. Avsikten med bombardemanget tycks enbart ha varit att terrorisera civilbefolkningen och förstöra den baskiska kulturens vagga. I själva verket var tyskarna okunniga om stadens kulturella betydelse. Guernica var för dem bara en lik­ giltig experimentplats, där de prövade en viss bland­ ning av spräng-, brand- och splitterbomber.

1937

1 58

Samma dag som The Times, 28/4, hade Dagens Nyheter Guernica som enspaltare längst ned på första sidan, utkonkurrerad av "Dödlig utgång av blindtarmsoperation i Jönköping" och "Kameler idisslare, säger tull". Inne i tidningen har en hel stad förintats och hundratals dödsoffer �rävts när Guernica förvandlats till rykande ruinhög. Aven Bo livar, Arbadegue och Guerricalz nämns. "Samtliga tre platser lades i ruiner. Civilbefolk­ ningen och regeringssoldaterna ha lidit stora förluster i döda och sårade." Guernica var ännu bara en av flera bombade städer. Men när tidningen återkommer till ämnet några dagar senare under rubriken "Den spanska tragedin" är det Guernica och enbart Guernica som står i centrum. Luftangreppet skildras som "den ohyggligaste episod den moderna krigshistorien har att uppvisa". 1 5°

111$7

1 59

Bilden av en liten fredlig stad plötsligt överraskad av krigets inferno och en uråldrig kultur skändad av fly­ gande vandaler - även den bilden skulle troligen snart ha varit glömd om inte den fascistiska och nazistiska propagandan försökt dölja vad som hänt. I fem dagar hölls media borta från Guernica medan Francotrup­ perna avlägsnade alla spår av tysk medverkan. Sedan blev journalisterna serverade en ny version av histori­ en, som för all framtid förblev Francoregimens offici­ ella: något flygangrepp hade aldrig inträffat, "de röda" hade själva bränt ned sin stad. Mörkningsförsöken kom Guernicadebatten att flamma �pp igen och höll den pyrande genom decen­ nierna. Annu på 1960-talet försökte Gunnar Unger i Svenska Dagbladet prångla ut Francolögnerna och gav DN:s utrikesredaktör Ulf Brandell anledning att redo­ visa de senaste forskningsrönen från Institut för Zeitgeschichte i Miinchen. Så håller lögnen sanningen levande. 1 5 1 1 60

Sanningen om Chechaouen behövde aldrig mörkläg­ gas. Att bomba infödingar ansågs helt naturligt. Italienarna gjorde det i Libyen, fransmännen gjorde det i Marocko och Syrien, b.!itterna gjorde det i hela Mel­ lanöstern, i Indien och Ostafrika och sydafrikanerna i Sydvästafrika. När kommer någonsin en ambassadör att be om ursäkt för det? Av alla dessa bombade städer och byar var det Guernica som gick till historien. Ty Guernica låg i Eu­ ropa. Där var det vi själva som dog. 1 61

Under hela mellankrigstiden växte europeernas fruktan för en ny sorts krig som plötsligt skulle slå ned som en

blixt från klar himmel bland fredliga, obeväpnade människor. Guernica blev namnet på denna fruktan. Så här formulerades den samma år jag föddes, 1932, av den konservative engelske partiledaren Stanley Baldwin: "I nästa krig kan varje stad inom räckhåll för fiendens flyg redan under krigets första fem minuter bli bombarderad på ett sätt som i det förra kriget var otänkbart . . . Anfall är enda försvar, vilket innebär att man för att rädda sig själv måste döda fler kvinnor och barn än fienden och göra det fortare." 1 P Douhet själv hade inte kunnat säga det bryskare. En rad militära auktoriteter framställde redan tanken på att skona civila som löjlig och föråldrad. Civilbe­ folkningens påstådda immunitet var, skriver M W Royse i Aerial Bombardment (1928), helt enkelt en funktion av artilleriets begränsade räckvidd. När flyget nu ofantligt hade ökat denna räckvidd fanns det ingen anledning att begränsa krigföringen till dem som kunde försvara sig. Förintelsen av Guernica fick ett så enormt genom­ slag därför att den var precis vad alla väntade på. 1 62

I Paris gick Pablo Picasso och väntade. Han hade redan i januari 1937 åtagit sig att göra en stor målning för den spanska paviljongen på utställningen Expo 37. Invig­ ningen närmade sig, men Picasso hade ännu inte satt penseln till duken. Guernica gav honom motivet. Han läste i L'Humanite en översättning av George Steers reportage i The Times och den första maj började han måla den tavla som mer än något annat gjort Guernica till ett världsnamn. r 5 3 Målningen ställdes ut i Paris medan luften ännu var frän av brandrök i Guernicas ruiner.

1 63

Chechaouen hade ingen Picasso. Där fanns inte ens en kamera att dokumentera förödelsen med. Bland alla de tiotusentals dokument som Ali Raisuni samlat finns inte en enda bild av det bombade Chechaouen. 1 64

Under hösten vandrade Picassos "Guemica" vidare till Oslo och Köpenhamn och i mars 1938 visades tavlan i Stockholm. Det var en til�räckligt märkvärdig händelse för att en folkskollärare i Alvsjö skulle ta med sig sonen (jag) och fara in till stan. Den moderna konstens tragedi är, skrev en ledande svensk kritiker, Gotthard Johansson, att den så totalt avlägsnat sig från det mänskliga samhället, ja från män­ niskan själv. Detta blev särskilt tydligt när modem konst, som Picassos "Guemica'', för en gångs skull sök­ te gripa in i en verklighet utanför konsten. "Innan åskå­ daren lyckats lösa den komplicerade bildgåtan, har han för länge sedan hunnit glömma spanska inbördeskriget . . . Om Picassos Guemicabild förmår resa någon indig­ nation, så kommer den snarare att rikta sig mot den moderna konsten än mot Franco." 1 5 4 � 293 1 65

Japanerna var inga oskyldiga offer, tvärtom. De började andra världskriget med sitt oprovocerade angrepp på Kina. De började det strategiska bombkriget genom att i januari 1939 brandbomba bostadsområden i Kinas provisoriska huvudstad Chungking, som låg långt ba­ kom alla fronter. Ett ögonvittne berättar i The Times: "Bombningen var den värsta uppvisning i kallblo­ digt massmord japanerna hittills gjort sig skyldiga till . . . De utsatta områdena blev brinnande infernon. Jag har aldrig sett något liknande. De flesta av de hus som klättrar längs bergssidorna är av trä och ligger staplade

ovanpå varandra. De brann som fnöske . . . Natten fyll­ des av skrik från sårade och döende, överröstade bara av eldens dån. Hundratals människor försökte und­ komma över den gamla stadsmuren men fångades in av flammorna som av ett trollspö och skrumpnade till aska . . . " 1 5 5 "Det är kontinuiteten i skräcken som har den mest dödande inverkan på moralen", rapporterade Edgar Snow från Chungking. Men luftangreppen kan också få bumerangeffekt. "De medförde helt enkelt att mot­ ståndsviljan spändes hårdare hos massan av folket, de gjorde fienden mera påtaglig och drev människorna närmare varandra . . . Vidsträckt och urskillningslös bombning av civila centra dödar relativt få människor: offren för de japanska räderna under en period av tre år uppgick till mindre än 200 ooo. Men den . . . uppväcker ett alldeles personligt hat som ingen riktigt kan förstå som inte har hukat sig i en källare eller borrat ned ansiktet i ett fält för att undkomma störtbombare eller sett en mor leta efter sin sons avslitna huvud eller känt stanken av brända skolbarn." Det var så det började - många år innan en enda brandbomb fallit över Japan. Och så f�nsatte det. Amerikaner som tjänstgjorde i Kina blev ofta särskilt ivriga att låta japanerna smaka sin egen medicin. En av dem hette Curtis E LeMay. � 223 1 66

Den första september 1 939 när andra världskriget bröt ut var jag sju år och hade just börjat skolan. Plötsligt insåg jag att min far redan var gammal. Han visste inte ens hur man släcker en brandbomb. Han kunde inte ta sig ut ur källaren till ett hus som störtat samman, han . hade inte en aning om hur man gömmer sig i skogen och gräver ned sig i snön. Hans krig var fortfarande första världskriget och ville jag överleva det andra, var det jag själv som måste ta ansvaret.

1939

1 67

Jag hade ännu bara gått några dagar i skolan och sta­ vade mig mödosamt fram bland tidningarnas krigs­ rubriker. En av de första böcker jag gav mig på var Flyganfall! Hur skalljag handla? Det var för att få svar på den frågan jag lärde mig läsa. Det gällde livet. Jag minns omslagsbilden: mor och barn i silhuett mot exploderande ruiner. Och när jag hittar den lilla skriften i Kungliga bibliotekets samlingar känner jag genast igen �assaskåpsfirman Rosengrens annons för ståldörrar. "Ovre bilden: gastät dörr med gummität­ ning. Undre bilden: Splittersäker dörr, levereras med eller utan gummitätning." Jag tjatade på min far att vi skulle ha en · sån dörr, som levererades komplett med stålkramar, murkramlor och till ressningsanordning och vid anfordran även med titthå täckt av splitterfritt glas.

f

1 68

Det var i tvättstugan vi skulle överleva. Tvättstugan var ett källarrum med en jättelik bykgryta av gjutjärn, där tvätten kokades över vedeld av två väldiga kvinnor som kom ett par gånger om året och stortvättade i moln av vit ånga. Tvättstugan hade också ett cementkar där tvätten blötlades kvällen före stortvätten och sedan, ef­ ter kokningen, skrubbades mot tvättbräden, sköljdes och vreds ur. Tvättstugan var det innersta rummet i källaren, det som låg nedsprängt i berget och därför kunde ge ett visst skydd mot bomber. Men givetvis måste källar­ fönsterna först säkras med sandsäckar och givetvis måste vi ha yxa och bräckjärn i skyddsrummet så att vi kunde ta oss ut när huset hade rasat ihop över oss och givetvis måste vi ha nödproviant om vi skulle bli in­ stängda i flera veckor och våta filtar om det skulle börja brinna och sand och skyffel och pytsspruta och vikti­ gast av allt - vi måste ha den där dörren från Rosengrens, helst en gastät, men åtminstone en splitter-

Jag lärde mig läsa för att lära mig överleva. Så här såg boken ut. Typografi, språk och budskap - allt tycktes självklart och oföränderligt.

STAi.DÖRRAR

FOR

1' 5:!::

· - - ---­ Ovt• blld9n:

- - - .-. M9ctr9 b1klllft: ..-.- - -.. - - - .-.... DetM dOfrar uttar. ... : 1191 � : ,... � oc:h te- ! - -111 - f

tt611c•rmet. eutlu"�� f ... ..� ,

= ::.a�'='�= frlu 91et.

r

t

lNlftd ... �k>- i - ... llOglt -· _,_ ... prt..-

•· A. llOS-Gll•NS

-·

_,

E n sån här dörr måste man ha. Den stängde kriget ute.

säker, det måste vi helt enkelt ha för att stänga kriget ute. Men det förstod inte min far. Han trodde att kriget skulle komma marscherande som i gamla dagar, sakta men säkert. Han förstod inte att numera kom kriget nedfallande från skyarna, utan förvarning, mitt i natten. Jag som visste, jag låg om kvällarna och väntade på det tills jag somnade.

1 69

Häst och vagn väckte ingen uppmärksamhet på Lång­ brodalsvägen. Det var det normala fordonet. Kom det en bil däremot, rusade vi till staketet för att titta. Bilar drevs inte med bensin utan med "gengas" som fram­ ställdes av björkved i ett slags kamin fästad bakpå bilen. Gasen var mycket giftig. Bränslekommissionen hade en särskild byrå, gengasbyrån, som fastställde när rätt till ersättning för gengasskada förelåg. Där hade jag mitt första sommarjobb. Det var nästan omöjligt att föreställa sig att världen någonsin skulle kunna bli annorlunda än den då var. Det var självklart att dess knastrande, raspiga röst skul­ le nå oss genom hörlurarna till en liten "kristallmotta­ gare". Det var så världen lät. Bara en i taget kunde lyss­ na på den och nyheterna var alltid för viktiga för att det skulle vara min tur. En bit in i kriget köpte vi en familjeradio med fasad som det runda blomfönsfret av färgat glas i en kyrka. Mitt i blomman satt en ratt med fingergrepp. Med den ställde man in stationerna. Alla hade en sån radio. Det var självklart att radion skulle se ut så. Den mörkbruna färgen och den sakrala formen stämde väl med de oros­ fyllda tiderna som tyvärr sträckte sina verkningar även till vårt lugna och fredliga land, där luftskyddets upp­ gift var att hjälpa i de farofyllda stunderna, att minska krigets fasor och hos befolkningen ingjuta tillförsikt och förtröstan så att vårt folk utan att tvingas på knä skulle kunna genomgå den gastkramning en hem­ ortsbekämpning från luften innebär. Det var tidens språk, lika självklart som radion det kom ur eller typografin som fäste det på papper. Det just pågåendes självklarhet är i varje givet ögonblick nästan omöjlig att genomskåda. Det kräver en enastå­ ende ansträngning att inse att tusen andra "nu" en gång varit lika självklara och att ytterligare tusen "nu", som ald�ig funnits, skulle kunna vara det. Annu svårare är det att inse att det "nu" vi idag råkar uppleva är lika tillfälligt och övergående som 1939 års "nu" en gång var.

·

1 70

Där låg jag alltså i min "turistsäng", som den självklart hette, iförd min självklara skotskrutiga pullover, mina självklara golfbyxor och mina lika självklara knästrum­ por och stavade mig bokstav för bokstav fram genom första kapitlet av polisföreståndare Åke Kretz' hand­ bok. "Ka-pi-tel 1 . KRIG HEM-MA. Fru Berg-gren vri­ der sig o-ro-ligt av och an på sin bädd. Fas-tän nat-ten re-dan är långt li-den har hon än-nu in-te fått en blund i ö-go-nen. När som helst kan si-re-ner-na lju-da . . . " Jag läste förstås ofta fel i början, tappade bort bok­ stäver eller kastade om dem. "Stålkarm" blev "stål­ kram". I synnerhet hittade jag "barn" överallt. När det stod "bombarna" såg jag barnen framför mig. När det stod "brandpatrullen" eller "brandbomber" - javisst, då kastade jag om bokstäverna så att alltihop kom att handla om mig själv. 171

I dörren till skyddsrummet står husledaren Berg och räknar in sina skyddslingar. Berg har blivit en mäkta be­ tydande man sedan luftkriget började. I tvättstugan har han ordnat ett provisoriskt skyddsrum. För den hän­ delse huset skulle råka störta in har han här och där rest upp stockar, som med ena ändan mot källargolvet och den andra mot innertaket vid behov kan bära upp den ökade tyngden. (Varför hade inte vi stöttat taket i tvätt­ stugan?) Källarfönstren har han murat igen för att inte projektilsplitter skall slå in. (Räcker det med sandsäckar för fönstren? Eller är det säkrare att mura igen dem?) I dörröppningen, där Berg fattat posto, står en stor trälåda med något mjölaktigt. Det är klorkalk. (Varför hade vi ingen kalklåda?) Personer som sedan luftanfal­ let satt in komma utifrån för att söka skydd i källaren skall först torka av fötterna i lådan, innan de bege sig in i skyddsrummet. Man kan ju inte vara säker på att de inte, utan att själva veta om det, råkat trampa i senaps:. gas.

Under luftanfallet ringer larmklockan i källargången. Det är de bägge barndposterna (barnen!) på vinden som påkalla hjälp. Berg och pojkarna (pojkarna! ) ta stålhjälm och gasmask och försvinna uppför trappan. När de kommer tillbaka är de sotiga men belåtna: "Det där kla­ ra' vi fint", säger Johanssons äldste pojk. Från alla håll bestormar man de fyra männen med frågor och . . . (Männen! Har man släckt en barndbomb på vinden så är man inte "Berg och pojkarna" längre, då har man blivit en av "de fyra männen".) Kriget erbjöd en genväg till vuxenstatus. Men bara för den som övervann sin rädsla. Bara för den som vå­ gade höra det där "Nu dog du" och svara "Ja, nu är jag död". 1 72

De som i skyddsrummen likt råttorna i sina hål bida ödet, skåda icke något krigets majestät - om det nu finns något sådant. Väntan och ångest är deras lott. De stridande trup erna äro i regel utspridda och nedgrävda. Flyganfal mot dem medför ringa effekt. Storstäderna däremot utgöra präktiga mål. Skadegörel­ sen per fälld bomb blir i hemorten större än vid fron­ ten:. Nåväl, säga militärerna, låt oss angripa hemorten. Aro vi då utlämnade på nåd och onåd? Nej, så illa är det icke. Det torde kunna fastslås att något massmör­ dande från luften- icke är möjligt, om luftförsvaret är något så när välordnat. Varje husbarndvakt bör för att möjliggöra bekämp­ ning av nedfallande barndbomber förfoga över åt­ minstone en handpump med fotplatta (det hade vi), en cementskyffel med långt skaft (det hade vi också), samt en långskaftad kvast (men var fanns kvasten?). På vin­ den böra dessutom finnas tre fyllda vattenhinkar av galvaniserad plåt samt en trälåda innehållande en kubikmeter sand. Den farligaste barndbomben är fosforbomben. Fos­ forn antänder sig själv vid beröring med luft. Verk­ ningsområdet är mycket stort, enär brinnande fosfor-

f

droppar stänka vida omkring. Fosforstänk ge djupa, svårläkta sår som snarast bör baddas med natriumbi­ karbonatlösning. (Hade vi natriumbikarbonat? Var fanns den?) Barndkåren hinner inte bekämpa alla eldsvådor un­ der ett luftanfall. I varje fastighet måste därför ett par vakna och rådiga personer ständigt vara beredda att oskadliggöra barndbomber. En lämplig uppehållsplats utgör vindstrappan. Barndpatrullens medlemmar äro hjältar. De utsätta sig för lika stora faror som soldaterna vid fronten. Lyckas de icke släcka bomben underrättas först blockvakten, sedan närmaste polisstation. Vederböran­ de polisbefäl går därvid i författning om insättande av erforderlig barndkårsavdelning ur det allmänna luft­ skyddet. Det är däremot förbjudet för allmänheten att under luftanfall tillkalla barndkåren medelst barnd­ skåp. Det viktiga är att inte gripas av panik. Hemskydds­ ledaren ansvarar för att husinvånarna iaktta ett luft­ skyddsmässigt uppträdande. Från riksförsvarets syn­ punkt är paniken farligare än någon annan av luftkri­ gets verkningar. Det är icke de döda som falla undan för angriparens krav, utan de förskrämda.

1 73

Så löd de självklara orden. Jag reste mig och gick, fort­ farande iklädd golfbyxor och knästrumpor, för att hämta ett glas mjölk. Inte i kylskåpet, ty det fanns ännu inte, utan i det självklara kallskafferiet. Inte ur mjölk­ paketet, ty det fanns ännu inte, utan ur den självklara tillbringaren. Inte den homogeniserade lättmjölk jag idag dricker, ty den fanns ännu inte, utan den självkla­ ra komjölken från den självklara lagårn vid Långbro gård. Av allt det som var självklart med "att hämta ett glas mjölk" är det i dag bara själva glaset som har sin ur­ sprungliga självklarhet kvar.

Även från orden som jag läste har det själv.klaras för­ trollning fallit. Vad som då var uttryck för ett självklart medvetande om situationens allvar framstår idag som ett cyniskt konstaterande av att det från riksförsvarets synpunkt är bättre att kvinnor och barn dör än att de blir hysteriska och skapar panik. Nu dog du. Det var bäst så. Jag förstod det bara alltför väl. Så rädd som jag var, fick man helt enkelt inte bli. Och eftersom jag redan i förväg, långt innan någonting ännu hade hänt, var så här himla liten och rädd . . . Slutsatsen gav sig själv. Jag instämde. Jag gillade den. Den ingav mig en känsla av offervilja och högtid, som var berusande självklar. Nu dog jag. Bättre dö än att med min skräck smitta ned alla dem som måste vara hjältar. ..... 2 1 74 1 9'.3 9

På andra världskrigets första dag vädjade president Roosevelt till de stridande stormakterna att "inte under några omständigheter låta sin krigsmakt från luften bombardera civilbefolkning eller obefästa städer". Båda parter lovade. Men britterna var inte lyckliga. Med dessa löften hade man skapat "en konstlad situa­ tion" som i längden var ohållbar eftersom den inte till­ lät någon bombning utanför krigsskådeplatsen, skrev Spaight efter kriget. 1 56 Ingen bombning utanför krigsskådeplatsen - det var den välkända amerikanska ståndpunkten från mellan­ krigstidens förhandlingar. Den var ett bergsäkert sätt att skydda civilbefolkningen bakom frontlinjerna från luftangrepp. Men den tillät inte polackerna att bomba Tyskland, eftersom de inte kunde förflytta krigsskåde­ platsen dit. Den förbjöd engelsmännen att bomba Tyskland, så länge de inte hade någon arme stridande där. Men den tillät tyskarna att bomba Polen överallt där de hade gjort landet till krigsskådeplats. Den enda regel som verkligen skulle ha begränsat bombkriget, var en regel som i hög grad gynnade angri-

paren på de angripnas bekostnad - och därigenom öppnade grindarna för andra krigsförbrytelser än bombflygets.

1 75

Den 6 oktober 1939 var Polen erövrat och Hitler er­ bjöd fred. Det är lärorikt att leka med tanken på vad som skul­ le ha hänt om britter och fransmän hade antagit det anbudet. Då skulle Hitler inte ha tvingats sprida ut sina trupper över hela Europa utan kunde ha samlat dem till angrepp på Sovjetunionen. Troligen hade han vunnit det kriget. De som idag anser att kommunismen var ett ännu värre ont än nazismen, hade kunnat störta det kommu­ nistiska väldet redan på 1 940-talet genom att stödja Hitler, ja bara genom att 1939 ge honom den fred han begärde. Kombinationen av ryska naturrikedomar och tysk teknik och organisation skulle ha skapat en super­ makt långt starkare än den nazistiska eller kommu­ nistiska var för sig. Och när kärnvapnen kom? Hur skulle det kalla kriget ha utspelat sig med en sådan mot­ ståndare? Skulle tredje världen ha kunnat befria sig? Skulle det alls finnas någon värld idag? ... 1 77 1 76

1 939 blev ett nytt genombrottsår för atomfysiken. En landsflyktig judisk atomfysiker, Lise Meitner, förstod innebörden av ett experiment som Hahn och Strassman gjort i Berlin: de hade utan att inse vad som hänt kluvit en atomkärna. Nyheten utlöste en febril aktivitet i USA dit andra judiska forskare tagit sin tillflykt undan nazismen. I mars visade ungraren Leo Szilard experimentellt att en kedjereaktion (där alltså den ena atomklyvningen fram­ kallar den andra) var möjlig. I augusti skrev forskarna

med Einstein i spetsen till Roosevelt och varnade för att Hitler kunde göra en atombomb. 157

� 1 89 1 77 Chamberlain avvisade Hitlers erbjudande om fred. Samtidigt avvisade han dem som ville börja bomba Tyskland. "Till vilka ytterligheter andra än må gå, kommer Hans majestäts regering aldrig att avsiktligt anfalla kvinnor och barn och andra civila för att terro­ risera dem. " 1 5 8

Men våren 1 940 gick kriget in i en ny fas genom en serie snabba tyska segrar över Danmark, Norge, Holland, Belgien och Frankrike. Den brittiska armen lyckades med nöd och näppe undkomma vid Dunker­ que den 26 maj. Den 1 4 juni intog tyskarna Paris och Frankrike gav upp. Storbritannien stod ensamt mot. Hitlertyskland. Bombflyget hade blivit det enda vapen varmed britterna fortfarande kunde nå tyskarna. 1 1 /5 Det beslut som den 1 r maj hade fattats frivilligt, 1912 framstod bara två månader senare som en sista, despe­ rat utväg för Storbritannien att alls kunna fortsätta kri­ get. ·

� 181

1 78 Varför blev Churchills beslut att börja bomba Tyskland aldrig offentliggjort? "Vi var tveksamma om de psykologiska verkning­ arna", skriver Spaight, "vi fruktade propagandistiska förvrängningar av sanningen: att det var vi som började det strategiska bombkriget. Därför vågade vi inte ge vårt storartade beslut av den r r maj den publicitet det förtjänade. Jag betraktar [förtigandet] som ett misstag. Beslutet var lysande. Det var lika heroiskt och själv­ uppoffrande som det ryska beslutet att tillämpa den brända jordens politik. Det gav Coventry och Birming­ ham, Sheffield och Southampton rätten att se Kiev, Charkov, Stalingrad och Sebastopol i ögonen. " 1 5 9

1 79

För Spaight i Bombing Vindicated (1944) var bombkri­ get heroiskt. För F P J Veale i Advance to Barbarism (1948, 1953) var det bara barbariskt. Veale ser bombkriget som ett jättelikt experiment i mental ingenjörskonst. Vad hade det för militär mening att den 1 1 maj 1940 sända 1 8 brittiska bomplan till den fredliga landsbygden i Westfalen i hopp om att där förstöra några järnvägsstationer? Vad man verkligen avsåg var något helt annat: att framkalla tyska repressalier och därmed hålla engelsmännens krigsvilja vid liv. Den brittiska allmänheten lurades att lägga hela skulden för Blitzen på de tyska ledarna, medan dessa, enligt Spaight, i själva verket gjorde allt för att få slut på bombkriget. 1 60 Framförallt ser Veale bombkriget som ett nederlag för folkrätten. Churchill offrade inte bara London och andra brittiska städer, han offrade resultatet av 250 års europeisk rättsutveckling till skydd för civilbefolk­ ningen. "Det lysande beslutet" återinförde barbariet. Attila och Djingis Khan smålog i sin himmel. "De skul­ le ha insett de obegränsade möjligheterna hos detta nya sätt att uppnå uråldriga syften. " 1 6 1 1 80

Den rättslöshet som de europeiska staterna dittills bara tillåtit sig utanför Europa, fördes av bombflyget tillba­ ka till Europa, skriver Veale. Det är en viktig iakttagelse. Vad Veale helt och hål­ let missar är att bombflyget inte var ensamt eller ens först med att till Europa importera kolonialkrigens me­ toder. Hitler började andra världskriget med ett oprovoce­ rat angrepp på Polen. Polackerna stod för honom utan­ för den europeiska värdegemenskap som krigslagarna var ett uttryck för. "Polen skall behandlas som en k��o­ ni ", sa han. 1 62 "Därför har jag, tillsvidare endast i Os­ ter, gett mina dödskalleförband order att obarmhärtigt

1940

och utan medlidande döda män, kvinnor och barn av polsk härkomst. Bara så erövrar vi det livsrum vi be­ höver. - Polen avfolkas och koloniseras av tyskar. " 1 63 Tio tusen intellektuella - lika många människor som står i vår svenska Vem är det - dödades redan under de första tre månaderna för att beröva det polska folket dess ledare. Två miljoner judar koncentrerades till get­ ton. Landet styckades och stora delar införlivades, efter vad som numera kallas "etnisk rensning", med Tysk­ land och dess nyblivna bundsförvant Sovjetunionen. Kort sagt: den hänsynslösa expansionspolitik som Italien fört i Etiopien och Libyen, Spanien i Marocko, USA på Filippinerna och som de västeuropeiska demo­ kratierna Belgien, Holland, Frankrike och England un­ der l 8- och l 900-talen fört runt om i Asien och Afrika, togs nu av Hitler hem till Europa och tillämpades i ännu brutalare form på polackerna. 1 64 Det är klart att denna brutalitet inte kunde begränsas till Polen. Den spred sig som en pest och kom genom "det lysande beslutet" att prägla även bombkriget. .... 1 74 1 81

'1 94 0

Churchills beslut att börja bomba Tyskland gällde ur­ sprungligen bara bombningen av militära mål, till vilka dock räknades kommunikationer, det vill säga järn­ vägsstationer, det vill säga mål som ofta låg i centrum av stora städer. Den 20/6 1940 vidgades definitionen av militära mål till att omfatta industriella mål, vilket betydde att även arbetarbostäder i anslutning till industrierna blev före­ mål för bombning. Den 6/9 svarade Hitler med Blitzen mot engelska städer som pågick i ett halvår och dödade 40 ooo civila britter. Den 16/Jo beslöt den brittiska regeringen att öppna vad som senare, under Vietnamkriget, skulle komma att kallas "free fire zones", det vill säga områden som fritt fick bombas när väderleken eller andra omständig-

heter gjorde det omöjligt att hitta militära eller indust­ riella mål. 16 5 Två veckor senare var frågan om man överhuvudta­ get skulle anstränga sig att hitta sådana mål. Churchill ville, sa han den 30/Jo, hålla fast vid regeln att bomb­ målen alltid skulle vara militära. Samtidigt måste dock civilbefolkningen omkring målområdena tvingas att "bära krigets börda". 1 66 Churchill var säkert inte omedveten om att hans formulering ekade av general Shermans berömda ord när han lät sydstaterna "känna krigets hårda hand" genom att bränna deras städer. 1 67 Det var just vad Bomber Command nu fick i upp­ gift: 20-30 tyska städer skulle utsättas för attacker med brandbomber följda av attacker med sprängbomber för att hindra tyskarna att bekämpa elden. "Därmed blev fiktionen att bombarna angrep 'mili­ tära mål' i städerna officiellt övergiven", heter det i den officiella brittiska historiken över luftkriget. "Det här var den teknik som blev känd som 'area bombing'." 168

Churchill ville inför sin regering inte medge att det innebar någon grundläggande förändring i brittisk politik. Det rörde sig, sa han, om "en något rymligare tolkning" av de hittillsvarande principerna. På sätt och vis hade han rätt. Det grundläggande be­ slutet hade fattats den 1 1 maj. Sedan drev bombkriget genom sin egen inre logik fram metoder att på enklaste sätt åstadkomma största möjliga förödelse.

1 82 Den sista oktober hade RAF fått order att brandhorn- 1 940 ba tyska städer. En vecka senare anföll de brittiska bombarna nazismens födelsestad, Miinchen. Veckan därpå svarade tyskarna mot Coventry. Coventry var inte bara en katedralstad utan också ett viktigt centrum för brittisk försvarsindustri, framför­ allt genom två stora tillverkare av flygmotorer och ett 20-tal underleverantörer som producerade flygmotor­ delar. Industrin låg blandad med bostadsbebyggelse

och i närheten av den mycket eldfängda medeltida stadskärnan, som fick tjäna som tändved för tyskarnas brandbomber. De civila skadorna (sex promille av sta­ dens befolkning blev dödad eller allvarligt skadad) betraktades som ofrånkomliga biverkningar. Coventry var tyskarnas dittills mest framgångsrika bombraid. Knappast någon av .�e berömda Coventry­ industrierna förblev oskadad. Andå minskade stadens industriproduktion inte med mer än en tredjedel och det tog bara en dryg månad att återställa full produk­ tion. Tyskarna räknade ut att det skulle behövas sex på varandra följande lika framgångsrika raider för att full­ ständigt slå ut stadens industri. Det var inte genomför­ bart. "Ytbombning", som tyskarna sa, eller "områdes­ bombning" som britterna kallade det, innebar att man förstörde ett militärt mål genom att utplåna hela den yta eller det område inom vilket målet låg. Det krävde stora bombmängder och tunga bombplan som tyskar­ na inte hade. Deras standardbombare var en tvåmoto­ rig Heinkel 1 1 1 med klart otillräcklig räckvidd och lastförmåga. Enstaka framgångar, som Coventry, kuride tyskarna åstadkomma även med sådana flygplan. Skapade de panik? Defaitism?. Hämndlystnad ? Ingetdera, enligt samtida opinionsundersökningar och ögonvittnesrap­ porter. De flesta Coventrybor insåg att en raid för att hämnas en raid som i sin tur var hämnd för en tidigare raid inte skulle stoppa nya raider utan bara göra kriget bittrare. r69

.... 1 90

1 83 Var det sin egen politiska övertygelse Kipling uttryck­ te i "Easy as ABC" ? Eller var han grovt ironisk? Säkert är. att berättelsen förstods på olika sätt av olika läsare. För C G Grey var den sannerligen inte iro­ nisk. I sin bok Bombers (194 1 ) beskriver Grey mellan­ krigstidens "kolonialbombning" som föredöme för

framtiden. Fransmännen, "vars främsta charm är deras intellektuella ärlighet", hade till och med uppfunnit ett särskilt flygplan, kallat Type colonial, "där man kunde sitta i skuggan med gott om utrymme för maskingevä­ ret och ha det bekvämt medan man sköt på inföding­ arna [and shoot the indigenes in comfort]. " Maktutövning från luften var enligt Grey ett nytt politiskt system som i framtiden borde kunna användas för att säkra världsfreden. I det sammanhanget ville han rekommendera Kiplings novell som en av den engelska litteraturens pärlor. Den ger, skriver han, "ett begrepp om hur civilisationen kan se ut om hundra år eller så när bombningen har gjort sitt jobb och mänskligheten är tacksam att låta polismakten utövas av ett internatio­ nellt flygvapen under befäl av ABC". 110

1 84 Första världskrigets deklarationer om folkens självbe­ stämmanderätt glömdes bort efter kriget men återupp­ stod friska och fräscha under nästa världskrig. I Atlantdeklarationen, augusti 1 94 1 , förband sig 1 94 1 Churchill (motvilligt) och Roosevelt (pådrivande) att "respektera alla folks rätt att själva välja den styrelseform de vill leva under". De båda krigsledarna önskade "återställa suveränitet och självstyrelse åt de folk som med våld har berövats dem". Vid hemkomsten betonade Churchill att det bara var fråga om allmänna principer. Självbestämmandet gäll­ de, sa han, "folk som led under nazistiskt förtryck och innebar ingen förändring i Storbritanniens imperiala åtaganden". Imperiet omfattade fortfarande en tredjedel av jord­ klotet men att något folk skulle önska befrielse från brittiskt förtryck var för Churchill en fullständigt främmande tanke. Amerikanarna tog Atlantdeklarationen mera bok­ stavligt. "Imperialismens tidsålder är förbi", sa USA:s vice utrikesminister Sumner Welles den 30/ 5 1942.

"Atlantdeklarationens principer måste gälla för hela världen - över alla hav och alla världsdelar. " 171 Sådana ord väckte förhoppningar som USA:s allie­ rade inte hade någon avsikt att uppfylla. .... 229 1 85 I december 1941 fann en brittisk forskargrupp under Solly Zuckerman att större delen av en bombs skade­ verkningar på människor åstadkoms av mycket små metallfragment som med hög hastighet tränger in i kroppen. Resultatet blir "en inre explosion" som under bråkdelen av en sekund tre- eller fyrfaldigar kroppsde­ lens ursprungliga storlek. 1 72 Avgörande för effekten är den mängd energi som överförs till vävnaderna. Om fragmentets tyngd för­ dubblas fördubblas också energin. Om hastigheten för­ dubblas, fyrfaldigas energin. Om fragmentet passerar genom kroppen och kommer ut på andra sidan tar det med sig mycket av sin energi och dödar bara om livs­ viktiga organ blir träffade. Stannar fragmentet kvar, avger det hela sin energi i kroppen och skadorna blir långt mer omfattande. Zuckermangruppens undersökningar gjordes ursprungligen för att söka skydda människor från b.ombernas verkningar. Men när man väl funnit for­ meln kunde den också användas för att maximera ska­ dorna. Andra världskrigets bomber bröts vid explosio­ nen sönder i relativt få bitar, var och en mycket större än som behövdes för att vålla skada. Här fanns en enorm potential att utnyttja, om man såg till att bom­ ben bröts sönder i många fler fragment som rörde sig med högre hastighet. .... 334 1 86

Supervapnet riktas, som vi ser, mot folk av annan ras. I början var det ett humant instrument, som skonade

människor och bara förstörde deras vapen. I början demonstrerades det innan det användes och ofta räckte det med blotta demonstrationen. Men så småningom fick supervapnets effekter alltmer karaktären av mass­ förintelse. Det blev ett utrotningsinstrument. Ibland utrotades svarta, ibland röda, men de gula råkade alltid värst ut. De blir utrotade i så gott som samtliga berätt­ telser. Kulmen nås i Robert Heinleins debutroman Sixth Column (1941), som i ett enda ord - "Ledbettereffek- 1 914'1 ten" - sammanfattar tendensen i otaliga supervapen­ berättelser. 173 De panasiatiska horderna har översvämmat Ameri­ ka. Problemet är att ta död på 400 miljoner gula apor utan att behöva skada riktiga människor. Amerikas bästa hjärnor gömmer sig i Klippiga bergen och skapar en stråle som förintar "mongoliskt blod" men lämnar allt annat blod orört. Det är det som är Ledbettereffek­ ten. Vapnet ser ut som en vattenpistol och används på samma sätt. När avtryckaren pressas in utsänder vapnet en stråle som är dödlig för kineser och japaner men ofarlig för alla andra. Ett spädbarn kan använda den och den är fullständigt idiotsäker, eftersom den bok­ stavligen inte kan göra en fluga förnär, långt mindre en riktig människa. För asiater däremot betyder den ögonblicklig död. Denna rasistiska önskedröm skrevs ett år före det · japanska angreppet på Pearl Harbor. I bokversionen (1949) gjordes smärre förändringar. "Gula apor" blev exempelvis helt enkelt "apor".

� 1 31

1 87 Beslutsfattarna läste förmodligen inte framtidsberättelser. Annars kunde de ha lärt av Steven Krane i Alfred Besters novell "Adam and No Eve.� (I 94 I ) där han kry- ': fl4 1 pande söker sig fram över den förbrända jordskorpan på väg till havet.

Han är den ende överlevande på en jord som bränts till slagg och aska av en nukleär kedjereaktion. Av miss­ tag har han upptäckt en katalysator som kommer järn­ atomer att falla sönder och därvid avger enorma ener­ gimäp.gder. Erfarna forskare varnar honom, men han struntar i deras råd. Och nu har han förstört världen. Alla människor är döda, allt liv utsläckt. Han äter den proviant han har kvar och slänger burken. "Den sista varelsens sista måltid. Slutakten i metabolismens drama. Hans enda hopp är att nå fram till havet där hans sönderfallande kropp skall ge näring åt mikroorganis­ mer som kan bära livet vidare. "De skulle leva på hans kvarlevor. De skulle leva på varandra. De skulle anpas­ sa sig, växa, spira, utvecklas. " Befruktad av h1ns rutt­ nande kropp kommer havet, livets moder, att föda livet på nytt. 1 74 »

1 88 1 94 1

I Robert Heinleins novell "Solution Unsatisfactory" samma år (1941) håller Tyskland på att vinna kriget. Då förser USA Storbritannien med en dos av det yttersta vapnet, ett radioaktivt damm, tillräckligt för att utplå­ na Berlins hela befolkning. Innan USA ger tillstånd att använda vapnet ges den tyske ambassadören full information. Flygblad kastas ned över Berlin med fotografier av vapnets verkningar och uppmaning att lämna staden. "Vi ropade HALT! tre gånger innan vi sköt. Jag tror inte att presidenten väntade sig att det skulle få någon verkan, men det var vår moraliska skyldighet att försö­ ka [we were morally obligated to try]." 1 75 Så faller dammbomberna. Berlins invånare utplånas. Berättaren ser filmer som visar hur de dör. "Om jag hade någon själ", skriver han, "så förlorade jag den där. " Efter Tysklands nederlag - vad skall man ta sig till med ett vapen som kan utplåna hela mänskligheten?

Skall man anförtro det åt en demokratiskt uppbyggd internationell organisation? Nej, det vore att sätta vapnet i händerna på 400 mil­ joner kineser och 300 miljoner hinduer "J!led med­ borgaransvar som löss", säger Heinlein. 116 Aven med en mindre rasistisk uppfattning om asiaters politiska kapacitet kan man kanske tveka inför en demokratisk kontroll som automatiskt skulle ge Asien makten över de övriga världsdelarna. Om demokratin alltså måste begränsas, var skall gränsen dras ? Att lägga makten över liv och död hos någon eller några av de rivaliserande stormakterna vore alltför osäkert, menar Heinlein. Kärnvapen kräver in­ ternationell militärdiktatur under ledning av en vis och välvillig amerikan. Heinlein, som är en av världens mest lästa författare, har ofta gett uttryck för sin övertygelse att vanliga människor är för dumma att delta i styrelsen av ett land. Den irrationella och känslosamma massan måste kontrolleras av en elit. Demokrati är en förlegad styrelseform som bör ersättas av andra, effektivare for­ mer, anser Heinlein. Men även denne antidemokrat framställer kärn­ vapendiktaturen som en klart otillfredsställande "lös­ ning", inte bara i novellens titel utan också i dess credo: "För min del kan jag inte vara lycklig i en värld där en man eller en grupp av män har makten att döda dig och mig, våra grannar, alla människor och djur, ja varje levande varelse. Den sortens makt borde ingen ha."

.... 1 99 1 89 I mars l 940 skrev Albert Einstein återigen till president Roosevelt om möjligheten av en atombomb. Det ame­ rikanska försvaret satsade då storslagna 6 ooo dollar på ett kommande supervapen som ingen militär trodde på. I mars 1 94 1 lyckades en grupp unga fysiker i Kali­ fornien förvandla uranium till plutonium. När de hade fått fram ett halvt mikrogram började de bombardera

det med långsamma neutroner och fann att det var klyvbart. Ungefär samtidigt blev brittiska forskare övertygade om att en atombomb låg inom räckhåll. Ett brittisk­ amerikanskt samarbetsorgan bildades och den 6 de­ G/ 1 2 cember 1 941, dagen före Pearl Harbor, beslöt USA att 1 94 1 satsa på atombomben.

.... 1 87

1 90

1 940 fällde engelsmännen 5 ooo ton bomber över Tysk­ land. 1 941 fällde de nästan fem gånger så mycket: 23 ooo ton. Men den panik och den defaitism som flygets teoretiker hade räknat med och som otaliga författare hade fantiserat om, uteblev fortfar:mde. 177 I augusti 1 94 1 kom en rapport som visade att bara en tredjedel av de plan som påstod sig ha nått bombmålet verkligen hade nått det. Den brittiska bombningen slukade enor­ ma resurser. Men var den verkligen effektiv? 1 94 :2 I februari 1 942 kom frågan upp i underhuset och Bomber Command fick skarp kritik av Cambridge­ professorn A V Hill: "Produktionsbortfallet under Blitzens värsta månad var jämförligt med det som orsa­ kas av påskhelgen . . . Var och en inser att det är en illu­ sion att man skulle kunna bomba en välförsvarad fiende till underkastelse . . . Vi vet att de flesta bomber vi fäller inte träffar någonting av betydelse . . . Den katastrofala politik som förs är resultatlös och innebär ett direkt slöseri med resurser . . . " 1 78 I efterhand vet vi att det tog i genomsnitt tre ton brittiska bomber att döda en enda civil tysk. Varje bombplan dödade tre tyskar per anfall. Kanske en av dessa tre tillverkade krigsmateriel.' 79 En parlamentsledamot vid namn Garro Jones fram­ höll att ett bombplan kostar tio gånger så många ar­ betstimmar som ett jaktplan. Tyskarna hade alltså råd att förlora nio plan för varje bombplan de sköt ned. Och vad träffsäkerheten beträffade så visste vi "att de tunga bombplanen måste operera antingen från myck-

et hög höjd eller om natten. I det ena fallet kan de inte träffa sina mål, i det andra fallet kan de inte ens hitta dem och har bevisligen inte hittat dem . . . Sir Stafford Cripps svarade å regeringens vägnar att . bombningen av Tyskland hade beslutats i ett läge när Storbritannien kämpade ensamt mot tyskarna. Bomber, oekonomiska eller inte, var då det enda medlet att slå tillbaka. Nu hade situationen blivit en annan och så fort det var möjligt skulle regeringen överväga en ompriori­ tering av resurserna. "

191 Situationen hade förändrats redan i juni 1 941, när tyskarna plötsligt överföll sin bundsförvant Sovjet­ unionen. Den förändrades återigen i december 1 94 1, när japanerna överföll USA:s flottbas Pearl Harbor. Båda dessa blixtangrepp var i början mycket fram­ gångsrika. Men i december l 94 l hejdades den ty�ka framryckningen utanför Moskva. Och när USA med sin enorma produktionskapacitet kommit med i kriget kunde det knappast finnas någon tvekan om utgången. Det nödläge som fått motivera den brittiska terror­ bombningen av civila, förelåg inte längre. Det kom inte heller några tyska attacker att svara på - det tyska flyg­ vapnet var fullt upptaget på östfronten och hade för länge sedan slutat bomba England. De amerikanska bombarna var, liksom japanerna när de anföll Pearl Harbor, inställda på precisionsbombning av strikt mili­ tära mål. Tiden var inne att göra den omprövning som Sir Stafford Cripps lovat underhuset. 1 8 0

1 92 Nu var det andra än britterna som var i yttersta nöd. Under det första året efter anfallet på Sovjetunionen avlivade tyskarna två miljoner ryska krigsfångar. Judar och kommunister var särskilt utsatta. Tyska special-

kommandon bakom fronten mördade andra halvåret 1941 omkring 100 ooo judar i månaden. 1 8 1 Bara under två dagar i augusti mördades 2 3 600 judar i Ukraina. I september mördades 3 3 771 Kievjudar vid Babij Jar och i Auschwitz började giftgasen Zyklon B testas på sov­ jetiska krigsfångar med sikte på "en samlad lösning av judefrågan i det tyska inflytelseområdet i Europa", som det hette i Görings order till Heydrich. Den 1 november 1941 inleddes Aktion Reinhard som gick ut på att mörda alla judar i Polen. Den 20 ja­ nuari 1942 samlades topparna i den nazistiska byråkra­ tin i Wannsee, Berlin, för att bli informerade om de pågående massmorden på judar och om den planerade industrialiseringen av mördandet i Auschwitz. Den brittiska regeringen var genom hemlig signal­ spaning väl underrättad både om tyskarnas mordplaner och om de mord som redan begåtts. 1 8 2 När det brittiska parlamentet i februari 1 942 debat­ terade Bomber Commands krigsinsats levde ännu 75-80 procent av de judar som blev dödade under För­ intelsen. Ett år senare var proportionerna de omvända - i februari 1943 hade 75-80 procent av de judar som dödades i Förintelsen redan blivit dödade. 1 8 3 Kunde förbrytelsen ha förhindrats? Fanns det nå­ gonting som någon då kunde ha gjort för att stoppa detta dödsmaskineri? Den enda tänkbara aktören var Bomber Command. Men de tunga bombplanen kunde till nöds bomba Berlin. Längre österut nådde de inte. Att bomba gas­ kamrarna i Polen var fysiskt omöjligt. Men bombning var bara det ena av Bomber Com­ mands två tänkbara sätt att agera. Det andra sättet hade varit - att sluta bomba.

1 93 Vid den omprioritering som Cripps lovade parlamentet i februari 1 942 kunde man ha erinrat sig den ursprung­ liga avsikten med det brittiska bombflyget, nämligen

avskräckning. Bomber Command skapades för att genom hot om bombning hindra fienden från att bomba eller från att begå andra illdåd. Nu om någonsin fanns det ett illdåd att förhindra. Hotet att börja bomba var förbrukat, men löftet att sluta bomba återstod. Stadsbombningarna var visserligen ännu inte särskilt effektiva, men tyskarna fruktade en upptrappning av bombkriget. Det visste britterna. De hade något att er­ bjuda, som tyskarna gärna ville ha. De kunde ha erbju­ dit sig att tillsvidare uppskjuta bombningen av tyska kvinnor och barn mot att tyskarna tillsvidare uppsköt mördandet av judiska kvinnor och barn. Kanske kunde man rent av ha tvingat tyskarna att tillämpa krigets lagar om behandling av krigsfångar och civila på samma sätt i öst som de redan tillämpades i väst. Hade det varit sex miljoner britter som varit på väg mot gaskamrarna i februari I 942, hade det varit två mil­ joner brittiska krigsfångar tyskarna höll på att mörda då hade den brittiska regeringen säkerligen inte tvekat ett ögonblick. Nu finns det inga spår av att alternativet l;>ombstopp ens blev diskuterat och förkastat.

1 94 Istället hade i hemlighet ett nytt lysande beslut fattats: Bomber Command skulle fortsätta och intensifiera bombningen av tyska städer, i synnerhet bostadsområ­ dena. Bakom beslutet låg analyser som visade att ett genomsnittligt bombplan under sin livstid kunde göra 4 ooo till 8 ooo tyskar hemlösa. "Folk gillar inte att få sina hem förstörda. De verkar tycka ännu sämre om det än att deras vänner eller till och med deras släktingar dödas . . . Om ovanstående siffror är riktiga, skulle vi kunna åstadkomma tio gånger så stora skador på de 5 8 viktigaste tyska städerna. Det kan knappast råda någon tvekan om att detta skulle bryta folkets ryggrad [break the spirit of the people]. " På köpet skulle man också få vissa skador på industri och kommunikationer. 1 84

'; 1+ · z ·1114 ;,t

Den 14/z 1942 formulerades den här politiken ut­ tryckligen i direktiv 22 till Bomber Command. An­ greppen skulle lägga huvudvikten vid "civilbefolkning­ ens och i synnerhet industriarbetarnas moral" och "rik­ tas mot bebyggda områden, inte mot exempelvis skeppsvarv eller flygplansfabriker". "Detta måste göras fullständigt klart, om det inte redan har begripits. " Kort därefter utsågs mannen som skulle göra det: Arthur "Bomber" Harris. Inga hobbies. Läste aldrig en bok. Tyckte inte om musik. Levde för jobbet. Hans 'närmaste man var en gammal kompis från bombningen av Irak. Hans närmaste chef var en gammal kompis från bombningen av Aden. Gänget träffades igen och nu skulle de göra om det. 1 8 5

.... 1 96

1 95 Efter de första brittiska nattraiderna mot tyska städer i mars l 942 intensifierades arbetet på ett tyskt raket­ vapen. En av de ledande raketofficerarna, Walter Dorn­ berger, förespråkade en månadslång natt-och-dag­ kampanj mot brittiska städer - den skulle genom att skapa kaos och panik på ett avgörande sätt bidra till att göra slut på kriget, trodde han. 186

von Braun byggde upp ett styrtekniskt laboratorium i Peenemiinde och försåg sin nya raket · med en tredje gyro som hindrade den från att rotera i luften. Efter flera misslyckade försök fick han äntligen den raket som skulle bli V-2 att stiga 80 km upp i rymden. När den slog ned hade den färdats 190 km från avskjut­ ningsplatsen. "Rymdskeppet är här", sa Dornberger i sitt tal på officersmässen den kvällen. Han jämförde V-2 med hjulet, ångmaskinen, flygplanet och Paris­ kanonen.

.... 212

1 96 Den 27 mars 1942 antecknade Goebbels i sin dagbok: "Från Generalguvernementet, med början i Lublin,

sänds judarna nu österut. Här tillämpas en ganska bar­ barisk metod som inte lämpar sig för närmare beskriv­ ning, och av judarna blir inte många kvar. I stort sett torde man kunna konstatera att 60 procent måste likvi­ deras och endast 40 procent kan användas till arbete . . . I sådana saker duger det inte att låta sentimentaliteten råda." Den "slutliga lösningen" var inledd.187 Följande kväll, den 28 mars (jag fyllde tio år den 28/3 dagen), inledde Harris sin offensiv mot de tyska bo- 1942 stadsområdena. Han nattbombade Liibeck med brand­ bomber och gjorde r 5 ooo människor hemlösa. Den 28/4 brände han ned Rostock. Den 30 maj sände han för första gången tusen bombplan samtidigt mot samma mål, Köln, och gjorde 4 5 ooo tyskar hemlösa. Den verkliga bomboffensiven hade börjat. 188

..... 1 1 1 97 För kemisten Fieser var den klibbande brandbomben ett rent vetenskapligt problem. Han undersökte först forskningsläget och fann att det amerikanska flygvap­ net överhuvudtaget inte hade någon brandbomb. Bara två specialister sysslade med frågan. De förordade en tvåkilosbomb som skapade en pöl av smält järn. Men inga försök att vetenskapligt mäta effekten hade gjorts. Fieser började från grunden. Han analyserade de faktorer som bestämde en brandbombs effektivitet. Han definierade begreppet och skapade en apparatur för att jämföra olika brandbombers verkningar. Han satte upp- ett mål att arbeta fram emot och en metod att pröva om han närmade sig målet. Sedan började han söka efter ett lämpligt ämne för att skapa klimpar av brinnande gele. Det visade sig att en blandning av gummi och bensin hade den önskade klibbigheten kombinerad med hög antändningsförmå­ ga. Fieser valde ett bombskal, kallat M-47, som ur­ sprungligen var avsett för senapsgas. Skalet fylldes med gele i laboratoriet på Harvard och fick explodera bakom universitetets idrottsplats.

Resultatet var över förväntan. Fieser for till Edge­ wood Arsenal med experimentbomben i sovvagnsku­ pen. Portern som bar in den och la den i underbädden sa: :- Tung nog att vara en bomb. Annu 1964 när Fieser småmysande berättar detta i sina memoarer är han uppenbarligen mycket belåten med sig själv och sitt på en gång fantasirika och strikt vetenskapliga sätt att lösa det uppställda problemet.189

1 98 Att det amerikanska flygvapnet saknade brandbomber var ingen tillfällighet. Amerikanarna var övertygade precisionsbombare. Tekniskt byggde de på Carl Nordens bombsikte, som i mitten av 1930-talet gjorde det möjligt att beräkna när en bomb skulle lämna flygplanet för att träffa ett givet mål på marken. Strategiskt byggde de på iakttagelsen att ett helt transportsystem kan vara bero­ ende av en viss typ av smörjmedel. För att göra järnvä­ garna oanvändbara behövde man inte förstöra dem. Det räckte att bomba smörjmedelsfabriken. Massförstörelse var ointelligent. Det gällde att hitta och träffa motståndarens industriellt mest sårbara punkter. I en sådan strategi hade brandbomben, med sina okontrollerbara verkningar, ingen plats. 1'>0

När amerikanarna i augusti 1942 började bomba Tyskland tillsammans med britterna ställdes brand­ bomber mot sprängbomber, nattbombning mot dag­ bombning och områdesbombning mot precisions­ bombning. Amerikanska befälhavare på mellannivå kom under stark press inte bara från brittiska kollegor utan också från sina överordnade som krävde resultat och från sina besättningar som inte ville dö. Processen kan studeras in i minsta detalj eftersom alla beslut och beslutsunderlag finns bevarade dag för dag, skvadron för skvadron. Historikern Conrad C Crane har gått igenom materialet. Han finner att ame­ rikanska befälhavare trots påtryckningarna envist och

omutligt höll fast vid precisionsbombningen som huvudstrategi - ändå fram till krigets sista månader. Skillnaden mellan operationerna i Europa och i Japan är slående. 1 9 1

.... 2 1 9

1 99

I augusti 1 942 när Tyskland stod på höjden av sina erövringar inleddes Manhattanprojektet i USA. I no­

vember leverade Westinghouse tre ton rent uranium. Enrico Fenni och Leo Szilard började bygga en reak­ tor. Den 2 december 1942 klockan 1 5.30 uppnådde reak­ torn den första kedjereaktionen. Szilard: "Jag skakade hand med Fenni och sa att jag trodde den här dagen skulle komma att räknas som en svart dag i människans historia. " 1 92

Ändå arbetade han och hans kollegor vidare - av fruktan för att Hitlers forskare skulle hinna före. När det tyska sammanbrottet närmade sig och det stod klart att Hitler inte hade något supervapen, kom saken i ett annat läge. Szilard skrev till Roosevelt och varnade för den ömsesidiga terror som skulle utlösas om han an­ vände atombomben. Roosevelt dog innan han hum1it få brevet.

.... 232 200 De avsiktliga, systematiska och folkrättsstridiga an­ greppen på civila tyskar i deras bostäder finns fortfa­ rande inte ens antydda i något brittiskt museum. 1942 fälldes 37 ooo ton bomber över Tyskland, hu­ vudsakligen nattetid och mot bostadsområden. Under de följande två åren planerade flygvapenchefen Charles Portal, enligt ett dokument daterat 5/Jo 1 942, att öka bombmängden till 1 250 ooo ton. Det beräknades döda nära en miljon civila, allvarligt skada ytterligare en mil­ jon och göra 25 miljoner hemlösa. 1 93 Flygministeriet undanbad sig sådana beräkningar:

201 Labourveteranen Richard Stokes var inte belåten med svaret. Den 3 1 /3 preciserade han frågan: "Hade brit­ tiska flygare vid något tillfälle fått instruktioner att ägna sig åt area bombing istället för att begränsa sig till rent militära mål?" Regeringen svarade: "Bomber Commands mål är all­ tid militära, men nattbombning av militära installatio­ ner inbegriper med nödvändighet att bomber faller inom det område där målen är belägna. " Stokes kom tillbaka med ytterligare en precisering: "Var det sant att Bomber Command inte längre bom­ bade enskilda militära mål utan stora områden och vore det sant att säga att det kanske minsta förekommande målområdet nu var 1 6 kvadratmiles ?" Regeringen svarade bara att dess politik var oföränd­ rad. Stokes upprepade frågan. Regeringens talesman kallade honom "oförbätter­ lig", men svarade inte. 19 5 Det här var naturligtvis parodiskt som information till parlamentet i en demokrati. I en diktatur som Hit­ lers var talesmännen överhuvudtaget inte tillgängliga för utfrågning.

202 Mitt värdfolk i St Albans visste tre år efter kriget fort­ farande ingenting. Och ville ingenting veta. De hade inte ens hört talas om Hamburg. 196 Flyganfallen mot Hamburg dödade fler människor än alla tyska flyganfall mot alla engelska städer. De allra flesta - omkring 50 ooo - dog under en enda natt, nat2 12 / 7 ten till den 28 juli 1943. Majoriteten var kvinnor, barn eller gamla. Raiden var den dittills mest framgångsrika i Bomber Commands historia. Allting stämde. Man lyckades med aluminiumfolie slå ut luftvärnets radar så att bomb­ planen kunde agera nästan ostört. Stigfinnarplanen fäll­ de sina markörer på rätt ställen. 1 200 ton brandbomber

föll väl samlade mot de markerade bostadsområdena. Flera dagars stark hetta och låg luftfuktighet hade gjort husen extra antändliga. Brandkårerna höll fortfa­ rande på att släcka bränder efter tidigare flygangrepp och befann sig långt från det aktuella målområdet. Tu­ sentals små eldsvådor förenades till en enda enorm eld­ härd som drog in stora luftmassor mot sitt centrum, där allt syre förbrukades. Eldstormen nådde orkanstyrka. - Det var som att se ned i en vulkan under utbrott,

mindes en av flygarna.

- Stackars jävlar därnere, hörde en annan sin kapten sucka på internradion. 1 97

203 De stackars jävlarna därnere satt i skyddsrummen till 16 ooo hyreshus som brann ned. De som följde instruk­ tionerna och snällt satt kvar i skyddsrummen, som jag själv skulle ha gjort, blev samtliga dödade. De kvävdes när skyddsrummen fylldes med rök eller när eldstor­ men förtärt allt syre. Bara deras kroppar vittnade om hur de dött. Liken låg ofta samlade i högar vid de blockerade utgångarna. Andra kroppar satt fast i den stelnade svar­ ta massan av sitt eget kroppsfett, som smält och runnit ut på golvet. Spädbarnen låg i rader som stekta kyck­ lingar. Andra lik var helt försvunna och bestod bara av ett tunt lager aska över bord och bänkar. De flesta som lämnade skyddsrummen brändes istäl­ let ihjäl ute på gatan. Många låg med ansiktet nedåt och ena armen över huvudet som för att skydda det. Många hade skrumpnat ihop till dvärgar, andra hade blåsts upp som ballonger. Somliga tycktes helt oskadda men var nakna - alla deras kläder utom skorna var försvunna. Andra låg med utsträckta armar och utsuddade ansik­ ten som skyltdockor. Åter andra var helt förkolnade. Skallbenet hade brustit vid tinningen där hjärnan pres­ sats ut och inälvorna kom fram under revbenen. 198

204 Några få lyckades rädda sig genom stormen av eldsfla­ gor, "en snöstorm av brinnade flingor". Traute Koch, I 5: "Mamma svepte mig i våta lakan, kysste mig och sa: Spring! " Herbert Brecht, 1 5, hamnade i en vattenfylld bomb­ krater: "Det var fruktansvärt hett däruppe, men vattnet räddade mig. Slutligen var vi omkring 40 där i kratern. Skriken från de brinnande och döende människorna går inte att glömma. En människa dör inte tappen och vackert som på bio utan skrikande och gnällande och med döden rosslande i strupen." Käte Hoffmeister: "Vi kom till dörren som hade tagit eld och liknade den brinnande ringen på cirkus genom vilken lejonen hoppar. Någon framför mig tve­ kade och jag knuffade ut henne med foten - här kunde vi ju inte stanna. - Vi lyckades ta oss fram till Lösch­ platz men kom inte över Reiffestrasse eftersom asfalten hade smält. Det fanns människor på gatan, några var döda, andra levde fortfarande men satt fast i asfalten. De måste ha rusat ut i gatan utan att tänka sig för. Föt­ terna hade fastnat och de hade tagit händerna till hjälp för att komma loss. Nu stod de på alla fyra och bara skrek. " 1 99

205 Raiden mot Hamburg var ovanlig bara genom sin ena­ stående framgång, betonar den brittiske historikern Martin Middlebrook. Bomber Command gjorde i Ham­ burg precis vad de tunga bombarna varje natt försökte göra, när de begav sig till Tyskland. Arthur Harris var stolt över resultatet. Han bad departementet att klart och tydligt säga ifrån att bom­ boffensivens mål var "utplånandet av tyska städer och deras invånare som sådana". 200 En bisarr brevväxling följde, där ministeriet inför Harris blankt förnekade att Harris gjorde vad båda visste att han av alla krafter ansträngde sig att göra. Harris var stolt, andra mådde illa. Freeman Dyson

som blev en av 1900-talets ledande kärnfysiker, kom som ung ·civilanställd operationsanalytiker till Harris' kontor vid tiden för eldstormen i Hamburg. Han fick tillgång till alla de uppgifter om raiden och om andra bostadsbombningar som så omsorgsfullt doldes för det brittiska folket. Kunskapen gnagde hans samvete. Han gick omkring med ett ständigt behov av att skrika ut den på gatan, men vågade inte. Han satt kvar och räk­ nade. "Anda till slutet satt jag kvar på mitt kontor sys­ selsatt med att omsorgsfullt räkna ut de mest ekono­ miska metoderna att mörda ytterligare hundra tusen människor. " Efter kriget jämförde han sig själv som skrivbords­ mördare med byråkraterna i Eichmanns dödsmaskine­ ri. "De hade suttit på sina kontor och skrivit PM och räknat ut det effektivaste sättet att mörda folk, precis som jag. Med den viktiga skillnaden att de sattes i fäng­ else eller hängdes som krigsförbrytare för vad de gjort, medan jag gick fri." 20 1

206 I båda fallen var det fråga om från högsta ort sanktio­ nerade, väl organiserade massmord på oskyldiga män­ niskor i strid mot folkrätten. Likheterna var också mycket konkreta: när räddningsmanskapet tog sig in i Hamburgs skyddsrum möttes de av scener som påmin­ de om dem som vid samma tid mötte arbetsjudarna när de efter fullbordat värv öppnade gaskamrarnas dörrar "hopslingrade högar av avgasdödade människor tryck­ ta mot lufthål och blocke!ade dörröppningar", skriver Peter Englund i sin övertygande analys av de båda skeendena. 202 Men skillnaden mellan de tyska och de brittiska krigsförbrytelserna är, framhåller han, också mycket tydliga. För det första är det fråga om helt olika storleksord­ ningar. Tyskarna mördade omkring 6 miljoner judar och omkring 5 miljoner andra "undermänniskor" zigenare och Jehovas vittnen, handikappade och homo-

sexuella, kommunister och socialdemokrater, polacker, ukrainare och ryssar. Den allierade bomboffensiven mot Tyskland krävde omkring en halv miljon civila dödsoffer. Det är mindre än felmarginalen kring tyskarnas brott. För det andra var tyskarnas offer nästan helt för­ svarslösa. Det förekom visserligen uppror i getton och läger, men de var undantag och de slogs alla ned med yttersta brutalitet. Bomber Commands största segrar, t ex Hamburg och Dresden, vanns också mot städer som var ellc:,r hade gjorts helt försvarslösa. Men det var undantag. Anda fram till krigets slutskede försvarade sig de tyska städerna energiskt, därom vittnar 56 ooo brittiska bombflygares gravar. Bomber Commands kanske viktigaste insats i kriget var just att tvinga tys­ karna att satsa så mycket resurser på försvaret av sina städer. För det tredje: Britterna hade inga erövringsplaner, som krävde att tysk�r dödades för att bereda plats för brittisk bosättning. Aven om Harris kunde säga att det gällde att utplåna "tyska städer och deras invånare som sådana", så var britternas syfte aldrig att utrota tys­ karna utan att tvinga dem till kapitulation. Bomb­ anfallen mot Tyskland upphörde omedelbart, så snart de tyska stridskrafterna kapitulerat. De tyska krigsförbrytelserna däremot begicks i..stor utsträckning efter motståndarens kapitulation. Over två miljoner sovjetiska krigsfångar mördades sedan de kapitulerat. Miljoner ryssar lämnades att svälta ihjäl sedan den tyska ockupationsmakten beslagtagit maten och sänt den till Tyskland. Den tyska byråkratin plane­ rade att svälta ihjäl ytterligare 20 miljoner människor för att skapa utrymme för tysk bosättning i Polen och Ukraina efter kriget. I denna process skulle det judiska folket, som nazis­ mens centrala hatobjekt, helt utrotas. Hundratusentals judar från områden där tysk bosättning inte alls var planerad fördes till Polen för att mördas. "Alla var dömda. Alla skulle bort", skriver Peter Englund.203

207 Efter Hamburg visste den tyska ledningen vad Bomber Command ville och kunde uträtta. Hitler visste vad Tyskland hade att vänta. För den allierade ledningen stod det sedan mer än ett år lika klart vad tyskarna höll på att göra med judarna. Ja, vi vet numera att de allierade genom signalspaning fick en klar bild av judemorden redan sommaren 1 94 1 .204 Hitler tycks aldrig ens ha övervägt att erbjuda sig att sluta mörda judar om britterna slutade bomba tyska städer. Churchill och Roosevelt lovade om och om igen att straffa de tyska ledarna för judemorden - efter kriget. Men de tycks aldrig ens ha övervägt att erbjuda slut på bombningen av tyska städer mot att judarna fick leva. Den brittiske utrikesministern fasade tvärtom för att få ett sådant erbjudande från Hitler.205 Bombstopp mot stopp för dödsfabrikerna - man tycker att det rentav kunde ha varit ett smart drag i propagandakriget. Hade Hitler sagt nej, skulle brit­ terna i fortsättningen med rena händer för varje bomb­ ning kunna säga: Detta är vad ni tyskar betalar för att få mörda judar. Men erbjudandet gjordes aldrig. Varför? Det fanns sommaren 1943 fortfarande ett par miljo­ ner judar kvar att rädda. Därför ansträngde sig utrikes­ departementen både i USA och England, enligt histori­ kern David Wyman, att fördröja och förhindra sprid­ ningen av fakta om Förintelsen. De fruktade att om sanningen blev känd, skulle den leda till krav på rädd­ ningsaktioner, som i sin tur kunde leda till massinvand­ ring av östeuropeiska judar - något som både England och USA till varje pris ville undvika. De fruktade invandring mer än utrotning. "Det finns en möjlighet", skrev det brittiska utrikesdepartemen­ tet, "att tyskarna eller deras satelliter övergår från ut­ rotningspolitik till utvisningspolitik, med sikte på att skapa svårigheter för andra länder genom att över­ svämma dem med utländska invandrare, som de gjorde före kriget".2o6

B O M B F LYG ET GAR TlL ATTACK

Som ung läsare av Jules Verne-Magasinet lärde jag mig betrakta bombflygarna som hjältar.

Europa tycks alltså ha fortsatt ned i avgrunden av två skäl - den ena sidan var mer angelägen om att förhind­ ra invandring än att förhindra folkmord; och den andra sidan mer angelägen att få mörda judar än att få slut på mördandet av civila tyskar.

208 Man vande sig även vid det ofattbara. Det visade sig att Hamburg, liksom tidigare Coventry, vederlade alla för­ krigsspekulationer om hur människor skulle reagera på bomberna. Folk blev, visade det sig, varken galningar eller vilddjur. De slöt sig tvärtom tätare samman. De gick till arbetet som vanligt. Vid årsskiftet var 80 procent av Hamburgs industri-

produktion återställd. Man bodde i källarna, där alla var Kumpels (kompisar}. "Vi delade allt. Vi hjälpte var­ ann. Man kunde gå ensam på gatorna utan att bli rånad eller antastad - i dag vågar man ju inte ens gå till tun­ nelbanan. " 207 Men Harris trodde fortfarande att han skulle vinna kriget på egen hand. De allierade fällde sammanlagt 1 So ooo ton bomber över Tyskland 1 943. Den 71I 2 rappar- 1 943 terade Harris att han var klar med förstörelsen av en fjärdedel av de 38 viktigaste tyska städerna. Under de fyra första månaderna 1944 hoppades han förstöra ytterligare en fjärdedel av dem, vilket skulle tvinga fienden att kapitulera och göra invasionen onödig. Flygstaben svarade att de 3 8 viktigaste städerna bara hade 1 1 procent av Tysklands befolkning. Gestapo kunde nog kontrollera tysk moral, vad Hitler fruktade var precisionsangrepp mot krigsviktig industri. Man bad Harris angripa de strategiska industristäderna Schweinfurt och Leipzig. Harris fortsatte natt efter natt att bränna Berlins arbetarkvarter.

209 Den 9/2 1944 begärde biskop George Bell ordet i över- 1 944 huset och började räkna upp, ett efter ett, alla de bibliotek och konstverk som brittiska bombare förstört i Liibeck, Hamburg och Berlin.208 Han hänvisade till The Times som rapporterat att britterna bombade även när marken var helt osynlig. "Hela staden är omsorgsfullt uppdelad i ytor. En yta väljs ut och bombarderas en natt, en annan yta nästa natt . . . " Med avsmak citerade biskopen en skrytsam marskalk som lovat att de tyska städerna skulle "dras ut som tänder, den ena efter den andra". Han slutade: "Hur kan regeringen undgå att se att den pågående ödeläggelsen av städer hotar civilisationens själva röt­ ter? . . . De allierade står för mer än makt. På vår fana lyser ordet 'lag'. Det är av yttersta vikt att vi, som till­ sammans med våra allierade är Europas befriare, �n-

vänder makten så att den alltid står under lagens kon­ troll. " Regeringens talesman vidhöll utan att rodna att RAF aldrig genomfört några terrorraider. Samtidigt gav man i hemlighet Harris order att sluta med terrorn och börja bomba tysk krigsindustri. Varför lydde Harris inte order? Varför fortsatte han?

210 Ännu i sina memoarer (1947) vidhöll Harris att han skulle ha segrat på egen hand om han bara fått hålla på med bostadsbombningen utan att bli distraherad av andra uppdrag. Det verkar som om han varje natt trodde, att just dessa brinnande hus skulle få den tyska arbetarklassen att göra uppror mot nazismen och kriget. Ungefär som första världskrigets generaler för varje ny offensiv trod­ de, att just den skulle bryta igenom fiendens linjer. Det anfall som lyckades skulle genom sin framgång bevisa att alla de tidigare, till synes meningslösa anfallen varit befogade. På samma sätt tvingades Harris till ständigt nya ogärningar i jakten på den framgång som skulle ge hans tidigare ogärningar deras berättigande.

21 1 1944

I april 1944 började nazisterna samla ihop ungerska judar för transport till Auschwitz. Ungefär samtidigt fick det amerikanska bombflyget Auschwitz inom räckhåll från baser i det besegrade Italien. En huvudtanke i den tyska propagandan var att ju­ darna styrde England och Amerika. Enligt Goebbels var det judarna som dirigerade bombraiderna mot Tysklands städer. I sina interna instruktioner för den tyska pressen framställde Goebbels judeutrotningen som Tysklands vedergällning för stadsbombningar­ na.209

Våren 1 944 bad och besvor dessa påstått allsmäktiga judar Pentagon att stoppa mördandet genom att bomba järnvägarna kring Auschwitz. Operations Division svarade 26 juni: Förslaget var inte genomförbart eftersom det innebar att "våra stridskrafter som är inbegripna i avgörande operationer skulle berövas nödvändigt flygstöd ". Det var standardsvaret som automatiskt gavs på alla förslag. Det betydde att de ansvariga inte ens hade övervägt frågan. Samma dag passerade 71 flygande fäst­ ningar järnvägen till Auschwitz på väg mot angelägnare mål. Den 7 juli 1944 bombades oljeraffinaderier nära Ausch­ witz. Den 20 augusti bombade 1 27 flygande fästningar Auschwitz' fabriksområden. Gaskamrarna mindre än en mil därifrån kunde ostört fortsätta sin verksamhet. Den 1 3 september angreps åter fabrikerna i Ausch­ witz. Ett av de 96 tunga bombplanen råkade av misstag fälla sina bomber mot en järnväg som ledde till gaskam­ rarna. Auschwitz industrier. bombades sista gången den 1 8 och 2 6 december 1944. Då pågick fortfarande jude­ transporterna. Den 1 8 januari 1945 evakuerades Ausch­ witz och den 27 januari trängde ryska trupper in i det tömda lägret. Om Pentagon reagerat omedelbart, hade en halv mil­ jon judar kunnat räddas av det amerikanska bombfly­ get, skriver historikern David Wyman. Om gaskam­ rarna bombats samtidigt med industrierna hade minst 100 ooo judiska liv räddats, hävdar han. En annan historiker, William D Rubinstein, har in­ vänt att de judiska organisationernas begäran om bomb­ �ng av järnvägarna kring Auschwitz kom för sent. Aven om de hade beviljats, så skulle anfallen inte ha hunnit planeras och genomföras innan deporteringen av judar från Ungern var avslutad. Till detta kan sägas att när det gällde för Pentagon angelägna mål väntade man inte på formell begäran ut­ ifrån för att börja planera bombningen. Judetranspor-

ter fortsatte dessutom att anlända till Auschwitz ännu ett halvår efter det att Pentagon avslagit de judiska or­ ganisationernas begäran. Så lång planeringstid behövde normalt inte det amerikanska bombflyget.

.... 21 3

212 Pariskanonen var första världskrigets mest berömda artilleripjäs, ett nästan orörligt monster som besköt Pa­ ris med 1 0-kilosgranater från 1 3 mils avstånd. Vad Dornberger ville ha av von Braun var en raket som nådde London från dubbelt så stort avstånd med pro­ jektiler vars sprängkraft var hundra gånger större än Pariskanonens. Det fick han. Men till vad nytta? Pariskanonens skapare hade stirrat sig blinda på kanonen som tekniskt underverk - men aldrig gjort riktigt klart för sig vad de ville åstadkomma med den. Misstaget upprepades nu med V-2. Tyskarna tänkte sig att London skulle bryta ihop när raketerna började 1 944 falla ur skyn sommaren 1 944. I jämförelse med dessa förhoppningar blev resultaten patetiska. Den samman­ lagda sprängkraften hos alla V-2 som avlossades mot . England var inte större än vad de tunga bombplanen brukade fälla i en enda stor RAF-raid. V-2 dödade sammanlagt 5 006 människor - en enda brittisk bombraid krävde ofta fler offer. Kostnaderna var enorma - för de resurser som lades ned på raket­ vapen skulle Tyskland ha kunnat få 24 ooo jaktplan. Framförallt kunde man aldrig i förväg veta var en V-2 skulle ramla ned. Den hade svårt att träffa även ett jättemål som London. 21 °

.... 253

21 3 114 1 944

Den 1 april 1944 blev Harris tvungen att ställa sina tunga bombplan till Eisenhowers förfogande för att förbereda invasionen i Normandie. Där bestod civilbe­ folkningen av fransmän som man plötsligt skulle göra

allt för att skona istället för att döda. Detta visade sig inte alls så omöjligt som hade påståtts. Även brittiska bombare kunde, om de fick sådana order, skilja mellan civila och militära mål. Ett halvår senare fick Harris bombplanen tillbaka. Alla insåg att kriget gick mot sitt slut. Men mot slutet blev det också intensivare. Den omställning av brittisk industri till produktion för det tunga bombflyget som Churchill beslutat i maj 1940 bar först nu frukt i full skala. 80 procent av krigets alla bomber fälldes under de sista tio månaderna. 21 r Frågan var: Mot vilka mål skulle de fällas ? Skulle bostadsbombningen fortsätta? De skäl som en gång motiverat "det lysande beslu­ tet" och den långa raden av konsekvensbeslut fanns inte längre. Storbritannien stod inte ensamt. Det var in­ te längre omöjligt att besegra tyskarna på marken. Det var inte tekniskt omöjligt att begränsa bombningen till militära mål. De förhoppningar som knutits till förstö­ relsen av just bostadsområden hade visat sig felaktiga. Med segern inom räckhåll var det dags att börja pla­ nera för efterkrigstiden. Ville segrarna att Tysklands hamnar inte skulle fungera? frågade Richard D Hughes i sin kritik av bombpolitiken. Hur tänkte de i så fall försörja ockupationsarmen? "Vill vi ha ett Tyskland utan bostäder och utan all offentlig service, där be­ folkningen driver omkring som nomader, mogna för vilken förtvivlad filosofi som helst och praktiskt taget omöjliga att administrera och omskola?" 212 De som ville fortsätta bostadsbombningen svarade att om bomberna kunde förkorta kriget med en enda dag eller rädda en enda allierad soldats liv, så var det värt priset. Arthur Harris tog utan att mucka emot order efter order att koncentrera bombningen mot oljeindustrin, där hela det tyska krigsmaskineriet kunde fås att stan­ na. Men det fanns inget utrymme för oljeindustri i hans av kolonialkrig skolade tänkande. Det var byarna som skulle brinna. Pliktskyldigt sände han vissa plan att bomba olje-

anläggningar. Men det var för honom "avsteg från huvudoffensiven" som fortfarande var riktad mot bostäderna, det vill säga mot "moralen", det vill säga mot kvinnor, barn och gamla. .

214 Dresden var Tysklands Florens - en gammal kultur­ stad, full av konstskatter och arkitektoniska mästerverk som under fem års krig aldrig hade blivit bombade. Alltså var staden full av flyktingar och praktiskt taget oförsvarad när britterna gick till angrepp 1 312 1 94 5 .21 3 Det uppgivna syftet var att avbryta transporterna till den vacklande tyska fronten i öster. Det hade kunnat ske just i Dresden - om man förstört järnvägsbron över Elbe. Men bron förblev oskadad. Den är inte ens nämnd som mål för det brittiska angreppet.214 Det andra uppgivna syftet var att "visa ryssarna vad Bomber Command kan åstadkomma".21 5 Det lyck­ ades. Dresden blev det brittiska bombflygets största seger under hela kriget. Eldstormen i Hamburg, som man om och om igen förgäves försökt upprepa, åter­ uppstod här i ännu fruktansvärdilre gestalt. Tempe­ raturen steg till över l ooo grader. Omkring l oo ooo civila dödades - antalet är omöjligt att fastställa efter­ som så många kroppar aldrig kunde identifieras eller ens skiljas åt innan de övergått "i det halvflytande till­ stånd som måste passeras innan jord åter varder jord".216 Formuleringen är Kurt Vonneguts. Han be­ fann sig som krigsfånge i Dresden, överlevde raiden och var med om att gräva fram liken.

215 Margret Freyer gick runt och letade efter sin fästman: "Döda, döda, döda överallt. Somliga svarta som träkol. Andra helt orörda, som om de sov. Kvinnor i förkläden och med barnen i famnen satt där i spårvagnen som om de bara nickat till ett ögonblick.

Ur sammanstörtade hus stack armar, ben och huvu­ den fram. Kropparna såg ut som om de pumpats upp och hade stora gula och bruna fläckar. Det pyrde ännu i klädresterna. Jag pad om en spegel men kunde inte känna igen mig själv. Ogonen var smala skåror, ansiktet en enda massa av bränn blåsor . . . " 2 1 7 Eva Beyer letade efter sin mor: "Armar, ben, huvu­ den, händer skovlades upp i en stor hög [på Altmarkt] . . . Bensin hälldes på. Hela tiden kom lastbilar med nya döda. Jag kunde inte gå därifrån. Det enda jag tänkte på var att hitta min mamma bland dessa stympade varelser. Förhäxad stirrade jag på högarna av människorester i hopp om att finna henne. Inom mig plockade jag ihop dessa spridda kroppsdelar för att se om de tillsammans kunde bli någon i min familj . . . "

216 Fem år tidigare hade britterna anklagat tyskarna för att bomba sjukhus i England. Nu hade RAF förstört eller allvarligt skadat samtliga 1 9 permanenta och nästan alla tillfälliga sjukhus i Dresden. På stadens största barn� sjukhus dödades 4 5 havande mödrar som träffades av en kvartersbomb i första attacken, av flera spräng- och brandbomber i andra attacken och slutligen blev be­ skjutna med kulsprutor av amerikanska mustangplan i tredje attacken.2 1 8 Annemarie Wähmann, 20, sjukvårdsbiträde, kastade sig ned på marken medan våg efter våg av flygplan på låg höjd besköt hennes försvarslösa patienter med sina kulsprutor. Tusentals utbombade Dresdenbor som sökt sig ned till Elbes stränder utsattes för samma massaker. "Vem gav en sådan order?" frågade hon. Men vid det här laget behövdes troligen inga order. Efter att ha dö­ dat 100 ooo civila hade flygarna förstått principen och handlade på eget initiativ.

21 7 Den 6 mars diskuterades Dresden i underhuset. Det var återigen Richard Stokes, labour, som tog upp ämnet. Han citerade en tysk beskrivning av raiden som dagen innan publicerats i Manchester Guardian: "Tiotusen­ tals människor som en gång levde i Dresden ligger nu ihjälbrända under dess ruiner. Det är hopplöst att ens försöka identifiera de döda. " 2 1 9 Stokes kommenterade: "Jag är för taktisk bombning om den utförs med rimlig precision. Jag är däremot mycket tveksam till strategisk bombning. Och terror­ bombning kan, enligt min mening, inte under några som helst omständigheter försvaras . . . " En okänd viceminister skickades fram att svara: "Vi slösar varken bomber eller tid på terror. Den ärade medlemmen gör inte sig själv rättvisa när han insinue­ rar att flygmarskalkar eller piloter skulle sitta där i ett rum och planera hur många tyska kvinnor och barn de skall kunna döda." Det var förstås precis vad de gjorde. Sanningen började sippra ut och Churchill kände att den inte var på hans sida. Hittills hade han stött Harris 28/3 men den 28 mars (jag fyllde 1 3 år den dagen) skrev han 1 94 5 till sina stabschefer: "Jag känner att det behövs mer koncentration på militära mål och kommunikationer i direkt anslutning till krigsskådeplatsen, snarare än ter­ roraktioner och godtycklig förstörelse, hur effektfull den än må vara. " Under press från stabscheferna ändrade Churchill sitt brev och skrev istället så här: "Tiden tycks mig mo­ gen att med utgångspunkt från våra egna intressen ompröva frågan om den så kallade 'områdesbombning­ en' av tyska städer. Om vi får makten i ett land som helt och hållet lagts i ruiner, så kommer det att betyda svår bostadsbrist för oss och våra allierade. " 220 När Churchill alltså till sist tog sitt politiska ansvar och stoppade bostadsbombningen, så var det med hän­ syn till den kommande ockupationsarmens bekvämlig­ het. $!3

'! 94 5

218 Medan denna diskussion pågick anlände d e döda fort­ farande i en jämn ström till Johanniskyrkogården och andra begravningsplatser i Dresden.22 1 Av kroppen var det ofta omöjligt att fastställa om den döda varit man, kvinna eller barn. Fann man pap­ per, utställdes ett gult kort och namnen sattes upp på en lista. Ringar och andra föremål samlades så vitt möjligt i en påse och fördes till polisstation Königsufer, där släktingarna kunde hämta dem. Icke identifierbara döda fick ett rött kort. Särskilt kvinnor beredde problem, eftersom de inte hade sina papper på kroppen utan i handväskan. Och vems var handväskan? Dag efter dag nya strömmar av döda. Först utomhus i regn, snö och kyla. Sedan under mars och april i till­ tagande värme och med kroppar i tilltagande upplös­ ning. Det fanns inte tillräckligt med gummihandskar, det fanns inte ens vatten att göra sig ren med. "Åtta tjänst�män åt ur �amma bunke. Diska? Omöjligt. Det fanns mte vatten. Offren blev alltmer svåridentifierbara. Nu kom de i badkar eller träbaljor. Ovanpå baljan låg en lapp: "32 döda ur skyddsrumskällare X, X-gatan nr X." "Gode Gud! 32 döda i en badbalja! Och då var den inte ens full. " Den 1 6 april slutade man begrava liken. Det var inte 1 6/4 längre möjligt. Återstående skyddsrum rensades med 1 94 5 eldkastare.

.... 1 2

219 Innan Fiesers klibbande brandbomb kommit i mass­ produktion slog japanerna till mot Pearl Harbor och snart hade de tagit kontrollen över alla kända källor till den ena av bombens båda råvaror: gummi. Fieser gjorde nu en serie försök att ersätta gummi med olika såpor och i februari 1 942 var han klar med ett nytt recept: bensin plus1 5 procent aluminiumnaf-

tenat plus 5 procent aluminiurnpa/mitat plus o, 5 pro­ cent kimrök napalm. Det visade sig snart att aluminiumpalmitat saklöst kunde ersättas med kokosnötsolja. Men namnet på det nya ämnet hade redan fastnat. Alla fortsatte att kalla det napalm. Produktion av napalm anförtroddes först åt Nuodex Products Co som i mitten av april hade fått fram ett brunt, torrt, icke-klibbigt pulver som när det blandades med bensin i 1 2-procentig lösning förvandlades till ett starkt klibbande och brandframkallande ämne. / En kvarstående nackdel var att den del av napalmen som inte slungades ut ur bombskalet vid explosionen låg kvar där till ingen nytta. En av Fiesers medarbetare kom på att kombinera napalmen med vit fosfor, som tar eld vid kontakt med luft. Därmed kombinerade man också napalmens utbredda men ytliga effekter med den vita fosforns förmåga att punktvis tränga djupt in i muskulaturen där den kunde fortsätta att brinna dygn efter dygn. Det första försöket gjordes vid fotbollsplanen intill Harvard Business School den 4 juli 1942. "Prestanda var imponerande. Bitar av fosfor drevs in i massan och stora, brinnande klumpar spreds jämnt över en cirkel­ rund yta med 50 meters diameter. "222 =

220

Nästa steg var att bygga upp en modell i naturlig stor­ lek av en japansk by, komplett med pappersväggar och tatamimattor. Den låg i Utah och där testades napalm­ bomben framgångsrikt sommaren 1943. Under tiden letade planerarna läm liga mål i Japan. Från början utsågs enbart militära må . I maj 1944 kom så en order att även planera napalmanfall mot städer. Det var ett klart brott mot tidigare politik. För säker­ hets skull ville beslutsfattarna därför ha rävgrytets möj­ lighet att ta sig ut bakvägen: "Det är önskvärt", skrev de, "att de utvalda målområdena innehåller, eller ligger i omedelbar närhet av, legitima militära mål . "223

l

221

·

Det var alltså mot Japan man planerade att använda napalmen. Varför inte mot tyskarna? Under deras sista desperata motoffensiv i januari 1 945 lät general Quesada faktiskt utarbeta en plan att massbomba Tyskland med napalm. En av hans analytiker, David Griggs, hävdade att Quesadaplanen skulle rädda hundratusentals ameri­ kanska soldaters liv. Men den prövades aldrig i prakti­ ken. 224 Tydligen ansågs det av någon anledning mer legitimt att napalmbomba japaner. Varför? Kanske av samma skäl som kommit USA att förbju­ da japansk invandring men välkomna tysk. Tyskarna utgjorde den största invandrargruppen, japanerna en av de minsta. Chefen för flygvapnet, general Hap Arnold, och många andra ledande amerikanska militärer var av tysk härkomst. Det föll ingen in att betvivla deras loja­ litet med USA, fastän de tvekade att använda napalm mot Tyskland.22 s Amerikaner av japansk härkomst däremot sattes vid krigsutbrottet i koncentrationsläger. "En huggorm för­ blir en huggorm var äggen än är kläckta", kommente­ rade Los Angeles Times. Guvernören i Idaho tillade: "De lever som råttor, förökar sig som råttor och upp­ för sig som råttor." Många marinsoldater hade beteck­ ningen "råttutrotare" textad på hjälmen. Stillahavskriget hade från båda sidor klart rasistiska inslag, skriver den amerikanske historikern John Dower som har specialstuderat ämnet. Tyska grymhe­ ter kallades "nazistiska" och tillskrevs inte tyskarna som folk, japanska grymheter däremot bottnade i det japanska folkets kulturella och genetiska arv.2 26 "Ni vet att vi måste utrota den här ohyran om vi och våra familjer ska få leva", sa general Blamey till sina sol­ dater 1 943. "Vi måste utrota japanerna." I en intervju på New York Times förstasida förklarade generalen vad han menade: "Det är inte människor i vår mening vi har att göra med. Vi slåss med något primitivt. Trupperna

·1 94 5

har den rätta inställningen. De betraktar japsen som ohyra." 227 222

Tanken på att bränna ned Tokyo var äldre än så. Den uppstod redan när jordbävningen 192 3 utlöste världs­ historiens dittills största eldsvåda. En så eldfängd stad var i militära ögon ett nästan oemotståndligt mål.228 "Dessa av trä och papper byggda städer utgör de mest storartade mål för flyget som världen någonsin skådat . . . ", skrev bombflygets amerikanske profet Billy Mitchell 1932. Humanitär precisionsbombning var det här inte tal om: "Förintelsen bör vara total, inte selektiv." Tio år senare inskärpte hans efterföljare De Seversky budskapet i sin bestseller Victory through Air Power (1942). Kriget mot japanerna borde gå ut på "total för­ intelse", "utrotning" och "eliminering". "När himlen över en nation är erövrad, ligger allting under den utlämnat åt flygvapnet. I det' läget finns det ingen anledning att överlåta förintelsearbetet [the job of annihilation] åt det mekaniserade infanteriet när det med större effektivitet och mindre motstånd kan utföras uppifrån." "Bara när härskarna över luftrummet för sin egen nytta eller av andra skäl önskar bevara arbetskraften där nere [the manpower below] blir det nödvändigt att ta själva marken i besittning med trupper . . . " "Krigföringen blir en om syftet är att förinta fien­ den, en annan om syftet är att ta honom till fånga." För kolonialmakterna gällde det att fånga sitt byte levande och utnyttja arbetskraften, men den amerikanska stra­ tegin saknade alla koloniala ambitioner och borde in­ riktas på utslagningskrig, likvideringskrig (war of eli­ mination), en uppgift för vilken bombflyget var särskilt lämpat. 229 Boken gav upphov till en Disneyfilm som utmyn­ nade i den jublande förintelsen av Tokyo.2 3° ·

.... 1 65

223

Den 1 november 1944 fick det amerikanska bombflyget under befäl av general Hansell Japan inom räckhåll och började som planerat en serie precisionsanfall mot flyg­ industrin. Resultaten lät vänta på sig. Hap Arnold, flygvapenchefen, blev allt otåligare. Den 1 7 januari fick han sin fjärde hjärtinfarkt och tre dagar senare var Hansell ersatt med LeMay, känd för att ha hårdare ny­ por. LeMay hade kommit till Europa några veckor före eldstormen i Hamburg. Han kom till Stilla havet några veckor före eldstormen i Dresden. Hamburg och Dres­ den visade vad som kunde göras. LeMay var praktisk, beslutsam och hjärtlös. Han hade en ny bomb som fick eld att fastna. Han hade ett nytt mål, en storstad byggd av trä och papper. Eftersom han visste att staden i det närmaste saknade jaktförsvar rev han ut 1,5 ton kano­ ner och ammunition ur varje bombplan för att öka hornblasten. Han beordrade planen att flyga in lågt över målet och fälla bomberna över i förväg markerade bostadsområden, som RAF brukade göra. Han kallade det "precisionsbombning utformad för speciellt ända­ mål". Natten till den 10 mars 1945 fällde han 1 665 ton brandbomber ned i det eldhav som redan de första bomberna skapade. 23 1 224 I Tokyo var vintern 1944-45 den klaraste och kallaste på decennier. 45 dagar i sträck visade termometern mi­ nusgrader och det snöade fortfarande i slutet av feb­ ruari, mindes Robert Guillain långt efteråt.232 Men den 9 mars kom plötsligt våren. Det blåste starkt hela dagen, mot kvällen var det nästan storm. Vid 1 1-tiden gick flyglarmet. Snart strålade områdesmarkö­ rernas julgranar över staden, som plötsligt ändrade färg. Den tycktes glöda. Den blev en gryta av flammor som kokade över och rann ut åt alla håll. 2 33

H l/3 1 94 5

För första gången kom planen på låg höjd. Deras långa glittrande vingar, skarpa som knivseggar, syntes mellan rökpelarna och gav plötsliga reflexer från mas­ ugnen under dem. Ordern var att varje familj skulle stanna och försva­ ra sitt eget hem. Men hur? Skyddsrummen var bara gropar i marken täckta med bräder och ett tunt lager jord. Bomberna regnade i tusental, ett hus kunde träf­ fas av tio eller flera samtidigt. Det var ett nytt slags bomber, de spridde en flammande dagg som rann längs taken och satte eld på allt som den nuddade vid. Den våldsamma vinden fångade upp de brinnande drop­ parna och snart regnade det eld som fastnade överallt. Grannarna bildade kedja, som planerat, för att hinka fram vatten. Efter några sekunder var de kringrända av elden. Pytssprutornas små handpumpade vattenstrålar var patetiskt otillräckliga. De bräckliga trähusen över­ tändes omedelbart, skrikande lämnade familjerna sina hem med spädbarnen på ryggen bara för att finna gatan spärrad av eldmuren. De flammade upp i eldstormen, blev levande facklor och var försvunna. 2 34 Folk kastade sig i kanalerna och lät sig sjunka tills bara munnen var ovanför ytan. De kvävdes i hundratal av rök och syrebrist. I andra kanaler blev vattnet så hett att människorna kokades levande. 235 225

Saki Hiratsuka hade tillsammans med sin far och ett 60tal andra sökt skydd under Yasudabankens huvud­ byggnad. Rörledningarna krossades och källaren fyll­ des sakta med vatten. Nu var de flesta döda och deras kroppar flöt omkring i källaren. Hettan var fruktans­ värd men det värsta var att vattnet hela tiden steg. Saki gjorde en sista ansträngning att öppna den glödheta ståldörren men misslyckades. När han redan gett upp hoppet öppnades plötsligt dörren utifrån och vattnet störtade ut, bärande med sig levande och döda. Eld­ stormen var förbi och de stod där i de rykande rui­ nerna, räddade.

I gryningen började Masuko Hariono på bara, hud­ lösa fötter söka sig tillbaka till vandrarhemmet. Där Meijiteatern legat låg nu ett berg av svarta kroppar, kvävda, krossade, brända. Det var omöjligt att säga om de en gång varit män eller kvinnor, de var nu bara bränt kött, svullet, vanställt och förvridet. Chiyoku Sakamotos grannfru var havande. Hon började föda medan hon flydde undan elden. Hon bör­ jade dö medan hon födde. Både hon och det nyfödda barnet var illa brända. Fadern tog det innanför över­ rocken och sprang vidare. Barnet överlevde. När Masatke Obatas sår blivit förbundna syntes bara ögonen som inte kunde öppnas och munnen som inte kunde tala. Läkaren skakade på huvudet och skick­ ade honom till bårhuset i källaren. . Där låg han i tre dygn utan mat och vatten. Det retade honom att hans barn skulle bli arvlösa för att han inte hunnit ställa sina affärer i ordning. Raseriet höll honom vid liv. På tredje dagen kom hans mor till sjukhuset men hittade inte hans namn på listorna eftersom läkaren skrivit det med fel tecken. Modern gav sig inte. Hon gick runt och ropade. När hon ropade i källardörren hörde hon ett underligt ljud. Hon körde hem honom på en cykelkärra. Han överlevde men hans fyra barn var borta för alltid. 2 3 6, 226

Massmedia teg. Till kejsaren nådde bara rykten. Han fick satsa hela sin prestige för att bli körd till floden. Där steg han ur bilen. På flodstranden låg tusentals lik staplade med nästan maskinell precision. Tidvattnet hade kommit och gått och lämnat kvar de förkolnade kropparna som drivved. Han sa ingenting. Det fanns ingenting att säga. Plötsligt insåg han att Japan hade förlorat kriget.2 37

227

Många ledande japaner drabbades av samma insikt. En fjärdedel av huvudstaden nedbränd, en miljon män­ niskor hemlösa, 100 ooo fasansfullt döda - det första massanfallet mot Tokyo försatte staden i ett chocktill­ stånd. Med ett minimum av samordning mellan militära och diplomatiska aktioner borde de allierade ha kunnat utnyttja detta chocktillstånd för ett konkret erbjudande om fred. Det enda villkor man i förväg visste att japa­ nerna inte skulle vika från - att få behålla kejsaren - låg också i de allierades intresse att uppfylla. Det fanns ingen anledning för någondera sidan att förlänga kri­ get.23 8 Men amerikanerna var fullt upptagna med att gratu­ lera varandra. Lyckönskningstelegrammen strömmade in till LeMay. Flyghögkvarteret i Washington var exta­ tiskt. Arnold jublade. Tokyo var inte bara det ameri­ kanska flygvapnets största seger någonsin, sa man, ja­ panerna hade drabbats av den största militära katastrof som krigshistorien kunde uppvisa. 2 39 Men ingen brydde sig om att utnyttja den politiskt. Amerikanska nyhetsrapporter skildrade den militära förödelsen, inte den mänskliga. Inga uppgifter gavs om antalet civila offer. Försvarsminister Henry Stimson, som hade siffrorna, var den ende som verkade besvä­ rad. Arnold försäkrade att man gjorde allt för att hålla de civila förlusterna nere. Stimson trodde honom eller låtsades tro. 240 228

Under tiden hastade LeMay vidare utan att skörda de politiska frukterna av sin seger. Nagoya, Osaka, Kobe och återigen Nagoya - på tio dagar åstadkoms i Japan nära hälften av den förödelse som hela bombkriget or­ sakade i Tyskland. 24 1 Sedan blev det en nödtvungen paus, beroende på att napalmen tagit slut.

Inte heller denna paus användes för fredsinitiativ. Brandbombningen återupptogs i mitten av april när napalmproduktionen hunnit ikapp. Tysklands kapitulation den 8 maj kom och gick utan allierade fredsinitiativ. Bombningen fortsatte. I slutet av maj fälldes 3 2 5 8 ton napalm mot ännu oskadade delar av Tokyo och åstadkom större förödelse än någon annan enskild flygattack i historien. LeMay: "Vi visste att vi skulle döda en massa kvinnor och barn när vi brände den där stan. Det måste göras. [Had to be done.]" 242 Ingen räknade längre de mänskliga offren, omfatt­ ningen mättes i ytenheter, i kvadratmiles. I Tyskland hade de värst drabbade storstäderna, Berlin och Ham­ burg, förlorat lo kvadratmiles vardera. Enbart Tokyo förlorade 56 kvadratmiles. I hela Tyskland förstördes under fem år 79 kvadratmiles stad, i Japan 1 78 kvadrat­ miles på ett halvår.243 Utan att metoderna ifrågasattes. Utan att krav på politisk uppföljning ställdes. 244 Dödandet tycktes ha blivit självändamål. .... 231

3/5 1 94 5

229

De av kriget utarmade europeiska staterna hade inte råd att föra dyrbara kolonialkrig. Men de hade inte heller råd att förlora Malaya och andra kolonier med stora exportöverskott som gav dollarinkomster. Lösningen blev bombflyget. Det hade ju gått bra under mellankrigstiden. Sedan dess hade både bomber och flygplan utvecklats enormt. Det borde vara fullt möjligt att från luften hålla upproriska befolkningar i schack. Fransmännen började på själva fredsdagen. Den 8 maj 1945, medan överlyckliga människomassor runt omkring i Europa firade freden, krävde invånare i den algeriska staden Setif att få den självbestämmanderätt som det talats så mycket om under kriget. När polisen inte klarade av situationen ingrep den franska krigsmakten med bombflyg och pansar. Några

8/5 1 94 5

dagar senare var revolten krossad, ett 40-tal algeriska byar hade jämnats med marken, 70 europeer och fem­ tio gånger så många algerier hade dödats. Eller kanske var det hundra gånger så många - uppgifterna varierar. Händelsen tystades ned och det lilla som kom ut drunknade i fredsjublet.24 5 230 1 94 5

Några veckor senare anlände fransmännen till det forna franska mandatet Syrien och ville återta makten. Syrierna som hade förklarat sig självständiga 1944, gjorde motstånd. Den franske generalen Oliva-Rouget har blivit hårt kritiserad. Men han gjorde bara vad fransmännen med ögonblicklig framgång hade gjort i Setif - han satte in bombflyg och artilleri mot städer som Aleppo, Damaskus, Hama och Horns. Skillnaden var att här skedde det inför öppen ridå. Britterna hjälpte syrisk polis att gräva fram döda och bära bort sårade. "Gör för Guds skull någonting åt den här blodiga röran", telegraferade brittiske konsuln. Hans amerikanske kollega vidarebefordrade en fråga från Syriens president Quwatli: "Var är nu Atlantdek­ larationen och de fyra friheterna?" 246 Det visade sig att bombernas makt inte tålde insyn. Luftherraväldet kunde utövas bara där offren var ano­ nyma, osynliga och utan talan. 1925 hade fransmännen framgångsrikt bombarderat Damaskus, 1 94 5 ledde bombardemanget till att de tvingades lämna staden och erkänna Syriens självständighet. .... 243 231

I juli när de 66 största städerna var nedbrända, sökte japanska diplomater desperat efter någon på den allie­ rade sidan att diskutera kapitulation med. Den 1 8 juli telegraferade kejsaren till Truman och bad om fred. Ingen tycktes vara intresserad. 247

I brist på bättre bombade USA nu städer med bara

1 00 ooo invånare och knappast värda vad bomberna kostade. I början av augusti var man nere på 50 ooo­

nivån. Kvar var bara fyra reserverade städer. En av dem hette Hiroshima, en annan Nagasaki. .... 1 3 232

Roosevelts efterträdare, Harry Truman, tog ingen notis om forskarnas varningar. Tyskland var besegrat, atom­ bomben skulle göra slut på kriget med Japan och "göra intryck på ryssarna", som utrikesminister Byrnes sa till Szilard.248 . Chicagoforskarna gav inte upp. Den 1 1 juni 1945 kom den så kallade Franckgruppens rapport, som kraftfullt argumenterade mot användning av bomben: "Skulle Förenta staterna bli först med att släppa loss detta obegränsade förintelsevapen över mänskligheten, skulle det innebära att vi förlorade världsopinionens stöd, påskyndade kapprustningen och riskerade möj­ ligheten att uppnå en internationell överenskommelse om den framtida kontrollen av sådana vapen. " 249 Truman hänvisade frågan om hur bomben skulle an­ vändas till en kommitte under försvarsminister Henry Stimsons ordförandeskap. Kommitten rekommende­ rade att japanerna inte skulle varnas; att angreppet inte skulle riktas mot ett civilt område; men att målet borde vara "en stor krigsindustri med många anställda och omgivet av arbetarbostäder". Rekommendationen var självmotsägande (ett bo­ stadsområde är ett civilt område) och orealistisk (bom­ bens verkningar kunde inte begränsas till någon viss del av en stad). Vad man i realiteten siktade på var den civi­ la stadskärnan.

1"1 /6 1945

233

2\1 % 1H �.,

'i "l H·i .";

'? 1� ! 1 1':t45

I otaliga framtidsberättelser hade supervapnet tillintet­ gjort fienden och säkrat freden. Att så skulle ske även i verkligheten tycks aldrig ha blivit på allvar ifrågasatt. Men liksom i berättelsernas värld var det många som föreslog att man först skulle demonstrera vapnet eller åtminstone förklara det; att man skulle ropa HALT! innan man sköt skarpt. Den 27 juni 194 5 vädjade marinministern Ralph A Bard att USA skulle underrätta japanerna om vad för sorts vapen man var på väg att använda mot dem och samtidigt ge försäkringar om kejsarens framtida roll. Endast så skulle USA kunna bevara sin ställning som en stor, human nation [a great humanitarian nation]. Vädjan förklingade ohörd och Bard lämnade regering­ en. 250 Den 1 6 juli genomfördes det första atombombspro­ vet i New Mexico. Dagen därpå sände Leo Szilard och 69 av de vetenskapsmän som gjort bomben möjlig en skrivelse, där de bad Truman att inte använda bomben utan att först varna motståndaren. Militären tog hand om petitionen och såg till att den inte nådde Truman. Den 26 juli kom Potsdamdeklarationen där USA och Storbritannien hotar Japan med fullständig för­ intelse [prompt and utter destruction] om landet inte kapitulerar villkorslöst. Ingenting sägs om kejsarens roll, ingenting om atomvapnet. Den 28 juli avvisade japanerna som väntat de allierades ultimatum - samtidigt som de fortsatte de senaste månadernas fruktlösa försök att få de allierade till för­ handlingsbordet.2 5 1 234

01 / :l ···

Morgonen den 6 augusti kl 8.16.02 förverkligades dröm­ men om supervapnet. Den första atombomben explo­ derade utan förvarning över Hiroshima med en kraft av 1 2 500 ton trotyl. En ny sorts krig hade börjat. Den första sekunden av detta nya krig inträffade föl­ jande:

0.0

Bomben detonerade omkring 600 meter ovanför Shimasjukhuset i centrala Hiroshima, där morgonrus­ ningen var i full gång. Temperaturen vid detonations­ punkten steg på en miljondels sekund till flera miljoner grader.

0. 1

Ett eldklot med l 5 meters diameter bildades med en temperatur på omkring 300 ooo grader. Samtidigt nåd­ de neutroner och gammastrålar marken och åstadkom de direkta strålningsskadorna på levande organismer. 0. 1 5 Eldklotet expanderade och ännu snabbare expande­ rade tryckvågen; luften hettades upp och blev lysande.

0.2-0.3

Enorma mängder infraröd energi bildades och orsa­ kade huvuddelen av de direkta brännskadorna på män­ niskor.

I .O

Eldklotet nådde maximal storlek, 200-300 meters diameter. Tryckvågen som spred elden fortplantades med ljudets hastighet. När räddningsmanskap senare på dagen trängde in i området fann de inte många att rädda. Uppgiften blev framförallt att samla ihop och transportera bort tio­ tusentals lik. De som dött omedelbart låg kvar i rui­ nerna. De som hade levt några minuter eller några timmar längre låg i högar på broar och flodstränder eller flöt i flodvattnet där de hade sökt räddning undan eldstormen. 252 Omkring l OO ooo invånare, därav 9 5 ooo civila, dö­ dades omedelbart. Ytterligare omkring 1 00 ooo män­ niskor, de flesta civila, fortsatte länge att dö en utdragen död av strålningsskador. • 14 235

Och så hade det alltid varit. Det första amerikanarna fick höra om kärnvapen­ explosionen i Hiroshima den 6 augusti 1 945, på dagen

44 månader efter Pearl Harbor, var president Harry Trumans tillkännagivande: "För 1 6 timmar sedan fällde ett amerikanskt flygplan en enda bomb mot Hiroshima, en viktig japansk militärbas. "253 Han glömde nämna att Hiroshima inte bara var en militärbas utan också en stad med mer än 400 ooo civi­ la invånare och att bomben riktades inte mot basen utan mot stadskärnan. Följande dag utvecklade Truman sin tanke närmare. En militärbas hade valts som mål för angreppet, sa han, "eftersom vi vid det första anfallet såvitt möjligt ville undvika att döda civila". Men om "japsen", som han kallade dem, inte kapitulerade så skulle sådana hänsyn snart få vika och "tusentals civila liv skulle tyvärr gå förlorade".2 54 Det intryck som skapades var att i Hiroshima hade tusentals civila liv inte gått förlorade. Det var, som Truman mycket väl visste, osannihg.

236 8/3 1945

Några dagar senare, den 8 augusti, trädde Sovjet på USA:s begäran in i kriget mot Japan. Dagen därpå fällde USA en atombomb mot Naga­ saki. Den 14 augusti kapitulerade Japan. Den amerikanska ledningen såg det som orsak och verkan. Supervapnet hade skapat fred. Följande dag avskaffades den militära censur som gällt under kriget - med ett enda undantag: ingenting fick rapporteras om verkningarna av atombomben.25 5

..... 241 237 En av Koreakrigets förutsättningar var att Sovjet i slu­ tet av andra världskriget angrep Japan. Det var från början alls inte självklart. Hade Sovjet inte gjort det, hade USA fått ockupera hela Korea på egen hand och

hade kunnat styra landet efter behag. Men våren 1 94 5 framstod de japanska trupperna i Kina och Korea ännu som formidabla motståndare. Pentagon ville gärna att Sovjet skulle ta riskerna och förlusterna och ansåg inte att Korea var av strategisk betydelse för USA. 25 6 Om inte Sovjet på USA:s enträgna begäran hade börjat krig med Japan när Japan redan var besegrat, hade det inte funnits två Korea att återförena. Det hade inte blivit något Koreakrig. 238

Lika nära till hands låg det motsatta alternativet: att Sovjet hade ockuperat hela Korea. Det visade sig näm­ ligen att de ryska armeerna svepte söderut utan att mö­ ta allvarligt motstånd. Ryssarna var framme i Korea innan USA hunnit få dit en enda soldat. Men även Stalin tyckte att landet var oviktigt. När USA ville vara med och dela bytet, accepterade han att stanna vid 3 8:e breddgraden. Hade han fortsatt, hade det inte funnits mycket att göra åt saken. 25 7 Korea hade aldrig delats. Och det hade inte blivit något Koreakrig . ... 244 239

Den 8/8 1945, två dagar efter Hiroshima och en dag före Nagasaki, undertecknade USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike den så kallade London­ överenskommelsen som gjorde krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten till av internationell domstol straffbara handlingar.2 5 8 Det lät bra. Men det fanns en hake. Hur skulle man förhindra att de allierades systematiska bombningar av civila bostadsområden i Tyskland och Japan blev be­ dömda enligt de regler som före kriget även av de allie­ rade själva hade ansetts vara gällande internationell rätt? Vad skulle man svara när tyska generaler, som för­ intat hela byar för att bekämpa partisaner, sade att de

4L a 4 94 5

gjort precis vad de allierade bombplanen gjort mot tyska städer och byar?2 59 Åklagaren Telford Taylor förklarade i sin slutrap­ port både tyskt och allierat bombflyg oskyldigt efter­ som "luftbombardemang av städer och fabriker har bli­ vit en erkänd del av modern krigföring". 26° Bombning­ en av civila hade, enligt åklagaren, accepterats av sed­ vanerätten. 1907 års fjärde Haagkonvention som för­ bjuder luftbombardemang av civila blev inte tilllämpad under andra världskriget och hade därmed, enligt åkla­ garen, förlorat sin gällande kraft. Hellre än att konstatera att även de allierade, ja i synnerhet de, hade begått denna form av krigsförbry­ telse, förklarade alltså den amerikanske åklagaren i NiirnberK att lagen genom de allierades handlingar bli­ vit avskaffad. När far super är det rätt. 240

Den nya ståndpunkten skyddade de allierade från kri­ tik för vad de redan gjort. Samtidigt undanröjde den de legala hindren för framtida användning av kärnvapen. Ingen skulle inbilla sig att Moskva eller Leningrad åtnjöt något folkrättsligt skydd mot kärnvapen, om Sovjet lät sina stridsvagnar rulla in över Europa. � 252 241

Bara en journalist, australiensaren Wilfred Burchett, bröt mot reglerna och lyckades få ut en ocensurerad rapport från Hiroshima. Hans reportage nådde första­ sidorna den 6 september: "Folk dör fortfarande i Hiro­ shima 30 dagar efter den första atombomben som öde­ lade staden och chockade en värld. Folk döt fastän de överlevde katastrofen till synes oskadade, av ett okänt något som jag bara kan beskriva som 'atompesten' " 26 1 I stadens enda återstående sjukhus såg Burchett

hundratals patienter liggande på golvet i olika stadier av fysiskt sönderfall. Kropparna var utmärglade och ut­ söndrade en frånstötande lukt. Många hade svåra brännsår. - I början behandlade vi dem som vanliga bränJ!ska­ dor, men patienterna bara tynade bort och dog. Aven människor som inte varit här när bomben exploderade sjuknade och dog, till synes utan anledning. De slutade äta, håret föll av, de fick blåaktiga fläckar på kroppen och började blöda från näsa, mun och ögon. - Vi gav vitamininjektioner men fann att köttet rutt­ nade runt hålet efter nålsticket. Samtliga patienter dör. Någonting, som vi inte kan hejda, dödar de vita blod­ kropparna. Det finns ingen känd metod att återskapa vita blodkroppar när de dött. Varje människa som bärs in här som patient bärs ut igen som lik. Japanska forskare som dissekerade liken i sjukhusets källare, bekräftade att ingenting de hittills funnit kunde förklara sjukdomens orsak eller hur den skulle behand­ las. - Jag förstår det inte, sa dr Katsuba. Jag är utbildad i USA. Jag trodde på den västerländska civilisationen. Jag är själv kristen. Men hur kan kristna göra vad ni har gjort här? Sänd åtminstone hit några vetenskapsmän som vet vad det här är, så att vi kan stoppa den fruk­ tansvärda sjukdomen. 242

Amerikanska myndigheter vis�te �tt Burchetts reporta­ . ge skulle komma och offenthgg1orde samma dag en rapport som sparats för just ett sånt här tillfälle. Rapporten beskrev 200 japanska övergrepp mot ameri­ kanska krigsfångar, inklusive kannibalism och levande begravning. Den tanke som skulle väckas var, att japa­ nerna i Hiroshima bara fått vad de förtjänade. Samma dag publicerades också ett för ändamålet sparat reportage av den regeringsanställde journalisten William Laurence om hur underbart det hade varit att

bomba Nagasaki. Om atombomben skrev han: "Att vara den nära och se den formas till ett levande föremål, så utsökt att vilken skulptör som helst skulle vara stolt över att ha skapat den, förde en över gränsen mellan verkligt och overkligt så att man kände sig stå inför det övernaturliga. "262 Som ytterligare motåtgärd flög general Farrell 1 1 tama vetenskapsmän till Hiroshima och lät dem kon­ statera att bomben inte hade efterlämnat några som helst spår av radioaktiv nedsmutsning. General Groves försäkrade kongressen att strålning­ en alls inte orskade sina offer något "onödigt lidande". "Det sägs tvärtom vara ett mycket angenämt sätt att dö", summerade generalen. 263 Men vilka konkreta former den behagliga döden tog sig slapp amerikanarna se. Fotografier av offren fick inte visas. Tre timmar japansk dokumentärfilm av Hi­ roshima efter bomben blev konfiskerade och släpptes inte förrän mer än 20 år senare. Efter ytterligare fem år kom de att bilda stommen i den första filmdokumenta­ tionen av bombens offer - Eric Barnouws legendariska "Hiroshima/Nagasaki" ( 1970). 264 � 249 243 24/H t 194S

Den 24 oktober �945 undertecknades FN-stadgan, det första juridiska dokument som - låt vara i förbigående - hävdar "principen om f